Arkiv för april, 2017

Hon spelade fiol i Billy Joe Shavers band och spelade upp en sång hon spelat in för honom. Han sade att hon borde bli en låtskrivare. Hon trodde att det var ett artigt sätt att säga att hon fått sparken. Hon kunde inte fortsätta sin karriär i Texas, utan flyttade till Nashville för att bli sin egen musiker.

Det här och massor annat berättar Amanda Shires för Chris Shiflett i podden Walking The Floor. En alldeles fantastisk podd för dig som gillar diverse americana-musik. Ikväll är det för hennes skull och inte för countrylegenden John Prine jag tagit mig ut till Djurgården för ett första besök på Cirkus-tillbyggnaden Skandiascenen.

Amanda Shires glömde finskorna i Göteborg, så kvällen till ära gör hon sin första spelning någonsin utan skor. Kvällen startar med titellåten från Amanda Shires platta från förra året ”My Piece of Land”. Hon lovar att både hon själv och John Prine bara kommer att spela sorgsna sånger ikväll.

Det är en av de första gångerna någonsin som jag hör någon som agerar förband våga sig på så långa mellansnack, som Amanda Shires. För att sätta dem i svensk kontext, så kan jag säga att de håller Tomas Andersson Wij-klass. Storyn om den pårökta hippien Tiger Bill, som gav henne tigerklor från en siberisk tiger i en brun papperspåse efter en spelning i Tampa, Florida, är fantastisk. Låten som kom ut av det var den underfundiga ”Bulletproof”.

Hon spelar också låten som handlar om de två ställen i Texas hon kommer ifrån ”Minerel Wells” och Lubbock. Avslutning på denna fantastiska uppvärmning är inget annat än Leonard Cohens ”I’m Your Man”.

 

John Prine tar sedan över scenen med sitt band och startar med ”Love, Love, Love”. Han är en amerikansk country- och folksångare, gitarrist och låtskrivare. Prine är född 1946 och skivdebuterade 1971 och har rönt större framgång hos kritiker och musiker än hos skivköparna. Han upptäcktes av Kris Kristofferson. Prine bjuder på drygt tjugo låtar och det är som utlovat sorgligt. Det är samtidigt eftertänksamt, humoristiskt och allvarligt i de många gånger ordrika låtarna. I ”Sam Stone” sjunger Prine om hur alla familjens pengar går till ett hål i armen på pappan efter att han kommit hem från kriget. Amanda Shires kommer ut igen i slutet av kvällen och sjunger flera låtar tillsammans med Prine och hon spelar också sin fiol på ett skönt sätt.

 

Prine spelar också en vacker, vacker version av ”Six O’clock News”. Jag lämnar er mer med den berättelsen ikväll.

”Wanda had a baby in nineteen fifty one.
The father was stranger and a stranger was the son.
Call that child James Lewis, call these rooms a home.
Changing all them diapers polish all that chrome.
C’mon, baby, spend the night with me

All around the schoolyard playing all the games
Running, laughing back and forth the kid with two first names
Stranger in the closet, lock the diary
The past is running faster singing harmony
C’mon, baby, spend the night with me

”God bless this kitchen” said the knick-knack shelf
”The dinner’s almost ready Go and wash yourself”
Jimmy’s growing up now and Wanda’s growing old
The time is growin’ shorter the nights are long and cold
C’mon, baby, spend the night with me

Sneaking in the closet and through the diary
Now, don’t you know all he saw was all there was to see
The whole town saw Jimmy on the six o’clock news
His brains were on the sidewalk and blood was on his shoes
C’mon, baby, spend the night with me
C’mon, baby, spend the night with me”

Stockholm drabbades igår av ett vansinnesdåd. Oskyldiga människor fick sätta livet till för en galnings gärningar. Tankarna finns hos de anhöriga och alla andra, som var i närheten av illdådet.

Jag vill passa på att citera statsministern och samtidigt stämma in i det han säger:

”Jag vill också rikta ett särskilt tack till alla poliser, räddnings- och sjukvårdspersonal och alla som frivilligt hjälpt människor när de behövt det som mest – ni är en stolthet för vårt land.
Oavsett vem eller vilka det är som angripit oss är deras mål att underminera demokratin och så split mellan oss. Men de kommer inte att lyckas. De kan inte kuva oss, de kan inte styra våra liv och de kommer aldrig att vinna.”

Till er som tvärsäkert kommer med enkla lösningar, pekpinnar och pekar ut syndabockar måste jag bara säga att jag håller inte med och kan inte uttrycka det själv på bättre sätt än vad en av mina vänner gjort.

”När jag några timmar efter attentatet i centrala Stockholm igår läser inlägg här på Facebook som uttrycker ”jag kommer aldrig mer att kunna acceptera en muslim” då finns det anledning till stor oro, i den stunden som den kombinationen av ord skrevs gick det från att vara fel till att bli dubbelfel.
I situationer som denna kryllar det av sanningsägare och plötsligt tycks de flesta kunna redogöra för de bakomliggande orsakerna, händelseförloppen och vad värre är peka ut de mått och steg som nu måste tas. Få är de sanningar som är så sann som sanningen att våld föder våld.

Vi nordbor har varit eller rättare sagt är relativt förskonade från attentat och större väpnade konflikter. Här tillåts vi säga vad vi tycker utan att kuvas eller misshandlas till tystnad och här har vi pressfrihet, rösträtt, religionsfrihet och en fungerande rättsapparat. Här har vi demokratiska, okorrupta och öppna samhällen och det är så vi vill ha det. Det finns röster som hävdar att vi måste ta till krafttag, att vi måste beväpna, bepansra, utesluta och förbjuda.

Jag tror personligen att det är fel vägval men finner förhoppning i att vi har ett system med inbyggd tröghet, ett system som innebär att beslut inte kan fattas och verkställas hur som helst eller på vilka grunder som helst, det demokratiska systemet. Jag är personligen inte mest orolig för sovande terroristceller just nu, jag är mer orolig för vilka felbeslut slumrande ”svenne banan” kan komma att ta på de sämsta av grunder.”

Jag lämnar er också med lite olika hyllningar till Stockholm.

Det är den där dagen när det är meningen att man ska luras lite grann. Just här tänker jag ta avstånd från den typen av beteende och inte delta.

Jag ger er istället månadens kassettband med ny, blandad musik från bland andra Tomas Andersson Wij, Dave Cobb-producerade Colter Wall, Nybro-gänget Avantgardet och de som väcker höga förhoppningar inför både juni och november. Det är såklart Jason Isbell & The 400 Unit jag pratar om. Nytt album innan sommaren och Stockholmsbesök i slutet av höstlovsveckan.