Det här är en av de artister jag troligen har lyssnat mest på någonsin. De startade sin skivkarriär på hösten 1991 och vi hade med deras kassett ”Ten” på vår tågluff sommaren efter det. Vi hann med att se dem på Roskilde under tågluffen. Det tog mig tjugo år innan jag såg dem igen under en magisk kväll på Globen, som fick självaste Markus Larsson på Aftonbladet att dela ut fem plus.

Det handlar om Pearl Jam förstås. De ger likt en del andra artister ut alla sina konserter och gör de möjliga att ladda ner via bandets hemsida. De har också en förmåga att variera setlistan mellan varje kväll så att det blir intressant att lyssna på många olika konserter. Efter den där hösten och sommaren i början på 90-talet följde jag bandet genom plattorna Vs., Vitalogy och No Code. Därefter tog vi ett litet uppehåll från varandra och jag återvände till bandet med Riot Act och framför allt följde jag Nordamerika-turnén de gjorde 2006 under min första föräldraledighet.

Bandet består av Eddie Vedder på sång, Matt Cameron på trummor, Jeff Ament på bas, Stone Gossard och Mike McCready på gitarr. I studion och på turnéerna deltar också Boom Gaspar på keyboard och hammondorgel. Det har blivit elva studioalbum sedan ”Ten” släpptes på hösten 1991. Därefter har Pearl Jam släppt ”Vs.”, ”Vitalogy”, ”No Code”, ”Yield”, ”Binaural”, ”Riot Act”, “Pearl Jam” (som ibland kallas avocado på grund av bilden av en avocado på omslaget), ”Backspacer”, ”Ligtning Bolt” och förra årets ”Gigaton”.

I den här spellistan kommer ni att få låtar från de åtta första studioalbumen och en akustisk låt från bandets MTV Unplugged-konsert samt några låtar från en av samlingsskivorna med lite mer udda låtar. Det akustiska bidraget var i en mer elektrisk form också en del av Cameron Crowes film Singles.

Vi går ut hårt med ”Go”, ”Blood” och ”Why Go” innan vi lugnar ner lite med ”Red Mosquito” och ”In hiding”. I mina öron finns ett nära släktskap melodimässigt mellan ”Breakerfall” och ”Hail Hail”, som följer sedan. Den vackra ”I am Mine” och den ännu vackrare ”Love Boat Captain” samt ”Inside Job” kommer sedan. Nu är det dags för låten från MTV Unplugged, ”State of Love and Trust”.

Nu följer en trio av covers. Det är något Pearl Jam har gjort många av live och även fått ner på band i studion. Först ut är låtskrivartrion Holland, Dozier, Hollands ”Leavin’ Here”. Den följs av den vackra ”Last Kiss”, som Wayne Cochran har skrivit. Den tredje covern är Victoria Williams hammondorgeltyngda ”Crazy Mary”.

Nu är vi tillbaka till Pearl Jam-originalen med ”Whipping”, ”Present Tense”, som du hör avsluta Michael Jordan-dokumentären ”The Last Dance”, och den trumsköna ”In My Tree”. Därifrån tar vi oss via ”Indifference” och ”Jeremy” till ”Bu$hleaguer”. I den sistnämnda finns textstrofen med basebolliknelsen om de som är födda priviligierade, men inte fattar att de är priviligierade. Eddie Vedder sjunger ”Born on third, thinks he got a triple”. Avslutningsvis lämnar jag er med ett stort leende på läpparna när ”Smile” fyller rummet med ljudvågor.

Låtar 2021 – Jan–Jun [Deluxe Edition]

Publicerat: 15 juli, 2021 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Vi tar en repetition för nytillkomna tittare, läsare eller lyssnare eller vad jag nu ska säga. Här finns olika kulturupplevelser samlade. Liveupplevelserna knackar på dörren igen och gör nog comeback inom kort. Det senaste året har det varit fokus på inspelade musik.

Det är inte vilken musik som helst du hittar här. Den kortfattade beskrivningen är musik som är fantastisk och låtar som får folk att undra hur jag mår. Ingredienserna i låtarna består ofta av vemod, mörker, droger, döden, smärta, sjukdom, sprucken kärlek och samhällskritik.

Den samling låtar du möter idag är en utökad version av de bästa låtarna från årets sex första månader och jag ska ge er två konkreta exempel på texter som griper tag i mig. Det första exemplet kommer från Ellen Sundberg som har tonsatt Bodil Malmstens texter. De inledande raderna i ”Ett bloss för moster Lillie” ringer vackert ”Vi som lever är bara döda på semester / Nån sorts sommargäster / Så ta ett bloss för moster Lillie”.

Det andra exemplet kommer från Texas-sonen Vincent Neil Emerson. På den självbetitlade uppföljaren till 2019-års Fried Chicken & Evil Women hittar vi låten ”Learnin’ to Drown”. Där går refrängen ”I spent my whole life wonderin’ why I’m down / I don’t feel easy if the blues don’t come around / And my face don’t look right without a frown / Well, if you can’t swim, you better learn to drown”.

Ger du dig i kast med den här spellistan har du ungefär tjugo timmar där den här typen av texter är frekventa.

Frukost på en främmande planet kom ut 2003. Värmen dök upp 2005. Vädermannen 2008. Allt är i rörelse gavs ut 2011. Visenterna kom i september 2014. Vardagar, Vardagar 2 och Vardagar 3 kom ut tre år i rad med start 2018. Vardagar 4 och 5 under 2021.

Det är de romaner som Ulf Lundell gett ut under 2000-talet. Nu tänker jag att vi lämnar den litterära världen. Eller gör vi egentligen det? Texterna i Lundells musik är det som verkar komma först när han skriver musik om man ska tolka och tro den dokumentär som Marie Nyreröd gjort och som visats på SVT.

Vi gör tjugoen nedslag i Lundells musik från 2000-talet. Det blir ”Solen och vinden” från förra årets album Telegram, ”Klockorna” från Tranorna kommer, ”63 i november” från Trunk, ”Mitt ansikte” från Rent förbannat, ”10%” från Lazarus, ”Öppen väg, öppen bil” och ”Baby om morgonen” från Högtryck innan vi nått en tredje del in i den här spellistan. Då vänder vi blicken tillbaka till Lazarus och lyssnar på den vackra ”Blint förälskade igen”.

Därefter kommer vi till låten som Ulf Lundell under en spelning i Borlänge, under sommarturnén 2005, tillägnade Aftonbladets Per Bjurman. ”Jag gillar Per. Han är en fullblodsnörd och jag har inget emot nörden för vi är alla nördar när det gäller musik”, sade Lundell till Aftonbladet. Det är ”Kapten Kidd” vi lyssnar på efter den dedikationen. Vi vänder sedan blicken och öronen till Club Zebra och lyssnar på ”Venus och Jupiter” innan ”Atlanten” från I ett vinterland tar vid. Vi studsar sedan tillbaka till Club Zebra för ”Ett underbart eko”. Ett eko som möjligen fortplantas ytterligare i ”Alperna” från OK Baby OK?

Nu är det dags för en utflykt bland några av de singlar som dök upp under 2000-talet. På baksidan till singeln för ”Gå ut och var glad” hittar vi ”Rått och romantiskt” i en bandversion, som lyfter den akustiska versionen från Xavante till nya höjder. Ifrån EP:n Jolly Roger ger vi oss på titelspåret och ”Stenkusten”. B-sidan till ”Vitt regn” var en översättning av Thea Gilmores ”Heart String Blues” och blir i Lundell-version ”Alla hjärtans dag blues”.

”FBL II” från Rent förbannat är en fortsättning på ”Folket bygger landet”, som var en av singlarna från dubbelalbumet På andra sidan drömmarna från 1996. Vi tar sedan farväl till Ulf Lundell, åtminstone för den här gången, med två mastodontlåtar. Det är den dryga tolv minuter långa ”Lazarus” från albumet med samma namn och det drygt fjorton minuter långa titelspåret från Club Zebra.

Här serveras sex månader komprimerat till drygt sex timmar. Ungefär hundra låtar finns bland de allra bästa från första delen av 2021.

Det finns med hela sju låtar från Pony Bradshaws album Calico Jim. Greta Van Fleet bidrar med sex låtar från sitt andra album. Lika många kommer från American Aquariums majsläpp Slappers, Bangers & Certified Twangers, Vol. 1. En kvintett av låtar kommer det från både The Steel Woods och Travis Tritt.

I övrigt är det bara att du tar för dig, blandar och ger så förhöjer du semesterupplevelsen lite till.

Uttrycket ketchupeffekt kommer av hur det kunde gå förr med ketchupflaskor av glas; när det väl kom någon ketchup ur flaskan kom det alldeles för mycket och för fort. Denna egenskap hos ketchup beror på att viskositeten är omvänt beroende av flödeshastigheten, så att skakningar av glasflaskan för att få ut någon ketchup minskade viskositeten och därför gjorde att ketchupen plötsligt började flöda ymnigt. Det kan du läsa dig till på Wikipedia.

Här kan du se den i realiteten ibland årets albumsläpp. Det var stiltje bland fantastiska album under årets två första månader. Under årets tredje och fjärde månad ökade flödet ordentligt och nu har det släppt ordentligt.

Du följer som vanligt med genom att få allt samlat i spellistan du hittar längst ner i det här inlägget. Följer du med får du dessutom varje gång den uppdateras lite förtur innan den här typen av inlägg ser dagens ljus på internet.

American Aquarium – Slappers, Bangers & Certified Twangers, Vol. 1

På 90-talet hade Sammy Kershaw en hit med ”Queen of My Double Wide Trailer”. Joe Diffie hade en hit med “John Deere Green”. “I Try to Think about Elvis” var en hit för Patty Loveless. Trisha Yearwood hade framgång med “She’s in Love with the Boy”. Garth Brooks “The Thunder Rolls” var också framgångrik på singellistorna. De här fem låtarna har sällskap av fem andra på det här coveralbumet som BJ Barham och hans kompanjoner spelat in. Det finns redan en volym inspelad har American Aquarium frestat med på sociala medier. Något släppdatum för den andra volymen har de inte offentliggjort än. Jag är i alla fal en av de som längtar tills även det ser dagens ljus.

Billy F Gibbons – Hardware

Det ena skägget i ZZ Top har gjort ett soloalbum igen. Det är riktigt skön rock som kommer ut från den här trygga Texas-gitarren. I ”Desert High” hör jag något annat. Där finns dofter av Robbie Robertsons ”Somewhere Down the Crazy River.

Blackberry Smoke – You Hear Georgia

20 år har bandet hunnit med att vara med oss. Hittills. Nu har de hängt i Nashville. Närmare bestämt i RCA Studio A. Då förstår de flesta av er att de jobbat med Dave Cobb som producent. Då vet ni också att det brukar bli bra när han är inblandad. Det blir det den här gången också. Inte minst som en följd av Charlie Starrs låtskrivande. Där har Starr även en del hjälp av bland andra Rickey Medlocke, Keith Nelson, Dave Lizmi och Warren Haynes. Den sistnämnde gästar också på den låten ”All Rise Again”. Charlie Starr delar även sången på den väldigt sköna ”Lonesome for a Livin’”. Den gången med Jamey Johnson. Passa också på att lyssna på ”Ain’t the Same”. Därefter köper du biljett till Blackberry Smokes konsert på Münchenbryggeriet i februari.

The Black Keys – Delta Kream

Dan Auerback berättar i en intervju med Flood Magazine. ”Vi gjorde Delta Kream för att hedra traditionen av country och blues från Mississippi, som influerade oss när vi började som ett band. De här låtarna är fortfarande lika viktiga för oss, som de var då Pat (Patrick Carney, min anmärkning) och jag började spela tillsammans. Det var en mycket inspirerande inspelning där Pat och jag satt i en cirkel tillsammans med Kenny Brown och Eric Deaton och spelade de här låtarna. Det kändes helt naturligt.” Ett lysande sound och utmärkta låtval gör det här till ett utmärkt album för dig som gillar traditionell blues och country. Passa på att lyssna på den underbara versionen av Lynyrd Skynyrds ”I Need You” som Bayliss sjunger tillsammans med Allison Moorer. Du kan även lyssna in dig på ”You Never Came Home” som Rowdy och Bayliss skrivit tillsammans med Brent Cobb och Aaron Raitiere.

Britton Patrick Morgan – I Wanna Start a Band

Han är född i Kentucky och hans släkt kommer från kolgruvedistrikten i östra Kentucky. Britton Patrick Morgan är låtskrivaren, mulitinstrumentalisten, sångaren, studiomusikern och producenten som har släppt sitt andra album. Hans egna låtar inspireras av en blandning av människor, platser och tidsålder. Om du undrar om det är något för dig tipsar jag om att börja lyssna på första spåret ”Bad Tom Smith” och sedan hoppa titelspåret och därefter ge dig på ”Woven”. Gillar du de tre låtarna misstänker jag att du också gillar resten.

Cody Jinks – Adobe Sessions Unplugged

Han är den största oberoende countryartisten just nu. Han har sålt ut den magnifika utomhusarenan Red Rocks i Colorado. Den konserten finns också att lyssna på sedan december förra året. Under pandemin har Cody Jinks också spelat in en akustisk version av sitt eget album från 2016, Adobe Sessions. Det är ett fantastiskt album redan från början och växer ytterligare när nyanserna får ännu mer utrymme med de här versionerna av låtarna. ”Birds”, ”David”, livefavoriten ”Cast No Stones” och ”Rock and Roll” är bara några av de tolv höjdarlåtar du hittar här.

Cole Chaney – Mercy

Cattlesburg är en stad i delstaten Kentucky. Cole Chaney kommer från staden som ligger i The Bluegrass State. Om du vill ha en beskrivning av vad du kan förvänta dig när du lyssnar på det här albumet tycker jag att du ska tänka på Tyler Childers och Charles Wesley Godwin för att veta hur jag tycker att Chaneys röst låter. Rösten kombinerar sig ypperligt med texterna i låtarna. Du har 56 minuter och 54 sekunder på dig att njuta när du drar igång ”Ill Will Creek” och sedan når i mål med titellåten en knapp timme längre fram i ditt liv.

Counting Crows – Butter Miracle, Suite One

”Jag har tillbringat mycket tid på min väns gård i England de senaste åren, ibland med min flickvän eller mina vänner och ibland bara på egen hand. Ensamheten den sommaren var bra för mig och så småningom bestämde jag mig för att börja skriva. Det var bara jag, två hundar, tio-tolv hästar och några får på detta enorma ställe. Flera dagar kunde gå utan att jag såg någon alls. Det blev extra konstigt när min flickvän kom på besök och sedan gick igen. Det kändes extra jobbigt att vara helt ensam igen efter det. Jag pratar om den upplevelsen i The tall grass. Jag gick ungefär en mil varje dag, korsade ensam över alla kullar och åkrar där ute och genom en massa högt gräs.” Det här skriver Adam Duritz i pressutskicket inför släppet av den här utsökta kvartetten sånger.

Doc Feldman and the Alt + Cntry + Delete – A Healthy Dose of Anxiety

En hälsosam dos av ångest är som gjord för den här platsen i cyberrymden. Det här är Feldmans andra album och det kommer åtta år efter debuten. Ta den bluesiga känslan i ”Recieving (for Rollo May)” och blanda den med de tunga orden i ”Heavy Edges” och du vet vad du kan vänta dig av resten av låtarna.

Edgar & Strandberg – Nollfemsjunoll

I mina öron har Edgar & Strandberg gjort det bästa albumet på svenska sedan 2019 då Joel Alme släppte Bort bort bort och som jag rankade som tvåa på min albumlista när det året summerades. I låten ”Long John Silver” är jag övertygad om att de har skapat en av årets allra bästa låtar. Andra favoriter för tillfället är ”Doften av ditt hår”, ”Hårda tider i Sverige” och ”Värmland i regn”. Snart har jag räknat upp alla låtar. Om du, som jag, tycker om vackra berättelser på svenska ackompanjerat av skickliga svenska musiker finns inte något annat alternativ för dig annat än att ta dig an Edgar & Strandbergs debutalbum. Jag har haft förmånen att umgås med albumet i nästan en månads tid innan det släpptes och redan inledningsvis tyckte jag att det var bättre än bra. När jag sedan hade det som sällskap i mina lurar på många Corona-promenader har det växt och blivit ännu bättre. De har helt enkelt skapat underbar svensk heartland-rock av högsta klass.

A Few Stars Apart

Lukas Nelson + Promise of the Real – A Few Stars Apart

Lukas Nelson skulle ha spelat på STHLM Americana redan förra året. Precis som mycket annat flyttades den fram ett år och ställdes sedan in igen i år eftersom pandemin ännu härjar. Gubbrockens Summerburst kommer tillbaka nästa år, men med nytt artistutbud. Jag hoppas att Nelson och Promise of the Real blir en del av utbudet. Till dess får jag nöja mig med det nya albumet, som är inspelat tillsammans med Dave Cobb i RCA Studio A. Det är många sköna toner och textrader i den här elvan som utgör laguppställningen på A Few Stars Apart. Ge dig exempelvis på ”Perennial Bloom (Back to You), så får du en bra start.

Riley Downing – Start it Over

En röst som låter som en bakfull Johnny Cash. Ett album utgivet på sångaren i GospelbeacH Brent Rademakers skivbolag. En utsökt samling av samling av låtar. Ta dig exempelvis an ”Never Coming Home” om du inte vill börja från början.

Robert Finley – Sharecropper’s Son

En blandning mellan soul och blues kan du höra när du lyssnar på Robert Finley. Albumet är inspelat i Nashville i studion Easy Eye Sound. Då vet många av er att det också betyder att Dan Auerbach är involverad i det här albumet. Han är med som både låtskrivare och producent.

The Sheepdogs – No Simple Thing

Det här är kanadensarnas första nya musik på tre år. De välsignar oss med en EP och en turné som tar dem till Nalen Klubb i februari. Det här är ett av världens bästa liveband. Har du inte köpt biljett misstänker jag att det redan kan vara bråttom att göra det.

The Steel Woods – All of Your Stones

En av grundarna av bandet, gitarristen och låtskrivaren Jason ”Rowdy” Cope hittades död i januari. Han blev bara 42 år gammal och gick bort på grund av komplikationer med sin diabetes. Rowdys distinkta och vackra gitarrljud kommer att saknas vansinnigt. Wes Bayliss, som är en av bandets medgrundare sjunger med en innerlighet som gör att det nästan går att tro att de visste om vad som skulle hända. En blandning av blues, heavy metal, sydstatsrock och country kanske är en någorlunda korrekt av vad du kan vänta dig att höra när du lyssnar på ett av årets allra bästa album. När du gjort det finns det åtta andra mästerverk att ta dig an. Efter det inser du att bandet kommer hit i februari tillsammans med Blackberry Smoke och du behöver handla biljett.

Tony Joe White – Smoke from the Chimney

Innan Tony Joe White gick bort hade han gjort ett gäng med enkla, osmyckade demos med bara gitarr och sång i hans hemmastudio. När Dan Auerbach från The Black Keys fick ta hand om de här demoversionerna förvandlade han dem till fulländade och träskigt sköna arrangemang med hjälp av ett studioband. Det gänget bestod av keyboardisten Bobby Wood som spelat med bland andra Wilson Pickett och Elvis Presley, gitarrfenomenet Marcus King, Grammy-vinnande fiolspelaren Stuart Duncan. De samlades i Auerbachs studio, Easy Eye Sound, i Nashville. Låtarna finns nu för allas våra öron att ta del av i det här postuma mästerverket.

Travis Tritt – Set in Stone

Soulfylld country med inslag av sydstatsrock. Det är vad du kan förvänta dig när du lyssnar på Set in Stone som är Travis Tritts första album med ny musik på över tio år. Det är inspelat i RCA Studio A tillsammans med Dave Cobb bakom produktionsspakarna. I låtskrivandet har Tritt jobbat tillsammans med bland andra Aaron Raitiere, Dillon Carmichael, Ashley Monroe, Adam Hood och Brent Cobb. Ge dig gärna på första singeln ”Ghost Town Nation” eller ”Southern Man” eller ”Open Line” om du vill komma in i albumet.

Trevor Sensor – On Account of Exile, Vol. 1

Letar du efter en raspig, hes och vacker röst? Då har du hamnat helt rätt. Trevor Sensor från Sterling, Illinois, har släppt sitt andra album fyra år efter att debuten kom. Albumet är fyllt av betraktelser från småstadslivet i Usa. Något har gått förlorat i den melankoliskt inledande ”Twilight of Idols”. Den känslan följer med oss till avslutande ”I’s Had’s Me Revelations”.

Idag är det den första. För mig är det den andra. Dosen alltså. Av vaccinet. Det är skönt att det finns lite vetenskap bakom framtagningen av det. Ett till steg mor något som mer liknar livet som det var innan pandemin. Vi har en bit kvar att vandra tillsammans. Håll i! Håll ut! Här kommer lite hjälp på traven.

På månadens kassett hittar du bland annat ”Sverigerocken” av David Ritschard, som dyker upp med ett till smakprov från albumet Blåbärskungen som släpps i slutet av september. En månad innan det albumet kommer Suzanne Santo med sitt album Yard Sale och därifrån kommer aptitretaren ”Common Sense”. Foo Fighters har mixat om öppningsspåret från Medicine at Midnight, som kom i februari. Dave Grohl och hans kompanjoner har tagit hjälp av Mark Ronson för att fixa till ”Making a Fire”.

Precis som vanligt hittar du ett gäng till nya låtar att njuta av.

Ibland har jag tur med sånt jag önskar mig. Eller så är det något helt annat som slår till när böner om saknade låtar plötsligt besvaras. På Ulf Lundells samlingsbox Livslinjen finns några fantastiska versioner av tidigare utgivna låtar och en del outgivna låtar också.

På årets midsommarafton, det vill säga idag, dyker det upp åtta låtar från Livslinjen. Det avslöjades via Rockhead Art i onsdags.

De åtta låtarna som samlas under namnet Två blåa ögon (Livslinjen) är:

  1. Två blåa ögon
  2. Lycklig, lycklig (feat. Marie Fredriksson)
  3. Rialto (Outtake: Den vassa eggen)
  4. Ryggen fri (Live: Konserthuset 1982)
  5. Danielas hus (Outtake: Det goda livet)
  6. Stora vägen (Outtake: Det goda livet)
  7. När du dansar (Outtake: Det goda livet)
  8. Det goda livet (Outtake: Det goda livet)

Du hittar den här oktetten HÄR. Det här innebär också att spellistan med Lundells hundra bästa låtar numera är komplett när Två blåa ögon gör sin entré där.

Glad midsommar allihopa!

I december 1969 bildades det band som är ett av mina favoritband alla kategorier. Det hände i Dublin. gitarristen Eric Bell träffade organisten Eric Wrixon på en pub. Båda två hade tidigare spelat i bandet Them som frontades av Van Morrison. Samma kväll såg de två bandet Orphanage med sångaren Phil Lynott och trummisen Brian Downey. Bell och Wrixon övertalade då Lynott och Downey att bilda ett band tillsammans.

Bandet som bildades var Thin Lizzy. De hann med att ge ut tolv studioalbum. Det självbetitlade debutalbumet kom 1971 och det sista albumet ”Thunder and Lightning” gavs ut 1983. Den enda konstanta medlemmen utöver Phil Lynott var trumslagaren Brian Downey samt Scott Gorham som kom med 1974 och var med till slutet. På gitarr medverkade vid olika tillfällen Eric Bell, Scott Gorham, Brian Robertson, Gary Moore, John Sykes och Snowy White. På 1980-talet medverkade även Darren Wharton på klaviatur.

Det som brukar anses vara den klassiska bandsättningen kom till när Bell lämnade bandet och ersattes av två gitarrister, Scott Gorham och Brian Robertson. Thin Lizzy tog då begreppet twin lead guitar, som Wishbone Ash introducerat på rockscenen, till hårdrocken. Det är där två gitarrister spelar samma slinga samtidigt men i olika stämmor, en teknik som sedermera kopierats av många band och används flitigt av grupper som Judas Priest och Iron Maiden.

Den klassiska sättningen av bandet hann med fem album, Nightlife (utgiven 1974), Fighting (1975), Jailbreak (1976), Johnny the Fox (1976) och Bad Reputation (1977). På nästa platta den klassiska Black Rose: A Rock Legend, som gavs ut 1979, hade Gary Moore ersatt Brian Robertson på gitarr. Det var enda studioalbumet som Moore medverkade på. Till Renegade och Chinatown var det istället Snowy White som stod för gitarrspelet och till det sista albumet hade White i sin tur ersatts av John Sykes.

I det här nedslaget i Thin Lizzys fantastiska låtskatt och Phil Lynotts underbara låtskrivande kommer vi att hoppa över de två första albumen. Vi kommer också lyssna på två olika versioner av samma låt. Först ut av de tjugoen låtarna är ”JohnnyThe Fox Meets Jimmy The Weed”. Därefter kommer ”Dancing in the Moonlight (It’ Caught Me In It’s Spotlight), “Got to Give It Up”, “Sugar Blues”, “Angel of Death”, “The Holy War”, “Don’t Believe a Word (Slow Version)”, “Don’t Believe a Word”, “The Rocker”, “Massacre”, “Emerald”, “Bad Reputation”, “Roisin Dubh (Black Rose): A Rock Legend”, “Still In Love With You”, “Showdown”, “Mexican Blood”, “Killer on the Loose”, “Cowboy Song”, “Boogie Woogie Dance”, “Vagabond of the Western World” och “Wild One”.

När jag skulle skivdebutera 1998 fick jag ett råd av journalisten Bobo Karlsson. Vi hamnade bredvid varann i baren på Krokodil i Gamla stan en sen sommarkväll. Han sa: ”Det de ger sig på, det de retar sig på, är det du ska vara allra mest rädd om.” Där har Ulf Lundell varit en stor inspiration. Han har bara fortsatt slå på sin spik. Jag högaktar honom för det. För att han inte har gett efter och bett om ursäkt i onödan. För att han inte varit så jäkla mån om att bli omtyckt. Kanske är det enda sättet att bli riktigt älskad i det här landet.

Det här är avslutningen på den text Tomas Andersson Wij skrev i Dagens Nyheter i slutet av förra året i samband med att första delen av Marie Nyreröds Lundell-dokumentär skulle sändas. Bobo Karlssons råd till Andersson Wij är något som är återkommande i musikbranschanalytikern Bob Lefsetz krönikor. Han menar att du inte kan älskas av alla om du är en artist som vill göra skillnad. Då kommer du oundvikligen att vara i konflikt med de som inte tycker som dig.

Lefsetz skriver också upprepade gånger i sina nyhetsbrev om att det är länge sedan musiken slutade vara det som på något sätt drev samhället framåt. Numera har det blivit fabrik av den stora massan i musikindustrin. Det är massproduktion av det som ska bli en hit. Låtskrivare en masse samlas för att skriva en hit. Har du inte många följare eller en hit är det inte ett enda skivbolag som är intresserade av att skriva ett kontrakt med dig. Det är data som gäller. Antal strömningar, antal följare. Går det inte upp är du på väg att dö. Eller som Bob Dylan beskrev det, ”He not busy being born is busy dying”.

Kjell Andersson den svenska A&R-legenden är inne på liknande tankar i sina memoarer Ingen går hel ur det här – mitt liv i den svenska musiken. Han ger sig på ett älskat svenskt fenomen och skriver bland annat ”Det är inte demokrati, det är totalitär schlagerdiktatur!” när han sammanfattar Melodifestivalen de senaste 19 åren. Kjell Andersson var också Ulf Lundells producent på många album han har gjort. Numera har de skurit sig totalt mellan de två kreatörerna.

Lundell har en enastående kreativitet och har en karriär som musiker, författare och konstnär i gång. Tvivlen kring och tron på sin egen förmåga går att följa i Lundells dagboksanteckningar Vardagar som nu finns i fem delar. Där kan vi följa både måleri och låtskapandet. Det vi får veta mycket lite är författandet som blir böcker. På Valborgsmässoafton kom det två volymer med drygt 1100 sidor vardera av dagboksanteckningar. Där säger han på ett ställe att han kan ha sju album till i sig. Längs vägen finns tvivlet om det överhuvudtaget blir några nya låtar. Lundell vacklar fram och tillbaka i tron på sin kreativitet.

Kreativitet är något som Rick Rubin pratar om i ett par poddavsnitt. Ett i sin egen podd Broken Records när han pratar med Dave Cobb och i ett annat avsnitt i Brian Koppelmans podd The Moment. Det är två av de bästa samtal om kreativitet jag någonsin hört. Rick Rubin säger något i linje med att han gör det han gör för att han tycker att det är kul. Om någon tycker om resultatet av det han gör är ointressant för honom. Det viktiga är att han själv är nöjd med det han kunnat åstadkomma tillsammans med olika artister när han arbetar som producent.

Dave Cobb, min favoritproducent, för fram liknande tankar. Om jag ska ge mig på en röd tråd hittills i den här texten är att alla de jag nämnt har en otrolig kärlek till musiken och till låtar med melodi och texter som berör eller kanske till och med upprör. Jag delar deras kärlek till musiken och att kunna samla ihop musik som är fantastisk och låtar som får folk att undra hur jag mår är ett stort nöje och skön terapi för egen del. Det resulterar inte sällan i olika spellistor jag själv har behållning av. Nu längtar jag mycket efter den andra vaccindosen och den första livespelningen på alldeles för länge.

Halvårets punktliga händelser

Halvårets bok I: Ingen går hel ur det här – mitt liv i den svenska musiken, Kjell Andersson

Halvårets serie I: Tunna blå linjen (SVT), kan vara något av det bästa svenska som någonsin spelats in.

Halvårets serie III: Exit (SVT), aktiemäklare i Norge porträtteras. Det är långt ifrån vackra konstverk som framträder.

Halvårets bok II: Paradis City, Jens Lapidus

Halvårets podd III: Broken Record, särskilt avsnittet som var en julklapp där Dave Cobb är gäst hos Rick Rubin. Kanske ett av de bästa samtalen om musik någonsin.

Halvårets bok III: Vardagar 4, Ulf Lundell

Halvårets podd I: Poddkarusellen – din mentala tupplur i etern, med Mauro Scocco och Plura Jonsson

Halvårets serie IV: Line of Duty, säsong 6 (SVT), poliser som utreder korruption inom polisen. Det är fortsatt lika magiskt bra att följa Steve Arnott och hans kollegor.

Halvårets bok IV: Den sista spiken, Stefan Ahnhem, och de fem övriga Fabian Risk-böckerna.

Halvårets podd II: Hundåren – motgångspodden av Tomas Andersson Wij och med diverse gäster

Halvårets serie II: En mördare bland oss (SVT), tragedin är ett faktum i en avlägsen skotsk by när en eldsvåda härjar familjen Kendricks hus. Mamman och hennes tre barn dör i branden, endast pappan kommer ut levande.

Halvårets tre stolar, tre akustiska gitarrer och en gammal biograf: Live at the Shoals Theatre – Mike Cooley, Patterson Hood och Jason Isbell. Äntligen även på Spotify och inte bara på Bandcamp.

Halvårets bok V: Alla böcker Daniel Silva skrivit om Gabriel Allon.

Halvårets bok VI: Vardagar 5, Ulf Lundell

Halvårets podd IV: The Moment med Brian Koppelman och särskilt avsnitten när han pratar med Rick Rubin och Margo Price.

Halvårets fotbollskrönika: Simon Bank om Superleague med mera.

Halvårets Fredrik Wikingsson: Ulf Lundell, som i Vardagar 5 skriver om  när han läser P.O. Enquist biografi. Lundell skriver: ”Läser äntligen Enquists Ett annat liv, som jag alltid sagt: biografier ska tas från mitten och ut, början tar man sist. Underbar författare”. Fredrik Wikingsson pratade om sitt sätt att läsa biografier och det handlar om att bläddra fram till sidan 130, sedan kan du börja. Det är först då det kan tänkas börja bli intressant.

Halvårets serie V: City on a Hill, säsong 2 (HBO), Kevin Bacon är en lätt korrupt FBI-agent i Boston.

Halvårets citat om kreativitet: A painter’s got a canvas. The writer’s got reams of empty paper. A musician has silence. – Keith Richards

Halvårets brist-på-konsert-terapi: Listor med de 100 bästa låtarna av Bob Dylan, Jason Isbell och Ulf Lundell samt kanske någon fler. De kompletterar tidigare års lista med Bruce Springsteen.

Några fantastiska album från årets första sex månader

Jag är en kvarleva från tiden när albumet var det viktigaste mediet och än har jag i alla fall inte lämnat det bakom mig, utan letar ständigt efter fantastiska helheter som en hel skiva representerar i mina öron. Här kommer tips på några fantastiska album som släppts under första halvåret.

Bones Owens – Bones Owens

Det är den första fullängdaren från Bones Owens. Rätt fram rock i en skitig variant är vad du får. Det är svårt att föstå att inte Dan Auerbach är involverad (åtminstone inte utifrån information som går jag klarar av att googla fram). Min tanke när jag såg omslaget var att albumet var utgivet på Easy Eye Sound, Auerbachs bolag. Nu är det istället Thirty Tigers som står för distributionen. Soundet doftar The Black Keys på ett fantastiskt sätt. Jag misstänker att det här albumet kommer att klara sig fint på när det är dags att summera musikåret.

Cody Jinks – Adobe Sessions Unplugged

Han är den största oberoende countryartisten just nu. Han har sålt ut den magnifika utomhusarenan Red Rocks i Colorado. Den konserten finns också att lyssna på sedan december förra året. Under pandemin har Cody Jinks också spelat in en akustisk version av sitt eget album från 2016, Adobe Sessions. Det är ett fantastiskt album redan från början och växer ytterligare när nyanserna får ännu mer utrymme med de här versionerna av låtarna. ”Birds”, ”David”, livefavoriten ”Cast No Stones” och ”Rock and Roll” är bara några av de tolv höjdarlåtar du hittar här.

Cole Chaney – Mercy

Cattlesburg är en stad i delstaten Kentucky. Cole Chaney kommer från staden som ligger i The Bluegrass State. Om du vill ha en beskrivning av vad du kan förvänta dig när du lyssnar på det här albumet tycker jag att du ska tänka på Tyler Childers och Charles Wesley Godwin för att veta hur jag tycker att Chaneys röst låter. Rösten kombinerar sig ypperligt med texterna i låtarna. Du har 56 minuter och 54 sekunder på dig att njuta när du drar igång ”Ill Will Creek” och sedan når i mål med titellåten en knapp timme längre fram i ditt liv.

Edgar & Strandberg – Nollfemsjunoll

I mina öron har Edgar & Strandberg gjort det bästa albumet på svenska sedan 2019 då Joel Alme släppte Bort bort bort och som jag rankade som tvåa på min albumlista när det året summerades. I låten ”Long John Silver” är jag övertygad om att de har skapat en av årets allra bästa låtar. Andra favoriter för tillfället är ”Doften av ditt hår”, ”Hårda tider i Sverige” och ”Värmland i regn”. Snart har jag räknat upp alla låtar. Om du, som jag, tycker om vackra berättelser på svenska ackompanjerat av skickliga svenska musiker finns inte något annat alternativ för dig annat än att ta dig an Edgar & Strandbergs debutalbum. Jag har haft förmånen att umgås med albumet i nästan en månads tid innan det släpptes och redan inledningsvis tyckte jag att det var bättre än bra. När jag sedan hade det som sällskap i mina lurar på många Corona-promenader har det växt och blivit ännu bättre. De har helt enkelt skapat underbar svensk heartland-rock av högsta klass.

The Steel Woods – All of Your Stones

En av grundarna av bandet, gitarristen och låtskrivaren Jason ”Rowdy” Cope hittades död i januari. Han blev bara 42 år gammal och gick bort på grund av komplikationer med sin diabetes. Rowdys distinkta och vackra gitarrljud kommer att saknas vansinnigt. Wes Bayliss, som är en av bandets medgrundare sjunger med en innerlighet som gör att det nästan går att tro att de visste om vad som skulle hända. En blandning av blues, heavy metal, sydstatsrock och country kanske är en någorlunda korrekt av vad du kan vänta dig att höra när du lyssnar på ett av årets allra bästa album. När du gjort det finns det åtta andra mästerverk att ta dig an.

Det lackar mot midsommar

En protestsång är en sång som sjungs för att protestera mot något man tycker är fel, till exempel krig eller rasism. I mina öron är traditionella julsånger som mental amfetamin för folket. Du kan tänka att all musik du hittar här är en öppen protest mot traditionella julsånger. Nu närmar vi oss en annan av de svenska högtiderna där sillen står i centrum. Då kan du om du vill vaccinera dig mot den lökiga, franska militärsången ”Små grodorna”, som med stor sannolikhet dyker upp i din närhet inom kort. Om du är redo för vaccin rekommenderar jag en dos från Dave Cobbs vårkollektion. Du behöver inte boka tid, utan beger dig skyndsamt till närmaste strömningstjänst. Där kan fritt välja bland Barry Gibb – Greenfields: The Gibb Brothers Songbook Vol. 1 eller Blackberry Smoke – You Hear Georgia eller Lukas Nelson + Promise of the Real – A Few Stars Apart eller The Oak Ridge Boys – Front Porch Singin’ eller Travis Tritt – Set in Stone.

En andra dos vaccin kan du få från Sommar-listan, som kan vara ytterligare hjälp om du hamnar runt en midsommarstång där det råder schlagerdiktatur.

PS! För övrigt anser jag att kulturskatten ”Två blåa ögon” av Ulf Lundell måste finnas på Spotify och andra strömmningstjänster.

PS2! Kom även ihåg att kolla in Snabba cash, säsong 1, på Netflix.

Trippel X har emellanåt en annan betydelse än trettio. Betydelsen i det här sammanhanget är fantastisk, rättfram actionrock skapad av Nicke Andersson. Inget mer. Inget mindre. Ren och skär magi från några av de strängar den här Tyresö-bon har på sin musikaliska lyra.

Nicke Andersson har spelat i grupper som Cold Ethyl, Death Breath, Entombed och Lucifer för att nämna några bandkonstellationer där han varit med. Här kommer vi att koncentrera oss på tre andra musikaliska samarbeten där hans kreativitet fått utrymme. Det är svårt att stå emot svänget han bidrar till att få fram i The Hellacopters, Imperial State Electric och The Solution. Svänget får mig att vilja ta ett par danssteg och att öppna en öl och bara njuta av musiken på extra hög volym.

The Hellacopters bildades 1994 av Entombed-trummisen Nicke Andersson (sång och gitarr), Dregen (gitarr), Kenny Håkansson (bas) och Robert Eriksson (trummor). Det har genom åren blivit en del andra  medlemmar i bandet. Bandet släppte sitt debutalbum Supershitty to the Max! 1996 och släppte sedan sex studioalbum ytterligare fram till 2008. Därefter har bandet återförenats några gånger för en del livespelningar.

I det här fantastiska sammanhanget bidrar The Hellacopters med nästan hälften av låtarna till de tjugoen, som den här spellistan består av. Det är ”Baby Borderline”, ”Toys and Flavours”, ”No Song Unheard”, “By the Grace of God”, “Carry Me Home”, “Rainy Days Revisited”, “Go Easy Now”, “Pride”, “Leave it Alone” och “Put Out the Fire”.

The Solution är en rock och soulgrupp som bildades som Soulmover av amerikanen Scott Morgan (från bland annat Sonic’s Rendezvous Band) och Nicke Andersson. Debutalbumet “Communicate!” släpptes 2004 och det andra albumet “Will Not Be Televised” släpptes fyra år senare. ”I Have to Quit You”, “Get on Back” och “Widow Wemberly” är bidragen till den här spellistan från The Solution.

Resterande låtbidrag kommer från Imperial State Electric. De är ett band som bildades av Nicke Andersson (sång och gitarr), Dolph de Borst från The Datsuns (sång och bas), Tobias Egge (sång och gitarr) och Tomas Eriksson från Captain Murphy (trummor). Bandet släppte sitt självbetitlade debutalbum ”Imperial State Electric” den 28 maj 2010 och har sedan dess gett ut fyra studioalbum, ett livealbum, en EP och ett gäng singlar.

Här är deras låtbidrag ”All Through the Night”, ”Break it Down”, “Read Me Wrong”, “Anywhere Loud”, “Guard Down”, “All Over My Head”, “Maybe You’re Right” och “Colder Down Here”.

Nu har jag inte mer att förtälja den här gången. Smaklig spis!