Arkiv för augusti, 2020

Om jag säger grungens Gudfader. Vad säger du då? Kanske står du där som ett frågetecken. Eller kanske du gnuggar geniknölarna och kommer på att det är Neil Young som fått det eptitet. Han har samarbetat med Pearl Jam, som var tidiga i grungen och som har överlevt den och hittat in i något mer rockliknande.

Absolut fantastiskt

Vi fortsätter att hålla den här listan uppdaterad med musiken från en artist. Den här gången är turen kommen till kanadensaren Neil Young (numera även amerikansk medborgare). Han är också känd för att inte vilja sälja sig till reklam. Det är också där vi börjar med ”This Note’s for You”. Vi tar oss sedan an ”Rockin’ in the Free World”, som Pearl Jam frekvent lånar och avslutar sina konserter med. Vi ger oss sedan i kast med farbror Neil ihop med Crazy Horse, hans välkända band och därifrån de malande gitarrerna kommer.

”Cortez the Killer”, ”Powderfinger” och ”Cinnamon Girl” kommer ur högtalaren eller möjligen hörlurarna. Den sistnämnda har Ulf Lundell förtjänstfullt översatt till svenska när han sjunger ”Min vandrande vän”. ”Cowgirl in the Sand”, ”Down by the River”, ”Everybody Knows This is Nowhere” och ”After the Goldrush” är kvartetten som tar vid.

Vi ger oss sedan in i lite lugnare vatten även om du hittar gitarrerna även i ”Southern Man” och ”Like a Hurricane”. ”Helpless”, den vackra ”Such a Woman” och ”Unknown Legend” står sedan på tur. Neil Young besökte också MTV Unplugged och där gjorde han bland annat”Pocahontas”, den vackra och samtidigt förfärliga ”Needle and the Damage Done” och ”From Hank to Hendrix”. Gitarrer som manglar vackert gör åter entré i ” Hey Hey, My My (Into the Black)”.

”Tonight’s the Night”, ”Love is a Rose” och “See the Sky About to Rain” tar oss sedan över mållinjen på den här utflykten tillsammans med Neil Young.

En vän frågade var The Rolling Stones var när den de tjugoen låtarna från sjuttiotalet dök upp tidigare. Mitt svar har dröjt något, men kommer här. Här kommer tjugoen låtar med de rullande stenarna från Storbritannien. De har funnits med sedan slutet av maj 1962 då de bildades i London.

Absolut fantastiskt

Skivan ”Exile on Main Street” toppar många gånger kritikers listor över de allra bästa albumen genom tiderna. Det här dubbelalbumet spelades in i södra Frankrike nära Villefranche-Sur-Mer i den hyrda villan Nellcôte. Vi börjar den här Stones-utflykten med ”Loving Cup” från det albumet. Lite senare kommer vi även att höra ”Tumbling Dice” och ”All Down the Line” från detta album.

De mest omtalade medlemmarna i The Rolling Stones uppsättning genom åren är Mick Jagger, Charlie Watts, Ron Wood, Keith Richards, Bill Wyman, Brian Jones och Mick Taylor. Det är några till som passerat på ett eller annat sätt som bandmedlemmar eller kanske inte fått riktigt erkännande för att de spelar med gruppen. Den andra låten vi hör kommer från slutet av 80-talet när Stones släppte skivan ”Steel Wheels”. Därifrån bjuder jag på ”Rock and a Hard Place”. ”Beast of Burden” och “Miss You” som följer som låt tre och fyra är från albumet ”Some Girls”, som släpptes 1978.

Näst på tur är ”Goats Head Soup” från 1973, som bidrar med den tårdrypande ”Angie” och den alltför aktuella låten om polis som tar fel på person i ”Doo Doo Doo Doo Doo (Heartbreaker)”. Därefter är vi tillbaka till ”Exile on Main Street” från året före och de redan nämnda låtarna. Vi tar oss ytterligare ett år bakåt i tiden till ”Sticky Fingers” och avnjuter ”Brown Sugar”, ”Sister Morphine” och den countrydrypande ”Dead Flowers”. ”Let it Bleed” släpptes 1969 och öppningsspåret är ”Gimme Shelter”. Där sjunger Mick Jagger duett med den underbara rösten som tillhör Merry Clayton.

På mitt födelsår dök ”Beggars Banquet” upp och därifrån hämtar vi mästerverket ”Sympathy for the Devil”. Den resterande delen av den här listan håller vi oss i olika delar av 60-talet tillsammans med bland andra Keith Richards och lyssnar på ”Ruby Tuesday”, ”Mother’s Little Helper”, ”Let’s Spend the Night Together”, ”Under My Thumb”, ”The Last Time”, ”Play With Fire”, ”19th Nervous Breakdown” och inget mindre än ”Jumpin’ Jack Flash”.

”Hej, det är Stefani!”, var det första hon sa när han svarade i mobilen. Stefani vem, tänkte han. ”Ja, alltså Lady Gaga”, sa hon när hans svar dröjde. ”Vad gör du? Vi håller på att spela in din låt. Den är fantastisk”, fortsatte hon. ”Jag ger min två-åriga dotter jordnötssmör på en sked”, svarade han. När dottern, så småningom fick luren var hennes självklara ord, ”Gaga”. Det var ungefär de ord hon kunde just då.

Absolut fantastiskt

Det här telefonsamtalet utspelade sig mellan Lady Gaga och Jason Isbell när inspelningen av låten ”Maybe It’s Time” gjordes, i RCA Studio A i Nashville, till filmen ”A Star is Born”. Det är Bradley Cooper, som sjunger den i filmen och på soundtracket. Jason Isbell har skrivit den och har spelat den live men ännu inte spelat in den i studio.

Michael Jason Isbell föddes den 1 februari 1979 i Green Hill, Alabama. Mellan åren 2001-2007 var han medlem i Drive-By Truckers och en av tre låtskrivare i den gruppen. Därefter har han byggt en solokarriär tillsammans med sitt band The 400 Unit. Bandet består av Isbells fru Amanda Shires på fiol och körsång, Sadler Vaden på gitarr och körsång, Chad Gamble på trummor och körsång, Derry DeBorja på keyboards, dragspel och körsång samt Isbells vän sedan barndomstiden Jimbo Hart på bas och körsång.

Jason Isbell är den artist som i mina öron gör den bästa musiken just nu och ett drygt decennium bakåt i tiden. Det är inte mer än rätt att ni får en dos på 21 Isbell-låtar att gotta er åt när det är dags för en ny uppdatering av den här spellistan.

Den senaste Isbell-plattan ”Reunions” gavs ut den 15 maj i år. Mitt under Corona-tider. Plattan skulle också följts av en turné, som skulle tagit Isbell och The 400 Unit i början av november. Hela turnén är nu flyttad till 2021. Den 6 november är det då dags för besök på Waterfront i Stockholm. Vi börjar med några nya låtar. Först ut är ”It Get’s Easier”, som handlar om hur Isbell ser på sitt tidgare drog- och alkoholmissbruk. På den här låten sjunger också David Crosby i körerna. Vi fortsätter sedan med låten som börjar >>This used to be a ghost town, But even the ghosts got out<<. Det är “Overseas” och där får vi följa ett förhållande i uppbrott.

I ”White Man’s World” från albumet ”The Nashville Sound” sjunger Isbell om sin roll som priviligerad vit man och om hur han vill lämna över världen till sin dotter Mercy. Han sjunger också raderna >> Momma wants to change the Nashville sound, But they never gonna let her<< och sedan kommer Amanda Shires in med ett stick på fiol, som får håret att ställa sig upp på mina armar. I ”If We Were Vampires” från samma album sjunger Isbell om hur någon man eller fru kommer att dö före den andre. En omåttligt vacker kärlekssång.

Under sin tid i Drive-By Truckers var det Isbell, Patterson Hood och Mike Cooley, som skrev låtarna. Vill du höra Isbells låtar live i dag får du höra dem ibland under Isbells konserter. Här kommer ”Decoration Day” och ”Danko/Manuel”. Den sistnämnda handlar om Rick Danko och Richard Manuel. Två medlemmarna i den legendariska gruppen The Band.

Albumen ”Jason Isbell and The 400 Unit” och “Here We Rest” saknades på Spotify under ett tag. Båda albumen mixades om under 2019 av det som blivit Isbells husproducent Dave Cobb. På hösten 2018 släpptes de ommixade albumen igen. Här lyssnar vi på den vackra ”Alabama Pines”, som får mig att vilja åka bil genom Alabama. Vi passar också på att låna våra öron till ”Codeine”. Sist ut från de här två albumen är ”Cigarettes and Wine”. Det är Traci Thomas favoritlåt i Isbells katalog. Hon är Isbells manager och hon fick höra låten live för första gången på elva år under Isbells sju kvällar på The Ryman Auditorium.

Vi tar sedan två låtar med barn i titeln. ”Children of Children” från albumet ”Something More Than Free” och ”Only Children från årets album. Därefter kommer en låt där en mor vill åka i en ”Hudson Commodore”. Vi tar oss sedan an kvartteten ”Live Oak”, ”The Life You Chose”, ”Yvette” och “Something More Than Free”.

När Isbell spelar i Stockholm och han spelar sin låt som heter ”Stockholm” jublar alltid publiken lite extra. Det till trots att låten handlar om att lämna städernas stad och att åka hem till sin älskade fru i Nashville. Han skrev låten i slutet av Ryan Adams ”Live After Deaf-turné” där Isbell var med som förband 2012. Fredag den 11 maj spelade de tillsammans på Waterfront. En underbar kväll för alla oss som var där.

I det som är en av de starkaste texterna som någonsin skrivits berättar Isbell historien, i tredje person, om en vän som förlorar kampen mot cancer. ”Elephant” är en av de sorgligaste sångerna du kan tänka dig. Isbell berättade om den för American Songwriter:

”I’ve spent a lot of time at little bars in Alabama, getting to know a lot of people who’d eventually disappear. It’s kinda like that scene in Rent, when everyone starts vanishing. It was that way in this particular bar. I was dating the bartender, who was young, real sweet and kindhearted, and I said, “You know, these people aren’t gonna be around forever. You’re gonna get connected to these old drunks, and they’re just gonna vanish. Every few months, another one’s gonna be gone.” The song just came from that place – from having that connection with someone whose ship is going down, and allowing the relationship to mature in spite of that. Two people are sitting on barstools for a long period of time, and one person gets sick, and the other rises to the occasion.”

Berättelsen om ett barns uppväxt när föräldrarna brutit upp från varandra är vad historien i ”Dreamsicle” fokuserar på. Näst sist ut är det som var den andra singeln från Isbells solodebut ”Sirens of the Ditch”. Han spelar den live emellanåt och ”Dress Blues” eller snarare Dress Blue är den officiella uniformen för alla amerikanska marinkårssoldater. Soldater som dör under krig blir begravda i den uniformen. Sist ut kommer låten som avslutar det nya albumet, ”Letting You Go”. Den handlar om en tidsresa från att dottern Mercy föds, vidare in i en framtid när Isbells dotter vuxit upp och hittat den man hon vill gifta sig med och Isbell ska lämna över henne under bröllopet.

På vissa håll i det avlånga landet Sverige har det inte bara varit pandemi. Det har också varit den kallaste juli-månaden sedan 1962. Det gäller för Mora, Sveg och Storlien. Anders Tegnell har också berättat att vi bör jobba hemma hela hösten om vi kan det. Ljushuvudet, eller snarare orangehuvudet, boendes på adressen 1600 Pennsylvania Avenue, Washington, DC, visar på sin brist på empati och rasism gång efter annan.

Blandband

Vi behöver en fortsatt stor dos av musik för att stå upp. AC/DC:s ”Back in Black” firade nyss 40 år. Det firar vi med den inte helt diskreta “Let Me Put My Love Into You”. I övrigt finns det gott om nyheter bland annat hittar du Shooter Jennings när han sjunger tillsammans med sin basist Ted Russel Kamp. Jennings sitter också bakom producentspakarna i den nya Marilyn Manson-låten, som du hittar på månadens kassett. ”We are Chaos” är både titeln på singeln och på albumet. Det senare släpps den 11 september och kommer även att komma ut på kassett för oss som gillar det.

I övrigt får ni leta er fram på detta ganska generösa 90-minutersband. Jag återgår till semester.