Arkiv för april, 2015

Gubbarna Bob Dylan, Bruce Springsteen, Tom Petty, Tom Waits, Leonard Cohen och några till har alla utsatts för Mikael Wiehes vassa, smarta och finurliga översättningar. Tillsammans med Ebba Forsberg och Plura Jonsson drar Wiehe Sverige runt i vår och uppträder i 27 konserthus i vårt avlånga land och med någon avstickare till vårt västra grannland också. ”American Songbook – på svenska” är namnet på den gemensamma turnén för dessa tre sångfåglar, som idag har nått fram till Stockholm och Cirkus.

P1040956

Jag lyssnade mycket på Wiehes platta med Totta Näslund ”Dylan” och på plattan med Ebba Forsberg där det finns fler översatta Robert Zimmerman-låtar, ”Dylan på svenska”. Där finns många fantastiska översättningar, bland annat ”Blinde Will McTell”, en av Dylans allra bästa låtar någonsin. Jag blev verkligen nyfiken på hur Wiehe går till väga för att få till dessa översättningar. Det visade sig att jag inte var ensam om den nyfikenheten. På sin egen hemsida har Mikael Wiehe beskrivit processen så här för en person som hade samma funderingar.

”Nu har jag funderat över hur jag gör när jag översätter. Så här går det till:
Jag måste tycka mycket om en sång som någon annan har skrivit och känna att den säger något som jag själv tycker är viktigt för att kunna översätta den.

Jag börjar oftast med att försöka översätta eller tolka refrängen eller omkvädet. Om jag inte hittar en bra översättning eller en egen variant så hjälper det inte riktigt hur bra resten av låten kanske blir. Första raden, själva öppningsfrasen är också viktig, det är ofta den som slår fast stämningen i låten. Ibland finns det ordspråksliknande uttryck i texten där man måste hitta ett lika bra uttryck på svenska. Vissa texter bygger upp till slutraden som på nåt sätt blir en poäng eller slutpunkt i sången. Då är den viktig.

Om jag får det här på plats (eller tror att jag kommer att få det) fortsätter jag med att försöka förstå vad varje mening betyder och översätta den så noggrant jag kan utan att tänka på rim eller meter. Jag försöker fatta skämt eller ironier och dubbeltydiga ord. Namn på personer eller platser kanske säger det språkets lyssnare nåt speciellt. Vem är t.ex. Tom Payne eller John Wesley Harding, José Martí eller Augusto Sandino? Har Missouri eller Anderna i en svensk låt att göra? Ja, kanske, men ibland går de kanske inte alls att använda. Då får man försvenska dem eller utelämna dem. Ibland kan det också hjälpa att tänka på personer eller händelser i mitt eget liv för att hitta konkreta ord och uttryck.

Efter det försöker jag hitta alternativa översättningar och synonymer till de olika orden. ”Svart” kan bli ”inte vit”, ”vit” kan bli ”ljus” eller ”bländande” o.s.v. Jag vänder bak och fram och ut och in på meningar. ”Glad” blir ”inte ledsen”, ”Imorgon kommer jag” blir ”jag kommer imorgon” o.s.v. Jag går också igenom mina egna anteckningsblock för att se om nåt jag själv har skrivit nån gång kan passa in i texten. (Förr var jag lite snål med det men nu tycker jag att jag har så mycket att det bara är bra om det blir använt.)

Så småningom brukar det utkristallisera sig rim och rader som följer melodin. Ibland byter jag plats på rader eller låter en rad från en vers byta plats med en rad från en annan vers. Hos t.ex. Bob Dylan finns det ofta en huvudmelodi som han tänjer på och ändrar rytmiseringen på i olika verser för att den ska passa texten. Då försöker jag följa Dylans rytmiseringar och förskjutningar för att det skapar spänning och variation. Hos t.ex. Leonard Cohen är melodin oftast mer fast och går inte att tänja på. Då måste också metern i sången och översättningen vara striktare.

Till sist har jag en sångbar översättning som förhoppningsvis ligger i närheten av det som originaltexten säger. Då lägger jag den ursprungliga texten åt sidan och känner efter om den svenska texten ”bär” eller ”håller ihop”. Det brukar bli en hel det ändringar. När allt skrivbordsarbetet är över brukar jag sjunga låten för mig själv för att känna efter om orden ligger bra i munnen. Nya ändringar.

Sen lägger jag undan texten i ett par veckor. Tar fram den igen. Läser igenom den. Upptäcker ofta att det finns saker som kan förbättras. Går tillbaka till det jag har gjort tidigare för att se om jag har missat nån bra formulering eller nåt rim eller nåt annat som jag vill ha med.

Sen skriver jag en ”slutversion”. Efter det kommer det svåraste: att sjunga sången på svenska för första gången för nån annan. Då brukar man verkligen höra vad som inte riktigt funkar. Nya ändringar.

Sen sjunga låten för publik ett par gånger. Kanske upptäcker man nån liten grej som kan förbättras. Och sen (ibland) studion och spela in den. Det händer att jag ändrar medan jag sjunger in.
Ja, nåt sånt ungefär…”

P1040963

Det är inte bara Wiehes översättningar som gör att mina förväntningar på kvällen är höga. Det är också möjligheten att få se Ebba Forsberg igen och höra hennes underbara röst. Forsberg har varit medlem i Traste Lindéns kvintett och sjungit tillsammans med ett otal svenska artister och band, däribland Ulf Lundell, Eldkvarn och Imperiet. Forsberg solodebuterade 1997 med albumet Been There och har sammanlagt gett ut sex egna album. Hon har även skådespelat och hon debuterade som skådespelare 2001 i TV-serien ”Anderssons älskarinna”, regisserad av Björn Runge, där hon spelade titelrollen. 2003 medverkade hon i miniserien ”Talismanen”.

Kvällens tre huvudpersoner har två ytterligare personer med sig på scenen. Krister Karlsson trollbinder på diverse klaviatur och den ständigt närvarande Ola Gustafsson ekvilibrerar på gitarr i olika former. De flesta av kvällens låtar finns att lyssna på, till exempel på Spotify eller på någon av CD-skivorna, som artisterna släpat med på sin turné och som de säljer i foajén.

Det bjuds också på ett stort antal nya översättningar, som jag hoppas på snar utgivning av. Jag tar gärna ”I skuggan av Tom Joad” så snart som möjligt i en telefon nära mig. Plura sjunger den svenska versionen av Springsteens ”The Ghost Of Tom Joad”. En annan låt som samme New Jersey-bo spelade på sin Seeger-sessionsturné flyger inte riktigt lika bra. Det är ”Ro Hit Med Pengarna” eller i amerikansk, 17-mannaorkester-, underbar tubaversion ”Pay Me My Money Down”.

Wiehe berättar också historien om nazisterna, som ville demonstrera på 1 maj i Jönköping, Sveriges Jerusalem. Där finns det många kyrkor, samtidigt som Svenskarnas parti demonstrerade på Jönköpings gator ringde kyrkklockorna i staden för att varna för fara. Om det här har Bob Dylan skrivit en sång, en av hans allra bästa i min mening. Det är ”Ring Them Bells”, som i Wiehes tolkning blir en magisk ”Ring i Alla Klockor”.

P1040950

Det blir också magiskt med Tom Pettys ”Southern Accent”, som med Plura på sång blir ”Det Hörs På Dialekten”. I ”Jag Tänkte Jämt På Dig”, eller som originalet heter ”Always On My Mind”, turas alla tre om att sjunga låten som bland annat Elvis spelat in tidigare. När Ebba sjunger ensam så dröjer det inte länge förrän ståpälsen lyfter på armarna, till ett ensamt piano sjunger hon ”För Att Jag Älskar Dej” och i ”Ta Min Vals”, som innehåller de vackraste raderna ” Dom ska dö där av melankoli, Men vem klättrar upp för din klänning, med ett halsband av tårar på tråd”.

P1040961

Själv är jag också väldigt svag för Dylans antikrigssång från 60-talet, som Wiehe tar till det svenska 70-talet, 80-talet och 2010-talet när han beskriver affärsmän som helst av allt oroar sig för sin egen profit snarare än något offer i kriget. I Wiehes version, ”Ni Som Tjänar På Krig”, slutar det med att han pissar på deras kroppar. Dylans egen hjälte Woody Guthrie har också blivit översatt, en glad och trestämmig sång av det som ibland beskrivs som Usas andra nationalsång får vi i ”Det Här Är Ditt Land”.

Jag blir också väldigt glad för det undantag som görs I slutet av kvällen när vi får höra “Kärleken Vet”. Här är det inte någon amerikan som skrivit låten till turnén ”American songbook på svenska”, istället är det en engelsman. Sittandes i New York skrev John Lennon ”Grow Old With Me”, som jag redan längtar efter att få höra I svensk tappning snarast möjligt.

Det är med glädje jag styr kosan till Scalateatern för att vara med på ett 3-årskalas. Varje vecka under 156 veckor har det dykt upp nya intervjuer med svenska mediepersoner, som intervjuas av Kristoffer Triumf. Jag hittade till podden Värvet med hjälp av Jan Gradvall. Han skrev i sin fredagskrönika om en intervju med Lars Winnerbäck i samband med släppet av ”Hosianna” hösten 2013. Det var avsnitt 89.

IMG_0618

På väg till och från jobbet under några månader hade jag glädjen att lyssna ikapp de intervjuer jag missat och de nya som dök upp under tiden. Nu får jag hålla mig till sent söndagkväll innan veckans avsnitt dyker upp och det finns en möjlighet att stifta en ny bekantskap eller att få chansen att veta mer om någon jag redan känner till. Det som gör de en till två timmar jag spenderar tillsammans med Kristoffer och hans gäst varje vecka till väl spenderad tid är bland annat nyfikenheten i frågorna och möjligheten för gästen att prata till punkt. I mötet med Thorsten Flinck undrar jag om det ställdes mer än två frågor?

I avsnitt 75 medverkade skådespelerskan Bianca Kronlöf. Då pratade hon lite om en film hon medverkat i produktionen av. Det är den nu bioaktuella ”Svenskjävlar”. När det släpptes biljetter till det här kalaset var det inte klart vilka två gamla Värvet-gäster som skulle dyka upp. Till min stora glädje blev det Bianca Kronlöf och Lars Winnerbäck.

Kvällen inleds med att publiken välkomnas av Amanda Schulman och uppvärmning av Nour El Refai innan en, som jag upplevde det, nervös Kristoffer Triumf intar scenen. Ni kommer att få möjlighet att lyssna också. Det kommer ett specialavsnitt.

IMG_0620

Första intervjudelen ägnas åt Lars Winnerbäck. Han mår bättre än i avsnitt 89 och han har tagit körkort sedan sist får vi veta. Den här delen av kvällen känns lite famlande. Jag tycker att Kristoffer kunde ha varit mer preppad med frågor än jag upplevde det. Det var OK, men kunde varit bättre. Den första akten avslutas med ”Vem Som Helst Blues”. Ett av mycket få tillfällen att kunna se Lasse live i år.

Efter en paus drar den andra akten igång med Bianca Kronlöf. Det känns nästan som att Zlatan kört peptalk med Kristoffer i pausen. Uppe på scenen i de två sponsrade fåtöljerna möter vi en bländande Bianca och en Triumf i toppform.

IMG_0624

Bianca kommer direkt från inspelning av den andra säsongen av ”Full Patte”. Hon inleder med det vi kan se och ni så småningom höra. Hon drar ner sina tights för att visa rester av den grönbruna färg hon haft över hela kroppen under dagens inspelningar. Hon lovar också att hon piffat sig mer inför kvällen än inför en normal date.

Sedan följer ett lika skönt samtal, som det från sommaren 2013. De båda på scenen hjälps också åt att med sina händer illustrera hur mycket Bianca jobbar. En aning för mycket just nu helt enkelt. Hon lovar att hon har planerat in att vara ledig också. I januari och februari 2016.

Kvällen avslutas med den underbara ”Hosianna”. Lasse sjunger vackert ackompanjerad av Mattias Blomdahl och en mentometer.

IMG_0625

Det är inget fredagsmys eller lättsmält helgnöje att lyssna på Livia Fränkel. Hon intervjuas förtjänstfullt av Kristoffer Triumf i ett Värvet-special. Däremot är det viktigt att sprida Livias och alla andras berättelser om Förintelsen, så att det inte händer igen.

Livia Fränkel

Tyvärr tycker jag att det känns som att samtiden är alltför historielös. Händelser som inte är så avlägsna i tid är nästan bortglömda. Vi får aldrig bli så KORKADE igen! Lyssna hos Värvet eller i iTunes.

Livia Fränkel föddes i Transylvanien i december 1927. Den 14 maj 1944 deporterades hon och hennes familj i godsvagnar och hamnade i Auschwitz-Birkenau. Där skildes hon och hennes äldre syster från sina föräldrar som mördades natten mellan den 17 och 18 maj 1944 i en av gaskamrarna i Auschwitz-Birkenau.

Systrarna skickades efter sex veckor från Birkenau till ett arbetsläger i Hamburg. Där slavarbetade de i tio månader innan arbetslägret stängdes i slutet av mars 1945, då de allierade snabbt närmade sig Hamburg. Då fördes systrarna till Bergen-Belsen i godsvagnar. För exakt 70 år sedan idag befriades systrarna av engelska soldater. Om detta berättar Livia i det här specialavsnittet av Värvet.

Om detta må ni berätta

Det finns mer i detta viktiga ämne. Med hjälp av fakta, dikter, citat och vittnesmål visar författarna Stéphane Bruchfeld och Paul A. Levine en bild av hur det ofattbara blev verklighet. Boken handlar om vad människor är i stånd att göra mot andra människor när demokratins värden bryts ner och ersätts av hatets och våldets ideologi.

Första versionen av … om detta må ni berätta … gavs ut 1998. Du kan ladda ner en gratisversion av boken ifrån Forum För Levande Historia eller ifrån iTunes.

Då stod han på scenen på Rival tillsammans med ett band. Ikväll är han ensam på Södra Teaterns vackra scen. Innan kvällens möte har jag hunnit med en nära Tomas Andersson Wij-upplevelse, när jag åkte tunnelbana in till jobbet en dag. Jag hade hoppat på vid Gullmarsplan och stod i färd med att byta musik till ”Mörkrets Hastighet”. Då hoppar Tomas på samma gröna vagnar, som jag redan befinner mig på.

MEMO0053

Vad göra av denna situation? Denna dag ingenting alls, utom att skratta en hel del inombords åt tajmingen i mitt morgon-DJ:ande på tunnelbanan. En annan dag hade jag kanske bara visat vad jag lyssnade på och gjort tummen upp. En tredje dag kanske jag hade tackat för den senaste konsertupplevelsen i november och berättat att jag såg fram emot den här kvällen.

Kvällens resa tar sin start med Tomas vid flygeln hos en vän i Malmö, går vidare i ett konstaterande om att du är från Mars och jag från Fruängen. Tomas berättar att han älskar att turnera ganska tidigt i konserten. Vi får också besöka ”Värmlands Indianer”, ”Hälsingland” innan vi senare tar en tripp från Hudiksvall, via Malmö och till Stockholm. Vi tar också ett stopp i ”Mellanstora Mellansvenska Städer”.

MEMO0059

I samband med en hyllningskonsert till den bortgångne Björn J:son Lindh träffade Tomas en flöjtvirtuos. Malin Trast förgyller ”Mitt Barnsliga Leende” och den alltid lika underbara ”Tommy Och Hans Mamma”. Tomas har själv räknat till att det finns tre glada låtar i setlistan för dagen. ”Ett Helvete I Taget” och ”Sanningen Om Dig” sprider ändå en mystisk glädje hos mig.

MEMO0067

Innan kvällens huvudset slutar sitter Tomas ner vid flygeln igen. Därifrån får vi en omåttligt mörk och bråddjupt vacker ”Nu Dör En Sjöman”. Ett kort och intensivt klappande följer innan han är tillbaka med en vacker elgitarr runt halsen och tar oss med på promenad över Västerbron i ”Sturm Und Drang”. Extranumren fortsätter med en resa från 70-talet in i framtiden i ”So Long”. Avslutningsvis är det så att ”Vi Är Värda Så Mycket Mer”. Där tänker Tomas först sluta men publiken vill ha mer av detta underbara mörker och vi får en låt till. Det är ”Där Får Jag Andas Ut (Avsked Till En Svensk Predikant)” innan de gröna vagnarna som tar oss hemåt kränger i denna aprilkväll.

MEMO0068

”De gröna vagnarna krängde över bron
vid dörrarna längst fram stod vi
Vi sprang genom spärrarna, ner mot torget
med butiker och fontän mitt i
HSB-lådor, två mål på en grusplan
små ängar här och var
I skogen bakom macken
låg kanyler och blaskor
med bilder som höll oss kvar
i timmar”

I samband med månadens blandband vill jag göra er uppmärksamma er på en nymodighet som gör att blandband inte riktigt längre är vad blandband var en gång i tiden. Den funktionen heter i blan SHUFFLE, det vill säga blanda. Det innebär helt enkelt att den som vill kan få en helt slumpartrad uppspelning av låtarna på blandbandet. Det saboterar en av de viktiga sakerna med blandbandet, nämligen att tänka ut lämplig spelordning. Om du vill göra något liknande tidigare att enkelt blanda blandbandet krävdes helt enkelt att du hade god kontroll över framspolning, tillbakaspolning och den rätt oexakta tape counter. Här är då månadens blandband i helt slumpartad ordning.

IMG_0142

Tryck FF/REW
”Tåget Som Går In Till Stan” är nummer sju den här månaden. Det är Moneybrother, som sjunger den svenska versionen av Tom Waits ”Downtown Train”.
Tryck FF/REW
Croonern John Moreland är på väg med nytt material. I mitten av april finns hans nya album ”High On Tulsa Heat” tillgängligt för nedladdning. Här kommer titelspåret därifrån redan nu, som tionde låt.
Tryck FF/REW
Redan på februari-månads blandband fanns det anledning att känna ett visst hopp över att Jesse Malin skulle vara tillbaka i slutet av mars. Nu har tiden kommit och han avslutar april månads blandband. Den tjugoförsta låten är ”She’s So Dangerous”.
Tryck FF/REW
Jag undrar varenda gång om inte den här låten handlar om Bröderna Dalton i Lucky Luke. Det är inte fallet, men jag kan ändå inte låta bli att tänka så när The Eagles spelar ”Doolin-Dalton”, som låt nummer sjutton.
Tryck FF/REW
Jag vet faktiskt inte vad jag ska tro om det här, men Mumford & Sons är tillbaka med ”Believe”. Nummer elva på månadens band låter rätt mycket Coldplay, tycker jag.
Tryck FF/REW
Månadens blandband inleds av något mycket bättre än ett ruttet äpple. Det låter misstänkt likt Queens of the Stone Age, men det är Uncle Acid & The Deadbeats som spelar ”Poison Apple”. Det är helt enkelt tunga sköna stonergitarrer som leverar riff efter riff.
Tryck FF/REW
Här kommer spår nummer nio på månadens blandband. Nian innehåller en låt från en americana-skiva från förra året, som gick mig förbi då. Det är Arlo McKinley & The Lonesome Sound, som bjuder på ”Dark Side of the Street”.
Tryck FF/REW
Här kommer den fabulösa låten, som involverar en trafikled i Los Angeles. Den är åtta den här månaden, men lätt på pallplats för 00-talet. ”La Cienega Just Smiled” är ju helt fantastisk, lyssna och njut.
Tryck FF/REW
”Tell Her You Belong To Me” sjunger Beth Hart med sin underbara bluesstämma, som den nittonde låten på måandens blandband.
Tryck FF/REW
Van Morrison har kommit med ett gäng duetter där han spelat sina låtar på nytt. Här, som sjätte spår, slår han ihop sina påsar med Bobby Womack och sjunger ”Some Peace of Mind”, så att nackhåren står upp.
Tryck FF/REW
Riktning är bra att ha och den är inte i någon oturlig sådan här på blandbandets trettonde plats. Istället får vi ”Directions” av Ane Brun.
Tryck FF/REW
”Ner Mot Terminalen” var den låt som stod ut mest och växte mest live från Thåströms nya skiva när jag såg honom live. Därför får den vara femte spår på månadens blandband.
Tryck FF/REW
Den femtonde delen av månadens blandband fortstätter på inslagen väg, med svensk sång på en låt översatt från engelska. Det är Jocke Berg, som sjunger den här låten från filmen Bilar. Det är en låt av The Cars, som här heter ”Det Känns Perfekt”.
Tryck FF/REW
I direkt anslutning till farbror syra kommer en herre, som antagligen hunnit med att testa både det ena och det andra. På den nya skivan med Noel Gallagher’s High Flying Birds går det att hitta några riktigt bra spår. Ett av dem är ”The Mexican”.
Tryck FF/REW
På månadens artonde melodi är det återigen dags för John Moreland. Här med ”Your Spell” från Sons of Anarchy.
Tryck FF/REW
Månadens fjärde spår kommer från Dan Baird and Homemade Sin. Den raspiga sången du hör på ”Runnin’ Outta Time” har du tidigare hört i The Georgia Satellites.
Tryck FF/REW
En lite äldre sextonde låt från ett svenskt band, som sjunger på engelska. The Cardigans lirar ”Couldn’t Care Less” med skönsjungande Nina Persson på sång.
Tryck FF/REW
På tredje plats den här månaden kommer ett lovande singelsläpp från My Morning Jackets nya skiva. Den heter ”The Waterfall” och ska dyka upp i början av maj och därifrån är nu ”Big Decisions” släppt.
Tryck FF/REW
Hon är tillbaka i år också. En av de bästa svenska debutanterna från i fjol, Seinabo Sey. Nya EP:n ”For Maudo”, innehåller bland annat ”Burial, som dyker upp som den tjugonde låten på månadens band.
Tryck FF/REW
Den första gången den framfördes var på Dagens Nyheters 150-årsfest. Det går att hitta ett dugligt YouTube-klipp av det. Här framförs låten som den fjortonde låten den här månaden.
THE END