Inlägg märkta ‘Duane Allman’

Jag vet inte hur augusti slutade för er. För mig slutade månaden i dur. Årets hittills mest intressanta skivsläppsfredag var den 28 augusti. En stor mängd bra plattor och ett helt gäng som var bättre än så och tar plats på den här sammanfattningen av de senaste sextiotvå dagarna.

Till dig som inte har sett de här sammanfattningarna tidigare vill jag komma med lite konsumentupplysning. Du kan få hela årets bästa plattor tillgängliga enkelt genom att följa den här spellistan. Då får du också nyheterna lite före alla andra.

The Allman Betts Band – Bless Your Heart

När du sätter ihop Duane Allman och Duane Betts får du detta band, som precis gett ut sitt andra album. Det startar med ”Pale Horse Rider” för att locka in lyssnarna. Om du inte är fast redan då rekommenderar jag dig att hitta något annat istället för att lyssna på den här excellenta blandningen av country och rock från Usas södra stater.

Arlo McKinley – Die Midwestern

Jag tar hjälp av Savingcountrymusic.com för att beskriva det här lysande albumet. ”By leaning into the sense of helplessness and heartbreak, and touching on criminality and destitution, Arlo McKinley makes a strong, compelling case why the Midwest is inexcusably overlooked and under-appreciated as a muse, while making an effort to right that injustice by leaving a mark on the music world that cuts so deep, it’s difficult to impossible not to remember.”

Billy Raffoul – International Hotel

Den lilla staden Leamington, Ontario är tomaternas huvudstad i Kanada. Staden är också där Billy Raffoul föddes och växte upp. Han har en lätt slöjad, raspig och skön röst. Om du tar dig an ”Philadelphia” och ”Sundown on County Line” är du också snart fast i den här rösten, texterna och låtarna.

Blackwater Conspiracy – Two Tails & The Dirty Truth of Love & Revolution

Årets alla hjärtans dag hade en gåva från ett nordirländskt band, som gått mig förbi tills att semestern kom i år. Då upptäckte jag deras andra album ”Two Tails & The Dirty Truth of Love & Revolution”. Om du är vän av Faces och 70-talets The Rolling Stones är det långt ifrån omöjligt att du också kommer att hitta nya hjärtevänner i Phil Conalane på sång och gitarr, Brian Mallon på gitarr och körsång, Kie McMurray på bas och körsång, Aaron Connelly på keyboards och körsång samt Fionn O’Hagain på trummor. Om tycke uppstår ska du också ge dig i kast med deras debutalbum ”Shootin’ the Breeze” från 2017.

Blues Pills – Holy Moly!

Albumet är inspelad i bandets egna, nybyggda studio strax utanför Örebro. Elin Larsson stämma lyfter musiken och texterna till härliga höjder. Kan du sitta stilla när du spelar ”Rythm in the Blood” då behöver du antagligen hörapparat.

Colter Wall – Western Swing & Waltzes and Other Punchy Songs

Det är klassisk country och western på Colter Walls fjärde fullängdare. Följer du honom på sociala medier kan du se honom på hästryggen när han driver en hjord med kor framför sig. Hans barytonröst är lika fängslande som den alltid varit för mig.

Courtney Marie Andrews – Old Flowers

Courtney Marie Andrews är 29 år och kommer från Phoenix, Arizona, och det här är hennes femte fullängdare. Den röda tråden, som följer oss genom de tio låtarna, är uppbrottet från ett nioårigt förhållande. ”Genom de tio sångerna går hon igenom sorgens alla stadier. Hon börjar med minnena av det som var, allt det som hade kunnat göras annorlunda. Sedan tar hon itu med skulden, frihetskänslorna, tvivlet, förvirringen och uppgivenheten innan hon landar i den vackra ”Ships in the night” där hon tar avsked för gott med orden ”Hope your days are even better than the ones that we shared”.”, skriver Po Tidholm i sin recension i DN.

Dirty Streets – Rough and Tumble

På DittyTV kan du se americana och rootsmusik. Dirty Streets, som är ett skönt och skitigt rockband från Memphis, spelade in åtta av sina tidigare låtar och två Joe South-covers under en session på Ditty TV. Det är ett alldeles lysande resultat som bär fram rock, soul och toner från band som Faces, Humble Pie och blandar in tonerna från Motown och Stax. ”Think Twice” och ”Good Pills” är två exempel varför du bör lyssna in det här gänget.

Justin Wells – The United State

Född i Louisiana och uppväxt i Kentucky. Det är den snabba sammanfattningen av Justin Wells barndom. Han var med och startade gruppen Fifth on the Floor samt la ner den. Han gav ut ”Dawn in the Distance” för fyra år sedan som sin solodebut. Där hittar du en cover på Dire Straits ”So Far Away”. Några veckor efter Wells 38-årsdag finns hans andra album tillgängligt. Ta in ”After the Fall”, ”Ruby”, “Walls Fall Down” och de nio övriga låtarna på de här låtarna och du kommer att ha ett leende på läpparna.

Lori McKenna – The Balladeer

Vill du lära dig mer om hur Lori McKenna skriver låtar och hur det har varit att jobba med Dave Cobb som producent på de tre senaste albumen föreslår jag att du lyssnar på Walking the Floor. Det är Chris Shifletts podd, det vill säga en av  gitarristerna i Foo Fighters. Du får bland annat höra att Lori McKenna bor lite söder om Boston, men att hon pendlar till Nashville för att skriva låtar tillsammans med andra. En del låtar lägger hon undan till sig själv. De hamnar på hennes utmärkta album. ”The Balladeer” är inte något undantag från den regeln, snarare tvärtom. Lyssna exempelvis på ”When You’re My Age”, som hon gör med låtskrivarkollegorna Hillary Lindsey och Liz Rose.

Margo Price – That’s How Rumours Get Started

Margo Price har skrivit sju av låtarna tillsammans med maken Jeremy Ivey och resten av låtarna har hon skrivit själv. Hon har även varit med och producerat det nya albumet tillsammans med Sturgill Simpson och David Ferguson. Tillsammans har de satt ihop ett alldeles fantastiskt album. ”Letting me Down”, ”Hey Child”, ”Stone Me” och ”Gone to Stay” kan vara din ingång till Margo Price bästa album hittills.

Pacific Range – High Upon the Mountain

Det är inte svårt att höra kopplingar till Grateful Dead, Allman Brothers Band eller möjligen Chris Robinson Brotherhood när Seamus Turner, Cameron Wehrle, Nate Ward och Stewart Forgey i Pacific Range spelar sin musik. Det här är ett utmärkt exempel på vacker denna typ av rock kan vara. Varför inte börja med titelspåret som också är först ut på plattan?

Ray Wylie Hubbard – Co-Starring

Aaron Lee Tasjan, The Cadillac Three, Don Was, Chris Robinson, Joe Walsh, Pam Tillis, Paula Nelson, Elizabeth Cook, Tyler Bryant, Ashley McBryde, Larkin Poe, Peter Rowan, Ronnie Dunn och Ringo Starr är alla med och hjälper till på Ray Wylie Hubbards senaste album. Han är 73 år nu och har gjort ett alldeles lysande album. Börja från början och du har 39 underbara minuter framför dig.

Walter Trout – Ordinary Madness

OK Boomer är en fras som tonåringar och unga vuxna använder sig av för att avfärda eller reta det som av dem upplevs som föråldrade attityder och tankar framför allt från personer som är födda under 50- och 60-talet. Walter Trout är född 1951 i Ocean City, New Jersey, Usa. En skönt rykande bluesrockig ”OK Boomer” är vad som avslutar ett utmärkt bluesalbum för er som förstår storheten i det.

Zephaniah Ohora – Listening to the Music

Den här skivan har varit klar ett tag. Det är nämligen Neal Casal, som har producerat den. Casal tog sitt liv för nästan exakt ett år sedan. Här har han stått för en lysande produktion av Ohoras andra album. Ett album som står utmärkt på egna ben med skön, klassisk country.

Allison Becker som kommer ut och viftar undan bollen i ett friläge på Carrow Road. En cross från Trent Alexander-Arnold över till ytterbackskollegan Andy Robertson, som med två tillslag hittar Mohammed Salah för ett nickmål. Kapten Jordan Henderson och vicekaptenerna Virgil Van Dijk och den outtröttlige James Milner. Det alternerande mittfältet som maler ner motståndet både defensivt och offensivt med generalen Fabinho, Gini Wijnaldum, Naby Keita, Alex Oxlade-Chamberlain, Adam Lallana och förvärvet under januarifönstret Takumi Minamino. Trion i anfallet där jag redan nämnt en, men som blir dödligare än en skorpion tillsammans med Roberto Firmino och Sadio Mané. Adrian som täckte upp för en skadad Allison. Van Dijks mittbackskollegor i det starkaste försvaret i något klubblag just nu, 22-årige Joe Gomez, Joel Matip och Dejan Lovren. Superavbytaren Divock Origi, den lilla Hulken Xherdan Shaqiri och den under säsongen långtidsskadade Nathaniel Clyne. Lite inhopp från U23-laget. Och sist men absolut inte minst. The Boss! Han som under ett antal år byggt upp det här mästarlaget. Jürgen Klopp. Tanken var att lansera den här listan samma dag som Liverpool Football Club blev mästare i England igen. Den nittonde titeln, kanske den mest efterlängtade av dem alla?

Absolut fantastiskt

 

I år har bröderna Chris och Rich Robinson försonats och åker på turné och spelar hela The Black Crowes debutplatta ”Shake Your Money Maker” och många fler av gruppens hits. Det får till och med mig att bli sjuk av nostalgi. Jag längtar redan till Antwerpen i november då jag äntligen ska få möjligheten att se The Black Crowes live. Om det nu inte blir inställt på grund av rådande pandemi. När plattan kom för trettio år sedan, det vill säga samma år som Liverpool senast vann engelska ligan, lyssnade jag mycket på en cover av Otis Redding-låten ”Hard to Handle”, som var låt nummer sex på ”Shake Your Money Maker”. Här inleder den spellistan Absolut fantastiskt, som gör sin debut idag.

Spellistan kommer alltid att innehålla 21 låtar. Jag samlar alltid de tjugoen bästa albumen från varje här också. Antalet är valt av anledningen att 21 är oslagbart, till exempel i Black Jack. Det är också oslagbart på hockeyrinken. Där bar Peter Forsberg det tröjnumret och han är bäst i Sverige genom tiderna. Du kommer att hitta gamla låtar, som jag inte hört tidigare. Nya låtar som är fantastiska. Gamla låtar som jag hört tusentals gånger, som fortfarande är fantastiska. Guldkornen. Nålarna i höstacken. Grädden på moset. Ibland kommer sannolikt uppdateringar av hela listan, ibland bara delar, ibland kan det bli teman och ibland bara lösryckta fantastiska låtar. Låtar lika vackra som ett Trent Alexander-Arnold inlägg, som möts av Roberto Firmino och smeks upp i krysset. Passa gärna på att följa spellistan. Den kommer att uppdateras med jämna och ojämna intervall. Tyck också till om du har förslag på fantastiska låtar.

Vad innehåller då den första utgåvan mer för fantastisk musik? Du får ge dig in i drömmarnas värld med Bob Dylan, lyssna extra noga på texten i den hundrafemtonde drömmen. Tillsammans med The Beatles hör vi hur gitarren gråter. Gitarrgudarna Eric Clapton och Duane Allman hör du i den omåttligt vackra ”Layla”. David Bowie berättar om mannen som sålde världen och Bruce Springsteen framför ”Born to Run”, som en stilla bön i jämförelse med den Jim Steinman-liknande och bombastiska version låten oftast hörs. I år är det sexton år sedan Brendan O’Brien mixade om ”Black” från Pearl Jams debut ”Ten” till samlingsplattan ”Rearviewmirror (Greatest Hits 1991-2003)”.

Dolly Parton sjunger låten handlar om vänskapen till den amerikanske sångaren och gitarristen Porter Wagoner. Vi träffar också predikantens son tillsammans med Dusty Springfield. Tillsammans med Simon & Garfunkel stöter vi på den gamle vännen mörkret när vi lyssnar på det särskilda ljud som tystnaden för med sig. Att måla svart är något som The Rolling Stones hjälper till med. Lite mer bisarrt blir det sedan när vi parar ihop Led Zeppelins ”We’re Gonna Groove” med Dave Grohl och Lemmy i projektet Probot och låten ”Shake Your Blood”. Spellistan har också ett svenskt stråk där Ulf Lundell, Magnus Lindberg, Eldkvarn och Roger Karlsson medverkar. Efter turen till Österlen får vi tillsammans med Bon Scott och bröderna Young nobben.

Rundar av den första utgåvan av den här spellistan med ett original från mannen som skrev den första låten på listan. Otis Redding är på partyhumör även här när han sjunger ”I Can’t Turn You Loose”. Allra sist ut på den här första utgåvan av spellistan Absolut fantastiskt hämtar jag från en grupp som bildades 1959 i Liverpool. De hade Brian Epstein som manager, samme Epstein som också var manager till The Beatles. Lyssna på Gerry & The Pacemakers som sjunger ”You’ll Never Walk Alone”. När jag lyssnar den går alltid tankarna till minuterna innan avspark på Anfield Road när Liverpool spelar och hela stadion sjunger med. Då reser sig håret upp över hela min kropp ståpäls och en alldeles underbar känsla. Kanske kommer dagen senare i år när Liverpool FC blivit mästare i England för nittionde gången. Första gången på trettio år och första gången i Premier League. Mottot som gällt för klubben de senaste åren är ”We are Liverpool. This means more.”. #YNWA

Allra sist men också något som verkligen betyder mycket just nu. Kom ihåg att tvätta händerna!