Arkiv för juli, 2015

Det närmar sig sakta slutet av den första dagen på den mycket efterlängtade semestern. Jag tillbringar denna del av dagen i bilen på väg hem i den ljuva sommarkvällen från mitt tredje möte på mindre än ett år med Tomas Andersson Wij.

IMG_0844

På sin Facebook-sida skriver Tomas:

Hej vänner!
Sommarturnén är igång. Jag verkar aldrig tröttna på det här, att åka genom landet med en kombi fullastad av gitarrer och merch, käka för fet mat, stanna på mackar och trycka på kaffemaskiner, se nya lokalblaskor. På somrarna är varje kväll och låtlista unik, eftersom ställena jag spelar på skiljer sig åt så mycket. I helgen kommer jag till Ystad och Kalmar. S:t Maria kyrka på fredag (fri entré) och Stensökrogen på lördag. Varmt välkomna!
TAW

Ikväll har kombin stannat vid Smådalarö Gård, som satsar på musik i sommar. Skärgårdshotellet, beläget utanför Tyresta nationalpark, startar upp SDG-live! – ett liveprojekt med 11 stjärnor ur den svenska musikeliten. I sommar kommer man en gång i veckan ha chansen att uppleva svenska gästartister i en naturskön miljö. Smådalarö Gård har bjudit in artister som bland andra Tomas Andersson Wij, Elin Ruth och Joel Alme. Chansen att få se Tomas Andersson Wij i en helt ny, somrig miljö var det som lockade mig till att se honom en gång till det här året. Vi har redan setts på Rival i höstas och på Södra Teatern tidigare i år.

Kvällen bjuder på Tomas på scen tillsammans med tre gitarrer i Smådalarö Gårds matsal. Det är litet, intimt och vackert. Särskilt utsikten. Kvällen första låt är en cover av Ulf Lundells ”Diamanter” och sedan fortsätter det med ”Mellanstora, mellansvenska städer”. Den introduceras med att Tomas själv önskar att han kunde ta med sig kvällens utsikt som en ständig backdrop i hans yrke som handelsresande i ord och ton. Sedan kommer en av de absolut bästa svenska låtarna någonsin ”Tommy och hans mamma”. Det är något visst med den, som jag känner varje gång jag hör den.

IMG_0847

Därefter fortsätter den här onsdagskvällen med ”Söndagmorgon”. Därefter kommer en låt som önskats redan innan konserten ”Mitt barnsliga leende” och därefter är det dags att åka till ”Hälsingland” innan nästa önskemål kommer. Det är ”Även om ditt rum släcks” en av de första låtar Tomas skrev när han bytte karriär, eller sida som han själv säger ikväll. Han gick från att vara rockkritiker till att vara rockmusiker. Det är en text som är uppfodrande både om mod och förgänglighet. Sedan berättar han historien bakom ”Ring mig Johanna”, som handlar om en kvinna som går sin egen väg och inte är rädd för att släppa allt för att följa med sin kärlek till New York.

Jag var 17 år, skulle snart flytta hemifrån och stod mitt i korsdraget mellan uppväxt och vuxenliv. I den här låten öppnade jag för första gången dörren till barndomen och jag har försökt hålla den öppen sen dess. Inte av sentimentala skäl, men för att historien är ett blodflöde som inte går att stoppa, som aldrig slutar påverka oss.

Det är på det här sättet Tomas själv skriver om nästa låt på kvällens repertoar, som får delar i publiken att fälla en tår. Kanske är det avslutningen av ”Sanningen om dig”, som leder fram till dessa sorgsna ögon.

”Nu ser du honom klart
och du ropar hans namn
Och han springer emot dig
hoppar upp i din famn
Ta och lyft honom så högt
att han ser världen bortom byn
Säg att livet bara börjat
ta det svarta ur hans syn
Säg att livet bara börjat
ta det svarta ur hans syn”

IMG_0855

Det finns ett släktskap mellan Tomas och Jackson Browne tycker jag. Både i soundet på en del låtar på skiva och i form av mellansnack i konserterna. De är båda fantastiska på att berätta historier om sina låtar. Vi får höra ”När ditt tåg kommer” innan en annan likhet med nämnde Browne uppstår. Tomas frågar publiken om det finns någon låt vi vill höra. Det ropas många förslag och Tomas konstaterar att det inte var de vanligaste låtarna. Han undrar helt enkelt om vi tror att han kan sina sånger? Det kommer då en räddande önskan om ”Blues från Sverige”. Det går inte bli missnöjd med att få höra en av 2000-talets bästa svenska låtar. Sedan är det tack för ikväll och Tomas springer ut för att strax komma tillbaka och spela en av de andra önskelåtarna, ”Höga berget”.

Jag skjuter bom på min önskelåt ”Trummorna och musiken”. Istället får vi den svenska versionen av ”Cycles”, som Tomas översatte till Tommy Körberg. I Tomas version heter den ”Vågor”. Kvällen kommer sedan till sitt slut när det är dags för en helande, svensk gospel ”Där får jag andas ut (avsked till en svensk predikant)”. Det är som vanligt efter en konsert med TAW, jag går därifrån med ett stort leende på läpparna. Den här gången kan jag också konstatera att semestern har börjat bra.

Semestermånad för egen del och dags för en ny påse med gott och blandat.

IMG_0142

Jag fick ett litet ryck att lyssna på lite tidigare material från Conor Oberst, så det blir både Monsters of Folk och Bright Eyes i månadens blandning. Lite nyligen utgivet blir det också, bland annat Ida Sand som jazztolkar Neil Young och Kent Norberg från Sator sjunger på svenska. En del TV-inspiration är det också som representeras av Markus Krunegård inspirerat från serien om turnén med honom och Little Jinder. Ledmotivet med Lera Lynn från andra säsongen av True Detective dyker också upp. Det finns även ett stort hopp om framtiden med låtar från kommande skivor med The Arcs, Jason Isbell, Grace Potter och Fraser A. Gorman samt en del annat. Mycket nöje under sommarnätter och –dagar.