Inlägg märkta ‘Allman Brothers Band’

Jag vet inte hur augusti slutade för er. För mig slutade månaden i dur. Årets hittills mest intressanta skivsläppsfredag var den 28 augusti. En stor mängd bra plattor och ett helt gäng som var bättre än så och tar plats på den här sammanfattningen av de senaste sextiotvå dagarna.

Till dig som inte har sett de här sammanfattningarna tidigare vill jag komma med lite konsumentupplysning. Du kan få hela årets bästa plattor tillgängliga enkelt genom att följa den här spellistan. Då får du också nyheterna lite före alla andra.

The Allman Betts Band – Bless Your Heart

När du sätter ihop Duane Allman och Duane Betts får du detta band, som precis gett ut sitt andra album. Det startar med ”Pale Horse Rider” för att locka in lyssnarna. Om du inte är fast redan då rekommenderar jag dig att hitta något annat istället för att lyssna på den här excellenta blandningen av country och rock från Usas södra stater.

Arlo McKinley – Die Midwestern

Jag tar hjälp av Savingcountrymusic.com för att beskriva det här lysande albumet. ”By leaning into the sense of helplessness and heartbreak, and touching on criminality and destitution, Arlo McKinley makes a strong, compelling case why the Midwest is inexcusably overlooked and under-appreciated as a muse, while making an effort to right that injustice by leaving a mark on the music world that cuts so deep, it’s difficult to impossible not to remember.”

Billy Raffoul – International Hotel

Den lilla staden Leamington, Ontario är tomaternas huvudstad i Kanada. Staden är också där Billy Raffoul föddes och växte upp. Han har en lätt slöjad, raspig och skön röst. Om du tar dig an ”Philadelphia” och ”Sundown on County Line” är du också snart fast i den här rösten, texterna och låtarna.

Blackwater Conspiracy – Two Tails & The Dirty Truth of Love & Revolution

Årets alla hjärtans dag hade en gåva från ett nordirländskt band, som gått mig förbi tills att semestern kom i år. Då upptäckte jag deras andra album ”Two Tails & The Dirty Truth of Love & Revolution”. Om du är vän av Faces och 70-talets The Rolling Stones är det långt ifrån omöjligt att du också kommer att hitta nya hjärtevänner i Phil Conalane på sång och gitarr, Brian Mallon på gitarr och körsång, Kie McMurray på bas och körsång, Aaron Connelly på keyboards och körsång samt Fionn O’Hagain på trummor. Om tycke uppstår ska du också ge dig i kast med deras debutalbum ”Shootin’ the Breeze” från 2017.

Blues Pills – Holy Moly!

Albumet är inspelad i bandets egna, nybyggda studio strax utanför Örebro. Elin Larsson stämma lyfter musiken och texterna till härliga höjder. Kan du sitta stilla när du spelar ”Rythm in the Blood” då behöver du antagligen hörapparat.

Colter Wall – Western Swing & Waltzes and Other Punchy Songs

Det är klassisk country och western på Colter Walls fjärde fullängdare. Följer du honom på sociala medier kan du se honom på hästryggen när han driver en hjord med kor framför sig. Hans barytonröst är lika fängslande som den alltid varit för mig.

Courtney Marie Andrews – Old Flowers

Courtney Marie Andrews är 29 år och kommer från Phoenix, Arizona, och det här är hennes femte fullängdare. Den röda tråden, som följer oss genom de tio låtarna, är uppbrottet från ett nioårigt förhållande. ”Genom de tio sångerna går hon igenom sorgens alla stadier. Hon börjar med minnena av det som var, allt det som hade kunnat göras annorlunda. Sedan tar hon itu med skulden, frihetskänslorna, tvivlet, förvirringen och uppgivenheten innan hon landar i den vackra ”Ships in the night” där hon tar avsked för gott med orden ”Hope your days are even better than the ones that we shared”.”, skriver Po Tidholm i sin recension i DN.

Dirty Streets – Rough and Tumble

På DittyTV kan du se americana och rootsmusik. Dirty Streets, som är ett skönt och skitigt rockband från Memphis, spelade in åtta av sina tidigare låtar och två Joe South-covers under en session på Ditty TV. Det är ett alldeles lysande resultat som bär fram rock, soul och toner från band som Faces, Humble Pie och blandar in tonerna från Motown och Stax. ”Think Twice” och ”Good Pills” är två exempel varför du bör lyssna in det här gänget.

Justin Wells – The United State

Född i Louisiana och uppväxt i Kentucky. Det är den snabba sammanfattningen av Justin Wells barndom. Han var med och startade gruppen Fifth on the Floor samt la ner den. Han gav ut ”Dawn in the Distance” för fyra år sedan som sin solodebut. Där hittar du en cover på Dire Straits ”So Far Away”. Några veckor efter Wells 38-årsdag finns hans andra album tillgängligt. Ta in ”After the Fall”, ”Ruby”, “Walls Fall Down” och de nio övriga låtarna på de här låtarna och du kommer att ha ett leende på läpparna.

Lori McKenna – The Balladeer

Vill du lära dig mer om hur Lori McKenna skriver låtar och hur det har varit att jobba med Dave Cobb som producent på de tre senaste albumen föreslår jag att du lyssnar på Walking the Floor. Det är Chris Shifletts podd, det vill säga en av  gitarristerna i Foo Fighters. Du får bland annat höra att Lori McKenna bor lite söder om Boston, men att hon pendlar till Nashville för att skriva låtar tillsammans med andra. En del låtar lägger hon undan till sig själv. De hamnar på hennes utmärkta album. ”The Balladeer” är inte något undantag från den regeln, snarare tvärtom. Lyssna exempelvis på ”When You’re My Age”, som hon gör med låtskrivarkollegorna Hillary Lindsey och Liz Rose.

Margo Price – That’s How Rumours Get Started

Margo Price har skrivit sju av låtarna tillsammans med maken Jeremy Ivey och resten av låtarna har hon skrivit själv. Hon har även varit med och producerat det nya albumet tillsammans med Sturgill Simpson och David Ferguson. Tillsammans har de satt ihop ett alldeles fantastiskt album. ”Letting me Down”, ”Hey Child”, ”Stone Me” och ”Gone to Stay” kan vara din ingång till Margo Price bästa album hittills.

Pacific Range – High Upon the Mountain

Det är inte svårt att höra kopplingar till Grateful Dead, Allman Brothers Band eller möjligen Chris Robinson Brotherhood när Seamus Turner, Cameron Wehrle, Nate Ward och Stewart Forgey i Pacific Range spelar sin musik. Det här är ett utmärkt exempel på vacker denna typ av rock kan vara. Varför inte börja med titelspåret som också är först ut på plattan?

Ray Wylie Hubbard – Co-Starring

Aaron Lee Tasjan, The Cadillac Three, Don Was, Chris Robinson, Joe Walsh, Pam Tillis, Paula Nelson, Elizabeth Cook, Tyler Bryant, Ashley McBryde, Larkin Poe, Peter Rowan, Ronnie Dunn och Ringo Starr är alla med och hjälper till på Ray Wylie Hubbards senaste album. Han är 73 år nu och har gjort ett alldeles lysande album. Börja från början och du har 39 underbara minuter framför dig.

Walter Trout – Ordinary Madness

OK Boomer är en fras som tonåringar och unga vuxna använder sig av för att avfärda eller reta det som av dem upplevs som föråldrade attityder och tankar framför allt från personer som är födda under 50- och 60-talet. Walter Trout är född 1951 i Ocean City, New Jersey, Usa. En skönt rykande bluesrockig ”OK Boomer” är vad som avslutar ett utmärkt bluesalbum för er som förstår storheten i det.

Zephaniah Ohora – Listening to the Music

Den här skivan har varit klar ett tag. Det är nämligen Neal Casal, som har producerat den. Casal tog sitt liv för nästan exakt ett år sedan. Här har han stått för en lysande produktion av Ohoras andra album. Ett album som står utmärkt på egna ben med skön, klassisk country.

Ett halvår har gått av detta år som vi alla kommer att minnas som ett speciellt år. De två senaste månaderna har det i vanlig ordning passerat några album förbi mina öron. Rätt ofta under mina mer frekventa promenader genom Coronans tidevarv. Det har också gett oss många speciella utgåvor, inte sällan via Bandcamp, har det dykt upp saker som kanske inte sett dagens ljus i andra tider.

Albumen från maj och juni umgås också med sina vänner från årets första fyra månader. Det gör de i den här spellistan. Där har du som hänger med i den redan haft tillgång till albumen ett antal dagar.

Blackberry Smoke – Live at Capricorn Studios

En homage till en historisk studio, som var ett sorts epicentrum för sydstatsrock i början av 70-talet. EP:n innehåller bland annat Allman Brothers Band “Midnight Rider”, som Blackberry Smoke ofta gör live. Andra låtar är en Allman-låten “Revival”, Marshall Tucker Bands ”Take the Highway” och Little Richards ”Southern Child”. Den sistnämnda är en låt som BBS gick på scenen till under många år. En nödvändig kurioskunskap som ett av deras stora fan och en vän till mig upplyste mig om.

Bob Dylan – Rough and Rowdy Ways

Det krävdes Coronatider för att Riksdagen skulle skapa en helgdag för att hylla ett skivsläpp. Han har redan fått Nobelpriset. Hans tysta och lite buttra svenska kynne är känt för de flesta som besökt en konsert på hans turné. Den startade den 7 juni 1988 och tar aldrig slut. Han föddes i amerikanska svensktrakter dryga halvåret innan Usa gick in i andra världskriget. Det är inte konstigt att solen lyser i all sin prakt till de här sjuttio minuterna ny musik från en mästare. Den här svenska helgdagen som är mer nationaldag än Nationaldagen. Glöm ”Små grodorna” idag bör du lyssna på ”I Contain Multitudes”, ”False Prophet”, ”My Own Version of You”, ”I’ve Made up my Mind to Give Myself to You”, ”Black Rider”, ”Goodbye Jimmy Reed”, ”Mother of Muses”, ”Crossing the Rubicon”, ”Key West (Philosopher Pirate)” och ”Murder Most Foul”. Tillsammans blir det tiotalet ”Rough and Rowdy Ways”. Tryck sedan på repeat och lyssna om och om igen. Det är vad som står i lagen som Riksdagen beslutat om. Midsommarafton is no more. Samlas med nytvättade händer i grupper om maximalt 50 personer och låt ropen skalla. ”Happy Bob Dylan Day”.

Daniel Romano – Daniel Romano’s Outfit Do (What Could Have Been) ”Infidels” by Bob Dylan & The Plugz

Det här är inget annat än ett coveralbum av ett helt album. Bob Dylans “Infidels” i lite mera av ett punktempo med den multibegåvade och produktive kanadensaren Daniel Romano och hans band. Lyssna till exempel in versionerna av ”Man of Peace”, ”I and I” och ”Union Sundown”.

Jamie Wyatt – Neon Cross

”Jaime Wyatt växte upp på en ö utanför Seattle, floppade som tonårsartist, blev heroinist, rånade sin knarkhandlare och åkte i fängelse på ett år, kom ut och flyttade in med sin mamma och ALS-sjuka pappa i en trailer park. Nu sjunger hon honky tonk och rockig truckercountry med all den tyngd hon skaffat sig under sina röriga trettiofyra år. Shooter Jennings har producerat den nya skivan och fått allt det svåra att låta enkelt. Ljudbilden är liten, men det episka tilltalet och kvaliteten i Wyatts låtskrivande gör musiken svällande och stor.” Det skriver PO Tidholm i sin recension där han ger Neon Cross en fyra i betyg. Lyssna in ”By Your Side” eller ”Goodbye Queen” för att hitta in i plattan om du inte gör det på annat sätt.

Jason Isbell & The 400 Unit – Reunions

Sadler Vaden på gitarr, Amanda Shires på fiol, Derry DeBorja på keyboards med mera, Chad Gamble på trummor och Jimbo Hart på bas är de fantastiska personer som tillsammans blir The 400 Unit. De har tillsammans med Jason Isbell framfört förra decenniets bästa musik. De inleder det här decenniet i maj med en ett nytt och fantastiskt album. ”This used to be a ghost town, but even the ghost got out”, är textraden som inleder ”Overseas”, som gjorde sin livedebut redan under förra året. Texterna som Isbell skriver förtjänar extra uppmärksamhet. De är mycket genomarbetade och några av mina favoriter nu förutom den redan nämnda går att hitta i låtar som ”Dreamsicle”, ”It Get’s Easier” och ”Letting You Go”. I ”St. Peter’s Autograph” behandlar han hur han betraktar hur hans fru Amanda Shires sörjer sin nära vän Neal Casal som tragiskt gick bort förra året. Du kan även införskaffa releasespelningen som Isbell gjorde med sin fru på Hollywood Bowl i Nashville. Du hittar den på Bandcamp.

John Fogerty – Fogerty’s Factory

Titeln på den här EP:n är en vinkning till 1970 och Creedence Clerwater Revivals album ”Cosmos Factory”, som fyller 50 år den 16 juli. Fogerty samlade söner och döttrar för att göra en den här inspelningen. Bob Clearmountain har mixat och Bob Ludwig står för mastering.

Luke Elliot – The Big Wind

New Jersey-sonen och Per Bjurman-favoriten Luke Elliot har släppt ny musik. Det berättas historier klädda i mörker och mystik. ”På The Big Wind regerar en stämning som gjord för rökiga syltor och dammiga, fallfärdiga teatersalonger. Som barpianobaserade Never End Up, där han sjunger om livets irrfärder och att aldrig hamna där man tänkt sig. Eller den närmast uppgivna känslan på All On Board, som utspelas i en sunkig lya, inhysandes en man som gett upp om livet. Tom Waits-doftande If You Ask Me To är ytterligare en pärla i samlingen.”, skriver Janne Hallman på Gaffa i sin fem-plusrecension (av sex möjliga).

Reckless Kelly – American Jackpot/ American Girls

Tjugo låtar. Något som i en fysisk värld skulle vara ett dubbelalbum. Det blir i den moderna strömmande världen sjuttiofyra minuter av höjdpunkter som exempelvis ”I Can Only See You With My Eyes Closed”, ”All Over Again (Break Up Blues)”, ”North American Jackpot” och ”Thinkin’ ’Bout You All Night”.

Will Hoge – Tiny Little Movies

Jag tar hjälp av No Depression för att beskriva Will Hoges senaste alster. ”Maybe Tiny Little Movies is a rock record. Maybe it’s an Americana record. And maybe — okay, this is more likely — each tune is its own self-contained unit. Unlike its conceptually unified predecessor, this record is comprised of 11 distinct nuggets, each immersive in its own fashion. “My Worst,” for instance, is a repentant soul-blues number with a stirring, choir-backed chorus, dramatic organ swells, and call-and-response guitar solos in its soaring bridge. On a dedicated blues record, “My Worst” would be a highlight, no doubt. On Tiny Little Movies, though, there are as many highlights as there are styles explored — and there are a lot of styles explored here.”