Inlägg märkta ‘Otis Gibbs’

Finns det ett samband mellan pandemi och kreativitet? Eller är det ett uppdämt behov av att släppa musik, som var tänkt att släppas innan sommaren? Kanske är det en kombination? Hursomhelst är summeringen av de två senaste månadernas musiksläpp, som passerat mina öron fullt av sådant som är bättre än enbart bra.

Det finns en artist som har släppt nio album i år, det finns en artist som släppt två studioalbum och ett gäng livespelningar och det finns en artist som redan i år kommer med en uppföljare av förra årets studioalbum bara för att nämna några exempel. Vill du följa med bland årets höjdpunkter när det gäller album är det här den lista du behöver följa. Varsågod så här kommer de senaste två månadernas ketchupeffekt.

49 Winchester – III

En blandning av rock från södra delarna av Usa och country det är vad som erbjuds på 49 Winchesters tredje fullängdare. Bandets har sin hemvist i hjärtat av Appalacherna i Russell County, Virginia. Sångaren och gitarristen Isaac Gibson har en röst fylld med själ och texterna kan handla om den hjälp berättaren behöver för att bli fri från sitt missbruk som i ”Everlasting Lover”, ett ode till “Hays, Kansas” som hemstad eller den självförklarande titeln på det avslutande spåret “Get Clean”.

Bill Brimer – A Genealogy of Ghosts

Det här är Bill Brimers debutalbum. Han är hemmahörande i Dallas-Fort Worth, Texas. Den första låten han lärde sig spela var Metallicas ”Ride the Lightning”. Hans egna sånger och musik ligger en bit från trash metal. Brimer håller sig till singer-, songwriter-facket. Du kan börja från början och lyssna på ”Bad Gods and Good Drugs.”. Efter den har du tio till fantastiska låtar att stifta bekantskap med.

Borrowed Sparks – The Prettiest One Left

Mike Bay är Borrowed Sparks. På den här EP:n hittar du fem låtar som består av en blandning av punk, americana, singer- songwriter, roots rock och folkmusik. Vill du ha en mer konkret referens är det tidiga The Gaslight Anthem som dyker upp i mina öron. Både vad gäller musiken och sångrösten där Mike Bays röst bär många likheter med Brian Fallons.

Brent Cobb – Keep ‘Em On They Toes

Det här albumet handlar om tankar och känslor, berättar Brent Cobb. De två senaste albumen handlade om personer och platser. Det nya albumet tar sig an världen som Brent Cobb betraktar den. I hans egen värld har han flyttat hem till Ellaville, Georgia, efter att ha bott både i Los Angeles och i Nashville. Han behöver inte längre sjunga om hur han saknar stället där han växte upp. Cobb har en av de bästa rösterna i branschen i mina öron och han använder den på ett fortsatt utmärkt sätt. Passa på att lyssna på ”Shut up and Sing” och ”This Side of the River” för att nämna två av tio låtar.

Bruce Springsteen & The E Street Band – Letter to You

71 år gammal släpper Bossen sitt tjugonde studioalbum. Det första som Jake Clemons spelar saxofon på. “Janey Needs a Shooter”, “Song for Orphans” och “If I Was a Priest” är ordrika låtar som Springsteen skrev innan debutalbumet 1973. De är alla tre några av höjdpunkterna på det här konstverket. Andres Lokko skriver en vacker recension i SVD. Han skriver bland annat

”Springsteen sjunger sånger om rocken och hur viktig den en gång var och om dem som först spelade den för honom. Om deras entusiasm, instrument och favoritsånger. Det är ”Glory days” utan någon glimt i ögat.

The E Street Bands sömlösa samspel låter mindre som storslagen arenarock och mer som ett avsked vid kyrkogårdens parkering. Som vore de alla sobert söndagsfinklädda i svart. En sista klapp på axeln innan de skiljs åt och inte vet när de ses igen. Eller om de ens kommer att göra det.”

Jag vill hålla med Lokko om det mesta. Han hör inte riktigt det fulländade. Fulländningen är något som däremot passerar mina öron.

Casper McWade – Unraveled

Det här albumet är utgivet på skivbolagsmärket Death Before Pop Country Records. Det berättar mycket vad McWade har för tankar om den mesta av countryn som spelas på amerikansk radio. På albumet samarbetar han bland annat med Cody Jinks. De sjunger tillsammans på ”Don’t Follow”. En cover på Alice In Chains original.

Dalton Mills – Dalton Mills

Dalton Mills är en låtskrivare och folksångare från Middlesboro, Kentucky. Det här är hans fullängdsdebut. Det är inte vilken debut som helst, utan bara riktigt bra låtar framförda i en enklel kontext. Börja exempelvis med ”Mountain Call” om du behöver förstå storheten.

Daniel Romano – How Ill Thy World Is Ordered

Nionde albumet från Daniel Romano. I år. Jag säger det igen. Nionde albumsläppet som kanadensaren är inblandad i det här coronaåret. Du kan läsa mer om det i Vice-artikeln där Romano intervjuas och avhandlar alla släpp. Det nionde är likt många av de andra ett högklassigt album. En blandning av country, 60-tal och gitarrdriven rock med sköna och underfundiga texter. Avslutande låten ”Amaretto and Coke” gör åtminstone mig törstig.

Dawes – Good Luck With Whatever!

Ett favoritband är tillbaka med ny musik. Det är LA-baserade Dawes sjunde studioalbum. Taylor Goldsmith står för skön sång och har skrivit sju av låtarna på egen hand. På avslutande ”Me Especially” har han tagit hjälp av Jim James från My Morning Jacket och på ”Who Do You Think You’re Talking To?” delar han låtskrivandet med Matt Sweeney och Blake Mills. Det är lite rockigare än de senaste albumen här, oklart om det är Dave Cobbs förtjänst eller inte. Han står i alla fall för produktionen, som vanligt är det en tydlig kvalitetsstämpel.

Drive-By Truckers – The New OK

DBT, som bandet ofta förkortas, har sin hemstad i Athens, Georgia. Därifrån har de släppt ett antal konserter i dessa mörka tider. Du återfinner de konserterna på Bandcamp. Patterson Hood, en av de som bildade bandet, har numera adopterat Portland som sin hemstad och i öppnings- och titelspåret avhandlar han de protester som pågått där under sommaren kopplat till stöd för Black Lives Matter-rörelsen. ”The Perilous Night” släpptes som singel redan 2017 och har nu fått ett albumhem. Låten avhandlar händelserna i Charlottesville det året där personer från vit makt-rörelsen körde över människor som protesterade för människors lika värde. Hood beskriver hur Vita Huset lyses upp från ljuset från Röda Torget. Det här är andra studioalbumet från Drive-By Truckers det här året. Passa på att lyssna även på den historia Mike Cooley berättar i ”Sarah’s Flame”. Ramones-covern “The KKK Took My Baby Away avslutar albumet och det är basisten Matt Patton som sjunger den.

Gasoline Lollipops – All The Misery Money Can Buy

Ett band från Colorado som har ett namn som i svensk översättning blir godisklubbor av bensin är som gjort för den här bloggen. När deras femte album dessutom handlar om allt elände, som pengar kan köpa är det möjligt att tro att de är ett husband för det här hörnet av internet som behandlar musik som är fantastisk och låtar som får folk att undra hur jag mår. Passa på att lyssna på de värmande i orgeltonerna i ”Train to Ride”, den episka avslutningen med ”Sinnerman” eller titelspåret där berättaren uppgivet konstaterar att inga pengar vi tjänar kan användas till att köpa tillbaka vår själ.

Great Peacock – Forever Worse Better

Det här är tredje albumet från Nashville-bandet Great Peacock. Bandet gästas av Adam Kurtz från American Aquarium på pedal steel och Sadler Vaden från Jason Isbells band The 400 Unit. Egentligen behövs inte gästerna. Låtarna står väl för sig själva och framförs med en mycket skön röst.

Jeremy Ivey – Waiting Out The Storm

Margo Price make har gjort ett alldeles utsökt album. Hon beskriver det på Instagram som en blandning av en smula Bob Dylan, en smula Tom Petty och en smula av Iveys egna karaktäristika som lyfter albumet till oanade höjder. Jag är benägen att hålla med henne till fullo. Ge dig gärna i kast med låtar som ”Paradise Alley”, ”Hands Down in Your Pockets”, ”White Shadow” och ”Things Could Get Much Worse”.

Low Cut Connie – Private Lives

Philadelphia-bandet Low Cut Connie stängde Kägelbanan med en av de mest energifulla konserter jag besökt. ”Private Lives” är ett dubbelalbum sägs det, även om den detaljen går något förlorad på en strömningstjänst. Frontmannen och låtskrivaren Adam Weiner har ett sätt att dra in dig i musiken och svettas nog mer än de flesta på scenen. Det är rockigt, rivigt och skitigt. Lyssna in dig på exempelvis titelspåret och ”If I Die”.

Matt Woods – Mornings After

Matt Woods har en röst som kan få håret på armarna att resa sig på vem som helst. Han är uppväxt i East Nashville och här bjuder han oss på fem nya kompositioner. Joey Kneiser har hjälpt till bakom produktionsspakarna och Matt Woods inleder EP:n med att sjunga om morgondagen i ”Tomorrow’s All We Have”.

Otis Gibbs – Hoosier National

En lite raspig och själfull röst är ett sätt att beskriva Otis Gibbs stämma. Det här är den första skivan där Gibbs spelar elektrisk gitarr. De tidigare albumen har bara innehållit en akustisk variant av det sexsträngade instrumentet. Det passar ypperligt att börja från början med ”Nine Foot Problem” för att Gibbs ska fånga din uppmärksamhet.

Reno Bo – You Can See It All From Here

En blandning av rakt fram heartland-rock och bilåkarmusik, med inslag av ELO, lite Byrds- och Beatles-influerade 60-talstoner. Någonstans där kan du hitta Reno Bo. Han är en producent, musiker och låtskrivare med rötterna i New York, som han nu flyttat till Nashville. Trion av låtar ”Baby Blues”, ”Second to Last” och “Even a Stone” är några av de allra, allra bästa låtarna den här sidan av Nyårsdagen 2020.

Shemekia Copeland – Uncivil War

En ylande gitarr följs av en vacker och stark röst som sjunger om djävulens dotter är vad som möter dig som börjar lyssna på ”Clotilda’s On Fire”. Det är den sanna historien om det sista slavskeppet som anlände till Mobile Bay, Alabama, året 1859. Vraket från skeppet återfanns så sent som 2018. Gitarrerna på första låten delas mellan producenten och ordinarie gitarristen Will Kimbrough och Alabama-sonen Jason Isbell. Det fortsätter sedan i liknande stil och du får en skön blandning mellan rock, soul, americana och en fantastisk sångerska i Shemekia Copeland om du lyssnar vidare.

Sturgill Simpson – Cuttin’ Grass Vol. 1 (Butcher Shoppe Sessions)

Sturgill kommer från Kentucky, som är The Bluegrass State. Det kan du verkligen höra och förstå när du lyssnar på den här samlingen av sånger som i huvudsak är låtar från hans tre första skivor som nu är inspelade i bluegrass-versioner. Det kommer också med en del låtar som han skrivit tidigare, men inte gett ut. Bland dem finns ”I Don’t Mind” som Sturgill Simpson skrev 2006 eller 2007 och som är hans frus favoritlåt. Du får den och nitton andra låtar på lite drygt 55 minuter. ”Long White Line”, ”Turtles All The Way Down”, ”The Storm” och de andra passar alldeles utmärkt även i bluegrass-versionerna du kan höra här. Producenten och vännen David Ferguson är också mycket nöjd efter att ha tjatat på Sturgill i flera år att göra den här skivan.

Wade Bowen – The Waiting

Wade Bowen kommer från Waco, Texas och han har precis släppt ifrån sig en alldeles utmärkt EP. Den innehåller fem egna kompositioner, bland andra den utsökta ”Red Headed Woman”. Den avslutande låten är en cover av Phil Collins ”I Wish It Would Rain Down”.

Waylon Payne – Blue Eyes, The Harlot, The Queer, The Pusher & Me

Waylon Payne har skrivit låtar till Miranda Lambert, Lee Ann Womack, Wade Bowen, Charlie Robison, Pam Tillis och många andra. Han spelade Jerry Lee Lewis i Walk The Line, filmen om Johnny Cash. I september kom Paynes eget debutalbum. Han säger själv att plattan är hans skriftliga bekännelser av sina synder och hans vädjande om förlåtelse. Låna dina öron till de här femtio minuterna och du kommer inte att bli besviken.

Album 2017 – Januari-Juni

Publicerat: 26 juni, 2017 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Om du orkar anstränga dig att scrolla ända ner till slutet av det här hyfsat långa inlägget, så kommer du att belönas med länken till en spellista, som innehåller alla album som omnämns här. Alla sextioåtta. Lyssnar du på hela listan kommer du åtminstone att ha drygt två dygn av din semester räddad.

 

Abigail Lapell – Hide nor Hair
En kanadensisk singer songwriter, som skriver underbara sånger och melodier.
Aimee Mann – Mental Illness
Lågmälda, vackra låtar om sångerskans psykiska sjukdom. Lugnt och ljuvt följer vi med på Manns allvarliga resa.
Alison Krauss – Windy City
Hon har en fantastisk stämma, Alison Krauss. Här sjunger hon så att håret på armarna ställer sig upp emellanåt.
Andrew Combs – Canyons of My Mind
Jag missade honom i källaren på Scalateatern. Jag hoppas snart få en ny chans. Här har Combs gjort ännu ett utsökt album av americana.
Avantgardet – På Östkusten Intet Nytt
Nybrobandet, som skriver nakna och utlämnade texter om droger och missbruk. Det är inte vackert, men ändå vackert, hör exempelvis ”Hög i gränder”.

 

Banditos – Visionland
Andra albumet och fortsatt underbar, skitig rock. Mary Beth Richardsons röst är mycket fängslande. Hon skulle gärna få sjunga lead på fler låtar för mig.
Blackie & The Rodeo Kings – Kings And Kings
Tillsammans med en bunt av manliga vänner utgör det här albumet ett komplement till 2011-års ”Kings And Queens”, som spelades in med kvinnliga vänner. Gäster är bl.a. Jason Isbell, City and Colour och Buddy Miller.
Brian Dunne – Bug Fixes & Performance Improvements
Ännu en av alla dessa singer songwriters. Jag vet att jag lever i min egen lilla filterbubbla. Där dras jag till musiken. Och gärna den här typen.
Caroline Spence – Spades & Roses
Ännu en av alla dessa röster, som bor i Nashville. Lyssna på ”You Don’t Look So Good (Cocaine)” om du har behov att snabbt förstå Spences storhet.
Chastity Brown – Silhoutte Of Sirens
NPR Music säger bland annat “a work of brooding soul eloquence, alt-rock wiriness, atmospheric pop sweetening and folk-inflected naturalness”. Jag sager jomenvisst.

 

Chris Stapleton – From A Room: Vol. 1
Inspelad i klassiska RCA Studio A i Nashville under ledning av Dave Cobb. Det är magiskt bra och det går bara att längta efter mer. Vol. 2 kommer som tur är redan i höst.
Chuck Prophet – Bobby Fuller Died For Your Sins
”Prophets känsla för melodier är stark och på något sätt verkar han bara bli bättre och tydligare med åren. Grunden är sorts lyxig garagerock med blommiga undertoner och Prophet har en pratsjungande röst som påminner om en blandning mellan Jonathan Richman och den tidiga Lou Reed.” Det skriver NWT bland annat om albumet.
Coco Hames – Coco Hames
En vacker amerikansk röst. Vackra sånger och melodier från den före detta The Ettes-sångerskan.
Colter Wall – Colter Wall
Om du söker efter basröster djupare än Johnny Cash behöver du inte leta längre. Du har hittat honom i denna 21-åring, som Dave Cobb producerat.
Conor Oberst – Salutations
Här finns elektriska versioner av en del av låtarna på förra årets akustiska platta. Och det är riktigt, riktigt bra.

 

Cordovas – Cordovas
Skön, skön stämsång. Tyvärr missade jag dem när de spelade i Stockholm, förhoppningsvis kommer de snart tillbaka.
Cory Branan – Adios
I “Blacksburg” kommer den hesa rockrösten fram tydligt efter de inledande gitarrackorden. Lyssna och njut.
Courtney Marie Andrews – Honest Life
Det är vackert, finstämt och bara helt enkelt första halvårets bästa album. I augusti kommer hon till Stockholm igen. Be there or be square.
Dan Auerbach – Waiting On A Song
Ljudbilden är typisk Auerbach på samma gång som det låter klassiskt Nashville och något av sent 60-tals, tidigt 70-tals hitradio. Förra sommaren skrevs ungefär 60 låtar till plattan på måndagar till onsdagar. De spelades sedan in torsdagar till söndagar. Tio låtar överlevde till albumet. De tio små munsbitarna till sånger sträcker sig mellan knappt två och en halv minut till som längst tre minuter och fyrtiosex sekunder. Det tar inte längre än dryga 32 minuter innan du behöver sätta igång albumet igen. Låtarna doftar mycket sommar och passar utmärkt till sommardrinken.
Daniel Romano – Modern Pressure
Delar av DN:s 4-plus-recension låter så här: “ ”Modern pressure” är hans sjunde skiva på lika många år, inspelad i en stuga i Värmland (!) och ytterligare ett stort steg framåt. Han har gått från folkplock till orkestrerad Gram Parsons-epik och nu vidare till en oemotståndlig, studsig, 70-talsinspirerad countrypop.”

 

David Luning – Restless
I enkla, jagande, stora och känslosamma “Brother In Chains” hittar du en god anledning till att lyssna på det här albumet.
Dawes – We’re All Gonna Live
Det här är en bra liveplatta med ett underbart band från Kalifornien. Taylor Goldsmiths låtar smeker dina öron.
Digger Barnes – Near Exit 27
Jag tycker att det finns en del likheter med Leonard Cohen i delar på den här sköna singer songwriter-plattan, som jag tror att Spotifys algoritmer hjälpt mig att upptäcka.
Drew Holcomb & The Neighbors – Souvenir
Det tionde albumet på tolv år från det här gänget. Fortfarande relativt okända utanför Usa. Kanske kan den här musiken hjälpa till att förändra det?
Duke Garwood – Cold Blooded
Mörkt. Svart ibland. Svårt att låta bli ofta.

 

Evening Darling – Evening Darling
Visst det låter Fleetwood Mac. Det inser de själva också. Du bör också inse att det är ett fantastiskt album.
Father John Misty – Pure Comedy
13 minuters eposet “Leaving LA” räcker som förklaring varför du ska lyssna till den här skivan.
Fredrik Larson – 1979
Det är Fredrik Virtanens fel att jag upptäckte Fredrik Larson. Virtanen nämnde honom i en av årets alla krönikor. Den här skånska musikern är värd mer uppmärksamhet.
Fredrik Larson – Handskrivna Brev
Det fanns mer som har dykt upp det här året från denna skåning. Det är trevligt utforskande i svensk rockanda.
GospelbeacH – Another Summer Of Love
Någonstans i stämsången förlorar jag mig och kapitulerar för det här minnesvärda melodierna, som doftar sommar.

 

Gov’t Mule – Revolution Come…Revolution Go
Warren Haynes bluesrockande band har gjort en väldigt lyssningsvärd skiva. Älskar hans röst!
Hannah Aldridge – Gold Rush
Hon är född i Muscle Shoals, Alabama. Hon har det soundet i sitt blod. Hennes pappa arbete på FAME Studios i många år. Sångernas svärta är beroendeframkallande.
Henrik Berggren – Wolf’s Heart
Nöjesguiden skriver “Det som är så fantastiskt överväldigande och omtumlande, och som faktiskt gör Wolf’s Heart bättre än något annat Henrik Berggren gjort, bättre än Broder Daniels alla skivor, är den fullständiga uppriktighet han ställer sig framför oss med.”
INVSN – The Beautiful Stories
Med bland andra Umeå-sonen Dennis Lyxzén i bandet är det här en mycket trevlig bekantskap i årets skivback. Lite tungt, ibland lite industri.
Jade Jackson – Gilded
”För vidare råheten och melankolin från cowpunk och kombinerar den med en förförisk sävlighet som för tankarna till Mazzy Star och Lana Del Rey.” Det är så Jan Gradvall beskriver det här albumet i DI Weekend.

 

Jason Isbell & The 400 Unit – The Nashville Sound
Sammanfattningsvis låter det här som ett av årets allra bästa album. Albumet är så bra att det till och med får mig att längta till november. Jag som ogillar det mesta av årstider förutom sommaren. Det är då Jason Isbell återvänder till Stockholm tillsammans med The 400 Unit. Jag laddar redan för den söndagsmässan på Münchenbryggeriet.
Jesper Lindell – Little Less Blue
”A Little Less Blue” är inspelad i Svedmyra och producerad av Benkt Söderberg och Sten Booberg. Benkt Söderberg berättar: ”Vi hade sabbatsår från First Aid Kit efter 6-års nästan konstant turnerade. Jag hade inte tänkt hålla på med musik under pausen. Men så frågade Sanken Sandqvist, om jag ville lyssna på en ung kille från Ludvika som ev. kunde behöva lite hjälp. Jag lyssnade och hörde en stark, hes och mycket speciell röst, och material till riktigt bra låtar.
Johan Airijoki – Allting Kommer Att Bli Bra
Jag säger bara tack till Spotifys algoritm, som la till en låt från den här skivan i en av årets ”Release radar” en fredag morgon. Det är underbart svenskt låtskrivande.
John Bauman – Proving Grounds
Blodet pumpar igång och alkoholen flyter i flera av Baumans sånger. Americana av bra kvalitet.
John Mellencamp – Sad Clowns & Hillbillies
På det tjugotredje studioalbumet finns ett flertal samarbeten med Carlene Carter. Det visar sig vara en väldigt bra sparringpartner för Mellencamp, som gör ett av sina bästa album på senare år.

 

John Moreland – Big Bad Luv
Det här är en av de bästa rösterna idag. Jag hoppas verkligen att någon artistbokare har vettet att ta honom till Stockholm igen. Det här albumet rockar mer än föregångarna, lyssna till exempel på ”Amen, So Be It”.
Joseph Huber – The Suffering Stage
En sammanfattning från savingcountrymusic.com’s recension “You don’t just like Joseph Huber’s music. You feel it’s something that the rest of the world needs to hear, and how criminal it is that it isn’t spreading far and wide.”
Joshua James – My Spirit Sister
Det är något med Joshua James lite hesa röst, som får mig att stanna upp för att lyssna på vad han vill säga när han sjunger sånger som exempelvis “Golden Bird”.
KSMB – Ond Saga
Mina förväntningar var inte höga på det här albumet. Det fick jag verkligen äta upp. Riktigt bra KSMB-album.
Lars Winnerbäck – Vi Var Där
Alla låtar som spelades under höst- och vårturnén vackert paketerade i sång och allt som oftast två ensamma gitarrer.

 

Lindi Ortega – Til’ The Goin Gets Gone
Om inget annat får dig att fastna är den här EP:n är värd att lyssna på för att du ska höra “Waitin’ Around To Die”. Den Townes Van Zandt-låten gör Ortega mycket, mycket bra.
Little Bandit – Breakfast Alone
Det är pedal steel och hammondorgel på många låtar. Ibland behövs inte mer än så för att charma mig. Särskilt om det kombineras med en skön röst.
Little Steven – Soulfire
Springsteens tvillingsjäl rockar på egen hand.
Mercy John – Better To Be Safe
Doften av Tom Petty, Bruce Springsteen och andra liknande artister står lite som spön i backen om jag ska beskriva Mercy John. Och det är väl precis det jag försöker göra?
Nikki Lane – Higway Queen
”Nikki Lane ber inte om ursäkt för sin existens. Hon märks, tar plats, lever rövare. Vet väldigt tydligt vart hon ska och varför. Vet väldigt tydligt hur hon ska se ut och varför. Vet väldigt tydligt hur hennes musik ska låta och varför.” Jag bara instämmer med Sonic Magazine.

 

Orango – The Mules of Nana
Ett gang norrmän spelar sjuttiotalsrock på ett alldeles, alldeles utmärkt sätt. Det är rockigt. Det är bluesigt. Det är skitigt. Det är släpigt. Det är väldigt bra.
Otis Gibbs – Mount Renraw
Det här är Gibbs sjunde album. Han är en stolt folkmusiker och han är riktigt bra på den här plattan.
Per Gessle – En Vacker Natt
Högst oväntat dyker det här albumet upp på min lista över intressanta album från våren. Inspelat i Nashville med ett gäng studiomusiker. En överraskning!
The Sadies – Northern Passages
Den tionde fullängdaren för det här kanadensiska gänget fick mig att upptäcka dem. Det bjuds på elva utmärkta alt countryspår.
Sallie Ford – Soul Sick
Oklart hur jag upptäckte det här albumet. Säkert någon algoritm? Skönt rockande ”Loneliness Is Power” är ett insteg till att känna Sallie Ford.
Sam Outlaw – Tenderheart
Det fruktade andra albumet. Outlaw har producerat själv. Det är riktigt, riktigt bra låtar samlade på den här skivan. Titelspåret, ”Trouble” och ”She’s Playing Hard To Get (Rid Of)” bara för att nämna några.

 

The Secret Sisters – You Don’t Own Me Anymore
I väntan på First Aid Kits kommande album är det här perfekt, perfekt pausmusik. Underbart!
Sera Cahoone – From Where I Started
På radarn för att recenseras av savingcountrymusic.com. Jag räknar med att det kommer att bli ett högt betyg där.
Son Volt – Notes of Blue
Det är mera dist i gitarrerna på den här plattan än förra. Jay Farrar har inspirerats av bluesen på ett mycket trevligt sätt.
The Steel Woods – Straw In The Wind
Det är svårt att säga annat än att The Steel Woods lever upp till traditionerna i rocken från Usas södra stater. Likt mycket annan bra musik nuförtiden kommer gänget från Nashville.
Steve Earle – So You Wanna Be An Outlaw
Det är en mixad Earle-platta. Bluesig. Dämpad. Bra. “The Girl On The Mountain” är en personlig favorit.
Steve Moakler – Steel Town
Bredbent rock från the Heartland of America låter Moakler som, men han sjunger snarast om arbetarlivet i sin hemstad Pittsburgh.

 

Säkert! – Däggdjur
Annika Norlin gör ett finstämt album tillsammans med många gästartister. Lyssna på sköna spår, som ”Kommer Hända” och ”Funky Nassau”.
Tift Merritt – Stitch Of The World
Låtar skrevs i Texas. Låtar spelades in i Los Angeles. Låtar spelas live i Stockholm i november. Det här ger mersmak fram till dess.
Trevor Sensor – Andy Warhol’s Dream
Rösten fångar mig. Det var snällt av Uncut att tipsa om den här skivan. Mycket, mycket, mycket bra. Börja med ”High Beams”. Där startar också skivan.
Valerie June – The Order Of Time
”Valerie June är en 35-årig banjo-, ukulele- och gitarrspelande kvinna från Memphis, Tennessee. Genremässigt befinner hon sig precis som Rolling Stones i en gatukorsning med avtagsvägar till både rock, soul, blues, country och gospel.” Det skriver bland annat Jan Gradvall i sin recension av den här utmärkta plattan.
Willie Nelson – God’s Problem Child
Den här 84-årigen med svart bälte i taekwondo och företag i marijuanabranschen har också gjort ett mycket intressant album.
Zac Brown Band – Welcome Home
NWT beskriver bland annat så här, “På Welcome Home har utflykterna bland blues och Motown tack och lov tonats ner och nu bearbetas det gamla vanliga – nostalgi, sprit, kärlek och familjära hyllningar som lindats in i den genomarbetade viscountryn som gjort Georgia-kollektivet till ett av USA:s mest populära i genren.”

Profetia för 2015: 75 000 album kommer att släppas, en kritiker kommer att lyssna på 100 och sedan rapportera årets 10 bästa. Få kommer att ifrågasätta något.

MEMO0053

Halvårets avslutning: Falleri, fallera, falleralla. Carin Gerhardsens avslutande åttonde bok i Hammarbyserien. Det vill säga böckerna om kommisarie Conny Sjöberg och hans kollegor vid polisen, som sitter på Östgötagatan 100. Det här är en av de bästa i en mycket bra serie.
Halvårets live-album III:Live at Carnegie Hall”, Ryan Adams
Halvårets bok på nattduksbordet I: Bosch. Polisen Harry Bosch är huvudkaraktären i en deckarserie av Michael Connelly. Nu har Harry dykt som en tv-serie och Titus Welliver fungerar väldigt bra i rollen som Harry och Jamie Hector passar bra som hans yngre, klädmedvetne kollega Jerry Edgar. Redan långt innan de tio avsnitten är slut, så längtar jag efter nästa säsong.

VAD HÄNDER MED MUSIKFÖRSÄLJNINGEN?
Det är den amerikanske folkmusikern och låtskrivaren Otis Gibbs, som kommer med den inledande profetian om antalet albumsläpp i Usa. I Sverige spenderade vi en knapp miljard kronor på musiksläpp i olika former i Sverige. Intäkterna från strömmade musiktjänster ökade under 2014 och de står nu för 79 procent av de totala intäkterna, den högsta andelen i världen. Nedladdningar ökade på den digitala andelen till totalt 84 procent av intäkterna och CD-skivor stod för 15 procent av intäkterna. Försäljningen av CD-skivor minskade med drygt en tredjedel under 2014, men den totala försäljningen av musik i Sverige var i stort sett oförändrat jämfört med 2013.

Under 2014 stod den digitala försäljningen för 46 procent av den totala försäljningen i hela världen och drygt halva delen av digital försäljning är nedladdningar. Hur enkelt eller svårt är det att få uppmärksamhet när det släpps i genomsnitt drygt 200 nya plattor varje dag? Några exempel på det är att av de album som släpptes i Usa under 2010, så var det 60 000 av dem som såldes i mellan 1 och 100 exemplar. Ett liknande problem finns när det gäller apparna i Apples App Store. Antalet appar på App Store ökade från 890 000 till 1,42 miljoner under 2014, vilket motsvarar en ökning på 60 procent. Samtidigt laddades 83 procent av apparna inte ner överhuvudtaget, zombie-apparna dominerar helt enkelt i antal.

I denna nya värld finns en uppenbar utmaning för alla artister att på något vis skapa uppmärksamhet, uppmärksamhet och uppmärksamhet. En av de vassaste analytikerna av musikbranschen är Bob Lefsetz. Med vass i det här sammanhanget menas att han inte lägger fingrarna emellan när han skriver.

Bilar

Halvårets godaste Ahlgrens bilar: Gröna
Halvårets fy sjutton vad den här plattan har vuxit sedan förra året:Half The City” med St. Paul & The Broken Bones
Halvårets låt II: Lisa Nilsson & Joakim Berg – Innan Vi Faller

Halvårets fem höjdpunkter jag missade när de släpptes:
Tidigare2015-06

  • Israel Nash – Israel Nash’s Rain Plans
    Det låter mycket Neil Young det här och det är Neil när han är som allra bäst. Det är också en fantastisk röst som hjälper sångerna att sväva fram.
  • Arlo McKinley & The Lonesome Sound – Arlo McKinley & The Lonesome Sound
    Plattan innehåller top-10 skäl att lyssna på det långsamma ljudet tillsammans med Arlo McKinley.
  • Reverend’s Daughter – Confessions
    Jag måste bikta mig. Det tog allt för lång tid att upptäcka det här lysande albumet. Trevlig och skön och underbar blandning av americana och sydstatsrock.
  • Shannon Lyon – The Lights Behind
    Denna kanadensare har tydligen fått mer uppmärksamhet i Europa än på hemmaplan. Han har hållit i gång åtminstone i två decennier och det här är en nyinspelning av ett antal gamla låtar kompletterade med fyra nya. Tillsammans är det en mycket, mycket trevlig bekantskap och lång vänskap som har inletts.
  • Uncle Acid & The Deadbeats – Mind Control
    Gruppnamnet! Bara det i sig gör det värt att lyssna på.

I_am_pilgrim
Halvårets Mad Max: I am Pilgrim, skriven av Terry Hayes. Det är den vassaste spänningsboken jag läst på länge. Hayes är engelsman och bland annat filmförfattare. På meritlistan finns sedan tidigare både Mad Max och Mad Max 2.
Halvårets spåtant I: Mauro Scocco, så här twittrade han redan den 4 mars 2013: Kan någon vara snäll och ge den här superbegåvade unge mannen ett skivkontrakt? ( Nej, inte du Bert..). Sedan fanns en länk till ett numera borttaget YouTube-klipp. Artisten Mauro haussade, redan för två år sedan, har fått ett kontrakt och i maj kom debuten med Viktor Olsson. Stenungsund heter hans debutplatta. Den är inget annat än magisk!
Halvårets bok på nattduksbordet II: Better Call Saul är en berättelse om hur och vad som fick förloraren Jimmy McGill att svälja sina skrupler och sälja sin själ för att bli Saul Goodman. Det är under det namnet vi känner honom sedan tidigare, advokaten i Breaking Bad. Vi får också se hur hans kollega Mike Ehrmantraut går från råbarkad parkeringsvakt till något helt annat. Båda historierna bär släktdrag med den om Walter White, kemiläraren som blev en knarkmogul.

ÄR SPOTIFY BRA?
Bob Lefsetz har skrivit ett flertal inlägg under första halvåret om strömmningstjänster som Spotify, Tidal och Beats. Han har också fyllt på med vad han tycker om dagens artister och vad de behöver göra, enligt honom. Den svenske musikjournalisten Jan Gradvall skriver att Lucian Grainge, boss för världens största skivbolag Universal, har sagt att freemium (Spotifys gratistjänst) är ohållbart i längden. Vid konferensen Code/Media i mars räknade en blogg ut att Lucian Grainge dissade freemium inte mindre än sju gånger. Universal är samtidigt en av Spotifys ägare.

I en kommentar till Spotifys gratistjänst skriver Lefsetz,

– And speaking of incomprehensible, the bozos in the music business don’t realize Spotify’s free tier is crippled on mobile. You can’t just pick and choose what you want to hear. But they don’t know this because they don’t do the research, they just knee-jerk react against free. The reason Daniel Ek says free mobile converts people to pay is because they want the shackles removed. Try it out, sign up for free Spotify mobile and tell me how much you love the service. As for mobile, we just endured days of stories about how mobile is king, explaining the Verizon/AOL deal, how the switch is happening so fast, yet the music business is still worried about the desktop, and CDs and iTunes downloads. Drives me crazy.

Jan Gradvall tar också upp Spotifys gratisalternativ och han skriver att först ge bort varan gratis är det bästa sättet att skapa beroende och få kunder. När han en gång gjorde reportage om handeln med heroin och crack i Spanish Harlem talade langarna om vikten att även dela ut varor gratis.

Bob Lefsetz fortsätter i ett annat inlägg med att på oefterhärmligt sätt säga,
– Smart people embrace streaming and figure out how to utilize it to get ahead. Dumb people rail against payouts, as if constantly complaining that landlines deliver better fidelity will wipe out mobile.

FrankUnderwood

Halvårets mjukis: Frank Underwood i säsong 3 av House of Cards. President Frank är betydligt mjukare än på vägen dit.
Halvårets låt I: Noah Gundersen – Slow Dancer
Halvårets live-album I:Håkan Boma Ye”, Håkan Hellström

Halvårets fem utländska höjdpunkter:
Svenskt2015-06

    • Alabama Shakes – Sound & Color
      Ljud och färg är en bra beskrivning av Brittany Howards undersköna röst. Bluesigt, skönt och träskinfluenser från den amerikanska södern är några adjektiv att ta med sig efter att ha lyssnat igenom bandets andra album. Det är ingen musikalisk upprepning från debuten, men det är en upprepning i form av ett helgjutet album.
    • Beth Hart – Better Than Home
      Jan Gradvalls recension av albumet kan sammanfattas så här. 1993 ställde hon upp i talangtävlingen ”Star Search” och vann 100 000 dollar. Vilken röst hon besitter understryks av att bland de medtävlande hon besegrade fanns en 12-årig Beyoncé. Beth Hart kunde inte ta tillvara på möjligheterna. Hon stångades mot demoner, blev beroende av alkohol och droger. År 2000 fick hon slutligen diagnosen bipolär. Här sitter Beth Hart bara vid sitt piano och sjunger om sitt liv.
    • Calexico – Edge Of The Sun
      Ett av Expressen-journalisten Mats Olssons favoritband. Jag har försökt många gånger att lyssna in mig på det här bandet, utan att riktigt lyckas. Den här gången går det lättare för det här är en riktigt bra platta.
    • Jesse Malin – New York Before The War
      Besöket i Nalens rockkällare, Stacken, är nog det närmaste New York jag kommit i vår. Jesse Malin fick oss att sitta på golvet under ”Bar Life” och han fick också en redan bra skiva att växa betydligt när jag fick höra de energifyllda liveversionerna. Det var halvårets rockkonsert.
    • John Moreland – High On Tulsa Heat
      Ett ärligt hantverk, värt att respektera och belöna kan vara ett värdigt sätt att beskriva John Morelands album. Hemvävda sanningar som dryper av själ och smärta djupt inifrån är Morelands specialitet. Den serveras om och om igen, lyssna till exempel på den magiska ”Cherokee”.

Södra02
Halvårets öl: Södra Almighty
Halvårets bästa soundboard-inspelning II: St. Paul & The Broken Bones från Coachella den 11 april
Halvårets låt III: Andrew Combs – Pearl
Halvårets bok på nattduksbordet III: The Americans handlar om två KGB-agenter, en man och en kvinna, som infiltrerat USA genom att anta en helamerikansk identitet. Tidseran är inte samtiden utan Ronald Reagans 1980-tal. Jag har hunnit en bit in i första säsongen av denna historia om två KGB-agenter, en man och en kvinna, som infiltrerat USA genom att anta en helamerikansk identitet. De bor i en villaförort och för att göra täckmanteln perfekt har de även – på uppdrag av KGB – avlat ett par amerikanska barn.

HUR SKA ARTISTER ÖVERLEVA?
Bob Lefsetz menar också att den springande punkten inte är hur mycket artister får betalt för inspelad musik, utan ett mer holistiskt synsätt där intäkterna kommer från många olika källor. Och musiken är bara ingången. Vilket han tydliggör på bland annat följande färgglada sätt,
– It’s a new world baby. To last you need a foundation. And that foundation is quantifiable. Either you’re gaining streams and views and fans or you’re not. And if you’re not, it’s your fault. You don’t make mainstream music. That’s cool. BUT YOU DON’T GET TO BITCH THAT YOU CAN’T GET PAID! And if you’re lucky enough to have made it, know that your artistic capital is not forever. You’ve got to think about your audience first. Instead of ripping people off, figure out a way to get the true fans in the good seats. A fan will pay for decades, and without fans you’re nothing.

Det finns konkreta siffror, som tyder på att Lefsetz har en poäng i sitt resonemang. Siffror från musikbranschen visar att av de låtar som läggs ut till försäljning på Itunes så säljer 80 procent ingenting, det vill säga inte en enda försäljning. I dag genererar en (1) procent av artisterna närmare en tredjedel av branschens totala intäkter. Kommer vi att se en ytterligare polarisering i musikbranschen på samma sätt som att världens 85 rikaste personer har mer pengar än jordens fattigaste hälft, 3,5 miljarder människor, tillsammans? Det kanske också är en del av vår globaliserade värld där vi har tillgång till informationen om vad som är en hit och vart den är det på ett helt annat sätt än för internet och smarta telefoner?

Själv tvingas jag konstatera, så mycket musik och så lite tid. Det är verkligen inte möjligt att ens i teorin hinna med att lyssna igenom allt jag skulle vilja hinna lyssna igenom och inte heller en möjlighet att hinna upptäcka allt nytt som finns att upptäcka. Det som gör mig glad är att all musik finns där tillgänglig, hela tiden eller för att travestera en vision från 1990-talet som ett Seattle-baserat mjukvaruföretag hade,

”Music at your fingertips.”

Halvårets live-album II:Live at the Music Hall”, Phosphorescent
Halvårets bästa musik-TV: Krunegård och Jinder på turné. Det är som vanligt den begåvade Agnes-Lo Åkerlind som håller i trådarna när vi får följa med artisterna Markus Krunegård och Little Jinder på en resa som tar sin början på en rockklubb i Malmö och slutar på en ö utanför Västsaharas kust. Du hittar serien på Edit.
Halvårets bästa soundboard-inspelning I: Prince, från Fox Theatre i Detroit den 9 april 2015

Halvårets fem svenska höjdpunkter:
Utländskt2015-06

          • Ebba Forsberg – Om Jag Lämnar Dig: Ebba Forsberg Sjunger Tom Waits
            Från Bob Dylan på svenska, till Leonard Cohen och nu vidare till Tom Waits låtskatt. Allt förnämligt översatt av Mikael Wiehe.
          • Ida Sand – Young At Heart
            Tänk Neil Young och en mycket larmig och gitarrdistad ”Hey Hey, My My”. Tänk nu den i en sval och skön jazzig version och du får Ida Sand.
          • Joel Alme – Flyktligan
            Denna göteborgare har blivit hyllad av kritikerna när han nu går över till att sjunga självutlämnande och på svenska. Det är många starka texter om Joel Almes uppväxt.
          • Thåström – Den Morronen
            Gräsfläckar, Den morronen, Ner mot terminalen, Kom med mig, Alltid va på väg, Slickar i mig det sista, Gärna gjort det, Långsamt genom och Psalm. Det är de nio sångerna som Joakim tillsammans med sin orkester bjuder oss att njuta av.
          • Viktor Olsson – Stenungsund
            WOW, kolla in halvårets spåtant nummer ett för att få veta lite mer. Lyssna! Bli knockad!

Dawes01

Halvårets minst vackra omslag med bra musik: Dawes – All Your Favorite Bands
Halvårets spåtant II: Jag själv! Jason Isbell och det nya albumet “Something More Than Free”, som dyker upp den 17 juli kommer att bli ett av årets allra bästa album. Det är åtminstone vad jag hoppas på. Hoppas att mina förväntningar inte är för högt uppskruvade, men smakprovet ”24 Frames” lovar gott.
Jason
Halvårets sågning: Bob Lefsetz om Madonna: ”You can’t have a hit. So damn what. Everybody knows Top Forty is for kids. Like Trix. And now, with the internet, you can appeal to a different demo. But not you! Once upon a time you were a leader, now you’re running after a train that has left the station when everybody else is taking Uber.”

Halvårets bästa skiva: Caitlin Canty – Reckless Skyline
Caitlin
Inga träffar på Kritiker.se och inga träffar på Metacritic. Själv undrar jag hur jag upptäckte halvårets bästa album? Jag kan bara säga att jag är väldigt glad att jag gjorde det.

Halvårets David Letterman: David Letterman, som gick i pension den 20 maj i år. Då hade han haft sin talkshow igång i 33 år. Letterman tog ett sista farväl med hjälp av sitt favoritband Foo Fighters, som spelade ”Everlong” på den iskalla scenen i Ed Sullivan Theatre. Samtidigt rullade bilder och korta scener från de 33 åren.

Bonus 1: Halvårets snyggaste albumnamn att vänta in i höst måste vara Roger Karlssons nya album i oktober. Det är ett album som jag verkligen ser fram emot. Vad ska det heta då? Det verkar gå under namnet ”Kysser Sörmlands Jord”.
Bonus 2: En Spotify-lista med den musik som är omnämnd i krönikan, minus soundboard-inspelningarna så klart. Blanda och lyssna i sommar: Julmusik Halvår 2015!
Bonus 3: Precis som vanligt. Sist men självklart inte minst kan jag meddela att spellistan med potentiella jullåtar för 2015 just nu består av 42 låtar.

I boken High Fidelity av Nick Hornby, så driver huvudpersonen Rob en skivaffär i norra London. Men han saknar sin flickvän Laura, som plötsligt fick nog av honom och bara stack. Musiken, särskilt gamla vinylplattor, är hans värld. Men utan Laura är han hans värld inte komplett. Hur ska han göra för att få henne att komma tillbaka? Hur skulle han gjort om han hade levt i en låt av Bruce Springsteen? När tillvaron känns för trist kan han alltid trösta sig med att sätta ihop en fem-i-topp-lista över de bästa gitarrsolona genom tiderna eller över sina fem mest minnesvärda separationer.

Det är bara att erkänna att jag delar Rob’s intresse för musik, även om jag skulle säga att jag är mer digital än honom. Dessutom delar vi också intresset för olika typer av listor när det gäller musik och så här i slutet av året är det ju högtid för årsbästalistor. Här har jag samlat ihop några stycken av alla listor som försöker reda ut vilket som var årets bästa album.

high-fidelity

American Songwriter

  1. Sturgill Simpson – Metamodern Sounds in Country Music
  2. The War on Drugs – Lost in the Dream
  3. Strand of Oaks – Heal

Dust of Daylight

  1. Otis Gibbs – Souvenirs Of A Misspent Youth
  2. Reigning Sound – Shattered
  3. Sturgill Simpson – Metamodern Sounds In Country Music

Jan Gradvall

  1. Sam Smith – In the Lonley Hour
  2. Lykke Li – I Never Learn
  3. Taylor Swift – 1989

Rolling Stone

  1. U2 – Songs of Innocence
  2. Bruce Springsteen – High Hopes
  3. The Black Keys – Turn Blue

Sonic Magazine

  1. The War on Drugs – Lost in the Dream
  2. Lykke Li – I Never Learn
  3. FKA Twigs – LP1

Uncut Magazine

  1. The War on Drugs – Lost in the Dream
  2. Leonard Cohen – Popular Problems
  3. Aphex Twin – Syro

 WaronDrugs

Av det här tvärsnittet av listor är det relativt enkelt att dra slutsatsen att The War on Drugs antagligen gjort ett av årets album. En fråga som infinner sig är givetvis var den placerar sig på min egen lista? Den får ni ge er till tåls med en stund till, men jag lovar att återkomma med upplysningar i det ämnet innan julafton.