Arkiv för augusti, 2015

En kväll i början av augusti på upploppet av semestern är det åter dags för ett besök i Stockholms skärgård. Den här gången för att lyssna på en göteborgare, dagen innan egen avfärd till Lisebergs hemstad.

IMG_1010

Joel Alme är en musiker från Göteborg. Han släppte han sitt debutalbum “A Master of Ceremonies” år 2008. Innan dess var han bland annat medlem i bandet Spring in Paris och spelat bas i Hästpojken. Alme har tagit fram IFK Göteborgs inmarschsång ”Snart skiner Poseidon” som delar melodi med ”A Young Summer’s Youth” och Hästpojkens låt ”Utan personlig insats”. Joel Alme har också spelat hockey för Frölunda HC. Han vann SM-guld för B-juniorer när han var 17 år, men slutade sedan med hockeyn och lämnade han över sina benskydd till en viss Henrik Lundqvist.

I mars i år släppte Joel Alme albumet ”Flyktligan”. Här sjunger han öppenhjärtigt om sin egen uppväxt och i känsloladdade texter tas vi med på en inre resa. En väldigt enad kritikerkår är också fångade av Joels texter. I Gaffa skriver Jonathan Bengtsson bland annat följande om det nya albumet:

”Och kanske trodde vi att vi hört tillräckligt om hur missmodet och rastlösheten trängs på en pissig bänk utanför Systembolaget, kanske trodde vi att berättelserna om att köra iväg och aldrig komma bort var skrivna för längesedan.

Men Joel Alme står obrydd. Han dyker så försvarslöst ned i klichéerna att han i landningsögonblicket tillintetgör dem. Som en föredetting med byxorna backochfram längs med Stigbergsliden slirar vi, in och ur det extatiska. Sällan har rostspräcklig skärgårdssoul låtit såhär bitterljuvt. Visst är herr Hellström spasmiskt närvarande, visst skaver en handfull texter mot varandra skamlöst.

Men Flyktligan är som ett parti fulöl.

Vi glömmer våra obetydliga liv. Glömmer bemanningsföretagens psykotiska hurtighet, glömmer rasistjävlarna, glömmer skiten och minns det andra.”

IMG_1009

På scenen ikväll har Joel Alme med sig sitt band och de river av en mycket vass spelning. De klappar snabbt igång publiken och får till en mycket bra stämning. Alme bjuder på de flesta låtarna från den senaste skivan, men vi får också lyssna till tre engelska låtar. Den första av dessa är en mycket Springsteen-doftande ”No Class”. Innan vi kommit till de engelska låtarna har kvällen startat precis som ”Flyktligan”, nämligen med ”Håller Mig På Kanten”. Han sjunger om sin farbror i ”Slå Hjärta Slå” och om sin morfar i ”Röda Bolaget”. Musiken låter glad och uptempo i den senare låten, medan texten berättar en mycket mörkare historia.

”Jag har hört storyn om dig,
att du var hård som sten,
att du drack upp Göta Älv.
Röda bolagets bästa kapten.
Och dina vänner dom sa,
att du sjöng bättre än Taube,
men alla sånger tar slut en dag,
men det var inget du lyssnade på.
Så du söp bort din familj,
lämnade det sämsta kvar.
Den där flaskan som skär,
den som skär genom alla barn.
Så när jag kör mina trix,
och ljuger bort mig själv.
Som ett blad på släktträdets gren,
faller jag ner precis som dig.
Oh mamma när jag tänker på oss,
då ser jag början på allt.
Oh mamma när jag tänker på oss,
ser jag början på allt. Allt.”

IMG_1008

Det kommer också en fantastisk version av ”Backa Tiden” innan det är dags för två extranummer och kvällen tar ett allt för snabbt slut. Joel Almes pop-stjärna lyser starkt över Dalarö när jag rattar hemåt i den ljumma augustikvällen.

Ny månad och dags för ett nytt blandband i regnets Sverige. Själv tycker jag att det är skönt att vara ledig alldeles oavsett väder. Det slår det där som faktiskt förväntas av en när det inte är ledigt.

IMG_0142

Vi startar månadens resa i Umeå. Där vi bjuds på Shellback-producerade Refused i form av ”Elektra”. Därpå kommer den ensamma gitarristen i True Detective, Lera Lynn, och bjuder på ”Not Home Anymore”. Sedan blir det pojkbandscover med hjälp av Keith Whitleys version av ”When You Say Nothing At All”. För att därefter fortsätta in i det original som Tomas Andersson Wij bjöd på en cover av när semestern inleddes fortsätter Frank Sinatra med ”Cycles”. Den gamle blåögde höll till en hel del i det då gangstertäta Las Vegas, så passande nog fortsätter vi med nya Banditos i form av ”Old Ways”.

Sonen till en legend leder The Wallflowers i ”6th Avenue Heartache” innan det är dags att drömma sig bort med Sandy Denny i ”I’m A Dreamer”. Warren Haynes kommer verkligen till sin rätt på sin nya americana-platta och han bjuder här på ”Is It Me, Or Is It You”. Med på den skivan finns även Grace Potter, men på månadens blandband kör hon solo i ”Feeling Good”. Göteborgs-aktuella Ms. Lauryn Hill ger oss sköna Nina Simone-toner i ”Feeling Good”. Från en kommande och brännande intressant platta får vi ”Ashes” med Lindi Ortega. Ännu mer aptitretare bjuds vi av David Gilmour, Don Henley, Noah Gundersen, The Strypes, Meg Myers, Rayland Baxter, Keith Richards och Uncle Acid & The Deadbeats.

Mitt i alltihopa kommer ett förband, som besökte Friends Arena i mitten av juli, nämligen Vintage Trouble. En gammal rörkrökare i form av Jerry Williams dyker också upp tillsammans med Anna Ternheim. Dessutom bjuds vi på det andra smakprovet från Noah Gundersens, augustirelease. Kanske kan bli en av årets plattor?