Arkiv för juli, 2013

Semester och tisdag, vad kan då vara bättre än att återigen styra kosan ut till Djurgården och Cirkus för att spendera några timmar i sällskap med en gammal, god vän. Tillbaka med ett av förra årets bästa album ”Rent Förbannat” är han nu ute på sommarturné igen. I år spelar han inte på Skansen, som han brukar, utan det blir istället två kvällar på ett av mina favoritställen i Stockholm.
Så här skrev DN bland annat om fjolårets skiva när den kom:
”Rockräven i Österlenexil må vara inne på sina ”sexti” men är långtifrån förkolnad än. Fyra år efter förra studioskivan ”Omaha” har han axlat artistrollen på nytt, grinig men är vid så pass god vigör att det är svårt att se nya dubbelplattan ”Rent förbannat” ens som en början på det farväl han tidigare signalerat från scen. ”Jag tog en lång semester, men nu hänger jag på mej oket igen”, heter det i ”Gordon Gecko” (sic), ett av många utfall mot marknaden och ”den moderata komplotten”. Med tanke på att Lundells produktiva karriär alltid varit ett växelbruk mellan i första hand skivor och böcker framstår ”Rent förbannat” som en uppenbar pendang till fjolårets roman ”Allt är i rörelse”. Om än mer vässad i sin pessimism över samhällsutvecklingen, vård på entreprenad och riskkapital; här handlar det inte i första hand om en man i kris utan om ett land i kris. ”FBL II” är en direkt bakåtpassning till ”Folket bygger landet”, lika musikaliskt nedtonad som folkhemmet ter sig nedmonterat. I ”Schabbelbabbel” spyr Lundell galla över dagens medieklimat och eldar upp datorn – drastisk som vanligt, men också en röst för sin generation. ”Arbete och bostad” är lågmält suggestiv socialrealism med svajarmsgitarr och ”Nattvakten stjäl” blir en mer pastoral än urban stadsvandring mitt i det vältröskade bluesrockland han delar med Dylan, Springsteen och Neil Young.”
Första gången jag såg Ulf Gerhard Lundell live var på Skansen sommaren 1995, jag hade lyssnat rätt sparsamt på honom innan dess. Samma sommar såg jag honom igen på Folkets Park i Skellefteå och den senaste gången var hösten 2008 på Cirkus. Däremellan har vi hunnit ses på flera andra platser också.  Men nu har det gått nästan fem år sedan sist vi sågs, trots att Lundell varit ute på vägen mellan våra senaste möten.
P1040087
Sedan den juli-dagen i mitten på 90-talet har Lundell varit en kär kompanjon, som alltid fått tonsätta stora delar av mina somrar oavsett om det har varit med nytt eller gammalt material. En bra vink om vad jag föll för får man om man lyssnar på den hänförande trippel-liven ”Lundell Live – Maria Kom Tillbaka”. Den innehåller både blåsare, körtjejer och sonen Calle på gitarr i Neil Young-covern ”Min vandrande vän”. Skivan är inspelad under sommaren 1993 i Lund, Tidaholm, Östervåla, Malmö, Borgholm, Göteborg, Stockholm, Skövde, Visby, Örebro och Eskilstuna och utgiven lagom till julhandeln samma år.
En mera avskalad Lundell kan man höra på ”Unplugged Solo” inspelad under turnén 2008, med låtar från den akustiska delen av konserter i Göteborg, Stockholm och Sundsvall. Där kan du bland annat få lyssna till denna vers:
”Djurgårn brinner redan i september i år
Kylan kom och luften blev så klar
Dom röda löven faller ner
På gången där jag går
 Med mitt kaos
Och min jakt efter hållbara svar”
P1040163
Det är ju inte september ännu, men vi befinner oss denna tisdagkväll ute på just den Stockholmsö, som Lundell sjunger om i ”En Fri Man I Stan”.
Han inleder i ett furiöst tempo där de fyra första låtarna avlöser varandra, utan någon riktig paus mellan. Vi får höra ”När vi var Kungar” (ny låt), ”Är vi lyckliga nu?”, ”Tillsammans vi två” och ”Kitsch”. Den sistnämnda i en blytung version. Efter det lugnar det ner sig något med ”Snön faller” och ”Vänd dig inte om”.
Efter det möts vi av ”Mitt ansikte”, vilken i delar förklaras senare i konserten när Lundell konstaterar att det är sju år sedan han flyttade från Stockholm. Han säger att det inte gick att bo kvar när Alliansen tog över och att han övervägde att flytta från Sverige, men nöjde sig med att flytta så långt bort som möjligt.
Vi får efter det ”Evangeline”, ”Omaha”, ”Rent förbannat”, ”Den vassa eggen”, och ”63 i November” (ny låt). Det är tungt, bredbent, kritikerfrånvänt och bröligt. Det är inte episkt bra Lundell, men det är rent förbannat bra när man är på rätt humör. Janne Bark, den lundellska Little Steven, står för gitarrerna tillsammans med Jens Frithiof.
P1040107
Ulf kan inte låta bli att konstatera att vi inte är så långt från Skansen där Allsången pågår. Han säger att han inte har något emot den, han bara inte förstår den. Han fortsätter med att konstatera att:
”Nu kan man ju också se på Lotta från Liseberg…it’s  a horror movie…”
P1040141
Under avslutningen av ordinarie setet ökar intensiteten och Uffe får publiken på parkett att ställa sig  upp från sina stolar med orden….”Vi gör inga sittgig på sommaren”. Efter det får vi en rask takt en fantastisk ”Om sommaren”, en intensiv ”Stort steg”, en somrig ”Öppen väg, Öppen bil”, en förmanande ”Folket Bygger landet”, en relativt okänd ”Hem med dej” och en regnbågsfärgad ”O la la jag vill ha dej”. Marcus Olsson blåser oss emellanåt till himmelriket med sin sax och en vacker hammondorgel kryddar kärleksfullt många låtar.
Extranumren inleds med en sagolik ”Hon gör mej galen”. Låten börjar lugnt för att explodera på slutet och sedan fortsätter extranumren i ännu högre tempo i ”Idiot City” och ”Botten upp”. Andreas Dahlbäck trummar så intensivt att trummorna bokstavligen flyger. Avslutningsvis så bjuds vi på en numera inte så ofta spelad publikfavorit ”Öppna landskap”.
P1040145

Nedräkning till en blixt

Publicerat: 21 juli, 2013 i Musik, Musiktips
Etiketter:,

Den nedräkning som jag skrev om tidigare var ju inte en nedräkning utan flera. Först så presenterade mitt favvoband Pearl Jam en tudelad turné i Nordamerika. Det gläder ju även ett skandinaviskt hjärta som mitt, eftersom att PJ har den goda smaken att ge ut alla sina konserter i efterhand. När turnépresentationen var avklarad vidtog en ny 3-dagarsnedräkning, som avslutades med att PJ presenterade namnet på den nya skivan ”Lightning Bolt”, som släpps den 15 oktober. Samtidigt släppte man också den första singeln från den nya skivan ”Mind Your Manners”.

lb_cover

Den möjlighet som finns att förbeställa skivan via Itunes visar att den kommer att innehålla 12 nya spår, men Mind Your Manners var också den enda låttitel som blev officiell. Under sommaren har bandet gjort två spelningar. En i London (Ontario) och en spelning i Chicago. På Wrigley Field, Chicago Cubs hemmaplan, så debuterade också två nya sånger från det kommande albumet. Titelspåret ”Lightning Bolt” och den mer finstämda ”Future Days”. Den senare med producenten Brendan O’Brien på piano.

Lighning Bolt från Wrigley Field:

Future Days från Wrigley Field:

Konserten i Chicago var också speciell eftersom att den bröts under 2,5 timmar pga dåligt väder, men bandet spelade ändå 32 låtar och bröt bland annat mot regler för hur länge de skulle få spela. Läs en längre recension av konserten här.

Född på hösten 1949, som Springsteen och Lundell, med en hittills 43-årig karriär. Flerfaldig Grammy-vinnare, topp 100 på Rolling Stone’s lista över gitarrister och sångare/sångerskor genom tiderna och år 2000 invald i Rock ‘n Rollens Hall Of Fame. Det är bara en del av den imponerande meritlistan Bonnie Raitt kan ståta med. Ikväll gästar hon ett Stockholm i sommarskrud för att spela på Cirkus.

P1040033

 

Får tacka svärfar för biljetterna. En länk på Facebook gav två friplåtar till kvällens konsert. Passar även på att få en Vigårda-burgare innan kvällens konsert, en öl i solen på Hasselbacken hinns det också med innan kvällens spelning.

Låtskatter i överflöd får vi höra. Gerry Rafferty, Bob Dylan, Louden Wainright med flera bidrar. Bonnie låter oss också njuta av flera av hennes egna alster, Something To Talk About och This Thing Called Love (lyssna för att förstå starten) är två av dessa. Till all er yngre förmågor som hört Adele sjunga ”I can’t make you love me” kan jag meddela att det är en Bonnie Raitt-sång.

P1040034

 

Bonnie spelar slide på gitarren så att alla får ståpäls. Vi hör även  Mike Finnigans breda hammondorgel, som ger ekon från hans långa karriär.  Den har bl.a. bidragit till Joe Cocker och på Jimi Hendrix Electric Ladyland, enligt Bonnie. Men som hon konstaterar:

”Now he’s with me!”

Ett långt ifrån fullsatt Cirkus ger stående ovationer redan efter första låten i extranumren.  Vi får också ett extra extranummer efter intensivt klappande och visslande.

Därefter kan vi lugnt ta Djurgårdsfärjan över till Slussen och fortsätta vår fredagkväll denna tisdag i juli. Vi kan också lugnt vara förvissade om att fredagarna fortsätter i några veckor till.

P1040043

Jag bor i Pepparkaksland

Publicerat: 1 juli, 2013 i Musik
Etiketter:

Ja, i Tyresö alltså eller hemstaden för Annas Pepparkakor. Fast egentligen är ju Nyåkers Pepparkakor allra bäst. Men nu var det ju inte pepparkakor det här inlägget skulle handla om utan om Hammarby-serien.

Den börjar ju i och för sig med Pepparkakshuset. Carin Gerhardsen är nu tillbaka med sin sjätte bok om kommissarie Conny Sjöberg och hans kollegor. Hennes iskalla ögon, den sjätte, fristående boken i Carin Gerhardsens framgångsrika serie om Hammarbypolisen, handlar om fysisk och psykisk misshandel, narcissism och destruktivitet. Och om hur ondska förklädd till kärlek söker sig till de mest sårbara.

hennes_iskalla_ogon

Har du inte läst dessa böcker än, kan jag bara gratulera till många trevliga timmar i soffan, solstolen eller hängmattan i sommar. Ett livsviktigt tips är att läsa böckerna i den ordning de är utgivna. Det finns en historia som hänger med från början…

 

Carin Gerhardsens historier är fängslande (det finns ett enstaka dipp) och beroendeframkallande, dvs. det är lätt att bli liggande långt in på natten för att läsa klart. Det är höga betyg för dessa deckare, som lämnar många av sina ”konkurrenter” långt bakom.

Nu är det på riktigt

Publicerat: 1 juli, 2013 i Musik, Musiktips
Etiketter:

Bild

Bara en knapp vecka tills vi vet mer om Pearl Jams kommande förehavanden.