Inlägg märkta ‘Chris Stapleton’

Drejning är en teknik där lera formas till runda föremål såsom vaser, krukor, muggar, skålar och tallrikar. En lerklump placeras på en drejskiva som försätts i rotation. Genom att trycka med händer och fingrar i den mjuka, roterande leran formas kompakta eller ihåliga former.

Blandband

En av de mest kända filmscener som innehåller drejning kommer från Ghost där Patrick Swayze återvänder från de döda och till tonerna av The Righteous Brothers ”Unchained Melody” har en romantisk stund med Demi Moore, som spelar Swayzes fru. Bill Medley och Bob Hatfield var medlemmarna i Kalifornien-duon The Righteous Brothers. Deras största hit blev ”You’ve Lost That Lovin’ Feelin’”. Den har Paul Cauthen och Orville Peck gjort en cover på under namnet The Unrighteous Brothers. Det är den covern som inleder novemberkassetten.

Lyssnar du vidare hittar du ny musik från AC/DC, Reno Bo, Yola och Chris Stapleton bara för att nämna några.

Vid tidigare tillfällen var instruktionerna från Chefen att inte spela låtarna som E Street. Den här gången var instruktionerna från Bruce Springsteen till Roy Bittan de omvända. Mer som E Street, berättar Bittan för Rolling Stone.

Blandband

Rolling Stone har en maffig artikel om inför Springsteens nya platta ”Letter to You”, som dyker upp på en strömmningstjänst nära dig fredag den 23 oktober. Det är på dagen en månad efter att Bruce blivit 71 år.

Albumet som dyker upp i oktober är Springsteens tjugonde studioalbum och är inspelat på fem dagar i studion han har hemma. Ron Aniello håller i produktionen. Totalt är det tolv låtar, varav nio är skrivna nyligen. Tre av låtarna är skrivna på 70-talet och tidigare outgivna. De två låtar som har släppts hittills hittar du månadens kassett. Det är del titelspåret och sedan är det ”Ghosts”. De övriga låttitlarna är Janey Needs a Shooter”, “If I Was the Priest” och “Song for Orphans” som är trion skrivna på 70-talet. De övriga sju låtarna är ”One Minute You’re Here”, ”Burnin’ Train”, ”Last Man Standing”, ”The Power Of Prayer”, “House Of A Thousand Guitars”, “Rainmaker” och “I’ll See You In My Dreams”.

På kassetten hittar du också ny musk från bland andra Hurula, First Aid Kit, Chris Stapleton och Aimee Mann.

Ute är det krispigare och kyligare när det är dags morgonpromenad i dessa mystiska tider. Jobba hemma om det går säger Folkhälsomyndigheten. Vi som kan rättar in oss i ledet och fortsätter på inslagen väg. I vissa delar rör vi oss tillbaka mot det samhälle vi levde i innan fredag den 13 mars. I vissa delar kommer vi aldrig tillbaka dit såklart efter vad vi gått igenom. Lite hjälp på vägen går att hitta i musiken, tycker jag. Därför kommer månadens kassett som vanligt.

Blandband

Hon har gjort ett album för både tjugoåringar och deras föräldrar skriver Consequence of Sound i sin recension ”That’s How Rumours Get Started”. En av sommarens allra bästa skivor i mina öron. Lite långsammare och en stråkfylld version är vad du hittar av Margo Prices ”I’d Die For You” här på månadens kassett. Den versionen hittar du inte på albumet.

Du hittar mer ny musik av pandemiårets mest produktiva artist Daniel Romano tillsammans med nyheter från Chris Stapleton, Gasoline Lollipops, Hurula, Blues Pills och många andra.

Ungefär samtidigt som Summerburst ställdes in i sommar på grund av coronaepidemin kom även beskedet att STHLM Americana, gubbrockens Summerburst, ställs in i år och flyttas fram till 2021. Väntat? Ja! Tråkigt? Enormt! Vad är då Americana? Ett ganska brett begrepp om musik, som väldigt många gånger är bättre än bra enligt mina öron. Enklast att förklara blir det om ni lyssnar här.

Absolut fantastiskt

 

Vi inleder med den högst egensinnige Sturgill Simpson, som tar oss med på en tripp bland diverse droger i den här Dave Cobb-produktionen. Nästa låt har inte Cobb producerat, men väl varit med och mixat om till återutgivningen av Jason Isbell & The 400 Units återutgivning av ”Here We Rest” förra hösten. Därifrån hör vi den medryckande ”Go it Alone”. Vi ger oss sedan ut och åker skolbuss tillsammans med Tyler Childers i ”Bus Route” från ett album, som Sturgill Simpson och David Ferguson producerat. Brent Cobb, kusin till Dave, tar oss sedan med på en biltur i ”South of Atlanta”.

Vi kommer sedan tillbaka till droger och elände med hjälp av Ian Noes underbara ”Meth Head”. Finns det någon i dagens läge, som kan se mer arg ut när han sjunger? Därifrån går vi vidare till den vackra kärlekshistorien mellan Charles Wesley Godwins morföräldrar som berättas i ”Seneca Creek”. Skönsjungande Brandi Carlile ger oss ”Most of All”. Ännu en i raden av utmärkta Dave Cobb-produktioner, här i gott produktionssällskap med Shooter Jennings. Ytterligare en som samarbetar med Dave Cobb är Chris Stapleton, som sjunger den hjärtskärande ”Either Way”.

En österrikare som bor i Los Angeles är det vi stöter på i nästa sång. Det är Marlon Rebenreither, som går under artistnamnet Gold Star som bjuder oss till ”Deptford High St.”. Den produktive kanadensaren Daniel Romano, som har en särskild kärlek till Skandinavien, ger oss ”The Pride of Queens”. Hjärtskärande blir det igen när vi låter John Moreland sjunga ”You Don’t Care for Me Enough to Cry”. Numera är John Prine också en ängel i himlen. Här sjunger han den omistligt vackra ”Angel of Montgomery” på sitt debutalbum från 1971.

Det går att se ökenbusken framför sig som rör sig fram med vindens hjälp när du lyssnar på Paul Cauthens vackra barytonröst i ”Tumbleweed”. Vi rör oss sedan till Los Angeles där Ryan Adams bjuder på den vackra ”La Cienega Just Smiled”. Från västkusten tar vi ett snabbt hopp till östkusten och regnet i New York. Det är Caleb Caudle som sjunger ”NYC in the Rain”. Om du drömmer om att vara nära någon vad passar bättre då än att lyssna på skönsjungande Courtney Marie Andrews ”Near You”.

Det är lite svårt att hitta rätt ord för att beskriva ”No Words”, som Cody Jinks sjunger med sin basröst. Det här kan vara en av de artister jag inte sett live som jag allra helst skulle vilja se på scenen när dessa coronatider är förbi. Han har en fantastisk katalog av sånger som ni borde upptäcka. The White Buffalo hade med några låtar i serien Sons of Anarchy. ”Come Join the Murder” är ett av de vackra och mörka ögonblicken därifrån. Systrarna Klara och Johanna Söderberg i First Aid Kit teamar sedan ihop sig med Conor Oberst i ”King of the World”. Brent Rademakers sång hörs i GospelbeacHs ”Strange Days”. Både låttiteln och textraden ”These are strange days, baby” är som gjort för dessa tider.

Det var en resa genom Americana-land. Många av de har uppträtt på STHLM Americana eller skulle varit med på årets uppsättning. Jag hoppas att många av årets artister kan komma till nästa års festival istället och kanske får sällskap av några av de jag inte sett. Jag litar på att bokningsbolagen Rootsy Music och Northern Trail kommer att fortsätta sitt alldeles lysande arbete med att ge oss Stockholmare och andra möjligheten att njuta av fantastiska artister i det här hörnet av musikvärlden.

Låtar 2012-2019 [Deluxe Edition]

Publicerat: 10 januari, 2020 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Drygt 106 timmar eller nästan fyra och ett halvt dygn. Det är vad som krävs av dig som vill ta dig igenom den här listan med fantastiska låtar från 2012 och framåt.

 

Jag lämnar det till dig hur du vill ta dig igenom en lista som startar med Jason Isbell och avslutas med hans vän John Prine.

Låtar 2012-2019 [Best of]

Publicerat: 6 januari, 2020 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nu är det slut. Det får vara nog. Vi har kommit till vägs ände. Det tog nästan sju år att ta oss hit, men nu är det över.

 

Det är sista påfyllningen i den här spellistan. Nästa år börjar vi fylla på ett helt decenniums spellista med de bästa låtarna. Det här är så nära komplett det blir i den här världen för 2010-talet. Det saknas några år i början, men sedan är vällfyllt.

Låtar 2019 [Deluxe Edition]

Publicerat: 3 januari, 2020 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Den nedbantade versionen av den här spellistan innehöll knappt tio timmar med musik. Här får du en lista som är nästintill fyra gånger större när du försöker komma ihåg vad för låtar som gjorde 2019 till ännu ett bra musikår.

 

Det är som vanligt. Blanda. Sträcklyssna. Dyk in och njut av fantastisk musik.

I december blir Tom Waits 70 år. I slutet av november dyker det upp ett hyllningsalbum till Waits. Det är ett gäng kvinnor som sjunger Tom Waits sånger. Albumet är producerat av artisten, författaren och kompositören Warren Zanes.

Blandband

 

Den här månadens kassett kan bjuda på två låtar från Waits-hyllningen. Det är Patty Griffin, som nyligen var Sverige, sjunger den vackra ”Ruby’s Arms”. Courtney Marie Andrews, som kommer till Stockholm i början av september sjunger den fantastiska ”Downtown Train”. En underbar tolkning av en av Tom Waits allra bästa låtar.

I övrigt hittar du som vanligt lite gammalt, lite nytt, lite covers och lite annat smått och gott.

En novemberkväll förra året, en decemberkväll förra året och en varm junikväll för åtta år sedan. Det är tre av de starkaste anledningarna till att jag befunnit mig på Gärdet ikväll. Den första rockfesten här arrangerades mellan den 12 till 14 juni 1970. Inspirationen då var Monterey Pop Festival och Woodstockfestivalen. Den första gången innefattade spelningar från band som Gunder Hägg, Träd, Gräs och Stenar samt Gudibrallan.

 

49 år efter den första festivalen anordnades på Gärdet har den ambulerande festivalen Lollapalooza slagit ner pålarna i Stockholm. Festivalen grundades av Perry Farrell, sångaren i Jane’s Addiction och är årligt återkommande i en fyradagarsvariant i Chicago. Efter etableringen i The Windy City vid de stora sjöarna har Lollapalooza också genomförts i Chile, Brasilien, Argentina, Tyskland och Frankrike. I Stockholm är det tre dagar, fyra scener och över 70 artister. För egen del är det lördagskvällen som lockar mest, eftersom att den är mest rocktyngd.

 

Det var på Luciakvällen förra året mina vägar korsades med ett The Hives i storform. Det var i ett betydligt mindre format då med en vild och hoppandes publik. Den här dagen har de bytt ut luciaklänningarna mot vit kavaj, vit skjorta, svarta byxor och skor och vita strumpor och Howlin’ Pelle Almqvist har även svart fluga när den timmeslånga energiboosten drar igång med ”Come On!”, ”Walk Idiot Walk” och “Main Offender”. Howlin’ Pelle är på sitt vanliga självklara och bästa humör när han ödmjukt förklarar att vi i publiken klappar mer åt när han står och kammar sig än när andra band spelat en låt.

The Hives fortsätter med vår, enligt Pelle, nya favorit den ännu inte släppta ”Paint a Picture” Den följs av “Go Right Ahead”, nya singeln ”Good Samaritan”, “Take Back the Toys” och “Won’t Be Long”. Vi brakar sedan vidare in i ”Hate to Say I Told You So”, som om det är möjligt, får ett ännu större gensvar från publiken som samlats framför Bay Stage. Sextio minuter tillsammans med killarna från Fagersta går fort och minuterna räcker bara till ”I’m Alive” och “Tick Tick Boom” innan det är slut för den här gången.

Det är en utmärkt inledning på musikfronten för egen del. I bandintroduktionen presenterar Howlin’ Pelle basisten Johan Gustafsson som tiofaldig Nobelprisvinnare och mycket annat. Jag tycker det är dags att han ordnar sig ett ännu ett fysikpris och ser till att hitta ett sätt att utvinna energin från en The Hives-konsert. Då kommer vi att enkelt ha löst klimatutmaningen med att förse världen med förnybar energi. Det är på moln jag med lätta steg snabbt svävar vidare till Tower Stage för att möta ynglingarna från Frankenmuth, Michigan.

 

Det var i slutet av senaste Allhelgonahelgen, som jag såg Greta Van Fleet för första gången. De tre bröderna Kiszka och Danny Wagner gör verkligen sin egen grej fullt ut. De gör inget anpassat festivalgig, mer än att de håller sig till sin tilldelade timmes speltid. De drar ut på inledningarna i låtarna, jammar vackert och låter avslutningen på flera låtar dra ut på tiden. Om jag ska klaga på något är det att de kunde strukit trumsolot och låtit den duktiga batteristen Wagner istället bära upp en till låt.

Greta Van Fleet bjuder bland annat på godbitar som ”Highway Tune”, ”Black Smoke Rising”, pärlan ”Flower Power” och ”Watching Over”. Alla tittar på och framför allt lyssnar på Josh Kiszkas fantastiska röst i Labi Siffre-covern ”Watch Me. Wow, vilken röst han besitter och visar upp.

När tiden för setet närmar sig slutet och ridån är på väg ner avslutar Greta Van Fleet med en underbar version av “When the Curtain Falls”. Jag längtar redan till när de kommer tillbaka till Sverige. Det hoppas jag att de gör snart igen. Jag är gärna på plats då.

 

En vacker sommarkväll för på Stockholms Stadion gjorde Dave Grohl och hans kompanjoner en underbar spelning. Grohl har sedan dess hunnit med att vara tillbaka i Sverige för att bryta benet på scen och även återvända till en liten teater och spela ett gig för särskilt inbjudna i samband med släppet av senaste plattan. Dave har ihop med skivor gett ut film (Sound City), tv-serie (Sonic Highways) och har ett nytt projekt på gång med Josh Homme och Billy Gibbons med release innan årets Halloween. En av gitarristerna, Chris Shiflett, har en underbar intervjupodd – Walking the Floor – där han intervjuat många av mina americanafavoriter. Namn som Jason Isbell, Chris Stapleton och Anderson East har varit några av de drygt 100 gästerna hittills.

Ikväll är det Foo Fighters som är tillbaka på en stor scen i Stockholm och är Lollapaloozas huvudattraktion på lördagskvällen. Dave Grohl kommer ut på Tower Stage med sedvanligt gott humör och drar igång kvällen med en engergisk ”All My Life”, som sedan bryggas över i ”Learn to Fly”, “The Pretender” och “The Sky Is a Neighborhood”. Grohl hälsar välkomnandet från Stockholmspubliken med att ropa ut ”It’s gonna be a long night, motherfuckers!”.

”Times Like These” kommer nu och följs upp av “Rope” och ett trumsolo av en bokstavligen upphöjd Taylor Hawkins, som sedan tar över sången i “Sunday Rain”. Dave Grohl lokaliserar sedan läkaren Johan Sampson i publiken. Det var han som höll Daves fot när han bröt benet på Ullevi för några års sedan. Sampson crowdsurfar fram till scenen och sjunger med i ”My Hero”, där Grohl hyllar sin svenske läkarhjälte.

Vi tar oss ram genom kvällen med ”These Days”, “La Dee Da” och “Walk” till bandintroduktionen där vi får några smakprov på lite olika covers. Till exempel Queens ”Another One Bites the Dust” när basisten Nate Mandel presenteras och Ramones “Blitzkrieg Bop” när gitarristen Pat Smear presenteras. Därefter får Foo Fighters sällskap av Lollapalooza grundaren Perry Farrell och tillsammans gör de ”Been Caught Steeling”, som från Farrels tid i Jane’s Addiction.

Nu har vi kommit till upploppet och det inleds med ”Monkey Wrench”, en intensiv “Run” och en långsamt gungande “Wheels”. I ”Dirty Water” kommer den kvinnliga körkvartetten, som innehåller Daves dotter Violet tillbaka och hjälper till. Foo Fighters spurtar sedan vidare in i kvällens mål med publikfavoriterna ”Best of You” och en alltid lika medryckande ”Everlong”.

Sammanfattningsvis gör Foo Fighters en riktigt bra spelning, även om jag även här gärna skulle stryka trumsolot. Var de ens roliga på 70- och 80-talet, egentligen? Scenvanan, energin och spelglädjen som sprudlar i enbart Dave Grohl gör det enkelt att lämna Gärdet med ett stort leende på läpparna i den sköna stockholmska sommarkvällen.

Stockholm har tagit emot Lollapalooza med öppna armar och dessutom bjudit på sol och värme till en riktigt bra festival. Bra utbud av musik, mycket trevlig musik, blandad publik, gott om variation på mat och dryck. Förhoppningsvis är det inte en engångsföreteelse med Lollapalooza i Stockholm. Jag hoppas att det händer igen. Det som möjligen kan oroa något är att alla fredags- och lördagsbiljetter blir uppgraderade och gäller även på söndag. En trevlig gest, men frågan är hur den samlade biljettförsäljningen sett ut för att få festivalen att gå runt? Det är nästan enda orosmolnet på en i övrigt mycket solig upplevelse.

Supkalas är det svenska substantiv som dyker upp när du översätter det engelska substantivet binge med hjälp av Google Translate. Att omåttligt hänge sig åt en aktivitet, till exempel att missbruka något, är den svenska översättningen av verbet binge. Det har också försvenskats i bingetitta. Då menas att sträcktitta på en eller flera tv-serier under en längre tid. Speciellt Netflix har skräddarsytt sina serier för just bingetittanden genom att släppa alla avsnitt i en säsong vid ett och samma tillfälle, inte veckovis som ju är det mer gamla traditionella sättet och som HBO ofta tillämpar.

 

Microsoft genomförde en studie för några år sedan som visade på att den genomsnittlige amerikanen inte kunde fokusera på en och samma sak längre än åtta sekunder numera. Vi människor skulle enligt den studien ha sämre förmåga att koncentrera oss än en guldfisk. Studien har fått stor spridning och många har fått uppfattningen att i exempelvis professionella sammanhang fungerar inte långa rapporter med fakta, bedömningar, avvägningar och beskrivningar längre. Allt måste förenklas och förenklas och förkortas för att få uppmärksamhet.

I någon del tror jag att det ligger något i det. I någon del tror jag att det är helt fel. Problemet är inte vår förmåga att fokusera på en sak i taget, utan det oändliga utbud vi möter i dag jämfört med tidigare. Tidigare fanns exempelvis två tv-kanaler. Nu finns ett oändligt utbud ett svep bort på mobilen med olika streamingtjänster och utbud via olika tv-kanalsleverantörer. Du betalar idag hälften av vad det kostade att köpa en cd-skiva i månaden för att få tillgång till nästan all utgiven musik någonsin. Det gör det svårt att välja.

I min värld finns det dålig musik, bra musik och fantastisk musik. Utmaningen är att hitta den fantastiska musiken i högen av all tidigare utgiven musik och all ny musik som ges ut. För dålig och bra musik är min uppmärksamhet ofta kortare än åtta sekunder. När jag hittar fantastisk musik kan jag däremot ge den hur mycket tid som helst. I vår har mitt bingelyssnande framför allt ägnats åt The Sheepdogs, sedan jag såg dem som förband till Rival Sons i början av mars.

The Sheepdogs härligt svängande blandning av country, tvillinggitarrer, sydstatsgung och fantastiska liveframförande har fått många timmars lyssning när jag blandat hela deras diskografi. Jag hade hört dem en del redan i samband med deras självbetitlade fjärde album som kom 2012, men det tog fram till i år att bli helt såld. Det är en härlig känsla att hitta fantastisk musik och där det är möjligt att genast gå på upptäcktsfärd i resten av deras diskografi.

Samma känsla har infunnit sig när jag äntligen förstod Led Zeppelin efter år av försök. Magin med Johnny Cash i coverlåtarna på Unearthed-boxen, som Rick Rubin producerade. Den vackra och medryckande ”A Sailor’s Guide To Earth” från en fantastisk Sturgill Simpson eller en liveeuforisk Håkan Hellström i inspelning från hans första Ullevi-spelning. Det är några exempel som jag hittat genom åren. Vad har du hittat?

Halvårets punktliga insatser

Halvårets bok I: The Border av Don Winslow. En fantastisk avslutning på den trilogi som formats under 20 år kring mexikanska drogkarteller och det amerikanska kriget mot droger. Trump finns med också, även om han har ett annat namn i boken.
Halvårets bok på nattduksbordet I: Bosch, säsong 5 (HBO). Det är som vanligt fantastiskt filmat med vackra LA-bilder.
Halvårets bok på nattduksbordet II: When they see us (Netflix). Stark berättelse om The Central Park Five. Fem unga färgade killar blir oskyldigt anklagade för våldtäkt. Baserat på en verklig händelse.
Halvårets bok på nattduksbordet III: Chernobyl (HBO). Johan Rencks serie om kärnkraftsolyckan på våren 1986.
Halvårets bok på nattduksbordet IV: Hasan Minhaj är fortsatt lysande i Patriot Act (Netflix).

 

Halvårets podd: Patchtrollen, som hittas i valfri poddaffär på armlängdsavstånd från din vackra nuna.
Halvårets bok på nattduksbordet V: Sorjonen (Netflix). En bekymrad finländsk polis.
Halvårets bok på nattduksbordet VI: Karppi (Netflix). En till bekymrad finländsk polis.
Halvårets bok på nattduksbordet VII: Gomorrah, säsong 4 (HBO). Få ljus i den här mörka skildringen av delar av den italienska knarkmaffian.
Halvårets cover: ”Måste lägga av” med Anja Bigrell. Det var en överraskning för mig att Phil Lynott skrev om Försäkringskassan när han skrev ”Got to Give It Up” till Thin Lizzy.

Halvårets alternativa energikälla: Low Cut Connie live på STHLM Americana. Sista konserten på Kägelbanan. Halvårets bok II: Avslutningen på Hatet-trilogin av Magnus Jonsson Asätarna i Kungsträdgården och Kvinnan som jagade ensam.
Halvårets katastrofskildring: Mer än 500 000 mastrar (originalinspelningar) förstördes i en brand 2008. Det rördes sig om klassiska album från bland andra Al Green, Ray Charles, Elton John, B.B. King, Nirvana, Chuck Berry, Snoop Dogg, Tom Petty, Joan Baez, Cat Stevens, Eric Clapton, R.E.M., Eagles, Aerosmith, Steve Earle, Guns N’ Roses, Mary J. Blige och Beck. Jody Rosen som skrivit om branden i New York Times kallar det den största katastrofen i musikhistorien. Det är i samma skala som att Notre Dame brinner. Stora historiska värden som inte går att ersätta gick bokstavligen upp i rök. The Day the Music Burned, med kommentar från Bob Lefsetz.
Halvårets trailer: The Irishman på Netflix.
Halvårets liveupplevelse: The Sheepdogs på Nalen Klubb.

Halvårets bästa album och musik
Du som följer med här på bloggen vet att det finns en lista med de bästa albumen, som getts ut under 2019. Den uppdateras varannan månad. Följ gärna listan. Då får du påfyllningen tidigare än här. De bästa albumen släppta under året, som jag hört under maj och juni dyker upp i början av juli. Här ägnar vi oss åt att lyfta fram några bra livealbum och EP:s som dykt upp under årets första sex månader. Sedvanligt utser jag också halvårets bästa album. I år är det en skivdebutant.

Fyra livealbum

Anderson East – Alive in Tennessee
Det här perfekt för att komma i rätt stämning när du kommit hem en fredag eftermiddag och hela helgen ligger framför dig. Ta in Anderson East från The Ryman Auditorium i Nashville på riktigt hög volym och hamna i fredagsmood.

Hästpojken – Hästpojken 29:e September 2018 (Live 2018)
En av förra årets bästa konserter för egen del var med Hästpojken på Debaser Strand. Här finns ett härligt dokument från Pustervik på deras hemmaplan.

Metallica – Helping Hands…Live & Acoustic at The Masonic
Akustiska liveversioner med Metallica. Det här är riktigt, riktigt, riktigt bra.

Wilmer X – Blues, svett och tårar (Live Malmöfestivalen, Augusti 2018)
Hemmaplan för Nisse Hellberg och hans kompanjoner. Det är underbart att höra!

Fyra EP

Carl Anderson – You Can Call Me Carl
Hittade den här med hjälp av någon algoritm. Oklart i mitt minne vilken algoritm. Jag säger tack i alla fall.

Courtney Marie Andrews – May Your Kindness Remain (Acoustic)
Härliga akustiska versioner av några av låtarna på hennes album från förra året. I höst är hon dessutom tillbaka på en konsertscen i Stockholm.

Kasey Anderson & Hawks and Doves – Garden Session
Avskalade, vackra och dova versioner.

Kyle Daniel – What’s There to Say
Det här är grundreceptet på heartland rock. Hör pianot som fyller ut mellanrummen, mellan text och gitarr i ”Born To Loose”. Wow!

 

Halvårets album

Charles Wesley Godwin – Seneca
Det är helt fantastiskt under att Charles Wesley Godwin gjort ett debutalbum, som får mig att tappa andan varje gång jag lyssnar på det. Det är berättelser som beskriver vardagliga situationer i 1900-talets tidigare skeden. Berättelserna gifter sig utmärkt med den stämningsfulla musiken. Det är med stor glädje jag också sett att Out on the Rise kommer att boka Sverigeturné med Godwin under nästa år. Lyssna till exempel på ”Seneca Creek”, som Godwin skrev om farföräldrars kärlek.

En titt i spåkulan

Saida Andersson var en svensk sierska som påstod sig ha övernaturliga förmågor. Hon lämnade jordelivet i november för 21 år sedan. I hennes anda tänkte jag ge mig på att förutspå vad som kan tänkas hända i musik- och medievärlden under hösten. Vissa saker är inte så mycket förutsägelser och en del blir bara rena förhoppningar från mitt håll.

I slutet av augusti kommer till exempel säsong fem av den utmärkta brittiska polisserien Line of Duty att dyka upp på SVT. Det kommer också nya album med Tyler Childers, Jesse Malin, Tool, Paul Cauthen, Lars Winnerbäck, Whiskey Myers och Cody Jinks. Jag vet också att Michel Connelly sedvanligt kommer med en ny Harry Bosch-bok. Höstens alster, som ges ut i oktober, heter ”The Night Fire”. Då teamar Harry ihop med den relativt nya karaktären Renée Ballard.

När jag tittar i konsertkalendern ser den lovande ut inför hösten. Charley Crockett, Dylan LeBlanc, Courtney Marie Andrews, Joshua Ray Walker, Caroline Spence, Sam Outlaw och Lars Winnerbäck är ett axplock av artister med intressanta spelningar i Stockholm.

Jag hoppas också att Johan Airijoki och Malmfältens Rockklubb, Daniel Romano samt Low Cut Connie kommer tillbaka till Stockholm och gör alldeles egna konserter. De var lysande alla tre på STHLM Americana, men jag vill gärna ha mer av dem.

Jag hoppas också på ny musik med Jason Isbell. Han har hållit ett utgivningstempo på vartannat år med nya studioalbum och nu är det två år sedan sist. Han har sagt på sociala medier att han skriver nya låtar. Hans fru Amanda Shires har lagt ut bilder från RCA Studio A med henne själv, Jason och Dave Cobb. Isbell själv har också setts tillsammans med Rick Rubin. Kanske blir det ett nytt album under hösten?

När jag spanar bakåt istället för framåt ser jag vilka artister som gav ut bra plattor 2016 och 2017. De som inte gett ut ny musik sedan dess och som jag hoppas att det dyker upp ny musik från i höst är bland andra The Cadillac Three, Chris Stapleton, Drive-By Truckers, Hannah Aldridge, Imperial State Electric, JD McPherson, John Moreland, Queens of the Stone Age och Roger Karlsson.

The Sheepdogs planerar för att få till ett nytt album. Det berättade Ewan Currie, sångaren och låtskrivaren, när jag träffade honom innan deras konsert på Nalen Klubb i maj. Kanske är det optimistiskt att de ska hinna med att skriva klart låtar, spela in, produktion och distribution redan under hösten. Men hoppas kan man alltid.

Under tiden jag väntar på att det som finns spåkulans framtid passer jag på att kolla in Jason Isbell & The 400 Unit live från The Armory i Minneapolis. Det tycker jag att du också ska göra när sillen och nubben har intagits.

Glad midsommar!

Jason Isbell & The 400 Unit live

 

PS! En extra glad nyhet kom dagen före midsommarafton. En ny singel från Joel Alme dök upp, ”Så kanske vinden”. Det har gått fyra år sedan ”Flyktligan” kom, den bästa plattan på svenska sedan 2012 dök upp. Alme hälsar i sitt pressmeddelande ”Ledsen för det långa avbrottet, kroppen har gått på som vanligt men psyket har inte hängt med riktigt. Här får ni i alla fall en liten ballad att ha i sommar”. Den 4 oktober släpps albumet ”Bort bort bort” och i slutet av oktober blir det konserter i Stockholm och Göteborg. Själv kapade jag åt mig en biljett till lördagen på Slaktkyrkan.