Arkiv för maj, 2014

På upploppet av den tredje säsongen av ”Tomas Andersson Wij pratar med” har jag äntligen lyckats ta mig till Teater Brunnsgatan Fyra. Ikväll har jag och ett åttiotal ytterligare haft nöjet att lyssna på Tomas samtal med Lars Winnerbäck.”Tomas Andersson Wij pratar med” (tre säsonger, 2013-2014) är en serie liveintervjuer på Teater Brunnsgatan Fyra i Stockholm, där TAW bjuder in personer han är nyfiken på för längre, personliga samtal inför publik. Tidigare gäster har bland andra varit Klas Östergren, Bodil Malmsten, Henrik Schyffert, Sebbe Staxx, Sigge Eklund, Kristina Lugn. Tomas är också musiker, men har ett tidigare förflutet som journalist och skribent för SvD, Pop och Nöjesguiden.Kvällens gäst är Linköpings-sonen Lars Winnerbäck. Han är inte känd för att ge intervjuer i överflöd. Han är aktuell med en sommarturné, som drar igång den 4 juni i Stockholm och tar slut i Trondheim i slutet av juli. Med sig på turnén har han också Weeping Willows. Jag ser redan fram emot mitt besök på den tredje Cirkus-föreställningen och att få höra både Lasses och Magnus Carlssons stämma.

winnerback-oslo-low

Sedan i lördags finns det ju en chans att stilla abstinensen när det gäller Lasses live-framträdanden. Då släppte han sin spelning på Spektrum i Oslo från hösten 2013 exklusivt på Spotify. Det kan mycket väl bli så att det blir en sommarplåga av den höstspelningen på min hemmaplan.Om du vill veta mer om teatern kan du lyssna på veckans Värvet-avsnitt. Där är Martina Montelius som är konstnärlig ledare på Teater Brunnsgatan Fyra gästar Kristoffer Triumfs podcast.

TAWoLW

I inledningen av kvällens samtal, där ni kan föreställa er Tomas på den vänstra stolen och Lasse på den högra, får vi veta att Lasses dag innehållit bland annat lämning av sonen på skolan, en annan intervju och övningskörning. Imorgon ska han åka till Helsingfors för att göra telefonintervjuer inför ett antal spelningar i Finland under hösten.Samtalet går sedan vidare till musiken, inspiration, själva skapandet och låtskrivandets våndor. Där berättar Lasse om sin drivkraft att ha kul under skivinspelningarna. Det menar han ibland bidrar till att kvalitén för helheten på ett album blir lidande. Det är nåt man får leva, fyller han insiktsfullt på med.

Från musiken för Tomas sedan in samtalet på föräldraskap. De är båda ensamstående föräldrar med en varannanveckas relation med sina söner. Lasse får frågan om sin syn på att vara pappa, som han på ett snyggt sätt besvarar utan att bli alltför privat. Han konstaterar bara att han tycker att det är svårt, väldigt kul och att han har svårt för att lyssna och tro på nån som måste skriva en bok och berätta om hur det är att vara pappa. I slutet av denna del av samtalet får vi kvällens första sång, som handlar om relationen till sonen. Tillsammans med Tomas och en akustisk gitarr får vi höra ”Du min vän i livet” i en stark källarversion.

Lasse berättar också om sina svårigheter att välja bland alla de möjligheter han har. I konkreta termer innebär det bland annat att förra sommarens semester blir till ett fint hotellrum i Frankfurt. Där sitter han och googlar kurser till Medborgarskolan förra hösten och undrar över vad han gör där. Vi får också en nuddande beskrivning av hur dåligt Lasse mådde på väg in i förra hösten och som på något sätt kulminerar i samband med spelningen på invigningen av Tele2 Arena. Sedan vänder det, utan att Lasse kan sätta fingret på någon särskild händelse. Han mera konstaterar:

– Hösten är min vår.

Innan samtalet slutar får vi också veta kuriosa som att Lasse är en hejare på Rubiks kub, sällan förlorar i turnébussens TP-spelande och har ett stort intresse för parfymer. Vi får också veta att hans mors förmaningar handlade om att akta sig för knark och sekter, vilket enligt Lasse var hennes beskrivning av frikyrkor.

Han beskriver sig också gärna, som på nya plattan, som vem som helst. Och avslutar skämtsamt resonemanget med att säga:

– Jag kanske skulle ha tagit för mig mer, som den rockstjärna som jag är.

Kvällen avslutas med en musikalisk ståpälsupplevelse.  Först får vi förklaring till strofén ”I denna heliga, tysta kyrka”, som är en beskrivning av det oroliga och osäkra SOFO. Sedan får vi Lasse med ensam, akustisk gitarr som sjunger om att bli räddad i ”Hosianna”. Därefter vandrar vi upp från Allan Edvalls källare inte långt från Stureplan och börjar vår färd söderut och hemåt.