Arkiv för januari, 2020

I samband med släppet av albumet ”Sound & Fury” i höstas gjorde Sturgill Simpson ett fåtal spelningar på några mindre ställen i Usa. Bland annat spelade han på legendariska The Trobadour i Los Angeles, West Hollywood. Ryktet säger att de 500 biljetterna tog slut på mindre än sextio sekunder.

 

I Stockholm är det inför 800 personer på Vasateatern, som det närmar sig spelning med Kentucky-sonen Simpson. Det är årsdebut på konsertgolvet för mig den här onsdagskvällen. Sturgill med band hade premiär på Europaturnén i Köpenhamn i går. I februari blir det sedan en längre turné i Usa tillsammans med Tyler Childers på betydligt större etablissemang än i höstas och ikväll. I Nashville är exempelvis två kvällar utsålda på Nashville Predators hemmaarena. På min födelsedag spelar de på den vackra utearenan The Gorge Amphitheatre i George, Washington. Där är publikkapaciteten 27500 personer.

Vill du göra lite Sturgill-hemläxa och komma in lite grann i huvudet på Sturgill kan jag rekommendera det här avsnittet från Joe Rogans podcast. Du lär dig bland annat att ”Sound & Fury” är inspelad i juni 2017, mixad tre gånger och mastrad två gånger. Du får höra om hur Sturgill stoppar en inbrottstjuv, får vittna i rättegången. Du får också höra berättelsen om Sturgills karriär som järnvägsarbetare i Utah samt en massa annat.

Simpson utmanar en del av sina fans med nya skivan. Han är fullt medveten om det och hälsade på publiken på The Trobadour. ”If you’re wearing a cowboy hat and you heard the record and you came anyway, thank you very much.” På scenen har Sturgill med sig basisten Chuck Bartels, trummisen Miles Miller och Bobby Emmett på keyboard. Den korta höstturnén samtalade in pengar till Special Forces Foundation, som ger stöd till veteraner ifrån de väpnade styrkorna i Usa och veteranernas familjer. Simpson själv har tjänstgjort i den amerikanska marinen innan han så småningom blev artist.

Kvällens låtuppställning inleds med dekalogin från nya albumet. Det är ”Sound & Fury” från start till slut. Det är ”Ronin ”, ”Remember to Breathe”, ”Sing Along”, ”A Good Luck”, ”Make Art Not Friends”, ”Best Clockmaker on Mars”, ”All Said and Done”, ”Last Man Standing”, ”Mercury in Retrograde” och ”Fastest Horse in Town” på rad utan större avbrott för mellansnack. Det längsta består av när någon i publiken skriker ”Who the fuck are you” inspirerad av en t-shirt i merchandise-ståndet med trycket ”Who the fuck is Sturgill Simpson?” Sturgill stannar upp och funderar lite innan han svarar ”I’m at least a father of three”.

Kvällens startelva avslutas med en new wave-poplåt från 80-talet. Det är den underbart vackra When in Rome-covern ”The Promise”, som här kryddas med en ordentlig dos Hammondorgel. Det är också starten på låtarna från Simpsons äldre katalog. Det blir ”Brace For Impact (Live a Little)”, ”Welcome to Earth (Pollywog)” och ”It Ain’t All Flowers” härnäst. I ”Breakers Roar” ropar Sturgill efter en joint. Det närmaste han kommer en sådan är nästa låt som är Willie Nelson-covern ”I’d Have To be Crazy”, som Simpson avslutar sitt första album ”High Top Mountain” med. Här är det inte slut, utan kvällen fortsätter med ”Some Days” från samma album som föregående låt. Vi bjuds sedan på den sköna syratrippen i en vackert nedtonad ”Turtles All the Way Down”.

Det är sedan trion med den underbara ”Oh Sarah”, den galet vackra ”Just Let Go” och den manglande ”Call to Arms”, som tar oss till slutet av den här kvällen i början av oxveckorna. Riffen och gitarren är mera framträdande i även de äldre låtarna den här kvällen. Vi tas med på jam i en nattöppen bar i södra Usa där det lokala bandet drygar spelar för att de älskar musiken. Glöden och glädjen på scenen är påtaglig med bland annat Chuck Bartels huvud som gungar skönt i takt med musiken. Det är med den bilden på näthinnan och sången i de finstämda ”Just Let Go” och ”All Said and Done”, som är härliga att få höra live jag tar mig hemåt i den tidiga januarinatten.

Låtar 2012-2019 [Deluxe Edition]

Publicerat: 10 januari, 2020 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Drygt 106 timmar eller nästan fyra och ett halvt dygn. Det är vad som krävs av dig som vill ta dig igenom den här listan med fantastiska låtar från 2012 och framåt.

 

Jag lämnar det till dig hur du vill ta dig igenom en lista som startar med Jason Isbell och avslutas med hans vän John Prine.

Låtar 2012-2019 [Best of]

Publicerat: 6 januari, 2020 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nu är det slut. Det får vara nog. Vi har kommit till vägs ände. Det tog nästan sju år att ta oss hit, men nu är det över.

 

Det är sista påfyllningen i den här spellistan. Nästa år börjar vi fylla på ett helt decenniums spellista med de bästa låtarna. Det här är så nära komplett det blir i den här världen för 2010-talet. Det saknas några år i början, men sedan är vällfyllt.

Det här året är inget undantag. Tillsammans med mina kollegor på Rockbladet har vi finkammat årets bästa albumsläpp, årets bästa konserter, årets bästa låtar och årets allra bästa livebilder.

 

Alla de samlingarna hittar du förstås på Rockbladet.se och ingen annanstans. Mitt lilla bidrag till de samlingarna hittar du både här och DÄR.

ÅRETS ALBUM
1) Seneca – Charles Wesley Godwin
2) Bort bort bort – Joel Alme
3) Help Us Stranger – The Raconteurs
4) Between the Country – Ian Noe
5) Country Squire – Tyler Childers

ÅRETS LÅT
1) Highwomen – The Highwomen
2) The Well – Marcus King
3) Bob Fudge – Colter Wall
4) Rock That Says My Name – The Steel Woods
5) Off You – SUSTO

ÅRETS KONSERT
1) Joel Alme – Slaktkyrkan, Stockholm
2) The Sheepdogs – Nalen Klubb, Stockholm
3) Low Cut Connie – Kägelbanan, Stockholm
4) Daniel Romano – Kägelbanan, Stockholm
5) Avantgardet – Trädgården, Stockholm

Det är sex år och tre veckor mellan ”63 i november” och ”Stockholm i december”. Åtminstone när tideräkningen utgår från Ulf Lundells framträdanden på Berns salonger. Det var första advent 2013, som han hade releasefest för albumet ”Trunk”. I år blir det livedebut på fjärde advent för den nya singeln om livet i huvudstaden under julmånaden.

 

Jag hoppas på att få höra båda de låtarna när jag tar mig i riktning mot Berzeli Park och Berns. Det finns särskilt två andra Lundell-favoriter som har undgått mig alla de gånger jag har fått möjlighet att se honom. De två låtarna är ”Tempel” från ”Evangeline” och ”Två blåa ögon”, som avslutar Livslinjen-boxen. I mina öron är det två av de bästa låtarna han spelat in under sin långa karriär. När jag förlitar mig på Setlist.fm kan jag se att ”Tempel” spelats 14 gånger live, första gången 1988 i Lund och senaste gången år 2000 i Varberg. ”Två blåa ögon” har dussinet spelningar där senaste gången var 2015 i Göteborg och första gången var 1995 i Varberg. Det går att jämföra med ”Öppna landskap” som spelats 169 gånger. Jag känner mig inte särskilt hoppfull att få höra mina önskelåtar.

Kvällen startar med ett åtta minuter långt mellansnack. Lundell hinner med Anna Kinberg Batras intervju där hon fäller sin kommentar om att Stockholmare är smartare än lantisar. Han fortsätter med att såga den kommentaren med hjälp av Expressens Viktor Malm som på kort tid konstaterat att det bör vara precis tvärtom eftersom att Stockholmarna röstat fram samma ansvariga politiker som var ansvariga för katastrofen Nya Karolinska till en ny mandatperiod. Lundell undrar också hur det kunde bli så att Sverigedemokraterna nu verkar vara största partiet i opinionsundersökningar. Han konstaterar lakoniskt att det kanske vore bra att ge dem makten och att partiet som grundats av gamla nazister kommer att misslyckas i att styra, likt deras så kallade kompisar i Österrike. Det är lättare att vara i opposition än att styra landet, avslutar Lundell innan musiken drar igång.

Vi flyttar oss över till den soliga sidan när nya singeln ”Stockholm i december” drar igång musiken i det som blir en två timmar och femtiosju minuter glädjefylld uppesittarkväll på Berns. ”Den här vägen” från ”I ett vinterland” gör oss sedan sällskap. Sommarturnéns öppningslåt ”Tranorna kommer” är tredje låten ut. Vi ger oss sedan ”Ut i kväll” innan publiken jublar redan i introt av ”Evangeline” där har sin nya och kortare frasering av refrängen. Det är lite problem med ljudet på scenen där bland annat Lundell själv säger att han inte hör rockvirveltrumman i sina monitorer vid scenkanten. Han älskar rockvirvel och publiken får i alla fall höra den i ” Snön faller”.

I den bluesrockiga versionen av ”Definitivt religion” ges Janne Bark utrymme att skina innan vi tar oss tillbaka till 2012 och titellåten från ”Rent förbannat”. En av kvällens tillbakablickar blir det när Lundell presenterar ”Tre bröder” och säger att det känns konstigt att besöka sig själv så långt tillbaka i tiden. I mellansnacket efter den berättar han om att han får brev från människor som bor i Sölvesborg, som vill att han ska komma dit och hjälpa dem att stå upp emot Sverigedemokraterna. Han säger sig inte föra någon kamp mot dem på egen hand på det sätt som Björn Wiman skriver i en krönika i Dagens Nyheter dagen före den här konserten. ”Jag är bara en man med gitarr”, avslutar han mellansnacket och börjar spela ”Rom i regnet”. Det ser inte ut som att den finns med på kvällens setlista när jag ser blickarna från de övriga i bandet, men det blir hela låten som startar nere vid Zinkensdamm.

Det är sedan dags att sjunga tillbaka ”Öppna landskap” från nazisterna. Lundell berättar en episod från bokmässan där han blev trakasserad av NMR och nu får han utmärkt hjälp av alla i publiken att ta den tillbaka. Det där med att han inte skulle försöka sig på att föra någon slags kamp mot Sverigedemokraterna håller inte länge. Heja Lundell, säger jag. Vi tar oss sedan vidare med eposet ”Jag saknar dej”. Det är sedan dags att följa Holly och Hanna ner i sjön och vänta på att vreden i mitt blod ska ebba ut i min personliga favorit från ”Club Zebra. Det är dags för en vacker och monumental version av ”Senare år”.

Bandet i kväll är det samma som hängde med på sommarturnén. Det är Markus Olsson på klaviatur och sax, Janne Bark på gitarr, Jens Frithiof också på gitarr, Surjo Benigh förgyller kvällen med sina basgångar, Karin Hellqvist kryddar med fiol och Andreas Dahlbäck är besatt av demoner (på ett bra sätt) bakom trummorna. Nu går tempot upp ordentligt även om introt till ”Förlorad värld” är lugnt och återhållet, så exploderar den sedan och fortsätter in i ”(Oh la la) Jag vill ha dej” och en inspirerad och svettrik ”Tillsammans vi två”. Det tar inte slut där med energin, utan bandet fortsätter i den vässade takten med ”Kär och galen” och ”Gå ut och var glad”.

Vi lugnas sedan ner av en innerlig och varm version av ”Rialto”. Det är sedan dags för kvällens verkliga diamant. Tror man på setlistorna som redovisas på setlist.fm är det andra gången någonsin som ”Av himlen sänd” spelas. Den första gången var den 22 november 1998 på Cirkus. Det är högtidligheter, en bön om fred och frid, klockor och framför allt annat är det en fantastisk låt, som fler borde lyssna på. ”Snart kommer änglarna att landa” är sedan sist ut innan extranumren. Vi får en duo där i form av den vackra bandversionen av ”Rått och romantiskt” och sedan tar våran nästan tre timmar långa samvaro slut med ”Vinterland”.

Det är en ynnest att få vara på plats med 1199 andra personer två kvällar innan julaftonskvällen och lyssna till och se den spelglädje som strålar och värmer i decembermörkret från den runda scenen på Berns. En 70-årig Ulf Lundell är engagerad och gräver i sin digra låtskatt och serverar den på ett vackert silverfat under de omåttliga vackra och stora kristallkronorna i den här salongen vid Berzeli Park. Årtiondets sista konsert för undertecknad kunde inte ha varit bättre helt enkelt.

BETYG: 9/10
KONSERT: Ulf Lundell
ARENA: Berns / Stockholm
DATUM: 2019-12-22
BÄSTA LÅTEN: Det är tjänstefel att inte skriva ”Av himlen sänd”.
BÄSTA MINNET: Att få höra den vackra ”Av himlen sänd” två dagar innan jul är en julklapp som är bättre än det mesta.
SÄMST: Att jag aldrig kommer att få skriva setlistan till önskekonserten med Lundell. Jag tror nämligen inte att han kommer att genomföra någon sådan någonsin. Om det ändå skulle bli så anmäler jag mitt intresse för jobbet här och nu.

LÅTLISTA – ULF LUNDELL – BERNS
Stockholm i december
Den här vägen
Tranorna kommer
Ut i kväll
Evangeline
Snön faller ljudet
Definitivt religion
Rent förbannat
Tre bröder
Rom i regnet
Öppna landskap
Jag saknar dej
Senare år
Förlorad värld
(Oh la la) Jag vill ha dej
Tillsammans vi två
Kär och galen
Gå ut och var glad
Rialto
Av himlen sänd
Snart kommer änglarna att landa
Rått och romantiskt
Vinterland

EDIT 17 APRIL 2020
En fredag i april gav Lundell ut den här spelningen på Spotify. Här hittar du den.

Låtar 2019 [Deluxe Edition]

Publicerat: 3 januari, 2020 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Den nedbantade versionen av den här spellistan innehöll knappt tio timmar med musik. Här får du en lista som är nästintill fyra gånger större när du försöker komma ihåg vad för låtar som gjorde 2019 till ännu ett bra musikår.

 

Det är som vanligt. Blanda. Sträcklyssna. Dyk in och njut av fantastisk musik.

Det är dags för ett sista bidrag till listan med albumen som var extra värda att spendera tid tillsammans med. De två sista månaderna av året brukar inte vara en het period för nya albumsläpp och det är verkligen sant även i år.

 

Jag har hittat två undantag i mitt sökande efter fantastisk musik. De hittar du förstås tillsammans med de andra allra bästa albumen från 2019 i spellistan där jag samlat dem, som en liten service.

 

Avantgardet – Mellan miljonprogram och Thailand
”Trots att det låter så långt från stabilt: en gles och tanig rockmusik med dålig hållning, där gärna någon udda slagverksdetalj sticker ut. Arvidsson själv har en påfallande Hellströmlik talang för formuleringar och tonfall, för nyckfullt inkastad engelska och underligt betonade nyckelord.” Det skriver Nils Hansson i DN:s recension av albumet. Det räckte för att knipa den sista tillgängliga platsen på mina 21 bästa album från 2019.

 

Elijah Ocean – Back to the Lander
Är du nyfiken på hur det låter i en lada i Maine är det här plattan för dig. Den är inspelad i just en sådan lada. Det Elijah Oceans föräldrar som har stått för platsen där inspelningen ägde rum under hösten 2017. Tycker du om när rock blandas med country åt båda hållen kan det här troligen vara något för just dig.

 

Jerry Leger – Time Out For Tomorrow
Det här är jullovet bästa fynd, som jag hittade i en holländsk årsbästalista. Om jag säger att det doftar Daniel Romano, Bob Dylan, Ulf Lundell och en gnutta Tom Petty förstår du som också hänger här att det här har stor potential. Hade jag gjort den här upptäckten tidigare hade det här albumet kvalat in på min årsbästalista också. Underbar gubbrock helt enkelt. Det förstå redan när man ser albumomslaget. Upptäckten blir inte sämre av att det även finns fem tidigare album att få dyka ner i på Spotify.

Eftersom att ni har ont i håret idag tar vi det lugnt när vi skickar in årets första kassett i bandspelaren. Det blir bara tretton vaggvisor på nyårsdagen.

Blandband

 

Passa på att lyssna särskilt noga på samarbetet mellan John Prine och Nathaniel Rateliff. Rateliff gör en cover på Prines fantastiska ”Summer’s End” från förra året. Tillsammans gör de sedan en duett på Prines underbara ”Sam Stone”.