Minnet är en fantastisk mekanism som ofta används väldigt dåligt. Om du aldrig har läst något tidigare orkar din hjärna att koncentrera sig på texten du ska plugga i ungefär 45 minuter. Efter dessa fyrtiofem minuter kommer du att komma ihåg ungefär 75% av det du läst. Om du överskrider denna gyllene tidsgräns kommer minnet från vad du läst snabbt vara mycket mindre. För att undvika detta bör du dela in dina studier i pass om fyrtiofem minuter. Mellan passen bör du ta en paus på omkring 15 minuter. Under dessa pauser behöver hjärnan syre och därför kan det vara bra att ta en promenad utomhus. Det är viktigt för minnet att hjärnan får vila. Om du utnyttjar detta till fullo kommer din hjärna att orka arbeta flera timmar i sträck med dessa inplanerade pauser. Studier har visat att vi minns bäst i början och slutet av en inlärningsperiod.

 

Jag undrar om minnet fungerar likadant på musik. Då kan jag ha varit på en mycket bra plats idag. Det var tredje gången, som STHLM Americana genomfördes. En endagsfestival med utomhusscenen på Mosebacke i centrum. I år fanns även två scener under terassen på Kägelbanan och en scen på i källaren, Södra Bar, på den närliggande teatern. På de fyra scenerna spelade arton artister under dagen. Det var bara på största scenen som framträdandena översteg fyrtiofem minuter. Minnesförmågan kanske kompenserades av att det var utomhus?

Arrangören Northern Trail kunde inte ha önskat sig bättre väder än vad den här lördagen innhöll. Solen gassade och det var ett stort leende på läpparna hos alla festivalbesökare. Förutsättningarna för Dawn Landes ,Paul Cauthen, Ryan Bingham, Justin Townes Earle, Son Volt, Daniel Romano, Kristofer Åström, Johan Airijoki och Malmfältens Rockklubb, Lucy Dacus, Bergen, Michaela Anne, Worry Dolls, Bror Gunnar Jansson, Vilma Flood, David Ritschard, The Reputations, The Legendary Shack Shakers samt Low Cut Connie var de allra bästa.

Jag identifierar på förhand några jobbiga krockar i spelschemat. Paul Cauthen spelar samtidigt som Michaela Anne. Där går Cauthen segrande ur den striden eftersom att jag aldrig sett honom i motsats till Anne. Justin Townes Earle spelar på Mosebacketerassen samtidigt som Bror Gunnar Jansson tar sig upp på Kägelbanans mindre scen. I övrigt finns svåra val att göra mellan artister jag inte tidigare sett. Ska minnet vara på topp ska det dessutom hinnas med någon paus också.

På pricken klockan två går startskottet. Då äntrar Dawn Landes scenen på Mosebacketerassen. Hon spelar flera låtar från sin färska EP ”My Tiny Twilight”. Den är producerad av den legendariska och nyligen bortgångne Fred Foster, som också producerat album med bl.a. Dolly Parton och Roy Orbison. Landes kommer från Kentucky och därifrån kommer även en stor del av den bourbon som produceras i Usa. Hon tar upp ämnet i sin vackra låt ”Why They Name Whiskey After Men”.

När Landes slutar tar jag trapporna ner till Kägelbanan för första gången idag. Där hinner jag med en liten snutt av Bergen, som är ett svenskt band med rötterna i 90-talets indipop. Bandmedlemmarna har spelat i Popsicle, Broder Daniel, Motorhomes och Pennebaker. De släppte sitt självbetitlade debutalbum tidigare i år. Jag vandrar vidare från Kägelbanans östra scen till den västra. Där väntar dagens första överkörning.

 

Det är tre på eftermiddagen och temperaturen utomhus är säkerligen dryga 30 grader i solen. Det är rätt fullt i publiken inne på Kägelbanans större scen. Daniel Romano kommer upp på scenen iklädd skjorta, stickad tröja, kavaj och solglasögon. Det står i stark kontrast mot trummisen som har på sig sportshorts, hipsterkeps och solglasögon. Det som väntar på oss är något i gränslandet mellan Dylans elektriska debut 1966 och Neil Youngs gitarrmanglande riff tillsammans med Crazy Horse. Inte en sekund i setet slösas bort med mellansnack och låtarna vävs in i varandra. Alla låtar är arrangerade med intensitet och frenesi för ögonen. Fantastiskt och underbart är ord som dyker upp i mitt minne när jag tänker tillbaka på de här fyrtiofem minuterna som startade klockan tre på eftermiddagen.

Nu tar jag trapporna igen. Upp till terrassen för att höra Paul Cauthen. Han sitter på en djup och vacker röst med mycket själ i. Det är lätt att tankarna vandrar till Johnny Cash. Cauthen bjuder oss på några nya låtar. Dels den sedan i fredags släppta singeln ”Cocaine Country Dancing” och dels ”Holy Ghost Fire”. Båda lär dyka upp på albumet ”Room 41”, som släpps den 6 september. En av mina favoritlåtar från den här spelningen är ”Tumbleweed” från förra årets EP ”Have Mercy”.

Nu går stegen nerför trappan igen till Kristofer Åström. Han är en helt ny bekantskap för mig och det är första gången jag hör hans låtar. Jag kan lova att det inte är sista gången. Här finns 11 album på lämplig strömmningstjänst att upptäcka och fördjupa mina öron i. Det känns fint inför sommar och semester. Det är sedan dags att ta trappan upp till taket av Kägelbanan igen.

Där möts jag av Ryan Bingham, som tagit sig upp på scenen. Det är en av de där artisterna jag länge tyckt att jag borde gilla mer än vad jag gör. Han har en hes sångröst. Han gör låtar i en genre som jag gillar. Han ser ut som en rockstjärna. Det är första gången jag ser honom live och hoppas att han ska greppa tag i mig och få mig att förstå hans storhet. Bingham är bra ingen tvekan om det, men han lyckas inte greppa tag i mig. Jag slinker ur hans grepp som en hal tvål. Jag går och köper mat, fortsätter lyssna och vänder sedan stegen nerför trappan igen innan Bingham avslutat sin spelning.

 

Nere på Kägelbanan väntar glöden i ”Helvetets lågor”, som inleder spelningen med Johan Aijrijoki och Malmfältens Rockklubb i sin Norrbottensblues. Ett fantastiskt namn på ett kompband för den delen. Det är en sådan känsla av otrolig inlevelse från scenen vi får uppleva. Vem visste förresten att klarinett kunde vara ett fantastiskt rockinstrument? Det får vi uppleva här. En tvättbräda försedd med diverse köksattiraljer spelar också en huvudroll. Får du chansen att se Airijoki spela live, tveka inte en sekund. Du får två tillbaka. Gripande och underbart är bara förnamnet.

Justin Townes Earle står själv med en akustisk gitarr på Mosebacketerrassens scen. Han inleder med ”Flint City Shake It”, ”One More Night in Brooklyn”, “Frightened By the Sound” och titelspåret från nya albumet “The Saint of Lost Causes”. Lite senare kommer bland andra vackra “Lone Pine Hill” och medryckande ”Harlem River Blues”. Earle skulle ha anlänt igår till Stockholm, men flygförseningar gjorde att han landade först i morse och han säger själv att han är lätt jetlaggad. Trots det tycker jag att han gör en i mina öron mycket bra spelning, även om mina förväntningar var ännu högre.

Min tanke sedan är att kunna se The Legendary Shack Shakers på Södra Bar, men där är det så knökat med folk att jag vänder tillbaka till terrassen. Det blir en paus och någon öl tillsammans med vänner. Ryktet säger att legenderna från Murray, Kentucky gör en underbar spelning. Jag är själv rätt nöjd över att få sitta ner i en halvtimme och vila benen innan slutspurten börjar.

Efter pausen är det dags för Son Volt, som är endagsfestivalens huvudakt. Jay Farrar och hans kompanjoner gör en gitarrfylld spelning med sina politiskt fyllda texter. Det är mycket bra. Tyvärr har jag lyssnat lite för lite på Son Volt innan för att helt hänga med i setlistan. Det ges inte mycket utrymme till andhämtning i låtlistan och kanske är det något som påverkar att min favorit från 2009 den molande, vemodiga, sorgsna och underbart vackra ”Cocaine and Ashes” inte spelas ikväll?

Kvällen avslutas sedan en trappa ner på Kägelbanan i det som kan vara scenens sista spelning någonsin. Om du ska avsluta något så ska det göras på topp. Det är också vad det blir. Det är kvällens andra verkliga överkörning. Jag har aldrig hört Low Cut Connie innan. Men herregud vad jag kommer att lyssna efter det här! Om du korsar Jerry Lee Lewis med Freddie Mercury och Pelle Almqvist från The Hives. Sedan fyller du på med Elton Johns rockande musik från inledningen av 70-talet, då kommer du att få Adam Weiner, Low Cut Connies frontman. Det är helt omöjligt att inte ryckas med i intensiteten i den bokstavligen svettsprutande Weiners energi. Kägelbanan hoppar, dansar och kokar efter en lång dag av underbar musik.

Low Cut Connie bjuder på låtar som ”All These Kids Are Way Too High”, “Nobody Else Will Believe You”, “Rio”, “Death and Destruction”, “Me N Annie”, “Shake It Little Tina”, “Oh Suzanne”. Det känns som att varje låt skulle kunna vara finalen på kvällen. Det som är den verkliga finalen är en underbar cover på Prince ”Controversy”. En värdig final på en underbar dag med vänner och många med kärlek till samma musik.

Nu är det dags att summera dagen efter ungefär nio och en halvtimmes pluggande av americanamusik med få pauser (läs en). Den genomsnittlige besökaren är helt klart en man i min ålder. STHLM American är en underbar Summerburst för gubbrocken. Dagens högsta höjdpunkter för egen del är Low Cut Connie, Daniel Romano och Johan Airijoki och Malmfältens Rockklubb. Uppe på pallen finns även Paul Cauthen och Justin Townes Earle. Dagen har verkligen bjudit på många underbara musikupplevelser och nya upptäckter. Det finns så mycket fantastisk musik och så lite tid. Jag hoppas verkligen att STHLM Americana återvänder även nästa år. En underbar festivaldag i fantastiskt sommarväder, med en av Stockholms allra vackraste utsikter från Mosebacke är till ända.

kommentarer
  1. […] – Low Cut Connie – Kägelbanan Kvällen avslutas sedan en trappa ner på Kägelbanan i det som kan vara scenens sista spelning […]

  2. […] Helvetets lågor värmer i sommarsolen En summering från endagsfestivalen STHLM Americana var het inte bara vädermässigt, utan också här. Nästa år blir gubbrockens Summerburst en tvådagarsfestival och flyttar till Münchenbryggeriet. Bokningarna hittills för 2020 lovar redan att det kommer att bli minst lika hett nästa år. Smaka exempelvis på Drive-By Truckers, Courtney Marie Andrews och Vandoliers. […]

  3. […] KONSERT 1) Joel Alme – Slaktkyrkan, Stockholm 2) The Sheepdogs – Nalen Klubb, Stockholm 3) Low Cut Connie – Kägelbanan, Stockholm 4) Daniel Romano – Kägelbanan, Stockholm 5) Avantgardet – […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.