Arkiv för april, 2020

Ungefär samtidigt som Summerburst ställdes in i sommar på grund av coronaepidemin kom även beskedet att STHLM Americana, gubbrockens Summerburst, ställs in i år och flyttas fram till 2021. Väntat? Ja! Tråkigt? Enormt! Vad är då Americana? Ett ganska brett begrepp om musik, som väldigt många gånger är bättre än bra enligt mina öron. Enklast att förklara blir det om ni lyssnar här.

Absolut fantastiskt

 

Vi inleder med den högst egensinnige Sturgill Simpson, som tar oss med på en tripp bland diverse droger i den här Dave Cobb-produktionen. Nästa låt har inte Cobb producerat, men väl varit med och mixat om till återutgivningen av Jason Isbell & The 400 Units återutgivning av ”Here We Rest” förra hösten. Därifrån hör vi den medryckande ”Go it Alone”. Vi ger oss sedan ut och åker skolbuss tillsammans med Tyler Childers i ”Bus Route” från ett album, som Sturgill Simpson och David Ferguson producerat. Brent Cobb, kusin till Dave, tar oss sedan med på en biltur i ”South of Atlanta”.

Vi kommer sedan tillbaka till droger och elände med hjälp av Ian Noes underbara ”Meth Head”. Finns det någon i dagens läge, som kan se mer arg ut när han sjunger? Därifrån går vi vidare till den vackra kärlekshistorien mellan Charles Wesley Godwins morföräldrar som berättas i ”Seneca Creek”. Skönsjungande Brandi Carlile ger oss ”Most of All”. Ännu en i raden av utmärkta Dave Cobb-produktioner, här i gott produktionssällskap med Shooter Jennings. Ytterligare en som samarbetar med Dave Cobb är Chris Stapleton, som sjunger den hjärtskärande ”Either Way”.

En österrikare som bor i Los Angeles är det vi stöter på i nästa sång. Det är Marlon Rebenreither, som går under artistnamnet Gold Star som bjuder oss till ”Deptford High St.”. Den produktive kanadensaren Daniel Romano, som har en särskild kärlek till Skandinavien, ger oss ”The Pride of Queens”. Hjärtskärande blir det igen när vi låter John Moreland sjunga ”You Don’t Care for Me Enough to Cry”. Numera är John Prine också en ängel i himlen. Här sjunger han den omistligt vackra ”Angel of Montgomery” på sitt debutalbum från 1971.

Det går att se ökenbusken framför sig som rör sig fram med vindens hjälp när du lyssnar på Paul Cauthens vackra barytonröst i ”Tumbleweed”. Vi rör oss sedan till Los Angeles där Ryan Adams bjuder på den vackra ”La Cienega Just Smiled”. Från västkusten tar vi ett snabbt hopp till östkusten och regnet i New York. Det är Caleb Caudle som sjunger ”NYC in the Rain”. Om du drömmer om att vara nära någon vad passar bättre då än att lyssna på skönsjungande Courtney Marie Andrews ”Near You”.

Det är lite svårt att hitta rätt ord för att beskriva ”No Words”, som Cody Jinks sjunger med sin basröst. Det här kan vara en av de artister jag inte sett live som jag allra helst skulle vilja se på scenen när dessa coronatider är förbi. Han har en fantastisk katalog av sånger som ni borde upptäcka. The White Buffalo hade med några låtar i serien Sons of Anarchy. ”Come Join the Murder” är ett av de vackra och mörka ögonblicken därifrån. Systrarna Klara och Johanna Söderberg i First Aid Kit teamar sedan ihop sig med Conor Oberst i ”King of the World”. Brent Rademakers sång hörs i GospelbeacHs ”Strange Days”. Både låttiteln och textraden ”These are strange days, baby” är som gjort för dessa tider.

Det var en resa genom Americana-land. Många av de har uppträtt på STHLM Americana eller skulle varit med på årets uppsättning. Jag hoppas att många av årets artister kan komma till nästa års festival istället och kanske får sällskap av några av de jag inte sett. Jag litar på att bokningsbolagen Rootsy Music och Northern Trail kommer att fortsätta sitt alldeles lysande arbete med att ge oss Stockholmare och andra möjligheten att njuta av fantastiska artister i det här hörnet av musikvärlden.

Dagen före att Jake Smith föddes 1974 vann Philadelphia Flyers Stanley Cup. De slog Boston Bruins i finalen. När Smith hunnit bli ungefär två månader exploderade Watergate-skandalen, som fick Richard Nixon att avgå som Usas president den 9 augusti. När det är en månad och tre dagar till att The White Buffalo, som är Smiths artistnamn, fyller 46 år släpper han sitt sjätte studioalbum.

 

Tankar som rinner ner i avloppet och en krampaktig kamp för att inte dras ned och klara sig genom dagen. I det mörkret startar ”Problem Solution”. Tillsammans med helgon, syndare, förlorare och vinnare är det sedan dags för mera alkohol försöker Smith skölja bort det som verkligen betyder något i ”The Drifter”. Drömmarna åker ner i önskebrunnen när vi nått fram till ”No History” och att kärleken inte kommer att räcka till oss alla. Det finns inget fel i att vara en drömmare lugnar The White Buffalo med. Han saknar ljudet av brisen som smeker löven i det mäktiga mullbärsfikonträdet. Han väntar på stranden och saknaden är ännu större av sin kära i den vackra ”Sycamore”.

Inget hopp, inget roligt alls när hjärtat krossas i ”Come on Shorty”. Ett nödrop med en handskriven skylt med namnet på berättarrösten i ”Cursive” hålls upp. Hand som rör vid hud och att kyssa sin älskade farväl på morgonen behöver leva vidare när teknikens landvinningar vinner mark, annars förutspår berättaren sin egen död. I ”Faster Than Fire” är naturen på väg att slå tillbaka. Det är svårt att inte dra parallellerna till alla som sitter isolerade i någon form av coronakarantän när The White Buffalo varnar för att Moder Jord kommer att visa vem det är som bestämmer.

Det sitter små balkonger längst uppe på husen i en kuststad där ett ödesmättat piano inleder nästa låt. Fruarna till sjömännen vankar fram och tillbaka på balkongerna och ber om att deras makar ska återvända hem till tryggheten. Himlen exploderar, havet ryter, vinden ylar och sticker i kinderna, vågor kraschar ner, någon ramlar över bord och flyter bort i det svarta vattnet. Nu är handlingen i ”Widow’s Walk” avslöjad, men den tål många lyssningar så det gör inte någonting. Den ödesmättande smärta och sorg som kommer fram i ”River of Love and Loss” är hjärtskärande när en älskande vill göra sällskap med sin redan drunknade kärlek. Gränsen mellan djur och människa suddas ut i ”The Rapture” när en skruvad och primitiv saga om törsten efter blod berättas. Det är många anonyma ansikten du möter på din vandring genom livet. Miljarder som du aldrig kommer att träffa. Hjärtan som slår i otakt. Där är början till albumet sista sång ”I Don’t Know a Thing About Love”.

Shooter Jennings har producerat ”On the Widow’s Walk”. Det är som vanligt fyllt med små kolsvarta berättelser, våldsamma, fyllda med sorg, fyllda med längtan efter kärlek och hopp. Det är också kryddat med Jake Smiths starka och känslosamma röst, som får nackhåren att ställa sig upp. Sökande ögon, som letar efter kärlek. Gräset växer i askan. Att få förlora sig i kärleken igen. Att hitta rätt person att dela kärleken med, sjunger Jake Smith. Att tillsammans upptäcka kärleken på nytt. Det är den hoppfyllda avslutningen av ett album, som kommer att få mycket av min tid det här året.

BETYG: 9/10
BAND: The White Buffalo
ALBUM: On the Widow’s Walk
RELEASEDATUM: 2020-04-17
SKIVBOLAG: Universal / Snakefarm Records
BÄSTA LÅTEN: Jag hittar inte bara en bästa låt, utan två. För mig fortsätter berättelsen i Sycamore in i det som är historien om en lycklig framtid i I Don’t Know a Thing About Love.

LÅTLISTA – ON THE WIDOW’S WALK
1. Problem Solution
2. The Drifter
3. No History
4. Sycamore
5. Come on Shorty
6. Cursive
7. Faster Than Fire
8. Widow’s Walk
9. River of Love and Loss
10. The Rapture
11. I Don’t Know a Thing About Love

DISCOGRAPHY – THE WHITE BUFFALO

Darkest Dark, Lightest Light (2017)
Love and the Death of Damnation (2015)
Shadows, Greys & Evil Ways (2013)
Once Upon a Time in the West (2012)
Hogtied Revisited (2009)
Lost And Found [EP] (2011)
Prepare For Black And Blue (2010)
White Buffalo [EP] (2005)

Det är dags igen för en uppdatering av den här listan med låtar som sticker ut. Det blir en helt ny lista även den här gången. Tjugoen låtar med kvinnor vid micken är det dags för nu.

Absolut fantastiskt

Vad kan vara lämpligare än att inleda med en vädjan till den förra listan att flytta sig ur spår? ”Move Over” sjunger Janis Joplin. När vi sedan fått upp farten i spåret och tagit oss ut i skogen kan det hända att vi möter vargmamman. Det är henne First Aid Kit sjunger om i andra spåret. Det blir sedan förtvivlan med Amanda Shires i ”Devestate”. Courtney Marie Andrews ropar sedan efter ”Irene” och Aretha Franklin vill ha respekt. Den vackra ”I’d Rather Go Blind” kryddas av Etta James vackra röst.

Vi flyttar oss ner till strandkanten och hör ett vackert som ackompanjerar Anna Ternheim. Vi dansar i stormens öga tillsammans Brandi Carlile och försöker fly från drogberoendet tillsammans med Steel Blossoms. Vi tar den krokiga vägen bort till något som förhoppningsvis ska vara bättre under ledning av Margo Price i ”Hands of Time”. Lori McKenna sjunger om hur förhållanden mellan äldre män och unga kvinnor brukar utveckla sig. Därefter är det dags för något jag länge trodde var en Judas Priest-låt, men som i Joan Baez originalversion är något mycket bättre och då är ändå covern bra.

Ebba Forsberg sjunger en av alla Mikael Wiehes svenska översättningar av Bob Dylan. ”To Make You Feel My Love” blir ”För att jag älskar dej”. De hemliga systrarna sjunger sedan ”Kathy’s Song”. Stämsången står verkligen som spön i backen på ett alldeles utmärkt sätt. Bruce Springsteen förmådde inte skriva klart nästa alster själv, utan gav låten till Patti Smith. Det blev ett mästerverk av ”Because the Night”. Hon sjöng originalversionen tillsammans med Mick Jagger. Här sjunger Merry Clayton ”Gimme Shelter” på egen hand.

Vi närmar oss slutet på resan den här gången. Vi trycker på gasen i ”Fast Car” med Tracy Chapman. Ibland kanske det går lite fort för oss alla. Sara Isaksson berättar om hur det gått ett tag sedan för mycket var tillräckligt i ”Occasionally”. Vi tar sedan en tripp till kvinnofängelset ”Parchman”. Vår guide där är Hannah Aldridge.

Det är dags för den första uppdateringen av listan fylld med fantastiska låtar. Det blir en helrenovering av listan och jag fyller på den med de låtar jag har utsett till de bästa mellan 2016 och 2019. Varje av dessa år har jag och mina kollegor på Rockbladet samlat våra favoriter. De senaste åren med fem favoriter och innan dess tre favoriter och några bubblare. Min egen samling låtar från de här åren uppgår till tjugoen stycken. Alldeles perfekt för den här listan alltså.

Absolut fantastiskt

 

Om vi tar en liten genomgång år för år för att du ska få en bild av vad som finns med. Bäst från 2016 är ”Khom Loy” med Lars Winnerbäck, bara för textraden “Du säger att jag har männskor runt omkring mig hela tiden men jag känner mig ensam”. Min favoritlåt från Brent Cobbs debutalbum är ”Down in the Gulley”. En historia som är delvis baserad på verkliga händelser om hans farfar, som anklagades för att ha ett hembränneri på sin tomt. Det löste sig till slut för farfar. Sam Outlaw sjunger “Wish that you could see this city just how it used to be, Burnin’ with the fire of industry, Wish that you could feel the life we once felt on these streets, But you can’t, no you can’t”. Det som en gång var är inte hur det är nu. 2016 bidrar också med ”Grandma’s Garden” med Zac Brown, ”Cherry Blossom Wine” av Sadler Vaden och ”Holy Moses” med Tami Neilson.

Året som var känt som 2017 bjöd på bland annat Josh Tillmans tretton minuter långa memoarer i ”Leaving LA”. Bland annat om hans första minne av musik. Då håller han på kvävas av en godis som smakar vattenmelon samtidigt som ”Little Lies” av Fleetwood Mac spelas på radion. ”The Evil Has Landed” är en nära livet upplevelse att höra. Den kommer från Queens of the Stone Ages platta ”Villiains”. I den tredje låten på ”The Nashville Sound” är det just till Tupelo, som Jason Isbell & The 400 Unit flyr för att där finns tjejen som inte dömer och där går det att vara trygg. Tyler Childers sjunger om ett bältesspänne som gör avtryck i ”Feathered Indians” och vi rockar med Hannah Aldridge i ”Aftermath”.

Årets bästa låt från 2018 sjunger Julia Frej och Mauro Scocco. Det måste vara en av de mörkaste texterna genom tiderna som Townes Van Zandt skrev i originalet ”Waiting Around To Die”. Här hör vi den underbart översatt till ”Vänta på att dö”. ”Lover Leaver (Taker Believer) är en av de tidigast skrivna Greta Van Fleet-låtarna. Före både debut-EP:na som kom 2018. Den fulla versionen som avslutar ”Anthem of the Peaceful Army” är lite jammigare och lite groovigare än radiovarianten, som är kortare. I videon till “Summer’s End” blixtrar det förbi rapporter om opiumepidemin i Usa på en tv-skärm. Där finns en tydlig ledtråd till den förödande historia som berättas i den här vackert melankoliska låten framförd av John Prine. Råden till det ofödda barnet inleds med ”Låt ingenting hålla ner dig, Var alltid själv, Låt inga människor se dig när tårarna har släckt, Ha kanske tre-fyra vänner och håll dom kort, Visa aldrig vad du känner, Visa aldrig nånting”. Hästpojken från Göteborg skapar magi i ”Ofödda lilla barn”. Om vi tar oss lite längre norrut längs Bohuskusten kan vi också stöta på Viktor Olsson, som sjunger vackert om ”Daniel”.

När vi flyttar oss vidare till förra årets bästa låtar hittar vi ”Highwomen” med den kvinnliga supergruppen The Highwomen. Den består av Maren Morris, Amanda Shires, Brandi Carlile och Natalie Hemby. Här får de dessutom förstärkning av eminenta Yola. Det blir ännu mera uptempo och riff i ”The Well” med Marcus King. Colter Wall gör en underbar cover av Ian Tysons ”Bob Fudge”. Vi drar oss sedan ner i mörkret lite grann när The Steel Woods sjunger ”Rock That Says My Name”. Därefter sjunker vi som en sten i ”Off You” när SUSTO börjar sjunga hur om raderna om att ha slutat med kokain för tre veckor sedan.

Kom ihåg att följa spellistan. Då kommer du alltid att sitta med 21 fantastiska låtar i ditt knä, tills nästa uppdatering kommer då du kan få 21 nya ibland och ibland något färre nya.

I dessa Corona-tider behövs det lite extra musik. Därför är april-utgåvan inget mindre än en gammal hederlig dubbelkassett. Bortåt tre timmar av ny och ljuvlig musik ligger och väntar på dig här.

Blandband

 

”Det är fult att mörda” är en brittisk mysteriefilm från 1964 i regi av George Pollock. Filmen är löst baserad på Agatha Christies roman Mrs McGinty är död från 1952. På engelska heter filmen ”Murder Most Foul”. Det är också namnet på den sjutton minuter långa låt, som Bob Dylan släppte fredag den 27 mars. Det är den första originalmusik 78-åringen Dylan släppt på åtta år. Texten handlar om mordet på John F Kennedy i Dallas den 22 november 1963.

Tänk er att memorera texten till den låten. Här får ni den så att ni kan öva.

“It was a dark day in Dallas, November ’63
A day that will live on in infamy
President Kennedy was a-ridin’ high
Good day to be livin’ and a good day to die
Being led to the slaughter like a sacrificial lamb
He said, ”Wait a minute, boys, you know who I am?”
”Of course we do, we know who you are!”
Then they blew off his head while he was still in the car
Shot down like a dog in broad daylight
Was a matter of timing and the timing was right
You got unpaid debts, we’ve come to collect
We’re gonna kill you with hatred, without any respect
We’ll mock you and shock you and we’ll put it in your face
We’ve already got someone here to take your place
The day they blew out the brains of the king
Thousands were watching, no one saw a thing
It happened so quickly, so quick, by surprise
Right there in front of everyone’s eyes
Greatest magic trick ever under the sun
Perfectly executed, skillfully done
Wolfman, oh Wolfman, oh Wolfman, howl
Rub-a-dub-dub, it’s a murder most foul

Hush, little children, you’ll understand
The Beatles are comin’, they’re gonna hold your hand
Slide down the banister, go get your coat
Ferry ‘cross the Mersey and go for the throat
There’s three bums comin’ all dressed in rags
Pick up the pieces and lower the flags
I’m goin’ to Woodstock, it’s the Aquarian Age
Then I’ll go over to Altamont and sit near the stage
Put your head out the window, let the good times roll
There’s a party going on behind the Grassy Knoll
Stack up the bricks, pour the cement
Don’t say Dallas don’t love you, Mr. President
Put your foot in the tank and then step on the gas
Try to make it to the triple underpass
Blackface singer, whiteface clown
Better not show your faces after the sun goes down
Up in the red light district, they’ve got cop on the beat
Living in a nightmare on Elm Street
When you’re down on Deep Ellum, put your money in your shoe
Don’t ask what your country can do for you
Cash on the barrelhead, money to burn
Dealey Plaza, make a left-hand turn
I’m going down to the crossroads, gonna flag a ride
The place where faith, hope, and charity died
Shoot him while he runs, boy, shoot him while you can
See if you can shoot the invisible man
Goodbye, Charlie! Goodbye, Uncle Sam!
Frankly, Miss Scarlett, I don’t give a damn
What is the truth, and where did it go?
Ask Oswald and Ruby, they oughta know
”Shut your mouth,” said a wise old owl
Business is business, and it’s a murder most foul

Tommy, can you hear me? I’m the Acid Queen
I’m riding in a long, black Lincoln limousine
Ridin’ in the back seat next to my wife
Headed straight on in to the afterlife
I’m leaning to the left, I got my head in her lap
Hold on, I’ve been led into some kind of a trap
Where we ask no quarter, and no quarter do we give
We’re right down the street, from the street where you live
They mutilated his body and they took out his brain
What more could they do? They piled on the pain
But his soul was not there where it was supposed to be at
For the last fifty years they’ve been searchin’ for that
Freedom, oh freedom, freedom over me
I hate to tell you, mister, but only dead men are free
Send me some lovin’, then tell me no lie
Throw the gun in the gutter and walk on by
Wake up, little Susie, let’s go for a drive
Cross the Trinity River, let’s keep hope alive
Turn the radio on, don’t touch the dials
Parkland Hospital, only six more miles
You got me dizzy, Miss Lizzy, you filled me with lead
That magic bullet of yours has gone to my head
I’m just a patsy like Patsy Cline
Never shot anyone from in front or behind
I’ve blood in my eye, got blood in my ear
I’m never gonna make it to the new frontier
Zapruder’s film I seen night before
Seen it thirty-three times, maybe more
It’s vile and deceitful, it’s cruel and it’s mean
Ugliest thing that you ever have seen
They killed him once and they killed him twice
Killed him like a human sacrifice
The day that they killed him, someone said to me, ”Son
The age of the Antichrist has just only begun”
Air Force One comin’ in through the gate
Johnson sworn in at 2:38
Let me know when you decide to throw in the towel
It is what it is, and it’s murder most foul

What’s new, pussycat? What’d I say?
I said the soul of a nation been torn away
And it’s beginning to go into a slow decay
And that it’s thirty-six hours past Judgment Day
Wolfman Jack, he’s speaking in tongues
He’s going on and on at the top of his lungs
Play me a song, Mr. Wolfman Jack
Play it for me in my long Cadillac
Play me that ”Only the Good Die Young”
Take me to the place Tom Dooley was hung
Play ”St. James Infirmary” and the Court of King James
If you want to remember, you better write down the names
Play Etta James, too, play ”I’d Rather Go Blind”
Play it for the man with the telepathic mind
Play John Lee Hooker, play ”Scratch My Back”
Play it for that strip club owner named Jack
Guitar Slim going down slow
Play it for me and for Marilyn Monroe

Play ”Please Don’t Let Me Be Misunderstood”
Play it for the First Lady, she ain’t feeling any good
Play Don Henley, play Glenn Frey
Take it to the limit and let it go by
Play it for Carl Wilson, too
Looking far, far away down Gower Avenue
Play tragedy, play ”Twilight Time”
Take me back to Tulsa to the scene of the crime
Play another one and ”Another One Bites the Dust”
Play ”The Old Rugged Cross” and ”In God We Trust”
Ride the pink horse down that long, lonesome road
Stand there and wait for his head to explode
Play ”Mystery Train” for Mr. Mystery
The man who fell down dead like a rootless tree
Play it for the reverend, play it for the pastor
Play it for the dog that got no master
Play Oscar Peterson, play Stan Getz
Play ”Blue Sky,” play Dickey Betts
Play Art Pepper, Thelonious Monk
Charlie Parker and all that junk
All that junk and ”All That Jazz”
Play something for the Birdman of Alcatraz
Play Buster Keaton, play Harold Lloyd
Play Bugsy Siegel, play Pretty Boy Floyd
Play the numbers, play the odds
Play ”Cry Me a River” for the Lord of the gods
Play Number nine, play Number six
Play it for Lindsey and Stevie Nicks
Play Nat King Cole, play ”Nature Boy”
Play ”Down in the Boondocks” for Terry Malloy
Play ”It Happened One Night” and ”One Night of Sin”
There’s twelve million souls that are listening in
Play ”Merchant of Venice”, play ”Merchants of Death”
Play ”Stella by Starlight” for Lady Macbeth
Don’t worry, Mr. President, help’s on the way
Your brothers are comin’, there’ll be hell to pay
Brothers? What brothers? What’s this about hell?
Tell them, ”We’re waiting, keep coming,” we’ll get them as well
Love Field is where his plane touched down
But it never did get back up off the ground
Was a hard act to follow, second to none
They killed him on the altar of the rising sun
Play ”Misty” for me and ”That Old Devil Moon”
Play ”Anything Goes” and ”Memphis in June”
Play ”Lonely at the Top” and ”Lonely Are the Brave”
Play it for Houdini spinning around in his grave
Play Jelly Roll Morton, play ”Lucille”
Play ”Deep in a Dream”, and play ”Driving Wheel”
Play ”Moonlight Sonata” in F-sharp
And ”A Key to the Highway” for the king on the harp
Play ”Marching Through Georgia” and ”Dumbarton’s Drums”
Play darkness and death will come when it comes
Play ”Love Me or Leave Me” by the great Bud Powell
Play ”The Blood-Stained Banner”, play ”Murder Most Foul””

Allra sist men också något som verkligen betyder mycket just nu. Kom ihåg att tvätta händerna!

PS! Och ett litet extranummer krävs också i dessa tider och jag sammanfattar det med att du bör använda ditt sunda förnuft i dessa tider. Kent Wisti sammanfattar det på ett litet annat sätt.