Inlägg märkta ‘Dan Auerbach’

En tredjedel av året har passerat. Knappt hälften av de månaderna har jag själv spenderat i soffan oavsett om det varit arbetstid eller fritid. Jocke Berg sjunger om att fly till musiken. Det är åtminstone ett sätt att få lite mental terapi i dessa tider. Jag håller på traditionen och fyller på med de album som är bättre än de andra och som huvudsakligen släppts de senaste två månaderna.

 

Du hittar samtliga av årets bästa album samlade i den här spellistan. Hänger du med där har du redan haft en uppdaterad lista i en veckas tid. Resultatet från januari och februari har fått sällskap av det som jag lyssnat på under mars och april och som också är bättre än bara bra.

 

 

American Aquarium – Lamentations
Det är märkliga tider. Den här plattan är släppt i maj. Den första maj. Den får vara med i alla fall. Därför att jag sjunger som jag vill. BJ Barham är sångare, låtskrivare och bandledare i American Aquarium. Han har gjort ett av årets hittills bästa album med Shooter Jennings bakom produktionsspakarna. Förhoppningsvis är konsertlivet igång igen till i oktober. Då är American Aquarium inbokade i Stockholm och jag tror att det kan bli en magisk kväll. Passa på att lyssna på ”Before The Dogwoods Bloom”, ”Start With You” och ”A Better South” för att förstå varför du också kommer att vilja vara där i oktober.

 

 

Brendan Benson – Dear Life
Han sjunger och spelar gitarr tillsammans med bland andra Jack White i The Raconteurs. Nu har Brendan Benson släppt ett till soloalbum. Passa på att lyssna in dig på ”Evil Eyes” och ”Who’s Gonna Love You?”.

 

Brian Fallon – Local Honey
Det är något av honung för mina öron att höra Brian Fallons röst och melodier på hans tredje soloalbum. Det är åtta låtar, som tillsammans klockar in på dryga halvtimmen. Det är inga rockstänkare med den här gången. Det är berättelser om vardagen och vardagens människor. Jag tipsar om att du kan använda ”Hard Feelings” som ingång om du vill förstå dig på den här plattan. Fallon skulle varit i Stockholm och spelat lördag den 25 april, vilket nu är flyttat till februari nästa år.

 

Caleb Caudle – Better Hurry Up
Ett album inspelat i början av förra året i Cash Cabin. Caudle spelade låtar från albumet när han besökte Stockholm i april förra året och nu har albumet äntligen sett dagens ljus. Han har hjälp från bland andra Elizabeth Cook, John Paul White och Gary Louris på några av låtarna.

 

Daniel Romano – ”Visions Of The Higher Dream”
Det här albumet kan du, åtminstone än så länge, bara komma åt via att ladda ner det från Bandcamp. Romano släppte det under sin Coronakarantän. Förhoppningsvis kommer det även upp på alla strömmningstjänster. Ett alldeles utmärkt album, som har ett starkt släktband till Modern Pressure-albumet. En av mina personliga favoriter är låten ”Lilac About Thy Crown”.

 

Darrell Scott – Darrell Scott Sings the Blues of Hank Williams
Darrell Scott gör bluesversioner av nio Hank Williams-låtar. Mer behöver inte sägas.

 

Gabe Lee – Honky Tonk Hell
Här får du en blandning av rock från södra Usa, honky tonk-stänkare och vackra pianoballader. Det är Gabe Lees andra album och en uppföljare från fjolårets mer lågmälda och utmärkta debut. Hittills flyger nog Lee under radarn för många, som egentligen borde ha vett att lägga mycket tid på att lyssna på hans underbara melodier och texter. Passa på att lyssna på exempelvis ”Emmylou”, ”Great Big River” och ”Imogene”.

 

John Anderson – Years
Plattan är inspelad i Easy Eye Sound-studion. Följdaktligen är det också Dan Auerbach som tillsammans med David Ferguson som har procducerat John Andersons ”Years”. Auerbach har också varit med och skrivit låtarna. Du kan göra ett nedslag i vilken som helst av de tio låtarna och hitta en favorit.

 

Lilly Hiatt – Walking Proof
Lilly Hiatts fjärde album är här. Det är i mina öron det bästa hon gjort hittills. Jag skulle gärna se henne live också för att få en ännu bättre upplevelse av hennes samlade katalog. Öppningslåten ”Rae” är skriven till Lillys syster Georgia Rae Hiatt. Det är en bra början på ett album som växer desto längre in i det jag kommer och det växer också med antalet genomlyssningar.

 

Lucinda Williams – Good Souls Better Angels
Hon är en av artisterna som skulle uppträtt på STHLM Americana i juni. Festivalen är flyttad till nästa år och jag hoppas att Lucinda kommer då istället. Rå, skitig rock är vad som bjuds på goda själar och bättre änglar. Hennes skönt hesa röst sjunger om att ”Pray the Devil Back to Hell”. Duger inte den för dig kan du alltid ge dig på ”Down Past The Bottom”.

 

Ron Pope – Bone Structure
Ron Pope skulle likt Brian Fallon varit i Stockholm och spelat den 25 april. Hela Popes turné är inställd och i dagsläget finns inga nya datum. Det som däremot finns är ett sprillans nytt album med Ron Popes fängslande röst, som berättar historier om hjärta och smärta.

 

Sadler Vaden – Anybody Out There?
Titellåten är skriven och inspelad tillsammans med Audley Freed, som tidigare varit med i The Black Crowes. Lyssnar du på Chris Shifletts pod Walking the Floor med Sadler Vaden får du veta mer om det samarbetet. Behöver du förstå varför du ska lyssna på det här albumet ska du börja med ”Be Here, Right Now”, som ligger näst sist på albumet.

 

The Steepwater Band – Turn of the Wheel
Rätt fram, rå och smutsig rock ’n’ roll är ett sätt att beskriva The Steepwater Band. Rötterna finns i Chicago för Jeff Massey, Eric Saylors, Joe Bishop och Joe Winters som är kvartetten som utgör bandmedlemmarna. ”Make it Right” gör det enkelt att förstå varför du ska ge de här herrarna en chans på vad som är deras sjunde studioalbum. Behöver du stöd i ditt lyssningsbeslut kan du tänka Faces, Bad Company eller The Rolling Stones.

 

Whiskey Wolves of the West – I Can’t Take Me Anywhere
Sydstatsrock som ibland blandas med lite blaxplotation och mycket stämsång. Stämmer det in på något du gillar på menyn? Då är Whiskey Wolves of the West något för dig. Passa på att lyssna på det inledande titelspåret och “Asking for a Friend” för att få en bättre uppfattning.

 

The White Buffalo – On the Widow’s Walk
Shooter Jennings har producerat ”On the Widow’s Walk”. Det är som vanligt fyllt med små kolsvarta berättelser, våldsamma, fyllda med sorg, fyllda med längtan efter kärlek och hopp. Det är också kryddat med Jake Smiths starka och känslosamma röst, som får nackhåren att ställa sig upp. Sökande ögon, som letar efter kärlek. Gräset växer i askan. Att få förlora sig i kärleken igen. Att hitta rätt person att dela kärleken med, sjunger Jake Smith. Att tillsammans upptäcka kärleken på nytt. Det är den hoppfyllda avslutningen av ett album, som kommer att få mycket av min tid det här året.

 

Låtar 2012-2019 [Deluxe Edition]

Publicerat: 10 januari, 2020 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Drygt 106 timmar eller nästan fyra och ett halvt dygn. Det är vad som krävs av dig som vill ta dig igenom den här listan med fantastiska låtar från 2012 och framåt.

 

Jag lämnar det till dig hur du vill ta dig igenom en lista som startar med Jason Isbell och avslutas med hans vän John Prine.

Låtar 2012-2019 [Best of]

Publicerat: 6 januari, 2020 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nu är det slut. Det får vara nog. Vi har kommit till vägs ände. Det tog nästan sju år att ta oss hit, men nu är det över.

 

Det är sista påfyllningen i den här spellistan. Nästa år börjar vi fylla på ett helt decenniums spellista med de bästa låtarna. Det här är så nära komplett det blir i den här världen för 2010-talet. Det saknas några år i början, men sedan är vällfyllt.

Årskrönika 2019

Publicerat: 21 december, 2019 i Julskiva, Julskiva 2019, Musik, Musiktips
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Utvecklingen av livescenen i Stockholm har rört upp en del känslor under året. Det är själva scenen som artisterna står på som varit i fokus för debatten. Det och ibland vad en innerstadsbo borde tåla. Några av de scener som stängts eller hotas av stängning eller minskade möjligheter att genomföra konserter på är Kägelbanan, Mosebacketerassen, Melodybox och Debaser Strand. Anledningarna till de här förändringarna eller hoten om förändringar är olika.

 

Stängning på grund av klagomål från grannarna, behov av att renovera vägbanan ovanpå klubben, rivningskontrakt och en del annat. Det är i trist när underbara scener för musiklivet försvinner i vår vackra huvudstad. Det som hänt vid andra tillfällen när ställen stängts ner är att det dykt upp ersättare. Att livemusiken skulle tystna känns som en föga trolig utveckling. Även om saknaden kan vara stor efter scener som Debaser Medis, Debaser Slussen och Kägelbanan kommer det att finnas ersättare.

Musiksverige är en intresseorganisation som kommunicerar och driver den samlade musikbranschens frågor. De samlar artister, kompositörer, textförfattare, musiker, managers, producenter, musikbolag och musikförläggare i Sverige. Organisationen presenterar även siffror på hur stora intäkter som kommer från bland annat musikfestivaler och konserter. De färskaste siffrorna kommer från 2017. Då uppgick konsertintäkterna i Sverige till cirka sex miljarder kronor. Det är en ökning med ungefär femtio procent sedan 2009. Det finns alltså en hel del pengar som omsätts på den svenska konsertmarknaden och marknaden ökar.

Där det finns tillräckligt mycket pengar brukar det också dyka upp personer som vill ta en del av den kakan för sig själva. En del av de personerna kommer att vara de står för konsertlokalen på ett eller annat sätt misstänker jag. En del av de stora pengarna kommer säkerligen att hamna i de stora arrangörernas och lokalernas fickor. Jag tänker på scener som Tele2 Arena, Globen, Hovet och katastrofen Friends Arena. Den sistnämnda borde förbjudas i musiksammanhang i mina ögon och öron. Ljudkatastrofen från början är en sak, men logistikmisären vid insläppet några år senare i samband med The Rolling Stones senaste besök i Stockholm lämnar minnen som får mig att vilja krypa ihop i fosterställning och söka primalskriksterapi. Logistiken när 50 000 personer skulle ta sig ifrån konserten med Guns N’ Roses är ett annat exempel på att den arenan borde förbjudas i musiksammanhang.

Om vi istället koncentrerar oss på bra ställen för livemusik i Stockholm vill jag lyfta fram några stycken. Vill du gå på konserter och sitta ner och ändå få en bra upplevelse? Då finns vackra och fantastiska Cirkus på Djurgården. Ibland blir det också en blandning av stå och sittplatser här. Du kan även passa på att ta dig till Mosebacke Torg och in på Södra Teatern för att sittande uppleva fantastiska konserter i en underbar miljö. Ibland bara sittande och ibland en mix med stående publik på parkett är vad du kan få på nära Centralstationen om du gör ett besök på Vasateatern i samband med någon spelning.

Kan du inte tänka dig att sitta överhuvudtaget när det är dags för att gå på konsert? Då kan du exempelvis ta röda linjen till Hornstull och promenera ner mot Liljeholmsviken. Där hittar du både Bar Brooklyn och Debaser Strand. Två utmärkta konsertställen. Längs med röda linje vid Zinkensdamm kan du gå ner i källaren till Southside Cavern och vara med på en liten och intim spelning.

Om vi byter till tunnelbanans gröna linje finns det möjligheter att gå på sådana ställen som Bryggarsalen, Scalateatern, Scalateaterns källare, Nalen, Nalen Klubb, Stacken, Twang och alldeles lysande Slaktkyrkan. Jag tror och hoppas att det dessutom kommer att dyka upp mer ställen. Ett exempel på det är Münchenbryggeriet som enligt ägaren ska bli ett nytt konsert- och kulturcentrum vid sidan av konferensverksamheten som ryms där i dag. Där finns 9 000 kvadratmeter bestående av 23 rum, salar, salonger, kök och andra utrymmen. Harry Byrne som är en av de som tagit över den verksamheten berättade för DN att han inte har bråttom.

”Det jag tittar på just nu är våren och sommaren 2020. Northern Trails americanafestival den 13–14 juni nästa år är vår första bokning. Det är galet nu för tiden, artister försöker få spelningar ett eller ett och ett halvt år i förväg. Just nu bokar jag ingenting direkt. Jag vill sköta det lugnt, skapa bra produktion, bra service, så att banden vill spela här. Det jag gör nu är att gå igenom vilken genre som passar i vilket rum. Bygga upp en atmosfär i varje rum.”

Utöver de här inomhusställena finns det sommartid möjlighet till musikupplevelser utomhus på ställen som Lasse i Parken, Trädgården, Gärdet, Gröna Lund och Skansen. Bara för att vara extra tydlig med det sistnämnda alternativet. Det är inte Allsång på Skansen som avses. Det spektaklet undviks lämpligen av samma anledning som greve Dracula undviker dagsljus.

Det här är verkligen inte någon komplett genomgång av livescenerna i Stockholm. Det finns många fler. Bara för att nämna några så slänger jag upp Berns, Geronimos och Konserthuset. Några av de befintliga kommer säkerligen att stängas igen och bli andra verksamheter. Nya kommer att blomma upp och ge oss livemusikälskare nya kyrkor att gå till för att dyrka. Jag känner mig lugn i det avseendet. För egen del kan jag också notera att i stort sett alla artister jag vill se livslevande på en scen gärna verkar landa här för att göra ett eller flera framträdanden.

En liten bit in i oxveckorna kommer var det tänkt att bli två fantastiska upplevelser. Nu blir det en och ett halvårs väntetid på den andra. Onsdag den 22 januari dyker Sturgill Simpson upp för att spela på Vasateatern. När den maxas finns det plats för 800 personer. Söndag samma vecka skulle Tyler Childers spela på Slaktkyrkan. Där går det att klämma in 600 personer samtidigt. Childers spelning har flyttats till den sista juni eftersom att han blivit nominerad till en Grammy i hemlandet. I februari ger de båda herrarna sig ut på en gemensam Usa-turné med Simpson som huvudakt. Då kommer de att spela på något större ställen. Det görs stopp på The Gorge Amphiteatre i George, Washington, Madison Square Garden i New York och United Center i Chicago. Publikkapaciteten på de ställena är i samma ordning de är nämnda, 27 500, 20 000 och 23 500. Jag får känslan av att amerikanarna har fler som förstått storheten hos Childers och Simpson och är på samma gång tacksam att få se dem på närmare håll och på mer intima scener än vad som skulle vara alternativet i den svenska huvudstaden.

Punktliga insatser I

Musikhistoria på SVT

Årets musikhistorielektion: Det svenska popundret (SVT Play), sex avsnitt sprängfyllda med fakta, utan en tråkig sekund, skriver Jan Gradvall i DI Weekend. Han fortsätter, Lärare kan använda dem i svenska skolor, både i musikundervisningen och på historielektionerna. Passa på att följa med på den här fantastiska svenska musikresan, säger jag.
Årets bok på nattduksbordet I: Bosch, säsong 5 (HBO). Det är som vanligt fantastiskt filmat med vackra LA-bilder.
Årets bok på nattduksbordet II: When they see us (Netflix). Stark berättelse om The Central Park Five. Fem unga färgade killar blir oskyldigt anklagade för våldtäkt. Baserat på en verklig händelse.
Årets bok på nattduksbordet III: Hasan Minhaj är fortsatt lysande i Patriot Act (Netflix).
Årets sent ska syndaren vakna: The Wire, säsong 1-5 (HBO), efter att ha haft den remastrade versionen som sällskap under stora delar av semestern vill jag stämma in i hyllningskören om att det här är en av de bästa serierna genom tiderna.

Osignad USA-etta

 

Årets EP I: Dirty Honey – ”Dirty Honey”. Det här är det första bandet någonsin som varit etta på Billboards singellista för Mainstream Rock utan att ha ett skivkontrakt. Låten som tog sig upp till toppen är den lysande ”When I”m Gone”, som startar den här kvintetten av sånger. Det osar Led Zeppelin, Guns N’ Roses och AC/DC i influensköket på ett utsökt sätt.
Årets bok på nattduksbordet IV: Babylon Berlin (SVT), en hopklippt version av säsong 1 och 2. Dekadens och korruption i Europas mest påkostade serie någonsin. Kriminalkommissarie Gereon Rath från Köln skickas för att lösa ett fall i Berlin. Allt utspelar sig under Weimarrepubliken, i slutet av 1920-talet, då fattigdomen och arbetslösheten står i stark kontrast till de rikas överflöd.
Årets bok på nattduksbordet V: Our Boys (HBO), är baserad på verkliga händelser. Vi får följa Simon, en israelisk terrorutredare, som söker svar på varför den palestinske tonåringen Mohammed Abu Kedheir mördades.
Årets bok på nattduksbordet VI: Chernobyl (HBO). Johan Rencks serie om kärnkraftsolyckan på våren 1986.
Årets huvudstadsskildring I: I ”Stockholm i okt” fångar Lasse Winnerbäck en av de vackraste synerna i vår vackra huvudstad. Den brinner i oktober och det fångar Lasse med strofen ”Som trädens alla färger när du ser dom från Skanstullsbron”.

Årets konserter
Konsertåret 2019 har många gånger visat sig från sin allra, allra bästa sida och låtit sin sol skina över mig och resten av publiken i de heliga konsertlokaler och utomhusscener jag haft förmånen att besöka. Här kommer en kort genomgång av de allra bästa upplevelserna från året.

Bästa konserten 2019

1 – Joel Alme – Slaktkyrkan
Jag undrar för mig själv hur det överhuvudtaget är möjligt att sammanfatta de senaste nittio minuterna? Det är svärta. Det krävs smärta. Utan de ingredienserna blir det ingen riktig konsert. Joel Almes talang möter en mer än entusiastisk publik, som lyder varje vinkning. Smärtan och svärtan i texterna får mig att stanna upp och bara stillastående kippa efter andan när jag försöker förstå hur bra den här kvällens spelning är. Är det en spelning som inte glöms bort i första taget? Absolut! Är det en fantastisk spelning? Nej! Den är bättre än så. Den är allra bäst på de tio månader som gått av det här året. Och när det har gått tolv månader är den bästa av alla liveupplevelser i år.

2 – The Sheepdogs – Nalen Klubb
Det är helt omöjligt att inte ryckas med i spelglädjen som bokstavligen sprudlar på scenen. När jag ser Jimmy Bowskill smeka fram riffen på sin gitarr med ett leende från öra till öra blir till och med jag danssugen. Gunget som samspelet mellan Ryan Gullen på bas och Sam Corbett på trummor framkallar måste fångas upp av det svenska nationella seismiska nätet. Shamus Currie fyller utrymmet mellan orden och bokstäverna i broder Ewan Curries sång med skön klaviatur och trombon. Fredrik Strage skrev i dag på sitt Instagram om att den här dagen innehåller årets mest spektakulära konsertkrock med Ladytron, Smashing Pumpkins och Nick Cave på samma kväll. Jag kan bara säga att Strage helt missat dagens vinnare. Känslan i mig är att betygsskalan inte riktigt räcker till. The Sheepdogs spräcker taket.

3 – Low Cut Connie – Kägelbanan
Kvällen avslutas sedan en trappa ner på Kägelbanan i det som kan vara scenens sista spelning någonsin. Om du ska avsluta något så ska det göras på topp. Det är också vad det blir. Det är kvällens andra verkliga överkörning. Jag har aldrig hört Low Cut Connie innan. Men herregud vad jag kommer att lyssna efter det här! Om du korsar Jerry Lee Lewis med Freddie Mercury och Pelle Almqvist från The Hives. Sedan fyller du på med Elton Johns rockande musik från inledningen av 70-talet, då kommer du att få Adam Weiner, Low Cut Connies frontman. Det är helt omöjligt att inte ryckas med i intensiteten i den bokstavligen svettsprutande Weiners energi. Kägelbanan hoppar, dansar och kokar efter en lång dag av underbar musik.

4 – Daniel Romano – Kägelbanan
Det är tre på eftermiddagen och temperaturen utomhus är säkerligen dryga 30 grader i solen. Det är rätt fullt i publiken inne på Kägelbanans större scen. Daniel Romano kommer upp på scenen iklädd skjorta, stickad tröja, kavaj och solglasögon. Det står i stark kontrast mot trummisen som har på sig sportshorts, hipsterkeps och solglasögon. Det som väntar på oss är något i gränslandet mellan Dylans elektriska debut 1966 och Neil Youngs gitarrmanglande riff tillsammans med Crazy Horse. Inte en sekund i setet slösas bort med mellansnack och låtarna vävs in i varandra. Alla låtar är arrangerade med intensitet och frenesi för ögonen. Fantastiskt och underbart är ord som dyker upp i mitt minne när jag tänker tillbaka på de här fyrtiofem minuterna som startade klockan tre på eftermiddagen.

5 – Avantgardet – Trädgården
Det är första gången jag har förmånen att se Avantgardet. Det är sannerligen inte den sista. Rasmus Arvidsson är en fantastisk frontman till det här popundret från Nybro. Det är ett av Sveriges bästa liveband i mina öron. Underbart samspel med publiken och massor av kärlek tillbaka till bandet från publiken. Det är många fantastiska poplåtar som hinner avverkas under den två timmar långa spelningen. Allra, allra bäst i mina öron låter det när raderna ”Hög i gränder i London, En hög i rännstensdiket, Hög i gränder i London, Hög men så bottenlöst låg” klingar fram. Det är skönhet och mörker på samma gång. Det är fantastisk musik och en låt som får folk att undra hur du mår.

En kväll som inte skulle hänt

6 – Ian Noe – Twang
Dave Cobb har sagt att han gillar bra röster. Det här något bortom bra. Ian Noe har en makalös röst och skriver fantastiska låtar. Han har dessutom förmågan att få dem att leva när han framför dem rakt upp och ner på Twangs lilla scen med en gitarr i famnen. Minnet av den här kvällen är något som kommer att stanna med mig oerhört länge. Det är en verklig ynnest att få uppleva en artist med den här förmågan i ett så litet och intimt format som det blir i den här källaren på Katarina Bangata. Jag har problem att formulera superlativen för att det mesta känns för futtigt för att beskriva den här talangen. Jag är åtminstone överlycklig att den här kvällen verkligen har hänt, även om jag får nypa mig hårt i armen för att förstå att det verkligen är sant.

7 – Rival Sons – Münchenbryggeriet
I ett av inte så många mellansnack berättar Jay att ”Jordan” hjälper till att hantera sorg. Det är inget vi behöver göra ikväll. Spelglädjen i musiken och närvaron på scen är en stark naturkraft. Jay Buchanans sång och Scott Holidays riff gör vem som helst glad en gråmulen måndagskväll i början av mars.

8 – First Aid Kit – Globen
När jag sedan vandrar på Arenavägen på väg mot bussen som ska ta mig från Gullmarsplan och hem vänder jag mig om. Jag förväntar mig att se Globen vara på väg att lyfta för att flyga iväg som ett rymdskepp. First Aid Kits rymdskepp. De känns som utomjordingar, inte bara som två systrar från Enskede. De är helt utomjordiskt bra och de äger Globen från och med nu. Till 2019 säger jag: ”Du kommer att få jobba hårt för att toppa den här januarikvällen”.

9 – The Sheepdogs – Münchenbryggeriet
Gitarristerna Ewan Currie och Jimmy Bowskill i The Sheepdogs äntrar scenen iklädda några av de snyggaste scenkläderna någonsin. Det går att känna gunget och groovet som ska komma bara genom att kolla in klädseln. De lämnar ett hål i mitt hjärta när uppvärmningen tar slut med underbara ”Nobody”. The Sheepdogs tar sig in på listan över årets konserter även när de är förband.

10 – Caleb Caudle – Bar Brooklyn
Det är generöst att spela sex låtar från nya skivan. De nya sångerna ökar min längtan efter att få höra den i sin helhet. Vi får alltså veta vad albumet kommer att heta och att det mastras i New York i morgon. Tillsammans med Drew Taylor och Mark Andrew Miller skapar Caleb Caudle magi när de framför alla de här underbara countrylåtarna. Leendet på mina läppar är mycket brett när jag tar bussarna det andra hållet när jag tar mig hem i Stockholmsnatten.

Sollidens kungar

 

11 – Ulf Lundell – Skansen
Det är som Lundell sade på scenen fortfarande sommar och temperaturen i huvudstaden ska nå 25 grader under morgondagen. Det är en bra sommar när jag fått se Lundell. På väg hem passar jag på att lyssna på den utmärkte berättaren Brent Cobb. Jag tittar upp mot Clarion Hotell och rum 674 när tunnelbanan kommer ut ur tunneln från Skanstull och tar vägen över bron till Gullmarsplan samtidigt som jag hoppas att Lundell också upptäckt ”Providence Canyon”. När jag petar ner minnena från en glädjefylld kväll kan jag också lyssna på Tyler Childers nya album ”Country Squire” eftersom att klockan passerat midnatt och det är fredag, alla skivsläpps heliga dag.

12 – Courtney Marie Andrews – Bryggarsalen
Höjdpunkterna står som spön i backen genom hela kvällen. En topp är gästspelet av The Tallest Man on Earth. Andra är att vi får ta del av nya, ännu outgivna sånger. Nyheten om att ett nytt album är på gång. Självklart också alla de gamla låtar Courtney Marie Andrews väljer att plocka ut från sin sångbok. Jag blir glad över att få vara i samma rum som en så begåvad person som jag tycker att hon är. En fantastisk röst som förtjänar en ännu större publik än kvällens utsålda Bryggarsalen.

13 – Johan Airijoki och Malmfältens Rockklubb – Kägelbanan
Nere på Kägelbanan väntar glöden i ”Helvetets lågor”, som inleder spelningen med Johan Aijrijoki och Malmfältens Rockklubb i sin Norrbottensblues. Ett fantastiskt namn på ett kompband för den delen. Det är en sådan känsla av otrolig inlevelse från scenen vi får uppleva. Vem visste förresten att klarinett kunde vara ett fantastiskt rockinstrument? Det får vi uppleva här. En tvättbräda försedd med diverse köksattiraljer spelar också en huvudroll. Får du chansen att se Airijoki spela live, tveka inte en sekund. Du får två tillbaka. Gripande och underbart är bara förnamnet.

14 – Ron Pope – Södra Teatern
Det är en helt underbar start på liveåret 2019 att få se Ron Pope stora delar av kvällen sitta vid flygeln och sjunga och berätta gripande, roliga och underfundiga historier om sitt liv och sin musik. Solen är uppe några minuter mer för varje dag som går och vi går mot ljusare tider. Den här kvällen gör det även betydligt ljusare i mitt sinne.

15 – The Hives – Gärdet
Det var på Luciakvällen förra året mina vägar korsades med ett The Hives i storform. Det var i ett betydligt mindre format då med en vild och hoppandes publik. Den här dagen har de bytt ut luciaklänningarna mot vit kavaj, vit skjorta, svarta byxor och skor och vita strumpor och Howlin’ Pelle Almqvist har även svart fluga när den timmeslånga energiboosten drar igång med ”Come On!”, ”Walk Idiot Walk” och “Main Offender”. Howlin’ Pelle är på sitt vanliga självklara och bästa humör när han ödmjukt förklarar att vi i publiken klappar mer åt när han står och kammar sig än när andra band spelat en låt.

Två bröder i en källare på hipstersöder

16 – The Brother Brothers – Twang
Att få förmånen att stå i en källare med knappa hundra andra personer en söndagskväll och höra stämsång i världsklass är en löjligt bra avslutning på veckan och starten på en ny. The Brother Brothers förtjänar en mycket, mycket större publik och spelställen än den här underbart intima kvällen. Jag tänker tankar om Central Park och närmare 800 000 personer i publiken, om ni hänger med på min liknelse?

17 – Joshua Ray Walker – Bryggarsalen
Det var första gången i Joshua Ray Walkers liv som han satte sig i ett flygplan för några dagar sedan. Då flög han till London och bytte plan för att ta sig till öppningskvällen på den här turnén. Jag hoppas att det inte dröjer länge innan han sitter på ett plan hit för fler turnéer. En underbar röst, sånger som förtjänar många lyssningar och en fantastisk närvaro på scenen. Mungiporna är nära öronen när det är dags att ge sig ut i den kalla och regniga oktoberkvällen, som på alla sätt vis stretar emot den glädje jag nyss upplevt.

Punktliga insatser II

”Hackensack” live

Årets ja-tack-det-här-vill-jag-ska-hända-2020 I: The Black Crowes kommer till Europa med sitt 30-årsjubileum av deras fantastiska debutalbum ”Shake Your Money Maker”. En av de bästa debuterna i rocken.
Årets EP II: Ward Hayden & The Outliers – “Can’t Judge a Book”. Den här EP:n har funnits till salu på bandets konserter sedan slutet av förra året. Från slutet av augusti finns den även tillgänglig för oss som gillar strömmande musik. Det är en nyskriven låt, ”Naturally Crazy” och sex covers. Bland annat en härlig version av ”Viva Las Vegas” och en skön version av Fountains of Waynes ”Hackensack”. Bandet hette tidigare Girls Guns & Glory och är fantastiska live. Förhoppningsvis kommer angör de Stockholm lite senare i höst när de kommer till den här sidan av Atlanten.
Årets bok på nattduksbordet VII: Gomorrah, säsong 4 (HBO). Få ljus i den här mörka skildringen av delar av den italienska knarkmaffian.
Årets bok på nattduksbordet VIII: Mindhunter, säsong 2 (Netflix), som utspelar sig 1980, något år efter den första säsongen. Vi återser FBI-agenterna Holden Ford (Jonathan Groff), Bill Tench (Holt McCallany) och Dr. Wendy Carr (Anna Torv). I Joe Penhall och David Finchers skapelse kretsar det den här gången kring ett fall i Georgia där systematiska mord av svarta barn ägt rum. Säsongen innehåller samma psykologiska obehagskänslor som kännetecknar vad Fincher-thrillers brukar göra.
Årets EP III: Kyle Daniel – “What’s there to Say” är där du hittar grundreceptet på heartland rock. Hör pianot som fyller ut mellanrummen, mellan text och gitarr i ”Born To Loose”. Wow!

Stockholmsskildring

Årets ja-tack-det-här-vill-jag-ska-hända-2020 II: Brendan Benson, Jack White, Jack Lawrence och Patrick Keeler som tillsammans utgör The Raconteurs gör en Europaturné med ett stopp i Stockholm.
Årets huvudstadsskildring II: I ”Klockorna” tar Ulf Lundell med oss till sina hemtrakter strax utanför huvudstaden. Baggesfjärden glittrar och vi vandrar över Skurubron tillsammans med Lundell och Tom.
Årets bok på nattduksbordet IX: 13 budord (Netflix), belgisk polis gäckas av en seriemördare.
Årets bok på nattduksbordet X: Wisting (Viaplay), en norsk polis i Larvik får bland annat jaga en amerikansk seriemördare.
Årets huvudstadsskildring III: ”Stockholm i december”, Ulf Lundells singel som släpptes i slutet av november och där han bland annat sjunger ”Gå upp på Solliden och ta en glögg, Och se ut över Söder där du föddes en gång, Ser du Sofia kyrka, under den var du ung och giftig, Och full av framtidssång”.

Årets album
Kan inte påminna mig något tidigare år där valet av ordning på den årliga och oslagbara listan med de tjugoen bästa albumen från innevarande år varit en större prövning. Den har orsakat samvetskval. Ångest. Sömnbrist. Eller det kanske inte var riktigt sant. Däremot har grupper av album prövats mot varandra på ett inte tidigare skådat sätt. Här är den nu. Ditt rättesnöre för vad som är årets bästa album.

Årets album

1 – Charles Wesley Godwin – Seneca
Det är målande, natursköna och ärligt. När du hör Charles Wesley Godwin sjunga stannar klockorna och tiden upphör. Det här är ett fantastiskt debutalbum. De 12 episka låtarna du hittar här är bara att njuta av om och om igen. När du kommer till ”Sorry For The Wait” kan du ta ett extra varv där.

Plats 2-6

2 – Joel Alme – Bort bort bort
”Jag har haft problem under extremt många år och passerat behandlingshem och psyken och ätit oändligt mycket mediciner. Men nu har det varit lugnt i många år. Mitt mående har gått upp och ner, men jag har inte flytt in i missbruk som förr.” Det berättar Joel Alme för DN i en av många personliga intervjuer i samband med att det efterlängtade nya albumet släpptes. 10-talets bästa album på svenska ”Flyktligan” handlade om familjen och släkten. På ”Bort, bort, bort” utgår berättelserna från Almes egna upplevelser bland annat hans psykiska utmaningar.

3 – The Raconteurs – Help Us Stranger
Jan Gradvall ger Brendan Bensons, Patrick Keelers, Jack Lawrence och Jack Whites senaste album en fyra i Dagens Industri. Gradvall skriver; ”Bortom 10 000-timmarsregeln, teorin om att det krävs 10 000 timmars övning för att bli bra på något, finns 30 000-timmarsregeln. Förkovran har nått sådan fulländning att varje penseldrag, stycke eller musikaliskt stycke blir värd att bevara. Jack White har nått dit. Hans gitarriff har nått samma nivå som Matisses collage och Joan Didions meningsbyggnad.” Jag kan bara hålla med Gradvall, men tycker att ”Help Us Stranger” är ännu bättre än hans bedömning.

4 – Ian Noe – Between the Country
Ibland blir jag extra glad att jag följer Savingcountrymusic.com. Den 31 maj recenserade de den här underbara plattan från Kentucky-sonen Ian Noe, vilket gjorde att jag upptäckte den. På ”Between the Country” dör människor, ljuset i världen skuggas ut av mörka moln om svåra tider, brustna hjärtan och oroliga tankar. Skivan är inspelad i Nashville i RCA Studio A och Dave Cobb står för produktionen. Ett starkt kvalitetstecken.

5 – Tyler Childers – Country Squire
Precis som på debutalbumet ”Purgatory” från Childers Sturgill Simpson ligger bakom produktionen även på Tyler Childers andra album. Han kommer till Stockholm i januari, vilket gör hela den månaden uthärdlig. Det vill inte säga lite kan jag lova. Det är en uppsättning av nio fantastiska berättelser som klockar in på dryga trettiofem minuter. Börja helt enkelt från början med titellåten och lyssna många gånger till avslutande ”Matthew”. Ett album som kommer att hamna på årets tio-i-topp.

6 – The Highwomen – The Highwomen
Brandi Carlile, Natalie Hemby, Maren Morris och Amanda Shires. Fyra fantastiska kvinnor som utgör grunden i den här supergruppen. I inledande låten ”Highwomen” får de dessutom förstärkning av den underbara röst som tillhör Yola. Därifrån är det bara att fortsätta. Då får du bland annat höra Brandi Carlile sjunga den omåttligt vackra ”If She Ever Leaves Me. En countrylåt om lesbisk kärlek som Amanda Shires skrivit tillsammans med Jason Isbell.

Plats 7-11

7 – Sturgill Simpson – Sound & Fury
Är det en film? Är det album? Sanningen är att det är båda delarna. Det är Sturgill Simpsons senaste bidrag till kulturarvet. Någonstans kan jag tycka att låten ”Make Art Not Friends” berättar lite om vad det här är. Du kan välja attfölja med på resan eller bli akterseglad. Sturgill Simpson går sin väg och utvecklas vidare. Svängiga melodier samsas med tunga riff och texter som refererar till honom själv i många stycken. Lättsmält? Nej! Bättre än bra? Ja!

8 – Lars Winnerbäck – Eldtuppen
När Stockholm är kallt i oktober känns det tryggt att Lasse Winnerbäck återvänder under sin favoritårstid och värmer mig. En samling av sånger som startar längs E4:an med utsikt över Vättern. Släpp mig var som helst i världen så tar Lasse med mig hem. Titelspåret och ”Tror jag hittar hem” är mina favoritspår just nu.

9 – Josh Ritter – Fever Breaks
Det här är Josh Ritters tionde album på tjugo år. I studion har han haft hjälp av Jason Isbell, som stått för produktionen. Isbells band The 400 Unit spelar utmärkt på Ritters underbara sånger. Lyssna till exempel på samspelet mellan Sadler Vadens gitarr och Amanda Shires fiol som lyfter flera av låtarna till ännu högre höjder än de redan befinner sig på. Två favoritlåtar just nu är ”The Torch Committee” och ”Ground Don’t Want Me”.

10 – Justin Townes Earle – The Saint of Lost Causes
Det var härligt att se Justin Townes Earle på STHLM Americana. Då var han ensam tillsammans med en akustisk gitarr. På den nya skivan har han band med sig. Vackra, sorgsna texter som framförs på ett underbart sätt. Lyssna till exempel på titellåten, ”Over Alameda” och ”Flint City Shake It”.

11 – SUSTO – Ever Since I Lost My Mind
Justin Osborne har varit låtskrivare och musiker i snart tio år. När SUSTO tog form fann han en plattform som passar hans oroliga själ. Låttexterna är ofta kontroversiella – att sjunga om tungt drogmissbruk och homosexualitet är inte den mest vältrampade stigen för band som kategoriseras som alt-country och americana. På min födelsedag dyker spelar han på Nalen. Till dess får jag nöja mig med de här lysande låtarna strömmande i hörlurarna.

Plats 12-16

12 – Cody Jinks – The Wanting
Det andra albumet i oktober från Jinks släpptes en vecka efter det första. En av höjdpunkterna på den här önskan är en enträgen bön. Lyssna på ”The Plea” för att fastna i det här albumet.

13 – Cody Jinks – After the Fire
Det första av två album i oktober från Cody Jinks. Titelspåret handlar om att hitta mening och att betyda något för en annan människa. Cody Jinks texter vill berätta något för dig och de ackompanjeras av medryckande melodier.

14 – The Black Keys – “Let’s Rock”
Dan Auerbach och Patrick Carney återvänder till sina egna rötter. Det ekar starkt från The Black Keys tidigaste album. Duon sammanfattar hela albumet i dess titel. Det är en lysande uppvisning i modern rock.

15 – Whiskey Myers – Whiskey Myers
I en blandning av rock från den amerikanska södern och country hittar du ingredienserna till Whiskey Myers femte album. Det gjorde debut som nummer ett på Billboards countrylista även om det släpptes samma fredag som exempelvis Sturgill Simpson. Bandet bildades i Palestine, Texas av sångaren Cody Cannon och gitarristen John Jeffers. De två har också bidragit med de flesta av låtarna på albumet. De har samarbetat med bland andra Brent Cobb, Adam Hood och Ray Wylie Hubbard på ett par av låtarna.

16 – Paul Cauthen – Room 41
Paul Cauthen har passande nog fått smeknamnet ”Big Velvet”, vilket också är namnet på det femte spåret på hans nya skiva ”Room 41”. Det var i det rummet han checkade in på Dallas Belmont Hotel när resten av livet brakade ihop. Han ägnade sig åt ett eskalerande och självdestruktivt beteende när han medicinerade ett brustet hjärta och ångest med alkolhol och andra droger. Under två år levde han i rum 41 och skrev sångerna som till slut hamnade på det här albumet. Det är lätt att förstå de många jämförelserna med Elvis Presleys och Johnny Cash när det gäller rösten. I ”Big Velvet” möter tequila kokain och vi får också träffa den äkta sammetsrösten. Tempomässigt är det dags igen att lugna ner det i ropet efter hjälp och sällskap som finns i ”Can’t Be Alone”. Det börjar med en pratande Cauthen i ”Freak”, som berättande fortsätter beskriva sina kamrater i fängelset. Det är nere vid strandens kant den här resan kommer till ett slut. Texterna har tagit oss med på en resa bland dödssynder som avundsjuka, lust och högmod via förtvivlan och undergång till försoning. Det är inte tio budord som bjuds, men väl tio utomordentliga låtar.

Plats 17-21

17 – Rival Sons – Feral Roots
Det här albumet är med Long Beach-gänget Rival Sons är inte ett som träffade mig direkt. Det växer däremot med fler genomlyssningar. Dave Cobb har som vanligt skött om produktionen. Lyssna på titelspåret, ”Stood By Me” och ”End of Forever” för att nämna tre starka spår.

18 – The Steel Woods – Old News
Det här är fantastisk sydstatsrock från Nashville. Det finns inslag av bluesrock och outlaw country i den här sköna grytan som puttrar skönt. Två coverlåtar dyker också upp. Tom Pettys ”Southern Accents” och Black Sabbaths ”Changes” lyser upp årets inledande månader med övriga härliga kompositioner på det här albumet.

19 – John Paul White – The Hurting Kind
Lee Ann Womack, Erin Rae och The Secret Sisters gör alla utmärkta gästspel när “The Hurting Kind” ringlar sig fram i maklig takt. White har producerat albumet tillsammans med Ben Tanner från Alabama Shakes och det är inspelat i ett varierat utbud av studios runt omkring Muscle Shoals. Veteranen David Hood återfinns på bas. Lyssna gärna på duetten ”This Isn’t Gonna End Well”, som White sjunger tillsammans med Lee Ann Womack.

20 – Rod Melancon – Pinkville
Rod Melancon är den föredetta skådespelaren, som sadlat om till musiken. Låtarna blir till små filmer på vackra ”Pinkville”. Texterna är mörka och detaljerade. Det finns psykadelisk soul, rockande inspiration och en cover av Springsteens ”57 Channels (And Nothin’ On).

21 – Avantgardet – Mellan miljonprogram och Thailand
”Trots att det låter så långt från stabilt: en gles och tanig rockmusik med dålig hållning, där gärna någon udda slagverksdetalj sticker ut. Arvidsson själv har en påfallande Hellströmlik talang för formuleringar och tonfall, för nyckfullt inkastad engelska och underligt betonade nyckelord.” Det skriver Nils Hansson i DN:s recension av albumet. Det räcker fram till att ta sig in på den här oslagbara listan säger jag.

Det lackar mot jul

Min och Taylor Swifts favorit

Helt plötsligt en vacker oktoberdag fanns de bara där. Sju konserter. Det doftar nypressade MP3:or. Jason Isbell & The 400 Unit gör sällskap med många andra artister och ger möjlighet att höra hela konserter för 10 dollar. Om och om igen. Förhoppningsvis kommer även årets konserter från Isbells Ryman Residency, från oktober också bli tillgängliga. En av förra årets Ryman-konserter dök upp i slutet av november när de sju första dubblerades. Konserterna ges ut av nugs.net. De samarbetar med många andra artister också. John Fogerty, Metallica, Bruce Springsteen och The Raconteurs bara för att nämna några.

Isbells musik värmer mitt hjärta och jag är inte ensam om att ha känslor för honom. I slutet av oktober på amerikanska The Voice kom Taylor Swift ut som ett stort och passionerat Isbell-fan. På den sista kvällen av sju på The Ryman Auditorium berättade Jason Isbell att han var på väg in i studion igen för att spela in ny musik. HaPå Isbells och hans frus Instagram bekräftar de att det är ny musik på gång och bilder från RCA Studio A bekräftar att han fortsätter att jobba med Dave Cobb. Isbells senaste skivor har dykt upp under sommaren, så jag hoppas att det kan vara fallet även den här gången och att han dyker upp i Sverige snart igen. Kanske redan i juni under STHLM Americana? Det får bli min önskning till tomten helt enkelt.

God Jul allihopa från Tyresö-tomten!

PS! I min egen julstrumpa har jag stoppat Martin Scorceses gangsterepos The Irishman och säsong 3 av The Crown. Båda hittar du på Netflix. I strumpan ligger också Michael Connellys bok The Night Fire där Harry Bosch och Renee Ballard jagar mördare tillsammans.

Särskilt Jul PS! Många gånger handlar det om att komma hem till nära och kära på julen. Det är något amerikanerna också praktiserar i samband med Thanksgiving. Vad passar då bättre än att kombinera de här två högtiderna med att möta upp med Blackberry Smokes firande på The Tabernacle i Atlanta, Georgia?

Vi har kommit till den där tiden. Den där tiden då det är dags att summera. Dags att summera de två musikmånader, som precis har gått. Vad är det för musik under den tiden, som har fångat mitt öra och som är bättre än bara bra.

 

Vill du hålla koll på hela årets bästa album? Det är enkelt. Du bara ser till att följa årets spellista. Då kommer uppdateringen till dig allra snabbast. Om du redan följer listan har du haft de här tilläggen i några dagar.

 

The Black Keys – “Let’s Rock”
Dan Auerbach och Patrick Carney återvänder till sina egna rötter. Det ekar starkt från The Black Keys tidigaste album. Duon sammanfattar hela albumet i dess titel. Det är en lysande uppvisning i modern rock.

 

Bruce Springsteen – Western stars
I Springsteen-land innebär Västern att ta chanser, att riskera allt. Det finns mer hästar än bilar och mer missade chanser än lösta problem. Det är ett soloalbum och ekot från 60- och 70-talet finns med oss genom hela plattan. Känslan är en varm och skön sommarkväll där solen sänker sig ner och målar fantastiska färger på himlen innan den sänker sig ner bakom horisonten. Ska du börja lyssna någonstans ta titellåten.

 

Caroline Spence – Mint Condition
I november kommer hon till Stockholm och Bryggarsalen. Fram till dess kommer ”Mint Condition” att ha snurrat flera varv på Spotify. Texterna rör sig i trakten av hjärtskärande smärta och ensamheten. Caroline Spences röst passar alldeles utmärkt till de texterna. Sorgset, vackert, som ett litet barn som ber om att få något och som är omöjlig att neka att få det barnet vill.

 

Drivin N’ Cryin – Live the Love Beautiful
Bandet har varit igång drygt 35 år, men varit rätt mycket utanför min egen radar. ”Live the Love Beautiful” är det första albumet på tio år. Aaron Lee Tasjan har producerat och Kevin Kinney sjunger om problemfyllda tider i dagens Usa, prövningar och lycka av ett vuxet liv på turné, förmågan att uppskatta de små sakerna i vardagen och arvet efter den bortgångne Ian McLagan, keyboardspelare i Faces.

 

Foy Vance – From Muscle Shoals
“From Muscle Shoals” är producerad av Vance själv tillsammans med Ben Tanner. Han har tidigare jobbat med bland andra Alabama Shakes, John Paul White och Nicole Atkins. Två av originalmedlemmarna i FAME Studios husband The Swampers medverkar på några av låtarna. Swampers kallades också Muscle Shoals Rhythm Section och det är Spooner Oldham på keyboards och David Hood på bas, som du kan höra på denna utmärkta Vance-produkt.

 

Ian Noe – Between the Country
Ibland blir jag extra glad att jag följer Savingcountrymusic.com. Den 31 maj recenserade de den här underbara plattan från Kentucky-sonen Ian Noe, vilket gjorde att jag upptäckte den. På ”Between the Country” dör människor, ljuset i världen skuggas ut av mörka moln om svåra tider, brustna hjärtan och oroliga tankar. Skivan är inspelad i Nashville i RCA Studio A och Dave Cobb står för produktionen. Ett starkt kvalitetstecken.

 

Jimmy Barnes – My Criminal Record
I soloformat har Jimmy Barnes sju listettor i Australien. Det är i nivå med The Beatles, Madonna, The Rolling Stones och Rod Stewart. Det finns vissa likheter i sångrösten med den sistnämnde. Barnes är född i Glasgow, Skottland, och hans familj emigrerade till Australien 1956 när lilla Jimmy var fyra år. På det nya albumet, som är en samling låtar av bluesbaserad rock, är Barnes öppenhjärtig och blottar sig själv. Lyssna på ”Shutting Down Our Town”, som berättar om nedlagda industrier och hur det förändrar livet i arbetarförorterna.

 

Justin Townes Earle – The Saint of Lost Causes
Det var härligt att se Justin Townes Earle på STHLM Americana. Då var han ensam tillsammans med en akustisk gitarr. På den nya skivan har han band med sig. Vackra, sorgsna texter som framförs på ett underbart sätt. Lyssna till exempel på titellåten, ”Over Alameda” och ”Flint City Shake It”.

 

Leeroy Stagger – Me and the Mountain
Leeroy Staggers första musik på två år kommer att följas av ännu mera musik i september. Då kommer ett tll album, ”Strange Path”. Stagger själv håller det kommande albumet ännu högre än det här. Det lovar mycket gott om det visar sig vara sant. ”Me and the Mountain” är underbar folkrock från Kanada.

 

The Raconteurs – Help Us Stranger
Jan Gradvall ger Brendan Bensons, Patrick Keelers, Jack Lawrence och Jack Whites senaste album en fyra i Dagens Industri. Gradvall skriver; ”Bortom 10 000-timmarsregeln, teorin om att det krävs 10 000 timmars övning för att bli bra på något, finns 30 000-timmarsregeln. Förkovran har nått sådan fulländning att varje penseldrag, stycke eller musikaliskt stycke blir värd att bevara. Jack White har nått dit. Hans gitarriff har nått samma nivå som Matisses collage och Joan Didions meningsbyggnad.” Jag kan bara hålla med Gradvall, men tycker att ”Help Us Stranger” är ännu bättre än hans bedömning.

De 100 bästa låtarna 2012-2018 – Plats 1-100

Publicerat: 7 april, 2019 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nedräkningen är över. Du som har följt med under dagarna vi räknat ner från 100 till 1 har redan läst allt. Har du inte hängt med? Då finns hela listan samlad här nere. I omvänd ordning från nedräkningen.

 

Du kanske till och med gjort din egen lista över de senaste årens bästa låtar med utgångspunkt i bruttolistan. Med all respekt för dina synpunkter, här finns facit. Den kompletta listan över de bästa låtarna från de senaste sju åren. Tar du dig allra längst ner i det här inlägget får du också en spellista från ett till hundra.

PLACERING – LÅTTITEL – ARTIST
1 – The Dangerous Kind – Aaron Lee Tasjan
Det här så vacker som en bluesrock ‘n roll-låt någonsin kan bli. Det är en snabb berättelse och låt som går på knock. Den är farligt bra helt enkelt.
2 – Feathered Indians – Tyler Childers
Spännet på bältet gör avtryck på insidan av hennes lår, sjunger Childers i början av den här låten om fysisk kärlek och de känslor som uppstår när kemin är rätt.
3 – Var är vi nu? – Kent
”Du vaknar upp din ungdom borta, Din spegelbild ser ut som skit, Och allt som förut var så enkelt, har blivit väldigt svårt. Som alltid flyr jag till musiken, Den enda plats där jag är jag, En plats med enkla raka regler, Där de stora drömmarna är lag.” Du som är nere med Kent känner igen de där stroferna som Jocke Berg skaldat i den omåttligt vackra ”Var är vi nu”. Hur det är med min ungdom vete sjutton? Något ligger nog däremot i de där Tigerdrottning-raderna?
4 – Turtles All The Way Down – Sturgill Simpson
Sturgill Simpson sjunger om psykedeliska erfarenheter som en följd av användning av droger som marijuana, LSD, psilocybin och DMT. Sången fylls av referenser till möten med Jesus, djävulen, Buddha och utomjordliga reptiler.
5 – Electric Man – Rival Sons
Jay Buchanans briljanta och självklara rockröst tar vid efter att Mr Fuzzlord Scott Holiday riffat igång ”Electric Man” tillsammans med Michael Mileys trummor. Det är bara att hänga med.

6 – Stenungsund – Viktor Olsson
Viktor Olsson var 22 år när debuten släpptes och han kommer från Stenungsund. En plats som är lika delar industrisamhälle och västkustidyll några mil norr om Göteborg. I den här underbara låten målas bilder av industrierna, vi sitter på trappan utanför Ninas Café och ser solen gå ner.
7 – Down In The Gulley – Brent Cobb
Min favoritlåt från Brents debutalbum är ”Down in the Gulley”. En historia som är delvis baserad på verkliga händelser om hans farfar, som anklagades för att ha ett hembränneri på sin tomt. Det löste sig till slut för farfar.
8 – Summer’s End – John Prine
I videon till “Summer’s End” blixtrar det förbi rapporter om opiumepidemin i Usa på en tv-skärm. Där finns en tydlig ledtråd till den förödande historia som berättas i den här vackert melankoliska låten.
9 – White Man’s World – Jason Isbell and The 400 Unit
I ”White Man’s World” sjunger Isbell om både jämlikhetsproblem och rasfrågan. Här ger Isbell oss sitt perspektiv på sin egen roll i kampen för jämlikhet oavsett om det är ras eller kön. Samtidigt känner han inte skuld eller skam över sådant som ligger utanför hans egen kontroll. Han vill lämna över en värld till sin dotter där hon har möjligheten att låta världen vara hennes. På det sätt som passar henne. Han reflekterar över sitt eget privilegium, som vit man som lever i ett vitt grannskap med benen från de amerikanska urinvånarna under sina fötter. Lyssna efter Mercys mamma Amanda Shires som kommer in på fiol efter textraden ”Mama wants to change that Nashville sound”.
10 – Welcome To Earth (Pollywog) – Sturgill Simpson
Simpson hälsar sin förstfödde son välkommen till jorden och förklarar hur han alltid kommer att älska sonen.

11 – Cover Me Up – Jason Isbell and The 400 Unit
“Jason Isbell sjunger så att alla som eventuellt fått en ståplats i Nybroviken, ett stenkast från Berns, genast väcks till liv och kommer in och dansar med oss andra. Vackrare sång än när han sjunger ”Cover Me Up” har jag aldrig hört, jag blir frälst det här är min typ av kyrka.” Det skrev jag när Isbell var i Stockholm i januari 2016. Den här liveversionen kommer från The Ryman i Nashville.
12 – Backa Tiden – Joel Alme
En stark tillbakablick på ett liv som hunnit en bit på vägen. Betraktelserna börjar med ”Det kunde gärna lika gärna gått, som alla andra sa: Den pojken faller nog hårt, men det blev du, inte jag, Vi satt på Sannaskolans tak, medans sommaren blåste bort, Tiden väntar inte på nån, men det visste vi inte då, Om tiden går att backa på nåt sätt, då skulle vi väl aldrig gå ner ifrån det där taket”.
13 – Old Men Young Women – Lori McKenna
Det är som att följa med i en film när du lyssnar på texten som Lori McKenna sjunger på den här Dave Cobb-produktionen.
14 – Tupelo – Jason Isbell and The 400 Unit
I den tredje låten på ”The Nashville Sound” är det just till Tupelo, som Jason Isbell & The 400 Unit flyr för att där finns tjejen som inte dömer och där går det att vara trygg. Det är oklart om det finns någon koppling i texten till Elvis Presley och att det är av en sådan anledning, som Jason Isbell låter huvudpersonen i låten ”Tupelo” fly till just dit. Producenten Dave Cobb nämnde i en intervju för podden Walking The Floor, som Foo Fighters-gitarristen Chris Shiflett har, hur intelligenta texter Cobb tycker att Jason Isbell skriver. Det brukar ta tre, fyra år innan jag förstår dem, sade Cobb bland annat.
15 – South of Atlanta – Brent Cobb
Vi åker på biltur längs I85 tillsammans med Brent Cobb i södra delen av Georgia och insuper natur, miljö och människor.

16 – The Promise – Sturgill Simpson
Den här låten började sitt liv som en new wave-hit med When In Rome på 80-talet. Sturgill Simpson gör sedan en alldeles hjärtskärande version av den på sitt album ”Metamodern Sounds in Country Music” från 2014.
17 – Brinner – Hästpojken
”Jag letar igenom dom saker som jag aldrig förstår, Och där står, En liten man och säger världen är min och bara sångerna slår, Sin ridå, Jag hade några saker att få sagt, Jag hade några önskningar i natt, Då ibland när jag läser kan jag känna mig hel, Som en del, Av något stort men jag får ingenting gjort när jag tänker nåt fel, Ja ett fel”.
18 – Built-In Forgetter – The Temperance Movement
När vi rör oss vidare ut i den stora världen är det tur att vi kan luta oss mot nådens syster i den ultrasköna rockaren ”Built-In Forgetter”.
19 – Ghost Town – Sam Outlaw
“Wish that you could see this city just how it used to be, Burnin’ with the fire of industry, Wish that you could feel the life we once felt on these streets, But you can’t, no you can’t”. Det som en gång var är inte hur det är nu.
20 – Gå med mig vart jag går – Lars Winnerbäck
Det här är så nära industrirock Lasse Winnerbäck kommer. Den känslan förstärks när Thåström tar ton i den andra versen.

21 – Alby 1981 – Roger Karlsson
Här kommer berättelsen om Magnus, Keijo och Joanna.
22 – Cherry Blossom Wine – Sadler Vaden
Utan sällskapet av Jason Isbell eller Kevin Kinney gör Sadler Vaden en underbar rockplatta och där finns den extra, extra bra pärlan till låt.
23 – My Silver Lining – First Aid Kit
Den första singeln från albumet “Stay Gold”, ett album som producerades av Mike Mogis. Vad är poängen? Varför gör jag det jag gör? Den här låten handlar om att hitta just det ljuset i tillvaron som gör det värt all ansträngning.
24 – You Don’t Look So Good (Cocaine) – Caroline Spence
”It’s hard to tell people things they don’t want to hear. It’s hard to make someone see the effects of their actions when the consequences aren’t immediate. This song comes out of not knowing how to talk to someone about their choices and your concerns about those choices. It’s the voice of a concerned friend.” Det här berättar Caroline Spence om låten för NPR.
25 – Khom Loy – Lars Winnerbäck
Bara för textraden “Du säger att jag har männskor runt omkring mig hela tiden men jag känner mig ensam”.

26 – NYC in the Rain – Caleb Caudle
Caleb Caudles uppväxt i bibelbältets North Carolina präglades av ett stort intresse för punken. Inspirerad av band som The Clash och Velvet Underground fann Caleb en plats på North Carolinas punkscen. Med åren kom mognad och en allt mer växande samling skivor från svunna dagar, vilket satte igång hans intresse för countrymusik. Här en underbar New York-skildring från senaste plattan.
27 – Leaving LA – Father John Misty
Josh Tillmans tretton minuter långa memoarer. Bland annat om hans första minne av musik. Då håller han på kvävas av en godis som smakar vattenmelon samtidigt som ”Little Lies” av Fleetwood Mac spelas på radion.
28 – Live Oak – Jason Isbell
Det finns en stor kraft i nykterheten, som kommer efter ett missbruk. Här är en låt fullt av funderingar hur livet kunde ha slutat om inte missbruket brutits.
29 – Filthy and Fried – Drive-By Truckers
Textdriven rock. Det här kan vara en del i manualen till den typen av rock. Mike Cooley sjunger en personlig berättelse om ungdom och föräldraskap i den här fantastiska låten.
30 – Like a Mighty River – St. Paul & The Broken Bones
En mäktig flod. Det är en bra liknelse med Paul Janeways fängslande röst.

31 – Break It Down – Imperial State Electric
“Break It Down” är en duett med Linn Segolson och doftar det country på samma sätt som i ”Dead Flowers” med The Rolling Stones.
32 – Hög i gränder – Avantgardet
Neddrogad och bottenlöst låg i London är erfarenheter Rasmus Arvidsson själv har upplevt. Det känns när han sjunger den här vackra och mörka låt.
33 – Vänta på att dö – Julia Frej & Mauro Scocco
Det måste vara en av de mörkaste texterna genom tiderna som Townes Van Zandt skrev i originalet ”Waiting Around To Die”. Här hör vi den underbart översatt till svenska med Julia och Mauro.
34 – Baksidan av båten – Viktor Olsson
””Baksidan av båten” skulle till exempel ha kunnat bli en tafflig rip-off på Sam Cookes gamla ”A change is gonna come” men växer i stället ut till en svensk soulklassiker i sin egen rätt.” Det skriver GP i sin recension av albumet där du hittar den här underbara sången.
35 – Black Smoke Rising – Greta Van Fleet
Det här är också titeln på Greta Van Fleets debut-EP, som släpptes den 21 april 2017. Singeln ”Highway Tune” toppade listan Billboard Mainstream Rock i september samma år. Titellåten skrevs i studion under inspelningen av EP:n.

36 – If We Were Vampires – Jason Isbell and The 400 Unit
En av de vackraste kärlekslåtarna genom tiderna. Vi får vara tacksamma för tiden tillsammans. Samtidigt kommer någon av oss att få spendera den sista tiden ensam. Isbell hoppas att det inte blir han som behöver göra det.
37 – Röda Bolaget – Joel Alme
Almes morfar var kapten på Röda Bolaget, och drack ihjäl sig vid 50. Några år senare dog hans mormor, så mamma och hennes bröder växte upp delvis på barnhem. På något sätt klarade mamma det, men hennes bröder blev aldrig trygga i familjer som vuxna.
38 – Broken Bones And Pocket Change – St. Paul & The Broken Bones
Temat är olycklig kärlek. I andra versen illustreras det på följande sätt “Reckless love has made me cold, Worn down just like shoes, Ain’t nobody, Ain’t nobody gonna love me, I’ll just stand here, all alone”.
39 – Feral Roots – Rival Sons
Tempot stannar nere med ”Feral Roots” samtidigt som energin bara växer i kvällens kyrka. Det var min upplevelse av låten från albumet med samma namn när jag såg det live för första gången. En av många höjdare den måndagen i mars.
40 – Irene – Courtney Marie Andrews
En god kvinna, som drar till sig dåliga beslut likt en magnet. En observerande historia om mig-själv-generationen.

41 – The Pride of Queens – Daniel Romano
De Ramones-liknande riffen och textsnutten “Gabba Gabba Hey” för tankarna till stadsdelen Queens i New York och The Ramones, som är en av stoltheterna som kommer därifrån.
42 – Backwater Zoo – The Temperance Movement
Att få allt te i Kina är inledningserbjudandet i skönt gungande Backwater Zoo.
43 – Come Home Soon – Brent Cobb
Brent Cobb är en utmärkt historieberättare. Här startar vi berättelsen längre från Georgia än han någonsin kunde tänkt sig. Bilen styr genom Colorado, han bor på vägen, samtidigt som hemlängtan är mycket stark.
44 – Find ‘Em, Fool ‘Em and Forget ‘Em – Anderson East
George Jackson och Rick Hall skrev den här låten, som släpptes av Jackson 1969. Anderson Easts version är inspelad i samma studio som Jacksons version. FAME Studios i Muscle Shoals, Alabama. East har Dave Cobb med som producent på den här dansvänliga partydängan.
45 – You Don’t Care Enough For Me To Cry – John Moreland
Det är svårt att hålla tillbaka tårarna när John Morelands sjunger så att allt hår på din kropp ställer sig i givakt och rösten kryper ner längs ryggraden och in i ben och märg.

46 – One Horse Town – Blackberry Smoke
På “The Whippoorwill” sjunger Charlie Starr “In the tiny town where I come from, You grew up doing what your daddy does, And you don’t ask questions you do it just because, You don’t climb to high or dream too much, With a whole lot of work and a little bit of luck, You can wind up right back where your daddy was” om livet i en småstad eller till och med en håla.
47 – Bottles & Cans – Caleb Caudle
En av mina absoluta favoritlåtar från 2014. En lättsam och medryckande Caleb Caudle.
48 – Lucky Penny – JD McPherson
Bas, trummor och riff. Allt en bra rockabillyliknande låt kan behöva. Den första singeln som dök upp från 2017 års album ”Undivided Heart & Soul”.
49 – Come On October – Caleb Caudle
När det är dags att måla ett nytt lager på mitt hjärta är det inte en helt vild idé att bejaka oktober.
50 – Amen, So Be It – John Moreland
Här rockar Moreland igång. Något som kännetecknar hela albumet “Big Bad Luv” att det är rockigare än tidigare. Rösten är som alltid något av en annan värld.

51 – 27 kvm – Viktor Olsson
Jag lyckas aldrig komma underfund med vilken 60-tals låt jag tycker basgången kommer ifrån. Det är en historia om en lägenhet i Stenungsund. Tänk att det går får till en så underbar låt om den och dess hyresgäster.
52 – Grandma’s Garden – Zac Brown
Dave Cobb gjorde ett konceptalbum om södra Usa tillsammans med några av sina favoritartister. Albumet heter ”Southern Family” och det här är höjdpunkten.
53 – If I Had A Tail – Queens of the Stone Age
Josh Homme sjunger i första versen “Do run-run, you won’t get far, I’m machine, obsolete, The land of the free lobotomy, I wanna suck, I wanna lick, I wanna grind, I wanna spit, Tears of pleasure, tears of pain, They trickle down your face the same, It’s how you look, not how you feel, A city of glass with no heart”. Sedan rockar han vidare i den bästa låten på “…Like Clockwork”.
54 – Nobody – The Sheepdogs
Boogie. Gung. Medryckande. Dansvänlig. Underbar.
55 – Latchkey Kid – John Moreland
Det handlar om ett barn som kommer möts av ett tomt hem när han kommer hem från skolan. Föräldrarna är frånvarande till följd av jobb. Morelands sorgsna och fantastiska röst gör underverk till textraderna.

56 – Nothing Has To Be True – First Aid Kit
Jag spoilar slutet av låten. Det låter som vi åker rakt ut myrornas krig för er som är tillräckligt gamla för att ha varit med på den tiden TV-dagen slutade så. Innan dess har vi varit på en underbar tripp med Klara och Johanna Söderberg.
57 – Ofödda lilla barn – Hästpojken
Råden till det ofödda barnet inleds med ”Låt ingenting hålla ner dig, Var alltid själv, Låt inga människor se dig när tårarna har släckt, Ha kanske tre-fyra vänner och håll dom kort, Visa aldrig vad du känner, Visa aldrig nånting”. Pojkarna från Göteborg har skapat en magisk låt.
58 – Psalm i korsningen Ågestavägen Huddingevägen – Roger Karlsson
Det tog en liten stund innan det här guldkornet dök upp som en b-sida. Den spelades in till albumet ”Gubbjävelvärld” och är allra bäst från den inspelningen.
59 – Aftermath – Hannah Aldridge & Jordan Dean
Hennes andra album drar igång med den här låten och wow-känslan infinner sig omedelbart. Sadler Vaden har producerat med den äran.
60 – Half The City – St. Paul & The Broken Bones
Låten är en livefavorit och publikfriare. Låtraden ”I populated half the city, child” anpassas efter ort och i januari 2017 lät den ”I populated half of Stockholm, child”.

61 – Forget About Georgia – Lukas Nelson and Promise of The Real
Lukas Nelson hade en romans med en kvinna som heter Georgia. Han spelade tillsammans med sin pappa Willie Nelson och hade svårt att tänka på annat än henne varje kväll. Lukas har den här låten som egen favorit och ser den lite som ett svar på ”Georgia, On My Mind”.
62 – Holy Moses – Tami Neilson
En röst som slår knockout. En låt som slår knockout. Vad mer kan du behöva?
63 – I’ve Got A Hole Where My Heart Should Be – The Sheepdogs
Ett fantastiskt band från Kanada med scenkläder som få klarar att bära upp så bra som de gör det. ” I said wait, I’m a part time lover and an all around guy, You got to know, I got the late night magic and perpetual high, It’s alright, I got to keep on moving so I never run dry, You wanna go, Said if you dig me, baby, won’t you give it a try?”. Det är den medryckande inledningen.
64 – Punchin’ Bag – Cage The Elephant
Förutom att det är en utmärkt partylåt är det också en fantastisk låt att spela i pausen på valfritt sportevenemang. Att låten bär tydliga släktskap rent ljudmässigt med The Black Keys är kanske inte särskilt konstigt eftersom att det är Dan Auerbach, som producerat.
65 – Lover, Leaver (Taker, Believer) – Greta Van Fleet
En av de tidigast skrivna låtarna av Greta Van Fleet. Före både debut-EP:na som kom 2018. Den fulla versionen som avslutar albumet är lite jammigare och lite groovigare än radiovarianten, som är kortare.

66 – Mitt ansikte – Ulf Lundell
Lundell ger sig in och tycker kring utförsäljningar av det offentliga ” Jag tar hand om dom mina, på dom sätt jag vet bäst, Jag ligger lågt när jag måste, Jag har fest när jag kan ha fest, Ge mej bilderna på dom som köpte, och sålde Serafen, så ska jag ge er mitt ansikte, hos den bästa fotografen”. Det blir en utsökt låt.
67 – King of Alabama – Brent Cobb
Wayne Mills växte upp i Arab, Alabama, och spelade i Crimson Tide. Mills flyttade senare till Nashville och blev en favorit för alla inbitna country fans i södern. Rramtida stjärnor som Blake Shelton och Dierks Bentley ficka agera förband till Wayne Mills. Han sköts till döds för fem år sedan efter en konfrontation med ägaren till en bar och barbecueställe. Barägaren sitter i fängelse för mord.
Wayne Mills var både vän och mentor till Brent Cobb. På Brent Cobbs platta ”Providence County” finns den underbara låten ”King of Alabama”. Det är en berättelse om Cobbs vän och mentor. Det är en värdig och varmhjärtad sång om Wayne Mills. Låten startar med ett Muscle Shoals-aktigt riff på Cobbs akustiska gitarr och blandar sig smakfullt med orgeln. I lugnt, behagligt och svängande mak rör vi oss framåt längs asfalten på vägen. Refrängen är lätt och luftig, låter oss känna brisen. Sammantaget en mycket värdig hyllning till en vän, som inte längre finns med oss.
68 – Innan Vi Faller – Lisa Nilsson & Joakim Berg
DN hade födelsedagsfest. Två svenska popröster delar scen i något som skulle vara en engångsföreteelse. En suddig video från Blå Hallen dyker upp på YouTube. Låten är ett stordåd. Tre månader senare dyker den vackra balladen upp på Spotify.
69 – Jag Skulle Kunna Döda – Roger Karlsson
Vad är vi kapabla till? Egentligen? Rockpoeten Roger Karlsson ställer svåra frågor.
70 – A Few More Days – Eli Paperboy Reed
Gospelinfluenser uppblandade med en virvlande soul, som lånar harmonier från James Brown. Om du inte kan tänka ut hur den blandningen låter rekommenderar jag dig att lyssna på den här knockoutlåten.

71 – Grass Is Greener – St. Paul & The Broken Bones
Paul Janeways röst är inget annat än ren och skär magi. När du har lyssnat på låten i studioversion ska du genast leta upp när de framförde den här låten hos David Letterman. Räkna med gåshud!
72 – Names – Nathan Bell
Många liv startas och slutar i den här sången med fiktiva soldater i Mellan Östern. Du kommer att förstå att det här är något speciellt när du lyssnar på historien där menige John David McCutcheon från Wyoming Plains är först ut.
73 – Put The Fire Out – Courtney Marie Andrews
Låten handlar om att komma tillbaka till de känner och älskar efter att ha spenderat en lång tid på resande fot. Vi kommer dit, men det tar väldigt länge.
74 – Now That You’re Gone – The Raconteurs
Den andra låten på singeln med två A-sidor. Det första musikaliska livstecknet från The Raconteurs på 10 års tid. Ett helt album är utlovat till 2019.
75 – Elden – Lars Winnerbäck
Vi är i Oslo och traskar runt i Oslo tillsammans med Winnerbäck och hans ex. I den här liveversionen gör vi det i ett lugnare tempo än i studioversionen. ”Elden” glöder även i den här versionen.

76 – Modern Pressure – Daniel Romano
“Han spelar det mesta själv, och det både svänger och berör. Han sjunger nasalt, som Dylan, och det finns en självklarhet och ledighet över Romano som gör honom omöjlig att inte gilla.” Det skriver Po Tidholm i DN när han recenserar skivan där det här är titellåten.

77 – Stay Free – Jesse Malin
En av Mick Jones, The Clash, vänner hamnade i fängelse efter att ha rånat några banker. Jones skrev låten till sin vän och den har ibland beskrivits som en kärlekshyllning mellan två vänner. Här gör Jesse Malin en underbar tolkning av den låt The Clash gav ut 1978 på ”Give ’em Enough Rope”.
78 – Taxi – Brian Dunne
”And now I’m riding in the backseat of this old taxi, Heading through the tunnel down town, Thinking about how crazy this Iife has been lately, And no one’s gonna save me now, He said kid where you heading, I said that’s a good question he laughed and said you’Il figure it out”. Jag undrar också vart jag är på väg?
79 – Most Of All – Brandi Carlile
Låten handlar om Carliles förhållandet till sina föräldrar. Hon skriver att föräldrar kan vara din första kärlek. Glöm inte bort att berätta det för dem, om de fortfarande är i livet. Mena det du säger!
80 – Ain’t No Difference – Kyle Daniel & Brent Cobb
Kyle Daniel berättar för Cowboys & Indians att “I think personally for me the one that resonates the most is, currently, “Ain’t No Difference,” the song that Brent and I did, because it really speaks to the time — and I know that we’re in such a chaotic world right now and people get so caught up in what’s happening on the news, we’re so connected with our cell phones and with each other and everybody’s got a voice and an opinion and sometimes we get this very egotistical mentality as people. We’ve grown into this ego society and it’s tough for us to be humble and realize that although somebody may have a different opinion about something, we’re all very similar and there’s really no difference in all of us. And I think that was the one thing I wanted to get a positive message with my music and that song.”

81 – Table For One – Courtney Marie Andrews
GP skriver i sin recension av albumet “Honest Life” bland annat att “Table for one måste vara den här vinterns mest smärtsamma låt, skriven efter ett uppbrott och en fyramånaders vistelse i Belgien där Courtney Marie Andrews plågades av hemlängtan till huset i skogarna utanför Seattle, där hon numera har slagit sig ner och skrivit de flesta av låtarna på albumet”.
82 – Shoreline – Gabriel Kelley
Det här är en vacker, vacker balladversion av Broder Daniels original, som också Anna Ternheim gjort en underbar tolkning av.
83 – Rexanimarum – Israel Nash
“I was headed to the show, Goin’ uptown to the Apollo, Get me a glimpse of ol’ Jimmy Brown, Someone told me that he had just died, I lowered my head, and I started to cry, Stood on 125th Street, and I said, ”Well sing it loud. I’m black and proud””. Här startar den här Neil Young-doftande låten.
84 – The Hole – Lars Bygdén & Christian Kjellvander
”Jag har ett väldigt exakt minne av var jag var när jag kom på den här låten. Jag minns att jag gick på Nioörtsvägen i Midsommarkransen och fick den här låten på hjärnan som jag tyckte var jävligt bra. Så bra att jag började fundera på om det var någon annan än jag som gjort den. Men efter att ha funderat ett tag bestämde jag mig för att så inte var fallet. Jag hade också ett minne av att jag direkt spelade in den i min mobiltelefon, vilket jag brukar göra ganska ofta. Nu visar det sig att detta minne verkar vara falskt då jag inte hittar inspelningen i telefonen. Texten skrev jag, som de flesta andra av texterna på skivan, i en väldigt grå kontorslokal på Midsommargården, Telefonplan. Jag kunde låna den efter kl. 14.00 när advokaten som hyrde den fram tills dess hade gått. Jag har försökt skriva texter hemma också, men det går inte. Min moral är totalt värdelös och jag börjar spela Tetris eller Scrabble eller hålla på med någon annan skit efter typ 5 minuter framför datorn. Det är därför av största vikt att texterna skrivs på en plats där jag inte kan göra något annat som jag tycker är roligare, eller kanske snarare TROR är roligare. Jag tycker ju faktiskt det är roligt att skriva texter, men det kan också vara en stor plåga när man inte får till det förstås. Vad texten handlar om? Ja, det känns nästan överflödigt att gå in på. Inte är det lycka och glädje i alla fall.” Det här skriver Lars Bygdén själv om den mörka och fantastiska ”The Hole”.
85 – You Can’t Fix This – Stevie Nicks, Dave Grohl, Taylor Hawkins & Rami Jaffee
När Dave Grohl gjorde filmen om musikstudion Sound City passade han också på att spela in helt ny musik. Här sjunger Stevie Nicks med sin unika och fantastiska röst hur hennes gudson dog av en överdos på ett party när han bara var 18 år.

86 – White Doves Wing – Caleb Caudle
Den dyker upp som låt nummer fyra på Caudles album nummer tre “Carolina Ghost”. Den fastnade hos mig direkt från att jag hörde den första gången etsade den sig fast på ett underbart sätt i mitt medvetande.
87 – Third Place – The Black Lillies
Det är flämtande redan från start när Cruz Contreras tar ton i ”Third Place” och sjunger ” flannel shirt, every inch of me hurt we were dying, monday night, the boys in the band they looked tired, magnetic pull, lights drove around in circles, leaning on you, leaning on me, collapsing”. Det blir inte mindre flämtande sedan.
88 – Barndomens Mörka Rum – Juha Mulari
Mulari ska ha upptäckts på en bröllopsfest av rapparen Petter. Mulari har en brokig bakgrund med bland annat två fängelsevistelser bakom sig. ”Solen skiner, floden skrattar, Molnen skingrar sig så sakta, Varje gång jag tar dig i min famn, Ja någon kom och sa till mig, Att livet, det är inte mycket, Men när jag är med dig så är det allt” är inledningen till ”Barndomens mörka rum”. Passa på att lyssna på helheten.
89 – The Eye – Brandi Carlile
När NPR Music recenserade låten som var den första singeln från albumet ”The Firewatcher’s Daughter”, skrev de ” ”The Eye” is exactly what it proclaims itself to be: a quiet breath in the midst of the album’s glorious storm. Rooted in Carlile’s love of both classic country and California pop, the song is the kind many other artists are going to want to cover. It will be hard to top the original, though; it so eloquently highlights the telepathic connection Carlile shares with her longtime bandmates. A favorite on recent tours, ”The Eye” is destined to become a centerpiece in Carlile’s catalog.” Jag bara stammer in i lovsången.
90 – Safari Song – Greta Van Fleet
Först släppt på EP:n “Black Smoke Rising”, sedan med på samlingsEP:n ”From The Fires”. Låten gjorde amerikansk TV-debut den 31 oktober 2017 då bandet spelade den live på showen ”Last Call with Carson Daly”.

91 – Call To Arms – Sturgill Simpson
Det berättas en historia om krig och hur samhället äter upp och förstör sig självt. Det handlar om terrorism och rasism, som ofta tar plats på nyhetsplats. Det är en värld som är i ett bedrövligt skick, som kommer att lämnas över till Simpsons son.
92 – Samma Himlar – Hästpojken
”Samma himlar” handlar lite om åldrande, berättade Martin Eliasson i samband med släppet av albumet där det här är titellåten. Bitterljuvt bra är det helt enkelt.
93 – Vampire Girl – Buddy Miller & Jim Lauderdale
Skön, rockande och gungande träskrock möts du av när Buddy Miller och Jim Lauderdale tar sig an berättelsen om vampyrflickan.
94 – Cherokee – John Moreland
Det vi kan lära från den här låten är sättet Moreland tar in sorgen, känner hur den filar ner de hårda kanterna av en av försvarsställning som är reflexmässig. ”You’d carve those doubts right out of me” är en av textraderna Moreland sjunger för den som inte hör honom. ”Cherokee” karvar ut en egen plats där lyssnaren kan tänka sig att överleva sådana tvivel. Sången är en berättelse om ett liv som verkligen är levt och dess mörka kanter är inte skräck. Det är mänsklighet.
95 – High Beams – Trevor Sensor
Det här är min favorit från Sensors debutalbum “Andy Warhol’s Dream”, som släpptes 2017. Han har en skön hes sångröst. Första gången jag lyssnade på hela plattan var i London två veckor efter terrorattacken med bland annat knivdåd på London Bridge. När jag själv gick där kom den här fantastiska låten på i lurarna. Jag stannade och bara stod still och lyssnade.

96 – Flower Power – Greta Van Fleet
Låten blev till när gitarristen Jake Kiszka hade ett gitarriff och sångaren Josh Kiszka började humma till riffet. Låten symboliserar San Fransisco-scenen och den stämning som fanns i Haight-Ashbury och låten är skriven med influenser i den folkmusiken och är en hyllning till den klangen.
97 – Beneath The Wheels – Gold Star
När Gold Star själv berättar om “Beneath The Wheels” börjar han med att berätta att det är den enda låten på albumet ”Uppers and Downers” som går i 6/8 och att det också är enda låten som innehåller munspel. Trumljudet påminner om Bob Dylans ”Desire”, som är ett av Gold Stars favoritalbum genom tiderna. Harmonierna sjungs av låtskrivaren Austin McCutchen. Låten i sig var den enklaste att spela in och blev färdig väldigt snabbt.
98 – The Love That We Need – Hayes Carll
Det är en av tre låtar med ordet love i titeln på Hayes Carlls femte album ”Lovers and Leavers”. Det här är den allra bästa av dem. Det doftar västkust när Carll sjunger om ett förhållande som är på upphällningen och som puffar på de sista desperata romantiska ångorna, som sakta skingras. Samtidigt är det en beskrivning av ett normalt liv.
99 – Right On Time – Dawes
David Rawlings har producerat när Taylor Goldsmith sjunger i frågor kring vad som skulle sägas om väggar kunde prata och om återkommande tysta meddelanden som förmedlas. Det doftar västkustrock från 80-talet så det stänker om det och vackert är det.
100 – King of a One Horse Town – Dan Auerbach
Den här låten från albumet “Waiting on a Song” träffar på Auerbach i läget att vara rädd för att ta steg utanför den egna komfortzonen. Det kan vara vem som helst som är rädd för att misslyckas, har Auerbach berättat. Det kan vara en langare. Ett fyllo. En professor. Det är en känsla som vi alla kan relatera till. Med Auerbachs beskrivning finns också en än starkare känsla av att vara med i en film när man lyssnar på den här sköna låten.

Vi fortsätter den dubbla nedräkningen av de hundra bästa låtarna och den bästa NHL-spelaren som burit det tröjnummer på de placeringar jag presenterar idag. Det kommer tio åt gången. Det vill säga tio hockeyspelare och tio låtar.

 

Idag har nedräkningen kommit fram till plats 61-70. Det jag kräver av dig som läser är att hålla två listor i huvudet samtidigt. Här kommer först hockeyspelarna och sedan musiken.

61, Rick Nash. 62, Carl Hagelin. 63, Brad Marchand. 64, Mikael Granlund. 65, Erik Karlsson. 66, Mario Lemieux. 67, Max Pacioretty. 68, Jaromir Jagr. 69, Andrew Desjardins. 70, Braden Holtby.

PLACERING – LÅTTITEL – ARTIST
61 – Forget About Georgia – Lukas Nelson and Promise of The Real
Lukas Nelson hade en romans med en kvinna som heter Georgia. Han spelade tillsammans med sin pappa Willie Nelson och hade svårt att tänka på annat än henne varje kväll. Lukas har den här låten som egen favorit och ser den lite som ett svar på ”Georgia, On My Mind”.
62 – Holy Moses – Tami Neilson
En röst som slår knockout. En låt som slår knockout. Vad mer kan du behöva?
63 – I’ve Got A Hole Where My Heart Should Be – The Sheepdogs
Ett fantastiskt band från Kanada med scenkläder som få klarar att bära upp så bra som de gör det. ” I said wait, I’m a part time lover and an all around guy, You got to know, I got the late night magic and perpetual high, It’s alright, I got to keep on moving so I never run dry, You wanna go, Said if you dig me, baby, won’t you give it a try?”. Det är den medryckande inledningen.
64 – Punchin’ Bag – Cage The Elephant
Förutom att det är en utmärkt partylåt är det också en fantastisk låt att spela i pausen på valfritt sportevenemang. Att låten bär tydliga släktskap rent ljudmässigt med The Black Keys är kanske inte särskilt konstigt eftersom att det är Dan Auerbach, som producerat.
65 – Lover, Leaver (Taker, Believer) – Greta Van Fleet
En av de tidigast skrivna låtarna av Greta Van Fleet. Före både debut-EP:na som kom 2018. Den fulla versionen som avslutar albumet är lite jammigare och lite groovigare än radiovarianten, som är kortare.

66 – Mitt ansikte – Ulf Lundell
Lundell ger sig in och tycker kring utförsäljningar av det offentliga ” Jag tar hand om dom mina, på dom sätt jag vet bäst, Jag ligger lågt när jag måste, Jag har fest när jag kan ha fest, Ge mej bilderna på dom som köpte, och sålde Serafen, så ska jag ge er mitt ansikte, hos den bästa fotografen”. Det blir en utsökt låt.
67 – King of Alabama – Brent Cobb
Wayne Mills växte upp i Arab, Alabama, och spelade i Crimson Tide. Mills flyttade senare till Nashville och blev en favorit för alla inbitna country fans i södern. Rramtida stjärnor som Blake Shelton och Dierks Bentley ficka agera förband till Wayne Mills. Han sköts till döds för fem år sedan efter en konfrontation med ägaren till en bar och barbecueställe. Barägaren sitter i fängelse för mord.
Wayne Mills var både vän och mentor till Brent Cobb. På Brent Cobbs platta ”Providence County” finns den underbara låten ”King of Alabama”. Det är en berättelse om Cobbs vän och mentor. Det är en värdig och varmhjärtad sång om Wayne Mills. Låten startar med ett Muscle Shoals-aktigt riff på Cobbs akustiska gitarr och blandar sig smakfullt med orgeln. I lugnt, behagligt och svängande mak rör vi oss framåt längs asfalten på vägen. Refrängen är lätt och luftig, låter oss känna brisen. Sammantaget en mycket värdig hyllning till en vän, som inte längre finns med oss.
68 – Innan Vi Faller – Lisa Nilsson & Joakim Berg
DN hade födelsedagsfest. Två svenska popröster delar scen i något som skulle vara en engångsföreteelse. En suddig video från Blå Hallen dyker upp på YouTube. Låten är ett stordåd. Tre månader senare dyker den vackra balladen upp på Spotify.
69 – Jag Skulle Kunna Döda – Roger Karlsson
Vad är vi kapabla till? Egentligen? Rockpoeten Roger Karlsson ställer svåra frågor.
70 – A Few More Days – Eli Paperboy Reed
Gospelinfluenser uppblandade med en virvlande soul, som lånar harmonier från James Brown. Om du inte kan tänka ut hur den blandningen låter rekommenderar jag dig att lyssna på den här knockoutlåten.

Nu är det dags att starta nedräkningen av de hundra bästa låtarna, som du kan hitta på Spotify och som getts ut någon gång mellan 2012 och 2018. Vi tar tio låtar åt gången, så att du kan andas mellan varje, kanske jaga upp dig lite för att just din favoritlåt hamnade för långt ner på listan eller till och med slutligen helt utanför listan.

 

Idag startar vi nedräkningen med plats 91-100. Jag tänker också utmana er något och låta er hålla två tankar i huvudet samtidigt och delge er en annan lista jag hittat någonstans på internet samtidigt. Det handlar om en person som utsett den bäste spelaren som burit ett visst tröjnummer i National Hockey League. Vi tar det från nummer 1 till och med nummer 00, som får representera 100 i det här sammanhanget. Här kommer först hockeyspelarna och sedan musiken.

91, Sergei Fedorov. 92, Evgeny Kuznetsov. 93, Doug Gilmour. 94, Ryan Smyth. 95, Aleksey Morozov. 96, Tomas Holmström. 97, Connor McDavid. 98, Mikhail Sergachev. 99, Wayne Gretzky. 00, Marty Biron.

PLACERING – LÅTTITEL – ARTIST
91 – Call To Arms – Sturgill Simpson
Det berättas en historia om krig och hur samhället äter upp och förstör sig självt. Det handlar om terrorism och rasism, som ofta tar plats på nyhetsplats. Det är en värld som är i ett bedrövligt skick, som kommer att lämnas över till Simpsons son.
92 – Samma Himlar – Hästpojken
”Samma himlar” handlar lite om åldrande, berättade Martin Eliasson i samband med släppet av albumet där det här är titellåten. Bitterljuvt bra är det helt enkelt.
93 – Vampire Girl – Buddy Miller & Jim Lauderdale
Skön, rockande och gungande träskrock möts du av när Buddy Miller och Jim Lauderdale tar sig an berättelsen om vampyrflickan.
94 – Cherokee – John Moreland
Det vi kan lära från den här låten är sättet Moreland tar in sorgen, känner hur den filar ner de hårda kanterna av en av försvarsställning som är reflexmässig. ”You’d carve those doubts right out of me” är en av textraderna Moreland sjunger för den som inte hör honom. ”Cherokee” karvar ut en egen plats där lyssnaren kan tänka sig att överleva sådana tvivel. Sången är en berättelse om ett liv som verkligen är levt och dess mörka kanter är inte skräck. Det är mänsklighet.
95 – High Beams – Trevor Sensor
Det här är min favorit från Sensors debutalbum “Andy Warhol’s Dream”, som släpptes 2017. Han har en skön hes sångröst. Första gången jag lyssnade på hela plattan var i London två veckor efter terrorattacken med bland annat knivdåd på London Bridge. När jag själv gick där kom den här fantastiska låten på i lurarna. Jag stannade och bara stod still och lyssnade.

96 – Flower Power – Greta Van Fleet
Låten blev till när gitarristen Jake Kiszka hade ett gitarriff och sångaren Josh Kiszka började humma till riffet. Låten symboliserar San Fransisco-scenen och den stämning som fanns i Haight-Ashbury och låten är skriven med influenser i den folkmusiken och är en hyllning till den klangen.
97 – Beneath The Wheels – Gold Star
När Gold Star själv berättar om “Beneath The Wheels” börjar han med att berätta att det är den enda låten på albumet ”Uppers and Downers” som går i 6/8 och att det också är enda låten som innehåller munspel. Trumljudet påminner om Bob Dylans ”Desire”, som är ett av Gold Stars favoritalbum genom tiderna. Harmonierna sjungs av låtskrivaren Austin McCutchen. Låten i sig var den enklaste att spela in och blev färdig väldigt snabbt.
98 – The Love That We Need – Hayes Carll
Det är en av tre låtar med ordet love i titeln på Hayes Carlls femte album ”Lovers and Leavers”. Det här är den allra bästa av dem. Det doftar västkust när Carll sjunger om ett förhållande som är på upphällningen och som puffar på de sista desperata romantiska ångorna, som sakta skingras. Samtidigt är det en beskrivning av ett normalt liv.
99 – Right On Time – Dawes
David Rawlings har producerat när Taylor Goldsmith sjunger i frågor kring vad som skulle sägas om väggar kunde prata och om återkommande tysta meddelanden som förmedlas. Det doftar västkustrock från 80-talet så det stänker om det och vackert är det.
100 – King of a One Horse Town – Dan Auerbach
Den här låten från albumet “Waiting on a Song” träffar på Auerbach i läget att vara rädd för att ta steg utanför den egna komfortzonen. Det kan vara vem som helst som är rädd för att misslyckas, har Auerbach berättat. Det kan vara en langare. Ett fyllo. En professor. Det är en känsla som vi alla kan relatera till. Med Auerbachs beskrivning finns också en än starkare känsla av att vara med i en film när man lyssnar på den här sköna låten.

De 100 bästa låtarna 2012-2018 – Varför då?

Publicerat: 24 mars, 2019 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Rob Gordon äger en skivaffär på fallrepet där han säljer musik på det gammalmodiga sättet – på vinyl. Han är en självlärd musikentusiast som tillbringar sina dagar i skivbutiken Championship Vinyl med sina två anställda, Dick och Barry. Även om de är levande uppslagsverk när det gäller popmusik, har koll på allt som gäller musikvärlden och skriver fem-i-topplistor över sina favoritlåtar baserade på olika kriterier, är de värdelösa på att hjälpa Rob när hans flickvän Laura lämnar honom. Medan Rob försöker komma till klarhet över sina misslyckade försök att få kärlek och lycka, upptäcker han att han mot sin vilja dras in i vuxenvärlden?

 

I Nick Hornbys bok High Fidelity ligger skivaffären i London. I filmen med John Cusack i huvudrollen ligger skivaffären i Chicago. Här på bloggen tar vi mest fasta på det här med listorna. Förra året dök vi tillsammans ner i Bruce Springsteens låtskatt och utsåg de 100 bästa låtarna i hans katalog. När jag upptäckte att de låtlistorna med de bästa låtarna från åren mellan 2012 till 2018 jag samlat här innehöll näst intill identiskt lika många låtar var svaret givet. Vi behöver självklart en lista med de 100 bästa låtarna, som dykt upp under den här bloggens livslängd.

Du som inte hängt med på de årslistorna hittar hela utbudet i spellistan i det här inlägget, så har du en kort stund att lyssna in dig och skaffa dig en egen uppfattning. Vi gör som med Springsteen och har en nedräkning de kommande dagarna. Är du nyfiken och intresserad är det bara att hänga med.

När det vi nu passerat årets uslaste månad är det dags att summera mitt lyssnande så här långt. Jag gör samma upplägg som förra året och återkommer varannan månad med den fantastiska musik jag hunnit lyssna in mig på och ta till mig av album som släppts under 2019.

 

För att ni som inte var med förra året ska jag förklara vilka tre genrer kan delas in i. Det finns dålig musik. Det finns bra musik. Det finns fantastisk musik. Jag hävdar att det bara finns tid att lyssna på fantastisk musik i längden. Jag försöker underlätta för dig att hitta i skivdjungeln och presentera den fantastiska musik jag upptäcker.

 

Joshua Ray Walker – Wish You Were Here
De flesta av Joshua Ray Walkers lyssnare finns i Dallas, Houston, Chicago, Austin och Atlanta. Han har alltså flest lyssnare i sin hemstad just nu. Musiken och sångerna är vackra countryberättelser.

 

Liz Brasher – Painted Image
Halvvägs mellan garaget, kyrkan, baren och sovrummet. Där hittar vi Liz Brasher. Hon är en soulsångerska, en gitarrspelande rockare, en gospelpredikant och hon prisar band som The Box Tops. Det här är Liz Brashers debutalbum, som släppts på Fat Possum Records. Lyssna från start på ”Blood of the Lamb” och ”Body of Mine” sedan är du fast och lyssnar vidare på hela albumet.

 

Rival Sons – Feral Roots
Det här albumet är med Long Beach-gänget Rival Sons är inte ett som träffade mig direkt. Det växer däremot med fler genomlyssningar. Dave Cobb har som vanligt skött om produktionen. Lyssna på titelspåret, ”Stood By Me” och ”End of Forever” för att nämna tre starka spår.

 

Spencer Burton – Songs of (Acoustic)
En ensam man och hans gitarr. Bandversionen av den här skivan kom redan 2017. Det är två versioner av lysande musikkonst. Lyssna gärna på låtarna ”End of Summer” eller ”Unmistakable Love” om du vill hitta en ingång till Spencer Burton.

 

The Steel Woods – Old News
Det här är fantastisk sydstatsrock från Nashville. Det finns inslag av bluesrock och outlaw country i den här sköna grytan som puttrar skönt. Två coverlåtar dyker också upp. Tom Pettys ”Southern Accents” och Black Sabbaths ”Changes” lyser upp årets inledande månader med övriga härliga kompositioner på det här albumet.

 

SUSTO – Ever Since I Lost My Mind
Justin Osborne har varit låtskrivare och musiker i snart tio år. När SUSTO tog form fann han en plattform som passar hans oroliga själ. Låttexterna är ofta kontroversiella – att sjunga om tungt drogmissbruk och homosexualitet är inte den mest vältrampade stigen för band som kategoriseras som alt-country och americana. På min födelsedag dyker spelar han på Nalen. Till dess får jag nöja mig med de här lysande låtarna strömmande i hörlurarna.

 

Yola – Walk Through Fire
Det är Yolas nya album. Det är countrysoul. Det är producerat av Dan Auerbach. Det är en fantastisk röst och det är underbara låtar.