Arkiv för februari, 2017

”Jag älskar rock ’n’ roll och det finns stunder när den har räddat mitt liv. Den här gången har den räddat mig från förödelse så att mitt liv kan vara värt att leva. Sånger och skivor var mina bästa vänner innan jag kunde spela gitarr. Jag hoppas att de här låtarna hittar sin väg till bra hem och bra människor, som behöver dem.” Det skrev Ryan Adams i samband med släppet av den andra singeln ”To be without you” från hans nya album ”Prisoner”.

 

ra_prisoner

 

”Prisoner” är Ryan Adams motsvarighet till Ulf Lundells ”Den vassa eggen” och Bruce Springsteens ”Tunnel of love” för att ta några exempel på andra skilsmässoplattor. Uppbrottet från skådespelerskan och numera före detta frun Mandy Moore har varit drivande i Adams skapande av den här skivan. Att kreativiteten flödat kan exemplifieras på bästa sätt genom att studera innehållet i specialversionen ”End of the world edition”, som enbart går att beställa från skivbolagets hemsida. Beställer du den lägger du vantarna på bland annat 17 tidigare osläppta B-sidor och hela bandet som actionfigurer.

 

Albumet drar igång med ”Do you still love me”, som är en tung och bombastisk power ballad i god 80-talsanda. Ljudbilden på resten av albumet är mer att likna vid det förra, 1989, som var en komplett cover på Taylor Swifts album med samma namn. Mina egna förväntningar på ett nytt Ryan-album är alltid höga. Delar av förhandsinformationen kring det här lovade gott, tyckte jag. När jag nu lyssnat genom albumet ett antal gånger låter det ojämnt i mina öron. En del bra låtar, som “Anything I say to you now”, ”Breakdown” och ”To be without you”. Men de bra låtarna blandas också upp med flera spår som inte förmår gripa tag i mig under de här mörka februarikvällarna. Detta trots att hela temat passar in i den februari, som är årets tristaste månad i min bok.

 

BETYG: 6/10

BAND: Ryan Adams

ALBUM: Prisoner

RELEASEDATUM: 2017-02-17

SKIVBOLAG: Pax-Am

BÄSTA LÅTEN: “Anything I say to you now” med textraderna “Crush it up into a paperball/and let it fall”.

 

LÅTLISTA – PRISONER

  1. Do you still love me
  2. Prisoner
  3. Doomsday
  4. Haunted house
  5. Shiver and shake
  6. To be without you
  7. Anything I say to you now
  8. Breakdown
  9. Outbound train
  10. Broken anyway
  11. Tightrope
  12. We disappear

 

BANDFAKTA – Ryan Adams

 

DISCOGRAPHY

1989 (2015)

Live at Carnegie Hall (2015)

Ryan Adams (2014)

Ashes & Fire (2011)

Live after deaf (2011)

III / IV (2010)

Orion (2010)

Cardinology (2008)

Easy tiger (2007)

29 (2005)

Jacksonville city nights (2005)

Cold roses (2005)

Love is hell (2004)

Rock N Roll (2003)

Demolition (2002)

Gold (2001)

Heartbreaker (2000)

 

 

Ikväll har jag hjälpt till med att samla in pengar till en skola i Kenya. Det är egentligen Anders Wendin, som står för insamlandet. Det hela började under en resa för knappt två år sedan. Då föddes en idé om att starta en skola för barn med funktionshinder i en by utanför staden Kisumu nära Victoriasjön.

img_2700

I inbjudan till kvällen berättar Anders Wendin att han är tillbaka som Moneybrother igen. Det sker bara för att tjäna pengar. Han har nämligen varit med och byggt en skola i Kenya. För ungefär ett år sedan var han i Nairobi, Kenya för att spela in musik tillsammans med funktionsnedsatta lokala musiker. Han berättade då om sitt möte med musikgruppen Playback:

”Vi sätter oss i bilen och åker (och åker och åker, herregud trafiken i Nairobi…) långt ut i de fattiga förorterna som omger citykärnan. Bostadsområdena avlöser varandra och husen blir mer och mer fallfärdiga. Jag har inte hört nån musik som gruppen producerat och jag förväntar mig kanske inte att få höra storverk. Men eftersom livet aldrig blir som man tänkt sig så är det precis det som sker. Storverk alltså.”

En av de musiker han jobbade tillsammans med i Nairobi heter Baba Gurston. När de sågs levde han i ett av Nairobis fattigaste slumområden. Moneybrother och två eldsjälar från Göteborg (Peter Pop Lundbäck och Tony Praetorius) tog tillsammans med Baba Gurston ett eget initiativ och byggde En skola för barn med funktionshinder i Kenya – Baba Gurston Inclusive School.

Skolan ligger inte långt från Victoriasjön i Kenya, i den by som Baba Gurston ursprungligen kommer från. Förutom klassrum innehåller skolan rektorsbostad och det finns folk på skolan dygnet runt. Det är nödvändigt då skolan också fungerar som knytpunkt för olika sociala och kulturella arrangemang. Undervisningen har redan dragit igång för de barn som på grund av funktionshinder blivit nekade plats på vanlig skola. Under innevarande läsår kommer 122 barn gå på skolan. Det här är anledningen till varför Moneybrother ska spelar två kvällar på Vasateatern.

– Jag har inte sjungit på engelska på snart 3-4 år. Jag har dragit ihop ett stort band. Det kommer bli vackert och varenda spänn går till att säkra driften för skolan, berättar Anders Wendin.

img_2694

I en intervju med Dagens Nyheter berättade Anders Wendin bland annat att han överraskats av intresset för konserten. Han säger:

”Jag har fått mer uppmärksamhet än jag trodde. Jag trodde nog det skulle bli mer ”Johnnys källare i Bandhagen” än Vasateatern när jag först kom på idén. Jag är sjukt tacksam och det vore jättekul om det kom folk – och sjukt pinsamt om det inte gjorde det. Men jag kan lova att de som dyker upp kommer att få en fantastisk konsert.

Kvällen till ära är det ståplats på Vasateatern. Det ökar förutsättningarna för drag och det ökar också mina förväntningar. Scenen ser fullsatt ut med alla instrument och mickar redan innan bandet och Moneybrother gör entré. Sorlet i publiken är högt och bakgrundsmusiken dov. Volymen på musiken skruvas upp, ljudet klarnar upp och sorlet stiger ytterligare.

Det tretton personer starka bandet, som tillsammans med Moneybrother skapar en härlig och intensiv upplevelse spelar låtar mest från den engelska repertoaren. Det kommer också några från den svenska repertoaren. Allra bäst och intensivast är svänget i ”Dom vet ingenting om oss”, som kommer sent i kvällens låtlista.

I ett av alla mellansnack presenterar Moneybrother “No damn! I don’t love you” som en personlig favorit. Det är ingen annans favorit, fortsätter han, men ni får stå ut under tre minuter. Jag känner det inte alls, som att behöva genomlida några tre minuter i väntan på något annat. I ett annat försök till mellansnack får Moneybrother en skrikande fråga från en full snubbe i publiken om vad han tycker om Trump. Svaret är givet såklart. Egentligen kanske kommer det allra tydligaste svaret senare när bandet spelar ”They’re building walls around us” och när Moneybrothter sjunger raderna:

”My friends say:
Hey by splitting, what did you achieve?
For all intents and purposes, it’s easier to leave
Now it seems whoever else approaches me,
There’s always an imbalance, I mean, ideologically”

img_2698

Det Moneybrother gör är inte, som en orange gammal farbror som nu bor i ett vitt hus gör, att bygga murar. Moneybrother bygger broar! Han sprider också ”Positive vibrations” då han kallar in förstärkning på scenen i form av Sarah Dawn Finer. I slutet av kvällen kommer också en av de känsligaste stunderna i mellansnacket som leder upp till ”Feeling getting stronger in the dark”. Den sången dedikeras till Robert ”Strängen” Dahlqvist, Hellacopters förra gitarrist som dött tidigare under dagen endast 40 år gammal.

Jag klappar mig själv på axeln innan jag vänder mig om för att somna. Det är precis som Moneybrother uppmanar alla i publiken att göra. Han berättar att vi gjort en gammal rockstjärna glad för att vi dök upp och lycklig för den fantastiska stämningen vi skapat ikväll. Jag hoppas att Anders Wendin också klappar sig själv på axeln för att han gjort mig lycklig ikväll.

 

PS! Du hittar det här inlägget på Rockbladet också. Fast där finns mycket snyggare bilder!

Många rocklyssnare har fördomar om musikaler. Men gräver man djupt i musikhistorien så inser man hur stor påverkan musikaler haft – och fortfarande har – på all slags samtida musik. Både popmusiken och soulmusiken har rötter som leder tillbaka till Broadway på 1920-talet. Broadway är populärkulturens moder och dess Champions League.

img_2704

Det är på ovanstående sätt som avsnittet om musikaler i Jan Gradvalls podd presenteras. I avsnittet hörs intervjuer med regissören och manusförfattaren Edward af Sillén och sångerskan Sarah Dawn Finer. Det som hände under en promenad en solig sommardag var att ett av det bästa Gradvall-avsnitten passerade mina öron och jag blev mer nyfiken på musikalformen i allmänhet och Book of Mormon i synnerhet. Mycket initierade och härligt nördiga intervjupersoner i af Sillén och Finer.

Under hösten stod det klart att föreställningen skulle ta ett skutt över Atlanten från Broadway till Stockholm och Chinateatern. Det är ett verk av Southpark-skaparna Trey Parker och Matt Stone verk, som de under 7 år skrivit tillsammans med Robert Lopez, kompositören bakom Disneys Frost.

Historien som utspelar sig är att vi får följa två unga missionärer som av sin kyrka sänts till norra Uganda för att sprida budskapet om den tredje, kanske något mindre kända, delen av Bibeln – Mormons bok.

Den entusiastiske missionären Kevin Price (spelad av Linus Wahlgren) är en stilig helylle amerikan med stark religiös övertygelse. Hans följeslagare Arnold Cunningham (Per Andersson) är en socialt missanpassad men välmenande nörd, vars ovana att ljuga skapar oönskade och besvärliga situationer för dem båda.

Omgivna av svält, våld, aids och malariamyggor inser de snabbt att deras träning inför resan inte alls speglar den verklighet de nu står inför. Vägen till frälsning via deras amerikanske profet och mormonismen är inte det minsta tilltalande för de tvivlande, nedbrutna byborna. Det krävs helt enkelt ett mirakel för att deras mission ska lyckas. Men mirakel har ju hänt förr… eller?

Både i New York-tappning och London-tappning har musikalen varit en succé och vunnit både kritikers och publikens hjärtan. Även den svenska versionen har fått kritikernas hyllningsrop. Jens Peterson i Aftonbladet avslutar sin 4+ rececension så här:

”The Book of mormon” är en mycket proffsig svensk uppsättning som bevarar tonen från det amerikanska originalet. Och ligger rätt i tiden med sin bild av alternativa fakta och blind tro.

Jag kortar ner beskrivningen av handlingen till att det handlar om en jättehelig sak. Kom sedan ihåg att imorgon är en sista dag. Och sist men inte minst:

Hasa Diga Eebowai!

Du som redan sett förstår. Till alla er andra. Se!

När rockåret 2016 närmade sig sitt slut var det dags att också fundera på mitt bidrag till Rockbladets årslistor. Mina listor hittar du i det här inlägget.

 

img_2102

 

ÅRETS KONSERT

1) Sturgill Simpson på Berns

Tveksamt om det kunde blivit ett bättre slut på den där julikvällen på Berns när det i en följd kom ”Welcome To Earth (Pollywog)”, ”Breakers Roar”, ”Keep it Between the Lines”, ”Sea Stories”, ”In Bloom” (Nirvana cover), ”Brace for Impact (Live a Little)”, ”All Around You”, ”Oh Sarah” och ”Call to Arms”. Sedan tog det helt slut. Det var helt enkelt hela nya plattan i ett sträck. Lokalen tändes upp. Pausmusiken började spelas. Publiken vägrade tro att det var sant och stod kvar och klappade intensivt i fem minuter. När scenen började plockas ner tvingas vi förstå att det inte blir mer ikväll.

 

Att skivan dessutom är Grammy-nominerad, som årets album i Usa bredvid Adele, Beyoncé, Drake och Justin Bieber visar att det fortfarande finns hopp för mänskligheten.

 

2) Anderson East på Capitol

Det var hetare än i Alabama enligt Anderson East. Jag håller med honom. Det var också en helt makalös liveupplevelse.

 

3) Jason Isbell & The 400 Unit med John Moreland som förband på Berns

Jason Isbell sjunger så att alla som eventuellt fått en ståplats i Nybroviken, ett stenkast från Berns, genast väcks till liv och kommer in och dansar med oss andra. Vackrare sång än när han sjunger ”Cover Me Up” har jag aldrig hört. Jag blir frälst. Det här är min typ av kyrka.

BUBBLARE:, Nathaniel Rateliff & The Night Sweats på Kägelbanan, Bruce Springsteen & The E Street Band på Ullevi den 23 juli, Iggy Pop på Cirkus, Håkan Hellström på Globen

 

ÅRETS ALBUM

1) Sturgill Simpson – A Sailor’s Guide To Earth

Det är en orkan av soul, rock och country. Det är som inget annat i år Det är en historia om havet, sjömän och släktens själ. Det börjar med ett brev till Simpson förstfödde son. Det slutar i euforisk musik. Det är helt enkelt årets album. Passa på att få veta mer om Simpson och albumet när Sturgill besöker Marc Maron i WTF-pod avsnitt 706.

 

2) Dinosaur Jr. – Give A Glimpse Of What Yer Not

J Mascis och kompani visar vart de udda och underbara riffen ska stå. Det är en musikaliskt skön resa att bara åka med. Adderar du dessutom framträdandet på Debaser i november blir det bara ännu bättre.

3) Brent Cobb – Shine On Rainy Day

Vet inte riktigt hur det blev så att mina förväntningar var så högt uppskruvade på den här debutplattan? Kanske var det de smakprov, som ”Black Crow” som dök upp innan hela plattan släpptes i början av oktober? Kanske var det att kusin Dave Cobb producerat? Kanske bidrog också själva omslaget på något obeskrivligt höjde förväntningarna? Extra roligt var det när förväntningarna också överträffades. Ett av årets allra bästa album.

BUBBLARE: Drive-By Truckers – American Band, Peter LeMarc – Den Tunna Tråden, Sadler Vaden – Sadler Vaden, Imperial State Electric – All Through The Night

ÅRETS LÅT

1) Khom Loy – Lars Winnerbäck

Bara för textraden…Du säger jag har männskor runt omkring mig hela tiden men jag känner mig ensam.

2) Down In The Gulley – Brent Cobb

My granddady were a good man…så börjar den. Sedan är i alla fall jag fast.

3) Ghost Town – Sam Outlaw

Wow! Fastnade i den här första gången jag hörde den. Andnöd varje gång.

BUBBLARE: Grandma’s Garden – Zac Brown, Cherry Blossom Wine– Sadler Vaden, Holy Moses – Tami Neilson

ÅRETS DEBUT

1) Brent Cobb – Shine On Rainy Day

3:a på min lista över årets album. Alltså självklar 1:a på årets debut.

 

2) Sam Outlaw – Angeleno

Om inte annat för den fantastiska spelningen på Kägelbanan. Då fick låtarna ännu mera liv.

 

3) Margo Price – Midwest Farmer’s Daughter

Margo inleder med When I rolled out of town on the unpaved road/I was fifty-seven dollars from being broke/Kissed my mama and my sisters and I said goodbye/And with my suitcase packed I wiped the tears from my eyes. Underbara melodier och texter följer…

BUBBLARE: Julie Rhodes – Bound To Meet The Devil

Mina Rockbladet-kollegors listor hittar du HÄR!

”Vi spelar rock ‘n’ roll. Om det tar 4 år att skriva ett rock ‘n’ roll album så har man troligtvis överanalyserat en konstform som inte bör analyseras överhuvudtaget. Det ska kännas och det här känns bra.”, säger Nicke Andersson om Imperial State Electrics nya album, som dyker upp bara ett drygt år efter det förra.

imperial-state-electric-all-through-the-night-artwork-678x381

Honk Machine hamnade topp-tio på min egen lista över förra årets bästa album. Det är alltså med höga förväntningar jag tar mig an lyssnandet av All Through The Night. Quincy Jones delar upp och kategoriserar all musik utifrån samma anda som Nickes beskrivning av rock ’n’ roll. Jones, bland annat mottagare av Polarpriset och producent för mycket av det Michael Jackson gjort, berättade i en intervju med Jan Gradvall att:

”Det finns bara två kategorier musik att bry sig om, bra och dålig.”

Jag vill lägga till en kategori till med tanke på dagens obegränsade tillgång till all världens musik och den begränsade tid som finns att lyssna på musik. Den amerikanske musikbranschanalytikern Bob Lefsetz uttryckte det på ett målande sätt, som jag instämmer i.

”There’s no time for good music when you can have great music.”

Den nya Imperial State Electric-plattan riffar igång med Empire Of Fire. En rak, drivande och medryckande rocklåt. Titellåten All Through The Night tar vid med en härlig akustisk gitarr i inledningen. Låten får mig att tänka på Last Kiss, som Pearl Jam ofta spelar live, men som gjordes i original av Wayne Cochran i början av 60-talet.

Efter tredje låten Remove Your Doubt saknas alla tvivel. Det här kommer att bli väldigt, väldigt bra. I efterföljande Break It Down, en duett med Linn Segolson, doftar det country på samma sätt som i Dead Flowers med The Rolling Stones. Basen pumpar sedan igång Over And Over Again och tar med oss på en och samma resa igen och igen. Restiden är drygt två och en halv minut och jag tar gärna resan en gång till.

I Bad Timing sjungs det om dålig tajming. Jag håller inte alls med. Tajmingen är utmärkt. Du kanske redan har hört Read Me Wrong. Det är smakprovet som kom redan i maj. En lätt släpande och skön låt, som fastnade i mitt hjärta första gången jag hörde den. Den följs av den låt jag haft svårast att ta till mitt hjärta. Get Off The Boo Hoo Train är bra, men för mig stannar det där.

Jag älskar gitarren som inleder frågan Would You Lie. Frågan ställs sedan rakt till din egen älskling i ett smattrande tempo. Trötta ögon avslutar resan genom natten. Kanske kan inledningen i den stilla vaggvisan No Sleeping gunga dig till sömns? Själv tar jag gärna ett varv till med Nicke Andersson och hans medbrottslingar genom natten. Jag vill inte att det ska ta slut redan här.

Jag kapitulerar för den nya plattan. Den är med sin raka och medryckande musik en platta, som enkelt kvalificerar sig för kategorin fantastisk musik. Medaljplats på min topplista över årets album? Inte omöjligt. Jag hoppas att Nicke Andersson fortsätter utifrån sin egen devis och inte låter oss vänta allt för länge på ännu mer ny musik. Fram till dess rullar All Through The Night många, många gånger.

BAND: Imperial State Electric
ALBUM: All Through The Night
RELEASE-DATUM: 23 september 2016
BÄSTA LÅTAR: All Through The Night och Break It Down
BETYG: 9/10

Vi går in i årets kortaste och i mina ögon tråkigaste månad. Då behövs hjälp och hopp i form av en ny kassett med musik.

IMG_0142

Längtan är stor efter sommar och varmare väder för egen del. Det som hjälper är att veta att ny musik med First Aid Kit är på gång. Därför inleder vi med sången de så fantastiskt gjorde en cover på under sitt förra turnerande. Det är Black Sabbath’s ”War Pigs”. Lite senare kommer också systrarnas egen ”To A Poet” från ”The Lion’s Roar”. Vi får njuta av dessa alster i väntan på nya toner.

I övrigt bjuder månadens kassett på en blandning av nytt, gammalt och upptäckt bland årslistor.