Arkiv för september, 2017

September betyder egentligen den sjunde månaden. Det berodde på att man för ett par tusen år sedan flyttade årets start till januari istället för mars där året tidigare började. Mitt i det som nu är årets nionde månad kommer det nionde Foo Fighters-albumet. Det är också album nummer ett beroende på hur du betraktar albumet.

 

Skivan är inspelad i EastWestStudios, som du hittar på Sunset Boulevard i Hollywood. Det skiljer sig ganska radikalt från ”Sonic Highways”, som spelades in i åtta olika studios. ”Wasting Light”, albumet dessförinnan spelades som ni kanske minns in i Dave Grohls garage. Det här är första gången bandet jobbar tillsammans med producenten Greg Kurstin. Han har också jobbat med bland andra Adele, Paul McCartney, Sia och Liam Gallagher. Det är också första gången Rami Jaffee finns med som officiell bandmedlem, även om han spelat in skivor och spelat live med Foo Fighters sedan 2005.

Det var även många andra artister på plats i studion och Dave Grohls sociala skicklighet ledde också fram till många samarbeten på det nya albumet. Shawn Stockman från Boyz II Men hörs på titelspåret. Det finns körsång från Justin Timberlake. Sång från Inara George på ”Dirty Water”. Det går att höra saxofon från David Koz på ”La Dee Da”. På den låten hörs också sång från Allison Mosshart från The Kills. Hennes röst hörs också på ”The Sky Is A Neighborhood”. På ”Sunday Rain” lånar Foo Fighters in Paul McCartney på trummor.

Det nionde albumet startade med singlarna ”Run”, ”The Sky Is A Neighborhood” och ”The Line” under några utsträckta sommarmånader. De två första svarade inte upp mot mina förväntningar på ny, riktigt bra Foo Fighters-musik. När Dave Grohl startar albumet på riktigt med ”T-Shirt” och sjunger om att han inte vill vara kung dämpas min oro en smula. Det här kan nog bli bra i alla fall hoppas jag. Sedan kommer besvikelsesinglarna uppblandade med ”Make It Right”. Den sistnämnda gör inte vad den betyder på engelska.

Vi växlar sedan upp tempot något i det bästa hittills på plattan. ”La Dee Da” handlar om att hålla dina löften för dig själv. Allt i god Jim Jones-anda. ”Dirty Water” lugnar ner tempot och känns som sammet inledningsvis. Den lutar i någon del en smula åt jazzhållet.

”Arrows” studsar fram i ett behagligt tempo, men berör mig inte riktigt på ett sätt jag hoppats på. En stilla akustisk gitarr ackompanjerar Dave Grohls röst i ”Happy Ever After (Zero Hour)” och doften av The Beatles hänger i ljudvågorna. Långsamt och lite lagom släpigt rör vi oss sedan fram i ”Sunday Rain”. Vi tuffar sedan vidare i fortsatt maklig takt längs ”The Line”. I ännu långsammare takt rör sig avslutnings- och titelspåret ”Concrete And Gold”. Dave Grohl viskar fram sången. I vissa delar går mina tankar till Pink Floyd här.

Helheten är ett annorlunda Foo Fighters än vad vi är vana vid. Jag har inget emot förändring. Däremot håller inte låtmaterialet annat än till ett någorlunda album. Jag tycker att Dave Grohl och hans gäng kan mycket bättre än så här. Det gör mig lite sorgsen att den energi en ny Foo Fighters-platta brukar innehålla och som de alltid levererar live saknas här. ”La Dee Da”, ”The Line” och ”Concrete And Gold” är höjdpunkterna.

BETYG: 5/10
BAND: Foo Fighters
ALBUM: Concrete And Gold
RELEASEDATUM: 2017-09-15
SKIVBOLAG: Roswell Records/RCA Records
BÄSTA LÅTEN: “Concrete And Gold” är en hypnotiskt malande låt.

LÅTLISTA – CONCRETE AND GOLD
1. T-Shirt
2. Run
3. Make It Right
4. The Sky Is A Neighborhood
5. La Dee Da
6. Dirty Water
7. Arrows
8. Happy Ever After (Zero Hour)
9. Sunday Rain
10. The Line
11. Concrete and Gold

BANDFAKTA – FOO FIGHTERS

MEDLEMMAR

Dave Grohl – Sång och gitarr
Chris Shiflett – Gitarr och sång
Pat Smear – Gitarr och sång
Nate Mendel – Bas
Taylor Hawkins – Trummor och sång
Rami Jaffee– Keyboard och orgel

DISCOGRAPHY – FOO FIGHTERS

Sonic Highways (2014)
Wasting Light (2011)
Echoes, Silence, Patience & Grace (2007)
In Your Honor (2005)
One by One (2002)
There Is Nothing Left to Lose (1999)
The Colour and the Shape (1997)
Foo Fighters (1995)

Alla gråter, alla drömmer, alla vill, alla behöver kärlek. Jag är en av dem. Med en djup, mörkt raspande, vällagrad, sönderfallande, uttröttande och skrumpen röst är det precis vad Jake Smith sjunger på sin senaste singel ”The Observatory”.

 

Det är bara det att han självklart sjunger på engelska. När han står på scenen går han under namnet The White Buffalo. I mitten av oktober dyker nya skivan ”Darkest Dark, Lightest Light” upp på en strömmningstjänst nära dig. Eller om du fortfarande blivit vid din läst, så gäller närmaste vinylbutik. Det är i alla sammanhang något att se fram emot. Oktobersläppet är uppföljaren till ”Love And The Death Of Damnation” från 2015.

Jake Smith föddes i Oregon och växte upp i södra Kalifornien. I sina unga år lyssnade han mycket på punkband, som The Descendents och The Circle Jerks. Gitarr började han spela först när han fyllt 19 år. Jake Smiths sånger har alltid befolkats av karaktärer som har upplevt de mörkare och mer desperata delarna av vad livet har att erbjuda. I trailern till spelet Halo Wars 2 fick The White Buffalo extra uppmärksamhet i och med att låten ”I Know You” spelades där.

Den här söndagskvällen när den kallaste sommaren på 155 år har övergått i september har också The White Buffalo tagit sig till Stockholm och till Twang. Det finns frågetecken vad det är för lokal vi befinner oss i ikväll. Är det en bar? Är det ett café? Är det en gitarrbutik? Det är definitivt en källare. Ikväll är det också en akustisk livescen. Det är trångt. Det är utsålt. Det är svettigt. Det är intimt. Det är The White Buffalos första Sverigebesök. Någonstans här rätas alla frågetecken ut och blir till utropstecken.

 

Kvällens konsert startar med ”Dark Days”, som också inledde förra albumet. Från höstens kommande album spelas den vackra och gripande ”The Observatory”. Jake Smith bjuder även på ”Avalon” och ”Nightstalker Blues” från den nya plattan. Den sistnämnda presenterar han som den mest ondskefulla låt han skrivit. Självklart kommer också ”Come Join The Murder”, som gjorde sin debut i finalen av tv-serien Sons of Anarchy. Den är störande och vacker. På samma gång.

Det kommer en rad av mörka, vackra, uptempolåtar och ballader. Smith bjuder på låtar som “Oh Darlin What Have I Done”, “Into The Sun” och “Home Is In Your Arms”. Det kommer också en favorit från förra plattan i “I Got You”. Det bjuds på kärlek i “Love Song #1”, visslande i “The Whistler” och någon som sålt sin själ till rock ’n roll i “Rocky”.

Den dryga timmen vi får njuta av The White Buffalos mästerliga låtskrivande och fantastiska röst tar slut med “The Pilot” och “Highwayman”. I den sista låten hinns det med ett nytt kall i varje vers. The White Buffalo startar som stråtrövare, fortsätter som sjöman, som dammbyggare och med att flyga rymdskepp. Kanske sluts cirkeln med att bli stråtrövare igen? Det som är viktigt är att han lovar att komma tillbaka igen, igen, igen, igen, igen och igen med slutstroferna i den sista låten. Det är något jag hoppas att The White Buffalo håller sitt ord kring. Jag kommer definitivt att vara på plats. Jag rekommenderar det till alla er andra också.

 

BETYG: 9/10
KONSERT: The White Buffalo
ARENA: Twang / Stockholm
DATUM: 2017-09-03
BÄSTA LÅTEN: Highwayman
BÄSTA MINNET: Jake Smiths fantastiska röst berör. Den tillsammans med de underbara och många gånger mörka berättelserna i hans sånger förtjänar en mycket större publik.
SÄMST: Det är enkelt ikväll. Det var helt enkelt för kort. Vi hade behövt mer.

New York-polisen Denny Malone leder en elitstyrka som tar kampen mot gängen, droger och vapen i New York. Under 18 år han stått där. I frontlinjen. Gjort vad som krävs för att överleva i en stad, som är byggd på ambition och korruption.

Blandband

 

Denny Malone är huvudpersonen i Don Winslows bok ”The Force”. Malone är också en stor rapälskare. Det är flera minnesvärda passager i den fantastiska boken, som ackompanjeras av raplåtar. På månadens kassett finns Nas ”N.Y. State of Mind” med. Om boken går bara att säga att ska du bara läsa en bok i år, läs ”The Force”. Stephen King säger att den är som Gudfadern. Fast om poliser.

I övrigt bjuder september månads kassett på mycket annat också. Till exempel en Ten Years After låt, som fick mig på shoppinghumör i Göteborg. Nyheter med Queens of the Stone Age, David Urwitz, Sara Zacharias, David Ramirez och ett antal till. Du kan också lyssna till amerikanerna i Greta Van Fleet, som bjuder på Zeppelin-likt från sin debut-EP.