Arkiv för oktober, 2015

Snowy White är en brittisk gitarrist som bland annat har spelat tillsammans med Pink Floyd, Peter Green och Thin Lizzy. Han var fast medlem i Thin Lizzy 1979-1981. Tiden i Thin Lizzy blev dock inte som han tänkt sig. Phil Lynott hade lovat honom att de skulle gå en mer bluesinfluerad väg än vad de gjorde och han trivdes inte i bandet.

snowy-white_1779396

Nu visar det sig rätt snart att det inte alls handlar om en gitarrist, som varit med i ett av mina favoritband. Istället är ”Snövit – The Musical” Bröderna Grimms klassiska saga, omarbetad av Robert Dröse, till en modernare version med stor ensemble, massor av kläder och fantasifull scenografi.

Reklamen säger att föreställningen innehåller häftig och medryckande originalmusik. Allt från klassiska musikalballader till rock, gladjazz och house!! Det ska vara en känslomässig berg- och dalbana, där sorg möter skratt och dramatik möter show. En fantasifull och omtumlande saga som innehåller det mesta för alla barn i åldern 3 -100 år. Medverkar gör en av mina barns favoriter Yohio. Medverkar gör också bland andra Nanne Grönvall, Ellen Bergström, Niclas Wahlgren och Kalle Rydberg.

Det krävs att vi ska våga följa med in i sagans värld och till berömda slottet där den egensinniga drottningen för en kamp för evig skönhet och som hon ständigt förlorar mot den undersköna Snövit. Drottningen tvingar ut Snövit i den ökända mörka skogen, där hon till slut hamnar hos de berömda dvärgarna. Dvärgarnas möte med Snövit ska bli en omtumlande och annorlunda upplevelse. För alla…..! Hur går det då? Får prinsen kyssa Snövit, kommer drottningen någonsin bli vacker och får sagan ett lyckligt slut?

IMG_1369

En sak är säker jag tänker inte skvallra hur det går. Det får ni faktiskt ta reda på alldeles själva. Jag lovar att ni kommer att ha en kul resa med hela familjen, om ni drar med dem också. Fram till dess är det enda jag säger.

– Come on Konrads, let’s party now!

En gång är ingen gång. Två gånger en tradition? Just här skulle det finnas en beskrivning av kvällens föreställning av Tomas Andersson Wij spelar med Melissa Horn.

poster

Nu blir det inte riktigt på det viset. Den här gången beror det i alla fall inte på att det smugit sig in någon beväpnad person. Det är istället en helt vanlig höstförkylning som ställer till det.

”Jag är hemskt ledsen att behöver flytta på spelningen med Tomas Andersson Wij på Scalateatern ikväll. Det är första gången någonsin som jag ställer in ett gig på grund av sjukdom och det tar verkligen emot. Men jag har haft feber i tre dagar och en dunderförkylning som inte vill släppa, så nu måste jag tyvärr ta beslutet såhär i sista stund då jag märker att rösten inte finns idag heller.”

På det här viset ber Melissa Horn om ursäkt via mejl, Facebook, Tomas Andersson Wijs Instagram och dessutom på några ytterligare sätt. Turligt nog kommer det en ny chans om två veckor. Det är dit kvällens evenemang flyttas.

Veckan går sakteligen mot sitt slut. Det närmar sig både fredagsmys och lördagsgodis. Veckoslutet ger mycket att se fram emot.

Igår blev det officiellt att Bruce Springsteen släpper en box med fokus på tiden kring ”The River”. Boxen ”The Ties That Bind: The River Collection” släpps den 4 december. Boxen innehåller 52 låtar och 4 timmar video och en fotobok. Här är delar av beskrivningen från Springsteens egen hemsida:

”Columbia Records will release Bruce Springsteen’s ‘The Ties That Bind: The River Collection’ on December 4th. A comprehensive look at ‘The River’ era, the set contains 52 tracks on 4 CDs with a wealth of unreleased material, and 4 hours of never-before-seen video on 3 DVDs. It is comprised of the original ‘The River’ double album; the first official release of ‘The River: Single Album;’ a CD of 1979/80 studio outtakes; a two-DVD film of never-released, newly edited multi-camera footage from Springsteen’s famed 1980 show in Tempe, AZ, long rumored but never-before-seen; rare tour rehearsal footage; a brand new documentary “The Ties That Bind” about ‘The River;’ and a coffee table book of 200 rare or previously unseen photos and memorabilia with a new essay by Mikal Gilmore.”

Det går också att höra ”Meet Me In The City” redan nu.

Veckan har redan bjudit på en annan god nyhet också. Nämligen den att Jan Gradvall börjar göra en podd. Första avsnittet dyker upp i morgon lördag. Podden heter Gradvall och görs för Sveriges Radio.

Efter 35 år som skrivande musikjournalist väljer nu Jan Gradvall att göra podd-radio om några av musikbranschens största stjärnor. Poddradio avlyssnas inte via FM utan finns tillgängligt dygnet runt via webben. I Jan Gradvalls premiäravsnitt gör han en närstudie av fenomenet Beyoncé. Bland annat medverkar Seinabo Sey, Zara Larsson och Marit Bergman. Hör Jan Gradvall om den nya Sverige Radio-satsningen och om att känna sig som en nybörjare igen.

Även här går det att få ett litet smakprov redan nu om man hoppar in på Sveriges Radios hemsida.

P1040977
Här är Jan Gradvall fångad av en slump när vi båda var på Nick Caves konsert i maj. (Gradvall är han ungefär mitt i bilden med lätt grått hår och glasögon.)

Sketchen inleds med en utzoomning från ett akvarium med Afrodite i snäckskal som dekoration. Djuraffärsinnehavaren röker under inledningen av samtalet, och den missnöjde kunden titulerar innehavaren inledningsvis med ”Miss” (fröken). Kunden hävdar envist att fågeln var död, redan då han köpte den (vilket den också var). Enda anledningen till att papegojan satt på pinnen var att den var fastspikad där.

IMG_1338

Innehavaren av butiken, Michael Palin hävdar dock motsatsen, det är inget fel på papegojan, den bara sover, eller ”trånar efter fjorderna”. Han försöker dessutom att få fågeln att röra sig genom att stöta till buren. Dialogen mellan affärsinnehavaren och kunden bygger på det absurda. Till slut slår kunden den döda fågeln i butiksdisken och framför en lång monolog med ett otal omskrivningar för ordet eller begreppet ”död”; trillat av pinnen, gått till de sälla jaktmarkerna, slutat att existera etc. (vilket sätter den svenska översättaren på svåra prov). Efter detta låter sig butiksinnehavaren övertalas och går med på ett byte, bara det att papegojorna är slut… men det visar sig att man har sniglar på lagret istället.

Beskrivningen av den klassiska Monty Python-sketchen för oss in på döden. I kvällens föreställning, som är regisserad av dansaren och koreografen Anna Vnuk, finns också döden som en lagom röd tråd. Under kvällen blandas nyskrivet material med några äldre sketcher. Medverkar i föreställningen gör Henrik Dorsin, Per Andersson, Emma Peters, Jakob Setterberg, Emma Molin, Linus Eklund-Adolphson, Rikard Ulvshammar, Michael Lindgren, Hanna Dorsin, Jonas Kahnlund samt Grotesco-orkestern under ledning av Andreas Grube. Under våren 2016, så drar hela gänget på Sverige-turné. Då behöver ingen längre ta sig till Tjockhult för att kolla in revyn.

På Wikipedia går det att få kunskapen att Grotesco är en svensk humorgrupp. Det är också namnet på en komediserie som gruppen spelade in för Sveriges Television under två säsonger som sändes höstarna 2007 och 2010. Utöver detta har gruppen även medverkat som pausunderhållning i Melodifestivalen 2009 och släppt en CD med olika varianter av hitlåten Tingeling. I januari 2015 hade de premiär på sin första scenföreställning ”Grotesco på Scala – en näradödenrevy” på Scalateatern. I september 2015 bekräftades det att Grotesco gör en tredje säsong av sin tv-serie.

När kvällens föreställning startar hamnar vi rakt in i det norska dramat ”Stackars Koppelman”. Sedan är döden ständigt närvarande. Det må vara det dödshot hela publiken utsätts för inledningsvis via Mölndalsrevyn via den amerikanska södern fram till att det ballar ur totalt innan paus.

Det blir Tråknytt, debattprogrammet Tänkvärt och 1 kilo mjöl bland mycket annat efter paus. Till slut får vi veta vem som rår för allt. Det visar sig också att ingen vill ta ansvar. Ungefär som i den där sketchen med The Norwegian Blue.

Det är en fantastisk ensemble som gör magi på scenen. Jag blir sugen på att haka på turnén.

Jag – en sång och dansman?

Publicerat: 11 oktober, 2015 i Uncategorized
Etiketter:,

Arté Diem är ett Nordiskt dans- och nycirkuskompani baserat i Stockholm. Sju internationellt etablerade artister ger en högtflygande och visuellt imponerande dans- och nycirkusföreställning när kompaniet för tredje gången gästar Dieselverkstaden. Själv är det första besöket i verkstaden.

arte_diem_140411_5219-crop-u5844

Dansen och akrobatik smälter samman och alla medverkande visar upp imponerande styrka. Det bjuds på uppvisningar som lämnar dig sittande med hakan i golvet och hjärtat i halsgropen. Alla i familjen var också väldigt nöjda när vi gick ut därifrån.

Det bjuds på livemusik, sång, visuella bilder, poetisk dans, suggestivt historieberättande och nycirkus. De sju artisterna som uppträder på scenen, eller kanske rättare sagt många gånger långt ovanför scenen bjuder på entusiasm och energi.

Ännu en månad har förflutit. Vi går nu in i den sista fjärdedelen av året. Oktober är här. Fram till 153 före Kristus var det här den åttonde månaden, därav namnet. I slutet av den här månaden tar sommartiden slut.

IMG_0142

Månadens blandband inleds av Phil Cook, som sjunger ”1922”. Den följs av ”LA Lately” med Israel Nash. Geronimo Getty, Andrew Combs och U2 följer därefter. Jack Whites supergrupp The Dead Weather är tillbaka och underhåller oss med ”I Feel Love (A Million Miles).

Promised Land Sound, Jason Isbell och Alberta Cross tar oss tillsammans med Jerry Williams vidare i månadens orientering på Spotify. Det dyker upp nytt med The Temperance Movement, som har lovat ett helt album i januari. Mer av City and Colur kommer sedan för att följas av Hozier.

Från den underbara coverplattan 1989 sjunger Ryan Adams ”Bad Blood” på ett sätt som underhåller åtminstone Taylor Swift. Cody Canada & The Departed, Graveyard, Juha Mulari och Israel Nash igen ger oss lite flykt från verkligheten. Mitt i detta finns sången till en pappa, där Roger Karlsson sjunger ”Kysser Sörmlands Jord”. Ett mycket vackert omslag till denna singel från albumet, som kommer senare denna månad.

Innan månadens blandning tar slut får vi en smekning i örat av Electric Light Orchestra och en ommixad version av den fantabulösa ”The Funeral” med Band Of Horses.