Inlägg märkta ‘Jim James’

Finns det ett samband mellan pandemi och kreativitet? Eller är det ett uppdämt behov av att släppa musik, som var tänkt att släppas innan sommaren? Kanske är det en kombination? Hursomhelst är summeringen av de två senaste månadernas musiksläpp, som passerat mina öron fullt av sådant som är bättre än enbart bra.

Det finns en artist som har släppt nio album i år, det finns en artist som släppt två studioalbum och ett gäng livespelningar och det finns en artist som redan i år kommer med en uppföljare av förra årets studioalbum bara för att nämna några exempel. Vill du följa med bland årets höjdpunkter när det gäller album är det här den lista du behöver följa. Varsågod så här kommer de senaste två månadernas ketchupeffekt.

49 Winchester – III

En blandning av rock från södra delarna av Usa och country det är vad som erbjuds på 49 Winchesters tredje fullängdare. Bandets har sin hemvist i hjärtat av Appalacherna i Russell County, Virginia. Sångaren och gitarristen Isaac Gibson har en röst fylld med själ och texterna kan handla om den hjälp berättaren behöver för att bli fri från sitt missbruk som i ”Everlasting Lover”, ett ode till “Hays, Kansas” som hemstad eller den självförklarande titeln på det avslutande spåret “Get Clean”.

Bill Brimer – A Genealogy of Ghosts

Det här är Bill Brimers debutalbum. Han är hemmahörande i Dallas-Fort Worth, Texas. Den första låten han lärde sig spela var Metallicas ”Ride the Lightning”. Hans egna sånger och musik ligger en bit från trash metal. Brimer håller sig till singer-, songwriter-facket. Du kan börja från början och lyssna på ”Bad Gods and Good Drugs.”. Efter den har du tio till fantastiska låtar att stifta bekantskap med.

Borrowed Sparks – The Prettiest One Left

Mike Bay är Borrowed Sparks. På den här EP:n hittar du fem låtar som består av en blandning av punk, americana, singer- songwriter, roots rock och folkmusik. Vill du ha en mer konkret referens är det tidiga The Gaslight Anthem som dyker upp i mina öron. Både vad gäller musiken och sångrösten där Mike Bays röst bär många likheter med Brian Fallons.

Brent Cobb – Keep ‘Em On They Toes

Det här albumet handlar om tankar och känslor, berättar Brent Cobb. De två senaste albumen handlade om personer och platser. Det nya albumet tar sig an världen som Brent Cobb betraktar den. I hans egen värld har han flyttat hem till Ellaville, Georgia, efter att ha bott både i Los Angeles och i Nashville. Han behöver inte längre sjunga om hur han saknar stället där han växte upp. Cobb har en av de bästa rösterna i branschen i mina öron och han använder den på ett fortsatt utmärkt sätt. Passa på att lyssna på ”Shut up and Sing” och ”This Side of the River” för att nämna två av tio låtar.

Bruce Springsteen & The E Street Band – Letter to You

71 år gammal släpper Bossen sitt tjugonde studioalbum. Det första som Jake Clemons spelar saxofon på. “Janey Needs a Shooter”, “Song for Orphans” och “If I Was a Priest” är ordrika låtar som Springsteen skrev innan debutalbumet 1973. De är alla tre några av höjdpunkterna på det här konstverket. Andres Lokko skriver en vacker recension i SVD. Han skriver bland annat

”Springsteen sjunger sånger om rocken och hur viktig den en gång var och om dem som först spelade den för honom. Om deras entusiasm, instrument och favoritsånger. Det är ”Glory days” utan någon glimt i ögat.

The E Street Bands sömlösa samspel låter mindre som storslagen arenarock och mer som ett avsked vid kyrkogårdens parkering. Som vore de alla sobert söndagsfinklädda i svart. En sista klapp på axeln innan de skiljs åt och inte vet när de ses igen. Eller om de ens kommer att göra det.”

Jag vill hålla med Lokko om det mesta. Han hör inte riktigt det fulländade. Fulländningen är något som däremot passerar mina öron.

Casper McWade – Unraveled

Det här albumet är utgivet på skivbolagsmärket Death Before Pop Country Records. Det berättar mycket vad McWade har för tankar om den mesta av countryn som spelas på amerikansk radio. På albumet samarbetar han bland annat med Cody Jinks. De sjunger tillsammans på ”Don’t Follow”. En cover på Alice In Chains original.

Dalton Mills – Dalton Mills

Dalton Mills är en låtskrivare och folksångare från Middlesboro, Kentucky. Det här är hans fullängdsdebut. Det är inte vilken debut som helst, utan bara riktigt bra låtar framförda i en enklel kontext. Börja exempelvis med ”Mountain Call” om du behöver förstå storheten.

Daniel Romano – How Ill Thy World Is Ordered

Nionde albumet från Daniel Romano. I år. Jag säger det igen. Nionde albumsläppet som kanadensaren är inblandad i det här coronaåret. Du kan läsa mer om det i Vice-artikeln där Romano intervjuas och avhandlar alla släpp. Det nionde är likt många av de andra ett högklassigt album. En blandning av country, 60-tal och gitarrdriven rock med sköna och underfundiga texter. Avslutande låten ”Amaretto and Coke” gör åtminstone mig törstig.

Dawes – Good Luck With Whatever!

Ett favoritband är tillbaka med ny musik. Det är LA-baserade Dawes sjunde studioalbum. Taylor Goldsmith står för skön sång och har skrivit sju av låtarna på egen hand. På avslutande ”Me Especially” har han tagit hjälp av Jim James från My Morning Jacket och på ”Who Do You Think You’re Talking To?” delar han låtskrivandet med Matt Sweeney och Blake Mills. Det är lite rockigare än de senaste albumen här, oklart om det är Dave Cobbs förtjänst eller inte. Han står i alla fall för produktionen, som vanligt är det en tydlig kvalitetsstämpel.

Drive-By Truckers – The New OK

DBT, som bandet ofta förkortas, har sin hemstad i Athens, Georgia. Därifrån har de släppt ett antal konserter i dessa mörka tider. Du återfinner de konserterna på Bandcamp. Patterson Hood, en av de som bildade bandet, har numera adopterat Portland som sin hemstad och i öppnings- och titelspåret avhandlar han de protester som pågått där under sommaren kopplat till stöd för Black Lives Matter-rörelsen. ”The Perilous Night” släpptes som singel redan 2017 och har nu fått ett albumhem. Låten avhandlar händelserna i Charlottesville det året där personer från vit makt-rörelsen körde över människor som protesterade för människors lika värde. Hood beskriver hur Vita Huset lyses upp från ljuset från Röda Torget. Det här är andra studioalbumet från Drive-By Truckers det här året. Passa på att lyssna även på den historia Mike Cooley berättar i ”Sarah’s Flame”. Ramones-covern “The KKK Took My Baby Away avslutar albumet och det är basisten Matt Patton som sjunger den.

Gasoline Lollipops – All The Misery Money Can Buy

Ett band från Colorado som har ett namn som i svensk översättning blir godisklubbor av bensin är som gjort för den här bloggen. När deras femte album dessutom handlar om allt elände, som pengar kan köpa är det möjligt att tro att de är ett husband för det här hörnet av internet som behandlar musik som är fantastisk och låtar som får folk att undra hur jag mår. Passa på att lyssna på de värmande i orgeltonerna i ”Train to Ride”, den episka avslutningen med ”Sinnerman” eller titelspåret där berättaren uppgivet konstaterar att inga pengar vi tjänar kan användas till att köpa tillbaka vår själ.

Great Peacock – Forever Worse Better

Det här är tredje albumet från Nashville-bandet Great Peacock. Bandet gästas av Adam Kurtz från American Aquarium på pedal steel och Sadler Vaden från Jason Isbells band The 400 Unit. Egentligen behövs inte gästerna. Låtarna står väl för sig själva och framförs med en mycket skön röst.

Jeremy Ivey – Waiting Out The Storm

Margo Price make har gjort ett alldeles utsökt album. Hon beskriver det på Instagram som en blandning av en smula Bob Dylan, en smula Tom Petty och en smula av Iveys egna karaktäristika som lyfter albumet till oanade höjder. Jag är benägen att hålla med henne till fullo. Ge dig gärna i kast med låtar som ”Paradise Alley”, ”Hands Down in Your Pockets”, ”White Shadow” och ”Things Could Get Much Worse”.

Low Cut Connie – Private Lives

Philadelphia-bandet Low Cut Connie stängde Kägelbanan med en av de mest energifulla konserter jag besökt. ”Private Lives” är ett dubbelalbum sägs det, även om den detaljen går något förlorad på en strömningstjänst. Frontmannen och låtskrivaren Adam Weiner har ett sätt att dra in dig i musiken och svettas nog mer än de flesta på scenen. Det är rockigt, rivigt och skitigt. Lyssna in dig på exempelvis titelspåret och ”If I Die”.

Matt Woods – Mornings After

Matt Woods har en röst som kan få håret på armarna att resa sig på vem som helst. Han är uppväxt i East Nashville och här bjuder han oss på fem nya kompositioner. Joey Kneiser har hjälpt till bakom produktionsspakarna och Matt Woods inleder EP:n med att sjunga om morgondagen i ”Tomorrow’s All We Have”.

Otis Gibbs – Hoosier National

En lite raspig och själfull röst är ett sätt att beskriva Otis Gibbs stämma. Det här är den första skivan där Gibbs spelar elektrisk gitarr. De tidigare albumen har bara innehållit en akustisk variant av det sexsträngade instrumentet. Det passar ypperligt att börja från början med ”Nine Foot Problem” för att Gibbs ska fånga din uppmärksamhet.

Reno Bo – You Can See It All From Here

En blandning av rakt fram heartland-rock och bilåkarmusik, med inslag av ELO, lite Byrds- och Beatles-influerade 60-talstoner. Någonstans där kan du hitta Reno Bo. Han är en producent, musiker och låtskrivare med rötterna i New York, som han nu flyttat till Nashville. Trion av låtar ”Baby Blues”, ”Second to Last” och “Even a Stone” är några av de allra, allra bästa låtarna den här sidan av Nyårsdagen 2020.

Shemekia Copeland – Uncivil War

En ylande gitarr följs av en vacker och stark röst som sjunger om djävulens dotter är vad som möter dig som börjar lyssna på ”Clotilda’s On Fire”. Det är den sanna historien om det sista slavskeppet som anlände till Mobile Bay, Alabama, året 1859. Vraket från skeppet återfanns så sent som 2018. Gitarrerna på första låten delas mellan producenten och ordinarie gitarristen Will Kimbrough och Alabama-sonen Jason Isbell. Det fortsätter sedan i liknande stil och du får en skön blandning mellan rock, soul, americana och en fantastisk sångerska i Shemekia Copeland om du lyssnar vidare.

Sturgill Simpson – Cuttin’ Grass Vol. 1 (Butcher Shoppe Sessions)

Sturgill kommer från Kentucky, som är The Bluegrass State. Det kan du verkligen höra och förstå när du lyssnar på den här samlingen av sånger som i huvudsak är låtar från hans tre första skivor som nu är inspelade i bluegrass-versioner. Det kommer också med en del låtar som han skrivit tidigare, men inte gett ut. Bland dem finns ”I Don’t Mind” som Sturgill Simpson skrev 2006 eller 2007 och som är hans frus favoritlåt. Du får den och nitton andra låtar på lite drygt 55 minuter. ”Long White Line”, ”Turtles All The Way Down”, ”The Storm” och de andra passar alldeles utmärkt även i bluegrass-versionerna du kan höra här. Producenten och vännen David Ferguson är också mycket nöjd efter att ha tjatat på Sturgill i flera år att göra den här skivan.

Wade Bowen – The Waiting

Wade Bowen kommer från Waco, Texas och han har precis släppt ifrån sig en alldeles utmärkt EP. Den innehåller fem egna kompositioner, bland andra den utsökta ”Red Headed Woman”. Den avslutande låten är en cover av Phil Collins ”I Wish It Would Rain Down”.

Waylon Payne – Blue Eyes, The Harlot, The Queer, The Pusher & Me

Waylon Payne har skrivit låtar till Miranda Lambert, Lee Ann Womack, Wade Bowen, Charlie Robison, Pam Tillis och många andra. Han spelade Jerry Lee Lewis i Walk The Line, filmen om Johnny Cash. I september kom Paynes eget debutalbum. Han säger själv att plattan är hans skriftliga bekännelser av sina synder och hans vädjande om förlåtelse. Låna dina öron till de här femtio minuterna och du kommer inte att bli besviken.

Det var en gång, så börjar många sagor och små berättelser du berättar för dina barn eller själv hörde som barn. Det är det jag kommer att tänka på när jag börjar fundera över hur jag gillar låtar med en text som berättar en historia.

IMG_0142

Jack White är aktuell med en samling av akustiska låtar inspelade mellan 1996 och 2008. På den finns en av mina absoluta favorithistorier. I The Raconteurs-låten ”Carolina Drama” får vi följa Billy, hans bror och hans mor, som blir vittnen till hur modern förlorare till pojkvän attackerar en präst med en hammare. Det är månadens andra låt. Inledningsvis hör vi en av ”Harmless” från Amanda Shires nya album ”My Piece Of Land”.

Vi lyssnar sedan till nyligen släppt musik från Glen Phillips, Jonah Tolchin, Dan Layus, Sam Williams och Sadler Vaden. Vi får höra Brittany Howard, till vardags i Alabama Shakes, sjunga tillsammans med Jim James från My Morning Jacket. De gör Backstreet Boys-låten ”I Want It That Way” tillsammans. Det är svenskarna Max Martin och Andreas Carlsson som skrivit den.

Vi fortsätter med musik från Leonard Cohen innan vi kommer till låten som Markus Larsson på Aftonbladet kallat en av de starkaste låtarna som släppts. Jag var på världspremiären när den spelades live första gången. Det är Peter Lemarcs ”Den Tunna Tråden” jag pratar om. Därefter fyller jag på med mera nyheter på månadens kassett. Vi hör Brent Cobb, Petter och Linnea Henriksson, Kings of Leon, Metallica samt Drive-By Truckers.

Vi avslutar den här månadens kassett med en vacker berättelse om i Bruce Springsteens “New York City Serenade”. Det är en historia om livet i det stora äpplet, som berättas av en gatumusikant. Bossen själv är också aktuell med berättelsen om sitt eget liv i boken ”Born To Run”.

I juli 1966 rapporterades det om att Bob Dylan nästan omkommit i en motorcykelolycka. Under tiden han hämtade sig från sina skador, så passade han också på att spela in över 100 sånger i källaren på ett hus i West Saugerties, New York. Många covers, mycket annat och många nyskrivna Dylan-låtar. Först 1975 släpptes 16 låtar officiellt från de här inspelningarna, ”The Basement Tapes”.

IMG_1626

Närmare 47 år efter dessa inspelningar hittades Dylan-texter, som aldrig fått någon musik. I mars 2014 samlades Elvis Costello, Rhiannon Giddens, Jim James, Marcus Mumford och Taylor Goldsmith under ledning av producenten T-Bone Burnett för att sätta musik till texterna och spela in detta. SVT sände på nyårsdagen dokumentären ”Lost Songs: The Basement Tapes Continued”, som handlar om inspelningen. Resultatet av inspelningen blev 20 sånger på Deluxe-utgåvan av The New Basement Tapes ”Lost On The River”.

Taylor Goldsmith är till vardags låtskrivare, sångare och gitarrist i bandet Dawes från Los Angeles. I gruppen, som släppt fyra album, ingår också Taylors bror Griffin på trummor och Wylie Gelber på bas. Tillsammans med John J. McCauley från Deer Tick och Matt Vasquez från Delta Spirit har Taylor gett ut en skiva under namnet Middle Brother.

Känner du dig sugen på att lyssna på vad Taylor Goldsmith har att säga om sin musik, sitt låtskrivande, prata en del om The New Basement Tapes, tycker jag att du ska lyssna på förra årets allra bästa poddintervju. I The Moment med Brian Koppelman dök Taylor upp i samband med att The Dawes släppte ”All Your Favorite Bands”.

Det här var en lång och krokig väg fram till den här introduktionen som handlar om Dawes. Bandet som spelar musik doft av 70-talets The Eagles och Jackson Browne. Introduktionen bjuder bland annat på ”Million Dollar Bill” i den version som spelades in med Middle Brother, men som också finns på Dawes andra album ”Nothing Is Wrong”. Inleder gör vi med ”Liberty Street” från The New Basement Tapes.

Månadens blandband ska ta oss genom februari. Turligt nog är den månaden kort. Många människor gillar inte november. Jag lägger min ogilla-röst på februari, den månaden är bara iväg för våren, som jag redan längtar efter. Är det för mycket begärt att få ett åka-till-solen-kort under årets andra månad? Här kommer i alla fall lite musikalisk hjälp att klara mig igenom den här månaden.

IMG_0142

”Isabella” etta på önskelistan han själv ber publiken bidra till inför sommarens turné med Lundell och etta på månadens blandband. Det börjar lukta Uffe i sommar, tycker jag. (Badger’s drift 16/1). Jim James, mannen med den magiska rösten i My Morning Jacket, ger sig tillsammans med bandet på Elton John’s ”Rocket man”.

Ronnie James Dio, denna korta man med den stora, fantastiska rösten gjorde den här låten. Första gången jag hörde den måste ha varit på Tåvägen i Vindeln. I mitt minne har nog den här låten mot många oskrivna regler förekommit på mer än ett blandband. Här gör den dessutom comeback…host, host, host…drygt 30 år senare. Ett av mina favoritband har nu officiellt dragit in årorna. Det är inte lite långsamt och sorgligt det här livet blir utan dem. Det är till och med så att jag längtar efter den långsammaste dagen från när jag var liten. Långfredagen! Därför säger jag tack och hej och med stort hopp om en återuppståndelse med ”Good Friday”.

Jesse Malin hade jag turen att få se live när han agerade uppvärmare till Ryan Adams. Det var verkligen en trevlig upplevelse och i mars kommer nytt album. Här är första singeln ”Addicted”. Årets första nya riktigt bra upptäckt är American Aquarium, i det här fallet representeras presenterar de sig på blandbandet med ”Good Fight”. Sedan dyker mer nyheter upp i form av Steve Earle & The Dukes, som spelar ”You’re the Best Lover That I Ever Had” från kommande februarisläpp.

Sedan dyker Jason Isbell upp tillsammans med The 400 Unit och bjuder på ”Goddamn Lonley Love”. En låt som han skrev under sin tid i Drive-By Truckers. Sedan kommer en låt som har stått sig länge och som gör att jag blir sugen att åka till Bråvalla i sommar. ”Sex Noll Två” med KSMB strömmar i lurarna eller i högtalarna eller hur du nu lyssnar.

Därpå kommer ett fyrtal i nyheter. Thåström sjunger ”Kom Med Mig”, Ebba Forsberg tolkar Tom Waits i ”Jag Ska Helst Inte Alls Bli Kär i Dig”. Gretchen Peters fyller på med en låt från kommande plattan ”When All You Got Is a Hammer” och fyrtalet blir komplett med den nya singeln från Sharon van Etten ”I Don’t Want To Let You Down”.

Sedan kan jag faktiskt inte undanhålla er min egen önskelåt till Lundells sommarturné. Jag tror att det var någon gång i mitten av 00-talet, som han släppte många av sina äldre skivor med en hel del extra material. Det går väl sammanfatta med att det var ömsom vin, ömsom vatten. Det som var allra bäst som helhet i mina öron var extramaterialet till ”Utanför Murarna”. Där finns också min önskelåt, ”Allas Älskling”. Så här går andra versen:

”Du kommer att se mellan fingrarna
Hon kommer att få som hon vill
Men vad hon vill vet hon inte längre
det var ingen som sa till
när hon höll sin hand i elden
och bad om ett glas bensin
som hon drack sen som om det hade vart
ett årgångsvin”

”Rake” med Townes van Zant och ”Cold Coming” med den skönsjungande brittiskan Thea Gilmore följer på min sommarönskning. I mars-numret av Uncut, så påstår de att det kommer en ännu bättre version av Phosphorescents ”The Quotidian Beasts” inom kort. Jag tycker precis som de att den här versionen är fantastisk.

Jag tycker att det finns en tydlig doft av M.A.S.H. i inledningen av ”Just Like Water”, som avslutar månadens blandband. Jag tackar också Per Bjurman (Aftonbladet) för tipset som gjorde att jag upptäckte Israel Nash. På så sätt så summerar också månadens blandband till ett proppfullt C90.