Arkiv för juli, 2017

Låtar 2013-2016 [Deluxe edition]

Publicerat: 26 juli, 2017 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

En deluxe edition består ofta av film- och musikprodukter och antyder ett eftersläpp av en produkt vanligtvis en utsatt tid efter det allra första släppet med mycket extra material. Oftast har produkten då en ny mer exklusiv förpackning. Det är precis så här.

 

Den här listan innehåller nästan 300 låtar extra jämfört med den ”Best of-lista”, som dök upp här på bloggen för ett tag sedan. Det kommer att ta dig nästan 30 timmars sträcklyssning för att ta dig igenom hela listan.

Listan innehåller bland annat ”Flagship” med Jason Isbell. Den spelar han bara live när hans fru Amanda är med också. Jag hoppas därför innerligen att hon följer med till Sverige i november för att åtminstone få en chans att höra den.

”There’s a few too many years on this hotel
She used to be a beauty you can tell
The lights down in the lobby they don’t shine
They just flicker while the elevator winds
And the couple in the corner of the bar
Have traveled light and clearly traveled far
She’s got nothing left to learn about his heart
They’re sitting there a thousand miles apart

Baby let’s not ever get that way
I’ll say whatever words I need to say
I’ll throw rocks at your window from the street
And we’ll call ourselves the flagship of the fleet

There’s a lady shining shoes up by the door
and cowboy boots for seven dollars more
And I remember how you loved to see them shine
So I run upstairs and get a pair of mine
And there’s a painting on the wall beside the bed
The watercolor sky at Hilton Head
Then I see you in that summer when we met
And that boy you left in tears in his Corvette

Baby let’s not ever get that way
I’ll drive you to the ocean every day
We’ll stay up in the presidential suite
And call ourselves the flagship of the fleet

You gotta try and keep yourself naive
In spite of all the evidence believed
And volunteer to lose touch with the world
And focus on one solitary girl

Baby let’s not live to see it fade
I’ll cancel all the plans I’ve ever made
I’ll drive and you can ride in the back seat
And we’ll call ourselves the flagship of the fleet”

The Temple of the Jedi Order beskriver jediismen som en religion där “Kraften” är den helt och hållet närvarande och metafysiska kraften, som är fundamental för universums utformning. Det är till ”Kraften” en jeditroende vänder sig, inte till gud. I Storbritannien fanns 2011 hela 177 000 människor, som uppgav att de har jediismen som religion. Det gjorde den till den sjunde största tron i Storbritannien.

 

Jag har inte lyckats att utröna om medlemmarna i det brittiska imperiet ses som fiender till de som bekänner sin tro till jediismen. Elton John har varit kommendör i Order of the British Empire, sedan 1995 och blev adlad av Drottning Elizabeth II i februari 1998. Anledningen till att Elton John adlades var hans omfattande välgörenhetsarbete. Det borde rimligen gå hand i hand med det arbete om moralisk förbättring, som jediismen säger är central i tron och tillämpningen av tron på ”Kraften”.

Elton John har också skrivit musiken till musikalen Billy Elliott, som under hösten spelas på Stockholms stadsteater och på många andra ställen världen över. Den 6 juli 1971 stod Elton John på Gröna Lunds Stora scen för första gången. Det är alltså nästan på dagen 46 år sedan. Det är svårt att inte bli imponerad över att han lyckats hålla sin karriär igång i ett halvt sekel. Ikväll har han med sig ett band som består av Nigel Olsson (trummor), Davey Johnstone (gitarr), Matt Bissonette (bas), John Mahon (slagverk) och Kim Bullard (keyboard).

Det adliga besöket från Storbritannien intar nöjesparken på Kungliga Djurgården ikväll. Parken stängde insläppet redan klockan fem. Då var det lapp på luckan för resten av dagen. En kvart innan Sir Elton John kliver på scenen börjar det droppa små, små regndroppar. Det startar med ”The Bitch Is Back”, ”Bennie and the Jets”, ”I Guess That’s Why They Call It the Blues” och ”Take Me to the Pilot”. Det är en spelsugen Elton John, som bjuder upp ikväll. Han fortsätter med ”Daniel”, ”Looking Up”, ”A Good Heart” och ”Philadelphia Freedom”. De två sistnämnda är kvällens svacka i mina öron.

 

Nästa låt introducerar Sir Elton med att prata om de senaste mörka månaderna i England med flera terroristattacker. Han passar också på att kritisera Donald Trumps tweetande var femte minut. I ”I Want Love” projiceras också kärleken till flera andra terrordrabbade städer. Där den svenska huvudstaden är en av dessa. Därefter bjuds inledningsduon från albumet ”Madman Across The Water”, som släpptes 1971. Det är oemotståndliga ”Tiny Dancer” och den mycket svängiga ”Levon”. Duon följs av ett längre flygelsolo från Sir Elton innan han startar en fantastisk ”Rocket Man (I Think It’s Going to Be a Long, Long Time)”. Det är en ljuvlig resa vi får åka med på. Efter den vandrar han runt scenen och tackar publiken med ett kroppsspråk som den bäste Ozzy Osbourne. På scenen i övrigt är det män klädda huvudsakligen i svart. Sir Elton själv är alldeles glittrande med gyllene skor, guldrevär på byxorna och stort guldemblem på ryggen. 70 år ung med en glöd och energi som få långt yngre har. Rösten är briljant när han spelar sin flygeldrivna rock.

 

Det är sedan dags för det svåraste ordet att få över läpparna. ”Sorry Seems To Be The Hardest Word” guidar oss vidare till ännu mera klassiska ”Your Song”. ”Burn Down the Mission” tar vid innan vi får ”Sad Songs (Say So Much)”. Efter den förklarar Sir Elton sin kärlek till publiken och berättar hur han älskar att spela för oss, som dyker upp på kvällar som denna. Med solen på väg ner passar det utmärkt med ”Don’t Let the Sun Go Down on Me” från 1974. Under blir det en hyllning till George Michael, som dyker upp på den stora skärm som projicerar film hela kvällen. Låten sjöng de två tillsammans bl.a. på Live Aid 1985. Energinivån går sedan upp ett par tre snäpp med rockiga kvartetten ”I’m Still Standing”, ”Crocodile Rock”, ”Your Sister Can’t Twist (But She Can Rock ‘n Roll)”, och ”Saturday Night’s Alright for Fighting”. Alla vandrar snabbt av scenen, men det tar inte lång tid innan Elton John själv för att avsluta kvällen.

Avslutningen framfördes också i specialversion på prinsessan Dianas begravning i september 1997. Från scenen ikväll blir det originalversionen från 1973 av den vackra, vackra ”Candle In The Wind” som blir den kungliga avslutningen på den här underbara konsertkvällen. Regndropparna har slutat för länge sedan och de märktes knappt av annat än som någon form av glädjetårar från högre makt.

BETYG: 9/10
KONSERT: Elton John
ARENA: Gröna Lund / Stockholm
DATUM: 2017-07-02
BÄSTA LÅTEN: ”Candle In The Wind” är svår att motstå.
BÄSTA MINNET: Är Elton Johns spelglädje och låtarna från början av 70-talet, som får mig att vilja gräva fram plattorna som kom då ur Spotify-källaren när jag är på väg hem.
SÄMST: Att Sir Elton John faktiskt inte spelade två och en halv timme, som Gröna Lund uppgav på Facebook tidigare i veckan. Det känns som att ha blivit rånad på en halvtimme.

LÅTLISTA – ELTON JOHN – GRÖNA LUND
The Bitch Is Back
Bennie and the Jets
I Guess That’s Why They Call It the Blues
Take Me to the Pilot
Daniel
Looking Up
A Good Heart
Philadelphia Freedom
I Want Love
Tiny Dancer
Levon
Rocket Man (I Think It’s Going to Be a Long, Long Time)
Sorry Seems To Be The Hardest Word
Your Song
Burn Down the Mission
Sad Songs (Say So Much)
Don’t Let the Sun Go Down on Me
I’m Still Standing
Crocodile Rock
Your Sister Can’t Twist (But She Can Rock ‘n Roll)
Saturday Night’s Alright for Fighting
Candle in the Wind

Lasse i Parken Krog & Kafé är en idyllisk oas nära Hornstull. Det k-märkta huset har anor från tidigt 1700-tal och omges av en stor trädgård med plats för 300 gäster. Det är hit Sam Outlaw har tagit med sig hela sitt band för den andra spelningen av nio på hans sommarturné i Sverige.

 

I slutet av oktober förra året såg jag Sam Outlaw i Stockholm. Det var senaste gången han var på besök. Då bjöds på ett par smakprov från nya skivan ”Tenderheart”. Den släpptes den 14 april i år och är en skön uppvisning i Outlaws egen genre. So Cal Country, alltså Southern California Country. Det är där han bor och i huvudsak är uppväxt. Den förre reklammannen ägnar sig numera helt åt musiken. Det tackar åtminstone jag för. Fler borde göra det också.

Nya albumet debuterade på 14:e plats på svenska albumlistan. De svenska kritikerna ger albumet snittbetyget 3,9 enligt Kritiker.se. Håkan Steen i Aftonbladet skriver bland annat:

”Sam Outlaw växte upp med Beatles och agerar tydligt på den här sidan av Ryan Adams (för övrigt stort Outlaw-fan). Musiken bottnar minst lika mycket i Eagles, Tom Petty och Chris Isaak som i George Jones och Dolly Parton.”

Vill du höra mer om Sam Outlaw från honom själv rekommenderar jag dig att lyssna på podavsnittet där han besöker Bret Easton Ellis. De diskuterar bland annat moralisk överlägsenhet, att lämna reklamkarriären för att fokusera på musiken, skivproducentens roll och ”The Boys of Summer”.

 

Den här countryn från södra Kalifornien passar också utmärkt en onsdagkväll nära knivsöder. Musiken doftar svensk sommar. Vad går det att göra när en har fått uppleva något som inte går att förklara? Sam Outlaw får tränga ihop sig med fem bandmedlemmar på scenen på Lasse i Parken. Hans röst är lenare än den vackraste sommarbrisen. Stämsången från bandet i någon mån och Molly Jensen i synnerhet gör sommarkvällen varm trots kylan. Det går inte att må bättre än så hör en kväll i juli. Låtlistan ser ut så här:

”Kind to Me”
”I’m Not Jealous”
”Who Do You Think You Are?”
”Diamond Ring”
”Say It To Me”
”Keep a Close Eye on Me”
”Ghost Town”
”Country Love Song”
”It Might Kill Me”
”Tenderheart”
”Love Her for a While”
”Angeleno”
”Jesus Take The Wheel (And Drive Me to a Bar)”
”Ett stycke cover jag inte uppfattar”
”Keep It Interesting”
”Trouble”
”Honky Tonk Man” (Molly Jensen singing) Dwight Yoakam-cover
”Hole Down In My Heart”
”One More Last Chance” (Vince Gill)

 

Listan skulle kunna förlängas med mycket som saknas från ”Tenderheart”. I värsta hipsterland är det frågan on det kan bli bättre? Ett litet ställe med cirka 300 personer i publiken fick vi uppleva ikväll. Långt bättre än 55 000 personer i torsdags. SoCal Country i bästa, bästaste formen. Lycklig lycka som sparkar rumpa och går bananer. Kan det bli bättre? Knappast laglösare utan att bli arresterad i alla fall. Musik blir inte bättre än så här.

Trevlig sommar på er alla. Nu är det dags för semester även på bloggen!

Nyponbuskar, nyponbuskar, hela vägen nyponbuskar. Det är en textrad från ”Söndermarken” en av 2000-talets allra bästa svenska låtar. Den finns på albumet med samma namn. Och det är Linköpingssonen Lars Winnerbäck, som skrivit denna vackra låt.

Blandband

 

Låten handlar om uppväxttiden i en medelklassfamilj i Linköping präglad av utanförskap och där skivaffärer var ”ett hål genom kulissen”. En annan Linköpingsson har lånat samma textrad från ”Söndermarken” och använder den som titel på sin bok med samlade texter, krönikor och intervjuer.

Det är nöjesjournalisten och textekvilibristen Jan Gradvall, som lånat titeln. Med Winnerbäcks goda minne. De samlade texterna om bland andra Joan Didion, David Bowie, Sir George Martin, Quincy Jones, Mohammed Ali och Abba gavs ut i april 2014. Jag läste den under min semester det året.

Min äldsta son frågade mig den sommaren:

– Pappa, varför läser du alltid i den där boken?

Jag hade nog inget bättre svar just då än att den är väldigt bra. Det är verkligen helt sant att den är. Svaret kunde ha varit mer utvecklat och jag kunde ha sagt att jag lär mig nya saker, jag får upp ögonen för ny musik, jag får spännande och nya betraktelser av vår samtid. Det känns dessutom som att jag instämmer i många av de betraktelserna Gradvall förmedlar på ett i mitt tycke inspirerande sätt.

Jag sparade det sista kapitlet i boken för att ha något kvar innan den skulle ta slut. Jag kunde inte spara så väldigt länge. Som tur är så går det ju att ganska ofta se fram emot de nya krönikor med mera som Gradvall lägger ut på gradvall.se, efter att de funnits tillgängliga i DI Weekend först. Jag kan verkligen rekommendera era att spendera tid med Jan Gradvalls krönikor under semestern. Oavsett om det är i bokform eller om det är på webben.

I semestermånadens blandband kan du höra en väldigt bra version av ”Söndermarken” från Winnerbäcks senaste turné. Du kan också höra nyheter från bland andra Tyler Childers, David Ramirez, Banditos, Dan Auerbach, Kyle Craft och Suzanne Santo. Du får också en del äldre låtar från U2 och Jackson Browne.