Inlägg märkta ‘Greta Van Fleet’

Drejning är en teknik där lera formas till runda föremål såsom vaser, krukor, muggar, skålar och tallrikar. En lerklump placeras på en drejskiva som försätts i rotation. Genom att trycka med händer och fingrar i den mjuka, roterande leran formas kompakta eller ihåliga former.

Blandband

En av de mest kända filmscener som innehåller drejning kommer från Ghost där Patrick Swayze återvänder från de döda och till tonerna av The Righteous Brothers ”Unchained Melody” har en romantisk stund med Demi Moore, som spelar Swayzes fru. Bill Medley och Bob Hatfield var medlemmarna i Kalifornien-duon The Righteous Brothers. Deras största hit blev ”You’ve Lost That Lovin’ Feelin’”. Den har Paul Cauthen och Orville Peck gjort en cover på under namnet The Unrighteous Brothers. Det är den covern som inleder novemberkassetten.

Lyssnar du vidare hittar du ny musik från AC/DC, Reno Bo, Yola och Chris Stapleton bara för att nämna några.

Det är dags för den första uppdateringen av listan fylld med fantastiska låtar. Det blir en helrenovering av listan och jag fyller på den med de låtar jag har utsett till de bästa mellan 2016 och 2019. Varje av dessa år har jag och mina kollegor på Rockbladet samlat våra favoriter. De senaste åren med fem favoriter och innan dess tre favoriter och några bubblare. Min egen samling låtar från de här åren uppgår till tjugoen stycken. Alldeles perfekt för den här listan alltså.

Absolut fantastiskt

 

Om vi tar en liten genomgång år för år för att du ska få en bild av vad som finns med. Bäst från 2016 är ”Khom Loy” med Lars Winnerbäck, bara för textraden “Du säger att jag har männskor runt omkring mig hela tiden men jag känner mig ensam”. Min favoritlåt från Brent Cobbs debutalbum är ”Down in the Gulley”. En historia som är delvis baserad på verkliga händelser om hans farfar, som anklagades för att ha ett hembränneri på sin tomt. Det löste sig till slut för farfar. Sam Outlaw sjunger “Wish that you could see this city just how it used to be, Burnin’ with the fire of industry, Wish that you could feel the life we once felt on these streets, But you can’t, no you can’t”. Det som en gång var är inte hur det är nu. 2016 bidrar också med ”Grandma’s Garden” med Zac Brown, ”Cherry Blossom Wine” av Sadler Vaden och ”Holy Moses” med Tami Neilson.

Året som var känt som 2017 bjöd på bland annat Josh Tillmans tretton minuter långa memoarer i ”Leaving LA”. Bland annat om hans första minne av musik. Då håller han på kvävas av en godis som smakar vattenmelon samtidigt som ”Little Lies” av Fleetwood Mac spelas på radion. ”The Evil Has Landed” är en nära livet upplevelse att höra. Den kommer från Queens of the Stone Ages platta ”Villiains”. I den tredje låten på ”The Nashville Sound” är det just till Tupelo, som Jason Isbell & The 400 Unit flyr för att där finns tjejen som inte dömer och där går det att vara trygg. Tyler Childers sjunger om ett bältesspänne som gör avtryck i ”Feathered Indians” och vi rockar med Hannah Aldridge i ”Aftermath”.

Årets bästa låt från 2018 sjunger Julia Frej och Mauro Scocco. Det måste vara en av de mörkaste texterna genom tiderna som Townes Van Zandt skrev i originalet ”Waiting Around To Die”. Här hör vi den underbart översatt till ”Vänta på att dö”. ”Lover Leaver (Taker Believer) är en av de tidigast skrivna Greta Van Fleet-låtarna. Före både debut-EP:na som kom 2018. Den fulla versionen som avslutar ”Anthem of the Peaceful Army” är lite jammigare och lite groovigare än radiovarianten, som är kortare. I videon till “Summer’s End” blixtrar det förbi rapporter om opiumepidemin i Usa på en tv-skärm. Där finns en tydlig ledtråd till den förödande historia som berättas i den här vackert melankoliska låten framförd av John Prine. Råden till det ofödda barnet inleds med ”Låt ingenting hålla ner dig, Var alltid själv, Låt inga människor se dig när tårarna har släckt, Ha kanske tre-fyra vänner och håll dom kort, Visa aldrig vad du känner, Visa aldrig nånting”. Hästpojken från Göteborg skapar magi i ”Ofödda lilla barn”. Om vi tar oss lite längre norrut längs Bohuskusten kan vi också stöta på Viktor Olsson, som sjunger vackert om ”Daniel”.

När vi flyttar oss vidare till förra årets bästa låtar hittar vi ”Highwomen” med den kvinnliga supergruppen The Highwomen. Den består av Maren Morris, Amanda Shires, Brandi Carlile och Natalie Hemby. Här får de dessutom förstärkning av eminenta Yola. Det blir ännu mera uptempo och riff i ”The Well” med Marcus King. Colter Wall gör en underbar cover av Ian Tysons ”Bob Fudge”. Vi drar oss sedan ner i mörkret lite grann när The Steel Woods sjunger ”Rock That Says My Name”. Därefter sjunker vi som en sten i ”Off You” när SUSTO börjar sjunga hur om raderna om att ha slutat med kokain för tre veckor sedan.

Kom ihåg att följa spellistan. Då kommer du alltid att sitta med 21 fantastiska låtar i ditt knä, tills nästa uppdatering kommer då du kan få 21 nya ibland och ibland något färre nya.

Låtar 2012-2019 [Deluxe Edition]

Publicerat: 10 januari, 2020 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Drygt 106 timmar eller nästan fyra och ett halvt dygn. Det är vad som krävs av dig som vill ta dig igenom den här listan med fantastiska låtar från 2012 och framåt.

 

Jag lämnar det till dig hur du vill ta dig igenom en lista som startar med Jason Isbell och avslutas med hans vän John Prine.

Låtar 2012-2019 [Best of]

Publicerat: 6 januari, 2020 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nu är det slut. Det får vara nog. Vi har kommit till vägs ände. Det tog nästan sju år att ta oss hit, men nu är det över.

 

Det är sista påfyllningen i den här spellistan. Nästa år börjar vi fylla på ett helt decenniums spellista med de bästa låtarna. Det här är så nära komplett det blir i den här världen för 2010-talet. Det saknas några år i början, men sedan är vällfyllt.

Jag fortsätter med summeringen av årets som har gått och ger er ett blinkande R uppe i hörnet på tv-skärmen. Det kommer ni i det yngre gardet behöva googla för att förstå. Jag vill i och för sig inte tappa er redan och avslöjar att det betyder repris. Vi tar en titt i backspegeln på de inlägg som genererat mest visningar i det här hörnet av nätet.

 

Till att börja med får ni den visuella upplevelsen av den bild som klickats fram flest gånger. Det är från Sollidens scen på Skansen och i förgrunden ser ni Ulf Lundell och Markus Olsson under årets första augustikväll. När vi flyttar blicken neråt spelar året ut sig så här.

Bruce Springsteens hundra bästa låtar
Årets mest visade inlägg är inte från det här året, utan från förra året. Inlägget om Bossens bästa låtar fortsätter att väcka uppmärksamhet även under 2019.

Ute på vägen igen
Nu är vi tillbaka till samma tillfälle som bilden ovan är tagen. Det som i mina ögon är Sveriges Springsteen väcker också uppmärksamhet på den här sidan. En fantastisk sommarkväll var det när allsången på Skansen betydde något på riktigt.

Intergalaktiskt besök i Globen
First Aid Kit kan inte vara annat än utomjordingar. De är så otroligt begåvade och duktiga musiker att ögonen tåras på mig. De ägde Globen, som de kunde se från sina barndoms sovrumsfönster. De ägde även här och var det tredje mest visade inlägget.

Helvetets lågor värmer i sommarsolen
En summering från endagsfestivalen STHLM Americana var het inte bara vädermässigt, utan också här. Nästa år blir gubbrockens Summerburst en tvådagarsfestival och flyttar till Münchenbryggeriet. Bokningarna hittills för 2020 lovar redan att det kommer att bli minst lika hett nästa år. Smaka exempelvis på Drive-By Truckers, Courtney Marie Andrews och Vandoliers.

De sjunger fint, men punken är död
Lars Winnerbäck gjorde debut på Globen i ett kolsvart november och blev en utmärkt ljuskälla under en i övrigt mycket trist period på året.

Under broarna vid Skanstull
Det var en ynnest att få uppleva urkraften Rasmus Arvidsson, som dompterade publiken på Trädgården när Avantgardet spelade där i somras. Har du inte sett dem live finns bara ett enkelt råd. Gör det!

Värmande rock på Lollapalooza
Det var en lördag i juni och det var första helgen på semestern. Det var rockdag på Gärdet och den ambulerande festivalen som Perry Farrell var med och skapade gjorde sitt första nedslag i Stockholm. The Hives, Greta Van Fleet och Foo Fighters stod på min trerättersmeny den här kvällen. Det känns skönt att veta att det finns en liknande junilördag planerad för 2020.

Den fjärde musketören?
Tyler Childers första besök i Sverige på Twang i januari 2018 fortsätter att skapa uppmärksamhet. Han kommer tillbaka till Stockholm den 30 juni 2020 och besöker Slaktkyrkan. Han skulle komma redan i januari, men den amerikanska Grammygalan kom emellan då han har en chans att få plocka med sig en statyett därifrån får vi stockholmare vänta lite till på honom.

En kväll som aldrig skulle ha hänt
John Prine tvingades till en hjärtoperation, vilket gjorde att Ian Noes förbandsgig för honom i Gävle inte blev av i augusti. Jag är oerhört glad att Ian Noe kom till Stockholm istället. Gävle får vänta till i februari då både Noe och Prine kommer. Noe gör dessutom en till spelning i Stockholm dagen före. Se till att ta dig till någon av dem februarispelningarna. Du kommer inte att bli besviken.

Huden kring hjärtat är tunn
Det här minnet från en härlig kväll på Södra Teatern tillsammans med Tomas Andersson Wij och Ludvig Hart är väl värt att återuppleva.

Det är inte så lätt att veta vad som gick genom huvudet på Chuck Berry när han skrev och spelade in ”You Never Can Tell”. Året var 1964 och låten kom med på albumet ”St. Louis To Liverpool”.

Blandband

 

Texten skildrar bröllopet mellan ett ungt par och händelserna efteråt, som att bo i en möblerad lägenhet, köpa familjebil och resa på bröllopsresa till New Orleans. Låten dyker också upp i danstävlingen i Quentin Tarantinos film Pulp Fiction.

Låten dyker också upp på månadens kassett med Bruce Springsteen. Bossen bjuder också på en bonusversion i filmformat från Leipzig ungefär 49 år efter att Chuck Berry gav ut originalet.

På kassetten hittar du som vanligt en del annat också.

En novemberkväll förra året, en decemberkväll förra året och en varm junikväll för åtta år sedan. Det är tre av de starkaste anledningarna till att jag befunnit mig på Gärdet ikväll. Den första rockfesten här arrangerades mellan den 12 till 14 juni 1970. Inspirationen då var Monterey Pop Festival och Woodstockfestivalen. Den första gången innefattade spelningar från band som Gunder Hägg, Träd, Gräs och Stenar samt Gudibrallan.

 

49 år efter den första festivalen anordnades på Gärdet har den ambulerande festivalen Lollapalooza slagit ner pålarna i Stockholm. Festivalen grundades av Perry Farrell, sångaren i Jane’s Addiction och är årligt återkommande i en fyradagarsvariant i Chicago. Efter etableringen i The Windy City vid de stora sjöarna har Lollapalooza också genomförts i Chile, Brasilien, Argentina, Tyskland och Frankrike. I Stockholm är det tre dagar, fyra scener och över 70 artister. För egen del är det lördagskvällen som lockar mest, eftersom att den är mest rocktyngd.

 

Det var på Luciakvällen förra året mina vägar korsades med ett The Hives i storform. Det var i ett betydligt mindre format då med en vild och hoppandes publik. Den här dagen har de bytt ut luciaklänningarna mot vit kavaj, vit skjorta, svarta byxor och skor och vita strumpor och Howlin’ Pelle Almqvist har även svart fluga när den timmeslånga energiboosten drar igång med ”Come On!”, ”Walk Idiot Walk” och “Main Offender”. Howlin’ Pelle är på sitt vanliga självklara och bästa humör när han ödmjukt förklarar att vi i publiken klappar mer åt när han står och kammar sig än när andra band spelat en låt.

The Hives fortsätter med vår, enligt Pelle, nya favorit den ännu inte släppta ”Paint a Picture” Den följs av “Go Right Ahead”, nya singeln ”Good Samaritan”, “Take Back the Toys” och “Won’t Be Long”. Vi brakar sedan vidare in i ”Hate to Say I Told You So”, som om det är möjligt, får ett ännu större gensvar från publiken som samlats framför Bay Stage. Sextio minuter tillsammans med killarna från Fagersta går fort och minuterna räcker bara till ”I’m Alive” och “Tick Tick Boom” innan det är slut för den här gången.

Det är en utmärkt inledning på musikfronten för egen del. I bandintroduktionen presenterar Howlin’ Pelle basisten Johan Gustafsson som tiofaldig Nobelprisvinnare och mycket annat. Jag tycker det är dags att han ordnar sig ett ännu ett fysikpris och ser till att hitta ett sätt att utvinna energin från en The Hives-konsert. Då kommer vi att enkelt ha löst klimatutmaningen med att förse världen med förnybar energi. Det är på moln jag med lätta steg snabbt svävar vidare till Tower Stage för att möta ynglingarna från Frankenmuth, Michigan.

 

Det var i slutet av senaste Allhelgonahelgen, som jag såg Greta Van Fleet för första gången. De tre bröderna Kiszka och Danny Wagner gör verkligen sin egen grej fullt ut. De gör inget anpassat festivalgig, mer än att de håller sig till sin tilldelade timmes speltid. De drar ut på inledningarna i låtarna, jammar vackert och låter avslutningen på flera låtar dra ut på tiden. Om jag ska klaga på något är det att de kunde strukit trumsolot och låtit den duktiga batteristen Wagner istället bära upp en till låt.

Greta Van Fleet bjuder bland annat på godbitar som ”Highway Tune”, ”Black Smoke Rising”, pärlan ”Flower Power” och ”Watching Over”. Alla tittar på och framför allt lyssnar på Josh Kiszkas fantastiska röst i Labi Siffre-covern ”Watch Me. Wow, vilken röst han besitter och visar upp.

När tiden för setet närmar sig slutet och ridån är på väg ner avslutar Greta Van Fleet med en underbar version av “When the Curtain Falls”. Jag längtar redan till när de kommer tillbaka till Sverige. Det hoppas jag att de gör snart igen. Jag är gärna på plats då.

 

En vacker sommarkväll för på Stockholms Stadion gjorde Dave Grohl och hans kompanjoner en underbar spelning. Grohl har sedan dess hunnit med att vara tillbaka i Sverige för att bryta benet på scen och även återvända till en liten teater och spela ett gig för särskilt inbjudna i samband med släppet av senaste plattan. Dave har ihop med skivor gett ut film (Sound City), tv-serie (Sonic Highways) och har ett nytt projekt på gång med Josh Homme och Billy Gibbons med release innan årets Halloween. En av gitarristerna, Chris Shiflett, har en underbar intervjupodd – Walking the Floor – där han intervjuat många av mina americanafavoriter. Namn som Jason Isbell, Chris Stapleton och Anderson East har varit några av de drygt 100 gästerna hittills.

Ikväll är det Foo Fighters som är tillbaka på en stor scen i Stockholm och är Lollapaloozas huvudattraktion på lördagskvällen. Dave Grohl kommer ut på Tower Stage med sedvanligt gott humör och drar igång kvällen med en engergisk ”All My Life”, som sedan bryggas över i ”Learn to Fly”, “The Pretender” och “The Sky Is a Neighborhood”. Grohl hälsar välkomnandet från Stockholmspubliken med att ropa ut ”It’s gonna be a long night, motherfuckers!”.

”Times Like These” kommer nu och följs upp av “Rope” och ett trumsolo av en bokstavligen upphöjd Taylor Hawkins, som sedan tar över sången i “Sunday Rain”. Dave Grohl lokaliserar sedan läkaren Johan Sampson i publiken. Det var han som höll Daves fot när han bröt benet på Ullevi för några års sedan. Sampson crowdsurfar fram till scenen och sjunger med i ”My Hero”, där Grohl hyllar sin svenske läkarhjälte.

Vi tar oss ram genom kvällen med ”These Days”, “La Dee Da” och “Walk” till bandintroduktionen där vi får några smakprov på lite olika covers. Till exempel Queens ”Another One Bites the Dust” när basisten Nate Mandel presenteras och Ramones “Blitzkrieg Bop” när gitarristen Pat Smear presenteras. Därefter får Foo Fighters sällskap av Lollapalooza grundaren Perry Farrell och tillsammans gör de ”Been Caught Steeling”, som från Farrels tid i Jane’s Addiction.

Nu har vi kommit till upploppet och det inleds med ”Monkey Wrench”, en intensiv “Run” och en långsamt gungande “Wheels”. I ”Dirty Water” kommer den kvinnliga körkvartetten, som innehåller Daves dotter Violet tillbaka och hjälper till. Foo Fighters spurtar sedan vidare in i kvällens mål med publikfavoriterna ”Best of You” och en alltid lika medryckande ”Everlong”.

Sammanfattningsvis gör Foo Fighters en riktigt bra spelning, även om jag även här gärna skulle stryka trumsolot. Var de ens roliga på 70- och 80-talet, egentligen? Scenvanan, energin och spelglädjen som sprudlar i enbart Dave Grohl gör det enkelt att lämna Gärdet med ett stort leende på läpparna i den sköna stockholmska sommarkvällen.

Stockholm har tagit emot Lollapalooza med öppna armar och dessutom bjudit på sol och värme till en riktigt bra festival. Bra utbud av musik, mycket trevlig musik, blandad publik, gott om variation på mat och dryck. Förhoppningsvis är det inte en engångsföreteelse med Lollapalooza i Stockholm. Jag hoppas att det händer igen. Det som möjligen kan oroa något är att alla fredags- och lördagsbiljetter blir uppgraderade och gäller även på söndag. En trevlig gest, men frågan är hur den samlade biljettförsäljningen sett ut för att få festivalen att gå runt? Det är nästan enda orosmolnet på en i övrigt mycket solig upplevelse.

De 100 bästa låtarna 2012-2018 – Plats 1-100

Publicerat: 7 april, 2019 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nedräkningen är över. Du som har följt med under dagarna vi räknat ner från 100 till 1 har redan läst allt. Har du inte hängt med? Då finns hela listan samlad här nere. I omvänd ordning från nedräkningen.

 

Du kanske till och med gjort din egen lista över de senaste årens bästa låtar med utgångspunkt i bruttolistan. Med all respekt för dina synpunkter, här finns facit. Den kompletta listan över de bästa låtarna från de senaste sju åren. Tar du dig allra längst ner i det här inlägget får du också en spellista från ett till hundra.

PLACERING – LÅTTITEL – ARTIST
1 – The Dangerous Kind – Aaron Lee Tasjan
Det här så vacker som en bluesrock ‘n roll-låt någonsin kan bli. Det är en snabb berättelse och låt som går på knock. Den är farligt bra helt enkelt.
2 – Feathered Indians – Tyler Childers
Spännet på bältet gör avtryck på insidan av hennes lår, sjunger Childers i början av den här låten om fysisk kärlek och de känslor som uppstår när kemin är rätt.
3 – Var är vi nu? – Kent
”Du vaknar upp din ungdom borta, Din spegelbild ser ut som skit, Och allt som förut var så enkelt, har blivit väldigt svårt. Som alltid flyr jag till musiken, Den enda plats där jag är jag, En plats med enkla raka regler, Där de stora drömmarna är lag.” Du som är nere med Kent känner igen de där stroferna som Jocke Berg skaldat i den omåttligt vackra ”Var är vi nu”. Hur det är med min ungdom vete sjutton? Något ligger nog däremot i de där Tigerdrottning-raderna?
4 – Turtles All The Way Down – Sturgill Simpson
Sturgill Simpson sjunger om psykedeliska erfarenheter som en följd av användning av droger som marijuana, LSD, psilocybin och DMT. Sången fylls av referenser till möten med Jesus, djävulen, Buddha och utomjordliga reptiler.
5 – Electric Man – Rival Sons
Jay Buchanans briljanta och självklara rockröst tar vid efter att Mr Fuzzlord Scott Holiday riffat igång ”Electric Man” tillsammans med Michael Mileys trummor. Det är bara att hänga med.

6 – Stenungsund – Viktor Olsson
Viktor Olsson var 22 år när debuten släpptes och han kommer från Stenungsund. En plats som är lika delar industrisamhälle och västkustidyll några mil norr om Göteborg. I den här underbara låten målas bilder av industrierna, vi sitter på trappan utanför Ninas Café och ser solen gå ner.
7 – Down In The Gulley – Brent Cobb
Min favoritlåt från Brents debutalbum är ”Down in the Gulley”. En historia som är delvis baserad på verkliga händelser om hans farfar, som anklagades för att ha ett hembränneri på sin tomt. Det löste sig till slut för farfar.
8 – Summer’s End – John Prine
I videon till “Summer’s End” blixtrar det förbi rapporter om opiumepidemin i Usa på en tv-skärm. Där finns en tydlig ledtråd till den förödande historia som berättas i den här vackert melankoliska låten.
9 – White Man’s World – Jason Isbell and The 400 Unit
I ”White Man’s World” sjunger Isbell om både jämlikhetsproblem och rasfrågan. Här ger Isbell oss sitt perspektiv på sin egen roll i kampen för jämlikhet oavsett om det är ras eller kön. Samtidigt känner han inte skuld eller skam över sådant som ligger utanför hans egen kontroll. Han vill lämna över en värld till sin dotter där hon har möjligheten att låta världen vara hennes. På det sätt som passar henne. Han reflekterar över sitt eget privilegium, som vit man som lever i ett vitt grannskap med benen från de amerikanska urinvånarna under sina fötter. Lyssna efter Mercys mamma Amanda Shires som kommer in på fiol efter textraden ”Mama wants to change that Nashville sound”.
10 – Welcome To Earth (Pollywog) – Sturgill Simpson
Simpson hälsar sin förstfödde son välkommen till jorden och förklarar hur han alltid kommer att älska sonen.

11 – Cover Me Up – Jason Isbell and The 400 Unit
“Jason Isbell sjunger så att alla som eventuellt fått en ståplats i Nybroviken, ett stenkast från Berns, genast väcks till liv och kommer in och dansar med oss andra. Vackrare sång än när han sjunger ”Cover Me Up” har jag aldrig hört, jag blir frälst det här är min typ av kyrka.” Det skrev jag när Isbell var i Stockholm i januari 2016. Den här liveversionen kommer från The Ryman i Nashville.
12 – Backa Tiden – Joel Alme
En stark tillbakablick på ett liv som hunnit en bit på vägen. Betraktelserna börjar med ”Det kunde gärna lika gärna gått, som alla andra sa: Den pojken faller nog hårt, men det blev du, inte jag, Vi satt på Sannaskolans tak, medans sommaren blåste bort, Tiden väntar inte på nån, men det visste vi inte då, Om tiden går att backa på nåt sätt, då skulle vi väl aldrig gå ner ifrån det där taket”.
13 – Old Men Young Women – Lori McKenna
Det är som att följa med i en film när du lyssnar på texten som Lori McKenna sjunger på den här Dave Cobb-produktionen.
14 – Tupelo – Jason Isbell and The 400 Unit
I den tredje låten på ”The Nashville Sound” är det just till Tupelo, som Jason Isbell & The 400 Unit flyr för att där finns tjejen som inte dömer och där går det att vara trygg. Det är oklart om det finns någon koppling i texten till Elvis Presley och att det är av en sådan anledning, som Jason Isbell låter huvudpersonen i låten ”Tupelo” fly till just dit. Producenten Dave Cobb nämnde i en intervju för podden Walking The Floor, som Foo Fighters-gitarristen Chris Shiflett har, hur intelligenta texter Cobb tycker att Jason Isbell skriver. Det brukar ta tre, fyra år innan jag förstår dem, sade Cobb bland annat.
15 – South of Atlanta – Brent Cobb
Vi åker på biltur längs I85 tillsammans med Brent Cobb i södra delen av Georgia och insuper natur, miljö och människor.

16 – The Promise – Sturgill Simpson
Den här låten började sitt liv som en new wave-hit med When In Rome på 80-talet. Sturgill Simpson gör sedan en alldeles hjärtskärande version av den på sitt album ”Metamodern Sounds in Country Music” från 2014.
17 – Brinner – Hästpojken
”Jag letar igenom dom saker som jag aldrig förstår, Och där står, En liten man och säger världen är min och bara sångerna slår, Sin ridå, Jag hade några saker att få sagt, Jag hade några önskningar i natt, Då ibland när jag läser kan jag känna mig hel, Som en del, Av något stort men jag får ingenting gjort när jag tänker nåt fel, Ja ett fel”.
18 – Built-In Forgetter – The Temperance Movement
När vi rör oss vidare ut i den stora världen är det tur att vi kan luta oss mot nådens syster i den ultrasköna rockaren ”Built-In Forgetter”.
19 – Ghost Town – Sam Outlaw
“Wish that you could see this city just how it used to be, Burnin’ with the fire of industry, Wish that you could feel the life we once felt on these streets, But you can’t, no you can’t”. Det som en gång var är inte hur det är nu.
20 – Gå med mig vart jag går – Lars Winnerbäck
Det här är så nära industrirock Lasse Winnerbäck kommer. Den känslan förstärks när Thåström tar ton i den andra versen.

21 – Alby 1981 – Roger Karlsson
Här kommer berättelsen om Magnus, Keijo och Joanna.
22 – Cherry Blossom Wine – Sadler Vaden
Utan sällskapet av Jason Isbell eller Kevin Kinney gör Sadler Vaden en underbar rockplatta och där finns den extra, extra bra pärlan till låt.
23 – My Silver Lining – First Aid Kit
Den första singeln från albumet “Stay Gold”, ett album som producerades av Mike Mogis. Vad är poängen? Varför gör jag det jag gör? Den här låten handlar om att hitta just det ljuset i tillvaron som gör det värt all ansträngning.
24 – You Don’t Look So Good (Cocaine) – Caroline Spence
”It’s hard to tell people things they don’t want to hear. It’s hard to make someone see the effects of their actions when the consequences aren’t immediate. This song comes out of not knowing how to talk to someone about their choices and your concerns about those choices. It’s the voice of a concerned friend.” Det här berättar Caroline Spence om låten för NPR.
25 – Khom Loy – Lars Winnerbäck
Bara för textraden “Du säger att jag har männskor runt omkring mig hela tiden men jag känner mig ensam”.

26 – NYC in the Rain – Caleb Caudle
Caleb Caudles uppväxt i bibelbältets North Carolina präglades av ett stort intresse för punken. Inspirerad av band som The Clash och Velvet Underground fann Caleb en plats på North Carolinas punkscen. Med åren kom mognad och en allt mer växande samling skivor från svunna dagar, vilket satte igång hans intresse för countrymusik. Här en underbar New York-skildring från senaste plattan.
27 – Leaving LA – Father John Misty
Josh Tillmans tretton minuter långa memoarer. Bland annat om hans första minne av musik. Då håller han på kvävas av en godis som smakar vattenmelon samtidigt som ”Little Lies” av Fleetwood Mac spelas på radion.
28 – Live Oak – Jason Isbell
Det finns en stor kraft i nykterheten, som kommer efter ett missbruk. Här är en låt fullt av funderingar hur livet kunde ha slutat om inte missbruket brutits.
29 – Filthy and Fried – Drive-By Truckers
Textdriven rock. Det här kan vara en del i manualen till den typen av rock. Mike Cooley sjunger en personlig berättelse om ungdom och föräldraskap i den här fantastiska låten.
30 – Like a Mighty River – St. Paul & The Broken Bones
En mäktig flod. Det är en bra liknelse med Paul Janeways fängslande röst.

31 – Break It Down – Imperial State Electric
“Break It Down” är en duett med Linn Segolson och doftar det country på samma sätt som i ”Dead Flowers” med The Rolling Stones.
32 – Hög i gränder – Avantgardet
Neddrogad och bottenlöst låg i London är erfarenheter Rasmus Arvidsson själv har upplevt. Det känns när han sjunger den här vackra och mörka låt.
33 – Vänta på att dö – Julia Frej & Mauro Scocco
Det måste vara en av de mörkaste texterna genom tiderna som Townes Van Zandt skrev i originalet ”Waiting Around To Die”. Här hör vi den underbart översatt till svenska med Julia och Mauro.
34 – Baksidan av båten – Viktor Olsson
””Baksidan av båten” skulle till exempel ha kunnat bli en tafflig rip-off på Sam Cookes gamla ”A change is gonna come” men växer i stället ut till en svensk soulklassiker i sin egen rätt.” Det skriver GP i sin recension av albumet där du hittar den här underbara sången.
35 – Black Smoke Rising – Greta Van Fleet
Det här är också titeln på Greta Van Fleets debut-EP, som släpptes den 21 april 2017. Singeln ”Highway Tune” toppade listan Billboard Mainstream Rock i september samma år. Titellåten skrevs i studion under inspelningen av EP:n.

36 – If We Were Vampires – Jason Isbell and The 400 Unit
En av de vackraste kärlekslåtarna genom tiderna. Vi får vara tacksamma för tiden tillsammans. Samtidigt kommer någon av oss att få spendera den sista tiden ensam. Isbell hoppas att det inte blir han som behöver göra det.
37 – Röda Bolaget – Joel Alme
Almes morfar var kapten på Röda Bolaget, och drack ihjäl sig vid 50. Några år senare dog hans mormor, så mamma och hennes bröder växte upp delvis på barnhem. På något sätt klarade mamma det, men hennes bröder blev aldrig trygga i familjer som vuxna.
38 – Broken Bones And Pocket Change – St. Paul & The Broken Bones
Temat är olycklig kärlek. I andra versen illustreras det på följande sätt “Reckless love has made me cold, Worn down just like shoes, Ain’t nobody, Ain’t nobody gonna love me, I’ll just stand here, all alone”.
39 – Feral Roots – Rival Sons
Tempot stannar nere med ”Feral Roots” samtidigt som energin bara växer i kvällens kyrka. Det var min upplevelse av låten från albumet med samma namn när jag såg det live för första gången. En av många höjdare den måndagen i mars.
40 – Irene – Courtney Marie Andrews
En god kvinna, som drar till sig dåliga beslut likt en magnet. En observerande historia om mig-själv-generationen.

41 – The Pride of Queens – Daniel Romano
De Ramones-liknande riffen och textsnutten “Gabba Gabba Hey” för tankarna till stadsdelen Queens i New York och The Ramones, som är en av stoltheterna som kommer därifrån.
42 – Backwater Zoo – The Temperance Movement
Att få allt te i Kina är inledningserbjudandet i skönt gungande Backwater Zoo.
43 – Come Home Soon – Brent Cobb
Brent Cobb är en utmärkt historieberättare. Här startar vi berättelsen längre från Georgia än han någonsin kunde tänkt sig. Bilen styr genom Colorado, han bor på vägen, samtidigt som hemlängtan är mycket stark.
44 – Find ‘Em, Fool ‘Em and Forget ‘Em – Anderson East
George Jackson och Rick Hall skrev den här låten, som släpptes av Jackson 1969. Anderson Easts version är inspelad i samma studio som Jacksons version. FAME Studios i Muscle Shoals, Alabama. East har Dave Cobb med som producent på den här dansvänliga partydängan.
45 – You Don’t Care Enough For Me To Cry – John Moreland
Det är svårt att hålla tillbaka tårarna när John Morelands sjunger så att allt hår på din kropp ställer sig i givakt och rösten kryper ner längs ryggraden och in i ben och märg.

46 – One Horse Town – Blackberry Smoke
På “The Whippoorwill” sjunger Charlie Starr “In the tiny town where I come from, You grew up doing what your daddy does, And you don’t ask questions you do it just because, You don’t climb to high or dream too much, With a whole lot of work and a little bit of luck, You can wind up right back where your daddy was” om livet i en småstad eller till och med en håla.
47 – Bottles & Cans – Caleb Caudle
En av mina absoluta favoritlåtar från 2014. En lättsam och medryckande Caleb Caudle.
48 – Lucky Penny – JD McPherson
Bas, trummor och riff. Allt en bra rockabillyliknande låt kan behöva. Den första singeln som dök upp från 2017 års album ”Undivided Heart & Soul”.
49 – Come On October – Caleb Caudle
När det är dags att måla ett nytt lager på mitt hjärta är det inte en helt vild idé att bejaka oktober.
50 – Amen, So Be It – John Moreland
Här rockar Moreland igång. Något som kännetecknar hela albumet “Big Bad Luv” att det är rockigare än tidigare. Rösten är som alltid något av en annan värld.

51 – 27 kvm – Viktor Olsson
Jag lyckas aldrig komma underfund med vilken 60-tals låt jag tycker basgången kommer ifrån. Det är en historia om en lägenhet i Stenungsund. Tänk att det går får till en så underbar låt om den och dess hyresgäster.
52 – Grandma’s Garden – Zac Brown
Dave Cobb gjorde ett konceptalbum om södra Usa tillsammans med några av sina favoritartister. Albumet heter ”Southern Family” och det här är höjdpunkten.
53 – If I Had A Tail – Queens of the Stone Age
Josh Homme sjunger i första versen “Do run-run, you won’t get far, I’m machine, obsolete, The land of the free lobotomy, I wanna suck, I wanna lick, I wanna grind, I wanna spit, Tears of pleasure, tears of pain, They trickle down your face the same, It’s how you look, not how you feel, A city of glass with no heart”. Sedan rockar han vidare i den bästa låten på “…Like Clockwork”.
54 – Nobody – The Sheepdogs
Boogie. Gung. Medryckande. Dansvänlig. Underbar.
55 – Latchkey Kid – John Moreland
Det handlar om ett barn som kommer möts av ett tomt hem när han kommer hem från skolan. Föräldrarna är frånvarande till följd av jobb. Morelands sorgsna och fantastiska röst gör underverk till textraderna.

56 – Nothing Has To Be True – First Aid Kit
Jag spoilar slutet av låten. Det låter som vi åker rakt ut myrornas krig för er som är tillräckligt gamla för att ha varit med på den tiden TV-dagen slutade så. Innan dess har vi varit på en underbar tripp med Klara och Johanna Söderberg.
57 – Ofödda lilla barn – Hästpojken
Råden till det ofödda barnet inleds med ”Låt ingenting hålla ner dig, Var alltid själv, Låt inga människor se dig när tårarna har släckt, Ha kanske tre-fyra vänner och håll dom kort, Visa aldrig vad du känner, Visa aldrig nånting”. Pojkarna från Göteborg har skapat en magisk låt.
58 – Psalm i korsningen Ågestavägen Huddingevägen – Roger Karlsson
Det tog en liten stund innan det här guldkornet dök upp som en b-sida. Den spelades in till albumet ”Gubbjävelvärld” och är allra bäst från den inspelningen.
59 – Aftermath – Hannah Aldridge & Jordan Dean
Hennes andra album drar igång med den här låten och wow-känslan infinner sig omedelbart. Sadler Vaden har producerat med den äran.
60 – Half The City – St. Paul & The Broken Bones
Låten är en livefavorit och publikfriare. Låtraden ”I populated half the city, child” anpassas efter ort och i januari 2017 lät den ”I populated half of Stockholm, child”.

61 – Forget About Georgia – Lukas Nelson and Promise of The Real
Lukas Nelson hade en romans med en kvinna som heter Georgia. Han spelade tillsammans med sin pappa Willie Nelson och hade svårt att tänka på annat än henne varje kväll. Lukas har den här låten som egen favorit och ser den lite som ett svar på ”Georgia, On My Mind”.
62 – Holy Moses – Tami Neilson
En röst som slår knockout. En låt som slår knockout. Vad mer kan du behöva?
63 – I’ve Got A Hole Where My Heart Should Be – The Sheepdogs
Ett fantastiskt band från Kanada med scenkläder som få klarar att bära upp så bra som de gör det. ” I said wait, I’m a part time lover and an all around guy, You got to know, I got the late night magic and perpetual high, It’s alright, I got to keep on moving so I never run dry, You wanna go, Said if you dig me, baby, won’t you give it a try?”. Det är den medryckande inledningen.
64 – Punchin’ Bag – Cage The Elephant
Förutom att det är en utmärkt partylåt är det också en fantastisk låt att spela i pausen på valfritt sportevenemang. Att låten bär tydliga släktskap rent ljudmässigt med The Black Keys är kanske inte särskilt konstigt eftersom att det är Dan Auerbach, som producerat.
65 – Lover, Leaver (Taker, Believer) – Greta Van Fleet
En av de tidigast skrivna låtarna av Greta Van Fleet. Före både debut-EP:na som kom 2018. Den fulla versionen som avslutar albumet är lite jammigare och lite groovigare än radiovarianten, som är kortare.

66 – Mitt ansikte – Ulf Lundell
Lundell ger sig in och tycker kring utförsäljningar av det offentliga ” Jag tar hand om dom mina, på dom sätt jag vet bäst, Jag ligger lågt när jag måste, Jag har fest när jag kan ha fest, Ge mej bilderna på dom som köpte, och sålde Serafen, så ska jag ge er mitt ansikte, hos den bästa fotografen”. Det blir en utsökt låt.
67 – King of Alabama – Brent Cobb
Wayne Mills växte upp i Arab, Alabama, och spelade i Crimson Tide. Mills flyttade senare till Nashville och blev en favorit för alla inbitna country fans i södern. Rramtida stjärnor som Blake Shelton och Dierks Bentley ficka agera förband till Wayne Mills. Han sköts till döds för fem år sedan efter en konfrontation med ägaren till en bar och barbecueställe. Barägaren sitter i fängelse för mord.
Wayne Mills var både vän och mentor till Brent Cobb. På Brent Cobbs platta ”Providence County” finns den underbara låten ”King of Alabama”. Det är en berättelse om Cobbs vän och mentor. Det är en värdig och varmhjärtad sång om Wayne Mills. Låten startar med ett Muscle Shoals-aktigt riff på Cobbs akustiska gitarr och blandar sig smakfullt med orgeln. I lugnt, behagligt och svängande mak rör vi oss framåt längs asfalten på vägen. Refrängen är lätt och luftig, låter oss känna brisen. Sammantaget en mycket värdig hyllning till en vän, som inte längre finns med oss.
68 – Innan Vi Faller – Lisa Nilsson & Joakim Berg
DN hade födelsedagsfest. Två svenska popröster delar scen i något som skulle vara en engångsföreteelse. En suddig video från Blå Hallen dyker upp på YouTube. Låten är ett stordåd. Tre månader senare dyker den vackra balladen upp på Spotify.
69 – Jag Skulle Kunna Döda – Roger Karlsson
Vad är vi kapabla till? Egentligen? Rockpoeten Roger Karlsson ställer svåra frågor.
70 – A Few More Days – Eli Paperboy Reed
Gospelinfluenser uppblandade med en virvlande soul, som lånar harmonier från James Brown. Om du inte kan tänka ut hur den blandningen låter rekommenderar jag dig att lyssna på den här knockoutlåten.

71 – Grass Is Greener – St. Paul & The Broken Bones
Paul Janeways röst är inget annat än ren och skär magi. När du har lyssnat på låten i studioversion ska du genast leta upp när de framförde den här låten hos David Letterman. Räkna med gåshud!
72 – Names – Nathan Bell
Många liv startas och slutar i den här sången med fiktiva soldater i Mellan Östern. Du kommer att förstå att det här är något speciellt när du lyssnar på historien där menige John David McCutcheon från Wyoming Plains är först ut.
73 – Put The Fire Out – Courtney Marie Andrews
Låten handlar om att komma tillbaka till de känner och älskar efter att ha spenderat en lång tid på resande fot. Vi kommer dit, men det tar väldigt länge.
74 – Now That You’re Gone – The Raconteurs
Den andra låten på singeln med två A-sidor. Det första musikaliska livstecknet från The Raconteurs på 10 års tid. Ett helt album är utlovat till 2019.
75 – Elden – Lars Winnerbäck
Vi är i Oslo och traskar runt i Oslo tillsammans med Winnerbäck och hans ex. I den här liveversionen gör vi det i ett lugnare tempo än i studioversionen. ”Elden” glöder även i den här versionen.

76 – Modern Pressure – Daniel Romano
“Han spelar det mesta själv, och det både svänger och berör. Han sjunger nasalt, som Dylan, och det finns en självklarhet och ledighet över Romano som gör honom omöjlig att inte gilla.” Det skriver Po Tidholm i DN när han recenserar skivan där det här är titellåten.

77 – Stay Free – Jesse Malin
En av Mick Jones, The Clash, vänner hamnade i fängelse efter att ha rånat några banker. Jones skrev låten till sin vän och den har ibland beskrivits som en kärlekshyllning mellan två vänner. Här gör Jesse Malin en underbar tolkning av den låt The Clash gav ut 1978 på ”Give ’em Enough Rope”.
78 – Taxi – Brian Dunne
”And now I’m riding in the backseat of this old taxi, Heading through the tunnel down town, Thinking about how crazy this Iife has been lately, And no one’s gonna save me now, He said kid where you heading, I said that’s a good question he laughed and said you’Il figure it out”. Jag undrar också vart jag är på väg?
79 – Most Of All – Brandi Carlile
Låten handlar om Carliles förhållandet till sina föräldrar. Hon skriver att föräldrar kan vara din första kärlek. Glöm inte bort att berätta det för dem, om de fortfarande är i livet. Mena det du säger!
80 – Ain’t No Difference – Kyle Daniel & Brent Cobb
Kyle Daniel berättar för Cowboys & Indians att “I think personally for me the one that resonates the most is, currently, “Ain’t No Difference,” the song that Brent and I did, because it really speaks to the time — and I know that we’re in such a chaotic world right now and people get so caught up in what’s happening on the news, we’re so connected with our cell phones and with each other and everybody’s got a voice and an opinion and sometimes we get this very egotistical mentality as people. We’ve grown into this ego society and it’s tough for us to be humble and realize that although somebody may have a different opinion about something, we’re all very similar and there’s really no difference in all of us. And I think that was the one thing I wanted to get a positive message with my music and that song.”

81 – Table For One – Courtney Marie Andrews
GP skriver i sin recension av albumet “Honest Life” bland annat att “Table for one måste vara den här vinterns mest smärtsamma låt, skriven efter ett uppbrott och en fyramånaders vistelse i Belgien där Courtney Marie Andrews plågades av hemlängtan till huset i skogarna utanför Seattle, där hon numera har slagit sig ner och skrivit de flesta av låtarna på albumet”.
82 – Shoreline – Gabriel Kelley
Det här är en vacker, vacker balladversion av Broder Daniels original, som också Anna Ternheim gjort en underbar tolkning av.
83 – Rexanimarum – Israel Nash
“I was headed to the show, Goin’ uptown to the Apollo, Get me a glimpse of ol’ Jimmy Brown, Someone told me that he had just died, I lowered my head, and I started to cry, Stood on 125th Street, and I said, ”Well sing it loud. I’m black and proud””. Här startar den här Neil Young-doftande låten.
84 – The Hole – Lars Bygdén & Christian Kjellvander
”Jag har ett väldigt exakt minne av var jag var när jag kom på den här låten. Jag minns att jag gick på Nioörtsvägen i Midsommarkransen och fick den här låten på hjärnan som jag tyckte var jävligt bra. Så bra att jag började fundera på om det var någon annan än jag som gjort den. Men efter att ha funderat ett tag bestämde jag mig för att så inte var fallet. Jag hade också ett minne av att jag direkt spelade in den i min mobiltelefon, vilket jag brukar göra ganska ofta. Nu visar det sig att detta minne verkar vara falskt då jag inte hittar inspelningen i telefonen. Texten skrev jag, som de flesta andra av texterna på skivan, i en väldigt grå kontorslokal på Midsommargården, Telefonplan. Jag kunde låna den efter kl. 14.00 när advokaten som hyrde den fram tills dess hade gått. Jag har försökt skriva texter hemma också, men det går inte. Min moral är totalt värdelös och jag börjar spela Tetris eller Scrabble eller hålla på med någon annan skit efter typ 5 minuter framför datorn. Det är därför av största vikt att texterna skrivs på en plats där jag inte kan göra något annat som jag tycker är roligare, eller kanske snarare TROR är roligare. Jag tycker ju faktiskt det är roligt att skriva texter, men det kan också vara en stor plåga när man inte får till det förstås. Vad texten handlar om? Ja, det känns nästan överflödigt att gå in på. Inte är det lycka och glädje i alla fall.” Det här skriver Lars Bygdén själv om den mörka och fantastiska ”The Hole”.
85 – You Can’t Fix This – Stevie Nicks, Dave Grohl, Taylor Hawkins & Rami Jaffee
När Dave Grohl gjorde filmen om musikstudion Sound City passade han också på att spela in helt ny musik. Här sjunger Stevie Nicks med sin unika och fantastiska röst hur hennes gudson dog av en överdos på ett party när han bara var 18 år.

86 – White Doves Wing – Caleb Caudle
Den dyker upp som låt nummer fyra på Caudles album nummer tre “Carolina Ghost”. Den fastnade hos mig direkt från att jag hörde den första gången etsade den sig fast på ett underbart sätt i mitt medvetande.
87 – Third Place – The Black Lillies
Det är flämtande redan från start när Cruz Contreras tar ton i ”Third Place” och sjunger ” flannel shirt, every inch of me hurt we were dying, monday night, the boys in the band they looked tired, magnetic pull, lights drove around in circles, leaning on you, leaning on me, collapsing”. Det blir inte mindre flämtande sedan.
88 – Barndomens Mörka Rum – Juha Mulari
Mulari ska ha upptäckts på en bröllopsfest av rapparen Petter. Mulari har en brokig bakgrund med bland annat två fängelsevistelser bakom sig. ”Solen skiner, floden skrattar, Molnen skingrar sig så sakta, Varje gång jag tar dig i min famn, Ja någon kom och sa till mig, Att livet, det är inte mycket, Men när jag är med dig så är det allt” är inledningen till ”Barndomens mörka rum”. Passa på att lyssna på helheten.
89 – The Eye – Brandi Carlile
När NPR Music recenserade låten som var den första singeln från albumet ”The Firewatcher’s Daughter”, skrev de ” ”The Eye” is exactly what it proclaims itself to be: a quiet breath in the midst of the album’s glorious storm. Rooted in Carlile’s love of both classic country and California pop, the song is the kind many other artists are going to want to cover. It will be hard to top the original, though; it so eloquently highlights the telepathic connection Carlile shares with her longtime bandmates. A favorite on recent tours, ”The Eye” is destined to become a centerpiece in Carlile’s catalog.” Jag bara stammer in i lovsången.
90 – Safari Song – Greta Van Fleet
Först släppt på EP:n “Black Smoke Rising”, sedan med på samlingsEP:n ”From The Fires”. Låten gjorde amerikansk TV-debut den 31 oktober 2017 då bandet spelade den live på showen ”Last Call with Carson Daly”.

91 – Call To Arms – Sturgill Simpson
Det berättas en historia om krig och hur samhället äter upp och förstör sig självt. Det handlar om terrorism och rasism, som ofta tar plats på nyhetsplats. Det är en värld som är i ett bedrövligt skick, som kommer att lämnas över till Simpsons son.
92 – Samma Himlar – Hästpojken
”Samma himlar” handlar lite om åldrande, berättade Martin Eliasson i samband med släppet av albumet där det här är titellåten. Bitterljuvt bra är det helt enkelt.
93 – Vampire Girl – Buddy Miller & Jim Lauderdale
Skön, rockande och gungande träskrock möts du av när Buddy Miller och Jim Lauderdale tar sig an berättelsen om vampyrflickan.
94 – Cherokee – John Moreland
Det vi kan lära från den här låten är sättet Moreland tar in sorgen, känner hur den filar ner de hårda kanterna av en av försvarsställning som är reflexmässig. ”You’d carve those doubts right out of me” är en av textraderna Moreland sjunger för den som inte hör honom. ”Cherokee” karvar ut en egen plats där lyssnaren kan tänka sig att överleva sådana tvivel. Sången är en berättelse om ett liv som verkligen är levt och dess mörka kanter är inte skräck. Det är mänsklighet.
95 – High Beams – Trevor Sensor
Det här är min favorit från Sensors debutalbum “Andy Warhol’s Dream”, som släpptes 2017. Han har en skön hes sångröst. Första gången jag lyssnade på hela plattan var i London två veckor efter terrorattacken med bland annat knivdåd på London Bridge. När jag själv gick där kom den här fantastiska låten på i lurarna. Jag stannade och bara stod still och lyssnade.

96 – Flower Power – Greta Van Fleet
Låten blev till när gitarristen Jake Kiszka hade ett gitarriff och sångaren Josh Kiszka började humma till riffet. Låten symboliserar San Fransisco-scenen och den stämning som fanns i Haight-Ashbury och låten är skriven med influenser i den folkmusiken och är en hyllning till den klangen.
97 – Beneath The Wheels – Gold Star
När Gold Star själv berättar om “Beneath The Wheels” börjar han med att berätta att det är den enda låten på albumet ”Uppers and Downers” som går i 6/8 och att det också är enda låten som innehåller munspel. Trumljudet påminner om Bob Dylans ”Desire”, som är ett av Gold Stars favoritalbum genom tiderna. Harmonierna sjungs av låtskrivaren Austin McCutchen. Låten i sig var den enklaste att spela in och blev färdig väldigt snabbt.
98 – The Love That We Need – Hayes Carll
Det är en av tre låtar med ordet love i titeln på Hayes Carlls femte album ”Lovers and Leavers”. Det här är den allra bästa av dem. Det doftar västkust när Carll sjunger om ett förhållande som är på upphällningen och som puffar på de sista desperata romantiska ångorna, som sakta skingras. Samtidigt är det en beskrivning av ett normalt liv.
99 – Right On Time – Dawes
David Rawlings har producerat när Taylor Goldsmith sjunger i frågor kring vad som skulle sägas om väggar kunde prata och om återkommande tysta meddelanden som förmedlas. Det doftar västkustrock från 80-talet så det stänker om det och vackert är det.
100 – King of a One Horse Town – Dan Auerbach
Den här låten från albumet “Waiting on a Song” träffar på Auerbach i läget att vara rädd för att ta steg utanför den egna komfortzonen. Det kan vara vem som helst som är rädd för att misslyckas, har Auerbach berättat. Det kan vara en langare. Ett fyllo. En professor. Det är en känsla som vi alla kan relatera till. Med Auerbachs beskrivning finns också en än starkare känsla av att vara med i en film när man lyssnar på den här sköna låten.

Vi fortsätter den dubbla nedräkningen av de hundra bästa låtarna och den bästa NHL-spelaren som burit det tröjnummer på de placeringar jag presenterar idag. Det kommer tio åt gången. Det vill säga tio hockeyspelare och tio låtar.

 

Idag har nedräkningen kommit fram till plats 31-40. Det jag kräver av dig som läser är att hålla två listor i huvudet samtidigt. Här kommer först hockeyspelarna och sedan musiken.

31, Grant Fuhr. 32, Dale Hunter. 33, Patrick Roy. 34, John Vanbiesbrouck. 35, Tony Esposito. 36, Matthew Barnaby. 37, Patrice Bergeron. 38, Pavol Demitra. 39, Dominik Hasek. 40, Henrik Zetterberg.

PLACERING – LÅTTITEL – ARTIST
31 – Break It Down – Imperial State Electric
“Break It Down” är en duett med Linn Segolson och doftar det country på samma sätt som i ”Dead Flowers” med The Rolling Stones.
32 – Hög i gränder – Avantgardet
Neddrogad och bottenlöst låg i London är erfarenheter Rasmus Arvidsson själv har upplevt. Det känns när han sjunger den här vackra och mörka låt.
33 – Vänta på att dö – Julia Frej & Mauro Scocco
Det måste vara en av de mörkaste texterna genom tiderna som Townes Van Zandt skrev i originalet ”Waiting Around To Die”. Här hör vi den underbart översatt till svenska med Julia och Mauro.
34 – Baksidan av båten – Viktor Olsson
””Baksidan av båten” skulle till exempel ha kunnat bli en tafflig rip-off på Sam Cookes gamla ”A change is gonna come” men växer i stället ut till en svensk soulklassiker i sin egen rätt.” Det skriver GP i sin recension av albumet där du hittar den här underbara sången.
35 – Black Smoke Rising – Greta Van Fleet
Det här är också titeln på Greta Van Fleets debut-EP, som släpptes den 21 april 2017. Singeln ”Highway Tune” toppade listan Billboard Mainstream Rock i september samma år. Titellåten skrevs i studion under inspelningen av EP:n.

36 – If We Were Vampires – Jason Isbell and The 400 Unit
En av de vackraste kärlekslåtarna genom tiderna. Vi får vara tacksamma för tiden tillsammans. Samtidigt kommer någon av oss att få spendera den sista tiden ensam. Isbell hoppas att det inte blir han som behöver göra det.
37 – Röda Bolaget – Joel Alme
Almes morfar var kapten på Röda Bolaget, och drack ihjäl sig vid 50. Några år senare dog hans mormor, så mamma och hennes bröder växte upp delvis på barnhem. På något sätt klarade mamma det, men hennes bröder blev aldrig trygga i familjer som vuxna.
38 – Broken Bones And Pocket Change – St. Paul & The Broken Bones
Temat är olycklig kärlek. I andra versen illustreras det på följande sätt “Reckless love has made me cold, Worn down just like shoes, Ain’t nobody, Ain’t nobody gonna love me, I’ll just stand here, all alone”.
39 – Feral Roots – Rival Sons
Tempot stannar nere med ”Feral Roots” samtidigt som energin bara växer i kvällens kyrka. Det var min upplevelse av låten från albumet med samma namn när jag såg det live för första gången. En av många höjdare den måndagen i mars.
40 – Irene – Courtney Marie Andrews
En god kvinna, som drar till sig dåliga beslut likt en magnet. En observerande historia om mig-själv-generationen.

Vi fortsätter den dubbla nedräkningen av de hundra bästa låtarna och den bästa NHL-spelaren som burit det tröjnummer på de placeringar jag presenterar idag. Det kommer tio åt gången. Det vill säga tio hockeyspelare och tio låtar.

 

Idag har nedräkningen kommit fram till plats 61-70. Det jag kräver av dig som läser är att hålla två listor i huvudet samtidigt. Här kommer först hockeyspelarna och sedan musiken.

61, Rick Nash. 62, Carl Hagelin. 63, Brad Marchand. 64, Mikael Granlund. 65, Erik Karlsson. 66, Mario Lemieux. 67, Max Pacioretty. 68, Jaromir Jagr. 69, Andrew Desjardins. 70, Braden Holtby.

PLACERING – LÅTTITEL – ARTIST
61 – Forget About Georgia – Lukas Nelson and Promise of The Real
Lukas Nelson hade en romans med en kvinna som heter Georgia. Han spelade tillsammans med sin pappa Willie Nelson och hade svårt att tänka på annat än henne varje kväll. Lukas har den här låten som egen favorit och ser den lite som ett svar på ”Georgia, On My Mind”.
62 – Holy Moses – Tami Neilson
En röst som slår knockout. En låt som slår knockout. Vad mer kan du behöva?
63 – I’ve Got A Hole Where My Heart Should Be – The Sheepdogs
Ett fantastiskt band från Kanada med scenkläder som få klarar att bära upp så bra som de gör det. ” I said wait, I’m a part time lover and an all around guy, You got to know, I got the late night magic and perpetual high, It’s alright, I got to keep on moving so I never run dry, You wanna go, Said if you dig me, baby, won’t you give it a try?”. Det är den medryckande inledningen.
64 – Punchin’ Bag – Cage The Elephant
Förutom att det är en utmärkt partylåt är det också en fantastisk låt att spela i pausen på valfritt sportevenemang. Att låten bär tydliga släktskap rent ljudmässigt med The Black Keys är kanske inte särskilt konstigt eftersom att det är Dan Auerbach, som producerat.
65 – Lover, Leaver (Taker, Believer) – Greta Van Fleet
En av de tidigast skrivna låtarna av Greta Van Fleet. Före både debut-EP:na som kom 2018. Den fulla versionen som avslutar albumet är lite jammigare och lite groovigare än radiovarianten, som är kortare.

66 – Mitt ansikte – Ulf Lundell
Lundell ger sig in och tycker kring utförsäljningar av det offentliga ” Jag tar hand om dom mina, på dom sätt jag vet bäst, Jag ligger lågt när jag måste, Jag har fest när jag kan ha fest, Ge mej bilderna på dom som köpte, och sålde Serafen, så ska jag ge er mitt ansikte, hos den bästa fotografen”. Det blir en utsökt låt.
67 – King of Alabama – Brent Cobb
Wayne Mills växte upp i Arab, Alabama, och spelade i Crimson Tide. Mills flyttade senare till Nashville och blev en favorit för alla inbitna country fans i södern. Rramtida stjärnor som Blake Shelton och Dierks Bentley ficka agera förband till Wayne Mills. Han sköts till döds för fem år sedan efter en konfrontation med ägaren till en bar och barbecueställe. Barägaren sitter i fängelse för mord.
Wayne Mills var både vän och mentor till Brent Cobb. På Brent Cobbs platta ”Providence County” finns den underbara låten ”King of Alabama”. Det är en berättelse om Cobbs vän och mentor. Det är en värdig och varmhjärtad sång om Wayne Mills. Låten startar med ett Muscle Shoals-aktigt riff på Cobbs akustiska gitarr och blandar sig smakfullt med orgeln. I lugnt, behagligt och svängande mak rör vi oss framåt längs asfalten på vägen. Refrängen är lätt och luftig, låter oss känna brisen. Sammantaget en mycket värdig hyllning till en vän, som inte längre finns med oss.
68 – Innan Vi Faller – Lisa Nilsson & Joakim Berg
DN hade födelsedagsfest. Två svenska popröster delar scen i något som skulle vara en engångsföreteelse. En suddig video från Blå Hallen dyker upp på YouTube. Låten är ett stordåd. Tre månader senare dyker den vackra balladen upp på Spotify.
69 – Jag Skulle Kunna Döda – Roger Karlsson
Vad är vi kapabla till? Egentligen? Rockpoeten Roger Karlsson ställer svåra frågor.
70 – A Few More Days – Eli Paperboy Reed
Gospelinfluenser uppblandade med en virvlande soul, som lånar harmonier från James Brown. Om du inte kan tänka ut hur den blandningen låter rekommenderar jag dig att lyssna på den här knockoutlåten.