Arkiv för kategori ‘Ishockey’

Dagen före att Jake Smith föddes 1974 vann Philadelphia Flyers Stanley Cup. De slog Boston Bruins i finalen. När Smith hunnit bli ungefär två månader exploderade Watergate-skandalen, som fick Richard Nixon att avgå som Usas president den 9 augusti. När det är en månad och tre dagar till att The White Buffalo, som är Smiths artistnamn, fyller 46 år släpper han sitt sjätte studioalbum.

 

Tankar som rinner ner i avloppet och en krampaktig kamp för att inte dras ned och klara sig genom dagen. I det mörkret startar ”Problem Solution”. Tillsammans med helgon, syndare, förlorare och vinnare är det sedan dags för mera alkohol försöker Smith skölja bort det som verkligen betyder något i ”The Drifter”. Drömmarna åker ner i önskebrunnen när vi nått fram till ”No History” och att kärleken inte kommer att räcka till oss alla. Det finns inget fel i att vara en drömmare lugnar The White Buffalo med. Han saknar ljudet av brisen som smeker löven i det mäktiga mullbärsfikonträdet. Han väntar på stranden och saknaden är ännu större av sin kära i den vackra ”Sycamore”.

Inget hopp, inget roligt alls när hjärtat krossas i ”Come on Shorty”. Ett nödrop med en handskriven skylt med namnet på berättarrösten i ”Cursive” hålls upp. Hand som rör vid hud och att kyssa sin älskade farväl på morgonen behöver leva vidare när teknikens landvinningar vinner mark, annars förutspår berättaren sin egen död. I ”Faster Than Fire” är naturen på väg att slå tillbaka. Det är svårt att inte dra parallellerna till alla som sitter isolerade i någon form av coronakarantän när The White Buffalo varnar för att Moder Jord kommer att visa vem det är som bestämmer.

Det sitter små balkonger längst uppe på husen i en kuststad där ett ödesmättat piano inleder nästa låt. Fruarna till sjömännen vankar fram och tillbaka på balkongerna och ber om att deras makar ska återvända hem till tryggheten. Himlen exploderar, havet ryter, vinden ylar och sticker i kinderna, vågor kraschar ner, någon ramlar över bord och flyter bort i det svarta vattnet. Nu är handlingen i ”Widow’s Walk” avslöjad, men den tål många lyssningar så det gör inte någonting. Den ödesmättande smärta och sorg som kommer fram i ”River of Love and Loss” är hjärtskärande när en älskande vill göra sällskap med sin redan drunknade kärlek. Gränsen mellan djur och människa suddas ut i ”The Rapture” när en skruvad och primitiv saga om törsten efter blod berättas. Det är många anonyma ansikten du möter på din vandring genom livet. Miljarder som du aldrig kommer att träffa. Hjärtan som slår i otakt. Där är början till albumet sista sång ”I Don’t Know a Thing About Love”.

Shooter Jennings har producerat ”On the Widow’s Walk”. Det är som vanligt fyllt med små kolsvarta berättelser, våldsamma, fyllda med sorg, fyllda med längtan efter kärlek och hopp. Det är också kryddat med Jake Smiths starka och känslosamma röst, som får nackhåren att ställa sig upp. Sökande ögon, som letar efter kärlek. Gräset växer i askan. Att få förlora sig i kärleken igen. Att hitta rätt person att dela kärleken med, sjunger Jake Smith. Att tillsammans upptäcka kärleken på nytt. Det är den hoppfyllda avslutningen av ett album, som kommer att få mycket av min tid det här året.

BETYG: 9/10
BAND: The White Buffalo
ALBUM: On the Widow’s Walk
RELEASEDATUM: 2020-04-17
SKIVBOLAG: Universal / Snakefarm Records
BÄSTA LÅTEN: Jag hittar inte bara en bästa låt, utan två. För mig fortsätter berättelsen i Sycamore in i det som är historien om en lycklig framtid i I Don’t Know a Thing About Love.

LÅTLISTA – ON THE WIDOW’S WALK
1. Problem Solution
2. The Drifter
3. No History
4. Sycamore
5. Come on Shorty
6. Cursive
7. Faster Than Fire
8. Widow’s Walk
9. River of Love and Loss
10. The Rapture
11. I Don’t Know a Thing About Love

DISCOGRAPHY – THE WHITE BUFFALO

Darkest Dark, Lightest Light (2017)
Love and the Death of Damnation (2015)
Shadows, Greys & Evil Ways (2013)
Once Upon a Time in the West (2012)
Hogtied Revisited (2009)
Lost And Found [EP] (2011)
Prepare For Black And Blue (2010)
White Buffalo [EP] (2005)

Larry Murphy spelade för Pittsburg Penguins och Detroit Red Wings under sin numera avslutade spelarkarriär i NHL. Colton Parayko spelar just nu NHL-final i St. Louis Blues, som möter Boston Bruins. Murphy och Paryko har flera gemensamma nämnare. Båda är backar. Båda är högerskyttar. Båda har nummer 55 på sin tröja.

 

Det är fem dagar sedan kvällens huvudattraktion fyllde 55 år. Han fick förnamnen Leonard Albert av sina föräldrar Roxie och Sy. Han är syssling med den amerikanska tv-personligheten Al Roker. Kvällens manliga artist har barn tillsammans med Lisa Bonet. Du har kanske räknat ut att det är Lenny Kravitz som står på Gröna Lunds scen ikväll?

Det är knappt fyra år sedan Kravitz stod på samma scen och spräckte skinnbyxorna under ”American Woman”. Då fick publiken se hela härligheten. Frågan är hur många i den stora publiken som kommer med hopp om en encore på Kristi Himmelfärds dag? De som kom av den anledningen kan snabbt lämna Gröna Lund eftersom att Kravitz bär jeans idag. Kvällen börjar lovanade med “Fly Away”, ”Dig In”, The Guess Who-covern “American Woman” och en vass “Fields of Joy”.

Sedan kommer ett parti med “Freedom Train” och “Who Really Are the Monsters?” som känns lika roligt att sitta och titta på färg som torkar. Det följs av ”Stillness of Heart”, “It Ain’t Over ‘Til It’s Over”, “Can’t Get You Off My Mind”, “Low” och “I Belong to You”som känns väldigt såsigt. Såsigt fast att det är en del bra låtar i den passagen. Jag kommer på mig själv med att stå och tänka på Barometerns recension av Donkeyboys ”Silver Moon”. Recensenten skriver ”Låtarna växer visserligen med tiden, om än mest så som mögel frodas i gammal pastasås”.

När energin återvänder med ”Where Are We Runnin’?” är publikleden betydligt tunnare än i början av kvällen. När ”Are You Gonna Go My Way” drar igång exploderar också publiken för första gången ikväll. Den fortsätter in i ”Love Revolution”. Kvällen avslutas med “Let Love Rule” i en alldeles för utdragen version.

Min säsongsdebut på Grönan innehöll en del sött, men alldeles för mycket surt för att jag ska vara nöjd. Lenny Kravitz borde kunna betydligt bättre än vad han visar ikväll.

Vi har kommit fram till slutet av den dubbla nedräkningen av de hundra bästa låtarna och den bästa NHL-spelaren som burit det tröjnummer på de placeringar jag presenterar idag. Här kommer de allra bästa låtarna som getts ut under sju års tid.

 

Idag har nedräkningen kommit fram till toppen av listan, plats 1-10. Hoppas att du fortfarande klarat av utmaningen att hålla två listor i huvudet samtidigt. Här kommer nu först hockeyspelarna och sedan de bästa låtarna.

1, Terry Sawchuck. 2, Doug Harvey. 3, Pierre Pilote. 4, Bobby Orr. 5, Nicklas Lidström. 6, Phil Housley. 7, Phil Esposito. 8, Alexander Ovechkin. 9, Gordie Howe. 10, Guy Lafleur.

PLACERING – LÅTTITEL – ARTIST
1 – The Dangerous Kind – Aaron Lee Tasjan
Det här så vacker som en bluesrock ‘n roll-låt någonsin kan bli. Det är en snabb berättelse och låt som går på knock. Den är farligt bra helt enkelt.
2 – Feathered Indians – Tyler Childers
Spännet på bältet gör avtryck på insidan av hennes lår, sjunger Childers i början av den här låten om fysisk kärlek och de känslor som uppstår när kemin är rätt.
3 – Var är vi nu? – Kent
”Du vaknar upp din ungdom borta, Din spegelbild ser ut som skit, Och allt som förut var så enkelt, har blivit väldigt svårt. Som alltid flyr jag till musiken, Den enda plats där jag är jag, En plats med enkla raka regler, Där de stora drömmarna är lag.” Du som är nere med Kent känner igen de där stroferna som Jocke Berg skaldat i den omåttligt vackra ”Var är vi nu”. Hur det är med min ungdom vete sjutton? Något ligger nog däremot i de där Tigerdrottning-raderna?
4 – Turtles All The Way Down – Sturgill Simpson
Sturgill Simpson sjunger om psykedeliska erfarenheter som en följd av användning av droger som marijuana, LSD, psilocybin och DMT. Sången fylls av referenser till möten med Jesus, djävulen, Buddha och utomjordliga reptiler.
5 – Electric Man – Rival Sons
Jay Buchanans briljanta och självklara rockröst tar vid efter att Mr Fuzzlord Scott Holiday riffat igång ”Electric Man” tillsammans med Michael Mileys trummor. Det är bara att hänga med.

6 – Stenungsund – Viktor Olsson
Viktor Olsson var 22 år när debuten släpptes och han kommer från Stenungsund. En plats som är lika delar industrisamhälle och västkustidyll några mil norr om Göteborg. I den här underbara låten målas bilder av industrierna, vi sitter på trappan utanför Ninas Café och ser solen gå ner.
7 – Down In The Gulley – Brent Cobb
Min favoritlåt från Brents debutalbum är ”Down in the Gulley”. En historia som är delvis baserad på verkliga händelser om hans farfar, som anklagades för att ha ett hembränneri på sin tomt. Det löste sig till slut för farfar.
8 – Summer’s End – John Prine
I videon till “Summer’s End” blixtrar det förbi rapporter om opiumepidemin i Usa på en tv-skärm. Där finns en tydlig ledtråd till den förödande historia som berättas i den här vackert melankoliska låten.
9 – White Man’s World – Jason Isbell and The 400 Unit
I ”White Man’s World” sjunger Isbell om både jämlikhetsproblem och rasfrågan. Här ger Isbell oss sitt perspektiv på sin egen roll i kampen för jämlikhet oavsett om det är ras eller kön. Samtidigt känner han inte skuld eller skam över sådant som ligger utanför hans egen kontroll. Han vill lämna över en värld till sin dotter där hon har möjligheten att låta världen vara hennes. På det sätt som passar henne. Han reflekterar över sitt eget privilegium, som vit man som lever i ett vitt grannskap med benen från de amerikanska urinvånarna under sina fötter. Lyssna efter Mercys mamma Amanda Shires som kommer in på fiol efter textraden ”Mama wants to change that Nashville sound”.
10 – Welcome To Earth (Pollywog) – Sturgill Simpson
Simpson hälsar sin förstfödde son välkommen till jorden och förklarar hur han alltid kommer att älska sonen.

Vi fortsätter den dubbla nedräkningen av de hundra bästa låtarna och den bästa NHL-spelaren som burit det tröjnummer på de placeringar jag presenterar idag. Det kommer tio åt gången. Det vill säga tio hockeyspelare och tio låtar.

 

Idag har nedräkningen kommit fram till plats 11-20 och efter dagens nedräkning har vi bara tio i topp kvar. Hur nyfiken är du? Hoppas att du fortfarande klarar att hålla två listor i huvudet samtidigt. Här kommer först hockeyspelarna och sedan musiken.

11, Mark Messier. 12, Jarome Iginla. 13, Pavel Datsyuk. 14, Dave Keon. 15, Milt Schmidt. 16, Brett Hull. 17, Jari Kurri. 18, Denis Savard. 19, Steve Yzerman. 20, Luc Robitaille.

PLACERING – LÅTTITEL – ARTIST
11 – Cover Me Up – Jason Isbell and The 400 Unit
“Jason Isbell sjunger så att alla som eventuellt fått en ståplats i Nybroviken, ett stenkast från Berns, genast väcks till liv och kommer in och dansar med oss andra. Vackrare sång än när han sjunger ”Cover Me Up” har jag aldrig hört, jag blir frälst det här är min typ av kyrka.” Det skrev jag när Isbell var i Stockholm i januari 2016. Den här liveversionen kommer från The Ryman i Nashville.
12 – Backa Tiden – Joel Alme
En stark tillbakablick på ett liv som hunnit en bit på vägen. Betraktelserna börjar med ”Det kunde gärna lika gärna gått, som alla andra sa: Den pojken faller nog hårt, men det blev du, inte jag, Vi satt på Sannaskolans tak, medans sommaren blåste bort, Tiden väntar inte på nån, men det visste vi inte då, Om tiden går att backa på nåt sätt, då skulle vi väl aldrig gå ner ifrån det där taket”.
13 – Old Men Young Women – Lori McKenna
Det är som att följa med i en film när du lyssnar på texten som Lori McKenna sjunger på den här Dave Cobb-produktionen.
14 – Tupelo – Jason Isbell and The 400 Unit
I den tredje låten på ”The Nashville Sound” är det just till Tupelo, som Jason Isbell & The 400 Unit flyr för att där finns tjejen som inte dömer och där går det att vara trygg. Det är oklart om det finns någon koppling i texten till Elvis Presley och att det är av en sådan anledning, som Jason Isbell låter huvudpersonen i låten ”Tupelo” fly till just dit. Producenten Dave Cobb nämnde i en intervju för podden Walking The Floor, som Foo Fighters-gitarristen Chris Shiflett har, hur intelligenta texter Cobb tycker att Jason Isbell skriver. Det brukar ta tre, fyra år innan jag förstår dem, sade Cobb bland annat.
15 – South of Atlanta – Brent Cobb
Vi åker på biltur längs I85 tillsammans med Brent Cobb i södra delen av Georgia och insuper natur, miljö och människor.

16 – The Promise – Sturgill Simpson
Den här låten började sitt liv som en new wave-hit med When In Rome på 80-talet. Sturgill Simpson gör sedan en alldeles hjärtskärande version av den på sitt album ”Metamodern Sounds in Country Music” från 2014.
17 – Brinner – Hästpojken
”Jag letar igenom dom saker som jag aldrig förstår, Och där står, En liten man och säger världen är min och bara sångerna slår, Sin ridå, Jag hade några saker att få sagt, Jag hade några önskningar i natt, Då ibland när jag läser kan jag känna mig hel, Som en del, Av något stort men jag får ingenting gjort när jag tänker nåt fel, Ja ett fel”.
18 – Built-In Forgetter – The Temperance Movement
När vi rör oss vidare ut i den stora världen är det tur att vi kan luta oss mot nådens syster i den ultrasköna rockaren ”Built-In Forgetter”.
19 – Ghost Town – Sam Outlaw
“Wish that you could see this city just how it used to be, Burnin’ with the fire of industry, Wish that you could feel the life we once felt on these streets, But you can’t, no you can’t”. Det som en gång var är inte hur det är nu.
20 – Gå med mig vart jag går – Lars Winnerbäck
Det här är så nära industrirock Lasse Winnerbäck kommer. Den känslan förstärks när Thåström tar ton i den andra versen.

Vi fortsätter den dubbla nedräkningen av de hundra bästa låtarna och den bästa NHL-spelaren som burit det tröjnummer på de placeringar jag presenterar idag. Det kommer tio åt gången. Det vill säga tio hockeyspelare och tio låtar.

 

Idag har nedräkningen kommit fram till plats 21-30 och vi börjar närma oss den absoluta toppen. Hoppas att du fortfarande klarar att hålla två listor i huvudet samtidigt. Här kommer först hockeyspelarna och sedan musiken.

21, Stan Mikita. 22, Mike Bossy. 23, Bob Gainey. 24, Chris Chelios. 25, Joe Nieuwendyk. 26, Peter Stastny. 27, Frank Mahlovich. 28, Steve Larmer. 29, Ken Dryden. 30, Martin Brodeur.

PLACERING – LÅTTITEL – ARTIST
21 – Alby 1981 – Roger Karlsson
Här kommer berättelsen om Magnus, Keijo och Joanna.
22 – Cherry Blossom Wine – Sadler Vaden
Utan sällskapet av Jason Isbell eller Kevin Kinney gör Sadler Vaden en underbar rockplatta och där finns den extra, extra bra pärlan till låt.
23 – My Silver Lining – First Aid Kit
Den första singeln från albumet “Stay Gold”, ett album som producerades av Mike Mogis. Vad är poängen? Varför gör jag det jag gör? Den här låten handlar om att hitta just det ljuset i tillvaron som gör det värt all ansträngning.
24 – You Don’t Look So Good (Cocaine) – Caroline Spence
”It’s hard to tell people things they don’t want to hear. It’s hard to make someone see the effects of their actions when the consequences aren’t immediate. This song comes out of not knowing how to talk to someone about their choices and your concerns about those choices. It’s the voice of a concerned friend.” Det här berättar Caroline Spence om låten för NPR.
25 – Khom Loy – Lars Winnerbäck
Bara för textraden “Du säger att jag har männskor runt omkring mig hela tiden men jag känner mig ensam”.

26 – NYC in the Rain – Caleb Caudle
Caleb Caudles uppväxt i bibelbältets North Carolina präglades av ett stort intresse för punken. Inspirerad av band som The Clash och Velvet Underground fann Caleb en plats på North Carolinas punkscen. Med åren kom mognad och en allt mer växande samling skivor från svunna dagar, vilket satte igång hans intresse för countrymusik. Här en underbar New York-skildring från senaste plattan.
27 – Leaving LA – Father John Misty
Josh Tillmans tretton minuter långa memoarer. Bland annat om hans första minne av musik. Då håller han på kvävas av en godis som smakar vattenmelon samtidigt som ”Little Lies” av Fleetwood Mac spelas på radion.
28 – Live Oak – Jason Isbell
Det finns en stor kraft i nykterheten, som kommer efter ett missbruk. Här är en låt fullt av funderingar hur livet kunde ha slutat om inte missbruket brutits.
29 – Filthy and Fried – Drive-By Truckers
Textdriven rock. Det här kan vara en del i manualen till den typen av rock. Mike Cooley sjunger en personlig berättelse om ungdom och föräldraskap i den här fantastiska låten.
30 – Like a Mighty River – St. Paul & The Broken Bones
En mäktig flod. Det är en bra liknelse med Paul Janeways fängslande röst.

Vi fortsätter den dubbla nedräkningen av de hundra bästa låtarna och den bästa NHL-spelaren som burit det tröjnummer på de placeringar jag presenterar idag. Det kommer tio åt gången. Det vill säga tio hockeyspelare och tio låtar.

 

Idag har nedräkningen kommit fram till plats 31-40. Det jag kräver av dig som läser är att hålla två listor i huvudet samtidigt. Här kommer först hockeyspelarna och sedan musiken.

31, Grant Fuhr. 32, Dale Hunter. 33, Patrick Roy. 34, John Vanbiesbrouck. 35, Tony Esposito. 36, Matthew Barnaby. 37, Patrice Bergeron. 38, Pavol Demitra. 39, Dominik Hasek. 40, Henrik Zetterberg.

PLACERING – LÅTTITEL – ARTIST
31 – Break It Down – Imperial State Electric
“Break It Down” är en duett med Linn Segolson och doftar det country på samma sätt som i ”Dead Flowers” med The Rolling Stones.
32 – Hög i gränder – Avantgardet
Neddrogad och bottenlöst låg i London är erfarenheter Rasmus Arvidsson själv har upplevt. Det känns när han sjunger den här vackra och mörka låt.
33 – Vänta på att dö – Julia Frej & Mauro Scocco
Det måste vara en av de mörkaste texterna genom tiderna som Townes Van Zandt skrev i originalet ”Waiting Around To Die”. Här hör vi den underbart översatt till svenska med Julia och Mauro.
34 – Baksidan av båten – Viktor Olsson
””Baksidan av båten” skulle till exempel ha kunnat bli en tafflig rip-off på Sam Cookes gamla ”A change is gonna come” men växer i stället ut till en svensk soulklassiker i sin egen rätt.” Det skriver GP i sin recension av albumet där du hittar den här underbara sången.
35 – Black Smoke Rising – Greta Van Fleet
Det här är också titeln på Greta Van Fleets debut-EP, som släpptes den 21 april 2017. Singeln ”Highway Tune” toppade listan Billboard Mainstream Rock i september samma år. Titellåten skrevs i studion under inspelningen av EP:n.

36 – If We Were Vampires – Jason Isbell and The 400 Unit
En av de vackraste kärlekslåtarna genom tiderna. Vi får vara tacksamma för tiden tillsammans. Samtidigt kommer någon av oss att få spendera den sista tiden ensam. Isbell hoppas att det inte blir han som behöver göra det.
37 – Röda Bolaget – Joel Alme
Almes morfar var kapten på Röda Bolaget, och drack ihjäl sig vid 50. Några år senare dog hans mormor, så mamma och hennes bröder växte upp delvis på barnhem. På något sätt klarade mamma det, men hennes bröder blev aldrig trygga i familjer som vuxna.
38 – Broken Bones And Pocket Change – St. Paul & The Broken Bones
Temat är olycklig kärlek. I andra versen illustreras det på följande sätt “Reckless love has made me cold, Worn down just like shoes, Ain’t nobody, Ain’t nobody gonna love me, I’ll just stand here, all alone”.
39 – Feral Roots – Rival Sons
Tempot stannar nere med ”Feral Roots” samtidigt som energin bara växer i kvällens kyrka. Det var min upplevelse av låten från albumet med samma namn när jag såg det live för första gången. En av många höjdare den måndagen i mars.
40 – Irene – Courtney Marie Andrews
En god kvinna, som drar till sig dåliga beslut likt en magnet. En observerande historia om mig-själv-generationen.

Vi fortsätter den dubbla nedräkningen av de hundra bästa låtarna och den bästa NHL-spelaren som burit det tröjnummer på de placeringar jag presenterar idag. Det kommer tio åt gången. Det vill säga tio hockeyspelare och tio låtar.

 

Idag har nedräkningen kommit fram till plats 41-50. Det jag kräver av dig som läser är att hålla två listor i huvudet samtidigt. Här kommer först hockeyspelarna och sedan musiken.

41, Brent Gilchrist. 42, Sergei Makarov. 43, Marty Biron. 44, Chris Pronger. 45, Jody Shelley. 46, David Krejci. 47, Marc-Andre Bergeron. 48, Daniel Briere. 49, Brian Savage. 50, Corey Crawford.

PLACERING – LÅTTITEL – ARTIST
41 – The Pride of Queens – Daniel Romano
De Ramones-liknande riffen och textsnutten “Gabba Gabba Hey” för tankarna till stadsdelen Queens i New York och The Ramones, som är en av stoltheterna som kommer därifrån.
42 – Backwater Zoo – The Temperance Movement
Att få allt te i Kina är inledningserbjudandet i skönt gungande Backwater Zoo.
43 – Come Home Soon – Brent Cobb
Brent Cobb är en utmärkt historieberättare. Här startar vi berättelsen längre från Georgia än han någonsin kunde tänkt sig. Bilen styr genom Colorado, han bor på vägen, samtidigt som hemlängtan är mycket stark.
44 – Find ‘Em, Fool ‘Em and Forget ‘Em – Anderson East
George Jackson och Rick Hall skrev den här låten, som släpptes av Jackson 1969. Anderson Easts version är inspelad i samma studio som Jacksons version. FAME Studios i Muscle Shoals, Alabama. East har Dave Cobb med som producent på den här dansvänliga partydängan.
45 – You Don’t Care Enough For Me To Cry – John Moreland
Det är svårt att hålla tillbaka tårarna när John Morelands sjunger så att allt hår på din kropp ställer sig i givakt och rösten kryper ner längs ryggraden och in i ben och märg.

46 – One Horse Town – Blackberry Smoke
På “The Whippoorwill” sjunger Charlie Starr “In the tiny town where I come from, You grew up doing what your daddy does, And you don’t ask questions you do it just because, You don’t climb to high or dream too much, With a whole lot of work and a little bit of luck, You can wind up right back where your daddy was” om livet i en småstad eller till och med en håla.
47 – Bottles & Cans – Caleb Caudle
En av mina absoluta favoritlåtar från 2014. En lättsam och medryckande Caleb Caudle.
48 – Lucky Penny – JD McPherson
Bas, trummor och riff. Allt en bra rockabillyliknande låt kan behöva. Den första singeln som dök upp från 2017 års album ”Undivided Heart & Soul”.
49 – Come On October – Caleb Caudle
När det är dags att måla ett nytt lager på mitt hjärta är det inte en helt vild idé att bejaka oktober.
50 – Amen, So Be It – John Moreland
Här rockar Moreland igång. Något som kännetecknar hela albumet “Big Bad Luv” att det är rockigare än tidigare. Rösten är som alltid något av en annan värld.

Vi fortsätter den dubbla nedräkningen av de hundra bästa låtarna och den bästa NHL-spelaren som burit det tröjnummer på de placeringar jag presenterar idag. Det kommer tio åt gången. Det vill säga tio hockeyspelare och tio låtar.

 

Idag har nedräkningen kommit fram till plats 51-60. Det jag kräver av dig som läser är att hålla två listor i huvudet samtidigt. Här kommer först hockeyspelarna och sedan musiken.

51, Brian Campbell. 52, Adam Foote. 53, Derek Morris. 54, Adam McQuaid. 55, Larry Murphy. 56, Sergei Zubov. 57, David Perron. 58, Kris Letang. 59, Roman Josi. 60, Jose Theodore.

PLACERING – LÅTTITEL – ARTIST
51 – 27 kvm – Viktor Olsson
Jag lyckas aldrig komma underfund med vilken 60-tals låt jag tycker basgången kommer ifrån. Det är en historia om en lägenhet i Stenungsund. Tänk att det går får till en så underbar låt om den och dess hyresgäster.
52 – Grandma’s Garden – Zac Brown
Dave Cobb gjorde ett konceptalbum om södra Usa tillsammans med några av sina favoritartister. Albumet heter ”Southern Family” och det här är höjdpunkten.
53 – If I Had A Tail – Queens of the Stone Age
Josh Homme sjunger i första versen “Do run-run, you won’t get far, I’m machine, obsolete, The land of the free lobotomy, I wanna suck, I wanna lick, I wanna grind, I wanna spit, Tears of pleasure, tears of pain, They trickle down your face the same, It’s how you look, not how you feel, A city of glass with no heart”. Sedan rockar han vidare i den bästa låten på “…Like Clockwork”.
54 – Nobody – The Sheepdogs
Boogie. Gung. Medryckande. Dansvänlig. Underbar.
55 – Latchkey Kid – John Moreland
Det handlar om ett barn som kommer möts av ett tomt hem när han kommer hem från skolan. Föräldrarna är frånvarande till följd av jobb. Morelands sorgsna och fantastiska röst gör underverk till textraderna.

56 – Nothing Has To Be True – First Aid Kit
Jag spoilar slutet av låten. Det låter som vi åker rakt ut myrornas krig för er som är tillräckligt gamla för att ha varit med på den tiden TV-dagen slutade så. Innan dess har vi varit på en underbar tripp med Klara och Johanna Söderberg.
57 – Ofödda lilla barn – Hästpojken
Råden till det ofödda barnet inleds med ”Låt ingenting hålla ner dig, Var alltid själv, Låt inga människor se dig när tårarna har släckt, Ha kanske tre-fyra vänner och håll dom kort, Visa aldrig vad du känner, Visa aldrig nånting”. Pojkarna från Göteborg har skapat en magisk låt.
58 – Psalm i korsningen Ågestavägen Huddingevägen – Roger Karlsson
Det tog en liten stund innan det här guldkornet dök upp som en b-sida. Den spelades in till albumet ”Gubbjävelvärld” och är allra bäst från den inspelningen.
59 – Aftermath – Hannah Aldridge & Jordan Dean
Hennes andra album drar igång med den här låten och wow-känslan infinner sig omedelbart. Sadler Vaden har producerat med den äran.
60 – Half The City – St. Paul & The Broken Bones
Låten är en livefavorit och publikfriare. Låtraden ”I populated half the city, child” anpassas efter ort och i januari 2017 lät den ”I populated half of Stockholm, child”.

Vi fortsätter den dubbla nedräkningen av de hundra bästa låtarna och den bästa NHL-spelaren som burit det tröjnummer på de placeringar jag presenterar idag. Det kommer tio åt gången. Det vill säga tio hockeyspelare och tio låtar.

 

Idag har nedräkningen kommit fram till plats 61-70. Det jag kräver av dig som läser är att hålla två listor i huvudet samtidigt. Här kommer först hockeyspelarna och sedan musiken.

61, Rick Nash. 62, Carl Hagelin. 63, Brad Marchand. 64, Mikael Granlund. 65, Erik Karlsson. 66, Mario Lemieux. 67, Max Pacioretty. 68, Jaromir Jagr. 69, Andrew Desjardins. 70, Braden Holtby.

PLACERING – LÅTTITEL – ARTIST
61 – Forget About Georgia – Lukas Nelson and Promise of The Real
Lukas Nelson hade en romans med en kvinna som heter Georgia. Han spelade tillsammans med sin pappa Willie Nelson och hade svårt att tänka på annat än henne varje kväll. Lukas har den här låten som egen favorit och ser den lite som ett svar på ”Georgia, On My Mind”.
62 – Holy Moses – Tami Neilson
En röst som slår knockout. En låt som slår knockout. Vad mer kan du behöva?
63 – I’ve Got A Hole Where My Heart Should Be – The Sheepdogs
Ett fantastiskt band från Kanada med scenkläder som få klarar att bära upp så bra som de gör det. ” I said wait, I’m a part time lover and an all around guy, You got to know, I got the late night magic and perpetual high, It’s alright, I got to keep on moving so I never run dry, You wanna go, Said if you dig me, baby, won’t you give it a try?”. Det är den medryckande inledningen.
64 – Punchin’ Bag – Cage The Elephant
Förutom att det är en utmärkt partylåt är det också en fantastisk låt att spela i pausen på valfritt sportevenemang. Att låten bär tydliga släktskap rent ljudmässigt med The Black Keys är kanske inte särskilt konstigt eftersom att det är Dan Auerbach, som producerat.
65 – Lover, Leaver (Taker, Believer) – Greta Van Fleet
En av de tidigast skrivna låtarna av Greta Van Fleet. Före både debut-EP:na som kom 2018. Den fulla versionen som avslutar albumet är lite jammigare och lite groovigare än radiovarianten, som är kortare.

66 – Mitt ansikte – Ulf Lundell
Lundell ger sig in och tycker kring utförsäljningar av det offentliga ” Jag tar hand om dom mina, på dom sätt jag vet bäst, Jag ligger lågt när jag måste, Jag har fest när jag kan ha fest, Ge mej bilderna på dom som köpte, och sålde Serafen, så ska jag ge er mitt ansikte, hos den bästa fotografen”. Det blir en utsökt låt.
67 – King of Alabama – Brent Cobb
Wayne Mills växte upp i Arab, Alabama, och spelade i Crimson Tide. Mills flyttade senare till Nashville och blev en favorit för alla inbitna country fans i södern. Rramtida stjärnor som Blake Shelton och Dierks Bentley ficka agera förband till Wayne Mills. Han sköts till döds för fem år sedan efter en konfrontation med ägaren till en bar och barbecueställe. Barägaren sitter i fängelse för mord.
Wayne Mills var både vän och mentor till Brent Cobb. På Brent Cobbs platta ”Providence County” finns den underbara låten ”King of Alabama”. Det är en berättelse om Cobbs vän och mentor. Det är en värdig och varmhjärtad sång om Wayne Mills. Låten startar med ett Muscle Shoals-aktigt riff på Cobbs akustiska gitarr och blandar sig smakfullt med orgeln. I lugnt, behagligt och svängande mak rör vi oss framåt längs asfalten på vägen. Refrängen är lätt och luftig, låter oss känna brisen. Sammantaget en mycket värdig hyllning till en vän, som inte längre finns med oss.
68 – Innan Vi Faller – Lisa Nilsson & Joakim Berg
DN hade födelsedagsfest. Två svenska popröster delar scen i något som skulle vara en engångsföreteelse. En suddig video från Blå Hallen dyker upp på YouTube. Låten är ett stordåd. Tre månader senare dyker den vackra balladen upp på Spotify.
69 – Jag Skulle Kunna Döda – Roger Karlsson
Vad är vi kapabla till? Egentligen? Rockpoeten Roger Karlsson ställer svåra frågor.
70 – A Few More Days – Eli Paperboy Reed
Gospelinfluenser uppblandade med en virvlande soul, som lånar harmonier från James Brown. Om du inte kan tänka ut hur den blandningen låter rekommenderar jag dig att lyssna på den här knockoutlåten.

Vi fortsätter den dubbla nedräkningen av de hundra bästa låtarna och den bästa NHL-spelaren som burit det tröjnummer på de placeringar jag presenterar idag. Det kommer tio åt gången. Det vill säga tio hockeyspelare och tio låtar.

 

Idag har nedräkningen kommit fram till plats 71-80. Det jag kräver av dig som läser är att hålla två listor i huvudet samtidigt. Här kommer först hockeyspelarna och sedan musiken.

71, Evgeni Malkin. 72, Sergei Bobrovsky. 73, Michael Ryder. 74, John Carlson. 75, Ryan Reaves. 76, P.K. Subban. 77, Raymond Borque. 78, Pierre-Edouard Bellemare. 79, Andrei Markov. 80, Nik Antropov.

PLACERING – LÅTTITEL – ARTIST
71 – Grass Is Greener – St. Paul & The Broken Bones
Paul Janeways röst är inget annat än ren och skär magi. När du har lyssnat på låten i studioversion ska du genast leta upp när de framförde den här låten hos David Letterman. Räkna med gåshud!
72 – Names – Nathan Bell
Många liv startas och slutar i den här sången med fiktiva soldater i Mellan Östern. Du kommer att förstå att det här är något speciellt när du lyssnar på historien där menige John David McCutcheon från Wyoming Plains är först ut.
73 – Put The Fire Out – Courtney Marie Andrews
Låten handlar om att komma tillbaka till de känner och älskar efter att ha spenderat en lång tid på resande fot. Vi kommer dit, men det tar väldigt länge.
74 – Now That You’re Gone – The Raconteurs
Den andra låten på singeln med två A-sidor. Det första musikaliska livstecknet från The Raconteurs på 10 års tid. Ett helt album är utlovat till 2019.
75 – Elden – Lars Winnerbäck
Vi är i Oslo och traskar runt i Oslo tillsammans med Winnerbäck och hans ex. I den här liveversionen gör vi det i ett lugnare tempo än i studioversionen. ”Elden” glöder även i den här versionen.

76 – Modern Pressure – Daniel Romano
“Han spelar det mesta själv, och det både svänger och berör. Han sjunger nasalt, som Dylan, och det finns en självklarhet och ledighet över Romano som gör honom omöjlig att inte gilla.” Det skriver Po Tidholm i DN när han recenserar skivan där det här är titellåten.
77 – Stay Free – Jesse Malin
En av Mick Jones, The Clash, vänner hamnade i fängelse efter att ha rånat några banker. Jones skrev låten till sin vän och den har ibland beskrivits som en kärlekshyllning mellan två vänner. Här gör Jesse Malin en underbar tolkning av den låt The Clash gav ut 1978 på ”Give ’em Enough Rope”.
78 – Taxi – Brian Dunne
”And now I’m riding in the backseat of this old taxi, Heading through the tunnel down town, Thinking about how crazy this Iife has been lately, And no one’s gonna save me now, He said kid where you heading, I said that’s a good question he laughed and said you’Il figure it out”. Jag undrar också vart jag är på väg?
79 – Most Of All – Brandi Carlile
Låten handlar om Carliles förhållandet till sina föräldrar. Hon skriver att föräldrar kan vara din första kärlek. Glöm inte bort att berätta det för dem, om de fortfarande är i livet. Mena det du säger!
80 – Ain’t No Difference – Kyle Daniel & Brent Cobb
Kyle Daniel berättar för Cowboys & Indians att “I think personally for me the one that resonates the most is, currently, “Ain’t No Difference,” the song that Brent and I did, because it really speaks to the time — and I know that we’re in such a chaotic world right now and people get so caught up in what’s happening on the news, we’re so connected with our cell phones and with each other and everybody’s got a voice and an opinion and sometimes we get this very egotistical mentality as people. We’ve grown into this ego society and it’s tough for us to be humble and realize that although somebody may have a different opinion about something, we’re all very similar and there’s really no difference in all of us. And I think that was the one thing I wanted to get a positive message with my music and that song.”