Arkiv för januari, 2017

”Mörker kan inte fördriva mörker; bara ljus kan göra det. Hat kan inte fördriva hat; bara kärlek kan göra det.” Det känns passande att påminna om det här Martin Luther King-citatet en dag som denna när en fredspristagare ersätts av en bortskämd 70-åring, utan respekt för kvinnor eller för någon som tycker annorlunda än honom själv.

 

img_2658

 

Det är passande att ta sig till mitt första kyrkobesök den här sidan av det nya året. Min kyrka finns i den närmaste konsertlokal där intressant musik spelas live på scenen. Ikväll finns altaret på Södermalm. Närmare bestämt alldeles intill Mosebacke torg. Det är dags för gudstjänst med pastor Paul Janeway. St. Paul and the Broken Bones håller i fredagsmässan på Kägelbanan.

Bandet är ett sex man starkt soulband från Birmingham, Alabama. Det är samma stad där aktivister våren 1963 startade en av Medborgarrättsrörelsens mest inflytelserika kampanjer. Projekt C, eller som den också kallades Birmingham-kampanjen. Den fredliga kampanjen kulminerade med vida spridda och publicerade konfrontationer mellan unga svarta studenter och vita som representerade stadens myndigheter. Staden var enligt Martin Luther King en av den tidens mest segregerade städer i Usa och kampanjen ledde slutligen till att stadens styre ändrade stadens diskrimineringslagar.

Fem decennier efter Birmingham-kampanjen släppte sångaren Paul Janeway, basisten Jesse Phillips, gitarristen Browan Lollar, trummisen Andrew Lee, keyboardisten Al Gamble och trumpetspelaren Allen Branstetter sitt debutalbum ”Half the city”. Under turnerandet följer det med lite mer blås i form av trombon och barytonsax också. Förra året kom uppföljaren ”Sea of noise”, som inte riktigt levde upp till mina högt ställda förväntningar. När jag tyckte om debutplattan skrev jag att precis som Black Sabbath förra året så hamnar de på 18:e plats på denna oslagbara albumlista och båda banden kommer dessutom från Birmingham. Den stora skillnaden är att det i detta fall är staden i Alabama, Usa, vi pratar om. Musikmässigt är det också en viss skillnad. Sångaren ser ut som Phillip Seymour Hoffman, men sjunger som Otis, som en av mina vänner som sett dem live uttryckte det. Vi får en skön soulstund här.

 

img_2670

 

Skivan växte med mer lyssnande och skulle hamna högre idag. Mina förväntningar är skyhöga. Det är en vinterkväll i januari. Min vän med Hoffman/Otis-citatet är också på plats. Paul Janeway äntrar predikstolen. Förlåt scenen. Bandet drar igång och blåset gör som Ulf Lundell brukade uppmana Markus Olsson. De blåser oss till himlen.

Det blir en blandning av låtar från bandets två album. I slutet av kvällen bjuds lite Otis och Marvin Gaye också. Jag kan säga att det fanns en liten svacka i mitten av konserten. MEN, resten! WOW! Jag tror inte att jag upplevt ett bättre tryck och en bättre konsertupplevelse. Mina höga förväntningar kom helt till skam. Paul Janeway’s självkänsla, som bär upp den fantastiska kostymen i rött och målflagga ifrån Formel 1, är ingenting att prata om överhuvudtaget. När den där rösten. Den där rösten bara förlöser oss i extas finns det en känsla i mig, som säger att det kan knappast bli bättre än så här. Jag kan lägga ner hela det här året. Inget kan rimligen överträffa den här kvällen!

Idag är det internationella pizzadagen. Idag gäller inte den vedertagna väntetiden på tio minuter en kvart. Det kan bli längre väntan än så på dagens fettbomb. Tiden du väntar kan du spendera tillsammans med årets första fläskiga blandband.

IMG_0142

Ryan Adams deltar med två låtar från sitt kommande album ”Prisoner”, som dyker upp den 17 februari. Sedan fyller vi också bandet med lite Kent både i orginaltappning och i Anna Ternheim-tappning. Det är också andra nyheter från bland anat Rhiannon Giddens, The Sadies, Seasick Steve, Caroline Spence och Hurray For The Riff Raff.

Jag har också samlat en del från diverse årsbästalistor från en massa olika håll. I den här kategorin klockar Frida Hyvönen, Twin Peaks, The I Don’t Cares, Håkan Hellström, Whitney och Mondo Cozmo in. Det första kassettbandet för i år avslutas av Bruce Springsteen med den vackra ”The Angel” från ”Greetings From Asbury Park, NJ”, som släpptes den 5 januari 1973. Albumet spelades i sin helhet för första gången den 22 november 2009 i Buffalo. Det var både avslutningen på Magic-turnén och den allra sista konserten med Clarence Clemons. Hela den kvällen är den senaste utgivna ifrån Springsteen’s konsertarkiv.