Inlägg märkta ‘Jesper Lindell’

Ute är det krispigare och kyligare när det är dags morgonpromenad i dessa mystiska tider. Jobba hemma om det går säger Folkhälsomyndigheten. Vi som kan rättar in oss i ledet och fortsätter på inslagen väg. I vissa delar rör vi oss tillbaka mot det samhälle vi levde i innan fredag den 13 mars. I vissa delar kommer vi aldrig tillbaka dit såklart efter vad vi gått igenom. Lite hjälp på vägen går att hitta i musiken, tycker jag. Därför kommer månadens kassett som vanligt.

Blandband

Hon har gjort ett album för både tjugoåringar och deras föräldrar skriver Consequence of Sound i sin recension ”That’s How Rumours Get Started”. En av sommarens allra bästa skivor i mina öron. Lite långsammare och en stråkfylld version är vad du hittar av Margo Prices ”I’d Die For You” här på månadens kassett. Den versionen hittar du inte på albumet.

Du hittar mer ny musik av pandemiårets mest produktiva artist Daniel Romano tillsammans med nyheter från Chris Stapleton, Gasoline Lollipops, Hurula, Blues Pills och många andra.

Låtar 2012-2019 [Deluxe Edition]

Publicerat: 10 januari, 2020 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Drygt 106 timmar eller nästan fyra och ett halvt dygn. Det är vad som krävs av dig som vill ta dig igenom den här listan med fantastiska låtar från 2012 och framåt.

 

Jag lämnar det till dig hur du vill ta dig igenom en lista som startar med Jason Isbell och avslutas med hans vän John Prine.

Låtar 2013-2018 [Deluxe Edition]

Publicerat: 13 januari, 2019 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Vill du åka tidsmaskin och klara av de senaste sex åren på bara ungefär 69 timmar? Då har du hittat helt rätt. Här finns en utökad lista med de bästa låtarna från 2013 och fram till idag. Eller om vi nu ska vara petiga? Och det ska vi, fram till nyårsafton 2018.

 

Hänger du med här och följer listan ingår dessutom gratis uppdatering nästkommande år.

Låtar 2013-2017 [Deluxe edition]

Publicerat: 17 februari, 2018 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Deluxe var ett humorprogram på Sveriges Radio. Programmet sändes mellan 2004-2008. Programmet var på många sätt likt Rally i det att kända personligheter imiterades och parodierades i ovanliga situationer. Bland de parodierade kan nämnas den kända barnprograms-profilen Björne, karaktären Vanheden från filmerna om Jönssonligan, den forna programledaren Bo G. Erikson i Vetenskapens värld, journalisten Folke Rydén samt Per Sinding-Larsen.

 

Du har tidigare fått en uppdatering av de bästa låtarna under de senaste fem åren. Nu har turen kommit till den lyxigare utgåvan att få sin uppdatering med låtar från förra året. Ta del av listan och spisa lugnt.

Det annonserades tre månader innan deadline. För fjärde året i rad var det dags för Rockbladets Årskrönika med personliga topplistor. Det här är mitt bidrag dit. Varje lista innehåller topp 3-listor inom fyra kategorier. Varje kategori har också två bubblare, det vill säga de som hamnade precis utanför pallen.

 

ÅRETS ALBUM
1) The Nashville Sound – Jason Isbell & The 400 Unit
”Albumet är inspelat i den legendariska RCA Studio A i Nashville. Där storheter som The Beach Boys, Dolly Parton och Willie Nelson spelat in musik. Där är det numera Dave Cobb, som styr och ställer och skapar klassiker efter klassiker. Åtminstone för mina öron. Sammanfattningsvis låter det här som ett av årets allra bästa album. Albumet är så bra att det till och med får mig att längta till november. Jag som ogillar det mesta av årstider förutom sommaren. Det är då Jason Isbell återvänder till Stockholm tillsammans med The 400 Unit. Jag laddar redan för den söndagsmässan på Münchenbryggeriet.” Det skrev jag i juni när plattan kom och det gäller fortfarande. Förutom att söndagsmässan är avklarad såklart.
2) Villains – Queens of the Stone Age
Texterna är välkryddade med sex, droger och död. Ett dansant gung följer också med oss genom den här genialiska plattan. Jag får bara bekräftat det jag tyckt de senaste åren. En av rockmusiken allra mest livskraftiga genier har gjort det igen. Josh Homme har gjort ännu ett starkt album tillsammans med sina vänner i Queens of the Stone Age. Det enda jag kan klaga på just nu är att de inte kommer till Sverige under den turné de är ute på. Jag tror nämligen att live är det ytterligare lite bättre än på platta.
3) Purgatory – Tyler Childers
Den 19 januari går jag och nittonio andra ner I en källare på söder för att se Tyler Childers första framträdande på svensk mark. Det känns om en ynnest att få se flera låtar från denna fantastiska skiva i litet liveformat.

Bubblare: Honest Life – Courtney Marie Andrews, Pure Comedy – Father John Misty

ÅRETS LÅT
1) Leaving LA – Father John Misty
Josh Tillmans tretton minuter långa memoarer. Bland annat om hans första minne av musik. Då håller han på kvävas av en godis som smakar vattenmelon samtidigt som ”Little Lies” av Fleetwood Mac spelas på radion.
2) The Evil Has Landed – Queens of the Stone Age
Det är en nära livet upplevelse att höra denna underbara Josh Homme-komposition.
3) Tupelo – Jason Isbell & The 400 Unit
I den tredje låten på ”The Nashville Sound” är det just till Tupelo, som Jason Isbell & The 400 Unit flyr för att där finns tjejen som inte dömer och där går det att vara trygg. Det är en skön låt helt enkelt.

Bubblare: Feathered Indians – Tyler Childers och Aftermath – Hannah Aldridge

ÅRETS KONSERT
1) St. Paul & The Broken Bones på Kägelbanan
I slutet av kvällen bjuds lite Otis och Marvin Gaye också. Jag kan säga att det fanns en liten svacka i mitten av konserten. MEN, resten! WOW! Jag tror inte att jag upplevt ett bättre tryck och en bättre konsertupplevelse. Mina höga förväntningar kom helt till skam. Paul Janeway’s självkänsla, som bär upp den fantastiska kostymen i rött och målflagga ifrån Formel 1, är ingenting att prata om överhuvudtaget. När den där rösten. Den där rösten bara förlöser oss i extas finns det en känsla i mig, som säger att det kan knappast bli bättre än så här. Jag kan lägga ner hela det här året. Inget kan rimligen överträffa den här kvällen!
2) Jason Isbell & The 400 Unit på Münchenbryggeriet
Det har varit en underbart rockande och gitarrmanglande söndagsmässa i denna kyrka på Södermälarstrand ikväll. Det är en ynnest att ha fått vara på plats och få den här nattvarden serverad av en mycket inspirerad Jason Isbell. Mässan startade med att han berättade vilka de är och vart de huvudsakligen kommer ifrån.
3) Drive-By Truckers på Kägelbanan
Kvällen startade med ”Surrender under protest”, ”Darkened flags at the cusp of dawn” och ”Women without whiskey”. Drive-By Truckers flesta låtar är textdrivna. Ibland lekfulla texter, många gånger allvarliga. Låtarna är inte alltid lättlyssnade, de kräver din uppmärksamhet. Och de är bra, mycket bra.

Bubblare: Elton John på Gröna Lund, Daniel Romano på Debaser Strand

ÅRETS DEBUTSKIVA
1) From The Fires – Greta Van Fleet
Ett rockigt gäng från Frankenmuth, Michigan, Usa. Det är omöjligt att lyssna och inte komma att tänka på en ung Robert Plant och resten av Led Zeppelin.
2) Coco Hames – Coco Hames
En vacker amerikansk röst. Vackra sånger och melodier från den före detta The Ettes-sångerskan.
3) Cordovas – Cordovas
Skön, skön stämsång. Tyvärr missade jag dem när de spelade i Stockholm, förhoppningsvis kommer de snart tillbaka.

Bubblare: A Little Less Blue – Jesper Lindell

Låtar 2017 [Deluxe Edition]

Publicerat: 25 december, 2017 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Till dig som gillade låtar om vemod, melankoli, svårmod, tungsinne, dysterhet, bedrövelse, sorgsenhet, tryckande tystnad inte så sällan i ett tempo som är återhållet.

 

Här kommer en utökad version av listan med årets bästa låtar kompletterad med ytterligare tungsinthet.

Album 2017 – Januari-Juni

Publicerat: 26 juni, 2017 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Om du orkar anstränga dig att scrolla ända ner till slutet av det här hyfsat långa inlägget, så kommer du att belönas med länken till en spellista, som innehåller alla album som omnämns här. Alla sextioåtta. Lyssnar du på hela listan kommer du åtminstone att ha drygt två dygn av din semester räddad.

 

Abigail Lapell – Hide nor Hair
En kanadensisk singer songwriter, som skriver underbara sånger och melodier.
Aimee Mann – Mental Illness
Lågmälda, vackra låtar om sångerskans psykiska sjukdom. Lugnt och ljuvt följer vi med på Manns allvarliga resa.
Alison Krauss – Windy City
Hon har en fantastisk stämma, Alison Krauss. Här sjunger hon så att håret på armarna ställer sig upp emellanåt.
Andrew Combs – Canyons of My Mind
Jag missade honom i källaren på Scalateatern. Jag hoppas snart få en ny chans. Här har Combs gjort ännu ett utsökt album av americana.
Avantgardet – På Östkusten Intet Nytt
Nybrobandet, som skriver nakna och utlämnade texter om droger och missbruk. Det är inte vackert, men ändå vackert, hör exempelvis ”Hög i gränder”.

 

Banditos – Visionland
Andra albumet och fortsatt underbar, skitig rock. Mary Beth Richardsons röst är mycket fängslande. Hon skulle gärna få sjunga lead på fler låtar för mig.
Blackie & The Rodeo Kings – Kings And Kings
Tillsammans med en bunt av manliga vänner utgör det här albumet ett komplement till 2011-års ”Kings And Queens”, som spelades in med kvinnliga vänner. Gäster är bl.a. Jason Isbell, City and Colour och Buddy Miller.
Brian Dunne – Bug Fixes & Performance Improvements
Ännu en av alla dessa singer songwriters. Jag vet att jag lever i min egen lilla filterbubbla. Där dras jag till musiken. Och gärna den här typen.
Caroline Spence – Spades & Roses
Ännu en av alla dessa röster, som bor i Nashville. Lyssna på ”You Don’t Look So Good (Cocaine)” om du har behov att snabbt förstå Spences storhet.
Chastity Brown – Silhoutte Of Sirens
NPR Music säger bland annat “a work of brooding soul eloquence, alt-rock wiriness, atmospheric pop sweetening and folk-inflected naturalness”. Jag sager jomenvisst.

 

Chris Stapleton – From A Room: Vol. 1
Inspelad i klassiska RCA Studio A i Nashville under ledning av Dave Cobb. Det är magiskt bra och det går bara att längta efter mer. Vol. 2 kommer som tur är redan i höst.
Chuck Prophet – Bobby Fuller Died For Your Sins
”Prophets känsla för melodier är stark och på något sätt verkar han bara bli bättre och tydligare med åren. Grunden är sorts lyxig garagerock med blommiga undertoner och Prophet har en pratsjungande röst som påminner om en blandning mellan Jonathan Richman och den tidiga Lou Reed.” Det skriver NWT bland annat om albumet.
Coco Hames – Coco Hames
En vacker amerikansk röst. Vackra sånger och melodier från den före detta The Ettes-sångerskan.
Colter Wall – Colter Wall
Om du söker efter basröster djupare än Johnny Cash behöver du inte leta längre. Du har hittat honom i denna 21-åring, som Dave Cobb producerat.
Conor Oberst – Salutations
Här finns elektriska versioner av en del av låtarna på förra årets akustiska platta. Och det är riktigt, riktigt bra.

 

Cordovas – Cordovas
Skön, skön stämsång. Tyvärr missade jag dem när de spelade i Stockholm, förhoppningsvis kommer de snart tillbaka.
Cory Branan – Adios
I “Blacksburg” kommer den hesa rockrösten fram tydligt efter de inledande gitarrackorden. Lyssna och njut.
Courtney Marie Andrews – Honest Life
Det är vackert, finstämt och bara helt enkelt första halvårets bästa album. I augusti kommer hon till Stockholm igen. Be there or be square.
Dan Auerbach – Waiting On A Song
Ljudbilden är typisk Auerbach på samma gång som det låter klassiskt Nashville och något av sent 60-tals, tidigt 70-tals hitradio. Förra sommaren skrevs ungefär 60 låtar till plattan på måndagar till onsdagar. De spelades sedan in torsdagar till söndagar. Tio låtar överlevde till albumet. De tio små munsbitarna till sånger sträcker sig mellan knappt två och en halv minut till som längst tre minuter och fyrtiosex sekunder. Det tar inte längre än dryga 32 minuter innan du behöver sätta igång albumet igen. Låtarna doftar mycket sommar och passar utmärkt till sommardrinken.
Daniel Romano – Modern Pressure
Delar av DN:s 4-plus-recension låter så här: “ ”Modern pressure” är hans sjunde skiva på lika många år, inspelad i en stuga i Värmland (!) och ytterligare ett stort steg framåt. Han har gått från folkplock till orkestrerad Gram Parsons-epik och nu vidare till en oemotståndlig, studsig, 70-talsinspirerad countrypop.”

 

David Luning – Restless
I enkla, jagande, stora och känslosamma “Brother In Chains” hittar du en god anledning till att lyssna på det här albumet.
Dawes – We’re All Gonna Live
Det här är en bra liveplatta med ett underbart band från Kalifornien. Taylor Goldsmiths låtar smeker dina öron.
Digger Barnes – Near Exit 27
Jag tycker att det finns en del likheter med Leonard Cohen i delar på den här sköna singer songwriter-plattan, som jag tror att Spotifys algoritmer hjälpt mig att upptäcka.
Drew Holcomb & The Neighbors – Souvenir
Det tionde albumet på tolv år från det här gänget. Fortfarande relativt okända utanför Usa. Kanske kan den här musiken hjälpa till att förändra det?
Duke Garwood – Cold Blooded
Mörkt. Svart ibland. Svårt att låta bli ofta.

 

Evening Darling – Evening Darling
Visst det låter Fleetwood Mac. Det inser de själva också. Du bör också inse att det är ett fantastiskt album.
Father John Misty – Pure Comedy
13 minuters eposet “Leaving LA” räcker som förklaring varför du ska lyssna till den här skivan.
Fredrik Larson – 1979
Det är Fredrik Virtanens fel att jag upptäckte Fredrik Larson. Virtanen nämnde honom i en av årets alla krönikor. Den här skånska musikern är värd mer uppmärksamhet.
Fredrik Larson – Handskrivna Brev
Det fanns mer som har dykt upp det här året från denna skåning. Det är trevligt utforskande i svensk rockanda.
GospelbeacH – Another Summer Of Love
Någonstans i stämsången förlorar jag mig och kapitulerar för det här minnesvärda melodierna, som doftar sommar.

 

Gov’t Mule – Revolution Come…Revolution Go
Warren Haynes bluesrockande band har gjort en väldigt lyssningsvärd skiva. Älskar hans röst!
Hannah Aldridge – Gold Rush
Hon är född i Muscle Shoals, Alabama. Hon har det soundet i sitt blod. Hennes pappa arbete på FAME Studios i många år. Sångernas svärta är beroendeframkallande.
Henrik Berggren – Wolf’s Heart
Nöjesguiden skriver “Det som är så fantastiskt överväldigande och omtumlande, och som faktiskt gör Wolf’s Heart bättre än något annat Henrik Berggren gjort, bättre än Broder Daniels alla skivor, är den fullständiga uppriktighet han ställer sig framför oss med.”
INVSN – The Beautiful Stories
Med bland andra Umeå-sonen Dennis Lyxzén i bandet är det här en mycket trevlig bekantskap i årets skivback. Lite tungt, ibland lite industri.
Jade Jackson – Gilded
”För vidare råheten och melankolin från cowpunk och kombinerar den med en förförisk sävlighet som för tankarna till Mazzy Star och Lana Del Rey.” Det är så Jan Gradvall beskriver det här albumet i DI Weekend.

 

Jason Isbell & The 400 Unit – The Nashville Sound
Sammanfattningsvis låter det här som ett av årets allra bästa album. Albumet är så bra att det till och med får mig att längta till november. Jag som ogillar det mesta av årstider förutom sommaren. Det är då Jason Isbell återvänder till Stockholm tillsammans med The 400 Unit. Jag laddar redan för den söndagsmässan på Münchenbryggeriet.
Jesper Lindell – Little Less Blue
”A Little Less Blue” är inspelad i Svedmyra och producerad av Benkt Söderberg och Sten Booberg. Benkt Söderberg berättar: ”Vi hade sabbatsår från First Aid Kit efter 6-års nästan konstant turnerade. Jag hade inte tänkt hålla på med musik under pausen. Men så frågade Sanken Sandqvist, om jag ville lyssna på en ung kille från Ludvika som ev. kunde behöva lite hjälp. Jag lyssnade och hörde en stark, hes och mycket speciell röst, och material till riktigt bra låtar.
Johan Airijoki – Allting Kommer Att Bli Bra
Jag säger bara tack till Spotifys algoritm, som la till en låt från den här skivan i en av årets ”Release radar” en fredag morgon. Det är underbart svenskt låtskrivande.
John Bauman – Proving Grounds
Blodet pumpar igång och alkoholen flyter i flera av Baumans sånger. Americana av bra kvalitet.
John Mellencamp – Sad Clowns & Hillbillies
På det tjugotredje studioalbumet finns ett flertal samarbeten med Carlene Carter. Det visar sig vara en väldigt bra sparringpartner för Mellencamp, som gör ett av sina bästa album på senare år.

 

John Moreland – Big Bad Luv
Det här är en av de bästa rösterna idag. Jag hoppas verkligen att någon artistbokare har vettet att ta honom till Stockholm igen. Det här albumet rockar mer än föregångarna, lyssna till exempel på ”Amen, So Be It”.
Joseph Huber – The Suffering Stage
En sammanfattning från savingcountrymusic.com’s recension “You don’t just like Joseph Huber’s music. You feel it’s something that the rest of the world needs to hear, and how criminal it is that it isn’t spreading far and wide.”
Joshua James – My Spirit Sister
Det är något med Joshua James lite hesa röst, som får mig att stanna upp för att lyssna på vad han vill säga när han sjunger sånger som exempelvis “Golden Bird”.
KSMB – Ond Saga
Mina förväntningar var inte höga på det här albumet. Det fick jag verkligen äta upp. Riktigt bra KSMB-album.
Lars Winnerbäck – Vi Var Där
Alla låtar som spelades under höst- och vårturnén vackert paketerade i sång och allt som oftast två ensamma gitarrer.

 

Lindi Ortega – Til’ The Goin Gets Gone
Om inget annat får dig att fastna är den här EP:n är värd att lyssna på för att du ska höra “Waitin’ Around To Die”. Den Townes Van Zandt-låten gör Ortega mycket, mycket bra.
Little Bandit – Breakfast Alone
Det är pedal steel och hammondorgel på många låtar. Ibland behövs inte mer än så för att charma mig. Särskilt om det kombineras med en skön röst.
Little Steven – Soulfire
Springsteens tvillingsjäl rockar på egen hand.
Mercy John – Better To Be Safe
Doften av Tom Petty, Bruce Springsteen och andra liknande artister står lite som spön i backen om jag ska beskriva Mercy John. Och det är väl precis det jag försöker göra?
Nikki Lane – Higway Queen
”Nikki Lane ber inte om ursäkt för sin existens. Hon märks, tar plats, lever rövare. Vet väldigt tydligt vart hon ska och varför. Vet väldigt tydligt hur hon ska se ut och varför. Vet väldigt tydligt hur hennes musik ska låta och varför.” Jag bara instämmer med Sonic Magazine.

 

Orango – The Mules of Nana
Ett gang norrmän spelar sjuttiotalsrock på ett alldeles, alldeles utmärkt sätt. Det är rockigt. Det är bluesigt. Det är skitigt. Det är släpigt. Det är väldigt bra.
Otis Gibbs – Mount Renraw
Det här är Gibbs sjunde album. Han är en stolt folkmusiker och han är riktigt bra på den här plattan.
Per Gessle – En Vacker Natt
Högst oväntat dyker det här albumet upp på min lista över intressanta album från våren. Inspelat i Nashville med ett gäng studiomusiker. En överraskning!
The Sadies – Northern Passages
Den tionde fullängdaren för det här kanadensiska gänget fick mig att upptäcka dem. Det bjuds på elva utmärkta alt countryspår.
Sallie Ford – Soul Sick
Oklart hur jag upptäckte det här albumet. Säkert någon algoritm? Skönt rockande ”Loneliness Is Power” är ett insteg till att känna Sallie Ford.
Sam Outlaw – Tenderheart
Det fruktade andra albumet. Outlaw har producerat själv. Det är riktigt, riktigt bra låtar samlade på den här skivan. Titelspåret, ”Trouble” och ”She’s Playing Hard To Get (Rid Of)” bara för att nämna några.

 

The Secret Sisters – You Don’t Own Me Anymore
I väntan på First Aid Kits kommande album är det här perfekt, perfekt pausmusik. Underbart!
Sera Cahoone – From Where I Started
På radarn för att recenseras av savingcountrymusic.com. Jag räknar med att det kommer att bli ett högt betyg där.
Son Volt – Notes of Blue
Det är mera dist i gitarrerna på den här plattan än förra. Jay Farrar har inspirerats av bluesen på ett mycket trevligt sätt.
The Steel Woods – Straw In The Wind
Det är svårt att säga annat än att The Steel Woods lever upp till traditionerna i rocken från Usas södra stater. Likt mycket annan bra musik nuförtiden kommer gänget från Nashville.
Steve Earle – So You Wanna Be An Outlaw
Det är en mixad Earle-platta. Bluesig. Dämpad. Bra. “The Girl On The Mountain” är en personlig favorit.
Steve Moakler – Steel Town
Bredbent rock från the Heartland of America låter Moakler som, men han sjunger snarast om arbetarlivet i sin hemstad Pittsburgh.

 

Säkert! – Däggdjur
Annika Norlin gör ett finstämt album tillsammans med många gästartister. Lyssna på sköna spår, som ”Kommer Hända” och ”Funky Nassau”.
Tift Merritt – Stitch Of The World
Låtar skrevs i Texas. Låtar spelades in i Los Angeles. Låtar spelas live i Stockholm i november. Det här ger mersmak fram till dess.
Trevor Sensor – Andy Warhol’s Dream
Rösten fångar mig. Det var snällt av Uncut att tipsa om den här skivan. Mycket, mycket, mycket bra. Börja med ”High Beams”. Där startar också skivan.
Valerie June – The Order Of Time
”Valerie June är en 35-årig banjo-, ukulele- och gitarrspelande kvinna från Memphis, Tennessee. Genremässigt befinner hon sig precis som Rolling Stones i en gatukorsning med avtagsvägar till både rock, soul, blues, country och gospel.” Det skriver bland annat Jan Gradvall i sin recension av den här utmärkta plattan.
Willie Nelson – God’s Problem Child
Den här 84-årigen med svart bälte i taekwondo och företag i marijuanabranschen har också gjort ett mycket intressant album.
Zac Brown Band – Welcome Home
NWT beskriver bland annat så här, “På Welcome Home har utflykterna bland blues och Motown tack och lov tonats ner och nu bearbetas det gamla vanliga – nostalgi, sprit, kärlek och familjära hyllningar som lindats in i den genomarbetade viscountryn som gjort Georgia-kollektivet till ett av USA:s mest populära i genren.”

Det nya albumet är inspelat i Portland, Oregon, men ännu inte släppt. På internationella kvinnodagen släpptes den arga, direkta och förtvivlade ”You Are The Problem Here”. De har spelat ett par Leonard Cohen-coverkvällar under våren. De har spelat med Håkan Hellström och Jesper Lindell. De hade turnépremiär på Borgholms slottsruin för ett par dagar sedan.

 

I First Aid Kits senaste singel är volymerna på gitarrerna uppskruvade och texten mörkare än vad vi vant oss vid från de skönsjungande systrarna Söderberg. Ämnet är också allvarligare, än de flesta tidigare låtar. Låten skrevs efter att systrarna läst om ännu en våldtäktsdom där förövarna fått en dom som inte speglade allvaret i det brott de begått. First Aid Kit’s sjunger, ”I hope you fucking suffer/ Do you really expect anyone to feel sorry that you ruined your own life/ You did it when you thought you had the right to put your entitled hands up her thigh”.

I ett uttalande i samband med singelsläppet, säger systrarna:

”Vårt budskap är tydligt och borde inte vara det minsta kontroversiellt. Om du våldtar är det du, som är problemet. Så kallad ”ungdomskultur” är inte problemet. Det är du! Och du har alltid möjligheten att göra ett val.

Låtlistan från turnépremiären lovar ett par nya låtar. Jag väntar med tusentals andra på att systrarna ska inta scenen på Gröna Lund. Stämningen är mycket uppsluppen. Solen skiner från en blå sommarhimmel. Ett förväntansfullt sorl går genom publiken. Det är tre år och en dag sedan våra vägar korsades senast. Då på ett smockfullt Berns och nu ett antal tusen till i publiken på ett knökfullt Gröna Lund.

 

Vackra ”Wolf” inleder kvällen och följs sedan av ”Master pretender” och ”Waitress song”. Sedan får vi ett första smakprov från nya plattan, som inte har ett releasedatum ännu. Det är en lågmäld nyhet i ”Fireworks”, som gör Stockholmsdebut. Den får efterföljare i ”Shattered & hollow”, ”The lion’s roar” och ”You are the problem here”.

Dynamiken är stor till en av mina favoriter. Det är ett naket piano, som får stämningsfull hjälp av en pedal steel gitarr. Till det bjuds systrarnas sköna stämsång i ”A long time ago”. Där stämmorna slutar i:

”I could have been
So many things
But it would never be enough for you
I was the one
You counted on
But I was never the one for you
Now I know, I lost you a long time ago”

”Stay gold” och därefter lovande nykomlingen ”It’s a shame” tar oss vidare. Sedan presenteras bandet i form av Tinder-profiler. Det kanske är passande med Kenny Rogers-covern ”The gambler” efter den introduktionen. ”Heaven knows” och den alltid underbara ”Emmylou” avslutar huvudsetet ikväll.

 

Extranumren inleds med ”Ghost town” från debutplattan. Den är släpig och lovar återkomst. Tempot dras sedan upp i ”King of the world”. Där dyker också Kristian Mattson eller rättare sagt The Tallest Man On Earth upp och sjunger de rader, som sjungs av Conor Oberst på studioversionen. Gästartisten får fortsatt förtroende när vi får lyssna på Paul Simons ”Graceland”. Under extranumren har också ett mycket lokalt och lätt regn dragit in över nöjesparken. Kvällen avslutas där förra plattan inleddes. Med ”My silver lining” säger systrarna Söderberg farväl för den här gången. Det är nästan så att det går ana en regnbåge, som avslutas över kvällens scen. Det är i mina öron en riktig skatt vi fått höra.

Ibland slår faktiskt sjukdomen nostalgi till hos mig också. Det var på det sättet nostalgi betraktades. På 1600- och 1700-talen ansågs nostalgi vara en allvarlig och ibland dödlig sjukdom. På den tiden var det unga soldater – som låg i krig långt hemifrån – som led av nostalgi.

 

Hos mig slog sjukdomen till i april när jag läste ett av många lysande inlägg från Bob Lefsetz. Han skrev ett inlägg om bland annat ”I Don’t Know”. Där beskriver han hur han drabbas av Ozzy-låten medan han ute och kör bil i Los Angeles. Han skriver så här:

“Which is all to say I’m driving down the highway passively listening and then ”I Don’t Know” grabs me by the throat and won’t let go.

”People look to me and say
Is the end near, when is the final day
What’s the future of mankind
How do I know, I got left behind”

That’s who this music was for, the left behinds, the ones who did not go to Yale, never mind college at all, who changed your tires and made your goods before what was made was made in China and if something broke you just threw it away, like these same people, without a future voting for Trump, even if it’s against their everyday interests, because now they can’t even afford concert tickets and their music is a sideshow. But they and it didn’t used to be.

”Everyone goes through changes
Looking to find the truth”

Ain’t that so. What you used to believe you no longer do, you try on your bell-bottoms and then discard them, the older you get the more wisdom you’ve got but the less you know.

And speaking of changes, they’re embedded right there in the song, the second verse is different from the first, it’s got melody, you want to sing along as you’re banging your head.

”Nobody ever told me, I found out for myself”

That’s the truth of life, it’s your own adventure, learn the lessons but don’t become a slave to the past, leave your own mark.

And now you’ve got your arms in the air, implored by Ozzy, the guitars are raging, the bottom is pounding, but you can smell a whiff of the British Invasion, there’s melody and lyricism right there.

And then Randy Rhoads begins to shred. And I’m brought back to the way it once was. When we saw the Beatles on television and bought our guitars and all tried to play. Some never gave up, they became stars, all using the same instrument yet sounding different. Yes, it’s Randy Rhoads’s guitarwork that puts ”I Don’t Know” over the top.

And I’m thinking how Ozzy is selling the same message as Dylan, that people are looking to him for answers but he hasn’t got any! You’ve got to look inside yourself.

But that does not mean you cannot crank the tunes to 11 to drown out all the detritus so you can think clearly. That’s the funny thing about this sound, it creates its own safe space. It’s the eye of a hurricane, the wind is blowing but at the center you feel safe, in control, that you can make it.

That’s the power of music.

That’s the power of Ozzy Osbourne.

And Randy Rhoads.”

De orden fick mig att vilja återupptäcka den låten och i maj låter jag alla er också göra det. Den här nostalgin vägs upp av nyheter från några av mina favoriter som snart släpper nytt. Det handlar exempelvis om Jason Isbell & The 400 Unit och Chris Stapleton, som båda tagit hjälp med produktion av magiska Dave Cobb. Lite svenska nyheter finns också att njuta av som Anna Stadling tillsammans med Andreas Mattsson, Johan Airijoki från norr och Jesper Lindell som får körassistans av First Aid Kit. På månadens kassett finns också ett underbart, fantastiskt 13-minuters epos i ”Leaving LA” av Father John Misty.