Inlägg märkta ‘Lars Winnerbäck’

Det är möjligt att trösta sig lite granna med de livealbum som kommer ut när hela konsertvärlden är nedstängd. En variant av det som jag gillar extra mycket är när det dyker upp kompletta konserter. Från start till slut. Med mellansnack och eventuella missar och omtag med. Det finns några av denna variant med i den här spellistan.

Ni har kunnat hitta de allra flesta av dessa album i halvårskrönikan. Nu kommer de sammanfattade i en spellista. Konserter från ett och samma tillfälle, hopsamlade album från en turné, live i studio. Till och med en studiolåt smyger sig in i listan. Jag försöker vara lite generös i dessa tider. Ungefär på samma sätt som Kiss var med sina hyllade livealbum, där få toner var kvar från scenerna där de påstods vara inspelade.

Fem konserter. Det är vad det första halvåret har erbjudit. Eller egentligen så var det årets två första månader plus en dag som bjöd på de trevligheterna. Sturgill Simpson, Ian Noe, GospelbeacH, Charles Wesley Godwin och The Cadillac Three var de fyra jag hann med innan det blev Corona-tajm. I dagsläget känns det högst oklart om det kommer att bli några fler konserter överhuvudtaget det här året. Folkhälsomyndigheten säger att det kan bli aktuellt tidigast till hösten. Tidigast. Suget är åtminstone tillräckligt stort för att försöka hitta diverse substitut.

Charles Wesley Godwin på Twang

Årets första fredag skrev Fredrik Strage i sin krönika att ”Klimatkrisen hotar också det självdestruktiva rock ’n’ roll livet”. Är det möjligt att musikkulturen tagit tillbaka taktpinnen att vara i tiden från tech-bolagen? Strage skriver bland annat:

”Klimatkrisen riskerar att leda till fattigdom, svält, krig och naturkatastrofer – omständigheter som gör det svårt att leva ett ansvarslöst rockliv eftersom det blir svårt att leva över huvud taget. Ingen kommer att ha tid att glorifiera undergången, eller beundra bohemerna som säger fuck you till samhället, när det blir skarpt läge.”

Strages profetia blev som alla vet nu till någon del sann bara någon månad in på det här året när Corona-viruset lamslog världen. I mitten av mars försvann i stort sett alla inkomstkällor för artister och de som tjänar sitt levebröd på livemusik. Några som var ännu tidigare ute med behovet av att hitta mer klimatvänliga lösningar för sitt turnéliv var Coldplay, som redan i november förra året annonserade att de slutar turnera för att hitta sätt de närmaste två åren att få till ett mer hållbart turnerande. Jag tog liten notis om det, möjligen en liten knuten näve i fickan som jublade över att slippa ha dem ute på vägarna.

I slutet av mars dök Pearl Jam upp med ny musik på albumet ”Gigaton”. Där behandlas klimatkris, kritik mot det den orangea pajasen på 1600 Pennsylvania Avenue i Washington, DC. De värderingar Donald och hans medlöpare försöker sprida river isär och söndrar under mantrat ”Make America Great”. Smaklös president helt enkelt.

När det kommer till smak är det också något som Strage berör i mitten av april. Då konstaterar han att viruset även angriper vår smak och han har plötsligt börjat lyssna på Foo Fighters. Det finns heller inte en chans att han köpt en tidning med Dave Grohl på omslaget om han varit frisk. Hans vänner som drabbats av covid-19 berättar om sina tidiga symptom på sjukdomen:

”Metal-Christoffer, som fått sitt namn av att han är oerhört metal, fick ont i hela kroppen och svårt att andas. Det första tecknet på att något inte stod rätt till var att han under en London-resa förra månaden dansade till en Elton John-låt. Hipster-Kristofer, som fått sitt namn av att han är oerhört trendkänslig, uppvisade liknande symptom långt före någon annan när han i fjol inte bokade parrådgivning efter att hans fru Hipster-Elin råkat se Mumford & Sons i Globen. Nyligen twittrade han: ”Halsont. Men framför allt noll (0) smaksinne. Är det så här det känns att vara från Göteborg?””

Jag hoppas att livemusiken kan komma igång så snart det är säkert med lite större folksamlingar och även resor från Usa och andra länder. Jag har biljetter till ett antal flyttade konserter och misstänker att ytterligare några som ligger under hösten kommer att flyttas fram. Jag tänker särskilt på Joshua Ray Walker och American Aquarium. Live Nations styrelseordförande i Norden Thomas Johansson berättar i en intervju med DN att han tror att arenaspelningar kan komma igång under första kvartalet nästa år och att mindre spelningar med upp till två tusen i publiken kan komma igång senare under innevarande år. Jag hoppas att han får rätt och att det blir i enlighet med Folkhälsomyndighetens prognos tidigast i höst. Min egen abstinens efter levande musik på riktigt börjar ta sig oanade proportioner. Jag hoppas att jag inte behöver hamna i sits som den Strage beskriver i slutet av en krönika.

”För att hejda smittan överväger jag nu att betala 6 000 kronor för ett ex av Soft Cells ”Mutant moments”. Det kommer att svida men hälsan måste gå före allt annat. Förhoppningsvis inför Folkhälsomyndigheten snart högkostnadsskydd på medicinskt nödvändig vinyl.”

Jag tar själv inte stegen till vinyl, utan håller mig till väldoftande och nypressade MP3:or från både Bandcamp och Nugs för att få tillgång till hela konserter, som inte går att uppbringa någon annanstans. You Tube-användningen har också gått upp under de här månaderna och några favoriter därifrån hittar du strösslade på några ställen i den här krönikan.

Halvårets punktliga insatser

Under de här sex månaderna har det funnits en del försök att kompensera frånvaron av livekonserter. En del av min Alvedon under de här Corona-månaderna hittar du här.

Daniel Romano & The Outfit på Pustervik

Halvårets bok på nattduksbordet I: Messiah, säsong 1 (Netflix). Är han Jesus? Eller inte?

Halvårets artist: Daniel Romano gav ut ett livealbum den 15 mars. Det kommer mer om det senare. Dessutom har han begåvat oss massor av mer ny musik under våren. Fram till början av juni har följande nya släpp dykt upp. ”Visions of a Higher Dream” en 10-låters soloplatta, ”OKAY WOW” en 15-låtars liveskiva med bandet Outfit, ”Super Pollen” en 6-låtars EP, ”Content to Point the Way” en 10-låtars countryplatta med band, ”Forever Love’s Fool” en 22.36 minuters lång, enlåts-EP med bandet Outfit och Danny Carey från Tool, ”Outfit Do (What Could Have Been) “Indfidels” By Bob Dylan & The Plugz” hela Bob Dylans ”Infidels” i en lite mera rockande version, ”Spider Bite” ett 10-låtars punkrockalbum med Steven Lambke som gästvokalist och ”Dandelion” ett 10-låtars popalbum.

Halvårets livealbum i oordning I: Israel Nash – Across the Water. Den här dök upp dagen före min namnsdag i november förra året på Bandcamp. I slutet av maj dök den upp på Spotify. Åtminstone någon av låtarna är inspelad i Stockholm.

Halvårets bok på nattduksbordet II: Ockupationen, säsong 1-3 (Viaplay). Norge blir ockuperat av Ryssland med EU:s goda minne när norrmännen vill producera alternativ energis och slutar producera olja.

Halvårets bok på nattduksbordet III: Kalifat, säsong 1 (SVT). Risk för Isis-attentat i Sverige? Det behandlas i den här svenska kriminalserien. Tonåringen Sulle har fått upp ögonen för sin elevassistent som öppnar dörrarna till en ny fascinerande värld – den sanna vägen. Fem unga kvinnors öden flätas samman i en historia om religiös fundamentalism som förför och förgör.

Roger Karlsson på Huset i Huddinge

Halvårets livealbum i oordning II: Midland – Live from the Palomino. Min första flyttade konsert på grund av Corona-viruset var Midland. Deras Nalen-konsert är flyttad från mars till början av december. Jag hoppas verkligen att den blir av.

Halvårets bok på nattduksbordet IV: Den som dräper – Mörkret, säsong 1 (Viaplay). Några unga kvinnor har försvunnit och Jan är övertygad att det finns en koppling mellan fallen. Han tar hjälp av Louise, en f.d. profilerare, för att få en djupare förståelse av de som begår brotten.

Halvårets producent: Shooter Jennings har varit involverad i många album det här halvåret. Särskilda omnämnanden är de senaste utgåvorna från American Aquarium, Jaime Wyatt och The White Buffalo.

Halvårets bok på nattduksbordet V: Narcos Mexico, säsong 2 (Viaplay). Här är historien om Guadalajara-kartellens uppkomst. Om du inte får nog eller inte vill vänta till nästa säsong föreslår jag att du läser Don Winslows fantastiska trilogi om drogkriget i Mexico.

Halvårets livealbum i oordning III: Lars Winnerbäck – Globen 2019.11.29. En bra konsert som hade mig med i publiken. Vill du inte lyssna på Lasse kan du alltid höra mig klappa mellan låtarna på en bra Winnerbäck-konsert från samma dag som Israel Nashs live dök upp på Bandcamp.

The Raconteurs på Electric Lady

Halvårets bok på nattduksbordet VI: I maffians mitt, säsong 1 (SVT). McMafia är den engelska titeln på den här serien som har London som huvudsaklig spelplats i en maktkamp i den ryska maffian.

Halvårets livealbum i oordning IV: Midland – Guitars, Couches, Etc., Etc. Akustiskt och underbart. Passa även på att lyssna när grabbarna gästar Chris Shiflett i hans podd Walking the Floor.

Halvårets viktigaste sajt: Bandcamp har under de här Corona-månaderna varit en livräddare med ny musik från redan nämnda Daniel Romano. Många andra artister har gett ut livekonserter här, bland andra Drive-By Truckers, Margo Price, St. Paul & The Broken Bones och Father John Misty för att nämna några. Vid ett antal tillfällen har Bandcamp dessutom gett hela dagens omsättning direkt till artisterna, utan att ta något själva.

Halvårets bok på nattduksbordet VII: City on a Hill (HBO). Serien utspelar sig i Boston på det tidiga 1990-talet, en stad fylld av brottslingar som stärktes av de lokala polismyndigheterna, bland vilka korruption och rasism var normen. Biträdande distriktsåklagare Decourcy Ward (Aldis Hodge) kommer från Brooklyn och bildar en osannolik allians med den korrupta men vördade FBI-veteranen Jackie Rohr (Kevin Bacon). Tillsammans tar de sig an en rånarfamilj från Charlestown i ett fall som ska komma att innefatta – och i slutändan omstörta – hela Bostons rättssystem.

Halvårets bok på nattduksbordet VIII: Falsk identitet, säsong 5 (SVT). Kanske är det världens bästa spionserie? ”Den franska spionserien ”Falsk identitet” fortsätter hålla toppklass. Nervigare, mörkare och mer sexfixerad än förr. Femte säsongen är som att falla ner i ett kaninhål fyllt av statligt sanktionerade hackare, övervakning, svek och kärleksjakt.”, det skriver Helena Lindblad i DN i sin fullpoängsrecension.

Wilmer X på KB

Halvårets livealbum i oordning V: The Raconteurs – Live at Electric Lady. Det här är starten på ett projekt som Jim Jarmusch håller i och som Spotify finansierar. En liten livespelning och en coverlåt som tidigare spelats in i denna legendariska studio. Jack White, Brendan Benson, Jack Lawrence och Patrick Keeler rockar röven av de flesta.

Halvårets bok på nattduksbordet IX: When the dust settles (SVT). Vi får följa ett antal personer i samband med ett terrorattentat i Köpenhamn.

Ett missat album från 2019: Aaron Boyd – Until the End. Ett av de fem bästa albumen från förra året.

Halvårets livealbum i oordning VI: Ulf Lundell – Rockhead Live: #1 Sthlm Berns 22 dec. 2019. Två dagar innan julafton förra året hängde jag och drygt tusen personer till med Ulf Lundell i närheten av Nybroviken. En utmärkt söndagskväll strax innan jul med det största guldkornet i ”Av himlen sänd”.

Halvårets bok på nattduksbordet X: Bäckström (TV 4). Leif GW Perssons mordutredare Evert Bäckström har blivit tv-serie. Han gestaltas av Kjell Bergqvist på ett mer sympatiskt sätt än han framställs i böckerna.

Andra livräddare som inte finns på Spotify: Flyttar du över till Nugs.net kan du bland annat hitta sex av sju kvällar med Jason Isbell & The 400 Unit från The Ryman Auditorium från oktober förra året minus “Overseas”, som av någon anledning utelämnats från de här sex inspelningarna.

Charles Wesley Godwin hemifrån

Halvårets bok på nattduksbordet XI: Bosch, säsong 6 (HBO). Utgångspunkten för den här säsongen är Michael Connellys romaner The Overlook (2007) och Dark Sacred Night (2018) om mordutredaren Harry Bosch. Bosch gestaltas på underbart sätt av Titus Welliver. Henrik Bastin är inbland i produktionen där det filmas i vackra Los Angeles-vyer.

Halvårets livealbum i oordning VII: Thåström – Klockan två på natten, öppet fönster… En samling vackra låtar inspelade i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Halvårets bok på nattduksbordet XII: Homeland, säsong 8 (SVT). I den sista, åttonde säsongen, av Homeland försöker Carrie Mathison (Claire Danes) att återhämta sig efter flera månader i fängelse i Ryssland. De fysiska såren läker, men hennes minne har skadats och denna psykiska skada är ett problem för Saul Berenson (Mandy Patinkin), som i sista säsongen är säkerhetsrådgivare åt president Warner (Beau Bridges).

Halvårets livealbum i oordning VIII: Father John Misty – Off-Key in Hamburg. Till en början bara tillgänglig via Bandcamp, men numera till en strömmande allmänhet. Tillsammans med symfoniorkester bjuder Josh Tillman på en underbar kväll i denna nordtyska stad.

Ett missat album från 2008: The Steepwater Band – Grace and Melody. Ett bra album från den här våren får mig att upptäcka historia också.

Halvårets trio av album

American Aquarium – Lamentations

DDet är märkliga tider. Den här plattan är släppt i maj. Den första maj. BJ Barham är sångare, låtskrivare och bandledare i American Aquarium. Han har gjort ett av årets hittills bästa album med Shooter Jennings bakom produktionsspakarna. Passa på att lyssna på ”Before The Dogwoods Bloom”, ”Start With You” och ”A Better South” för att förstå varför du också kommer att vilja lyssna ännu mer på den här plattan och även plugga in resten av American Aquariums katalog.

Daniel Romano – Daniel Romano’s Outfit: Okay Wow (Live)

Det är femton låtar på fyrtiofem minuter. Jag hittar ingen svensk recension av nya liveplattan. Däremot uppmärksammas den i hans hemland. Kandensiska Exclaim ger den en 9:a i betyg. Det är ett lämpligt betyg om skalan går till 5. Precis så bra är den här skivan. För att ni ska få en uppfattning om vad det är som händer på de här fyrtiofem minuterna, ger jag er samma beskrivning som finns i Exclaims recension. ”There was a show the Outfit played at Lee’s Palace in Toronto, opening for The Sadies, in 2019. The crowd, there for the headliners, put out a unified feeling after Romano declared his spectacle done: Seriously, what the fuck was that?”

Jason Isbell & The 400 Unit – Reunions

Sadler Vaden på gitarr, Amanda Shires på fiol, Derry DeBorja på keyboards med mera, Chad Gamble på trummor och Jimbo Hart på bas är de fantastiska personer som tillsammans blir The 400 Unit. De har tillsammans med Jason Isbell framfört förra decenniets bästa musik. De inleder det här decenniet i maj med en ett nytt och fantastiskt album. ”This used to be a ghost town, but even the ghost got out”, är textraden som inleder ”Overseas”, som gjorde sin livedebut redan under förra året. Texterna som Isbell skriver förtjänar extra uppmärksamhet. De är mycket genomarbetade och några av mina favoriter nu förutom den redan nämnda går att hitta i låtar som ”Dreamsicle”, ”It Get’s Easier” och ”Letting You Go”. I ”St. Peter’s Autograph” behandlar han hur han betraktar hur hans fru Amanda Shires sörjer sin nära vän Neal Casal som tragiskt gick bort förra året.

Jason Isbell & Amanda Shires spelar Reunions och lite till på Brooklyn Bowl, Nashville

Sommaren är här

”Pop i svensk tv är ofta bara sorgligt. Men det finns alltid undantag. Serien ”Hitlåtens historia” på SVT väcker förhoppningar om att framtiden inte är en förolämpning mot licensbetalarna.” Det skrev Markus Larsson i Aftonbladet en vecka efter att det första avsnittet haft premiär i januari 2010. Larsson fortsätter lite senare i samma krönika ”Idén bakom ”Hitlåtens historia” är enkel. På en halvtimme berättas historien om en hit utifrån en detalj, anekdot eller story. Första avsnittet handlade om Roxettes ”The look”, en tacksam historia om hur en kedja av slumpartade omständigheter och händelser ledde fram till att gruppen fick sin första USA-etta och blev ett världsnamn.”

Tidigare i vår hade den elfte säsongen av ”Hitlåtens historia” premiär på SVT. I avsnittet om Hasse Andersson, ni vet han med Kvinnaböske, och låten ”Guld och gröna skogar” medverkar Markus Larsson. Nu finns också alla 63 avsnitten tillgängliga på SVT Play. Passa på att kolla många bra historier bakom låtar som exempelvis ”Sweet Child O’Mine”, ”Wicked Game”, ”Some Die Young”, ”Black Hole Sun”, ”Ca Plane Pour Moi” och ”We Will Rock You”.

Där kan du sysselsätta dig om det skulle visa sig att den svenska sommaren inte blir som vi skulle vilja att den blir. Nu hoppas jag själv på en sommar mer i likhet med den för två år sedan, det vill säga varma sköna dagar i överflöd. Det kan vi behöva nu.

Glad midsommar allihopa!

I saknaden efter konserter har det släppts en hel del bra livealbum på Spotify, Bandcamp och Nugs.net. Jag väljer att lyfta fram Lars Winnerbäck, Ulf Lundell, Father John Misty och Jason Isbell and The 400 Unit bland många andra. Ett par låtar från dessa album har också letat sig in på månadens kassett.

Blandband

 

I övrigt hittar ni i vanlig ordning rätt många nyheter i den här månadens skörd. Det är låtar från kommande album. En oväntad kombination kanske är att Danzig ger sig på att tolka Elvis Presley. Det första smakprovet från det albumet hittar du insprängt här. Precis som förra månaden är det också en dubbelkassett, vilket behövs i dessa tider.

Det är dags för den första uppdateringen av listan fylld med fantastiska låtar. Det blir en helrenovering av listan och jag fyller på den med de låtar jag har utsett till de bästa mellan 2016 och 2019. Varje av dessa år har jag och mina kollegor på Rockbladet samlat våra favoriter. De senaste åren med fem favoriter och innan dess tre favoriter och några bubblare. Min egen samling låtar från de här åren uppgår till tjugoen stycken. Alldeles perfekt för den här listan alltså.

Absolut fantastiskt

 

Om vi tar en liten genomgång år för år för att du ska få en bild av vad som finns med. Bäst från 2016 är ”Khom Loy” med Lars Winnerbäck, bara för textraden “Du säger att jag har männskor runt omkring mig hela tiden men jag känner mig ensam”. Min favoritlåt från Brent Cobbs debutalbum är ”Down in the Gulley”. En historia som är delvis baserad på verkliga händelser om hans farfar, som anklagades för att ha ett hembränneri på sin tomt. Det löste sig till slut för farfar. Sam Outlaw sjunger “Wish that you could see this city just how it used to be, Burnin’ with the fire of industry, Wish that you could feel the life we once felt on these streets, But you can’t, no you can’t”. Det som en gång var är inte hur det är nu. 2016 bidrar också med ”Grandma’s Garden” med Zac Brown, ”Cherry Blossom Wine” av Sadler Vaden och ”Holy Moses” med Tami Neilson.

Året som var känt som 2017 bjöd på bland annat Josh Tillmans tretton minuter långa memoarer i ”Leaving LA”. Bland annat om hans första minne av musik. Då håller han på kvävas av en godis som smakar vattenmelon samtidigt som ”Little Lies” av Fleetwood Mac spelas på radion. ”The Evil Has Landed” är en nära livet upplevelse att höra. Den kommer från Queens of the Stone Ages platta ”Villiains”. I den tredje låten på ”The Nashville Sound” är det just till Tupelo, som Jason Isbell & The 400 Unit flyr för att där finns tjejen som inte dömer och där går det att vara trygg. Tyler Childers sjunger om ett bältesspänne som gör avtryck i ”Feathered Indians” och vi rockar med Hannah Aldridge i ”Aftermath”.

Årets bästa låt från 2018 sjunger Julia Frej och Mauro Scocco. Det måste vara en av de mörkaste texterna genom tiderna som Townes Van Zandt skrev i originalet ”Waiting Around To Die”. Här hör vi den underbart översatt till ”Vänta på att dö”. ”Lover Leaver (Taker Believer) är en av de tidigast skrivna Greta Van Fleet-låtarna. Före både debut-EP:na som kom 2018. Den fulla versionen som avslutar ”Anthem of the Peaceful Army” är lite jammigare och lite groovigare än radiovarianten, som är kortare. I videon till “Summer’s End” blixtrar det förbi rapporter om opiumepidemin i Usa på en tv-skärm. Där finns en tydlig ledtråd till den förödande historia som berättas i den här vackert melankoliska låten framförd av John Prine. Råden till det ofödda barnet inleds med ”Låt ingenting hålla ner dig, Var alltid själv, Låt inga människor se dig när tårarna har släckt, Ha kanske tre-fyra vänner och håll dom kort, Visa aldrig vad du känner, Visa aldrig nånting”. Hästpojken från Göteborg skapar magi i ”Ofödda lilla barn”. Om vi tar oss lite längre norrut längs Bohuskusten kan vi också stöta på Viktor Olsson, som sjunger vackert om ”Daniel”.

När vi flyttar oss vidare till förra årets bästa låtar hittar vi ”Highwomen” med den kvinnliga supergruppen The Highwomen. Den består av Maren Morris, Amanda Shires, Brandi Carlile och Natalie Hemby. Här får de dessutom förstärkning av eminenta Yola. Det blir ännu mera uptempo och riff i ”The Well” med Marcus King. Colter Wall gör en underbar cover av Ian Tysons ”Bob Fudge”. Vi drar oss sedan ner i mörkret lite grann när The Steel Woods sjunger ”Rock That Says My Name”. Därefter sjunker vi som en sten i ”Off You” när SUSTO börjar sjunga hur om raderna om att ha slutat med kokain för tre veckor sedan.

Kom ihåg att följa spellistan. Då kommer du alltid att sitta med 21 fantastiska låtar i ditt knä, tills nästa uppdatering kommer då du kan få 21 nya ibland och ibland något färre nya.

Låtar 2012-2019 [Deluxe Edition]

Publicerat: 10 januari, 2020 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Drygt 106 timmar eller nästan fyra och ett halvt dygn. Det är vad som krävs av dig som vill ta dig igenom den här listan med fantastiska låtar från 2012 och framåt.

 

Jag lämnar det till dig hur du vill ta dig igenom en lista som startar med Jason Isbell och avslutas med hans vän John Prine.

Låtar 2012-2019 [Best of]

Publicerat: 6 januari, 2020 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nu är det slut. Det får vara nog. Vi har kommit till vägs ände. Det tog nästan sju år att ta oss hit, men nu är det över.

 

Det är sista påfyllningen i den här spellistan. Nästa år börjar vi fylla på ett helt decenniums spellista med de bästa låtarna. Det här är så nära komplett det blir i den här världen för 2010-talet. Det saknas några år i början, men sedan är vällfyllt.

Låtar 2019 [Deluxe Edition]

Publicerat: 3 januari, 2020 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Den nedbantade versionen av den här spellistan innehöll knappt tio timmar med musik. Här får du en lista som är nästintill fyra gånger större när du försöker komma ihåg vad för låtar som gjorde 2019 till ännu ett bra musikår.

 

Det är som vanligt. Blanda. Sträcklyssna. Dyk in och njut av fantastisk musik.

Reflektion. Inte det där ljuset som reflekteras i ett fönster. Inte heller solens strålar som vackert smeker ett stilla vatten. Den typen av reflektion är en abrupt ändring av riktningen för en vågfront på en yta mellan två olika media så att vågfronten går tillbaka i det medium den kom från. Några vanliga exempel på det är ljus, vatten och ljud. Det är inte den typen av reflektion som finns i mitt huvud just nu.

 

Den typen av reflektion jag tänker på nu är snarast att tänka efter efter. När en händelse inträffar leder det till att du får en upplevelse. Du tänker och känner något om det som just skett. Händelsen och upplevelsen av händelsen är nära bundna till varandra. Efter det finns möjlighet att reflektera. Då kan du ta ett kliv upp på stranden och inte stå mitt i forsen och funder över vad det var som egentligen hände och hur du upplevde du det?

När du kommit så långt och gjort den inledande analysen finns en möjlighet till förståelse. Hur stämmer det här överens med min världsbild och hur jag ser på liknande händelser? Finns det något jag behöver ändra på min förståelse för den här typen av händelser i framtiden?

Listan med årets låtar passar nog allra bäst för den typ av reflektion och inte för när det är party och reflektionen kommer från diskokulorna i taket. Fast det är klart handlar festen om droger, död, olycklig kärlek och annat elände kan även den här listan kom till användning. När jag tänker efter efter på musikåret 2019 blir listan med de allra bästa låtarna på det här sättet. Precis som alla andra år är även det här ett bra musikår.

En gång är ingen gång. Två gånger är en upprepning och tre gånger är en tradition. Då borde det här inlägget rimligen räknas in i jultraditionen eftersom att det kommer för sjunde året i rad.

 

I årskrönikan hittar du listan och motiveringarna. Här hittar du praktiken. Det är bara att ge dig in och lyssna. Det tar dig dryga femton timmar att ta dig igenom alla albumen. Det är väl spenderad tid.

Årskrönika 2019

Publicerat: 21 december, 2019 i Julskiva, Julskiva 2019, Musik, Musiktips
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Utvecklingen av livescenen i Stockholm har rört upp en del känslor under året. Det är själva scenen som artisterna står på som varit i fokus för debatten. Det och ibland vad en innerstadsbo borde tåla. Några av de scener som stängts eller hotas av stängning eller minskade möjligheter att genomföra konserter på är Kägelbanan, Mosebacketerassen, Melodybox och Debaser Strand. Anledningarna till de här förändringarna eller hoten om förändringar är olika.

 

Stängning på grund av klagomål från grannarna, behov av att renovera vägbanan ovanpå klubben, rivningskontrakt och en del annat. Det är i trist när underbara scener för musiklivet försvinner i vår vackra huvudstad. Det som hänt vid andra tillfällen när ställen stängts ner är att det dykt upp ersättare. Att livemusiken skulle tystna känns som en föga trolig utveckling. Även om saknaden kan vara stor efter scener som Debaser Medis, Debaser Slussen och Kägelbanan kommer det att finnas ersättare.

Musiksverige är en intresseorganisation som kommunicerar och driver den samlade musikbranschens frågor. De samlar artister, kompositörer, textförfattare, musiker, managers, producenter, musikbolag och musikförläggare i Sverige. Organisationen presenterar även siffror på hur stora intäkter som kommer från bland annat musikfestivaler och konserter. De färskaste siffrorna kommer från 2017. Då uppgick konsertintäkterna i Sverige till cirka sex miljarder kronor. Det är en ökning med ungefär femtio procent sedan 2009. Det finns alltså en hel del pengar som omsätts på den svenska konsertmarknaden och marknaden ökar.

Där det finns tillräckligt mycket pengar brukar det också dyka upp personer som vill ta en del av den kakan för sig själva. En del av de personerna kommer att vara de står för konsertlokalen på ett eller annat sätt misstänker jag. En del av de stora pengarna kommer säkerligen att hamna i de stora arrangörernas och lokalernas fickor. Jag tänker på scener som Tele2 Arena, Globen, Hovet och katastrofen Friends Arena. Den sistnämnda borde förbjudas i musiksammanhang i mina ögon och öron. Ljudkatastrofen från början är en sak, men logistikmisären vid insläppet några år senare i samband med The Rolling Stones senaste besök i Stockholm lämnar minnen som får mig att vilja krypa ihop i fosterställning och söka primalskriksterapi. Logistiken när 50 000 personer skulle ta sig ifrån konserten med Guns N’ Roses är ett annat exempel på att den arenan borde förbjudas i musiksammanhang.

Om vi istället koncentrerar oss på bra ställen för livemusik i Stockholm vill jag lyfta fram några stycken. Vill du gå på konserter och sitta ner och ändå få en bra upplevelse? Då finns vackra och fantastiska Cirkus på Djurgården. Ibland blir det också en blandning av stå och sittplatser här. Du kan även passa på att ta dig till Mosebacke Torg och in på Södra Teatern för att sittande uppleva fantastiska konserter i en underbar miljö. Ibland bara sittande och ibland en mix med stående publik på parkett är vad du kan få på nära Centralstationen om du gör ett besök på Vasateatern i samband med någon spelning.

Kan du inte tänka dig att sitta överhuvudtaget när det är dags för att gå på konsert? Då kan du exempelvis ta röda linjen till Hornstull och promenera ner mot Liljeholmsviken. Där hittar du både Bar Brooklyn och Debaser Strand. Två utmärkta konsertställen. Längs med röda linje vid Zinkensdamm kan du gå ner i källaren till Southside Cavern och vara med på en liten och intim spelning.

Om vi byter till tunnelbanans gröna linje finns det möjligheter att gå på sådana ställen som Bryggarsalen, Scalateatern, Scalateaterns källare, Nalen, Nalen Klubb, Stacken, Twang och alldeles lysande Slaktkyrkan. Jag tror och hoppas att det dessutom kommer att dyka upp mer ställen. Ett exempel på det är Münchenbryggeriet som enligt ägaren ska bli ett nytt konsert- och kulturcentrum vid sidan av konferensverksamheten som ryms där i dag. Där finns 9 000 kvadratmeter bestående av 23 rum, salar, salonger, kök och andra utrymmen. Harry Byrne som är en av de som tagit över den verksamheten berättade för DN att han inte har bråttom.

”Det jag tittar på just nu är våren och sommaren 2020. Northern Trails americanafestival den 13–14 juni nästa år är vår första bokning. Det är galet nu för tiden, artister försöker få spelningar ett eller ett och ett halvt år i förväg. Just nu bokar jag ingenting direkt. Jag vill sköta det lugnt, skapa bra produktion, bra service, så att banden vill spela här. Det jag gör nu är att gå igenom vilken genre som passar i vilket rum. Bygga upp en atmosfär i varje rum.”

Utöver de här inomhusställena finns det sommartid möjlighet till musikupplevelser utomhus på ställen som Lasse i Parken, Trädgården, Gärdet, Gröna Lund och Skansen. Bara för att vara extra tydlig med det sistnämnda alternativet. Det är inte Allsång på Skansen som avses. Det spektaklet undviks lämpligen av samma anledning som greve Dracula undviker dagsljus.

Det här är verkligen inte någon komplett genomgång av livescenerna i Stockholm. Det finns många fler. Bara för att nämna några så slänger jag upp Berns, Geronimos och Konserthuset. Några av de befintliga kommer säkerligen att stängas igen och bli andra verksamheter. Nya kommer att blomma upp och ge oss livemusikälskare nya kyrkor att gå till för att dyrka. Jag känner mig lugn i det avseendet. För egen del kan jag också notera att i stort sett alla artister jag vill se livslevande på en scen gärna verkar landa här för att göra ett eller flera framträdanden.

En liten bit in i oxveckorna kommer var det tänkt att bli två fantastiska upplevelser. Nu blir det en och ett halvårs väntetid på den andra. Onsdag den 22 januari dyker Sturgill Simpson upp för att spela på Vasateatern. När den maxas finns det plats för 800 personer. Söndag samma vecka skulle Tyler Childers spela på Slaktkyrkan. Där går det att klämma in 600 personer samtidigt. Childers spelning har flyttats till den sista juni eftersom att han blivit nominerad till en Grammy i hemlandet. I februari ger de båda herrarna sig ut på en gemensam Usa-turné med Simpson som huvudakt. Då kommer de att spela på något större ställen. Det görs stopp på The Gorge Amphiteatre i George, Washington, Madison Square Garden i New York och United Center i Chicago. Publikkapaciteten på de ställena är i samma ordning de är nämnda, 27 500, 20 000 och 23 500. Jag får känslan av att amerikanarna har fler som förstått storheten hos Childers och Simpson och är på samma gång tacksam att få se dem på närmare håll och på mer intima scener än vad som skulle vara alternativet i den svenska huvudstaden.

Punktliga insatser I

Musikhistoria på SVT

Årets musikhistorielektion: Det svenska popundret (SVT Play), sex avsnitt sprängfyllda med fakta, utan en tråkig sekund, skriver Jan Gradvall i DI Weekend. Han fortsätter, Lärare kan använda dem i svenska skolor, både i musikundervisningen och på historielektionerna. Passa på att följa med på den här fantastiska svenska musikresan, säger jag.
Årets bok på nattduksbordet I: Bosch, säsong 5 (HBO). Det är som vanligt fantastiskt filmat med vackra LA-bilder.
Årets bok på nattduksbordet II: When they see us (Netflix). Stark berättelse om The Central Park Five. Fem unga färgade killar blir oskyldigt anklagade för våldtäkt. Baserat på en verklig händelse.
Årets bok på nattduksbordet III: Hasan Minhaj är fortsatt lysande i Patriot Act (Netflix).
Årets sent ska syndaren vakna: The Wire, säsong 1-5 (HBO), efter att ha haft den remastrade versionen som sällskap under stora delar av semestern vill jag stämma in i hyllningskören om att det här är en av de bästa serierna genom tiderna.

Osignad USA-etta

 

Årets EP I: Dirty Honey – ”Dirty Honey”. Det här är det första bandet någonsin som varit etta på Billboards singellista för Mainstream Rock utan att ha ett skivkontrakt. Låten som tog sig upp till toppen är den lysande ”When I”m Gone”, som startar den här kvintetten av sånger. Det osar Led Zeppelin, Guns N’ Roses och AC/DC i influensköket på ett utsökt sätt.
Årets bok på nattduksbordet IV: Babylon Berlin (SVT), en hopklippt version av säsong 1 och 2. Dekadens och korruption i Europas mest påkostade serie någonsin. Kriminalkommissarie Gereon Rath från Köln skickas för att lösa ett fall i Berlin. Allt utspelar sig under Weimarrepubliken, i slutet av 1920-talet, då fattigdomen och arbetslösheten står i stark kontrast till de rikas överflöd.
Årets bok på nattduksbordet V: Our Boys (HBO), är baserad på verkliga händelser. Vi får följa Simon, en israelisk terrorutredare, som söker svar på varför den palestinske tonåringen Mohammed Abu Kedheir mördades.
Årets bok på nattduksbordet VI: Chernobyl (HBO). Johan Rencks serie om kärnkraftsolyckan på våren 1986.
Årets huvudstadsskildring I: I ”Stockholm i okt” fångar Lasse Winnerbäck en av de vackraste synerna i vår vackra huvudstad. Den brinner i oktober och det fångar Lasse med strofen ”Som trädens alla färger när du ser dom från Skanstullsbron”.

Årets konserter
Konsertåret 2019 har många gånger visat sig från sin allra, allra bästa sida och låtit sin sol skina över mig och resten av publiken i de heliga konsertlokaler och utomhusscener jag haft förmånen att besöka. Här kommer en kort genomgång av de allra bästa upplevelserna från året.

Bästa konserten 2019

1 – Joel Alme – Slaktkyrkan
Jag undrar för mig själv hur det överhuvudtaget är möjligt att sammanfatta de senaste nittio minuterna? Det är svärta. Det krävs smärta. Utan de ingredienserna blir det ingen riktig konsert. Joel Almes talang möter en mer än entusiastisk publik, som lyder varje vinkning. Smärtan och svärtan i texterna får mig att stanna upp och bara stillastående kippa efter andan när jag försöker förstå hur bra den här kvällens spelning är. Är det en spelning som inte glöms bort i första taget? Absolut! Är det en fantastisk spelning? Nej! Den är bättre än så. Den är allra bäst på de tio månader som gått av det här året. Och när det har gått tolv månader är den bästa av alla liveupplevelser i år.

2 – The Sheepdogs – Nalen Klubb
Det är helt omöjligt att inte ryckas med i spelglädjen som bokstavligen sprudlar på scenen. När jag ser Jimmy Bowskill smeka fram riffen på sin gitarr med ett leende från öra till öra blir till och med jag danssugen. Gunget som samspelet mellan Ryan Gullen på bas och Sam Corbett på trummor framkallar måste fångas upp av det svenska nationella seismiska nätet. Shamus Currie fyller utrymmet mellan orden och bokstäverna i broder Ewan Curries sång med skön klaviatur och trombon. Fredrik Strage skrev i dag på sitt Instagram om att den här dagen innehåller årets mest spektakulära konsertkrock med Ladytron, Smashing Pumpkins och Nick Cave på samma kväll. Jag kan bara säga att Strage helt missat dagens vinnare. Känslan i mig är att betygsskalan inte riktigt räcker till. The Sheepdogs spräcker taket.

3 – Low Cut Connie – Kägelbanan
Kvällen avslutas sedan en trappa ner på Kägelbanan i det som kan vara scenens sista spelning någonsin. Om du ska avsluta något så ska det göras på topp. Det är också vad det blir. Det är kvällens andra verkliga överkörning. Jag har aldrig hört Low Cut Connie innan. Men herregud vad jag kommer att lyssna efter det här! Om du korsar Jerry Lee Lewis med Freddie Mercury och Pelle Almqvist från The Hives. Sedan fyller du på med Elton Johns rockande musik från inledningen av 70-talet, då kommer du att få Adam Weiner, Low Cut Connies frontman. Det är helt omöjligt att inte ryckas med i intensiteten i den bokstavligen svettsprutande Weiners energi. Kägelbanan hoppar, dansar och kokar efter en lång dag av underbar musik.

4 – Daniel Romano – Kägelbanan
Det är tre på eftermiddagen och temperaturen utomhus är säkerligen dryga 30 grader i solen. Det är rätt fullt i publiken inne på Kägelbanans större scen. Daniel Romano kommer upp på scenen iklädd skjorta, stickad tröja, kavaj och solglasögon. Det står i stark kontrast mot trummisen som har på sig sportshorts, hipsterkeps och solglasögon. Det som väntar på oss är något i gränslandet mellan Dylans elektriska debut 1966 och Neil Youngs gitarrmanglande riff tillsammans med Crazy Horse. Inte en sekund i setet slösas bort med mellansnack och låtarna vävs in i varandra. Alla låtar är arrangerade med intensitet och frenesi för ögonen. Fantastiskt och underbart är ord som dyker upp i mitt minne när jag tänker tillbaka på de här fyrtiofem minuterna som startade klockan tre på eftermiddagen.

5 – Avantgardet – Trädgården
Det är första gången jag har förmånen att se Avantgardet. Det är sannerligen inte den sista. Rasmus Arvidsson är en fantastisk frontman till det här popundret från Nybro. Det är ett av Sveriges bästa liveband i mina öron. Underbart samspel med publiken och massor av kärlek tillbaka till bandet från publiken. Det är många fantastiska poplåtar som hinner avverkas under den två timmar långa spelningen. Allra, allra bäst i mina öron låter det när raderna ”Hög i gränder i London, En hög i rännstensdiket, Hög i gränder i London, Hög men så bottenlöst låg” klingar fram. Det är skönhet och mörker på samma gång. Det är fantastisk musik och en låt som får folk att undra hur du mår.

En kväll som inte skulle hänt

6 – Ian Noe – Twang
Dave Cobb har sagt att han gillar bra röster. Det här något bortom bra. Ian Noe har en makalös röst och skriver fantastiska låtar. Han har dessutom förmågan att få dem att leva när han framför dem rakt upp och ner på Twangs lilla scen med en gitarr i famnen. Minnet av den här kvällen är något som kommer att stanna med mig oerhört länge. Det är en verklig ynnest att få uppleva en artist med den här förmågan i ett så litet och intimt format som det blir i den här källaren på Katarina Bangata. Jag har problem att formulera superlativen för att det mesta känns för futtigt för att beskriva den här talangen. Jag är åtminstone överlycklig att den här kvällen verkligen har hänt, även om jag får nypa mig hårt i armen för att förstå att det verkligen är sant.

7 – Rival Sons – Münchenbryggeriet
I ett av inte så många mellansnack berättar Jay att ”Jordan” hjälper till att hantera sorg. Det är inget vi behöver göra ikväll. Spelglädjen i musiken och närvaron på scen är en stark naturkraft. Jay Buchanans sång och Scott Holidays riff gör vem som helst glad en gråmulen måndagskväll i början av mars.

8 – First Aid Kit – Globen
När jag sedan vandrar på Arenavägen på väg mot bussen som ska ta mig från Gullmarsplan och hem vänder jag mig om. Jag förväntar mig att se Globen vara på väg att lyfta för att flyga iväg som ett rymdskepp. First Aid Kits rymdskepp. De känns som utomjordingar, inte bara som två systrar från Enskede. De är helt utomjordiskt bra och de äger Globen från och med nu. Till 2019 säger jag: ”Du kommer att få jobba hårt för att toppa den här januarikvällen”.

9 – The Sheepdogs – Münchenbryggeriet
Gitarristerna Ewan Currie och Jimmy Bowskill i The Sheepdogs äntrar scenen iklädda några av de snyggaste scenkläderna någonsin. Det går att känna gunget och groovet som ska komma bara genom att kolla in klädseln. De lämnar ett hål i mitt hjärta när uppvärmningen tar slut med underbara ”Nobody”. The Sheepdogs tar sig in på listan över årets konserter även när de är förband.

10 – Caleb Caudle – Bar Brooklyn
Det är generöst att spela sex låtar från nya skivan. De nya sångerna ökar min längtan efter att få höra den i sin helhet. Vi får alltså veta vad albumet kommer att heta och att det mastras i New York i morgon. Tillsammans med Drew Taylor och Mark Andrew Miller skapar Caleb Caudle magi när de framför alla de här underbara countrylåtarna. Leendet på mina läppar är mycket brett när jag tar bussarna det andra hållet när jag tar mig hem i Stockholmsnatten.

Sollidens kungar

 

11 – Ulf Lundell – Skansen
Det är som Lundell sade på scenen fortfarande sommar och temperaturen i huvudstaden ska nå 25 grader under morgondagen. Det är en bra sommar när jag fått se Lundell. På väg hem passar jag på att lyssna på den utmärkte berättaren Brent Cobb. Jag tittar upp mot Clarion Hotell och rum 674 när tunnelbanan kommer ut ur tunneln från Skanstull och tar vägen över bron till Gullmarsplan samtidigt som jag hoppas att Lundell också upptäckt ”Providence Canyon”. När jag petar ner minnena från en glädjefylld kväll kan jag också lyssna på Tyler Childers nya album ”Country Squire” eftersom att klockan passerat midnatt och det är fredag, alla skivsläpps heliga dag.

12 – Courtney Marie Andrews – Bryggarsalen
Höjdpunkterna står som spön i backen genom hela kvällen. En topp är gästspelet av The Tallest Man on Earth. Andra är att vi får ta del av nya, ännu outgivna sånger. Nyheten om att ett nytt album är på gång. Självklart också alla de gamla låtar Courtney Marie Andrews väljer att plocka ut från sin sångbok. Jag blir glad över att få vara i samma rum som en så begåvad person som jag tycker att hon är. En fantastisk röst som förtjänar en ännu större publik än kvällens utsålda Bryggarsalen.

13 – Johan Airijoki och Malmfältens Rockklubb – Kägelbanan
Nere på Kägelbanan väntar glöden i ”Helvetets lågor”, som inleder spelningen med Johan Aijrijoki och Malmfältens Rockklubb i sin Norrbottensblues. Ett fantastiskt namn på ett kompband för den delen. Det är en sådan känsla av otrolig inlevelse från scenen vi får uppleva. Vem visste förresten att klarinett kunde vara ett fantastiskt rockinstrument? Det får vi uppleva här. En tvättbräda försedd med diverse köksattiraljer spelar också en huvudroll. Får du chansen att se Airijoki spela live, tveka inte en sekund. Du får två tillbaka. Gripande och underbart är bara förnamnet.

14 – Ron Pope – Södra Teatern
Det är en helt underbar start på liveåret 2019 att få se Ron Pope stora delar av kvällen sitta vid flygeln och sjunga och berätta gripande, roliga och underfundiga historier om sitt liv och sin musik. Solen är uppe några minuter mer för varje dag som går och vi går mot ljusare tider. Den här kvällen gör det även betydligt ljusare i mitt sinne.

15 – The Hives – Gärdet
Det var på Luciakvällen förra året mina vägar korsades med ett The Hives i storform. Det var i ett betydligt mindre format då med en vild och hoppandes publik. Den här dagen har de bytt ut luciaklänningarna mot vit kavaj, vit skjorta, svarta byxor och skor och vita strumpor och Howlin’ Pelle Almqvist har även svart fluga när den timmeslånga energiboosten drar igång med ”Come On!”, ”Walk Idiot Walk” och “Main Offender”. Howlin’ Pelle är på sitt vanliga självklara och bästa humör när han ödmjukt förklarar att vi i publiken klappar mer åt när han står och kammar sig än när andra band spelat en låt.

Två bröder i en källare på hipstersöder

16 – The Brother Brothers – Twang
Att få förmånen att stå i en källare med knappa hundra andra personer en söndagskväll och höra stämsång i världsklass är en löjligt bra avslutning på veckan och starten på en ny. The Brother Brothers förtjänar en mycket, mycket större publik och spelställen än den här underbart intima kvällen. Jag tänker tankar om Central Park och närmare 800 000 personer i publiken, om ni hänger med på min liknelse?

17 – Joshua Ray Walker – Bryggarsalen
Det var första gången i Joshua Ray Walkers liv som han satte sig i ett flygplan för några dagar sedan. Då flög han till London och bytte plan för att ta sig till öppningskvällen på den här turnén. Jag hoppas att det inte dröjer länge innan han sitter på ett plan hit för fler turnéer. En underbar röst, sånger som förtjänar många lyssningar och en fantastisk närvaro på scenen. Mungiporna är nära öronen när det är dags att ge sig ut i den kalla och regniga oktoberkvällen, som på alla sätt vis stretar emot den glädje jag nyss upplevt.

Punktliga insatser II

”Hackensack” live

Årets ja-tack-det-här-vill-jag-ska-hända-2020 I: The Black Crowes kommer till Europa med sitt 30-årsjubileum av deras fantastiska debutalbum ”Shake Your Money Maker”. En av de bästa debuterna i rocken.
Årets EP II: Ward Hayden & The Outliers – “Can’t Judge a Book”. Den här EP:n har funnits till salu på bandets konserter sedan slutet av förra året. Från slutet av augusti finns den även tillgänglig för oss som gillar strömmande musik. Det är en nyskriven låt, ”Naturally Crazy” och sex covers. Bland annat en härlig version av ”Viva Las Vegas” och en skön version av Fountains of Waynes ”Hackensack”. Bandet hette tidigare Girls Guns & Glory och är fantastiska live. Förhoppningsvis kommer angör de Stockholm lite senare i höst när de kommer till den här sidan av Atlanten.
Årets bok på nattduksbordet VII: Gomorrah, säsong 4 (HBO). Få ljus i den här mörka skildringen av delar av den italienska knarkmaffian.
Årets bok på nattduksbordet VIII: Mindhunter, säsong 2 (Netflix), som utspelar sig 1980, något år efter den första säsongen. Vi återser FBI-agenterna Holden Ford (Jonathan Groff), Bill Tench (Holt McCallany) och Dr. Wendy Carr (Anna Torv). I Joe Penhall och David Finchers skapelse kretsar det den här gången kring ett fall i Georgia där systematiska mord av svarta barn ägt rum. Säsongen innehåller samma psykologiska obehagskänslor som kännetecknar vad Fincher-thrillers brukar göra.
Årets EP III: Kyle Daniel – “What’s there to Say” är där du hittar grundreceptet på heartland rock. Hör pianot som fyller ut mellanrummen, mellan text och gitarr i ”Born To Loose”. Wow!

Stockholmsskildring

Årets ja-tack-det-här-vill-jag-ska-hända-2020 II: Brendan Benson, Jack White, Jack Lawrence och Patrick Keeler som tillsammans utgör The Raconteurs gör en Europaturné med ett stopp i Stockholm.
Årets huvudstadsskildring II: I ”Klockorna” tar Ulf Lundell med oss till sina hemtrakter strax utanför huvudstaden. Baggesfjärden glittrar och vi vandrar över Skurubron tillsammans med Lundell och Tom.
Årets bok på nattduksbordet IX: 13 budord (Netflix), belgisk polis gäckas av en seriemördare.
Årets bok på nattduksbordet X: Wisting (Viaplay), en norsk polis i Larvik får bland annat jaga en amerikansk seriemördare.
Årets huvudstadsskildring III: ”Stockholm i december”, Ulf Lundells singel som släpptes i slutet av november och där han bland annat sjunger ”Gå upp på Solliden och ta en glögg, Och se ut över Söder där du föddes en gång, Ser du Sofia kyrka, under den var du ung och giftig, Och full av framtidssång”.

Årets album
Kan inte påminna mig något tidigare år där valet av ordning på den årliga och oslagbara listan med de tjugoen bästa albumen från innevarande år varit en större prövning. Den har orsakat samvetskval. Ångest. Sömnbrist. Eller det kanske inte var riktigt sant. Däremot har grupper av album prövats mot varandra på ett inte tidigare skådat sätt. Här är den nu. Ditt rättesnöre för vad som är årets bästa album.

Årets album

1 – Charles Wesley Godwin – Seneca
Det är målande, natursköna och ärligt. När du hör Charles Wesley Godwin sjunga stannar klockorna och tiden upphör. Det här är ett fantastiskt debutalbum. De 12 episka låtarna du hittar här är bara att njuta av om och om igen. När du kommer till ”Sorry For The Wait” kan du ta ett extra varv där.

Plats 2-6

2 – Joel Alme – Bort bort bort
”Jag har haft problem under extremt många år och passerat behandlingshem och psyken och ätit oändligt mycket mediciner. Men nu har det varit lugnt i många år. Mitt mående har gått upp och ner, men jag har inte flytt in i missbruk som förr.” Det berättar Joel Alme för DN i en av många personliga intervjuer i samband med att det efterlängtade nya albumet släpptes. 10-talets bästa album på svenska ”Flyktligan” handlade om familjen och släkten. På ”Bort, bort, bort” utgår berättelserna från Almes egna upplevelser bland annat hans psykiska utmaningar.

3 – The Raconteurs – Help Us Stranger
Jan Gradvall ger Brendan Bensons, Patrick Keelers, Jack Lawrence och Jack Whites senaste album en fyra i Dagens Industri. Gradvall skriver; ”Bortom 10 000-timmarsregeln, teorin om att det krävs 10 000 timmars övning för att bli bra på något, finns 30 000-timmarsregeln. Förkovran har nått sådan fulländning att varje penseldrag, stycke eller musikaliskt stycke blir värd att bevara. Jack White har nått dit. Hans gitarriff har nått samma nivå som Matisses collage och Joan Didions meningsbyggnad.” Jag kan bara hålla med Gradvall, men tycker att ”Help Us Stranger” är ännu bättre än hans bedömning.

4 – Ian Noe – Between the Country
Ibland blir jag extra glad att jag följer Savingcountrymusic.com. Den 31 maj recenserade de den här underbara plattan från Kentucky-sonen Ian Noe, vilket gjorde att jag upptäckte den. På ”Between the Country” dör människor, ljuset i världen skuggas ut av mörka moln om svåra tider, brustna hjärtan och oroliga tankar. Skivan är inspelad i Nashville i RCA Studio A och Dave Cobb står för produktionen. Ett starkt kvalitetstecken.

5 – Tyler Childers – Country Squire
Precis som på debutalbumet ”Purgatory” från Childers Sturgill Simpson ligger bakom produktionen även på Tyler Childers andra album. Han kommer till Stockholm i januari, vilket gör hela den månaden uthärdlig. Det vill inte säga lite kan jag lova. Det är en uppsättning av nio fantastiska berättelser som klockar in på dryga trettiofem minuter. Börja helt enkelt från början med titellåten och lyssna många gånger till avslutande ”Matthew”. Ett album som kommer att hamna på årets tio-i-topp.

6 – The Highwomen – The Highwomen
Brandi Carlile, Natalie Hemby, Maren Morris och Amanda Shires. Fyra fantastiska kvinnor som utgör grunden i den här supergruppen. I inledande låten ”Highwomen” får de dessutom förstärkning av den underbara röst som tillhör Yola. Därifrån är det bara att fortsätta. Då får du bland annat höra Brandi Carlile sjunga den omåttligt vackra ”If She Ever Leaves Me. En countrylåt om lesbisk kärlek som Amanda Shires skrivit tillsammans med Jason Isbell.

Plats 7-11

7 – Sturgill Simpson – Sound & Fury
Är det en film? Är det album? Sanningen är att det är båda delarna. Det är Sturgill Simpsons senaste bidrag till kulturarvet. Någonstans kan jag tycka att låten ”Make Art Not Friends” berättar lite om vad det här är. Du kan välja attfölja med på resan eller bli akterseglad. Sturgill Simpson går sin väg och utvecklas vidare. Svängiga melodier samsas med tunga riff och texter som refererar till honom själv i många stycken. Lättsmält? Nej! Bättre än bra? Ja!

8 – Lars Winnerbäck – Eldtuppen
När Stockholm är kallt i oktober känns det tryggt att Lasse Winnerbäck återvänder under sin favoritårstid och värmer mig. En samling av sånger som startar längs E4:an med utsikt över Vättern. Släpp mig var som helst i världen så tar Lasse med mig hem. Titelspåret och ”Tror jag hittar hem” är mina favoritspår just nu.

9 – Josh Ritter – Fever Breaks
Det här är Josh Ritters tionde album på tjugo år. I studion har han haft hjälp av Jason Isbell, som stått för produktionen. Isbells band The 400 Unit spelar utmärkt på Ritters underbara sånger. Lyssna till exempel på samspelet mellan Sadler Vadens gitarr och Amanda Shires fiol som lyfter flera av låtarna till ännu högre höjder än de redan befinner sig på. Två favoritlåtar just nu är ”The Torch Committee” och ”Ground Don’t Want Me”.

10 – Justin Townes Earle – The Saint of Lost Causes
Det var härligt att se Justin Townes Earle på STHLM Americana. Då var han ensam tillsammans med en akustisk gitarr. På den nya skivan har han band med sig. Vackra, sorgsna texter som framförs på ett underbart sätt. Lyssna till exempel på titellåten, ”Over Alameda” och ”Flint City Shake It”.

11 – SUSTO – Ever Since I Lost My Mind
Justin Osborne har varit låtskrivare och musiker i snart tio år. När SUSTO tog form fann han en plattform som passar hans oroliga själ. Låttexterna är ofta kontroversiella – att sjunga om tungt drogmissbruk och homosexualitet är inte den mest vältrampade stigen för band som kategoriseras som alt-country och americana. På min födelsedag dyker spelar han på Nalen. Till dess får jag nöja mig med de här lysande låtarna strömmande i hörlurarna.

Plats 12-16

12 – Cody Jinks – The Wanting
Det andra albumet i oktober från Jinks släpptes en vecka efter det första. En av höjdpunkterna på den här önskan är en enträgen bön. Lyssna på ”The Plea” för att fastna i det här albumet.

13 – Cody Jinks – After the Fire
Det första av två album i oktober från Cody Jinks. Titelspåret handlar om att hitta mening och att betyda något för en annan människa. Cody Jinks texter vill berätta något för dig och de ackompanjeras av medryckande melodier.

14 – The Black Keys – “Let’s Rock”
Dan Auerbach och Patrick Carney återvänder till sina egna rötter. Det ekar starkt från The Black Keys tidigaste album. Duon sammanfattar hela albumet i dess titel. Det är en lysande uppvisning i modern rock.

15 – Whiskey Myers – Whiskey Myers
I en blandning av rock från den amerikanska södern och country hittar du ingredienserna till Whiskey Myers femte album. Det gjorde debut som nummer ett på Billboards countrylista även om det släpptes samma fredag som exempelvis Sturgill Simpson. Bandet bildades i Palestine, Texas av sångaren Cody Cannon och gitarristen John Jeffers. De två har också bidragit med de flesta av låtarna på albumet. De har samarbetat med bland andra Brent Cobb, Adam Hood och Ray Wylie Hubbard på ett par av låtarna.

16 – Paul Cauthen – Room 41
Paul Cauthen har passande nog fått smeknamnet ”Big Velvet”, vilket också är namnet på det femte spåret på hans nya skiva ”Room 41”. Det var i det rummet han checkade in på Dallas Belmont Hotel när resten av livet brakade ihop. Han ägnade sig åt ett eskalerande och självdestruktivt beteende när han medicinerade ett brustet hjärta och ångest med alkolhol och andra droger. Under två år levde han i rum 41 och skrev sångerna som till slut hamnade på det här albumet. Det är lätt att förstå de många jämförelserna med Elvis Presleys och Johnny Cash när det gäller rösten. I ”Big Velvet” möter tequila kokain och vi får också träffa den äkta sammetsrösten. Tempomässigt är det dags igen att lugna ner det i ropet efter hjälp och sällskap som finns i ”Can’t Be Alone”. Det börjar med en pratande Cauthen i ”Freak”, som berättande fortsätter beskriva sina kamrater i fängelset. Det är nere vid strandens kant den här resan kommer till ett slut. Texterna har tagit oss med på en resa bland dödssynder som avundsjuka, lust och högmod via förtvivlan och undergång till försoning. Det är inte tio budord som bjuds, men väl tio utomordentliga låtar.

Plats 17-21

17 – Rival Sons – Feral Roots
Det här albumet är med Long Beach-gänget Rival Sons är inte ett som träffade mig direkt. Det växer däremot med fler genomlyssningar. Dave Cobb har som vanligt skött om produktionen. Lyssna på titelspåret, ”Stood By Me” och ”End of Forever” för att nämna tre starka spår.

18 – The Steel Woods – Old News
Det här är fantastisk sydstatsrock från Nashville. Det finns inslag av bluesrock och outlaw country i den här sköna grytan som puttrar skönt. Två coverlåtar dyker också upp. Tom Pettys ”Southern Accents” och Black Sabbaths ”Changes” lyser upp årets inledande månader med övriga härliga kompositioner på det här albumet.

19 – John Paul White – The Hurting Kind
Lee Ann Womack, Erin Rae och The Secret Sisters gör alla utmärkta gästspel när “The Hurting Kind” ringlar sig fram i maklig takt. White har producerat albumet tillsammans med Ben Tanner från Alabama Shakes och det är inspelat i ett varierat utbud av studios runt omkring Muscle Shoals. Veteranen David Hood återfinns på bas. Lyssna gärna på duetten ”This Isn’t Gonna End Well”, som White sjunger tillsammans med Lee Ann Womack.

20 – Rod Melancon – Pinkville
Rod Melancon är den föredetta skådespelaren, som sadlat om till musiken. Låtarna blir till små filmer på vackra ”Pinkville”. Texterna är mörka och detaljerade. Det finns psykadelisk soul, rockande inspiration och en cover av Springsteens ”57 Channels (And Nothin’ On).

21 – Avantgardet – Mellan miljonprogram och Thailand
”Trots att det låter så långt från stabilt: en gles och tanig rockmusik med dålig hållning, där gärna någon udda slagverksdetalj sticker ut. Arvidsson själv har en påfallande Hellströmlik talang för formuleringar och tonfall, för nyckfullt inkastad engelska och underligt betonade nyckelord.” Det skriver Nils Hansson i DN:s recension av albumet. Det räcker fram till att ta sig in på den här oslagbara listan säger jag.

Det lackar mot jul

Min och Taylor Swifts favorit

Helt plötsligt en vacker oktoberdag fanns de bara där. Sju konserter. Det doftar nypressade MP3:or. Jason Isbell & The 400 Unit gör sällskap med många andra artister och ger möjlighet att höra hela konserter för 10 dollar. Om och om igen. Förhoppningsvis kommer även årets konserter från Isbells Ryman Residency, från oktober också bli tillgängliga. En av förra årets Ryman-konserter dök upp i slutet av november när de sju första dubblerades. Konserterna ges ut av nugs.net. De samarbetar med många andra artister också. John Fogerty, Metallica, Bruce Springsteen och The Raconteurs bara för att nämna några.

Isbells musik värmer mitt hjärta och jag är inte ensam om att ha känslor för honom. I slutet av oktober på amerikanska The Voice kom Taylor Swift ut som ett stort och passionerat Isbell-fan. På den sista kvällen av sju på The Ryman Auditorium berättade Jason Isbell att han var på väg in i studion igen för att spela in ny musik. HaPå Isbells och hans frus Instagram bekräftar de att det är ny musik på gång och bilder från RCA Studio A bekräftar att han fortsätter att jobba med Dave Cobb. Isbells senaste skivor har dykt upp under sommaren, så jag hoppas att det kan vara fallet även den här gången och att han dyker upp i Sverige snart igen. Kanske redan i juni under STHLM Americana? Det får bli min önskning till tomten helt enkelt.

God Jul allihopa från Tyresö-tomten!

PS! I min egen julstrumpa har jag stoppat Martin Scorceses gangsterepos The Irishman och säsong 3 av The Crown. Båda hittar du på Netflix. I strumpan ligger också Michael Connellys bok The Night Fire där Harry Bosch och Renee Ballard jagar mördare tillsammans.

Särskilt Jul PS! Många gånger handlar det om att komma hem till nära och kära på julen. Det är något amerikanerna också praktiserar i samband med Thanksgiving. Vad passar då bättre än att kombinera de här två högtiderna med att möta upp med Blackberry Smokes firande på The Tabernacle i Atlanta, Georgia?