Arkiv för mars, 2019

Vi fortsätter den dubbla nedräkningen av de hundra bästa låtarna och den bästa NHL-spelaren som burit det tröjnummer på de placeringar jag presenterar idag. Det kommer tio åt gången. Det vill säga tio hockeyspelare och tio låtar.

 

Idag har nedräkningen kommit fram till plats 41-50. Det jag kräver av dig som läser är att hålla två listor i huvudet samtidigt. Här kommer först hockeyspelarna och sedan musiken.

41, Brent Gilchrist. 42, Sergei Makarov. 43, Marty Biron. 44, Chris Pronger. 45, Jody Shelley. 46, David Krejci. 47, Marc-Andre Bergeron. 48, Daniel Briere. 49, Brian Savage. 50, Corey Crawford.

PLACERING – LÅTTITEL – ARTIST
41 – The Pride of Queens – Daniel Romano
De Ramones-liknande riffen och textsnutten “Gabba Gabba Hey” för tankarna till stadsdelen Queens i New York och The Ramones, som är en av stoltheterna som kommer därifrån.
42 – Backwater Zoo – The Temperance Movement
Att få allt te i Kina är inledningserbjudandet i skönt gungande Backwater Zoo.
43 – Come Home Soon – Brent Cobb
Brent Cobb är en utmärkt historieberättare. Här startar vi berättelsen längre från Georgia än han någonsin kunde tänkt sig. Bilen styr genom Colorado, han bor på vägen, samtidigt som hemlängtan är mycket stark.
44 – Find ‘Em, Fool ‘Em and Forget ‘Em – Anderson East
George Jackson och Rick Hall skrev den här låten, som släpptes av Jackson 1969. Anderson Easts version är inspelad i samma studio som Jacksons version. FAME Studios i Muscle Shoals, Alabama. East har Dave Cobb med som producent på den här dansvänliga partydängan.
45 – You Don’t Care Enough For Me To Cry – John Moreland
Det är svårt att hålla tillbaka tårarna när John Morelands sjunger så att allt hår på din kropp ställer sig i givakt och rösten kryper ner längs ryggraden och in i ben och märg.

46 – One Horse Town – Blackberry Smoke
På “The Whippoorwill” sjunger Charlie Starr “In the tiny town where I come from, You grew up doing what your daddy does, And you don’t ask questions you do it just because, You don’t climb to high or dream too much, With a whole lot of work and a little bit of luck, You can wind up right back where your daddy was” om livet i en småstad eller till och med en håla.
47 – Bottles & Cans – Caleb Caudle
En av mina absoluta favoritlåtar från 2014. En lättsam och medryckande Caleb Caudle.
48 – Lucky Penny – JD McPherson
Bas, trummor och riff. Allt en bra rockabillyliknande låt kan behöva. Den första singeln som dök upp från 2017 års album ”Undivided Heart & Soul”.
49 – Come On October – Caleb Caudle
När det är dags att måla ett nytt lager på mitt hjärta är det inte en helt vild idé att bejaka oktober.
50 – Amen, So Be It – John Moreland
Här rockar Moreland igång. Något som kännetecknar hela albumet “Big Bad Luv” att det är rockigare än tidigare. Rösten är som alltid något av en annan värld.

Vi fortsätter den dubbla nedräkningen av de hundra bästa låtarna och den bästa NHL-spelaren som burit det tröjnummer på de placeringar jag presenterar idag. Det kommer tio åt gången. Det vill säga tio hockeyspelare och tio låtar.

 

Idag har nedräkningen kommit fram till plats 51-60. Det jag kräver av dig som läser är att hålla två listor i huvudet samtidigt. Här kommer först hockeyspelarna och sedan musiken.

51, Brian Campbell. 52, Adam Foote. 53, Derek Morris. 54, Adam McQuaid. 55, Larry Murphy. 56, Sergei Zubov. 57, David Perron. 58, Kris Letang. 59, Roman Josi. 60, Jose Theodore.

PLACERING – LÅTTITEL – ARTIST
51 – 27 kvm – Viktor Olsson
Jag lyckas aldrig komma underfund med vilken 60-tals låt jag tycker basgången kommer ifrån. Det är en historia om en lägenhet i Stenungsund. Tänk att det går får till en så underbar låt om den och dess hyresgäster.
52 – Grandma’s Garden – Zac Brown
Dave Cobb gjorde ett konceptalbum om södra Usa tillsammans med några av sina favoritartister. Albumet heter ”Southern Family” och det här är höjdpunkten.
53 – If I Had A Tail – Queens of the Stone Age
Josh Homme sjunger i första versen “Do run-run, you won’t get far, I’m machine, obsolete, The land of the free lobotomy, I wanna suck, I wanna lick, I wanna grind, I wanna spit, Tears of pleasure, tears of pain, They trickle down your face the same, It’s how you look, not how you feel, A city of glass with no heart”. Sedan rockar han vidare i den bästa låten på “…Like Clockwork”.
54 – Nobody – The Sheepdogs
Boogie. Gung. Medryckande. Dansvänlig. Underbar.
55 – Latchkey Kid – John Moreland
Det handlar om ett barn som kommer möts av ett tomt hem när han kommer hem från skolan. Föräldrarna är frånvarande till följd av jobb. Morelands sorgsna och fantastiska röst gör underverk till textraderna.

56 – Nothing Has To Be True – First Aid Kit
Jag spoilar slutet av låten. Det låter som vi åker rakt ut myrornas krig för er som är tillräckligt gamla för att ha varit med på den tiden TV-dagen slutade så. Innan dess har vi varit på en underbar tripp med Klara och Johanna Söderberg.
57 – Ofödda lilla barn – Hästpojken
Råden till det ofödda barnet inleds med ”Låt ingenting hålla ner dig, Var alltid själv, Låt inga människor se dig när tårarna har släckt, Ha kanske tre-fyra vänner och håll dom kort, Visa aldrig vad du känner, Visa aldrig nånting”. Pojkarna från Göteborg har skapat en magisk låt.
58 – Psalm i korsningen Ågestavägen Huddingevägen – Roger Karlsson
Det tog en liten stund innan det här guldkornet dök upp som en b-sida. Den spelades in till albumet ”Gubbjävelvärld” och är allra bäst från den inspelningen.
59 – Aftermath – Hannah Aldridge & Jordan Dean
Hennes andra album drar igång med den här låten och wow-känslan infinner sig omedelbart. Sadler Vaden har producerat med den äran.
60 – Half The City – St. Paul & The Broken Bones
Låten är en livefavorit och publikfriare. Låtraden ”I populated half the city, child” anpassas efter ort och i januari 2017 lät den ”I populated half of Stockholm, child”.

Vi fortsätter den dubbla nedräkningen av de hundra bästa låtarna och den bästa NHL-spelaren som burit det tröjnummer på de placeringar jag presenterar idag. Det kommer tio åt gången. Det vill säga tio hockeyspelare och tio låtar.

 

Idag har nedräkningen kommit fram till plats 61-70. Det jag kräver av dig som läser är att hålla två listor i huvudet samtidigt. Här kommer först hockeyspelarna och sedan musiken.

61, Rick Nash. 62, Carl Hagelin. 63, Brad Marchand. 64, Mikael Granlund. 65, Erik Karlsson. 66, Mario Lemieux. 67, Max Pacioretty. 68, Jaromir Jagr. 69, Andrew Desjardins. 70, Braden Holtby.

PLACERING – LÅTTITEL – ARTIST
61 – Forget About Georgia – Lukas Nelson and Promise of The Real
Lukas Nelson hade en romans med en kvinna som heter Georgia. Han spelade tillsammans med sin pappa Willie Nelson och hade svårt att tänka på annat än henne varje kväll. Lukas har den här låten som egen favorit och ser den lite som ett svar på ”Georgia, On My Mind”.
62 – Holy Moses – Tami Neilson
En röst som slår knockout. En låt som slår knockout. Vad mer kan du behöva?
63 – I’ve Got A Hole Where My Heart Should Be – The Sheepdogs
Ett fantastiskt band från Kanada med scenkläder som få klarar att bära upp så bra som de gör det. ” I said wait, I’m a part time lover and an all around guy, You got to know, I got the late night magic and perpetual high, It’s alright, I got to keep on moving so I never run dry, You wanna go, Said if you dig me, baby, won’t you give it a try?”. Det är den medryckande inledningen.
64 – Punchin’ Bag – Cage The Elephant
Förutom att det är en utmärkt partylåt är det också en fantastisk låt att spela i pausen på valfritt sportevenemang. Att låten bär tydliga släktskap rent ljudmässigt med The Black Keys är kanske inte särskilt konstigt eftersom att det är Dan Auerbach, som producerat.
65 – Lover, Leaver (Taker, Believer) – Greta Van Fleet
En av de tidigast skrivna låtarna av Greta Van Fleet. Före både debut-EP:na som kom 2018. Den fulla versionen som avslutar albumet är lite jammigare och lite groovigare än radiovarianten, som är kortare.

66 – Mitt ansikte – Ulf Lundell
Lundell ger sig in och tycker kring utförsäljningar av det offentliga ” Jag tar hand om dom mina, på dom sätt jag vet bäst, Jag ligger lågt när jag måste, Jag har fest när jag kan ha fest, Ge mej bilderna på dom som köpte, och sålde Serafen, så ska jag ge er mitt ansikte, hos den bästa fotografen”. Det blir en utsökt låt.
67 – King of Alabama – Brent Cobb
Wayne Mills växte upp i Arab, Alabama, och spelade i Crimson Tide. Mills flyttade senare till Nashville och blev en favorit för alla inbitna country fans i södern. Rramtida stjärnor som Blake Shelton och Dierks Bentley ficka agera förband till Wayne Mills. Han sköts till döds för fem år sedan efter en konfrontation med ägaren till en bar och barbecueställe. Barägaren sitter i fängelse för mord.
Wayne Mills var både vän och mentor till Brent Cobb. På Brent Cobbs platta ”Providence County” finns den underbara låten ”King of Alabama”. Det är en berättelse om Cobbs vän och mentor. Det är en värdig och varmhjärtad sång om Wayne Mills. Låten startar med ett Muscle Shoals-aktigt riff på Cobbs akustiska gitarr och blandar sig smakfullt med orgeln. I lugnt, behagligt och svängande mak rör vi oss framåt längs asfalten på vägen. Refrängen är lätt och luftig, låter oss känna brisen. Sammantaget en mycket värdig hyllning till en vän, som inte längre finns med oss.
68 – Innan Vi Faller – Lisa Nilsson & Joakim Berg
DN hade födelsedagsfest. Två svenska popröster delar scen i något som skulle vara en engångsföreteelse. En suddig video från Blå Hallen dyker upp på YouTube. Låten är ett stordåd. Tre månader senare dyker den vackra balladen upp på Spotify.
69 – Jag Skulle Kunna Döda – Roger Karlsson
Vad är vi kapabla till? Egentligen? Rockpoeten Roger Karlsson ställer svåra frågor.
70 – A Few More Days – Eli Paperboy Reed
Gospelinfluenser uppblandade med en virvlande soul, som lånar harmonier från James Brown. Om du inte kan tänka ut hur den blandningen låter rekommenderar jag dig att lyssna på den här knockoutlåten.

Vi fortsätter den dubbla nedräkningen av de hundra bästa låtarna och den bästa NHL-spelaren som burit det tröjnummer på de placeringar jag presenterar idag. Det kommer tio åt gången. Det vill säga tio hockeyspelare och tio låtar.

 

Idag har nedräkningen kommit fram till plats 71-80. Det jag kräver av dig som läser är att hålla två listor i huvudet samtidigt. Här kommer först hockeyspelarna och sedan musiken.

71, Evgeni Malkin. 72, Sergei Bobrovsky. 73, Michael Ryder. 74, John Carlson. 75, Ryan Reaves. 76, P.K. Subban. 77, Raymond Borque. 78, Pierre-Edouard Bellemare. 79, Andrei Markov. 80, Nik Antropov.

PLACERING – LÅTTITEL – ARTIST
71 – Grass Is Greener – St. Paul & The Broken Bones
Paul Janeways röst är inget annat än ren och skär magi. När du har lyssnat på låten i studioversion ska du genast leta upp när de framförde den här låten hos David Letterman. Räkna med gåshud!
72 – Names – Nathan Bell
Många liv startas och slutar i den här sången med fiktiva soldater i Mellan Östern. Du kommer att förstå att det här är något speciellt när du lyssnar på historien där menige John David McCutcheon från Wyoming Plains är först ut.
73 – Put The Fire Out – Courtney Marie Andrews
Låten handlar om att komma tillbaka till de känner och älskar efter att ha spenderat en lång tid på resande fot. Vi kommer dit, men det tar väldigt länge.
74 – Now That You’re Gone – The Raconteurs
Den andra låten på singeln med två A-sidor. Det första musikaliska livstecknet från The Raconteurs på 10 års tid. Ett helt album är utlovat till 2019.
75 – Elden – Lars Winnerbäck
Vi är i Oslo och traskar runt i Oslo tillsammans med Winnerbäck och hans ex. I den här liveversionen gör vi det i ett lugnare tempo än i studioversionen. ”Elden” glöder även i den här versionen.

76 – Modern Pressure – Daniel Romano
“Han spelar det mesta själv, och det både svänger och berör. Han sjunger nasalt, som Dylan, och det finns en självklarhet och ledighet över Romano som gör honom omöjlig att inte gilla.” Det skriver Po Tidholm i DN när han recenserar skivan där det här är titellåten.
77 – Stay Free – Jesse Malin
En av Mick Jones, The Clash, vänner hamnade i fängelse efter att ha rånat några banker. Jones skrev låten till sin vän och den har ibland beskrivits som en kärlekshyllning mellan två vänner. Här gör Jesse Malin en underbar tolkning av den låt The Clash gav ut 1978 på ”Give ’em Enough Rope”.
78 – Taxi – Brian Dunne
”And now I’m riding in the backseat of this old taxi, Heading through the tunnel down town, Thinking about how crazy this Iife has been lately, And no one’s gonna save me now, He said kid where you heading, I said that’s a good question he laughed and said you’Il figure it out”. Jag undrar också vart jag är på väg?
79 – Most Of All – Brandi Carlile
Låten handlar om Carliles förhållandet till sina föräldrar. Hon skriver att föräldrar kan vara din första kärlek. Glöm inte bort att berätta det för dem, om de fortfarande är i livet. Mena det du säger!
80 – Ain’t No Difference – Kyle Daniel & Brent Cobb
Kyle Daniel berättar för Cowboys & Indians att “I think personally for me the one that resonates the most is, currently, “Ain’t No Difference,” the song that Brent and I did, because it really speaks to the time — and I know that we’re in such a chaotic world right now and people get so caught up in what’s happening on the news, we’re so connected with our cell phones and with each other and everybody’s got a voice and an opinion and sometimes we get this very egotistical mentality as people. We’ve grown into this ego society and it’s tough for us to be humble and realize that although somebody may have a different opinion about something, we’re all very similar and there’s really no difference in all of us. And I think that was the one thing I wanted to get a positive message with my music and that song.”

Jag är på väg till det som var ändhållplats i slaktcykeln. Det som tidigare var huvudsäte för tarmrenseri och dynghantering. Nu har det högt kulturhistoriskt värde och är blåmärkt. Det är också kulturen som flyttat in och snart är det dags för ettårsjubileum. Här hålls musikkonserter, klubbar, utställningar, filmvisningar och andra evenemang.

 

Jag rör mig genom det gamla Slakthusområdet där Söderstaden håller på att växa fram. Jag har många gånger kallat konsertlokaler för min kyrkolokal. Det är till en sådan helig plats jag är på väg den här tisdagskvällen också. Slaktkyrkan har restaurerats efter arkitekten Gustaf Wickmans mer än hundra år gamla ritningar.

Colter Wall är anledningen till att jag är på väg till Slaktkyrkan. Det är hans tredje besök i Stockholm på drygt ett år. I oktober förra året gav han ut sitt andra album ”Songs of the Plains”. Det är andra gången han spelat i RCA Studio A. Studion där min favoritproducent Dave Cobb håller till i Nashville. Cobb har också stått för produktionen på båda Walls album. Det är inte bara det varma ljudet i produktionen som har hög igenkänningsfaktor. Walls omisskännliga barytonröst ger underbara ekon från en tid som sedan länge passerat.

Colter Wall är 23 år och rösten låter som att den har minst 50 år till i livserfarenhet. Han kommer från Kanada där han föddes ute på den kanadensiska landsbygden i Swift Current, Saskatchewan. Han lärde sig att spela gitarr för tio år sedan. När han var 15-16 år gammal blev han inspirerad att skriva egna låtar och att sjunga när han hörde Bob Dylans ”Don’t Think Twice, It’s Alright”. Han släppte EP:n ”Imaginary Appalachia” för fyra år sedan och det självbetitlade debutalbumet 2017.

Det är mitt första besök i den här kyrkan och mina förväntningar är på topp efter att ha haft förmånen att se Colter Wall vid båda sina tidigare Stockholmsbesök. Han gjorde mycket bra ifrån sig vid båda de tillfällena. När han tar fram till kvällens mikrofon vid scenkanten möts han av Stockholmspublikens stora jubel. Fast innan vi hunnit dit har Belle Plaine värmt upp publiken med den äran. Bra låtar, riktigt bra mellansnack och berättelser och en härlig version av ”Mercury Blues” med sin make Blake Berglund.

Colter Wall kan sin countryhistoria och plockar friskt bland underbara covers under kvällen. Han inleder kvällen med den traditionella ”Old Paint (Ride Around Little Dogies)” och avslutar kvällen med Ray Wylie Hubbards “Up Against the Wall, Redneck Mother”. Mellan start och slut har vi också fått höra ”Railroad Bill (Ride, Ride)” av Ramblin’ Jack Elliott, ”White Freight Liner Blues” av Townes Van Zandt, ”You Look to Yours Happy Reunion” av Mike Beck och några till. Wall spelar ”Wild Dogs” från sitt senaste album, som Billy don Burns skrivit.

Colter Wall inleder kvällen själv på scen de tre första låtarna innan han bjuder upp sitt band på scenen. Tillsammans ger de oss i publiken en underbar kväll, som också innehåller många av Colter Walls egna låtar. Vi hinner bland annat med ”John Beyers (Camaro Song)”, “Thirteen Silver Dollars”, “Calgary Stampede”, “Thinkin’ on a Woman”, “Motorcycle”, den nya “Western Swing and Waltzes”, “Have You Met My Friend”, “Plain to See Plainsman” och publikfriaren “Sleeping on the Blacktop”.

Kvällens bästa originallåt inleds med raderna ”Well the raven is a wicked bird, His wings are black as sin, And he floats outside my prison window, Mocking those within, And he sings to me real low, It’s hell to where you go, For you did murder Kate McCannon”. Det är den underbara, sorgliga, vackra, gråtmilda mördarballaden “Kate McCannon”, som passar in i Slaktkyrkans aura. Mördarballaden är trots sin höjd inte kvällens höjdpunkt. Det är när Colter Wall spelar ”Bob Fudge” av den kanadensiska låtskrivaren Ian Tyson.

Bara för att ni ska få en aning om hur bra den låten är i Colter Walls tolkning kan ni kolla in den från gårdagskvällens spelning i Köpenhamn.

Vi fortsätter den dubbla nedräkningen av de hundra bästa låtarna och den bästa NHL-spelaren som burit det tröjnummer på de placeringar jag presenterar idag. Det kommer tio åt gången. Det vill säga tio hockeyspelare och tio låtar.

 

Idag har nedräkningen kommit fram till plats 81-90. Jag hoppas att ni fortfarande klarar av att hålla två listor i huvudet samtidigt. Här kommer först hockeyspelarna och sedan musiken.

81, Phil Kessel. 82, Martin Straka. 83, Ales Hemsky. 84, Mikhail Grabovski. 85, Petr Klima. 86, Nikita Kucherov. 87, Sidney Crosby. 88, Eric Lindros. 89, Alexander Mogilny. 90, Ryan O’Reilly.

PLACERING – LÅTTITEL – ARTIST
81 – Table For One – Courtney Marie Andrews
GP skriver i sin recension av albumet “Honest Life” bland annat att “Table for one måste vara den här vinterns mest smärtsamma låt, skriven efter ett uppbrott och en fyramånaders vistelse i Belgien där Courtney Marie Andrews plågades av hemlängtan till huset i skogarna utanför Seattle, där hon numera har slagit sig ner och skrivit de flesta av låtarna på albumet”.
82 – Shoreline – Gabriel Kelley
Det här är en vacker, vacker balladversion av Broder Daniels original, som också Anna Ternheim gjort en underbar tolkning av.
83 – Rexanimarum – Israel Nash
“I was headed to the show, Goin’ uptown to the Apollo, Get me a glimpse of ol’ Jimmy Brown, Someone told me that he had just died, I lowered my head, and I started to cry, Stood on 125th Street, and I said, ”Well sing it loud. I’m black and proud””. Här startar den här Neil Young-doftande låten.
84 – The Hole – Lars Bygdén & Christian Kjellvander
”Jag har ett väldigt exakt minne av var jag var när jag kom på den här låten. Jag minns att jag gick på Nioörtsvägen i Midsommarkransen och fick den här låten på hjärnan som jag tyckte var jävligt bra. Så bra att jag började fundera på om det var någon annan än jag som gjort den. Men efter att ha funderat ett tag bestämde jag mig för att så inte var fallet. Jag hade också ett minne av att jag direkt spelade in den i min mobiltelefon, vilket jag brukar göra ganska ofta. Nu visar det sig att detta minne verkar vara falskt då jag inte hittar inspelningen i telefonen. Texten skrev jag, som de flesta andra av texterna på skivan, i en väldigt grå kontorslokal på Midsommargården, Telefonplan. Jag kunde låna den efter kl. 14.00 när advokaten som hyrde den fram tills dess hade gått. Jag har försökt skriva texter hemma också, men det går inte. Min moral är totalt värdelös och jag börjar spela Tetris eller Scrabble eller hålla på med någon annan skit efter typ 5 minuter framför datorn. Det är därför av största vikt att texterna skrivs på en plats där jag inte kan göra något annat som jag tycker är roligare, eller kanske snarare TROR är roligare. Jag tycker ju faktiskt det är roligt att skriva texter, men det kan också vara en stor plåga när man inte får till det förstås. Vad texten handlar om? Ja, det känns nästan överflödigt att gå in på. Inte är det lycka och glädje i alla fall.” Det här skriver Lars Bygdén själv om den mörka och fantastiska ”The Hole”.
85 – You Can’t Fix This – Stevie Nicks, Dave Grohl, Taylor Hawkins & Rami Jaffee
När Dave Grohl gjorde filmen om musikstudion Sound City passade han också på att spela in helt ny musik. Här sjunger Stevie Nicks med sin unika och fantastiska röst hur hennes gudson dog av en överdos på ett party när han bara var 18 år.

86 – White Doves Wing – Caleb Caudle
Den dyker upp som låt nummer fyra på Caudles album nummer tre “Carolina Ghost”. Den fastnade hos mig direkt från att jag hörde den första gången etsade den sig fast på ett underbart sätt i mitt medvetande.
87 – Third Place – The Black Lillies
Det är flämtande redan från start när Cruz Contreras tar ton i ”Third Place” och sjunger ” flannel shirt, every inch of me hurt we were dying, monday night, the boys in the band they looked tired, magnetic pull, lights drove around in circles, leaning on you, leaning on me, collapsing”. Det blir inte mindre flämtande sedan.
88 – Barndomens Mörka Rum – Juha Mulari
Mulari ska ha upptäckts på en bröllopsfest av rapparen Petter. Mulari har en brokig bakgrund med bland annat två fängelsevistelser bakom sig. ”Solen skiner, floden skrattar, Molnen skingrar sig så sakta, Varje gång jag tar dig i min famn, Ja någon kom och sa till mig, Att livet, det är inte mycket, Men när jag är med dig så är det allt” är inledningen till ”Barndomens mörka rum”. Passa på att lyssna på helheten.
89 – The Eye – Brandi Carlile
När NPR Music recenserade låten som var den första singeln från albumet ”The Firewatcher’s Daughter”, skrev de ” ”The Eye” is exactly what it proclaims itself to be: a quiet breath in the midst of the album’s glorious storm. Rooted in Carlile’s love of both classic country and California pop, the song is the kind many other artists are going to want to cover. It will be hard to top the original, though; it so eloquently highlights the telepathic connection Carlile shares with her longtime bandmates. A favorite on recent tours, ”The Eye” is destined to become a centerpiece in Carlile’s catalog.” Jag bara stammer in i lovsången.
90 – Safari Song – Greta Van Fleet
Först släppt på EP:n “Black Smoke Rising”, sedan med på samlingsEP:n ”From The Fires”. Låten gjorde amerikansk TV-debut den 31 oktober 2017 då bandet spelade den live på showen ”Last Call with Carson Daly”.

Nu är det dags att starta nedräkningen av de hundra bästa låtarna, som du kan hitta på Spotify och som getts ut någon gång mellan 2012 och 2018. Vi tar tio låtar åt gången, så att du kan andas mellan varje, kanske jaga upp dig lite för att just din favoritlåt hamnade för långt ner på listan eller till och med slutligen helt utanför listan.

 

Idag startar vi nedräkningen med plats 91-100. Jag tänker också utmana er något och låta er hålla två tankar i huvudet samtidigt och delge er en annan lista jag hittat någonstans på internet samtidigt. Det handlar om en person som utsett den bäste spelaren som burit ett visst tröjnummer i National Hockey League. Vi tar det från nummer 1 till och med nummer 00, som får representera 100 i det här sammanhanget. Här kommer först hockeyspelarna och sedan musiken.

91, Sergei Fedorov. 92, Evgeny Kuznetsov. 93, Doug Gilmour. 94, Ryan Smyth. 95, Aleksey Morozov. 96, Tomas Holmström. 97, Connor McDavid. 98, Mikhail Sergachev. 99, Wayne Gretzky. 00, Marty Biron.

PLACERING – LÅTTITEL – ARTIST
91 – Call To Arms – Sturgill Simpson
Det berättas en historia om krig och hur samhället äter upp och förstör sig självt. Det handlar om terrorism och rasism, som ofta tar plats på nyhetsplats. Det är en värld som är i ett bedrövligt skick, som kommer att lämnas över till Simpsons son.
92 – Samma Himlar – Hästpojken
”Samma himlar” handlar lite om åldrande, berättade Martin Eliasson i samband med släppet av albumet där det här är titellåten. Bitterljuvt bra är det helt enkelt.
93 – Vampire Girl – Buddy Miller & Jim Lauderdale
Skön, rockande och gungande träskrock möts du av när Buddy Miller och Jim Lauderdale tar sig an berättelsen om vampyrflickan.
94 – Cherokee – John Moreland
Det vi kan lära från den här låten är sättet Moreland tar in sorgen, känner hur den filar ner de hårda kanterna av en av försvarsställning som är reflexmässig. ”You’d carve those doubts right out of me” är en av textraderna Moreland sjunger för den som inte hör honom. ”Cherokee” karvar ut en egen plats där lyssnaren kan tänka sig att överleva sådana tvivel. Sången är en berättelse om ett liv som verkligen är levt och dess mörka kanter är inte skräck. Det är mänsklighet.
95 – High Beams – Trevor Sensor
Det här är min favorit från Sensors debutalbum “Andy Warhol’s Dream”, som släpptes 2017. Han har en skön hes sångröst. Första gången jag lyssnade på hela plattan var i London två veckor efter terrorattacken med bland annat knivdåd på London Bridge. När jag själv gick där kom den här fantastiska låten på i lurarna. Jag stannade och bara stod still och lyssnade.

96 – Flower Power – Greta Van Fleet
Låten blev till när gitarristen Jake Kiszka hade ett gitarriff och sångaren Josh Kiszka började humma till riffet. Låten symboliserar San Fransisco-scenen och den stämning som fanns i Haight-Ashbury och låten är skriven med influenser i den folkmusiken och är en hyllning till den klangen.
97 – Beneath The Wheels – Gold Star
När Gold Star själv berättar om “Beneath The Wheels” börjar han med att berätta att det är den enda låten på albumet ”Uppers and Downers” som går i 6/8 och att det också är enda låten som innehåller munspel. Trumljudet påminner om Bob Dylans ”Desire”, som är ett av Gold Stars favoritalbum genom tiderna. Harmonierna sjungs av låtskrivaren Austin McCutchen. Låten i sig var den enklaste att spela in och blev färdig väldigt snabbt.
98 – The Love That We Need – Hayes Carll
Det är en av tre låtar med ordet love i titeln på Hayes Carlls femte album ”Lovers and Leavers”. Det här är den allra bästa av dem. Det doftar västkust när Carll sjunger om ett förhållande som är på upphällningen och som puffar på de sista desperata romantiska ångorna, som sakta skingras. Samtidigt är det en beskrivning av ett normalt liv.
99 – Right On Time – Dawes
David Rawlings har producerat när Taylor Goldsmith sjunger i frågor kring vad som skulle sägas om väggar kunde prata och om återkommande tysta meddelanden som förmedlas. Det doftar västkustrock från 80-talet så det stänker om det och vackert är det.
100 – King of a One Horse Town – Dan Auerbach
Den här låten från albumet “Waiting on a Song” träffar på Auerbach i läget att vara rädd för att ta steg utanför den egna komfortzonen. Det kan vara vem som helst som är rädd för att misslyckas, har Auerbach berättat. Det kan vara en langare. Ett fyllo. En professor. Det är en känsla som vi alla kan relatera till. Med Auerbachs beskrivning finns också en än starkare känsla av att vara med i en film när man lyssnar på den här sköna låten.

De 100 bästa låtarna 2012-2018 – Varför då?

Publicerat: 24 mars, 2019 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Rob Gordon äger en skivaffär på fallrepet där han säljer musik på det gammalmodiga sättet – på vinyl. Han är en självlärd musikentusiast som tillbringar sina dagar i skivbutiken Championship Vinyl med sina två anställda, Dick och Barry. Även om de är levande uppslagsverk när det gäller popmusik, har koll på allt som gäller musikvärlden och skriver fem-i-topplistor över sina favoritlåtar baserade på olika kriterier, är de värdelösa på att hjälpa Rob när hans flickvän Laura lämnar honom. Medan Rob försöker komma till klarhet över sina misslyckade försök att få kärlek och lycka, upptäcker han att han mot sin vilja dras in i vuxenvärlden?

 

I Nick Hornbys bok High Fidelity ligger skivaffären i London. I filmen med John Cusack i huvudrollen ligger skivaffären i Chicago. Här på bloggen tar vi mest fasta på det här med listorna. Förra året dök vi tillsammans ner i Bruce Springsteens låtskatt och utsåg de 100 bästa låtarna i hans katalog. När jag upptäckte att de låtlistorna med de bästa låtarna från åren mellan 2012 till 2018 jag samlat här innehöll näst intill identiskt lika många låtar var svaret givet. Vi behöver självklart en lista med de 100 bästa låtarna, som dykt upp under den här bloggens livslängd.

Du som inte hängt med på de årslistorna hittar hela utbudet i spellistan i det här inlägget, så har du en kort stund att lyssna in dig och skaffa dig en egen uppfattning. Vi gör som med Springsteen och har en nedräkning de kommande dagarna. Är du nyfiken och intresserad är det bara att hänga med.

Saskatoon är den största staden i den kanadensiska provinsen Saskatchewan. Det har varit på det viset sedan 1980-talet då Saskatoon växte om provinshuvudstaden Regina. Saskatoon har ungefär 246 000 invånare, vilket är nästan 120 000 fler än sin svenska vänort Umeå. Nu undrar ni säkert varför jag svamlar på om en kanadensisk stad så här? Det har att göra med kvällens förband.

 

Kvällens publikvärmare The Sheepdogs har Saskatoon som sin hemstad. Gruppen bildades 2006 och spelar en medryckande blandning av rock och blues. De spelar för första gången i Stockholm, men kommer tillbaka redan i slutet av maj och agerar då huvudakt. Har ni chansen då är den kvällen väl värd att vika åt ett besök till det gamla danspalatset på Regeringsgatan.

Gitarristerna Ewan Currie och Jimmy Bowskill i The Sheepdogs äntrar scenen iklädda några av de snyggaste scenkläderna någonsin. Det går att känna gunget och groovet som ska komma bara genom att kolla in klädseln. De lämnar ett hål i mitt hjärta när uppvärmningen tar slut med underbara ”Nobody”.

Kvällens huvudakt Rival Sons släppte nya albumet ”Feral Roots” i slutet av januari. Det träffade mig inte direkt, som en del av deras tidigare alster. Det växer däremot med fler genomlyssningar. Dave Cobb har som vanligt skött om produktionen. Lyssna på titelspåret, ”Stood By Me” och ”End of Forever” för att nämna tre starka spår. Setlistorna hittills under den innevarande turnén har varit välfyllda med låtar från det nya albumet.

Michael Miley trummar igång kvällen och basen som hänger på David Bestes axlar följer med. De fuzziga gitarriffen från Scott Holiday och den sköna rockrösten på Jay Buchanan får ett omedelbart gensvar i ”Back in The Woods” från ett utsålt Münchenbryggeriet. ”Sugar on the Bone” sockras med koskälla och Holiday driver fram låten med sin gitarr. Vi åker sedan tillbaka till 2011 när ”Pressure and Time” såg dagens ljus och den pyser ut härlig energi den här måndagskvällen. Riffandet, som doftar Led Zeppelin, fortsätter in i den fantastiska ”Electric Man”.

”Too Bad” från nya albumet följs av en trollbindande ”Jordan” från 2012-års ”Head Down”. Tempot stannar nere med ”Feral Roots” samtidigt som energin bara växer i kvällens kyrka. Det kommer en till haltande över kullen i ”Torture” innan “Face of Light” blandas med “Sacred Tongue” i den varma Stockholmskvällen. ”Imperial Joy” tar oss vidare fram till en superb “Open My Eyes”. ”All Directions”, “End of Forever” och “Do Your Worst” är trion från det nya albumet som avslutar kvällens huvudset. Det klappas frenetiskt efter mer och självklart blir det mer.

En öm och bräcklig röst ifrån Jay Buchanan sjunger den vackra ”Shooting Stars” innan kvällen avslutas i en extatiska och euforisk ”Keep On Swinging”. Publiken hänger verkligen med och kör ända in i kaklet. Det är ett härligt sorl och många nöjda miner på personerna i publiken som styr kosan hemåt när Rival Sons lämnar scenen svettiga och märkbart nöjda efter ännu en lysande spelning i den svenska huvudstaden.

I ett av inte så många mellansnack berättar Jay att ”Jordan” hjälper till att hantera sorg. Det är inget vi behöver göra ikväll. Spelglädjen i musiken och närvaron på scen är en stark naturkraft. Jay Buchanans sång och Scott Holidays riff gör vem som helst glad en gråmulen måndagskväll i början av mars. Tillsammans med The Sheepdogs blir det en underbar helkväll jag kommer minnas länge.

BETYG: 9/10
KONSERT: Rival Sons
ARENA: Münchenbryggeriet / Stockholm
DATUM: 2019-03-04
BÄSTA LÅTEN: ”Open My Eyes” och ”Shooting Stars”.
BÄSTA MINNET: Hur mycket ”Shooting Stars” växer live och då är den redan riktigt bra i studioversionen.
SÄMSTA MINNET: Att ”Stood By Me” från nya plattan inte letat sig in i låtlistan

 

LÅTLISTA – RIVAL SONS – MÜNCHENBRYGGERIET
Back in the Woods
Sugar on the Bone
Pressure and Time
Electric Man
Too Bad
Jordan
Feral Roots
Torture
Face of Light / Sacred Tongue
Imperial Joy
Open My Eyes
All Directions
End of Forever
Do Your Worst
Shooting Stars
Keep On Swinging

 

LÅTLISTA – THE SHEEPDOGS – MÜNCHENBRYGGERIET
I’m Gonna Be Myself
Who?
Southern Dreaming
How Late, How Long
Cool Down
Kiss The Brass Ring
I Don’t Know
Help Us All
Feeling Good
Nobody

Om du likt mig tycker om fantastisk musik ger jag dig det bästa från årets två första månader. Passa på att följa listan. Då får du löpande uppdateringar varannan månad av årets allra bästa musik.

 

Det här året har inletts med starkt lysande album från Joshua Ray Walker, Liz Brasher, Rival Sons, Spencer Burton, The Steel Woods, SUSTO och Yola.