Inlägg märkta ‘Neil Young’

Om jag säger grungens Gudfader. Vad säger du då? Kanske står du där som ett frågetecken. Eller kanske du gnuggar geniknölarna och kommer på att det är Neil Young som fått det eptitet. Han har samarbetat med Pearl Jam, som var tidiga i grungen och som har överlevt den och hittat in i något mer rockliknande.

Absolut fantastiskt

Vi fortsätter att hålla den här listan uppdaterad med musiken från en artist. Den här gången är turen kommen till kanadensaren Neil Young (numera även amerikansk medborgare). Han är också känd för att inte vilja sälja sig till reklam. Det är också där vi börjar med ”This Note’s for You”. Vi tar oss sedan an ”Rockin’ in the Free World”, som Pearl Jam frekvent lånar och avslutar sina konserter med. Vi ger oss sedan i kast med farbror Neil ihop med Crazy Horse, hans välkända band och därifrån de malande gitarrerna kommer.

”Cortez the Killer”, ”Powderfinger” och ”Cinnamon Girl” kommer ur högtalaren eller möjligen hörlurarna. Den sistnämnda har Ulf Lundell förtjänstfullt översatt till svenska när han sjunger ”Min vandrande vän”. ”Cowgirl in the Sand”, ”Down by the River”, ”Everybody Knows This is Nowhere” och ”After the Goldrush” är kvartetten som tar vid.

Vi ger oss sedan in i lite lugnare vatten även om du hittar gitarrerna även i ”Southern Man” och ”Like a Hurricane”. ”Helpless”, den vackra ”Such a Woman” och ”Unknown Legend” står sedan på tur. Neil Young besökte också MTV Unplugged och där gjorde han bland annat”Pocahontas”, den vackra och samtidigt förfärliga ”Needle and the Damage Done” och ”From Hank to Hendrix”. Gitarrer som manglar vackert gör åter entré i ” Hey Hey, My My (Into the Black)”.

”Tonight’s the Night”, ”Love is a Rose” och “See the Sky About to Rain” tar oss sedan över mållinjen på den här utflykten tillsammans med Neil Young.

På vissa håll i det avlånga landet Sverige har det inte bara varit pandemi. Det har också varit den kallaste juli-månaden sedan 1962. Det gäller för Mora, Sveg och Storlien. Anders Tegnell har också berättat att vi bör jobba hemma hela hösten om vi kan det. Ljushuvudet, eller snarare orangehuvudet, boendes på adressen 1600 Pennsylvania Avenue, Washington, DC, visar på sin brist på empati och rasism gång efter annan.

Blandband

Vi behöver en fortsatt stor dos av musik för att stå upp. AC/DC:s ”Back in Black” firade nyss 40 år. Det firar vi med den inte helt diskreta “Let Me Put My Love Into You”. I övrigt finns det gott om nyheter bland annat hittar du Shooter Jennings när han sjunger tillsammans med sin basist Ted Russel Kamp. Jennings sitter också bakom producentspakarna i den nya Marilyn Manson-låten, som du hittar på månadens kassett. ”We are Chaos” är både titeln på singeln och på albumet. Det senare släpps den 11 september och kommer även att komma ut på kassett för oss som gillar det.

I övrigt får ni leta er fram på detta ganska generösa 90-minutersband. Jag återgår till semester.

Nu rensar vi bort 70-talet från den här listan och hoppar ett årtionde bakåt. Vi ger oss in i sextiotalet och åker runt det på tjugoen låtar. Ett årtionde som bland annat innehöll mordet på en amerikansk president, kapplöpning till månen, starten på Vietnam-kriget och undertecknads födelse.

Absolut fantastiskt

Det är i början av sommarmånaderna vi befinner oss. Det är många drömmar som ligger i luften. Vad kan då passa bättre än att starta den här resan tillbaka till 60-talet med The Mamas & The Papas och “California Dreamin’”. Vi flyttar oss från Kalifornien till England och de tunga riff i  “You Really Got Me”, som The Kinks bjuder på. Väl i Storbritannien kommer även natten över oss när Van Morrison i sin tidiga karriär sjunger “Here Comes The Night” i gruppen Them. I Buffalo Springfield döljer sig bland andra Neil Young och Stephen Stills och de bjuder upp “Mr. Soul”.

Fyra vänner från Liverpool kommer tillsammans och blir The Beatles. På årtiondets sista år ger de ut plattan ”Abbey Road” och på den finns “Come Together”. Den släpptes som singel och blev etta i Usa och nådde fjärdeplatsen på singellistan i hemlandet. Även nästa låt nådde nummer ett på Billboards Hot 100 och i Storbritannien nådde den till nummer två. Här hemma i Sverige blev den fyra på kvällstoppen. Det är kungen Elvis Presleys “Suspicious Minds” jag pratar om, som även den dök upp 1969. Givet läget i världen med diverse reserestriktioner den här sommaren är det väl också passande att lyssna lite extra till The Lovin’ Spoonfuls “Summer in the City”.

En textrad lyder “Girl, we couldn’t get much higher”. Det var långt ifrån korrekt att använda på TV på den tiden och när The Doors skulle uppträda på The Ed Sullivan Show bad man Jim Morrison att ändra den textraden. Det gjorde de inte. Det ledde till att The Doors aldrig fick uppträda på The Ed Sullivan Show igen. Här kan du höra hur originalet låter med higher när du lyssnar på “Light My Fire”. Tillsammans med Jefferson Airplane letar vi efter någon att älska i “Somebody to Love”. Deep Purple bjuder på “Hush”, Led Zeppelin på “Whole Lotta Love” och Aretha Franklin proklamerar “Think”.

“The Boxer” är min favoritlåt med Simon & Garfunkel. Missförstånd är ”the Mother to all fuck ups” skriver Ulf Lundell i ”Vardagar 3”. För att undvika något sådant passar vi på att lyssna på “Don’t Let Me Be Misunderstood” med The Animals. Vi intar sedan lite kärleksdryck. Närmare bestämt nummer nio som The Searchers häller upp i “Love Potion Number Nine”. Fyra veckor under 1967 var vad “The Letter” med The Box Tops spenderade på toppen av Billboard-listan. Supergruppen Cream ger oss “White Room” och Blind Faith har svårt att hitta hem i “Can’t Find My Way Home”. Det tar oss sedan vidare till fjärilar, zebror och strålar från månen i Jimi Hendrix underbara “Little Wing”. Vi får oss en fjäril till livs även när vi stänger 60-talet. Åtminstone för den här gången. Iron Butterflys “In-A-Gadda-Da-Vida” avslutar den här resan i sin singelversion.

Mastodontkassett som passar för social distansering? Det kanske där månadens kassettband passar in som allra bäst. Det har aldrig varit en så stor folksamling på en C90 som den här månaden som officiellt inleder coronasommaren. 223 minuter på en 90 minuters kassett måste vara något av ett rekord.

Blandband

Vi hoppas alla att det ska bli bättre till hösten. Framför allt när det gäller konserter och livemusik på alla sätt och vis. Livestreamade konserter i all ära och livealbum med hela konserter i all ära. Ni är inte ett tillräckligt substitut för den äkta varan. Allas vår Anders Tegnell ser inga möjligheter till lättnader för livemusik förrän tidigast i höst. Kom ihåg att han sa tidigast. Och alla ni som hotat honom och hans familj. SKÄMMES ta mej fan! Ni borde få sitta i karantän tills helvetet fryser till is.

För att symbolisera tron på en bättre höst avslutas den här månadens blandband med den Brent Cobb-skrivna ”Better in the Fall”, som The Steel Woods spelat in. De har också gjort några av pandemins bästa liveströmmningar, som du kan hitta på deras You Tube-kanal.

Ett årtionde runt på tjugoen låtar. Hur svårt kan det vara? Lika svårt som en finalbana i American Ninja Warrior? Jag skulle säga att det är något svårare. I vilket fall som helst har jag gått igenom 70-talet. Ja, 1970-talet för er som vill märka ord. Här kommer de tio åren.

Absolut fantastiskt

 

Vi startar resan i slutet av årtiondet tillsammans med britterna i The Clash som låter oss ropa ”London Calling”. Osäkert exakt hur vi tar oss från London till LA och sedan går vilse i Hollywood tillsammans med Rainbow. Hollywood är också något av ett ställe där drömmarna om framtiden är stora och starka. Ozzy Osbournes stämma sjunger ”Tomorrow’s Dream” på Black Sabbaths fjärde album som går att förstå av namnet på albumet ”Vol. 4”.

Tillsammans med Phil Lynott och hans kompanjoner i Thin Lizzy väntar vi sedan på ett alibi. David Bowie sjunger om unga amerikaner, medan Elton John faktiskt inte sjunger om en nordkoreansk diktator i ”Rocket Man”. Svårigheten att faktiskt få lämna hotellet där i Kalifornien är något vi sedan undersöker tillsammans med Eagles. Möjligen kan det gå om vi tar trappan? Robert Plant lägger sin röst ovanpå Jimmy Pages gitarr i ”Stairway to Heaven”. Vi tar sedan till sultanernas land där det är swing som gäller när Mark Knopflers gitarr och röst ger oss ”Sultans of Swing”.

När det regnar på Bruce Springsteens konserter brukar han rätt ofta plocka fram John Fogertys och Creedence Clearwater Revivals ”Who’ll Stop The Rain”. Lou Reed har skrivit berättelsen där Jack försöker locka till sig Jane genom att säga att han är med i ett rock ’n’ roll-band. Vill du höra hela den historien lyssnar du på ”Sweet Jane” av The Velvet Underground. Iggy Pop skrev ”Lust for Life” tillsammans med David Bowie och låten är titellåt på ett av Iggys album från 1977. Året före kom Ramones debutalbum. Den första låten på det är ”Blitzkrieg Bop” och den kommer nu. ”Refugee” är också först ut på Tom Petty and the Heartbreakers album ”Damn the Torpedoes”, som dök upp tre år efter Ramones debut.

Det var i slutet av 1970 som George Harrison gav ut albumet ”All Things Must Pass”. På den finns låten ”My Sweet Lord”. Harrison skrev den, men den spelades först in och gavs först ut av Billy Preston. Här får ni Harrisons egen version. ”Rumours” är ett av de album som sålts mest av alla genom tiderna. Det låg etta på Billboard-listan i 31 veckor efter att det släppts. Lindsey Buckingham skrev bland annat ”Go Your Own Way” till den plattan. ”Jazz” är Queens album från 1978. På det finns ”Don’t Stop Me Now” och det är väl precis vad jag skulle vilja säga. Jag kan fortsätta ett bra tag till att fylla på med fantastiska låtar från 70-talet, men här tar det stopp så att det bara blir tjugoen låtar på listan.

Det är tre på eftermiddagen och temperaturen utomhus är säkerligen dryga 30 grader i solen. Det är rätt fullt i publiken inne på Kägelbanans större scen. Daniel Romano kommer upp på scenen iklädd skjorta, stickad tröja, kavaj och solglasögon. Det står i stark kontrast mot trummisen som har på sig sportshorts, hipsterkeps och solglasögon. Det som väntar på oss är något i gränslandet mellan Dylans elektriska debut 1966 och Neil Youngs gitarrmanglande riff tillsammans med Crazy Horse. Inte en sekund i setet slösas bort med mellansnack och låtarna vävs in i varandra. Alla låtar är arrangerade med intensitet och frenesi för ögonen. Fantastiskt och underbart är ord som dyker upp i mitt minne när jag tänker tillbaka på de här fyrtiofem minuterna som startade klockan tre på eftermiddagen.

 

Den ingressen kommer från beskrivningen av min upplevelse av Daniel Romanos spelning på STHLM Americana förra sommaren. Han var där med sitt band Outfit, som består av David Nardi, Roddy Rosetti, brodern Ian Romano, Juliana Riolino och Tony ”The Pope” Cicero. I fredags kom plattan som Romano med band spelade in under sin Skandinavien-turné. Jag har inte kunnat hitta någon mer detaljerad specifikation om hela spelningen kommer från ett och samma ställe eller om man klippt ihop den från flera spelningar. Kanske finns något från den där varma dagen i juni på Mosebacke med på den här plattan.

Det är i alla fall femton låtar på fyrtiofem minuter. Jag hittar ingen svensk recension av nya liveplattan. Däremot uppmärksammas den i hans hemland. Kandensiska Exclaim ger den en 9:a i betyg. Det är ett lämpligt betyg om skalan går till 5. Precis så bra är den här skivan. För att ni ska få en uppfattning om vad det är som händer på de här fyrtiofem minuterna, ger jag er samma beskrivning som finns i Exclaims recension.

”There was a show the Outfit played at Lee’s Palace in Toronto, opening for the Sadies, in 2019. The crowd, there for the headliners, put out a unified feeling after Romano declared his spectacle done: Seriously, what the fuck was that?”

Den här plattan är lika lång som spelningen Daniel Romano’s Outfit bjöd på när jag såg dem. Det är en ynnest att kunna få återuppleva det här igen. Igen. Igen. Igen.

Passa även på att kolla in ”Visions Of The Higher Dream” hans senaste studioalbum, som jag tipsade om tidigare och som finns tillgängligt via Bandcamp under en begränsad period.

I höstas var jag med om en kväll som egentligen inte skulle ha inträffat. Ian Noe skulle varit förband till John Prine i Gävle. Prine ställde in på grund av en hjärtoperation. Noe spelade istället i en källare på Söder. Han var fantastisk då.

 

Nu har Prine fått tillåtelse att flyga av sina läkare och den där augustikvällen i Gävle blir istället av i morgon. Underbart nog passar Ian Noe på att göra en egen spelning i Stockholm den här turnésvängen också. Det är lapp på luckan på Nalen Klubb.

Ian Noe växte upp i Beattyville, Kentucky som äldst i en syskonskara på tre. Hans pappa jobbade som socialarbetare och hans mamma på en lokal fabrik i mer än 20 års tid. Noe lärde sig spela gitarr med hjälp från sin pappa, farfar och Chuck Berrys ”Johnny B. Goode”. Inspiration kom snart från countryklassiker också. I tonårsåren tog sedan idolerna Bob Dylan, Neil Young och Dwight Yoakam över som källor till inspiration.

Förra året kom debutalbumet ”Between the Country” och där finns livsöden och berättelser från det vardagliga livet i östra Kentucky. Sångerna ger oss inblick i de dramatiska livsöden från människor i området som Ian Noe har mött. De berättas alla av Ian Noes fantastiska röst, som griper tag i mitt inre och inte släpper greppet. I mina öron var debutalbumet nummer fyra bland alla släppta album förra året.

Innan Ian Noe är tillbaka på kvällens Stockholmsscen värmer Jesper Lindell förtjänstfullt upp oss. Kvällen med Ian Noe startar där debutalbumet slutar. Det är titellåten ”Between the Country” som nu är nummer och sedan följs av den starka ”Junk Town”. Vi behöver sedan inte, som i texten, vänta ända till midnatt på ”Irene (Ravin’ Bomb)”. Ian Noe bjuder sedan på den sorgliga historien om Mary som nästan blir 29 år. Berättelsen får vi höra i ”Dead on the River (Rolling Down)”.

Tågsången ”Barbara’s Song” är en av mina favoriter i Noes nuvarande låtskatt. Efter en utflykt till annat i ”Crazy by the Water” är vi tillbaka till tågen, även om det inte finns något tåg att hoppa på i ”That Kind of Life”. I det livet går det inte att låta bli att bli fast igen och det sjunger Noe i ”Loving You”.

Likt en vildhund med rabies beskrivs en av huvudpersonerna i den allt annat än lyckliga, men ändå underbara ”Meth Head”. Det är min absoluta Noe-favorit. Att klara sig genom vardagen avhandlas i ”If Today Doesn’t Do Me In”. Det blir ”P.O.W. Blues”, ”The Last Stampede” och ”The Promised Land” innan vi närmar oss slutet på den här kvällen med ”One More Night”.

I ”Lonesome as it Gets” sjunger Noe om att ensammare än högtider i ensamhet blir det inte. Före kvällens sammanhållna och dubbla extranummer kommer den vackra ”Letter to Madeline”. En vacker ” Road May Flood” flyter in i den låt som Ronnie Scott och Steve Wolf skrev och som Bonnie Tyler gjorde känd. Hela kvällen tar slut med hjärtesorgen i ”It’s a Heartache”.

Berättelserna är fyllda av misär, olycka, droger och med döden närvarande oavsett om det handlar om en tågolycka i början av förra seklet eller människor som fastnat i knarkberoende. Det här är så mycket av musik som är fantastisk och låtar som får folk att undra hur jag mår när jag bara kan älska en kväll som den här. Den lyser upp i den gudsförgätna månaden februari och värmer inifrån när isande vindar möter mig på David Bagares gata på väg mot Hötorgets tunnelbanestation och den första etappen på resan hem. Ian Noe är värd att nå en mycket större och bredare publik med sina historier och med en röst som är ren och skär inlevelse genom hela kvällen.

Låtar 2012-2019 [Deluxe Edition]

Publicerat: 10 januari, 2020 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Drygt 106 timmar eller nästan fyra och ett halvt dygn. Det är vad som krävs av dig som vill ta dig igenom den här listan med fantastiska låtar från 2012 och framåt.

 

Jag lämnar det till dig hur du vill ta dig igenom en lista som startar med Jason Isbell och avslutas med hans vän John Prine.

Låtar 2012-2019 [Best of]

Publicerat: 6 januari, 2020 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nu är det slut. Det får vara nog. Vi har kommit till vägs ände. Det tog nästan sju år att ta oss hit, men nu är det över.

 

Det är sista påfyllningen i den här spellistan. Nästa år börjar vi fylla på ett helt decenniums spellista med de bästa låtarna. Det här är så nära komplett det blir i den här världen för 2010-talet. Det saknas några år i början, men sedan är vällfyllt.

Låtar 2019 [Deluxe Edition]

Publicerat: 3 januari, 2020 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Den nedbantade versionen av den här spellistan innehöll knappt tio timmar med musik. Här får du en lista som är nästintill fyra gånger större när du försöker komma ihåg vad för låtar som gjorde 2019 till ännu ett bra musikår.

 

Det är som vanligt. Blanda. Sträcklyssna. Dyk in och njut av fantastisk musik.