Låtar 2020 [Deluxe Edition]

Publicerat: 16 januari, 2021 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Steg fyra av fyra är här. Det här är den bredaste samlingen av de bästa låtarna från förra året. Corona. Covid. Pandemi. För att lätta upp stämningen från det ger jag er den här samlingen låtar med många mörka och sorgliga texter, som lättar upp mitt sinne.

Bara för att ge exempel på det bottenlösa mörker som finns i många av de här låtarna ska jag ge er ett exempel. Mike McClures låt ”Holiday Blown” inleds med textraderna ”Daddy likes that morphine/Daddy likes amphetamines too/Daddy likes anything, make him feel like he wants to/Instead of feeling like he has to, but he feel like he needs to, for you”.

McClures morfar var en person som ständigt var påverkad när han kom hem efter andra världskriget där han tjänstgjorde som stridsvagnsmekaniker. McClure berättar vidare för American Songwriter:

”It’s so easy to get mad at someone’s addictions and the toll that addiction takes on a family. But when I wrote this song, I tried to look at the character in the song with some empathy and compassion instead of judgment. I think the world needs more of that. I don’t think a person can see combat and not come home changed. And they need support to carry that trauma and grief, the things they have seen that we have not, and so does their family. So do we all. All the things we try to carry on our own. And so on.”

Det här är den tredje versionen med de bästa låtarna från förra året. Först kom de fem bästa. Sedan de tjugoen bästa. Nu är vi framme vid de 148 bästa låtarna. Den här gången utan inbördes ranking. Du har tillgång till 10 timmar och 11 minuter fantastisk musik på ett bräde.

The Rolling Stones tillsammans med Axl Rose och Izzy Stradlin gör en av få liveversioner av ”Salt of the Earth”. Den här versionen kommer från Atlantic City den 20 december 1989 när de spelade på Convention Hall. Stones var ute på sin Steel Wheels-turné och hade med sig Guns ’n’ Roses som förband på några av spelningarna. Studioversionen släpptes i början av december 1968 på Stones-albumet ”Beggars Banquet”.

Nu har du bara 147 höjdare till att ta dig igenom.

Covid-19 sätter käppar i hjulet för väldigt mycket skitåret 2020. Coronan stoppar däremot inte Rockbladets personliga årslistor som vi publicerar för sjunde året i rad.

Min summering hittar du både här nere och på Rockbladet. Där hittar du även kollegornas listor.

ÅRETS ALBUM

1) Reunions – Jason Isbell & The 400 Unit

2) Lamentations – American Aquarium

3) That’s How Rumours Get Started – Margo Price

4) Letter to You – Bruce Springsteen & The E Street Band

5) Waiting Out the Storm – Jeremy Ivey

ÅRETS LÅT

1) False Prophet – Bob Dylan

2) Rythm in the Blood – Blues Pills

3) White Shadow – Jeremy Ivey

4) Song for Orphans – Bruce Springsteen

5) Starts with You – American Aquarium

ÅRETS KONSERT (INKLUSIVE LIVESTREAMS)

1) Charles Wesley Godwin @ Twang, Stockholm

2) Ian Noe @ Nalen Klubb, Stockholm

3) GospelbeacH @ Debaser Strand, Stockholm

4) Sturgill Simpson @ Vasateatern, Stockholm

5) The Cadillac Three @ Slaktkyrkan, Stockholm

Absolut fantastiskt 2020

Publicerat: 4 januari, 2021 i Bättre än bra, Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Spellistan Absolut fantastiskt var årets nyhet på bloggen. Den hann med att finnas i nitton olika versioner under 2020. Nu är det dags att samla alla de versionerna på ett och samma ställe. Det är därför vi är här idag.

Du kanske inte kommer ihåg varför spellistan heter det den heter? Vi tar en liten repetition helt enkelt eftersom anledningen är enkel och tydlig. Spellistan kommer alltid att innehålla 21 låtar. Jag samlar alltid de tjugoen bästa albumen från varje år på bloggen också. Det gjorde jag nyss för 2020. Antalet är valt av anledningen att 21 är oslagbart, till exempel i Black Jack. Det är också oslagbart på hockeyrinken. Där bar Peter Forsberg det tröjnumret och han är bäst i Sverige genom tiderna. Du kommer att hitta gamla låtar som jag nyss upptäckt. Nya låtar som är fantastiska. Gamla låtar som jag hört tusentals gånger som fortfarande är fantastiska. Guldkornen. Nålarna i höstacken. Grädden på moset. Ibland kommer sannolikt uppdateringar av hela listan, ibland bara delar, ibland kan det bli teman och ibland bara lösryckta fantastiska låtar. Låtar lika vackra som ett Trent Alexander-Arnold inlägg, som möts av Roberto Firmino och smeks upp i krysset.

Det hann bli 397 olika låtar. Några låtar blev dubbletter under året. Det är nästan 30 timmar fantastisk musik samlad under ett tak. Rekommendationen är att blanda loss och skruva upp volymen.

Årtalet 2020 har passerat oss nu. Vi kommer att minnas det. Här kommer de bästa albumen jag haft lyckan att lyssna till för första gången under de i princip sollösa månaderna november och december. Turligt nog närmar sig solen och ljuset oss nu. Oavsett vad ni stollar som tycker om snö tycker.

Du kan förstås som alltid dyka ner i den spellista som innehåller de album som är bättre än bra från förra året. Du som följer med här vet förstås redan vilka av de här albumen jag tycker är de allra mest fantastiska. Det gör inte de övriga albumen här mindre viktiga. De som inte dök upp på den oslagbara listan delar allihopa den 22:a platsen på årslistan. Spellistan hittar du här och i slutet av det här inlägget.

Avantgardet – Smile and Wave

“Gladrockiga ”Smile and wave” handlar om att stå ut, om att lita på att det blir bättre, både i år och i livet. Arvidsson är en hyllad musikskapare som gärna med svärta granskar sin samtid, så även nu. Men här ryms också hopp och glimten i ögat. Som i fina ”Micke och Maria”, en hyllning till två av bandets fans.” Det här skriver Borås Tidning i sin recension av Nybro-bandet Avantgardets nya och utmärkta platta.

Chris Stapleton – Starting Over

Det här är fjärde gången Chris Stapleton samarbetar med Dave Cobb vid inspelningen av ett nytt album. Cobb brukar också åka med på Stapletons turnéer och spela gitarr och de ger sig ibland ut och shoppar gamla gitarrer tillsammans. ”Starting Over” är en mycket bra inledning på ett utmärkt album. Ett par av låtarna har Stapleton skrivit med Mike Campbell, bland annat den rockiga ”Arkansas”.

The Dirty Knobs – Wreckless Abandon

Mike Campbell var gitarrist i The Heartbreakers och vapendragare till Tom Petty. Det här är Campbells egna band som debuterar på ett utmärkt sätt. Släktskapet till Pettys musik är tydligt på många ställen. På ”Pistol Packin’ Mama” gästar Chris Stapleton med sin fantastiska röst. George Drakoulias har stått för produktionen tillsammans med Mike Campbell.

Drayton Farley – Hargrove & Sweet Southern Sadness – The Early Extended Plays

Jag tackar Dalton Mills för den här upptäckten på årets allra sista dag. Ödsligt, sorgligt och alldeles fantastiskt är vad Drayton Farley låter. Det dyker upp ett helt nytt album med honom redan i slutet av januari också. ”A Hard Up Life” ser dagens ljus den 29 januari.

Sturgill Simpson – Cuttin’ Grass – Vol. 2 (The Cowboy Arms Session)

Sturgill Simpson är uppväxt i Kentucky, som också kallas The Bluegrass State. Det här den andra volymen av nyinspelningar av Simpsons tidigare alster. Han låter som att han hittat hem med sina låtars format när han pratar med Rick Rubin i Broken Record Podcast om bluegrass-versionerna av sin låtkatalog. Lyssnar du på exempelvis ”Oh Sarah”, ”Sea Stories” och ”You Can Have the Crown” går det att nicka med i Sturgill Simpsons nöjdhet.

Ulf Lundell – Telegram

Det är kanske på det här viset en ”Xavante” med band kunde ha låtit? Mera samtida är det mer av ett soundtrack till Ulf Lundells senaste tre delar av sitt författarskap, som är dagboksskildringar i böckerna med namnet Vardagar. Andreas Dahlbäck har gjort ett mycket gott jobb med produktionen. Lundells sångröst lyfts fram i de här betraktelserna av dagens tid, samhälle och olika vardagliga företeelser. En favoritlåt vid tidiga genomlyssningar blev “Kallt té halv tio”. ”Lovisastorm” och ”Solen och vinden” är låtar som vuxit till sig ordentligt med några fler lyssningar.

Ward Davis – Black Cats and Crows

Ward Davis är låtskrivare, pianist och gitarrist av mycket hög rang i alla tre delar. Titellåten är en av många höjdare. ”Colorado” och ”Nobody” är två andra favoriter. Albumet är också en favorit på Savingcountrymusic.com.

Det här är steg två av fyra när jag ger dig de bästa låtarna från 2020. Det första steget kom på nyårsdagen när jag tillsammans med mina kollegor på Rockbladet avslöjade vilken musik som hållit oss mest sysselsatta det här året. Då dök bland annat mina fem favoritlåtar upp. Här fylls de på med sexton låtar tills, så att det bildar en grund för att kunna bli årets första uppdatering av den här fantastiska spellistan.

Håller du utkik kommer det inom kort en mera fyllig Best of-version och en ännu mera välfylld Deluxe-variant kommer ännu lite senare med de bästa låtarna från förra året. Nu koncentrerar vi oss på det jag tänker mig ska bli en ny tradition. Förra årets 21 bästa låtar. Här kommer dem.

1 – False Prophet – Bob Dylan

Det är inte en helt ny låt som hamnar i topp av årets låtar. Texten är ny och musiken kan kännas igen från Billy ”The Kid” Emersons ”If Lovin is Believing”. Det är också frestande att tänka sig att Dylan sjunger om sig själv och sin egen storhet efter snart 60 år i musikbranschen. ”I’m first among equals, second to none / Last of the best, you can bury the rest”, är den möjliga självbiografiska passage jag tänker på. Oaktat äldre musik och nyskriven text är det här 2020-års bästa låt.

2 – Rythm in the Blood – Blues Pills

Tillsammans med ett annat gäng musiknördar och rockälskare ropade jag in en Hemma-hos-spelning med Blues Pills när Musikhjälpen hade auktion innan jul. Det blir konsert någon gång under 2021 och då ser jag fram emot att höra den här rockrökaren av den högsta skolan. Det är svårt att sitta stilla när den spelas på hemmakontoret och det kommer att vara omöjligt när Blues Pills river av den live.

3 – White Shadow – Jeremy Ivey

Hur ska människor klara sig när inte ens djävulen är intresserad av din själ? Det är en fråga som Jeremy Ivey ställer i den här i den här aningen dystopiska beskrivning av världen där du bland annat hittar den här versen, ”There’s no saviors left at all/The repo man has come to call/And there’s no pieces left to move/Death is all he wants from you”.

4 – Song for Orphans – Bruce Springsteen & The E Street Band

En ordrik text om förlorare, söner som söker sina fäder och som får svaret att alla fäder är försvunna. Texten är skriven innan Springsteens debutalbum på 70-talet och gör sin studiodebut på plattan ”Letter to You”.

5 – Starts with You – American Aquarium

BJ Barham svarar i sången på frågan om varför han spelar så många sorgliga låtar, vem har gjort dig så illa? Svaret är enkelt och rättframt. ”I just laughed and said, ”Baby, them sad songs/Is the only thing that make me happy”/Yeah, sad songs they make me happy”. Då är jag fast i den här låten, mer behövs inte.

6 – Letting Me Down – Margo Price

Det doftar en hel del Fleetwood Mac i den här sköna up-tempo-versionen av ”Letting Me Down”. Låten har Margo Price skrivit tillsammans med sin make Jeremy Ivey.

7 – Another Country – Reno Bo

I slutet av september dök den här vackra, rockiga, heartland-låten upp. Det är lätt att tänka sig att skruva upp volymen på den här när du sitter i cabriolet och låter fartvinden ta tag i håret när du åker iväg i solnedgången och foten på gaspedalen blir tyngre och tyngre.

8 – The Problem – Amanda Shires & Jason Isbell

Amanda Shires pratar om kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp och att bestämma om de vill göra abort eller inte. Hon skriver i Rolling Stone, om den här frågan som är kontroversiell i Usa och ännu mer i södra Usa där Shires kommer ifrån. Hon har också släppt “The Problem”, där maken Jason Isbell medverkar, och låten tar också upp abortfrågan. Den finns även i en liveversion från en av de socialt distanserade livespelningar som makarna hunnit med.

9 – Janey Needs a Shooter – Bruce Springsteen & The E Street Band

Det här är den andra låten på det nya albumet från Springsteen med text som är skriven på 70-talet. Den är ordrik och bär en skön berättelse fram. Det här är ett sätt jag älskar att höra från Bossen och The E Street Band.

10 – It Gets Easier – Jason Isbell & The 400 Unit

David Crosby sjunger kör tillsammans med Amanda Shires i den här låten där Jason Isbell reflekterar över sitt tidigare missbruk. Han säger bland annat ”Last night I dreamed that I’d been drinking/Cold burn of whiskey down my throat/My hand turned into a rattlesnake/And I laughed myself awake/And that’s how I knew it was a joke”.

11 – Slow Ride Argument – Drive-By Truckers

Det här en av två låtar som Mike Cooley skrivit på Drive-By Truckers plattan ”The Unraveling”, den första av två plattor från gruppen i år.

12 – Hands Down in Your Pocket – Jeremy Ivey

Jag får lite vibbar av Bob Dylans ”Subterranean Homesick Blues” när Jeremy Ivey drar igång ”Hands Down in Your Pocket”. Då flödar en ordrik text fram som startar med ” A flower turns to rotten words/The morning sky grows dim/The papers all eat themselves/And everything’s a sin”.

13 – Paradise Alley – Jeremy Ivey

Om du behöver gömma dig någonstans är det till ”Paradise Alley”, som du ska ta dig enligt Jeremy Ivey. Låtens sista strofer bekräftar det, ”When they find you out, you know they’re gonna string you up/They’re drunk on blood and my friend there’s never enough/They’ll drag your name through the mud of this whole damn valley/If you need a place to hide/Go back to paradise alley/If you need a place to go my friend/Go down to paradise alley”.

14 – Even a Stone – Reno Bo

Om du lyssnar på gitarrsolo i den vänstra kanalen på den här låten kan du höra Sadler Vaden spela gitarr. Han bidrar även på 12-strängad elgitarr på den här låten. Trummor är det Doc Marshall. Alla andra instrument och ljud du hör på ”Even a Stone” är det Reno Bo som står för.

15 – Melancholy Days – Stephen Simmons

Jag fastnade för refrängen som går så här ”Mamma always told me “Son enjoy the good times”/& Daddy always told me how to “Roll with the bad times”/Years go by, still drivin’ this highway/Mamma liked to ride after church on Sundays/Daddy liked to cruise into town on Saturdays/But they never warned me ‘bout these melancholy days”. Magiskt helt enkelt.

16 – Letting Me Down [Downer Version] – Margo Price

Det här är samma låt som på plats sex, fast i en mycket långsammare version. Tempot kanske också passar ännu mera med den mening som den har för Margo Price. Hon har berättat att hon alltid sett två ensamma tonåringar, som rymt hemifrån, från en eller båda föräldrar som har drogproblem eller som misshandlar barnen. Den meningen har fått en mycket mera isande betydelse nu under Corona-karantän och isolering då någon som blir misshandlad behöver spendera ännu mera tid med den person som förtrycker dem.

17 – If I Was the Priest – Bruce Springsteen & The E Street Band

Den tredje låten av tre på nya albumet med text som skrevs redan innan Bruce Springsteen fick ett skivkontrakt. Det andas skepsis mot frälsning och sentimentalitet i ”If I Was the Priest”. Framför allt är det en stark Springsteen-låt med en berättelse som får dig att tänka efter.

18 – Amaretto and Coke – Daniel Romano

Med sammetslen röst sjunger Daniel Romano ”Amaretto and coke/O! what your spirit can evoke/What wild a couple to combine/There’s none more redolent than thine/A blend of blissful, balanced parts/Of both the wisdom and the heart/No matter what the days provoke/Amaretto and coke”. Jag blir både törstig och lyssningssugen.

19 – Mountain Call – Dalton Mills

”Mountain Call” är en låt som griper tag i dig om du ger dig hän det allra minsta. Mills sjunger med en röst som får det att isa sig i mig ”I will go even if I have to crawl / And leave a trail of blood from my hands on the ground”.

20 – No Contest – Bill Brimer

Det är en stark och sorglig berättelse som Bill Brimer berättar. Jaget i låten sitter i fängelse för ett brott han inte begått. ”When I caught the charge against me I nearly fell down dead/I expected Grand Theft Auto but it was Murder One instead/They found the same model pistol used to kill the Mayor’s son/I admit I stole that Oldsmobile but I can’t explain the gun/I heard the judge instruct the jury if they found me to be guilty/I could get the death penalty”.

21 – Unraveled [Unplugged] – Casper McWade

Casper McWades nya album heter ”Unraveled”. Titellåten inleder albumet i en elektrisk version och avslutar albumet i en akustisk version. Jag är mest kär i den opluggade versionen.

Året som kommer efter 2020. Är det en ynnest eller är det nu alla toalettrullar kommer vara tomma och papperet är slut? Är glaset halvtomt eller halvfullt? Vi är absolut inne i en tuff period för många människor. Det blir ännu viktigare att hitta förströelse och glädje i den situation vi befinner oss i. Jag hittar någon form av själslig frid i musiken. Desto sorgligare, desto mörkare och desto trasigare texter desto bättre ro för min själ. Sorgliga låtar gör mig glad. Det är inte svårare än så.

Vi inleder 2021 med ett nytt kassettband, som tar oss genom den månad, som vilket år som helst är onödig. Januari är här. Oxveckorna är på ingående. Finns det inte någon kropp är det svårt att bevisa att ett mord har skett. Det är sammanfattningen av vad Taylor Swift sjunger tillsammans med HAIM i ”No body, no Crime”. Det räcker långt för att beskriva en del av känslan när vi nyss bytt årtal.

Det finns som vanligt en hel del vacker musik att låna ut dina öron till på månadens blandband. Vi ses och hörs snart igen!

De två senaste åren har jag gjort en tillbakablick på vilka inlägg som har väckt mest intresse hos er som läser. Här kommer tredje gången gillt en summering av de populäraste inläggen. I år är det flera av gångna års inlägg som hittat sig upp på listan över de 10 populäraste. Det är några fler än tio för att några inlägg har lika många visningar.

Årets mest visade konsertfoto kommer från ett annat år. Det är från förra året när Lasse Winnerbäck spelade på Globen i slutet av november. En spelning du kan ta del av i fullo på Spotify.

Bruce Springsteens hundra bästa låtar

Årets mest visade inlägg är inte från det här året, utan från förförra året. Det var även det mest populära inlägget förra året. Inlägget behandlar Bossens bästa låtar fram till och med 2018, ingen uppdatering är gjord med tanke på nya plattan ”Letter to You”, som släpptes i år.

Matkuponger och kodein i kolgruvan

Charles Wesley Godwin håller på att färdigställa sitt andra album. I februari hittade han till Stockholm och Twang. Den bästa konsertkväll jag hann med det här året sammanfattas på det här viset:

Det är bara att hålla tummarna för att Charles Wesley Godwin har en lång och framgångsrik karriär samt att han återvänder till Stockholm snart igen. Den här gudabenådade artisten vill jag se och höra igen snart, mycket snart. Magi och fantastiskt är svaga ord för det vi fick uppleva ikväll i den trånga söderkällaren på Twang. Mina förväntningar innan konserten var skyhöga och de överträffades.

Årskrönika 2020

Här hittar du de tjugoen bästa albumen från i år. Du kan också läsa om vinylskivans betydelse för musikbranschens intäkter.

Låt mig slippa känna fruktan

Ian Noe på Nalen Klubb i februari. Det andra Stockholmsbesöket på ett halvår. Magiskt bra första gången och lika magiskt bra andra gången. Jag hoppas på ny platta snart och ett nytt livebesök när coronan blåst bort.

Den fjärde musketören?

Tyler Childers första besök i Sverige på Twang i januari 2018 fortsätter att skapa uppmärksamhet även i år. Han skulle varit tillbaka till Stockholm i slutet av januari då kom den amerikanska Grammygalan ivägen för ett besök och spelningen flyttades till slutet av juni. Då kom coronapandemin i vägen och den spelning är nu inställd. Jag kan drömmer mig emellanåt till Childers besök för nästan två år sedan.

Det är svårt att bryta dåliga vanor

När kvällen på scenen är slut hänger bandet kvar och minglar runt i publiken och pratar med alla som är på plats. De säljer merchandise, signerar prylar och är helt enkelt trevliga personer som visar stor uppskattning till oss som tagit oss hit den här mörka februarikvällen. Det är enkelt att drömma sig bort till en skön och varm Kalifornienvind, att stå på en sanddyn och blicka ut över Stilla Havet när Brent Rademaker och hans vänner i GospelbeacH värmer våra kyliga Stockholmshjärtan. Det här är en underbar kväll som kommer att finnas kvar i mitt minne mycket länge.

Han ledde mig genom mörkret när jag inte kunde se

Sturgill Simpson hann med att göra sina Europa-spelningar, i anslutning till albumet ”Sound & Fury”, som han släppte förra året. Väl hemma hann han också med några spelningar innan han själv fick covid och fick ställa in sin turné av den anledningen.

De Rullande Stenarna utan filter

The Rolling Stones besökte Friends Arena under hösten 2017. Det är ni fortfarande nyfikna på.

De sjunger fint men punken är död

Lars Winnerbäck gjorde debut på Globen i ett kolsvart november och blev en utmärkt ljuskälla under en i övrigt mycket trist period på året. Det här inlägget var med på den här listan redan förra året och biter sig fast även det här året.

Blandband april 2020

Ett av de tolv månatliga kassetterna hittar upp på topplistan i år.

Kan man röka morötter?

Blackberry Smoke intog Tyrol i november 2014. Det har också väckt uppmärksamhet i år. Åtminstone i den här lilla hörnan av internet.

Absolut fantastiskt [Update III]

Den tredje versionen av den oslagbara spellistan är den som enskilt fått mest kärlek av er.

Bonus kan komma i olika former. Det kan vara en extra gratifikation du får som anställd. Det kan vara möjlighet till rabatter baserat på dina inköp på exempelvis ICA eller Stadium. Det kan vara ersättning från staten när du gör ett klimatsmart val och väljer en elbil framför en bensindriven bil när du köper ny bil. Här handlar det förstås om bonuslåtar.

Du som hängt tillsammans med mig i det här obskyra hörnet på internet vet att det brukar dyka upp en liten service från årskrönikan. Där presenterar jag de tjugoen bästa albumen från i år. Här kommer som seden bjuder en spellista med albumen från den oslagbara listan.

Det här året innehåller listan också tre bonuslåtar. Två av bonuslåtarna kommer från Margo Price och en kommer från Reno Bo. Margo Price har varit snäll att bjuda på alternativa versioner till ”I’d Die For You” och ”Letting Me Down”, som båda finns med på hennes underbara album som nådde tredjeplatsen på årets albumlista. På fjortonde plats återfinner vi Reno Bos ”You Can See It All From Here”. Nästan fem månader efter det albumet släpptes kom den fantastiska låten ”Another Country”, som inte finns med på albumet. Du hittar den istället här.

När du ger dig i kast med den här spellistan har nästan på pricken sjutton underbara musiktimmar framför dig.

Tystanden är öronbedövande. Den svenska livescenen mer eller mindre upphör att existera under 2020. Sveriges största konsertarrangör säger upp en femtedel av personalen. Sticky Fingers, en anrik rockklubb i Göteborg, begärs i konkurs. Musikbranschen spår att konsertintäkterna minska med 90% under det här året. Alla de här händelserna kan kopplas till den pågående pandemin.

De senaste tio åren har omsättningen i den svenska musikbranschen vuxit från 6,8 miljarder kronor år 2009 till 12,2 miljarder kronor under 2019. Intäkterna utgjordes 2019 till 56 procent av konsertintäkter, 26 procent av upphovsrättsliga intäkter och 18 procent av intäkter från inspelad musik. Den prognos på konsertintäkter som musikbranschen själva gör innebär ett bortfall av intäkter från livemusik på 6,4 miljarder kronor under 2020. Prognosen innefattar också en minskning med en fjärdedel av intäkterna för upphovsrättsliga intäkter motsvarande 0,8 miljarder kronor. Däremot räknar musikbranschen med att intäkterna för inspelad musik blir lika stora som förra året.

Konsertintäkterna genereras av liveframträdanden och tillfaller alla de som arbetar på och bakom scenen såsom artister, musiker, ljus- och ljudtekniker och konsertarrangörer. Liveframförandet genererar även upphovsrättsliga intäkter, vilka är ersättning för musikanvändning exempelvis i radio och tv, dataspel, reklamfilm, eller i bakgrunden på till exempel restauranger. De upphovsrättsliga intäkterna tillfaller kompositörer, arrangörer, textförfattare, musiker, artister, musikförlag, musikbolag och producenter. Intäkter från inspelad musik kommer från försäljning av musikinspelningar i olika format – främst från prenumerationsabonnemang på strömmad musik, men också från försäljning av cd-skivor, vinyl och nedladdningar. Siffrorna avspeglar slutpriset som betalas av kunderna på den svenska marknaden och licensintäkter till svenska bolag från utländska marknader. Intäkterna tillfaller musikbolag, artister och musiker.

Bruce Springsteen säger i ett samtal med Rick Rubin att han tror att det kommer tidigast vara 2022, som publiken kommer att vara villig att stå axel mot axel och trängas i en konsertpublik igen. I somras sa Lollapaloozafestivalens medgrundare Marc Geiger att det antagligen inte blir några stora konserter förrän 2022. Live Nation, Sveriges och världens största konsertarrangör, tappar nittio procent av intäkterna i Sverige under innevarande år och säger upp var femte person i personalen. Då har bolaget ändå fått mer än 4,5 miljoner kronor i stöd från regeringens krisstöd, som betalas ut av Kulturrådet.

Det är mer än ett tufft år för många artister och andra som är tjänar sitt levebröd i musikbranschen när livemusiken i princip helt upphört under året. Det är svårt att se hur det ska vara möjligt att komma tillbaka snabbt när det blir praktiskt möjligt med både artister som turnerar och att få människor att komma till klubbar, ishallar och arenor för att trängas med andra i publiken och återigen uppleva fantastisk livemusik på plats.

När de största aktörerna i branschen har det tufft kan du räkna med att de mindre aktörerna har det ännu värre. Där är marginalerna mindre. Det kan mycket väl vara på det viset att flera artister tvingas sluta med musiken och inte kommer tillbaka till musiken efter pandemin. Lokaler där det funnits klassiska rockklubbar kan mycket väl bli lokaler som innehåller annan verksamhet. Markus Larsson på Aftonbladet är också inne på att ingen vet när den svenska konserter och turnéer kommer att vara möjliga. Larsson utnämner Sverige till en kulturell bananrepublik. Om du har möjlighet under de här speciella tiderna kan du försöka göra det som är möjligt. Behåll de biljetter du redan köpt till konserter som flyttas, köp merchandise direkt från artisterna, köp livemusik från sajter som Bandcamp. Det är små insatser som kan bidra till att artister får möjligheten att fortsätta sitt värv.

Min egen abstinens efter liveframträdanden är svår och stor. Jag försöker bota den genom att handla livekonserter på Bandcamp.com och på Nugs.net. Jason Isbell & The 400 Unit har gett ut en mängd kvällar under det här året, som säkert inte sett dagens ljus om det inte varit för pandemin. Fredrik Strage har haft en annan taktik för att hålla sin abstinens efter livemusik stången. Han försöker minnas kvällarna då hans favoriter floppade så hårt att han ifrågasatte poängen med att se dem, eller någon annan, uppträda. Han anstränger sig för att komma ihåg stanken av varm festivallera, punkaren som på Sweden Rock-campingen onanerade mot hans ben, spriten, spyorna och slagsmålen i Hultsfred, anabolapumpade vakter som startar fler bråk än de stoppar och poliser som pucklar på rejvare. Till slut inbillar hans sig att vardagsrummet är den ultimata platsen att uppleva musik. Strage avslutar sina funderingar med en undran om varför han skulle vilja gå ut? En konsert kan ju vara fruktansvärt långtråkig och dötrist och tråkig och alldeles… alldeles underbar.

ÅRETS PUNKTINSATSER

En kväll i södra Usa 2014

Årets arkivsläpp I: Bruce Springsteen & The E Street Band – Live: 1999-09-25 First Union Center,Philadelphia, PA. En septemberkväll 1999 i Philadelphia. Återföreningsturné med The E Street Band. Kvällen inleds med ”Incident on 57th Street”. Första gången på 19 år som Bruce Springsteen spelar den live. Senare på kvällen kommer “Jungleland”, “New York City Serenade” och ”Factory” samt många andra låtar i guldkornsversioner. Hela kvällen är en verklig fullpoängare. En av de bästa som släppts i Archives-serien.

Årets arkivsläpp II: Jason Isbell & The 400 Unit – Live at the CMA Theater – Nashville, TN – 12/12/17. Det tredje livesläppet på en månad under pandemitider, som Jason Isbell ger ut på Bandcamp. Under slutet av 2017 uppträdde Jason Isbell tre gånger på Country Music Hall of Fame. En kväll var det tillsammans med The 400 Unit och i akustiskt format. Isbell är min absoluta favoritartist det senaste decenniet. Årets studioalbum och de livealbum han gett ut under det här året befäster hans position och stärker den ytterligare. Det här är något av det bästa jag hört i detta format. Någonsin!

Årets arkivsläpp III: Mike Cooley, Patterson Hood och Jason Isbell spelade tillsammans på The Shoals Theatre den 15 juni 2014. En akustisk spelning i Florence, Alabama i lokalen där Hood såg Disney-filmer när han växte upp. Setlistan består till största del av låtar från Drive-By Truckers.

Årets arkivsläpp IV: Bruce Springsteen & The E Street Band från Fox Theatre i Atlanta, Georgia från den 30 september 1978. Det här är den fjärde radiosändningen från Darkness on the Edge of Town-turnén det här året. Setlistan innehåller bland annat ”Independence Day”, ”Stolen Car” och ”Point Blank” från The River, som släpptes först hösten 1980. Om du vill förstå varför Springsteen är en av världens allra bästa liveartister genom tiderna är det här ett utmärkt ställe att börja din resa.

En cool kanadensare

Årets släpp från moderkyrkan I: Jason Isbell & The 400 Unit släppte sex av sina sju kvällar som de spelade på The Ryman Auditorium under oktober förra året. Du hittar kvällarna på Nugs.net.

Årets släpp från moderkyrkan II:  Margo Price släppte i somras sin ”Perfectly Imperfect from The Ryman (Live)” på Bandcamp. Under hösten dök den även upp på Spotify.

Årets artist: Daniel Romano är kanadensaren med en förkärlek för Skandinavien. Han har släppt tio album under det här året. En vackert filmad konsert från Pustervik. En bok med texterna från ett flertal skivor. Det är klart att han är det här årets artist.

Årets karaktär: Gabriel Allon en av världens bästa konstrestauratörer. Han är också israelisk hemlig agent och en av dem som tog hämnd på de Black September-terrorister som mördade israeliska idrottare i samband med Olympiska spelen i München 1972. Allon har huvudrollen i Daniel Silvas böcker. Det finns nästan tjugo stycken att ta sig igenom och jag är på god väg efter att ha upptäckt Allon i somras.

När det inte går som du tänkt dig

Årets serietips i mörkret I: Jakten på en mördare (SVT). Regissören Mikael Marcimain gör en underbar serie om ohyggliga händelser i Skåne. Serien skildrar polisens jakt på mördaren Ulf Olsson, som bland annat mördade 10-åriga Helén Olsson 1989. Vi får följa polisutredningen på det och ytterligare ett mord till dess lösning femton år senare.

Året poddtips i mörkret I: Broken Record är den podd där Rick Rubin och Malcolm Gladwell träffar artister som Sturgill Simpson, Bruce Springsteen och Mike Campbell bara för att nämna tre underbara avsnitt.

Årets serietips i mörkret II: The Crown, säsong 4 (Netflix). Lady Diana kommer in i handlingen i serien om den engelska kungafamiljen. Dessutom utspelar sig den här säsongen under tiden som Margaret Thatcher var premiärminister i Storbritannien. Hon gestaltas på ett fantastiskt sätt av Gillian Anderson.

Årets poddtips i mörkret II: Hundåren – motgångspodden är Tomas Andersson Wijs podd där vi får en resa och inblick i de åren som har varit slitiga och inte alls framgångsrika för svenska artister, författare och komiker. Du kan till exempel höra ett fantastiska avsnitt med Peter LeMarc och Emma Molin.

21 ALBUM

Peter Forsberg bar tröjan med nummer 21 när han spelade ishockey. I Black Jack är tjugoett oslagbart. Den kombinationen är anledningarna till att det är tjugoen album på den här listan.

Årets album

1 – Jason Isbell & The 400 Unit – Reunions

Sadler Vaden på gitarr, Amanda Shires på fiol, Derry DeBorja på keyboards med mera, Chad Gamble på trummor och Jimbo Hart på bas är de fantastiska personer som tillsammans blir The 400 Unit. De har tillsammans med Jason Isbell framfört förra decenniets bästa musik. De inledde det här decenniet i maj med en ett nytt och fantastiskt album. ”This used to be a ghost town, but even the ghost got out”, är textraden som inleder ”Overseas”, som gjorde sin livedebut redan under förra året. Texterna som Isbell skriver förtjänar extra uppmärksamhet. De är mycket genomarbetade och några av mina favoriter nu förutom den redan nämnda går att hitta i låtar som ”Dreamsicle”, ”It Get’s Easier” och ”Letting You Go”. I ”St. Peter’s Autograph” behandlar han hur han betraktar hur hans fru Amanda Shires sörjer sin nära vän Neal Casal som tragiskt gick bort förra året. Du kan även införskaffa releasespelningen som Isbell gjorde med sin fru på Hollywood Bowl i Nashville. Du hittar den på Bandcamp.

Plats 2-6

2 – American Aquarium – Lamentations

Den här plattan är släppt i maj. Den första maj. BJ Barham är sångare, låtskrivare och bandledare i American Aquarium. Han har gjort ett av årets bästa album med Shooter Jennings bakom produktionsspakarna. Förhoppningsvis är konsertlivet igång igen till i oktober nästa år. Då är American Aquarium inbokade i Stockholm och jag tror att det kan bli en magisk kväll, om den kan bli av. Passa på att lyssna på ”Before The Dogwoods Bloom”, ”Start With You” och ”A Better South”.

3 – Margo Price – That’s How Rumours Get Started

Margo Price har skrivit sju av låtarna tillsammans med maken Jeremy Ivey och resten av låtarna har hon skrivit själv. Hon har även varit med och producerat det nya albumet tillsammans med Sturgill Simpson och David Ferguson. Tillsammans har de satt ihop ett alldeles fantastiskt album. ”Letting me Down”, ”Hey Child”, ”Stone Me” och ”Gone to Stay” kan vara din ingång till Margo Price bästa album hittills.

4 – Bruce Springsteen & The E Street Band – Letter to You

71 år gammal släpper Bossen sitt tjugonde studioalbum. Det första som Jake Clemons spelar saxofon på. “Janey Needs a Shooter”, “Song for Orphans” och “If I Was a Priest” är ordrika låtar som Springsteen skrev innan debutalbumet 1973. De är alla tre några av höjdpunkterna på det här konstverket. Andres Lokko skriver en vacker recension i SVD. Han skriver bland annat

”Springsteen sjunger sånger om rocken och hur viktig den en gång var och om dem som först spelade den för honom. Om deras entusiasm, instrument och favoritsånger. Det är ”Glory days” utan någon glimt i ögat.

The E Street Bands sömlösa samspel låter mindre som storslagen arenarock och mer som ett avsked vid kyrkogårdens parkering. Som vore de alla sobert söndagsfinklädda i svart. En sista klapp på axeln innan de skiljs åt och inte vet när de ses igen. Eller om de ens kommer att göra det.”

Jag vill hålla med Lokko om det mesta. Han hör inte riktigt det fulländade. Fulländningen är något som däremot passerar mina öron.

5 – Jeremy Ivey – Waiting Out the Storm

Margo Price make har gjort ett alldeles utsökt album. Hon beskriver det på Instagram som en blandning av en smula Bob Dylan, en smula Tom Petty och en smula av Iveys egna karaktäristika som lyfter albumet till oanade höjder. Jag är benägen att hålla med henne till fullo. Ge dig gärna i kast med låtar som ”Paradise Alley”, ”Hands Down in Your Pockets”, ”White Shadow” och ”Things Could Get Much Worse”.

6 – Daniel Romano – How Ill Thy World Is Ordered

Nionde albumet från Daniel Romano. I år. Jag säger det igen. Nionde albumsläppet som kanadensaren är inblandad i det här coronaåret. Du kan läsa mer om det i Vice-artikeln där Romano intervjuas och avhandlar alla släpp. Det nionde är likt många av de andra ett högklassigt album. En blandning av country, 60-tal och gitarrdriven rock med sköna och underfundiga texter. Avslutande låten ”Amaretto and Coke” gör åtminstone mig törstig. Dessutom dök det upp ett tionde album en dryg månad efter det här albumet.

Plats 7-11

7 – Bob Dylan – Rough and Rowdy Ways

Det krävdes Coronatider för att Riksdagen skulle skapa en helgdag för att hylla ett skivsläpp. Han har redan fått Nobelpriset. Hans tysta och lite buttra svenska kynne är känt för de flesta som besökt en konsert på hans turné. Den startade den 7 juni 1988 och tar aldrig slut. Han föddes i amerikanska svensktrakter dryga halvåret innan Usa gick in i andra världskriget. Det är inte konstigt att solen lyser i all sin prakt till de här sjuttio minuterna ny musik från en mästare. Den här svenska helgdagen som är mer nationaldag än Nationaldagen. Glöm ”Små grodorna” på midsommarafton ska du numera lyssna på ”I Contain Multitudes”, ”False Prophet”, ”My Own Version of You”, ”I’ve Made up my Mind to Give Myself to You”, ”Black Rider”, ”Goodbye Jimmy Reed”, ”Mother of Muses”, ”Crossing the Rubicon”, ”Key West (Philosopher Pirate)” och ”Murder Most Foul”. Tillsammans blir det tiotalet ”Rough and Rowdy Ways”. Tryck sedan på repeat och lyssna om och om igen. Det är vad som står i lagen som Riksdagen beslutat om. Midsommarafton is no more. Samlas med nytvättade händer i grupper om maximalt det antal personer Folkhälsomyndigheten för närvarande rekommenderar och låt ropen skalla. ”Happy Bob Dylan Day”

8 – Gabe Lee – Honky Tonk Hell

Här får du en blandning av rock från södra Usa, honky tonk-stänkare och vackra pianoballader. Det är Gabe Lees andra album och en uppföljare från fjolårets mer lågmälda och utmärkta debut. Hittills flyger nog Lee under radarn för många, som egentligen borde ha vett att lägga mycket tid på att lyssna på hans underbara melodier och texter. Passa på att lyssna på exempelvis ”Emmylou”, ”Great Big River” och ”Imogene”.

9 – Dalton Mills – Dalton Mills

Dalton Mills är en låtskrivare och folksångare från Middlesboro, Kentucky. Det här är hans fullängdsdebut. Det är inte vilken debut som helst, utan bara riktigt bra låtar framförda i en enkel kontext. Börja exempelvis med ”Mountain Call” om du behöver förstå storheten.

10 – Ward Davis – Black Cats and Crows

Ward Davis är låtskrivare, pianist och gitarrist av mycket hög rang i alla tre delar. Titellåten är en av många höjdare. ”Colorado” och ”Nobody” är två andra favoriter. Albumet är också en favorit på Savingcountrymusic.com.

11 – Chris Stapleton – Starting Over

Det här är fjärde gången Chris Stapleton samarbetar med Dave Cobb vid inspelningen av ett nytt album. Cobb brukar också åka med på Stapletons turnéer och spela gitarr och de ger sig ibland ut och shoppar gamla gitarrer tillsammans. ”Starting Over” är en mycket bra inledning på ett utmärkt album. Ett par av låtarna har Stapleton skrivit med Mike Campbell, bland annat den skönt rockiga ”Arkansas”.

Plats 12-16

12 – Drive-By Truckers – The Unraveling

Det här är ett tidsdokument över dagens Usa. Det känns som en fortsättning på plattan ”American Band”, som kom för fyra år sedan. Titlar som ”Armageddon’s Back in Town” och “Heroin Again” ger en känsla av undergång och förödelse i det samhälle som växer fram i Trump-land. Patterson Hood har skrivit alla låtar utom två. ”Grievance Merchants” och ”Slow Ride Argument” har vapendragaren Mike Cooley skrivit och den sistnämnda låten är min absoluta favorit på det här alldeles lysande albumet.

13 – Blues Pills – Holy Moly!

Albumet är inspelad i bandets egna, nybyggda studio strax utanför Örebro. Elin Larsson stämma lyfter musiken och texterna till härliga höjder. Kan du sitta stilla när du spelar ”Rythm in the Blood” då behöver du antagligen hörapparat.

14 – Reno Bo – You Can See It All from Here

En blandning av rakt fram heartland-rock och bilåkarmusik, med inslag av ELO, lite Byrds- och The Beatles-influerade 60-talstoner. Någonstans där kan du hitta Reno Bo. Han är en producent, musiker och låtskrivare med rötterna i New York, som nu flyttat till Nashville. Trion av låtar ”Baby Blues”, ”Second to Last” och “Even a Stone” är några av de allra, allra bästa låtarna den här sidan av Nyårsdagen 2020.

15 – The White Buffalo – On the Widow’s Walk

Shooter Jennings har producerat ”On the Widow’s Walk”. Det är som vanligt fyllt med små kolsvarta berättelser, våldsamma, fyllda med sorg, fyllda med längtan efter kärlek och hopp. Det är också kryddat med Jake Smiths starka och känslosamma röst, som får nackhåren att ställa sig upp. Sökande ögon, som letar efter kärlek. Gräset växer i askan. Att få förlora sig i kärleken igen. Att hitta rätt person att dela kärleken med, sjunger Jake Smith. Att tillsammans upptäcka kärleken på nytt. Det är den hoppfyllda avslutningen av ett album, som fick mycket av min tid det här året.

16 – The Dirty Knobs – Wreckless Abandon

Mike Campbell var gitarrist i The Heartbreakers och vapendragare till Tom Petty. Det här är Campbells egna band som debuterar på ett utmärkt sätt. Släktskapet till Pettys musik är tydligt på många ställen. På ”Pistol Packin’ Mama” gästar Chris Stapleton med sin fantastiska röst. George Drakoulias har stått för produktionen tillsammans med Mike Campbell.

Plats 17-21

17 – The Secret Sisters – Saturn Return

Bakom produktionsspakarna står Brandi Carlile, Tim och Phil Hanseroth. De två senare är också med i Carliles band. Systrarna Lydia och Laura Rogers, som sjunger de vackra stämmorna på de här tio låtarna, kommer från Alabama. På skivan delar sorgen efter både mormors och farmors död plats med glädjen för båda systrarna att bli mamma för första gången. De skulle ha dykt upp i Stockholm i augusti. Nu hoppas jag att det blir av när den här pandemiskiten försvunnit. Då finns möjlighet att uppleva den här fantastiska mixen mellan First Aid Kit och Simon & Garfunkel på plats.

18 – Ulf Lundell – Telegram

Det är kanske på det här viset en ”Xavante” med band kunde ha låtit? Mera samtida är det mer av ett soundtrack till Ulf Lundells senaste tre delar av sitt författarskap. Där finns dagboksskildringar i böckerna med namnet Vardagar. Andreas Dahlbäck har gjort ett mycket gott jobb med produktionen. Lundells sångröst lyfts fram i de här betraktelserna av dagens tid, samhälle och olika vardagliga företeelser. En favoritlåt vid tidiga genomlyssningar blev “Kallt té halv tio”. ”Lovisastorm” och ”Solen och vinden” är låtar som vuxit till sig ordentligt med några fler lyssningar.

19 – Dawes – Good Luck with Whatever!

Ett favoritband är tillbaka med ny musik. Det är LA-baserade Dawes sjunde studioalbum. Taylor Goldsmith står för skön sång och har skrivit sju av låtarna på egen hand. På avslutande ”Me Especially” har han tagit hjälp av Jim James från My Morning Jacket och på ”Who Do You Think You’re Talking To?” delar han låtskrivandet med Matt Sweeney och Blake Mills. Det är lite rockigare än de senaste albumen här, oklart om det är Dave Cobbs förtjänst eller inte. Han står i alla fall för produktionen, som vanligt är det en tydlig kvalitetsstämpel.

20 – Reckless Kelly – American Jackpot/ American Girls

Tjugo låtar. Något som i en fysisk värld skulle vara ett dubbelalbum. Det blir i den moderna strömmande världen sjuttiofyra minuter av höjdpunkter som exempelvis ”I Can Only See You With My Eyes Closed”, ”All Over Again (Break Up Blues)”, ”North American Jackpot” och ”Thinkin’ ’Bout You All Night”.

21 – Jamie Wyatt – Neon Cross

”Jaime Wyatt växte upp på en ö utanför Seattle, floppade som tonårsartist, blev heroinist, rånade sin knarkhandlare och åkte i fängelse på ett år, kom ut och flyttade in med sin mamma och ALS-sjuka pappa i en trailer park. Nu sjunger hon honky tonk och rockig truckercountry med all den tyngd hon skaffat sig under sina röriga trettiofyra år. Shooter Jennings har producerat den nya skivan och fått allt det svåra att låta enkelt. Ljudbilden är liten, men det episka tilltalet och kvaliteten i Wyatts låtskrivande gör musiken svällande och stor.” Det skriver Po Tidholm i sin recension där han ger Neon Cross en fyra i betyg. Lyssna in ”By Your Side” eller ”Goodbye Queen” för att hitta in i plattan om du inte gör det på annat sätt.

DET LACKAR MOT JUL

Nu vänder vi tillbaka till början av den här krönikan och intäkterna i Sverige för inspelad musik. Förra året uppgick dem till cirka 1,5 miljarder kronor. En ökning med drygt en halv miljard på fem år från 2014. 2019 stod den samlade digitala musikförsäljningen för 92 procent av totalen. Fysisk försäljning stod för 7 procent där CD och vinyl stod för lika stora delar. Vinylförsäljningen bidrog alltså med 0,4 procent av den totala omsättningen av musikbranschens samlade omsättning på 12,2 miljarder kronor förra året. Det verkar rimligen som att vinylförsäljningen är en marginalföreteelse som uppmärksammas betydligt mer än den förtjänar.

Siffrorna kommer från IFPI Sverige. De representerar musikbolagen och en av deras huvuduppgifter är att upprätta licenser med musikanvändare såsom exempelvis radio- och tv-stationer. Den ersättning som Ifpi inkasserar delar vi med organisationen SAMI, som företräder musiker och artister, och resten fördelar IFPI till de musikbolag som äger rättigheterna. Förenklat kan man säga att musikbolagen i vissa fall förvaltar sina rättigheter själva – såsom när de licensierar interaktiva musiktjänster som Spotify, Google Music eller Apple Music – och i vissa fall överlåter musikbolagen åt IFPI att förvalta deras rättigheter.

Spotifys affärsmodell fungerar alltså så att de betalar pengar till skivbolagen för rätten att använda de låtar som skivbolagen äger rättigheterna till. Det är sedan skivbolagen som har kontraktet med artisten och baserat på kontraktet mellan skivbolaget och artisten får sedan artisten betalt. Ändå är det många gånger Spotify som ska bära någon sorts hundhuvud när en del artister eller andra klagar på hur mycket betalt artisterna får. Nu och då startas det också upprop där det ofta basuneras ut att en artist borde få betalt si och så mycket per gång en av artistens låtar strömmas. Jag är ledsen att göra er uppropsmakare besvikna. Det finns ingen utbetalning från Spotify till skivbolagen som är baserad på en viss nivå av pengar per strömning. Det är matematik som används av de som lever i det förflutna för att försöka förstå den moderna nutid vi lever i.

Det råkar dessutom vara på det viset att de stora skivbolagen är delägare i Spotify och oavsett omsättningens storlek betalar Spotify ut 60-70% av omsättningen direkt till skivbolagen. Därefter får alltså artisten betalt av sitt skivbolag. Därför blir jag förvånad när det i DN går att läsa att när strömningstjänster som Spotify lägger beslag på alla pengar tvingas många av de medelstora artisterna ägna sig åt sociala medier – eller lägga av. I kontrast till den artikeln rekommenderar jag dig som vill förstå lite mer om ekonomin kring Spotify att läsa ett av den amerikanske musikbranschanalytikern Bob Lefsetz nyhetsbrev där han bland annat skriver:

”Once again, it’s sad to have to describe the music business to those agitating for results that are impossible. Spotify can’t lay out more cash to artists, who are paid by their label anyway, if they’ve got one, because then it would GO BROKE! I remember a conversation with Lucian Grainge. He lamented the artist blowback on Spotify because THEY’RE HIS BIGGEST CUSTOMER! The healthier Spotify is, the healthier the labels are. And there’s no point in putting Spotify out of business, because it would hurt the labels.”

När Lefsetz kommenterar den oro som kommer från diverse håll i filmindustrin kring den affär som Warner Bros. har gjort med HBO Max om att släppa ett antal filmer samtidigt på bio och på HBO Max under 2021 kommer han också in på hur artister i musikbranschen får betalt och på något obegripligt sätt skyller det på Spotify. Lefsetz säger bland annat:

”So, let’s hold back the productions until theatrical is flourishing once again. What, do you want to be the touring business, shut down completely, begging the government for relief as its workers starve? What ignorant bozos are protesting the distribution of these flicks. Furthermore, not every movie will survive on the shelf, motion pictures become dated just like food.

BUT THEY’RE SELLING THEM TO HBO MAX, IT’S INSIDER DEALING!

Yes, you’re exactly correct! This is one of the few real issues at play here. But we saw the same thing in the music business, is streaming a license or a royalty and how should artists be paid…when the truth is in the old game they were underpaid in an opaque world. This is still a problem in the music business, low compensation on indecipherable terms, just the way the majors like it. But the youngsters can circumvent the majors and go directly to the distributors, with their transparent payments…yes, all that bitching by artists who are signed to major labels with bad deals but somehow it’s Spotify’s fault? They’re just demonstrating their ignorance.”

Det finns förstås artister som gör något eller till och med för länge sedan försökt göra något åt situationen att själv äga rättigheterna till sin musik. Prince kämpade hårt för att få rättigheterna till sin musik och det var en del av anledningen till att han under en tid ändrade sitt namn till Love Symbol. Jason Isbell har startat eget skivbolag, Southeastern Records, som han ger ut sin musik på. Ett liknande steg har Brent Rademaker från GospelbeacH gjort med sitt eget skivbolag Curation Records där han även ger ut andra artisters musik.

Avslutningsvis vill jag instämma med det Fredrik Lindström skrev om språkets utveckling, men som jag tycker också lyfter fram poängen i det jag vill säga om Spotifys roll i det här sammanhanget. Och kom för allt i världen att det finns fler strömmningstjänster i den digitala världen, som betalar mindre till rättighetsinnehavarna än vad Spotify gör.

”Det är jäkligt taskigt att skjuta budbäraren, eftersom han inte bär skulden. Men det är också förödande klantigt ur ett rent krasst perspektiv. En död budbärare kan aldrig ge oss någon mer information.”

GOD JUL FRÅN TYRESÖ-TOMTEN