Arkiv för september, 2015

Låtens ursprung kommer från ett gitarriff, som The Edge komponerade i Los Angeles under inspelningarna av ”Rattle and Hum”. En demo med titeln ”The Real Thing” spelades in i STS Studios samtidigt som ”Desire” spelades in. På den här turnén har den konsekvent dykt upp som slutet på det första dussinet låtar.

IMG_1271

Det var alltså 1988, som ”Even Better Than The Real Thing” blev till. Det dröjde till inspelningen av ”Achtung Baby” 1991, innan låten färdigställdes. När låten släpptes som singel klättrade den som högst till tolfte plats på Englands-listan. En av få singlar från U2, som inte nådde topp tio i Storbritannien på den tiden.

När Bono har förklarat låtens text har han bland annat sagt att texten reflekterar över den tid bandet levde i då. Människor letade inte längre efter sanningen, utan alla letade bara efter omedelbar tillfredsställelse. Det får mig att undra hur mycket, som egentligen har hänt på ungefär 25 års tid? Om det såg ut så då, hur ser det då ut idag?

IMG_1287

”Even Better Than The Real Thing” framfördes vid alla stopp på bandets Zoo TV och PopMart turnéerna, och spelades sporadiskt på Elevation Tour. ”Fish Out of Water ”-remixen, släpptes senare i 20th Anniversary edition av ”Achtung Baby”, spelades som den inledande låten under 2011 på U2 360° Tour. Det är också den här remixen som har återvänt under Innocence + Experience-turnéen. Blir det då bättre än på riktigt ikväll?

Helt enligt plan skrider Bono in via samma ingång där monstertruckar ibland intar Globen. På andra sidan av scenen stampar bandet igång ”The Miracle (Of Joey Ramone)”. Det enda felet är att det sker ungefär två dygn efter utsatt tid. Det här konserten, som inte blev av.

Mycket riktigt kommer ”Even Better Than The Real Thing” på utsatt tid och plats. Sången ”ackompanjeras” på den stora och breda skärmen av fyra färgglada huvuden.

P1050273

Det har varit tre kvällar som var så mycket bättre på riktigt. ”Mysterious Ways”, ”Desire”, ”Angel Of Harlem” och ”City Of Blinding Lights” var några av mina favoriter ikväll.

IMG_1270

Två och en halv timme senare försvinner hela bandet ut samma väg, som Bono kom in. Publiken körar vackert i en nersläckt glob till delar från ”40”.

”How long to sing this song
How long to sing this song
How long, how long, how long
How long to sing this song”

IMG_1295

Nu är det obönhörligt slut i Stockholm för den här gången. Kan det vara så att irländarna kommer tillbaka med en riktig arenashow sommaren 2016? Vem vet? Varken jag eller Lisa Ekdahl, tror jag.

Anslagstavlan är sedan 1969 ett stående inslag i Sveriges Television med samhällsinformation i form av korta filmer (0,5-2 minuter), främst från svenska myndigheter men även ideella organisationer. Sändningen bekostas helt av SVT, då det är en del av SVT:s åtaganden och de informationsfilmer som visas i Anslagstavlan sänds tills de, enligt SVT:s mätningar, nått minst en miljon tittare.

Anslagstavlan

På en anslagstavla i Dublin startade också resan för de irländare jag ikväll träffar för andra gången (även om det skulle varit tredje)på kort tid. U2 bildades den 25 september 1976 efter att Larry Mullen Jr annonserat på skolans anslagstavla efter medlemmar till ett band. Larry själv var vid den här tiden redan en duktig trummis och hoppades på svar från andra talanger. Ett flertal dök upp för audition i Mullens kök, dock inga direkta stjärnskott. Vid dagens slut hade dock bandet Feedback bildats.

P1050257

Förutom Larry bestod bandet av Paul Hewson, som senare artistnamnet Bono. Vid den här tiden kunde han varken kunde sjunga eller spela, men absolut ville vara med i ett rockband. Bandet bestod också av två gitarrspelande bröder; Dick och David Evans (The Edge), som delade på en hemmabyggd elgitarr. Dessutom var Adam Clayton med. Han var en basist med ett brett ordförråd av ”coola” termer från musikbranschen, som han friskt strödde omkring sig. Bandet försökte lära sig spela och var fast beslutna att lyckas. Med det nya namnet The Hype, taget från ett av David Bowies kompband, lyckades de på St. Patrick’s Day 1978 vinna en talangtävling i Limerick. Förstapriset var 500 irländska pund samt möjligheten att spela in några demolåtar. Dessa gav dock ingen vidare respons från skivbolagen.

P1050231

Från dessa 70-tals dagar till idag har det hunnit hända väldigt mycket och där bandet får respons både från skivbolag och politiker i vår samtid. I november, kommer HBO att visa två filmer om Innocence+Experience Tour. Den första kommer att vara en bakom kulisserna dokumentär om turnén med intervjuer med bandet och tour personal. det kommer att vara regisserad av Davis Guggenheim. En vecka senare sänds den andra HBO-filmen, som blir en konsertfilm från bandets framträdande på Bercy Arena i Paris från tidigare samma dag.

Innan det är dags för TV-upplevelse, så är det dags för en liveupplevelse långt utöver det vanliga. Den STORA skärmen som hänger över scenen är U2:s anslagstavla. Den används på ett sätt som tar showen till extra höjder. Att sitta på läktaren och ta in den här samhällsinformationen gör det lätt att gå till byråkratjobbet imorgon.

P1050264

En fanatiskt, fantastisk fyrklöver, som kommer strax innan extranumren är ”Bullet The Blue Sky”, ”Where The Streets Have No Name”, ”Pride (In The Name Of Love)” och ”With Or Without You”. Globenpubliken lever med och hela arenan dansar.

IMG_1228

Innan kvällen tar slut kommer också mäktig allsång i bönen ”One”. Tidigt under kvällen har Bono också hyllat sin mor i ”Iris (Hold Me Close). Hon lämnade ett stort hål i denne Dublin-sångares hjärta när hon allt för tidigt lämnade jordelivet under hans fjortonde år.

P1050308

Jag blir upplyft av ”Elevation” på den lilla scenen, dansat av mystiska steg i ”Mysterious Ways” och benägen att följa med ”Until The End Of The World”.

Bäst av allt är att det inte tog slut ikväll. Det blir en konsertkväll imorgon också.

P1050302

En inställd spelning är också en spelning?

Publicerat: 20 september, 2015 i Konsert, Musik
Etiketter:, ,

Det här blir en kort recension av kvällens U2-upplevelse.

  

Tre timmar inne i Globen. Söndag blir tisdag.
– På grund av en säkerhetsfråga, blir det konsert på tisdag istället för söndag, säger arrangören. 

Skribenten Mark Ellen skriver om hur han 1979 sitter i logen med ett djupt kristet rockband från Irland med en sångare som befinner så långt från punken att han till och med gör röstövningar innan han går upp på scen. Med sin erfarenhet i ryggen är Mark Ellen helt säker: bandet är dödsdömt.

P1050153

Därefter går U2 upp på scenen.

Det är lätt att undra lite så här inför sjunde gången jag ser dessa irländare live. Första gången inomhus och första gången i vår svenska huvudstad. Jag har stora förväntningar. De har inget att göra med den senaste plattan, som plötsligt fanns i allas iPhone förra hösten. Branschanalytikern Bob Lefsetz var på plats och såg irländarnas ena spelning på LA Forum och skrev sedan bland annat:

”What kind of crazy fucked up world do we live in where the kings of rock blow their album release yet triumph live?

One in which those at the top are afraid of a changing paradigm, one in which they believe if you just push hard enough down someone’s throat your project will take, one in which those at the top don’t realize that the public is in charge and if you entrance the people you’re on your way to success.

RUN to get one of the remaining tickets to the U2 show.

And that’s what it is, a show, not a concert.

And that’s why it was so good.

Nobody wants to hear new music from U2, not even the fans in attendance. It was astounding how silent people were during everything but a few hits, even those in the pit.”

P1050159

Aftonbladets Per Bjurman konstaterade när han sett Adam, Bono, The Edge och Larry på Madison Square Garden att U2 inte har varit så här bra sedan 1992. Han avslutar krönikan med att framhålla att det fanns garanterat fog för Kiruna-Hitlers rynkade näsa i västra Kanada i maj – premiärkvällar blir det gärna Spinal Tap av så här ambitiösa spektakel. Men något har helt uppenbart hänt sedan dess och ni som sitter på biljetter till stockholmsshowerna i september kan skatta er rätt lyckliga.

Båda Bjurman och Lefsetz skrivande bidrar till mina höga förväntningar. Det har visat sig över tid att de verkar ha en liknande smak, som yours truly. Själv hoppas jag att få ett gästframträdande från Lykke Li, så att vi kan få höra den bästa låten från nya plattan, ”The Troubles”. Jag vet det inte då, men det blir inte av ikväll i alla fall.

P1050152

Däremot blir det en verkligt ”Beautiful Day”, även om det är att hoppa till slutet av kvällen. Jag tycker att en underbar, The Edge-dränkt ”Cedarwood Road” inleder den riktiga showen. Det är också då bandet börjar riktigt använda den stora, stora skärmen som mäter ungefär från ena mållinjen till andra blålinjen i Globen. Innan vi kommit dit har Bono räknat in ”Ett, två, tre, fjorton” redan i den tredje låten.

P1050107

En lågmäld och stark ”Sunday Bloody Sunday” får vi med Larry Mullen Jr vandrandes ut på den långa scenen med trumma på magen. ”Where The Streets Have No Name”, ”I Still Haven’t Found What I’m Looking For”, ”Pride” och ”With Or Without You” får till och med sittplatspubliken i normalt svårflörtade Stockholm att dansa.

Bono pratar om vårt ansvar att göra något för alla människor som är på flykt. Han har tidigare under dagen träffat utrikesminister Margot Wallström, som också är på plats i kvällens publik. Där finns även Melinda Gates, som hyllas för sitt engagemang för utsatta människor. Vi blir också påminda om Nelson Mandelas kloka ord; ”It’s always impossible until it’s done”.

”Bullet The Blue Sky” river glada hål i våra trumhinnor och det är inte över ”Until The End of The World”. Det känns också skönt att runda av kvällen med att komma på att det inte är över. Det är två kvällar kvar.

P1050142

Den här månaden firas Fars dag i Australien den första söndagen. I Usa och Kanada firas Labor Day den första måndagen och i många länder börjar läsåret i skolan denna månad. Namnet betyder den sjunde månaden, men är numera den nionde. Låt mig presentera september månads blandband.

IMG_0142

September kan ofta bjuda på en hög luft. Då kan det vara lämpligt att inleda månadens band med ett svärdshugg i ”High Country”. Tidigt på bandet, men i mitten av september får säkert de som dyker upp på Debaser Medis lyssna på ”Smooth Sailin’” med Leon Bridges. I tredje säsongen av Lilyhammer dyker Gary U.S. Bonds upp och gästsjunger ”This Little Girl”. Den sjunger han här med.

Blandbandet bjuder sedan på en dubbel dos av Dave Cobb-producerat material. Först ut är Chris Stapleton med ”Sometimes I Cry”. Sedan dyker A Thousand Horses upp med en Jealous Again-doftande ”First Time”. Vi får sedan en The White Stripes-cover när Conor Oberst och systrarna i First Aid Kit lirar “We’re Going To Be Friends”. Dallas Green bjuder sedan under sitt alterego på “Wasted Love”, för att följas av ”First of the Week” och ”That Old Flame”. Den sist nämnda med Don Henley och Martina McBride samt den förra med Patrick Sweany.

Månadens blandning fortsätter med en favorit från ett besök på Smådalarö. Joel Alme spelar ”No Class”. Det är inte en cover på Motörheads gamla dänga och dessa britter (och svensk) kommer lite senare med ”Electricity”. Innan dess är det Linköpings-bandet Ghost, som spelar ”Majesty”. Under hösten spelar Glen Hansard i Stockholm och här spelar han ”Winning Streak”. Jeff Lynne har producerat kommande musik från Bryan Adams. Här är det ”You Belong To Me”. En lite äldre dänga med supergruppen bestående av Josh Homme, John Paul Jones och Dave Grohl ger oss sedan den underbara ”Caligulove”.

”I’m In Love With A Girl”, “Disappointing” och “Nearly Forgot My Broken Heart” låter nästan som att det är en historia som hanger ihop den här månaden. Sedan blir det mer TV-seriemusik. Den här gången från True Detective och återigen Lera Lynn, som bjuder upp till ”Lately”.

Hon har sjungit bakom många av världens stora, men här står hon längst fram i rampljuset. Darlene Love sjunger ”Forbidden Nights”. Vi njuter sedan av en B-sida när vi lyssnar på ”Alla Saker”, medan vi inväntar ny musik från Roger Karlsson. ”Ghost of Santa Fe” med Alberta Cross är näst sist ut den här månaden och Israel Nash sjunger om ”Strangers” innan det är tack och adjö för den här gången.