Inlägg märkta ‘The Gaslight Anthem’

Finns det ett samband mellan pandemi och kreativitet? Eller är det ett uppdämt behov av att släppa musik, som var tänkt att släppas innan sommaren? Kanske är det en kombination? Hursomhelst är summeringen av de två senaste månadernas musiksläpp, som passerat mina öron fullt av sådant som är bättre än enbart bra.

Det finns en artist som har släppt nio album i år, det finns en artist som släppt två studioalbum och ett gäng livespelningar och det finns en artist som redan i år kommer med en uppföljare av förra årets studioalbum bara för att nämna några exempel. Vill du följa med bland årets höjdpunkter när det gäller album är det här den lista du behöver följa. Varsågod så här kommer de senaste två månadernas ketchupeffekt.

49 Winchester – III

En blandning av rock från södra delarna av Usa och country det är vad som erbjuds på 49 Winchesters tredje fullängdare. Bandets har sin hemvist i hjärtat av Appalacherna i Russell County, Virginia. Sångaren och gitarristen Isaac Gibson har en röst fylld med själ och texterna kan handla om den hjälp berättaren behöver för att bli fri från sitt missbruk som i ”Everlasting Lover”, ett ode till “Hays, Kansas” som hemstad eller den självförklarande titeln på det avslutande spåret “Get Clean”.

Bill Brimer – A Genealogy of Ghosts

Det här är Bill Brimers debutalbum. Han är hemmahörande i Dallas-Fort Worth, Texas. Den första låten han lärde sig spela var Metallicas ”Ride the Lightning”. Hans egna sånger och musik ligger en bit från trash metal. Brimer håller sig till singer-, songwriter-facket. Du kan börja från början och lyssna på ”Bad Gods and Good Drugs.”. Efter den har du tio till fantastiska låtar att stifta bekantskap med.

Borrowed Sparks – The Prettiest One Left

Mike Bay är Borrowed Sparks. På den här EP:n hittar du fem låtar som består av en blandning av punk, americana, singer- songwriter, roots rock och folkmusik. Vill du ha en mer konkret referens är det tidiga The Gaslight Anthem som dyker upp i mina öron. Både vad gäller musiken och sångrösten där Mike Bays röst bär många likheter med Brian Fallons.

Brent Cobb – Keep ‘Em On They Toes

Det här albumet handlar om tankar och känslor, berättar Brent Cobb. De två senaste albumen handlade om personer och platser. Det nya albumet tar sig an världen som Brent Cobb betraktar den. I hans egen värld har han flyttat hem till Ellaville, Georgia, efter att ha bott både i Los Angeles och i Nashville. Han behöver inte längre sjunga om hur han saknar stället där han växte upp. Cobb har en av de bästa rösterna i branschen i mina öron och han använder den på ett fortsatt utmärkt sätt. Passa på att lyssna på ”Shut up and Sing” och ”This Side of the River” för att nämna två av tio låtar.

Bruce Springsteen & The E Street Band – Letter to You

71 år gammal släpper Bossen sitt tjugonde studioalbum. Det första som Jake Clemons spelar saxofon på. “Janey Needs a Shooter”, “Song for Orphans” och “If I Was a Priest” är ordrika låtar som Springsteen skrev innan debutalbumet 1973. De är alla tre några av höjdpunkterna på det här konstverket. Andres Lokko skriver en vacker recension i SVD. Han skriver bland annat

”Springsteen sjunger sånger om rocken och hur viktig den en gång var och om dem som först spelade den för honom. Om deras entusiasm, instrument och favoritsånger. Det är ”Glory days” utan någon glimt i ögat.

The E Street Bands sömlösa samspel låter mindre som storslagen arenarock och mer som ett avsked vid kyrkogårdens parkering. Som vore de alla sobert söndagsfinklädda i svart. En sista klapp på axeln innan de skiljs åt och inte vet när de ses igen. Eller om de ens kommer att göra det.”

Jag vill hålla med Lokko om det mesta. Han hör inte riktigt det fulländade. Fulländningen är något som däremot passerar mina öron.

Casper McWade – Unraveled

Det här albumet är utgivet på skivbolagsmärket Death Before Pop Country Records. Det berättar mycket vad McWade har för tankar om den mesta av countryn som spelas på amerikansk radio. På albumet samarbetar han bland annat med Cody Jinks. De sjunger tillsammans på ”Don’t Follow”. En cover på Alice In Chains original.

Dalton Mills – Dalton Mills

Dalton Mills är en låtskrivare och folksångare från Middlesboro, Kentucky. Det här är hans fullängdsdebut. Det är inte vilken debut som helst, utan bara riktigt bra låtar framförda i en enklel kontext. Börja exempelvis med ”Mountain Call” om du behöver förstå storheten.

Daniel Romano – How Ill Thy World Is Ordered

Nionde albumet från Daniel Romano. I år. Jag säger det igen. Nionde albumsläppet som kanadensaren är inblandad i det här coronaåret. Du kan läsa mer om det i Vice-artikeln där Romano intervjuas och avhandlar alla släpp. Det nionde är likt många av de andra ett högklassigt album. En blandning av country, 60-tal och gitarrdriven rock med sköna och underfundiga texter. Avslutande låten ”Amaretto and Coke” gör åtminstone mig törstig.

Dawes – Good Luck With Whatever!

Ett favoritband är tillbaka med ny musik. Det är LA-baserade Dawes sjunde studioalbum. Taylor Goldsmith står för skön sång och har skrivit sju av låtarna på egen hand. På avslutande ”Me Especially” har han tagit hjälp av Jim James från My Morning Jacket och på ”Who Do You Think You’re Talking To?” delar han låtskrivandet med Matt Sweeney och Blake Mills. Det är lite rockigare än de senaste albumen här, oklart om det är Dave Cobbs förtjänst eller inte. Han står i alla fall för produktionen, som vanligt är det en tydlig kvalitetsstämpel.

Drive-By Truckers – The New OK

DBT, som bandet ofta förkortas, har sin hemstad i Athens, Georgia. Därifrån har de släppt ett antal konserter i dessa mörka tider. Du återfinner de konserterna på Bandcamp. Patterson Hood, en av de som bildade bandet, har numera adopterat Portland som sin hemstad och i öppnings- och titelspåret avhandlar han de protester som pågått där under sommaren kopplat till stöd för Black Lives Matter-rörelsen. ”The Perilous Night” släpptes som singel redan 2017 och har nu fått ett albumhem. Låten avhandlar händelserna i Charlottesville det året där personer från vit makt-rörelsen körde över människor som protesterade för människors lika värde. Hood beskriver hur Vita Huset lyses upp från ljuset från Röda Torget. Det här är andra studioalbumet från Drive-By Truckers det här året. Passa på att lyssna även på den historia Mike Cooley berättar i ”Sarah’s Flame”. Ramones-covern “The KKK Took My Baby Away avslutar albumet och det är basisten Matt Patton som sjunger den.

Gasoline Lollipops – All The Misery Money Can Buy

Ett band från Colorado som har ett namn som i svensk översättning blir godisklubbor av bensin är som gjort för den här bloggen. När deras femte album dessutom handlar om allt elände, som pengar kan köpa är det möjligt att tro att de är ett husband för det här hörnet av internet som behandlar musik som är fantastisk och låtar som får folk att undra hur jag mår. Passa på att lyssna på de värmande i orgeltonerna i ”Train to Ride”, den episka avslutningen med ”Sinnerman” eller titelspåret där berättaren uppgivet konstaterar att inga pengar vi tjänar kan användas till att köpa tillbaka vår själ.

Great Peacock – Forever Worse Better

Det här är tredje albumet från Nashville-bandet Great Peacock. Bandet gästas av Adam Kurtz från American Aquarium på pedal steel och Sadler Vaden från Jason Isbells band The 400 Unit. Egentligen behövs inte gästerna. Låtarna står väl för sig själva och framförs med en mycket skön röst.

Jeremy Ivey – Waiting Out The Storm

Margo Price make har gjort ett alldeles utsökt album. Hon beskriver det på Instagram som en blandning av en smula Bob Dylan, en smula Tom Petty och en smula av Iveys egna karaktäristika som lyfter albumet till oanade höjder. Jag är benägen att hålla med henne till fullo. Ge dig gärna i kast med låtar som ”Paradise Alley”, ”Hands Down in Your Pockets”, ”White Shadow” och ”Things Could Get Much Worse”.

Low Cut Connie – Private Lives

Philadelphia-bandet Low Cut Connie stängde Kägelbanan med en av de mest energifulla konserter jag besökt. ”Private Lives” är ett dubbelalbum sägs det, även om den detaljen går något förlorad på en strömningstjänst. Frontmannen och låtskrivaren Adam Weiner har ett sätt att dra in dig i musiken och svettas nog mer än de flesta på scenen. Det är rockigt, rivigt och skitigt. Lyssna in dig på exempelvis titelspåret och ”If I Die”.

Matt Woods – Mornings After

Matt Woods har en röst som kan få håret på armarna att resa sig på vem som helst. Han är uppväxt i East Nashville och här bjuder han oss på fem nya kompositioner. Joey Kneiser har hjälpt till bakom produktionsspakarna och Matt Woods inleder EP:n med att sjunga om morgondagen i ”Tomorrow’s All We Have”.

Otis Gibbs – Hoosier National

En lite raspig och själfull röst är ett sätt att beskriva Otis Gibbs stämma. Det här är den första skivan där Gibbs spelar elektrisk gitarr. De tidigare albumen har bara innehållit en akustisk variant av det sexsträngade instrumentet. Det passar ypperligt att börja från början med ”Nine Foot Problem” för att Gibbs ska fånga din uppmärksamhet.

Reno Bo – You Can See It All From Here

En blandning av rakt fram heartland-rock och bilåkarmusik, med inslag av ELO, lite Byrds- och Beatles-influerade 60-talstoner. Någonstans där kan du hitta Reno Bo. Han är en producent, musiker och låtskrivare med rötterna i New York, som han nu flyttat till Nashville. Trion av låtar ”Baby Blues”, ”Second to Last” och “Even a Stone” är några av de allra, allra bästa låtarna den här sidan av Nyårsdagen 2020.

Shemekia Copeland – Uncivil War

En ylande gitarr följs av en vacker och stark röst som sjunger om djävulens dotter är vad som möter dig som börjar lyssna på ”Clotilda’s On Fire”. Det är den sanna historien om det sista slavskeppet som anlände till Mobile Bay, Alabama, året 1859. Vraket från skeppet återfanns så sent som 2018. Gitarrerna på första låten delas mellan producenten och ordinarie gitarristen Will Kimbrough och Alabama-sonen Jason Isbell. Det fortsätter sedan i liknande stil och du får en skön blandning mellan rock, soul, americana och en fantastisk sångerska i Shemekia Copeland om du lyssnar vidare.

Sturgill Simpson – Cuttin’ Grass Vol. 1 (Butcher Shoppe Sessions)

Sturgill kommer från Kentucky, som är The Bluegrass State. Det kan du verkligen höra och förstå när du lyssnar på den här samlingen av sånger som i huvudsak är låtar från hans tre första skivor som nu är inspelade i bluegrass-versioner. Det kommer också med en del låtar som han skrivit tidigare, men inte gett ut. Bland dem finns ”I Don’t Mind” som Sturgill Simpson skrev 2006 eller 2007 och som är hans frus favoritlåt. Du får den och nitton andra låtar på lite drygt 55 minuter. ”Long White Line”, ”Turtles All The Way Down”, ”The Storm” och de andra passar alldeles utmärkt även i bluegrass-versionerna du kan höra här. Producenten och vännen David Ferguson är också mycket nöjd efter att ha tjatat på Sturgill i flera år att göra den här skivan.

Wade Bowen – The Waiting

Wade Bowen kommer från Waco, Texas och han har precis släppt ifrån sig en alldeles utmärkt EP. Den innehåller fem egna kompositioner, bland andra den utsökta ”Red Headed Woman”. Den avslutande låten är en cover av Phil Collins ”I Wish It Would Rain Down”.

Waylon Payne – Blue Eyes, The Harlot, The Queer, The Pusher & Me

Waylon Payne har skrivit låtar till Miranda Lambert, Lee Ann Womack, Wade Bowen, Charlie Robison, Pam Tillis och många andra. Han spelade Jerry Lee Lewis i Walk The Line, filmen om Johnny Cash. I september kom Paynes eget debutalbum. Han säger själv att plattan är hans skriftliga bekännelser av sina synder och hans vädjande om förlåtelse. Låna dina öron till de här femtio minuterna och du kommer inte att bli besviken.

60-tal. 70-tal. 80-tal. 90-tal. 00-tal. Nu har vi vandrat genom ett gäng decennier och det är dags för det förra tiotalet. Helt enkelt 10-talets tid är här. En del av de låtarna har ni redan fått sedan tidigare, men här kommer en dos till av vårt senaste decennium.

Absolut fantastiskt

John McCauley är en av krafterna bakom de båda inledande låtarna. Först kommer ”Christ Jesus” med Deer Tick och sedan ”Million Dollar Bill” med Middle Brother.  Justin Townes Earle sjunger ”Harlem River Blues” och Mike Cooley i Drive-By Truckers sjunger om “Birthday Boy” innan det blir dags för Lucero att riva av ”Can’t You Hear Them Howl”. Det är lätt att tro att den senaste låten inspirerats en del av The Rollling Stones.

Jag har en förkärlek för singer-/songwriters eller i alla fall artister åt det hållet. Jag är fullt medveten om att jag lever i den filterbublan och har för tillfället få avsikter att ta mig ur den bubblan. Därför följer ett helt gäng av låtar från den kategorin av artister. Först ut är ”Tough Folks” med American Aquarium där BJ Barham är centralfigur, ledare och låtskrivare. Därefter blir det John Moreland som sjunger om en ung kille som går hem från skolan med nyckeln hem runt halsen i ”Latchkey Kid”. John Fullbright tar vid och ger oss ”High Road”. Dawes där Taylor Goldsmith är låtmakare tar oss med till LA i ”Time Spent In Los Angeles”. Vi rockar sedan vidare med Delta Spirit i ”Bushwick Blues” för att sedan växla till ”The Quotidian Beasts” med Phosphorescent.

Det tar faktiskt inte slut med den tidigare nämnda kategorin nu heller. Vi fortsätter med Hayes Carll och ”The Love That We Need”. När Brian Fallon hade igång sin grupp The Gaslight Anthem gav han oss bland annat ”Queen of Lower Chelsea”, som sedan följs av den sverigeälskande Israel Nash i ”Rexanimarum”.  Hiss Golden Messenger sjunger om ”Biloxi” och Jesse Malin om ”Boots of Immigration”. Duon Caleb Caudle och kanadensaren Daniel Romano avslutar de här låtskrivarna på den här listan med ”Uphill Battle” respektive ”Dead Medium”.

Vi avslutar den här uppdateringen med Long Beach-rockarna Rival Sons som står intill oss i ”Stood By Me” och allra sist ut pumpar Tame Impala upp oss med ”Elephant”.

År 476 e kr gick det västromerska riket under. Ändå fortsatte man i Europa i mer än tusen år att räkna med romerska siffror. Under tiden hade araberna tagit över ett annat sätt att räkna från indierna. I mitten av 1200-talet var det en italiensk matematiker, Leonardo Fibonacci, som insåg det arabiska systemets överlägsenhet. Han tyckte att vi skulle införa det i Europa. Finessen med det arabiska räknesättet var inte bara de nya siffrorna, utan framför allt positionssystemet med ental, tiotal hundratal och så vidare. Tyvärr var det inte många som brydde sig om Fibonaccis synpunkter. Det tog flera hundra år innan man fattade vitsen med det nya systemet i vår del av världen. Här är vi inte lika långsamma, utan fortsätter med tiotalen. Den här gången har turen kommit till 00-talet.

Absolut fantastiskt

Vi börjar med den första singeln från ”Songs for the Deaf”. Queens of the Stone Ages tredje album där Dave Grohl vikarierade som trummis. “No One Knows” nominerades till en Grammy, men vinnare i den kategorin var Foo Fighters. Ett riff som alla känner igen kommer sedan. Det sjungs även av hejarklackar världen över. I ”Seven Nation Army” hör vi The White Stripes med Jack och Meg White.

Vi flyttar oss hem till Sverige och hör berättelsen om en uppväxt i ”Tommy och hans mamma”, som Tomas Andersson Wij vackert sjunger. Därefter kickar Jesus heroin i Kents ”Socker” och Plura sjunger om att inte vilja lämna den man älskar i Eldkvarns ”Fulla för kärlekens skull”. Jack White återvänder sedan i annan skepnad får vi höra den fascinerande berättelsen där bara han som levererar mjölk kan berätta hur det verkligen går. Tillsammans med White utgör Brendan Benson, Jack Lawrence och Patrick Keeler gruppen The Raconteurs, som ger oss alla en kort pjäs i ”Carolina Drama”.

Det är tunga och skönt malande riff i ”Spread Your Love” från San Fransisco-sprungna medlemmarna i Black Rebel Motorcycle Club. Den 15 februari 1980 föddes Conor Oberst i Omaha, Nebraska. Han är en produktiv musiker, som bidrar med tre låtar från 00-talet i tre olika konstellationer. Först kommer ”Ahead of the Curve” i supergruppen Monsters of Folk, sedan “Four Winds” med den numera återuppståndna gruppen Bright Eyes och sist Oberst tillsammans med The Mystic Valley Band i ”I Got The Reason”.

Klockan börjar klämta även för 00-talet. Vi är på väg in på upploppet när Nick Cave & The Bad Seeds sjunger ”Let The Bells Ring”. Vi träffar sedan Brian Fallon nere vid flodens strand där han med sitt The Gaslight Anthem ger sig på ”Meet Me By The River’s Edge”. I ”Broken Radio” sjunger Jesse Malin duett med Bruce Springsteen och näst sist ut är supergruppen Them Crooked Vultures. Det är Josh Homme, Dave Grohl och John Paul Jones som bjuder upp till ”Caligulove”. Allra sist ut från dessa tio är Hästpojken med ”Gitarrer & bas, trummor och hat”.

Heartland rock går att beskriva som rätt fram rock ’n’ roll. Ibland finns inslag av Americana och country. På 1980-talet var det fokus på gitarren och med en grunduppsättning för rythm och blues med trummor, keyboards och ibland blås. Ofta i form av saxofon. Verserna bildar ofta en liten berättelse om människor från arbetarklassbakgrund som går genom en svår tid i sitt liv. Refrängerna är inte sällan storslagna. En enklare beskrivning är rock som passar att spela när du glider fram mot solnedgången längs en amerikansk motorväg med taket nedfällt och ena armen vilande på dörrkarmen. Tänk på artister som Tom Petty, Bruce Springsteen, John Mellencamp. Andra influenser som går att nämna är Steve Earle, Joe Ely, Bob Dylan, The Byrds och Creedence Clearwater Revival.

 

Tillsammans med sina vänner i The Gaslight Anthem har Brian Fallon spelat en del jubileumsspelningar för ”The ’59 Sound” under försommaren. Den underbara plattan har fyllt 10 år. På fredag den här veckan släpps ”The ’59 Sound Sessions”. De nio låtar som finns där är sällsynta versioner av redan utgivet och några outgivna låtar. Låtarna spelades in månaderna innan The Gaslight Anthem äntrade studion för att spela in ”The ’59 Sound” med flera sköna heartlandrockare.

Det doftar mer av The Gaslight Anthem på Brian Fallons andra soloplatta. Jag tycker att det är ett kliv tillbaka i rätt riktning jämfört med ”Painkillers”, som kom för två år sedan. Det är vacker heartland-rock med dofter av soulklassiker från 60-talet på årets soloplatta ”Sleepwalkers”. På Gröna Lunds lilla scen står Brian Fallon ikväll som soloartist tillsammans med The Howlin’ Weather, som också kompar honom på årets färska soloplatta.

Det är vackra färger på Stockholmshimlen ikväll. Det är passande att målarboken åker fram direkt när Brian Fallon och The Howlin’ Weather äntrar dansbanescenen på Gröna Lund. Vi bjuds up till ”My Name Is the Night (Color Me Black)”. Vi tackar för dansen och säger genast ”Forget Me Not”. Allt kommer att bli mycket bättre om du ”Come Wander With Me”.

 

Vi fortsätter med att tända lamporna i ”Red Lights” ursprungligen en Molly and The Zombies-låt. Den följs up av The Horrible Crowes-låten ”Ladykiller” innan Fallon tar plats bakom pianot. Han berättar skämtsamt om hur han på mammas inrådan valde pianolektioner framför massivt drickande i 30-årsåldern. Från bakom tangenterna bjuds en kriminellt bra version av ”Painkillers”. Den följs passande nog av ”I Witnessed a Crime”, ännu en skön The Horrible Crowes-låt.

Vi drömmer oss bort i ”Little Nightmares”, ”Neptune” och ”Steve McQueen”. Brian Fallon återvänder sedan till pianot och ger oss en öronbedövande och nertonad version av The Gaslight Anthem-låten ”Handwritten”. Vi har närmat oss upploppet på kvällen och bjuds upp till mera dans i fantastisk spelglädje i ”Rosemary”, ”A Wonderful Life”, ”Smoke” och ”Etta James”. Därefter är det oundvikligt sista dansen för ikväll och vi ber en gemensam bön i ”If Your Prayers Don’t Get To Heaven”.

Miljön, sommarvädret, publiken, spelglädjen på scenen. Stjärnorna står verkligen rätt ikväll. Brian Fallon gör oss alla som tagit oss till Gröna Lund till lyckligare människor.

Det är återigen dags att höja sig över mängden och lyssna in några album, som har lite mer, lite extra.

 

Den här gången kan du bland annat lyssna till en New Jersey-bo, en debut-EP och en vital 71-åring.

 

Brian Fallon – Sleepwalkers
Det doftar mer av The Gaslight Anthem på Brian Fallons andra soloplatta. Jag tycker att det är ett kliv tillbaka i rätt riktning jämfört med ”Painkillers”, som kom för två år sedan. Det är vacker heartland-rock med dofter av soulklassiker från 60-talet.

 

Courtney Marie Andrews – May Your Kindness Remain
Hon håller en hög produktionstakt. Förra året kom fantastiska ”Honest Life” och i nyss har denna americana-bomb från Courtney Marie Andrews slagit ner. Röst, musik, texter. Allt hänger samman och är bara fantastiskt bra.

 

Durand Jones & The Indications – Durand Jones & The Indications
Expressens Mats Olsson rekommenderade Durand Jones på Instagram bland några andra av mina favoriter. Jag blev genast tvungen att kolla upp vad det här var. Skön, skön retrosoul handlar det om. Tänk James Brown och Otis Redding för att få en uppfattning om hur det låter.

 

John Prine – The Tree of Forgiveness
Det är de första nyskrivna låtarna från John Prine på tretton år. Dave Cobb står för produktionen. Melodierna, berättelserna och Prine står i centrum. Jason Isbell och Amanda Shires gästspelar. Hör den underbara ”Summer’s End” för att fastna i Prines träsk.

 

Kyle Daniel – Kyle Daniel
Rolling Stone Country tipsar varje månad om lite artister att hålla koll på. Kyle Daniel är ett av deras tips. Det är inte bara bra. Det är en underbart bra liten EP. Lyssna särskilt noga på duetten ”Ain’t No Difference” där Daniel får hjälp av Brent Cobb.

 

Nathaniel Rateliff & The Night Sweats – Tearing At The Seams
Det är ett skönt rocksoulsväng i Rateliffs röst och i samspelet med de övriga i bandet. Live är det ännu några snäpp bättre. Jag hoppas att de kommer tillbaka till Stockholm snart igen. De är också Mats Olsson-favoriter.

21 album – 2012-2017 Plats: 1-117

Publicerat: 3 februari, 2018 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Här kommer hela listan, som vi fram till nu tagit i fem tuggor. Det är musik som räcker i nästan fyra dygn när du sträcklyssnar utan att sova. Det antar jag är en självklarhet att göra för dig som vill ta del av de senaste sex årens bästa album. Du hittar en spellista längst ner i posten. Innan vi kommer till spellistan och själva listan tar vi några brasklappar.

 

Brasklapp I: Urvalet till den här listan består av mina årsbästalistor från 2012 till 2017 med ett enda albumtillägg. Det betyder att album, som jag missat året de gavs ut eller inte förstått mig på året de gavs ut inte fått en förnyad chans här. Ett exempel på det är ”Metamodern Sounds In Country Music”. Ett oerhört vackert stycke musik av Sturgill Simpson producerat av Dave Cobb (vem annars). Den gavs ut 2014 och jag lyssnade på den då, men det tog mig två år att förstå storheten i den.

Brasklapp II: Det sägs att det ges ut ungefär 75 000 album per år. Det är drygt 200 album per dag året runt. Vi antar att varje album innehåller 40 minuter musik och att varje person sover 7 timmer per dygn. Det innebär att varje dag, året runt, kommer det ny musik som räcker till 8 dygns lyssning under dina vakna timmar. Det innebär att det blir rent fysiskt svårt att hinna med att lyssna på all ny musik.

Brasklapp III: Du kanske behöver hjälp med något som är ett kvalitetstecken på ett album? Om det är Dave Cobb, som har producerat ökar chansen att du kommer att hitta det på min nästa årsbästalista. Var åttonde album på listan har honom som producent. Sju av topp-tjugo-albumen har honom som producent. På hela listan är det var åttonde album som har Cobb-stämpel.

Brasklapp IV: Är det så att du tycker att jag missat något album tar jag gärna emot dina tips. Vem vet? Någon gång kanske det kommer en uppdatering med ett annat urval?

1 – Sturgill Simpson – A Sailor’s Guide To Earth (Utgiven: 2016 Placering då: 1)
2 – Jason Isbell – Southeastern (Utgiven: 2013 Placering då: 1)
3 – First Aid Kit – Stay Gold (Utgiven: 2014 Placering då: 3)
4 – St. Paul & The Broken Bones – Half the City (Utgiven: 2014 Placering då: 18)
5 – Jason Isbell & The 400 Unit – The Nashville Sound (Utgiven: 2017 Placering då: 1)

6 – Rival Sons – Great Western Valkyrie (Utgiven: 2014 Placering då: 1)
7 – Queens of the Stone Age – …Like Clockwork (Utgiven: 2013 Placering då: 2)
8 – Queens of the Stone Age – Villains (Utgiven: 2017 Placering då: 2)
9 – Jason Isbell – Something More Than Free (Utgiven: 2015 Placering då: 2)
10 – Joel Alme – Flyktligan (Utgiven: 2015 Placering då: 4)

11 – Viktor Olsson – Stenungsund (Utgiven: 2015 Placering då: 6)
12 – Anderson East – Delilah (Utgiven: 2015 Placering då: 3)
13 – Tyler Childers – Purgatory (Utgiven: 2017 Placering då: 3)
14 – Brent Cobb – Shine On Rainy Day (Utgiven: 2016 Placering då: 3)
15 – Courtney Marie Andrews – Honest Life (Utgiven: 2017 Placering då: 4)

16 – Honeyhoney – 3 (Utgiven: 2015 Placering då: 1)
17 – Hästpojken – En magisk tanke (Utgiven: 2013 Placering då: 3)
18 – Caleb Caudle – Paint Another Layer On My Heart (Utgiven: 2014 Placering då: 2)
19 – Imperial State Electric – All Through The Night (Utgiven: 2016 Placering då: 7)
20 – Kent – Tigerdrottningen (Utgiven: 2014 Placering då: 6)

21 – The White Buffalo – Darkest Darks, Lightest Lights (Utgiven: 2017 Placering då: -)
22 – Father John Misty – Pure Comedy (Utgiven: 2017 Placering då: 5)
23 – Chris Stapleton – From A Room: Volume 2 (Utgiven: 2017 Placering då: 6)
24 – Drive-By Truckers – American Band (Utgiven: 2016 Placering då: 4)
25 – Hannah Aldridge – Gold Rush (Utgiven: 2017 Placering då: 11)

26 – Iggy Pop – Post Pop Depression (Utgiven: 2016 Placering då: 10)
27 – JD McPherson – Undivided Heart & Soul (Utgiven: 2017 Placering då: 10)
28 – Daniel Romano – Modern Pressure (Utgiven: 2017 Placering då: 9)
29 – John Moreland – Big Bad Luv (Utgiven: 2017 Placering då: 7)
30 – Jason Isbell & The 400 Unit – Live From Alabama (Utgiven: 2012 Placering då: 9)

31 – John Moreland – High on Tulsa Heat (Utgiven: 2015 Placering då: 7)
32 – Sadler Vaden – Sadler Vaden (Utgiven: 2016 Placering då: 6)
33 – Elijah Ocean – Elijah Ocean (Utgiven: 2017 Placering då: 12)
34 – Imperial State Electric – Honk Machine (Utgiven: 2015 Placering då: 8)
35 – Dinosaur Jr. – Give A Glimpse Of What Yer Not (Utgiven: 2016 Placering då: 2)

36 – Chris Stapleton – From A Room: Volume 1 (Utgiven: 2017 Placering då: 8)
37 – John Moreland – In The Throes (Utgiven: 2013 Placering då: 21)
38 – Aaron Lee Tasjan – Silver Tears (Utgiven: 2016 Placering då: 19)
39 – Sam Outlaw – Angeleno (Utgiven: 2016 Placering då: 18)
40 – David Ramirez – Fables (Utgiven: 2016 Placering då: 8)

41 – Dinosaur Jr. – I Bet On Sky (Utgiven: 2012 Placering då: 10)
42 – Amanda Shires – My Piece Of Land (Utgiven: 2016 Placering då: 9)
43 – Dawes – All Your Favorite Bands (Utgiven: 2015 Placering då: 5)
44 – Lars Winnerbäck – Hosianna (Utgiven: 2013 Placering då: 4)
45 – Lori McKenna – The Bird And The Rifle (Utgiven: 2016 Placering då: 12)

46 – The Secret Sisters – You Don’t Own Me Anymore (Utgiven: 2017 Placering då: 13)
47 – Caleb Caudle – Carolina Ghost (Utgiven: 2016 Placering då: 14)
48 – Peter Lemarc – Den Tunna Tråden (Utgiven: 2016 Placering då: 5)
49 – Brett Detar – Too Free To Live (Utgiven: 2013 Placering då: 8)
50 – Amanda Shires – Down Fell the Doves (Utgiven: 2013 Placering då: 14)

51 – Caroline Spence – Spades & Roses (Utgiven: 2017 Placering då: 18)
52 – Evening Darling – Evening Darling (Utgiven: 2017 Placering då: 19)
53 – The Temperance Movement – White Bear (Utgiven: 2016 Placering då: 16)
54 – Sam Outlaw – Tenderheart (Utgiven: 2017 Placering då: 14)
55 – Eagles of Death Metal – ZIPPER DOWN (Utgiven: 2015 Placering då: 14)

56 – Roger Karlsson – Tecken & spår (Utgiven: 2013 Placering då: 16)
57 – Diane Birch – Speak A Little Louder (Utgiven: 2013 Placering då: 7)
58 – Eli Paperboy Reed – My Way Home (Utgiven: 2016 Placering då: 15)
59 – Jesse Malin – New York Before The War (Utgiven: 2015 Placering då: 12)
60 – Colter Wall – Colter Wall (Utgiven: 2017 Placering då: 17)

61 – Big Shoals – Hard Lessons (Utgiven: 2016 Placering då: 17)
62 – Tomas Andersson Wij – Mörkrets hastighet (Utgiven: 2014 Placering då: 15)
63 – Metallica – Hardwired…To Self Destruct (Utgiven: 2016 Placering då: 11)
64 – Banditos – Banditos (Utgiven: 2015 Placering då: 21)
65 – Noah Gundersen – Ledges (Utgiven: 2014 Placering då: 20)

66 – Jack White – Blunderbuss (Utgiven: 2012 Placering då: 1)
67 – Lykke Li – I Never Learn (Utgiven: 2014 Placering då: 5)
68 – Natalie Merchant – Natalie Merchant (Utgiven: 2014 Placering då: 21)
69 – Chris Stapleton – Traveller (Utgiven: 2015 Placering då: 17)
70 – Blitzen Trapper – Wild & Reckless (Utgiven: 2017 Placering då: 16)

71 – Roger Karlsson – Gubbjävelvärld (Utgiven: 2017 Placering då: 15)
72 – Alabama Shakes – Boys & Girls (Utgiven: 2012 Placering då: 7)
73 – Cory Chisel & The Wandering Sons – Old Believers (Utgiven: 2012 Placering då: 5)
74 – Dan Layus – Dangerous Things (Utgiven: 2016 Placering då: 20)
75 – Wolfmother – Victorious (Utgiven: 2016 Placering då: 21)

76 – Chastity Brown – Silhouette Of Sirens (Utgiven: 2017 Placering då: 20)
77 – Black Sabbath – 13 [Deluxe Edition] (Utgiven: 2013 Placering då: 18)
78 – Jill Johnson – For You I’ll Wait (Utgiven: 2016 Placering då: 13)
79 – Desert Noises – 27 Ways (Utgiven: 2014 Placering då: 19)
80 – Lydia Loveless – Somewhere Else (Utgiven: 2014 Placering då: 16)

81 – Deer Tick – Negativity (Utgiven: 2013 Placering då: 15)
82 – Refused – Freedom (Utgiven: 2015 Placering då: 13)
83 – Melissa Horn – Om du vill vara med mig (Utgiven: 2013 Placering då: 10)
84 – Dr. John – Locked Down (Utgiven: 2012 Placering då: 3)
85 – Dawes – Stories Don’t End (Utgiven: 2013 Placering då: 13)

86 – Roger Karlsson – Kysser Sörmlands Jord (Utgiven: 2015 Placering då: 10)
87 – Melissa Horn – Jag Går Nu (Utgiven: 2015 Placering då: 15)
88 – John Fullbright – Songs (Utgiven: 2014 Placering då: 7)
89 – A Thousand Horses – Southernality (Utgiven: 2015 Placering då: 19)
90 – Jesse Malin – Outsiders (Utgiven: 2015 Placering då: 16)

91 – Various Artists – Chimes of Freedom: The Songs of Bob Dylan Honoring 50 Years of Amnesty International (Utgiven: 2012 Placering då: 2)
92 – Ryan Adams – Ryan Adams (Utgiven: 2014 Placering då: 11)
93 – Frazey Ford – Indian Ocean (Utgiven: 2014 Placering då: 8)
94 – Foo Fighters – Sonic Highways (Utgiven: 2014 Placering då: 4)
95 – Ryan Adams – 1989 (Utgiven: 2015 Placering då: 9)

96 – The Civil Wars – The Civil Wars (Utgiven: 2013 Placering då: 12)
97 – Rosanne Cash – The River & The Thread (Utgiven: 2014 Placering då: 14)
98 – Anna Ternheim – For The Young (Utgiven: 2015 Placering då: 18)
99 – Caitlin Canty – Reckless Skyline (Utgiven: 2015 Placering då: 20)
100 – Pearl Jam – Lightning Bolt (Utgiven: 2013 Placering då: 19)

101 – Jamie Lynn Vessels – Home (Utgiven: 2013 Placering då: 17)
102 – The Gaslight Anthem – Handwritten [Deluxe Edition] (Utgiven: 2012 Placering då: 6)
103 – Elton John – The Diving Board (Utgiven: 2013 Placering då: 6)
104 – Petter – Början På Allt (Utgiven: 2013 Placering då: 5)
105 – Ulf Lundell – Rent Förbannat (Utgiven: 2012 Placering då: 4)

106 – Will Hoge – Anchors (Utgiven: 2017 Placering då: 21)
107 – Noah Gundersen – Carry The Ghost (Utgiven: 2015 Placering då: 11)
108 – Jack White – Lazaretto (Utgiven: 2014 Placering då: 12)
109 – Hilma – Ingen Drottning (Utgiven: 2013 Placering då: 11)
110 – Elin Ruth – Here Comes The Storm (Utgiven: 2014 Placering då: 17)

111 – Tom Petty & The Heartbreakers – Hypnotic Eye (Utgiven: 2014 Placering då: 10)
112 – Alberta Cross – Songs Of Patience (Utgiven: 2012 Placering då: 11)
113 – Various Artists – Kom Ut I Kväll! Mauro Scocco 50 (Utgiven: 2013 Placering då: 20)
114 – The Dirty Guv’nahs – Hearts On Fire (Utgiven: 2014 Placering då: 9)
115 – Mumford & Sons – Babel (Utgiven: 2012 Placering då: 8)

116 – Benjamin Booker – Benjamin Booker (Utgiven: 2014 Placering då: 13)
117 – Kings of Leon – Mechanical Bull [Deluxe Edition] (Utgiven: 2013 Placering då: 9)

21 album – 2012-2017 – Plats: 76-100

Publicerat: 15 januari, 2018 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Idag fortsätter vi resan bland de 117 bästa plattorna sedan 2012. Idag har turen kommit de som klarade att kvala in bland de hundra bästa albumen. Nu kör vi!

 

76 – Chastity Brown – Silhouette Of Sirens (Utgiven: 2017 Placering då: 20)
NPR Music säger bland annat “a work of brooding soul eloquence, alt-rock wiriness, atmospheric pop sweetening and folk-inflected naturalness”. Jag säger jomenvisst.

77 – Black Sabbath – 13 (Utgiven: 2013 Placering då: 18)
Tillsammans med Rick Rubin har Sabbath (i nästan originalsätting) lyckats att åka tidsmaskin till början av 70-talet och tillbaka. Tidsresan har resulterat i något, som jag hoppas att de kan upprepa fler gånger.
78 – Jill Johnson – For You I’ll Wait (Utgiven: 2016 Placering då: 13)
Hela Jan Gradvalls recension av plattan låter så här: ” Jill Johnson har aldrig låtit skörare, trasigare, mörkare, ledsnare, aldrig mer sargad eller stukad. Jill Johnson har heller aldrig låtit bättre. September 2016 kommer i historieböckerna bli ihågkommen som en avgörande månad för svensk country. Fram till nu har det finaste berömmet svenska countryartister kunnat få varit att de nästan varit i klass med de amerikanska förebilderna. Men i och med med For you I’ll wait upphör sådana kulturella och geografiska avstånd. Det här är ett superbt Nashville-album, punkt slut. Ett album av en världsartist som fulländat hantverket och kommit till en punkt i sitt liv där hon vågar släppa ut livets alla erfarenheter i musiken.”
79 – Desert Noises – 27 Ways (Utgiven: 2014 Placering då: 19)
”The name Desert Noises—like many of the band’s songs on their debut full-length 27 Ways—came out of a dream that popped into front-man Kyle Henderson’s head while sleeping. “I just woke up and wrote it down on a piece of paper,” says the 24-year-old, who used it for the band he’d first formed with his brother and a friend in the Provo/Orem, Utah, area.” Så skriver bandet själva på sin hemsida om debuten och Kyle får gärna fortsätta att drömma när det resulterar i musik av denna klass.

80 – Lydia Loveless – Somewhere Else (Utgiven: 2014 Placering då: 16)
Skön stänkande, intensiv honky-tonk eller bara helt enkelt bra musik. Melodierna sträcker sig vidare
81 – Deer Tick – Negativity (Utgiven: 2013 Placering då: 15)
”The Black Dirt Sessions” var ett av 2010-års bästa album, uppföljaren ”Divine Providence” från 2011 var en liten besvikelse. I år vandrar frontfiguren John McCauley i rätt riktning igen, tycker jag.
82 – Refused – Freedom (Utgiven: 2015 Placering då: 13)
”Refused har spelat in ett sagolikt tajt, modernt rockalbum utan en millimeter utfyllnad. Samtliga 10 låtar skulle kunna släppas som singlar och fungera i actionsekvenser i Hollywoodfilmer och dataspel. Eller kan läggas in i spellistor för den som vill ha tempo i joggingspåret. Riffen är så tydliga att Beavis & Butt-head kan spela luftgitarr till dem. Visserligen kommer Refused från den politiska hardcorescenen, men även fans av AC/DC och Black Sabbath som helt struntar i budskap kommer att älska det här.” Det är en del av Jan Gradvalls beskrivning av Umeå-bandets platta, som samme Gradvall senare utnämnde till första halvårets bästa skiva.
83 – Melissa Horn – Om du vill vara med mig (Utgiven: 2013 Placering då: 10)
Inlevelsen och förmågan att förmedla sina texter. Där ligger Melissas styrka i mina ögon och hon gör det verkligen som ingen annan i detta långa land.
84 – Dr. John – Locked Down (Utgiven: 2012 Placering då: 3)
Dan Auerbach är albumets viktigaste instrument. Ena halvan av duon The Black Keys, som blivit ett av världens mest omtalade rocknamn, är katalysatorn bakom Dr Johns bästa skiva sen ”Goin’ back to New Orleans” från 1992.

85 – Dawes – Stories Don’t End (Utgiven: 2013 Placering då: 13)
Körsång i massor väntade jag mig inför denna skiva och det får jag också. En liknelse med The Eagles är rimlig. Lyssna exempelvis på ”Most People”.
86 – Roger Karlsson – Kysser Sörmlands Jord (Utgiven: 2015 Placering då: 10)
Det här är sjätte solosläppet från denne sörmländske singer-songwriter. Han kvalar in fint i den svenska traditionen av rockiga berättare. Han förtjänar också en betydligt större uppmärksamhet än han fått hittills. Hela albumet är en betraktelse av den inte alltid upplyftande samtid vi just nu lever i. En skön orgel i bakgrunden bär fram sången >>Främling eller vän/Historien går igen/När agnarna ska sållas och förvanskas>> sjunger Roger Karlsson i ”Jag Skulle Kunna Döda”.
87 – Melissa Horn – Jag Går Nu (Utgiven: 2015 Placering då: 15)
Det är svårt att ta miste på att det är Melissa Horn redan vid skivans första toner. Det är sköna toner i moll och texter nära henne själv, alla ord med en vacker tungsinthet. I februari gör hon tio spelningar på Södra Teatern. Jag tar det igen, TIO! Hon håller normalt en låg medial profil, men i höst har det funnits möjlighet att höra henne samtala med Tomas Andersson Wij, vilket sänds på SVT i början av det nya året. Dessutom har hon medverkat en lördag i Jan Gradvalls podd.
88 – John Fullbright – Songs (Utgiven: 2014 Placering då: 7)
”The older I get, the more I realize that the hardest thing to do is to tell the truth,” säger John Fullbright till Rolling Stone. Han fortsätter ”But it’s also the most rewarding thing, for me, and for the audience. I don’t want to waste anybody’s time with something they have to figure out.” De kloka orden beskriver ”Songs” på ett bra sätt och borde ju också kunna fungera mycket väl i många andra sammanhang.
89 – A Thousand Horses – Southernality (Utgiven: 2015 Placering då: 19)
Det är omöjligt att inte tänka på The Black Crowes debutalbum ”Shake Your Moneymaker” när tonerna från ”Southernality” rusar ut genom högtalarna. ”First Time” startar upp den här sköna Dave Cobb-produktion. Deras sydstats bluesiga sound förde upp singeln ”Smoke” till förstaplatsen på Billboards Country Airplay Chart. Det är svårt att sitta stilla när sångaren Michael Hobby och resten av bandet bjuder upp till dans med den här sköna samlingen av låtar.

90 – Jesse Malin – Outsiders (Utgiven: 2015 Placering då: 16)
Om du vill djupdyka i Jesse Malin måste du bara lyssna på Jan Gradvalls podd där han dedikerar ett helt avsnitt till denna New York-poet. Årets andra album från denna fantastiska skildrare av Stora Äpplet-miljöer ger mig en underbar glädje. Och för den delen lust att åka dit och utforska alla miljöerna, som beskrivs i låtarna.
91 – Various Artists – Chimes of Freedom: The Songs of Bob Dylan Honoring 50 Years of Amnesty International (Utgiven: 2012 Placering då: 2)
Ett helt gäng på sjuttiosex sånger. Olika band. Till förmån för Amnesty.
92 – Ryan Adams – Ryan Adams (Utgiven: 2014 Placering då: 11)
Det är ju som vanligt omöjligt att inte direkt kapitulera för Ryans röst. Men de samlade låtarna som utgör det här albumet behöver ett antal lyssningar för att växa till den storhet det har.
93 – Frazey Ford – Indian Ocean (Utgiven: 2014 Placering då: 8)
Hennes röst är som ett moget och fylligt vin. Musiken känns som att den fått mogna ytterligare från hennes tidigare alster, sången självklar och texterna doftar av klarhet.
94 – Foo Fighters – Sonic Highways (Utgiven: 2014 Placering då: 4)
En åtta timmar lång resa genom delar av den amerikanska rockhistorien. Det är tv-serien med samma namn som detta 42 minuter långa alster. När du lyssnar på dessa åtta sköna låtar efter att ha sett den ”skivstudioporr”, som TV-serien är, så kommer du att få en helt annan lyssningsupplevelse. Jag har på känn att jag och Andres Lokko tycker lite olika om upplevelsen.

95 – Ryan Adams – 1989 (Utgiven: 2015 Placering då: 9)
En av årets bästa spellistor är den ihopsatt av Taylor Swifts originalalbum och Ryan Adams coverversion av detsamma album. Det är fantastiska låtar och underbart att höra låtar som ”Blank Space”, ”Bad Blood” och ”I Know Places” först i Swifts popupplaga och sedan i Adams altcountry-versioner. Swift har varit med och skrivit alla låtar. Men i sedvanlig ordning (ja det går att säga så) är också svenskarna Max Martin och Shellback involverade i kreerandet av majoriteten av dessa pärlor till låtar.
96 – The Civil Wars – The Civil Wars (Utgiven: 2013 Placering då: 12)
Det andra släppet från duon Joy Williams och John Paul White. Många recensenter lyfter fram att det varit vissa ”meningsskiljaktigheter” mellan de två under processen med att göra skivan. Om det här är resultatet av det hoppas jag att de fortsätter så, för det här blev väldigt, väldigt bra.
97 – Rosanne Cash – The River & The Thread (Utgiven: 2014 Placering då: 14)
Det var en ynnest att få se och höra denna skönsjungande amerikanska under min semester. Live växte musiken ytterligare några snäpp, men det duger väldigt bra med studioalbumet också. Låtar som berättar en historia genomsyrar hela skivan.
98 – Anna Ternheim – For The Young (Utgiven: 2015 Placering då: 18)
»Albumet inleds med en slags trilogi, tre låtar som hänger ihop, finns gjorda med snygga videos också. Det gör egentligen hela albumet, tio superba sånger, som hon tillsammans med producenten Andreas Dahlbäck klätt i de vackraste kläder.« Så här skriver Upsala Nya Tidning i sin recension av detta sköna album. Vill du veta mer om det ska du självklart lyssna på avsnittet i Jan Gradvalls podd där han intervjuar Anna Ternheim.
99 – Caitlin Canty – Reckless Skyline (Utgiven: 2015 Placering då: 20)
Redan i januari dök den här pärlan till platta upp i hörlurarna. Caitlyn Canty är en singer/songwriter, som numera bor i East Nashville. The San Fransisco Chronicle har beskrivit Cantlys röst som ”casually devastating” och den publika amerikanska radiostationen NPR har beskrivit hennes musik som en blandning av ”a gritty side with aching ballads”. Jag bara instämmer och njuter när hon exempelvis gör cover på Neil Youngs ”Unknown Legend” och sin egen ”I Never”.
100 – Pearl Jam – Lightning Bolt (Utgiven: 2013 Placering då: 19)
Mina husgudar släppte nytt under hösten. Det är bra, aningens spretigt. Fråga mig om ett halvår om inte albumet vuxit ytterligare en del till dess?

Bloggen har funnits sedan 2013. Det innebär att det bland finns fem årsbästalistor som alla innehåller 21 album. En nyfiken fråga är hur åren står sig mot varandra? Vad är den bästa plattan under den här tiden? När jag startade det här arbetet upptäcktes lite runor i form av en elva-bästa-lista från 2012 också. Dessutom har tryckfelsnisse varit framme på förra årets lista och mystiskt nog missat en platta, som borde funnits med på förra årets oslagbara lista. Vilken är det?

Om du följer med här kommer du att få del av de 117 bästa plattorna sedan 2012. Du får de i den ordning, som jag rankar de just nu. Det kommer att ändra sig de kommande åren. Var så säker på det! Kanske kommer det en uppdatering någon gång. Jag har valt att dela upp den här listan i fem olika delar och fem olika spellistor. Här kommer den första, mer kommer sedan.

101 – Jamie Lynn Vessels – Home (Utgiven: 2013 Placering då: 17)
När jag skrev om albumet 2013 var det 2 personer som följde Jamie på Spotify. Jag tycker att ni ska lyssna och ”signa upp” er där ni med.
102 – The Gaslight Anthem – Handwritten (Utgiven: 2012 Placering då: 6)
Brian Fallon skriver de där medryckande New Jersey-låtarna. Han och bandet gör dessutom en utmärkt cover av Tom Pettys ”You Got Lucky”.
103 – Elton John – The Diving Board (Utgiven: 2013 Placering då: 6)
T-Bone Burnett, som har producerat, har lyckats få fram ett sound som liknar det som finns på ”Raising Sand” med Robert Plant och Alison Krauss och på det tidigare samarbetet med Elton och Leon Russel ”The Union”. När detta sound gifter sig med Eltons och Bernie Taupins låtskrivande blir det helt enkelt väldigt bra i mina öron.
104 – Petter – Början På Allt (Utgiven: 2013 Placering då: 5)
Alla i familjen är överens om att det här är en bra platta. Tror att flera delar av familjen skulle placera skivan högre upp på sin lista.
105 – Ulf Lundell – Rent Förbannat (Utgiven: 2012 Placering då: 4)
Gillade den när den kom. Plattan har vilat väldigt mycket sedan dess. Det finns fortfarande låtar som jag gillar skarpt, som ”FBLII”, ”Gordon Gecko” och ”Mitt Ansikte”.

106 – Will Hoge – Anchors (Utgiven: 2017 Placering då: 21)
Han kommer till Stockholm i ett musikintensivt mars 2018. Då har med sig band och det finns tillfälle att njuta ett antal av dessa låtar gissar jag.
107 – Noah Gundersen – Carry The Ghost (Utgiven: 2015 Placering då: 11)
Ett vemodigt piano inleder albumet och berättelsen börjar >>She watched the valley burn like a slow dancer doing turns/My name was on every tongue/And all of the smoke and ash like a memory of the time gone bad/Hanging like a shadow>> i ”Slow Dancer”. Den här mörka och suggestiva stämningen följer från en av årets bästa låtar följer sedan med genom hela albumet.
108 – Jack White – Lazaretto (Utgiven: 2014 Placering då: 12)
Ett härbärge för de med spetälska, de pestsjuka och de som är ”angripna av fattigdom”. Det är åtminstone vad Oxford English Dictionary berättar att Lazaretto är. Det är ju också Jack White’s andra soloalbum. Det är ett äventyrligt album med en blandning av bland annat ragtime piano, funk, blues och jazz. Det tar ett tag att förstå vilket tåg som man klivit på, men efter att det gått upp ett ljus så är det en skön resa att följa med på.
109 – Hilma – Ingen Drottning (Utgiven: 2013 Placering då: 11)
En grym röst och ett imponerande mod finns nedlagt i denna skiva. Mitt favoritspår är utan tvekan titelspåret.
110 – Elin Ruth – Here Comes The Storm (Utgiven: 2014 Placering då: 17)
Det som imponerar mycket är Elins röst, den tillsammans med skönt hammondkryddadade toner gör mig helt såld. Fler än en kritiker har jämfört hennes röst med Mavis Staples och jag kan bara hålla med.
111 – Tom Petty & The Heartbreakers – Hypnotic Eye (Utgiven: 2014 Placering då: 10)
Det var 38 år sedan det första albumet tillsammans med The Heartbreakers såg dagens ljus. De blev invalda i Rock and Roll Hall of Fame 2002, utan att ha haft ett album som legat etta på Usa-listan. Inte förrän i sommar vill säga, då gjorde Hypnotic Eye sin debut som etta på Billboard-listan.

112 – Alberta Cross – Songs Of Patience (Utgiven: 2012 Placering då: 11)
”Instrumenteringen är jordigt amerikanskt, men beatet är signerat Manchestervågen och direkt i förstaspåret ”Magnolia” börjar det rycka i fötterna och allsångsrefrängen vill, och får, aldrig ta slut. Det är arenaindie för slåttersäsongen i Kentucky.”, skrev Arbetarbladet bland annat när den här skivan kom.
113 – Various Artists – Kom Ut I Kväll! Mauro Scocco 50 (Utgiven: 2013 Placering då: 20)
En hyllningsplatta till Mauros 50-årsdag. Lyssna och njut av fantastiska låtar i fantastiska versioner. Några av mina favoritversioner framförs av Plura, Tomas Andersson Wij, Basse Wickman och Magnus Lindberg.
114 – The Dirty Guv’nahs – Hearts On Fire (Utgiven: 2014 Placering då: 9)
Om du vill ha sköna stämmor i sången och samtidigt få en del värdefulla insikter i textväg. I inledande ”Where I Stand” hittar du raden ”I believe in right and wrong, I believe that no one’s born to lose.” Det handlar i praktiken om att efter en motgång gäller det att åter komma upp på fötter och fortsätta din resa mot ditt eget mål.
115 – Mumford & Sons – Babel (Utgiven: 2012 Placering då: 8)
””Mästerverk” skriver man ibland om sådant som är mer bra än underhållande. ”Babel” är lika bra som underhållande. Folkrock kan inte göras bättre än Mumford & Sons gör den.” skrev Allehanda bland annat när skivan kom.
116 – Benjamin Booker – Benjamin Booker (Utgiven: 2014 Placering då: 13)
Rubriken på Chicago Tribunes recension av detta album är ”Benjamin Booker arrives with a blast of chaos”. Det beskriver väl ljudet av denna 25-åring (en av flera på denna lista). Under året har han bland annat turnerat med Jack White. Det doftar av den djupa södern, blues, rock och roots-musik bjuds i en skön blandning.
117 – Kings of Leon – Mechanical Bull [Deluxe Edition] (Utgiven: 2013 Placering då: 9)
De gör en riktigt bra spelning på iTunes Festival i september i samma veva som det nya albumet släpps. Det är lättlyssnat, på något viss uppsluppet och lämnar mig glad efter att ha lyssnat flera gånger.

Filmen är en rysare där huvudpersonen upplever obegripliga saker som får hennes man att påstå att hon är sinnessjuk. Det visar sig senare att det är han som står bakom dessa händelser. Gasljus regisserades av George Cukor och baserades på pjäsen Angel Street av Patrick Hamilton. En brittisk filmatisering gjordes 1940. I engelskan har gaslighting (efter filmens originaltitel Gaslight) blivit ett begrepp som beskriver att någon försöker lura någon att han eller hon är psykiskt sjuk.

img_2538

Brian Fallon, född 28 januari 1980, är en amerikansk låtskrivare, musiker och sångare och en av grundarna till rockbanden The Gaslight Anthem och The Horrible Crowes. Tidigare i år, i mars närmare bestämt kom Fallons första soloalbum – ”Painkillers”. I recensionen av den skivan, som får en åtta på en tiogradig skala, skriver hymn.se bland annat:

”Signalement för sångaren är tydligt genom alla spår. Man behöver inte leta för att hitta dem. Rösten såklart, men också texterna, musiken och hans influenser. Textförfattaren Fallon har en tendens att återanvända uttryck och har man lyssnat mycket på The Gaslight Anthem vet man vad jag pratar om. Däremot är det inte något jag hakar upp mig på, tvärtom. Han hittar nya vägar fram och får det ändå att låta som om han sjunger orden för första gången, vilket imponerar.

Ljudbilden är klar och rakt på sak. Inga krusiduller och det en av sakerna jag gillar med Fallon. Han krånglar inte till det. Enkelheten gör det lätt att lyssna och jag är rätt säker på att han kommer nå ut till en bredare publik med den här plattan. Inte enbart genom Gaslight-fans, som förstås hajpat den under en längre tid. Även stora nyhetskanaler, framförallt i England, har snappat upp soloprojektet.

När det kommer till influenser är det omöjligt att inte dra paralleller till Springsteen. Och det blir som tydligast i ”Rosemary” där tempot dras upp något och ett munspel sätter stämningen. Annars hålls det en relativt jämn linje rakt genom hela plattan. Behaglig sång och texter som tåls att lyssnas på. Det är inte många som kan berätta historier som Fallon gör.”

img_2537

New Jersey-sångaren är ute på en europeisk turné och stannade ikväll till i Stockholm. Det vi bjuds på är en engagerad Mr Fallon, som bjuder på ett antal långa mellansnack. Han berättar om hur han fick nya tänder inskruvade, hur han förvånades av valet av Trump och hur han assistant manager i New Jersey. Vem som är Bossen är självklart.

Kvällens låtlista startar med ”Painkillers”, ”Nobody Wins” och ”Among Other Foolish Things”. The Crowes och Brian avslutar kvällen med ”Behold The Hurricane”, ”Wonderful Life” och allra sist Neil Young-covern ”Rockin’ In The Free World”.

img_2545

Däremellan spelas ett antal andra av Brians sololåtar, lite mer Horrible Crowes och från 80-talet ”Jessie’s Girl”, som Rick Springfield skrev. Det är många låtar i lugnt midtempo, som sammantaget gör att det inte riktigt lyfter för mig ikväll, trots bandets entusiasm.

Den 21 augusti 1911 stals tavlan Mona Lisa av en anställd på Louvren, Vincenzo Peruggia. Han åkte fast två år senare och tavlan återbördades till muséet och Peruggia fick sitta sex månader i fängelse. Samma dag som Mona Lisa blev stulen firade den blivande jazzpianisten Count Basie sin sjunde födelsedag. Han föddes i Red Bank, New Jersey.

IMG_1626

Red Bank är en liten stad med ungefär tolv tusen invånare ligger intill Navesink River. Om du tar vattenvägen är det 46 kilometer till Manhattan. Knappt 76 år efter att Count Basie föddes i Red Bank fick Debbie Fallon en son. Brian. Han var med och bildade The Gaslight Anthem, som släppte sin debutskiva ”Sink Or Swim” i maj 2007. På debutplattan finns ”Navesink Banks”, som startar vår lära-känna-resa med Brian. Gruppen slog sedan igenom med sin andra fullängdare ”The ’59 Sound”, som släpptes 2008. I augusti det året hamnade dem på omslaget till den klassiska brittiska hårdrocktidningen Kerrang. Det var första gången någonsin det hände att en artist hamnade på omslaget, utan att tidningen skrivit något om artisten tidigare. Här drar vi igång rockaren ”Meet Me By The River’s Edge” från det andra albumet, som också fanns med på mångas årsbästalistor det året.

Under turnerandet hann Brian också med att sjunga ”No Surrender” med Bruce Springsteen på festivalen Hyde Park Calling, som hölls i Hyde Park, London, under sommaren 2009. När vi ändå är i London, så lyssnar vi på ”Queen of Lower Chelsea”, även om det inte är stadsdelen från den norra delen av staden som besjungs. Vi reser vidare med ”National Anthem” och ”Get Hurt”. Den sista låten från bandets sista platta med samma namn innan bandet tog en obestämd time out sommaren 2013.

Under perioden med The Gaslight Anthem hann Brian Fallon också spela in ett sidoprojekt tillsammans med Ian Perkins på gitarr. De släppte sitt debutalbum ”Elsie” i början av hösten 2011 och vi hör ”Blood Loss” från den. I mars 2016 kom sedan det som beskrivs som solodebuten för Brian Fallon. Albumet ”Painkillers” föregicks av singeln ”A Wonderful Life”, som dök upp i december 2015.

I The Gaslight Anthem-kostymen gjorde Brian också många bra cover-versioner, exempelvis av Tom Petty & The Heartbreakers ”You Got Lucky” och av Bob Dylans ”Changing Of The Guards”. Resten introduktionsresan bjuder både på högt tempo och lite mera återhållsamt. Varsågoda att följa med längs på resan längs med floden.