Arkiv för kategori ‘Julskiva 2018’

I min årskrönika hittar du bland annat de EP:s som jag tyckte var bäst under 2018. Jag har samlat ihop dem i en liten spellista här till dig som är för lat för att fixa en själv.

 

Fem bra EP:s på rad. Tre amerikaner, en amerikansk grupp och fyra svenskar, varav en Ume-bo.

Här kommer det serverat. Årets bästa album. De är som vanligt 21 till antalet. En liten hyllning till det oslagbara, som Peter Forsberg. Motiveringar och dylikt det hittar du i årskrönikan.

Här kan du blanda. Sträcklyssna. Lyssna på delar. Bara njuta.

 

Julmusik 2018 – årskrönika

Publicerat: 21 december, 2018 i Julskiva, Julskiva 2018, Musik, Musiktips
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Vem är världens bästa artist? En fråga som ger olika svar beroende på vem du frågar eller hur du jämför eller för vilken tid du frågar. Frågar du Spotify är det Drake och jämför du turnéintäkter är det U2. Ställer du frågan till mig och vill ha svaret på bästa artisten genom tiderna kommer jag antagligen att mumla namn som Bruce Springsteen, Thin Lizzy, Bob Dylan och Black Sabbath.

 

Om du istället frågar mig vem som är 2010-talets bästa artist blir svaret helt annorlunda. Det är samtidigt enkelt i mina öron vem som är det. Det är Jason Isbell. Han berättar fantastiska berättelser i sina låtar. Musiken är medryckande i mina öron. När han sedan ställer sig på scen är han inget annat än överstepräst i min religion. Vem är då Jason Isbell?

Jason Isbell föddes i Alabama 1979 och bor numera i Nashville. På vägen ingick han i Drive-By Truckers mellan 2001 och 2007. Bland mycket annat har han därefter varit på turné med Ryan Adams, något jag glädjande nog hade chansen att fånga i Stockholm i maj 2012. På plats här skrev han låten ”Stockholm” om sin hemlängtan. Förra året släppte Jason Isbell släppte ”The Nashville Sound” tillsammans med sin grupp The 400 Unit. Kompgruppen som fått sitt namn från en avdelning på ett mentalsjukhus där de personer i mest behov av vård satt. Ett inte helt politiskt korrekt namn har Isbell själv sagt, men för sent att ändra på nu.

Under uppväxten hade Isbell att få hänga hemma hos David Hood, pappa till Patterson Hood i Drive-By Truckers, och en studioräv i Muscle Shoals. Isbell blev också skjutsad av sina föräldrar till musikbarerna där Hood med flera spelade på kvällarna. Där fick han chansen att sitta med och spela. David Hood gav honom också ett enkelt råd som Isbell berättat att han försöker att hålla sig till. Rådet var att komma i tid till spelningar och se till att du har grejer som fungerar, då har du försprång gentemot många andra.

Inför sin spelning på Bryggarsalen i Stockholm 2013 beskrev Isbell sina texter och små historieberättelser i dem för hymn.se.

”Nej, de är inte mörka, menar han. De är tunga. De är allvarsamma i många fall. Men de är låttexter som ofta handlar om förändring. De handlar om att vända blad. Och ibland handlar de om dygder.”

På ”Nashville Sound, förra årets bästa album, adresseras frågor om jämställdhet, ras, de amerikanska urinvånarnas rättigheter, priviligierade vita män, viljan att ge sin dotter en bra värld att växa upp i och mycket mera. Den första som får läsa Isbells texter är hans fru Amanda Shires. Skrivaren står nämligen i hennes arbetsrum i hemmet i Nashville. Hon kommer också med konstruktiv kritik och kan säga till sin man att han kan bättre när det behövs.

Jason och Amanda har varit gifta sedan 2013 och har en treårig dotter, Mercy, tillsammans. De växlar med varandra om att ta hand om henne. I år är det Amanda, som gett ut ett album med ny musik, ”To The Sunset”. De jobbar båda två tillsammans med världens just nu bäste producent, Dave Cobb.

När Isbell själv berättar för Rolling Stone om sitt låtskrivande och var han är för tillfället och om han gjort några framsteg i detta hantverk genom åren.

”Det tycker jag, verkligen. Hantverket på Nashville Sound är bättre än det var tidigare. Jag var på ett särskilt ställe rent personligen när jag skrev låtarna till Southeastern och dit är jag inte villig att ta mig tillbaka igen, om jag absolut inte måste. Det var som att låtskrivandet och mitt privatliv var på exakt samma ställe när jag gjorde det albumet, vilket gjorde det väldigt speciellt. Men när det kommer till konsistens och helhet, tycker jag Nashville Sound är det starkaste jag gjort. Jag la ner mer tid på varje individuell text. Jag var mer öppen och mer villig att berätta om saker som jag inte varit lika villig att berätta om tidigare.”

ÅRETS PUNKTINSATSER

Årets debutsingel

Årets folkbildare: Patriot Act – Hasan Minhaj (Netflix). Kolla exempelvis in avsnittet där han förklarar Amazon och företagets framgång. Du tycker kanske tycker att det är komiskt. Fundera över det viktiga budskapet bakom skämten ett tag. Då blir det mera allvarligt.
Årets debutsingel: Heap Belly med ”California
Årets duktigt sen på bollen: Homeland, säsong 1-6 (Netflix). Säsong 7 får gärna dyka upp där snart.
Årets sen på bollen I: The Crown, säsong 1-2, (Netflix), följer drottning Elisabeth II som regent.
Årets sen på bollen II: Blindspot, säsong 1 (Viaplay). Tatueringar som skattkarta och rebus i ett tätt 24-liknande actionfyllt äventyr.

Årets femte bästa livegig

Årets konsert 8: First Aid Kit på Waterfront.
Årets konsert 7: Hästpojken på Debaser Strand.
Årets konsert 6: Melissa Horn på Gröna Lund
Årets konsert 5: Lars Winnerbäck på Zinkensdamm
Årets konsert 4: Tyler Childers på Twang.

Brent Cobb på Bryggarsalen

Årets konsert 3: John Moreland på Södra Teatern. ”3:59 AM” har inte klockan hunnit bli, men det är sent i John Morelands set. Trion ”American Flags In Black & White”, ”Cherokee” och ”Break My Heart Sweetly” avslutar en alldeles magisk spelning. Den innehåller bara ett enda fel. Den är för kort. Jag hoppas verkligen att John Moreland kommer tillbaka snarast till Stockholm för en alldeles egen spelning. Gärna i Springsteen-längd.
Årets konsert 2: Brent Cobb på Bryggarsalen. Innan dammet har lagt sig från den första tonen Brent Cobb tar vill jag inte göra annat än att svimma. Det är en känsla som följer med under hela kvällen. Det skulle vara väldigt dumt att göra det. Anledningen till svimmningskänslorna är helt enkelt att det är så magiskt bra. Jag älskar både Brent Cobbs röst och hans underbara historieberättande sånger. De ger tröst, väcker känslor och får mig att längta efter mera sånger från hans ljuva stämma.
Årets konsert 1: Jason Isbell & The 400 Unit på Mosebacketerassen. En avskalad och orgelbesmyckad ”If We Were Vampires” är så vacker att det gör ont. Innan det gör allt för ont tar vi farväl med en rockande ”Super 8”. Det känns tryggt att Jason Isbell annonserar från scenen att de kommer tillbaka inom kort. Förhoppningsvis inom väldigt kort, hoppas jag själv. I mina öron är Jason Isbell den artist i nutid, som är allra bäst. Han skriver fantastiska små berättelser som ramas in i underbar rockmusik. Jag bara bugar och tackar för den här gången. Underbart bra!

Årets liveplatta

Årets livealbum 6: Brian Dunne – The Timber House Sessions
Årets livealbum 5: The Rolling Stones – From The Vault: No Security – San Jose 1999 (Live)
Årets livealbum 4: John Mellencamp – Plain Spoken: From Chicago Theatre
Årets livealbum 3: Jason Isbell & The 400 Unit – Live From The Ryman.
Årets livealbum 2: Bruce Springsteen Springsteen on Broadway
Årets livealbum 1: Imperial State Electric Anywhere Loud. Tycker du redan om Nicke Anderssons raka och energiska gitarrock kommer du att känna dig som hemma direkt. Det finns nog nästan bara en sak som kan göra den här liveplattan ännu bättre. Det är att få vara på plats i konsertlokalen när bandet kör över sin publik med den här överdosen av glädje.

Årets EP

Årets översättning och cover: ”Vänta på att dö” med Julia Frej och Mauro Scocco. Världens kanske vackraste sång om destruktivt leverne skrev Townes van Zandt i ”Waitin’ Around To Die”. Nu finns den på svenska i en oerhört bra version med Mauro och Julia.
Årets EP 1: Kyle Daniel – Kyle Daniel
Årets EP 2: Fricky – Aqua Aura
Årets EP 3: Blackberry Smoke – Southern Ground Sessions
Årets EP 4: First Aid Kit – Tender Offerings
Årets EP 5: Viktor Olsson – Fjärilar Vid Floden

”Everybody counts or nobody counts.” – Harry Bosch motto

Årets bok på nattduksbordet 1: Bosch säsong 4 (HBO). De här fantastiska scenerna ifrån Los Angeles. Underbart filmade. Michael Connellys böcker och Henrik Bastins touch när böckerna blir strömmad TV är inget annat än ren och skär polisseriemagi. Nya Bosch och Ballard-boken ”Dark Sacred Night” är en njutning. Säsong 5 är inspelad och Amazon har gett klartecken för säsong 6 också. Framtiden ser ljus ut för min favorit-Los-Angeles-polis.
Årets bok på nattduksbordet 2: Springfloden, säsong 2 (SVT), baserad på Cilla och Rolf Börjlinds bok ”Den tredje rösten”. Olivia Rönning, Tom Stilton, Mette Olsäter, Abbas och Minken representerar de goda i persongalleriet. Det är bara att hoppas på att SVT köpt filmatisering av nästa bok också.
Årets bok på nattduksbordet 3: Sharp Objects (HBO). Vi får åka till södern med en dagstidningsreporter som skickas till sin hemstad i söderns Usa för att rapportera om en serie olösta barnamord. Hennes trassliga förflutna kolliderar med chockartade händelser i nutid. Hon har den goda smaken att lyssna mycket på Led Zeppelin också.
Årets bok på nattduksbordet 4: Seven Seconds (Netflix). En pojke på cykel blir påkörd. En polis kör bilen och smiter från olycksplatsen med hjälp av sina kollegor. Där börjar denna utmärkta serie om korrumperade poliser och rättrådiga poliser.
Årets bok på nattduksbordet 5: Collateral (Netflix). Ett pizzabud blir nedskjuten i London precis efter en av sina leveranser. Därifrån utvecklar sig denna historia med många komplexa karaktärer.
Årets bok på nattduksbordet 6: Fauda säsong 2 (Netflix). Vi följer den israeliska underrättelsetjänsten igen. Huvudfiguren är återigen Doron Kavillo. Det är långt ifrån skratten och ljuset i den här serien.

Årets biografi

Årets bok I: Dark Sacred Night – Michael Connelly
Årets bok II: Vardagar – Ulf Lundell
Årets bok III: Metallica: Sorgespel och segertåg – Fredrik Brolin
Årets bok IV: Kallbrand – Cilla och Rolf Börjlind
Årets bok V: In A House of Lies – Ian Rankin

Lysande svensk rock

Årets Alive After Death I: Strängen – Rock på svenska.
Årets Alive After Death II: Tom Petty and The Heartbreakers – An American Treasure
Årets Alive After Death III: Prince – Piano & A Microphone 1983
Årets Ulf Lundell skriver om sitt eget låtskrivande: ”Då känner jag förstås, som i år dissat min produktion av sånger… stundtals har allt varit skit, emellanåt har en handfull fått godkänt, det bästa jag skrivit måste vara Danielas hus, för den dyker ständigt upp som riktmärke, att det här känner jag igen. Det som man trodde och kände var så underbart nästan skäms man för. Man får sluta eller hitta nya vägar.” – utdrag från Vardagar.
Årets nutiden ringde till alla digitala ludditer: Bob Lefsetz i inlägg om nyheter på Oscarsgalan: ”The baby boomers want to return to the days of the album. They want to return to physical product. They want you to put down your smartphone. They want you to save the local newspaper. They want you to save the bookstore. It’s an endless anti-digital campaign. And how is this working for them? IT’S NOT!”

21 ALBUM
Då har vi kommit till avsnittet i årskrönikan som handlar om att utse årets tjugoen bästa album. Egentligen är väl albumformatet dött i stora delar av lyssnarvärlden, men jag uppskattar det fortfarande som den dinosaurie jag är. Här kommer de bästa albumen som dykt upp under året.

Årets album

1 – Greta Van Fleet – Anthem of The Peaceful Army
Det är något väldigt speciellt med de här tre bröderna Kiszka. Robert Plant har gjort tummen upp och kallat dem ”Led Zeppelin I”. Plant har också sagt att han känner igen rösten från någon nära honom. Själv försöker jag hämta andan mellan varje låt. När musiken träffar mig från varje ny låt tappar jag luften igen. Jag försöker också hålla tillbaka superlativen för att det ska finnas några kvar. Det här är inte bara årets album, det är 2000-talets bästa rockalbum. De är dessutom väldigt tajta och utmärkta tillsammans på scen.

Plats 2-6

 

2 – Brent Cobb – Providence Canyon
Countryfunk. Smaka på ordet. Det ligger bra på tungan. I mina öron gör det underverk. Brent Cobb beskriver vad han ville göra som countryfunk. Nu bryr jag mig inte så mycket om någon genre. Jag bara inser att det här är en utmanare till årets bästa album. Det är dessutom kusinen Dave Cobb, som hållit i produktionen igen.
3 –Gold Star – Uppers & Downers
Född i Österrike och boende i Los Angeles. Nej, det är inte Arnold Schwarzenegger. Det är Marlon Rabenreither, som gör musik under namnet Gold Star du ska lära dig att komma ihåg. Hör har han gjort ett av årets allra bästa album. De osar lite Bob Dylan, lite Ossis, lite The Verve och en del annat bra. Smaklig spis. Räcker inte den här portionen finns ett utmärkt ”Big Blue” från i fjol att hugga in på också.
4 – Brandi Carlile – By The Way, I Forgive You
Min favoritproducent Dave Cobb har varit inblandad på Brandi Carliles nya album. Det är ett samarbete som fallit mycket väl ut. Det är bra texter, en skön röst och härliga melodier. Här och var får de förstärkning av lite stråkar.
5 – The Brother Brothers – Some People I Know
Om du blandar lite Simon & Garfunkel, The Everly Brothers och First Aid Kit. Släng sedan på en dos av Amanda Shires fiol. Då närmar du dig The Brother Brothers. Ett fantastiskt gäng som kommer till Stockholm i april för att spela i en trång källare på Söder.
6 – The Temperance Movement – A Deeper Cut
Musikkusiner som dyker upp i mitt huvud när jag lyssnar på det här attraktiva albumet är The Black Crowes, Faces, Thunder och Cat Stevens (jag vet att han inte kallar sig det nu). Det är väldigt trevliga kusiner att ha i mina öron. Jag räknar också med att ”A Deeper Cut” kommer att hamna mycket högt på min årslista när det är dags att summera årets utgivningar. Om det inte skulle göra det så kommer 2018 ha varit ett extraordinärt bra musikår.

Plats 7-11

 

7 – Magnus Lindberg – Magnus Lindbergs skörd
Om du inte litar på mig kan du väl lita på Jan Gradvall. Magnus Lindbergs nya är inget annat än ren svensk magi. ”Öppningsspåret När sekun¬derna försvinner är magnifikt, en episk svensk rocklåt som klockar in på närmare sex minuter. Som lyssnare knyter man näven i fickan, går rakt in i motvinden och tackar för artister som Magnus Lindberg.”, skriver Gradvall.
8 – Hästpojken – Hästpojken är död
Det har tagit mig ganska många genomlyssningar. En fantastisk konsert med en entusiastisk publik. Några till lyssningar. Lyssna på ”Ofödda lilla barn”. Då går det snabbare än det gjorde för mig att förstå att det här är utmärkt svensk pop.
9 – Pistol Annies – Interstate Gospel
Det här är det tredje albumet som samlar ihop sångerskorna och låtskrivarna Angeleena Presley, Ashley Monroe och Miranda Lambert under epitet Pistol Annies. De erbjuder fjorton porträtt av starka kvinnor som kämpar på, utkräver hämnd och vandrar vidare i vardagen.
10 – First Aid Kit – Ruins
Det här är inget annat än två otroliga begåvningar. Det här är svensk musikexport av yppersta klass. Lyssna på fantastiska ”Fireworks”, ”Nothing Has To Be True”, ”It’s A Shame” och ”Postcard”. Sedan har du sex andra högklassiga låtar kvar att lyssna in dig på.
11 – American Aquarium – Things Change
BJ Barham har skrivit sina bästa låtar hittills. Det handlar om läget i världen, livet som ung vuxen och om droger. Det är långt ifrån lättsmälta texter. Barham berättar om sin egen kamp mot drogerna. Texterna ackompanjeras av sköna countryrockiga sånger.

Plats 12-16

 

12 – Avantgardet – Alla känner apan
Sonic Magazine skriver i sin recension där plattan får en 9:a i betyg av max 10.”Avantgardet från lilla Nybro strax utanför Kalmar har på bara några år gått från ingenting alls till att vara ett av Sveriges absolut bästa indieband och har med all rätt hyllats var än de dykt upp. Nu, den dystra hösten 2018, når de på många sett kulmen i allt som är skitigt och vackert på samma gång. Det finns knappt en textrad, eller ens ett ord, som inte sätter fingret på den råa och gråa verklighet som det alltmer sällan pratas om. »Alla känner apan« är ett popmanifest som varenda heltidspolitiker borde lyssna till både en och flera gånger och som borde ligga till grund för varje knastertorr utredning om den kollapsade svenska psykvården. Ett rop om att rusta upp utan att på något sätt bli proggigt plakat eller punkigt nihilistiskt naivt.”
13 – Amanda Shires – To The Sunset
Det här är både ett popigare och rockigare album än vad ”My Piece Of Land” var som släpptes för två år sedan. Det är fortfarande Dave Cobb, som står för utmärkt produktion. Lyssna på ”White Feather” och ”Break Out The Champagne” för att nämna två bra låtar.
14 – John Prine – The Tree of Forgiveness
Det är de första nyskrivna låtarna från John Prine på tretton år. Dave Cobb står för produktionen. Melodierna, berättelserna och Prine står i centrum. Jason Isbell och Amanda Shires gästspelar. Hör den underbara ”Summer’s End” för att fastna i Prines träsk.
15 – Hawks and Doves – From A White Hotel
Du kanske tidigare lyssnat på Kasey Anderson? Antingen solo eller tillsammans med The Honkies. Här har Anderson släppt ett nytt, fantastiskt album. Doftar både heartlandrock och American Aquarium i olika delar. En av de allra mest lysande juvelerna på ”From A White Hotel” är ”Clothes of my Back”.
16 – Caleb Caudle – Crushed Coins
Det är tredje albumet som samarbetet med producenten Jon Ashley är inne på. Han har också jobbat med andra artister som Hiss Golden Messenger, Dawes och The War On Drugs. Det är lugnt, eftertänksamt och vackert. Passa gärna på att lyssna till ”N.Y.C. In The Rain”. Den är mycket, mycket bra.

Plats 17-21

 

17 – Viktor Olsson – Viktor Olsson
”Från ”Stenungsund” har Viktor Olsson gått vidare. Detta är hans andra platta. Om hans mål är ett fullfjädrat konstnärskap har han nästan kommit fram nu. Musiken är pop, med ett stråk av spänstig soul som ytterst faller tillbaka på Smokey Robinson: sofistikerat, sångorienterat, kärnfullt. Låtarna med tydligast puls gör sig fint i popradion, men det är balladerna som gräver sig djupast. Men låtarna förstärker varann – vilket är rätt ovanligt med musik som är så här direkt och oblygt poporienterad – eftersom de så uppenbart kommer från samma plats, samma känslo­läge, samma grubblande romantiker. Viktor Olsson sjunger dem med ett klädsamt litet rasp i den annars klara tenoren, särskilt när orden bränner till.” Det är bland annat så Sydsvenskan beskriver Olssons andra album. Jag håller bara med.
18 – Colter Wall – Songs of the Plains
Redan ett år efter debuten är den här unge kanadensaren tillbaka med sitt andra album. Det är en fortsättning på redan inslagen väg med klassisk country framburen av en djup, djup barytonröst.
19 – Hannah Wicklund & The Steppin Stones – Hannah Wicklund & The Steppin Stones
Hannah Wicklund är tjugoåringen som är född i South Carolina och nu bor i East Nashville. Hon skriver låtarna, sjunger grymt bra och spelar gitarr på den här debutplattan. Bakom producentspakarna finns Sadler Vaden från Jason Isbells The 400 Unit.
20 – Caitlyn Smith – Starfire
En av alla dessa fantastiska låtskrivare med Nashville som hemmahamn. Det är vad Caitlyn Smith är. ”Starfire” är hennes alldeles egna debutalbum. Kenny Rogers, James Bay och Chris Isaak är några andra artister som kan få börja leta efter andra som ska skriva låtar till dem. Jag hoppas nämligen att Caitlyn Smith snarast kommer med fler egna album.
21 – Ben Danaher – Still Feel Lucky
Ett av de där albumen jag inte riktigt vet hur jag upptäckte. Det är lysande rock som för tanken till John Mellencamp, Tom Petty och Bruce Springsteen. Titellåten är ett lysande exempel på den nyss nämnda blandningen.

DET LACKAR MOT JUL…
The Mother Church of Country Music kallas ibland Ryman Auditorium i Nashville för i folkmun. Byggnaden uppfördes 1892 och öppnades som Union Gospel Tabernacle. Byggnaden döptes sedermera om till sitt nuvarande namn efter kapten Tom Ryman, en rik flodbåtskapten. The Ryman blev hemmahamn för radioprogrammet Grand Ole Opry mellan 1943-1974. Kända namn som Caruso, Sarah Berhardt, W.C. Fields och Booker T. Washington har spelat i konsertsalen, som är känd för sin utmärkta akustik.

Under oktober i år och och förra året, var The Ryman hemmet för Jason Isbell and The 400 Unit för sex spelningar. Resultat från förra årets spelningar går att höra på deras livealbum ”Live From The Ryman”, som släpptes den 19 oktober i år. Där går det höra liveversioner från Isbells tre senast album. Bland låtarna finns ”Cover Me Up” och ”If We Were Vampires”. Båda de låtarna berättade Amanda Shires om när hon fick frågan om det funnits tillfällen när hon omedelbart blivit imponerad av Jason Isbells sångförfattande.

“Yeah, “Cover Me Up.” I just said, “OK. Bye. I’m leaving.” And “Vampires.” And there’s also lines of his that you’re just like, “How did you put all those words together in a row?”

Själv skrev jag följande om ”Cover Me Up” när Isbell och kompanjoner spelade på Berns i början av 2016.

“Jason Isbell sjunger så att alla som eventuellt fått en ståplats i Nybroviken, ett stenkast från Berns, genast väcks till liv och kommer in och dansar med oss andra. Vackrare sång än när han sjunger ”Cover Me Up” har jag aldrig hört, jag blir frälst det här är min typ av kyrka.”

Jag hade också turen att få höra ”If We Were Vampires” på vackra Mosebacketerassen i somras och skrev efteråt att en avskalad och orgelbesmyckad ”If We Were Vampires” är så vacker att det gör ont.

”If We Were Vampires” live på Mosebacketerassen

 

GOD JUL ÖNSKAR TYRESÖ-TOMTEN!

Bonus: Passa på att kolla in fjärde säsongen av en av de allra bästa spionserierna någonsin. Du hittar Falsk identitet på SVT Play.

200 miljoner liter av de första svenska jordgubbarna. Knappt 12 000 Teslor av modell S. Drygt 418 miljoner burkar av sommarens öl Effortless Grapefruit IPA. Nästan 17 miljoner kilo av svensk oxfilé. 2 000 tvåor på Östermalm i Stockholm. Knappt 5 600 000 år med Spotify Premium för hela familjen. Det är här är storleken på den svenska musikmarknaden under ett år.

Magnus Lindberg gästar Roger Karlsson på Södra Teatern

Den svenska musikmarknaden omsätter ungefär 10 miljarder kronor årligen. Då ingår upphovsrättsliga intäkter, intäkter från inspelad musik och konsertintäkter. I intäkterna ingår inhemsk respektive utländsk försäljning. Med inhemsk musikförsäljning avses betalningar för musikkonsumtion i Sverige. Det betyder t.ex. att konsertintäkter från svenska artister liksom utländska artister, som framträdde i Sverige 2016 räknas in i den inhemska marknadens intäkter. Svensk musik som framförts i utlandet räknas som exportintäkter – i de fall intäkterna tas upp i Sverigeregistrerade bolag.

Upphovsrättsliga intäkter är ersättning för musikanvändning exempelvis i radio och tv, dataspel, reklamfilm, eller i bakgrunden på restauranger. Intäkterna tillfaller kompositörer, arrangörer, textförfattare, musiker, artister, musikförlag, musikbolag och producenter. Den här delen av den svenska musikmarknaden är ungefär 2,5 miljarder kronor.

Intäkter från inspelad musik kommer från försäljning av musikinspelningar i olika format – främst från prenumerationsabonnemang på strömmad musik, men också från försäljning av cd-skivor och nedladdningar. Den här delen av den svenska musikmarknaden utgör ungefär 2 miljarder kronor. Det såldes vinylskivor för 60 miljoner kronor, dvs. drygt 0,5 procent av den svenska musikmarknaden eller 3 procent av intäkterna för försäljning av musikinspelningar.

Ungefär 5,5 miljarder kronor uppgår den största delen av den svenska musikmarknaden. Det är konsertintäkterna som är störst på den svenska musikmarknaden. Vart är vi på väg? Det kan man undra med all denna sifferexercis? Dels undrar jag över hur en marginalföreteelse som vinyler kan få så stor uppmärksamhet i media och allra mest hos rockjournalister? Det är faktiskt obegripligt. Det är också många rockfans som kramar vinylskivor. Det är inte underligt att hiphopen nu räknas som den största musikgenren. Hiphopen har tillsammans med sina fans flyttat in i den strömmade världen. Den, åtminstone just nu, relevanta delen av intäktsskapande när det gäller musikinspelningar.

Konsertintäkterna som utgör mer än hälften av den svenska musikmarknaden får en del uppmärksamhet i media i form av recensioner, men inte så mycket mer. Jag tänkte därför nämna något ännu mera obskyrt. Något som har min fulla uppmärksamhet i vissa specifika delar. Nedladdningar av hela konserter. Metallica, Bruce Springsteen, Pearl Jam och Red Hot Chili Peppers är exempel på artister som har den goda smaken att lägga ut alla sina konserter till försäljning. Det kostar knappt 10 dollar att ladda ner en konsert i MP3-format. Jag kan inte komma på att jag läst något om detta underbara fenomen. Jag har säkerligen missat några artiklar bara för att jag skrev så nyss.

Gemensamt för de fyra artisterna jag nämnde alldeles nyss är att de sköter sin försäljning via företaget Nugs.net. Det grundades 1993 av Brad Sterling. Han ville ha en plats för sin växande samling av bootlegs från Greatful Dead och Phish och för att kunna byta med andra samlare. Sedan 2002 har nugs.net sålt mer än 250 miljoner nedladdningar av olika konserter. Det finns drygt 15 000 konserter från mer än 1 000 artister att botanisera bland.

Mitt eget botaniserande den här våren har bland annat lett fram till köp av båda Metallicas konserter i Stockholm. De var tillgängliga ett par dagar efter Globenspelningarna och på nedladdningarna är ljudet tipp topp, vilket det inte går att anklaga ljudet i Globen att vara. Bruce Springsteen ger också ut gamla spelningar. Det kommer en arkivspelning första fredagen i varje månad. De senaste månaderna har det dykt upp spelningar från Born In The Usa-turnén 1984, Darkness on the Edge of Town-turnén 1978 och Working on a Dream-turnén 2009 för att nämna några trevliga exempel.

Möjligheten att få höra konserter på det här sättet för en livemusikknarkare, som mig själv, är det här inget annat än en lisa för själen. Allt mellansnack finns med. Det är inte bortklippt, som på livealbum som ges ut i annan form. Chansen att du får höra en publik som går helt bananer om spelningen är gjord i Sydamerika är stor. Det är underbart att kunna följa hela turnéer om det handlar om artister som faktiskt varierar setlistan mellan varje kväll, som exempelvis The Boss och Pearl Jam. Skulle exempelvis AC/DC, som på sin höjd byter ut en låt på ett och ett halvt år i setlistan, sälja sina konserter skulle det räcka med en souvenir från en konsert där jag själv varit i publiken.

Tyvärr finns inga svenska artister som ger konsertpubliken någon liknande möjlighet att ta del av konserter i efterhand. Det närmaste vi kommit det under den här våren var Ulf Lundell. Han har lagt ut den sista spelningen i Linköping från sommarturnén 2015 på sin egen hemsida. Där ligger den redo för att ladda ner för den som vill lyssna på en alldeles utmärkt sommarkväll. Det kostar dig inte ett öre förutom den tid du lägger på att ladda ner.

Den första fredagen i innevarande månad släppte Springsteen en spelning från Madison Square Garden i november 2009. Bandet hade börjat spela hela album under kvällarna när de återvänt till Nordamerika på Working on a Dream-turnén. Kvällen före spelade de ”The Wild, The Innocent & The E Street Shuffle”. Den New York-kväll vi nu får uppleva spelar de hela ”The River” från start till slut. Det är enda gången det kommer att hända säger Springsteen innan de börjar. Han kommer att ångra sig. Drygt sex år senare inleds den två år långa ”The River-turnén”.

Den hyperstarka trion av album Bruce gav ut mellan 1975-1980. Först ”Born To Run”, sedan ”Darkness On The Edge of Town” och så ”The River”. När Bruce och The E Street Band 36 år efter utgivningen av ”The River” spelar det som kan vara heartland-rockens epicentrum varje kväll från start till slut, då vill till och med jag dansa. Tre av kvällarna spelar de på Ullevi i Göteborg. En av kvällarna, en varm kväll i juli 2016 hade jag nöjet att vara på plats. Efteråt har det varit ett nöje att kunna lyssna på de andra två Ullevi-kvällarna också.

HALVÅRETS PUNKTINSATSER

Mumsigt

Halvårets sommaröl: Effortless Grapefruit IPA. Det sägs att det är bra med frukt en varm sommardag. Jag kan bara hålla med.
Halvårets höjdarkonserter utan inbördes ordning I: Colter Wall på Bryggarsalen.
Halvårets bok på nattduksbordet I: Collateral (Netflix). Ett pizzabud blir nedskjuten i London precis efter en av sina leveranser. Därifrån utvecklar sig denna historia med många komplexa karaktärer.
Halvårets höjdarkonserter utan inbördes ordning II: Tyler Childers på Twang.
Halvårets citat I: ”I tider av allmänt utbrett bedrägeri, blir det en revolutionär handling att säga sanningen.” – George Orwell

Skön rock på Debaser Strand

Halvårets höjdarkonserter utan inbördes ordning III: JD McPherson på Debaser Strand.
Halvårets åkband: STHLM Americana med många fina konserter.
Halvårets höjdarkonserter utan inbördes ordning IV: David Ramirez på Bryggarsalen.
Halvårets bok på nattduksbordet II: Seven Seconds (Netflix). En pojke på cykel blir påkörd. En polis kör bilen och smiter från olycksplatsen med hjälp av sina kollegor. Där börjar denna utmärkta serie om korrumperade poliser och rättrådiga poliser.
Halvårets höjdarkonserter utan inbördes ordning V: Hästpojken på Debaser Strand.

Titus Welliver som Harry Bosch

Halvårets höjdarkonserter utan inbördes ordning VI: First Aid Kit på Waterfront.
Halvårets bok på nattduksbordet III: Bosch säsong 4 (HBO). De här fantastiska scenerna ifrån Los Angeles. Underbart filmade. Michael Connellys böcker och Henrik Bastins touch när böckerna blir strömmad TV är inget annat än ren och skär polisseriemagi.
Halvårets höjdarkonserter utan inbördes ordning VII: Roger Karlsson på Södra Teatern.
Halvårets bok på nattduksbordet IV: Fauda säsong 2 (Netflix). Vi följer den israeliska underrättelsetjänsten igen. Huvudfiguren är återigen Doron Kavillo. Det är långt ifrån skratten och ljuset i den här serien.
Halvårets höjdarkonserter utan inbördes ordning VIII: Hannah Aldridge på The Southside Cavern.

Världens mest intressanta rockband

Halvårets höjdarkonserter utan inbördes ordning IX: Anderson East på Kägelbanan i januari.
Halvårets citat II: ”Indecision is the thief of opportunity.” – Warren Buffet
Halvårets höjdarkonserter utan inbördes ordning X: Queens of the Stone Age på Gröna Lund.
Halvårets sämsta: Greta van Fleet har inte besökt Stockholm, men det blir bättring på det i november.
Halvårets höjdarkonserter utan inbördes ordning XI: Brian Fallon på Gröna Lund.

Jason Isbell & The 400 Unit på Mosebacketerassen

Halvårets höjdarkonserter utan inbördes ordning XII: John Moreland på Södra Teatern.
Halvårets bok på nattduksbordet V: Killing Eve (HBO). Baserad på Luke Jennings böcker om Villanelle. Eve Polastri en MI5-anställd börjar spåra den psykopatiska kontraktsmördaren Villanelle. Båda kvinnorna blir besatta av varandra. Ännu en magisk serie att titta på. Skönt att veta att säsong 2 är beställd.
Halvårets höjdarkonserter utan inbördes ordning XIII: Jason Isbell & The 400 Unit på Mosebacketerassen.
Halvårets bok på nattduksbordet VI: C.B. Strike (HBO). Filmatiserade berättelser om detektiven Cormoran Strike utifrån de böcker J.K. Rowling skrivit under pseudonymen Robert Galbraith.
Halvårets musikfilm: The Wrecking Crew (Netflix), med bland annat Carol Kaye på bas. Efter att du sett den blir det svårt att nämna något The Wrecking Crew inte spelat på.

Jimmy Iovine & Dr Dre

Halvårets liveskiva I: Anywhere Loud – Imperial State Electric
Halvårets musikdokumentär: The Defiant Ones (Netflix). Fyra fantastiska avsnitt om Dr. Dre och Jimmy Iovine. In och titta bara med er!
Halvårets liveskiva II: The Timber House Sessions – Brian Dunne
Halvårets börsvärde: När Spotify introducerades på New York-börsen var värdet större än värdet på världens tre största skivbolag Sony, Universal och Warner. Alltså större värde på Spotify än vad skivbolagen var värda tillsammans. Är det skivbolagen eller någon annan som driver musikindustrin framåt?
Halvårets liveskiva III: Live: 1984-08-20 East Rutherford, NJ – Bruce Springsteen & The E Street Band

Live From The Ryman

Halvårets liveskiva IV: Plain Spoken: From Chicago Theatre – John Mellencamp
Halvårets översättning: Mauro Scocco och Julia Frej – ”Vänta på att dö”. Världens kanske vackraste sång om destruktivt leverne skrev Townes van Zandt i ”Waitin’ Around To Die”. Nu finns den på svenska i en oerhört bra version med Mauro och Julia.
Halvårets liveskiva V: Den som ryktet sa var att Jason Isbell håller på att sammanställa ett livealbum från sina sex kvällar i rad på Ryman Auditorium i Nashville förra hösten. Det visade sig vara helt sant. Ett album med tretton låtar från de tre senaste skivorna dyker upp i oktober. Precis i samband med att de gör sex kvällar till på The Ryman.
Halvårets citat III: ”Aging is an extraordinary process where you become the person you always should have been.” – David Bowie
Halvårets liveskiva VI: Live Sommaren 2015 – Ulf Lundell

Fantastisk musik

HALVÅRETS ALBUMTIPS
Det är lite nyordning här i halvårskrönikan det här året. Det blir inga albumtips. De kan du hitta på annat håll bland mina kråkfötter. Tips från januari och februari, mars och april finns redan att hitta. Orkar du inte leta och vill automatiskt hålla dig uppdaterad i framtiden, dvs. ungefär varannan månad finns också en spellista att följa.

HALVÅRETS BÄSTA ALBUM


Halvårets bästa album 2018

Brent Cobb – Providence Canyon
Countryfunk. Smaka på ordet. Det ligger bra på tungan. I mina öron gör det underverk. Brent Cobb beskriver vad han ville göra som countryfunk. Nu bryr jag mig inte så mycket om någon genre. Jag bara inser att det här är en utmanare till årets bästa album. Det är dessutom kusinen Dave Cobb, som hållit i produktionen igen.

AVSLUTNINGSVIS
Tänkte jag tipsa om två mycket trevliga möjligheter att få både höra och se ny musik i form av sådant som ej släppts ännu och i avskalade akustiska versioner. Det har du möjlighet att göra om du rattar in din webbläsare till National Public Radio eller NPR, som det förkortas.

Programmet du ska leta upp om du är intresserad av att du lyssna på kommande albumsläpp en vecka innan de släpps heter självförklarande nog First Listen. Vill du istället, eller kanske också, höra och se avskalade versioner med sagolika artister är det Tiny Desk Concerts som gäller. Kolla in det här klippet med John Moreland så får du en liten uppfattning om hur det kan se ut.