Arkiv för januari, 2014

Det sista Bruce Springsteen behöver är Tom Morello. Eller, kanske rättare sagt, det är tveklöst det sista jag som lyssnar vill ha.

Så skriver Andres Lokko i Svenska Dagbladet när han recenserar Bruce Springsteens senaste skiva ”High Hopes”. Det är väl också på det viset de flesta svenska och internationella recesioner av skivan kan sammanfattas. De flesta recensenter hittar en eller ett par spår på skivan de faktiskt gillar. Det finns några undantag där Rolling Stone och Uncut hyllar det nya albumet.

Själv så gillar jag ju Tom Morello framför allt det han gjorde i Audioslave och delar av Rage Against The Machine. Det vill säga allt det recensenterna avskyr. Under alteregot The Nightwatchman har Morello gett ut egen, samhällskritisk musik. Det är väl inte så att den gode Tom lyckas fullt ut att göra riktigt bra album där, tycker jag. Däremot tror jag att det är samhällsengagemanget som förenar Bruce och Tom Morello. De vill engagera sig för svagare i samhället. Morello var till exempel en av de artister som stöttade Occupy Wall Street-rörelsen.

Springsteen är en av mina absoluta favoriter genom tiderna. Då är det ju ibland att bli lite lätt förblindad av glädjen att få tillgång till ny musik med honom. På ”High Hopes” får vi höra Springsteen i olika musikaliska sättningar med gitarristen Tom Morello , medlemmarna i The E Street Band och ett flertal andra musiker. Morello turnerade med Bruce och The E Street Band i Australien i mars 2013 då han hoppade in för Steve Van Zandt, som spelade in nya avsnitt av Lillyhammer. Tom Morello blev som Bruce själv beskriver det ”my muse, pushing the rest of this project to another level”. Förutom gitarrspelandet på albumet gör Morello en duett med Bruce på låten ”The Ghost of Tom Joad”. Clarence Clemons, som gick bort 2011, och Danny Federici, som gick bort 2008. Det är nästan så att man kan beskriva skivan som en ”Tracks” i miniformat.

Jag börjar med det som jag tycker är allra sämst på skivan och det är den andra låten ”Harry’s Place”. Den låter som blev struket från Top Gun-soundtracket, tycker jag. Filmen och albumet var bra när det kom, men är inte min kopp te just nu i alla fall. De andra två delarna av inledningen titellåten ”High Hopes” och ”American Skin (41 shots)” är mycket bra låtar. Den första en Havalinas-cover och den andra först utgiven i en liveversion på den hylladeLive In New York City”. Den sistnämnda låten också med en mycket stark text. Den baseras på en sann händelse när Amadou Diallo blev ihjälskjuten av fyra poliser i New York.

Inledningen följs sedan av kvintett med låtar av god Springsteen-klass. Det är The Saints-covernJust Like Fire Would”, som Bruce och The E-street Band spelade live i Brisbane. Därpå följer ”Down In The Hole”, ”Heavens Wall”, ”Frankie Fell In Love” och ”This Is Your Sword”. Det är en kvintett, som inte kvalar in på någon Springsteen topplista, men ändå är bra.

Den avslutande kvartetten är skivans starkaste del. Den inleds av ”Hunter Of Invisible Game”, som är en av de låtar många kritiker lyfter fram. Därpå följer en Morello-tyngd version av ”The Ghost Of Tom Joad”. Den versionen följer i traditionen av att tuffa till låtar från skivan med samma namn. ”Youngstown” på tidigare nämnda ”Live In New York City” är en variant på samma tema. Därefter följer sången om soldaten som besöker sin vän vid minnesmonumentetThe Wall” i Washington, D.C. Sist ut på albumet är en bandversion av ”Dream Baby Dream”, den Suicide-cover Bruce bara spelat live tidigare. Exempelvis den fantastiska versionen under Devils And Dust-turnéen, då den framfördes bara med sång och tramporgel och avslutade många av spelningarna.


New Jersey, maj 2005

Sammantaget är det ett album, som på ett naturligt sätt känns spretigt. Det är ju inte konstigt då låtarna kommit till under många år och i vissa delar är material, som inte kommit med på tidigare album. Det blir ingen Springsteen-klassiker av denna skiva, men det finns många höjdpunkter, som gör att åtminstone jag kommer att plocka fram skivan ett antal gånger den närmaste tiden.

Skivan finns även med en bonus-DVD, som innehåller hela albumet ”Born In The U.S.A.” från en spelning på senaste världsturnéen i London. Det jag hoppas är att den typen av spelningar av hela album, som Bruce ägnat sig åt sedan Magic-turnéen också börjar ges ut mer frekvent. Allra helst vill jag se en utgivning av den enda spelningen av hela ”The River”. Det albumet spelade Bruce och The E-street Band live på Madison Square Garden i New York den 8 november 2009. Det går alltid att hoppas att den spelningen kommer att inkluderas i den box-set-version av ”The River”, som Bruce manager Jon Landau berättar för Rolling Stone att de jobbar med.