Inlägg märkta ‘The Rolling Stones’

Vid tidigare tillfällen var instruktionerna från Chefen att inte spela låtarna som E Street. Den här gången var instruktionerna från Bruce Springsteen till Roy Bittan de omvända. Mer som E Street, berättar Bittan för Rolling Stone.

Blandband

Rolling Stone har en maffig artikel om inför Springsteens nya platta ”Letter to You”, som dyker upp på en strömmningstjänst nära dig fredag den 23 oktober. Det är på dagen en månad efter att Bruce blivit 71 år.

Albumet som dyker upp i oktober är Springsteens tjugonde studioalbum och är inspelat på fem dagar i studion han har hemma. Ron Aniello håller i produktionen. Totalt är det tolv låtar, varav nio är skrivna nyligen. Tre av låtarna är skrivna på 70-talet och tidigare outgivna. De två låtar som har släppts hittills hittar du månadens kassett. Det är del titelspåret och sedan är det ”Ghosts”. De övriga låttitlarna är Janey Needs a Shooter”, “If I Was the Priest” och “Song for Orphans” som är trion skrivna på 70-talet. De övriga sju låtarna är ”One Minute You’re Here”, ”Burnin’ Train”, ”Last Man Standing”, ”The Power Of Prayer”, “House Of A Thousand Guitars”, “Rainmaker” och “I’ll See You In My Dreams”.

På kassetten hittar du också ny musk från bland andra Hurula, First Aid Kit, Chris Stapleton och Aimee Mann.

En vän frågade var The Rolling Stones var när den de tjugoen låtarna från sjuttiotalet dök upp tidigare. Mitt svar har dröjt något, men kommer här. Här kommer tjugoen låtar med de rullande stenarna från Storbritannien. De har funnits med sedan slutet av maj 1962 då de bildades i London.

Absolut fantastiskt

Skivan ”Exile on Main Street” toppar många gånger kritikers listor över de allra bästa albumen genom tiderna. Det här dubbelalbumet spelades in i södra Frankrike nära Villefranche-Sur-Mer i den hyrda villan Nellcôte. Vi börjar den här Stones-utflykten med ”Loving Cup” från det albumet. Lite senare kommer vi även att höra ”Tumbling Dice” och ”All Down the Line” från detta album.

De mest omtalade medlemmarna i The Rolling Stones uppsättning genom åren är Mick Jagger, Charlie Watts, Ron Wood, Keith Richards, Bill Wyman, Brian Jones och Mick Taylor. Det är några till som passerat på ett eller annat sätt som bandmedlemmar eller kanske inte fått riktigt erkännande för att de spelar med gruppen. Den andra låten vi hör kommer från slutet av 80-talet när Stones släppte skivan ”Steel Wheels”. Därifrån bjuder jag på ”Rock and a Hard Place”. ”Beast of Burden” och “Miss You” som följer som låt tre och fyra är från albumet ”Some Girls”, som släpptes 1978.

Näst på tur är ”Goats Head Soup” från 1973, som bidrar med den tårdrypande ”Angie” och den alltför aktuella låten om polis som tar fel på person i ”Doo Doo Doo Doo Doo (Heartbreaker)”. Därefter är vi tillbaka till ”Exile on Main Street” från året före och de redan nämnda låtarna. Vi tar oss ytterligare ett år bakåt i tiden till ”Sticky Fingers” och avnjuter ”Brown Sugar”, ”Sister Morphine” och den countrydrypande ”Dead Flowers”. ”Let it Bleed” släpptes 1969 och öppningsspåret är ”Gimme Shelter”. Där sjunger Mick Jagger duett med den underbara rösten som tillhör Merry Clayton.

På mitt födelsår dök ”Beggars Banquet” upp och därifrån hämtar vi mästerverket ”Sympathy for the Devil”. Den resterande delen av den här listan håller vi oss i olika delar av 60-talet tillsammans med bland andra Keith Richards och lyssnar på ”Ruby Tuesday”, ”Mother’s Little Helper”, ”Let’s Spend the Night Together”, ”Under My Thumb”, ”The Last Time”, ”Play With Fire”, ”19th Nervous Breakdown” och inget mindre än ”Jumpin’ Jack Flash”.

På vissa håll i det avlånga landet Sverige har det inte bara varit pandemi. Det har också varit den kallaste juli-månaden sedan 1962. Det gäller för Mora, Sveg och Storlien. Anders Tegnell har också berättat att vi bör jobba hemma hela hösten om vi kan det. Ljushuvudet, eller snarare orangehuvudet, boendes på adressen 1600 Pennsylvania Avenue, Washington, DC, visar på sin brist på empati och rasism gång efter annan.

Blandband

Vi behöver en fortsatt stor dos av musik för att stå upp. AC/DC:s ”Back in Black” firade nyss 40 år. Det firar vi med den inte helt diskreta “Let Me Put My Love Into You”. I övrigt finns det gott om nyheter bland annat hittar du Shooter Jennings när han sjunger tillsammans med sin basist Ted Russel Kamp. Jennings sitter också bakom producentspakarna i den nya Marilyn Manson-låten, som du hittar på månadens kassett. ”We are Chaos” är både titeln på singeln och på albumet. Det senare släpps den 11 september och kommer även att komma ut på kassett för oss som gillar det.

I övrigt får ni leta er fram på detta ganska generösa 90-minutersband. Jag återgår till semester.

60-tal. 70-tal. 80-tal. 90-tal. 00-tal. Nu har vi vandrat genom ett gäng decennier och det är dags för det förra tiotalet. Helt enkelt 10-talets tid är här. En del av de låtarna har ni redan fått sedan tidigare, men här kommer en dos till av vårt senaste decennium.

Absolut fantastiskt

John McCauley är en av krafterna bakom de båda inledande låtarna. Först kommer ”Christ Jesus” med Deer Tick och sedan ”Million Dollar Bill” med Middle Brother.  Justin Townes Earle sjunger ”Harlem River Blues” och Mike Cooley i Drive-By Truckers sjunger om “Birthday Boy” innan det blir dags för Lucero att riva av ”Can’t You Hear Them Howl”. Det är lätt att tro att den senaste låten inspirerats en del av The Rollling Stones.

Jag har en förkärlek för singer-/songwriters eller i alla fall artister åt det hållet. Jag är fullt medveten om att jag lever i den filterbublan och har för tillfället få avsikter att ta mig ur den bubblan. Därför följer ett helt gäng av låtar från den kategorin av artister. Först ut är ”Tough Folks” med American Aquarium där BJ Barham är centralfigur, ledare och låtskrivare. Därefter blir det John Moreland som sjunger om en ung kille som går hem från skolan med nyckeln hem runt halsen i ”Latchkey Kid”. John Fullbright tar vid och ger oss ”High Road”. Dawes där Taylor Goldsmith är låtmakare tar oss med till LA i ”Time Spent In Los Angeles”. Vi rockar sedan vidare med Delta Spirit i ”Bushwick Blues” för att sedan växla till ”The Quotidian Beasts” med Phosphorescent.

Det tar faktiskt inte slut med den tidigare nämnda kategorin nu heller. Vi fortsätter med Hayes Carll och ”The Love That We Need”. När Brian Fallon hade igång sin grupp The Gaslight Anthem gav han oss bland annat ”Queen of Lower Chelsea”, som sedan följs av den sverigeälskande Israel Nash i ”Rexanimarum”.  Hiss Golden Messenger sjunger om ”Biloxi” och Jesse Malin om ”Boots of Immigration”. Duon Caleb Caudle och kanadensaren Daniel Romano avslutar de här låtskrivarna på den här listan med ”Uphill Battle” respektive ”Dead Medium”.

Vi avslutar den här uppdateringen med Long Beach-rockarna Rival Sons som står intill oss i ”Stood By Me” och allra sist ut pumpar Tame Impala upp oss med ”Elephant”.

En tredjedel av året har passerat. Knappt hälften av de månaderna har jag själv spenderat i soffan oavsett om det varit arbetstid eller fritid. Jocke Berg sjunger om att fly till musiken. Det är åtminstone ett sätt att få lite mental terapi i dessa tider. Jag håller på traditionen och fyller på med de album som är bättre än de andra och som huvudsakligen släppts de senaste två månaderna.

 

Du hittar samtliga av årets bästa album samlade i den här spellistan. Hänger du med där har du redan haft en uppdaterad lista i en veckas tid. Resultatet från januari och februari har fått sällskap av det som jag lyssnat på under mars och april och som också är bättre än bara bra.

 

 

American Aquarium – Lamentations
Det är märkliga tider. Den här plattan är släppt i maj. Den första maj. Den får vara med i alla fall. Därför att jag sjunger som jag vill. BJ Barham är sångare, låtskrivare och bandledare i American Aquarium. Han har gjort ett av årets hittills bästa album med Shooter Jennings bakom produktionsspakarna. Förhoppningsvis är konsertlivet igång igen till i oktober. Då är American Aquarium inbokade i Stockholm och jag tror att det kan bli en magisk kväll. Passa på att lyssna på ”Before The Dogwoods Bloom”, ”Start With You” och ”A Better South” för att förstå varför du också kommer att vilja vara där i oktober.

 

 

Brendan Benson – Dear Life
Han sjunger och spelar gitarr tillsammans med bland andra Jack White i The Raconteurs. Nu har Brendan Benson släppt ett till soloalbum. Passa på att lyssna in dig på ”Evil Eyes” och ”Who’s Gonna Love You?”.

 

Brian Fallon – Local Honey
Det är något av honung för mina öron att höra Brian Fallons röst och melodier på hans tredje soloalbum. Det är åtta låtar, som tillsammans klockar in på dryga halvtimmen. Det är inga rockstänkare med den här gången. Det är berättelser om vardagen och vardagens människor. Jag tipsar om att du kan använda ”Hard Feelings” som ingång om du vill förstå dig på den här plattan. Fallon skulle varit i Stockholm och spelat lördag den 25 april, vilket nu är flyttat till februari nästa år.

 

Caleb Caudle – Better Hurry Up
Ett album inspelat i början av förra året i Cash Cabin. Caudle spelade låtar från albumet när han besökte Stockholm i april förra året och nu har albumet äntligen sett dagens ljus. Han har hjälp från bland andra Elizabeth Cook, John Paul White och Gary Louris på några av låtarna.

 

Daniel Romano – ”Visions Of The Higher Dream”
Det här albumet kan du, åtminstone än så länge, bara komma åt via att ladda ner det från Bandcamp. Romano släppte det under sin Coronakarantän. Förhoppningsvis kommer det även upp på alla strömmningstjänster. Ett alldeles utmärkt album, som har ett starkt släktband till Modern Pressure-albumet. En av mina personliga favoriter är låten ”Lilac About Thy Crown”.

 

Darrell Scott – Darrell Scott Sings the Blues of Hank Williams
Darrell Scott gör bluesversioner av nio Hank Williams-låtar. Mer behöver inte sägas.

 

Gabe Lee – Honky Tonk Hell
Här får du en blandning av rock från södra Usa, honky tonk-stänkare och vackra pianoballader. Det är Gabe Lees andra album och en uppföljare från fjolårets mer lågmälda och utmärkta debut. Hittills flyger nog Lee under radarn för många, som egentligen borde ha vett att lägga mycket tid på att lyssna på hans underbara melodier och texter. Passa på att lyssna på exempelvis ”Emmylou”, ”Great Big River” och ”Imogene”.

 

John Anderson – Years
Plattan är inspelad i Easy Eye Sound-studion. Följdaktligen är det också Dan Auerbach som tillsammans med David Ferguson som har procducerat John Andersons ”Years”. Auerbach har också varit med och skrivit låtarna. Du kan göra ett nedslag i vilken som helst av de tio låtarna och hitta en favorit.

 

Lilly Hiatt – Walking Proof
Lilly Hiatts fjärde album är här. Det är i mina öron det bästa hon gjort hittills. Jag skulle gärna se henne live också för att få en ännu bättre upplevelse av hennes samlade katalog. Öppningslåten ”Rae” är skriven till Lillys syster Georgia Rae Hiatt. Det är en bra början på ett album som växer desto längre in i det jag kommer och det växer också med antalet genomlyssningar.

 

Lucinda Williams – Good Souls Better Angels
Hon är en av artisterna som skulle uppträtt på STHLM Americana i juni. Festivalen är flyttad till nästa år och jag hoppas att Lucinda kommer då istället. Rå, skitig rock är vad som bjuds på goda själar och bättre änglar. Hennes skönt hesa röst sjunger om att ”Pray the Devil Back to Hell”. Duger inte den för dig kan du alltid ge dig på ”Down Past The Bottom”.

 

Ron Pope – Bone Structure
Ron Pope skulle likt Brian Fallon varit i Stockholm och spelat den 25 april. Hela Popes turné är inställd och i dagsläget finns inga nya datum. Det som däremot finns är ett sprillans nytt album med Ron Popes fängslande röst, som berättar historier om hjärta och smärta.

 

Sadler Vaden – Anybody Out There?
Titellåten är skriven och inspelad tillsammans med Audley Freed, som tidigare varit med i The Black Crowes. Lyssnar du på Chris Shifletts pod Walking the Floor med Sadler Vaden får du veta mer om det samarbetet. Behöver du förstå varför du ska lyssna på det här albumet ska du börja med ”Be Here, Right Now”, som ligger näst sist på albumet.

 

The Steepwater Band – Turn of the Wheel
Rätt fram, rå och smutsig rock ’n’ roll är ett sätt att beskriva The Steepwater Band. Rötterna finns i Chicago för Jeff Massey, Eric Saylors, Joe Bishop och Joe Winters som är kvartetten som utgör bandmedlemmarna. ”Make it Right” gör det enkelt att förstå varför du ska ge de här herrarna en chans på vad som är deras sjunde studioalbum. Behöver du stöd i ditt lyssningsbeslut kan du tänka Faces, Bad Company eller The Rolling Stones.

 

Whiskey Wolves of the West – I Can’t Take Me Anywhere
Sydstatsrock som ibland blandas med lite blaxplotation och mycket stämsång. Stämmer det in på något du gillar på menyn? Då är Whiskey Wolves of the West något för dig. Passa på att lyssna på det inledande titelspåret och “Asking for a Friend” för att få en bättre uppfattning.

 

The White Buffalo – On the Widow’s Walk
Shooter Jennings har producerat ”On the Widow’s Walk”. Det är som vanligt fyllt med små kolsvarta berättelser, våldsamma, fyllda med sorg, fyllda med längtan efter kärlek och hopp. Det är också kryddat med Jake Smiths starka och känslosamma röst, som får nackhåren att ställa sig upp. Sökande ögon, som letar efter kärlek. Gräset växer i askan. Att få förlora sig i kärleken igen. Att hitta rätt person att dela kärleken med, sjunger Jake Smith. Att tillsammans upptäcka kärleken på nytt. Det är den hoppfyllda avslutningen av ett album, som kommer att få mycket av min tid det här året.

 

I saknaden efter konserter har det släppts en hel del bra livealbum på Spotify, Bandcamp och Nugs.net. Jag väljer att lyfta fram Lars Winnerbäck, Ulf Lundell, Father John Misty och Jason Isbell and The 400 Unit bland många andra. Ett par låtar från dessa album har också letat sig in på månadens kassett.

Blandband

 

I övrigt hittar ni i vanlig ordning rätt många nyheter i den här månadens skörd. Det är låtar från kommande album. En oväntad kombination kanske är att Danzig ger sig på att tolka Elvis Presley. Det första smakprovet från det albumet hittar du insprängt här. Precis som förra månaden är det också en dubbelkassett, vilket behövs i dessa tider.

Allison Becker som kommer ut och viftar undan bollen i ett friläge på Carrow Road. En cross från Trent Alexander-Arnold över till ytterbackskollegan Andy Robertson, som med två tillslag hittar Mohammed Salah för ett nickmål. Kapten Jordan Henderson och vicekaptenerna Virgil Van Dijk och den outtröttlige James Milner. Det alternerande mittfältet som maler ner motståndet både defensivt och offensivt med generalen Fabinho, Gini Wijnaldum, Naby Keita, Alex Oxlade-Chamberlain, Adam Lallana och förvärvet under januarifönstret Takumi Minamino. Trion i anfallet där jag redan nämnt en, men som blir dödligare än en skorpion tillsammans med Roberto Firmino och Sadio Mané. Adrian som täckte upp för en skadad Allison. Van Dijks mittbackskollegor i det starkaste försvaret i något klubblag just nu, 22-årige Joe Gomez, Joel Matip och Dejan Lovren. Superavbytaren Divock Origi, den lilla Hulken Xherdan Shaqiri och den under säsongen långtidsskadade Nathaniel Clyne. Lite inhopp från U23-laget. Och sist men absolut inte minst. The Boss! Han som under ett antal år byggt upp det här mästarlaget. Jürgen Klopp. Tanken var att lansera den här listan samma dag som Liverpool Football Club blev mästare i England igen. Den nittonde titeln, kanske den mest efterlängtade av dem alla?

Absolut fantastiskt

 

I år har bröderna Chris och Rich Robinson försonats och åker på turné och spelar hela The Black Crowes debutplatta ”Shake Your Money Maker” och många fler av gruppens hits. Det får till och med mig att bli sjuk av nostalgi. Jag längtar redan till Antwerpen i november då jag äntligen ska få möjligheten att se The Black Crowes live. Om det nu inte blir inställt på grund av rådande pandemi. När plattan kom för trettio år sedan, det vill säga samma år som Liverpool senast vann engelska ligan, lyssnade jag mycket på en cover av Otis Redding-låten ”Hard to Handle”, som var låt nummer sex på ”Shake Your Money Maker”. Här inleder den spellistan Absolut fantastiskt, som gör sin debut idag.

Spellistan kommer alltid att innehålla 21 låtar. Jag samlar alltid de tjugoen bästa albumen från varje här också. Antalet är valt av anledningen att 21 är oslagbart, till exempel i Black Jack. Det är också oslagbart på hockeyrinken. Där bar Peter Forsberg det tröjnumret och han är bäst i Sverige genom tiderna. Du kommer att hitta gamla låtar, som jag inte hört tidigare. Nya låtar som är fantastiska. Gamla låtar som jag hört tusentals gånger, som fortfarande är fantastiska. Guldkornen. Nålarna i höstacken. Grädden på moset. Ibland kommer sannolikt uppdateringar av hela listan, ibland bara delar, ibland kan det bli teman och ibland bara lösryckta fantastiska låtar. Låtar lika vackra som ett Trent Alexander-Arnold inlägg, som möts av Roberto Firmino och smeks upp i krysset. Passa gärna på att följa spellistan. Den kommer att uppdateras med jämna och ojämna intervall. Tyck också till om du har förslag på fantastiska låtar.

Vad innehåller då den första utgåvan mer för fantastisk musik? Du får ge dig in i drömmarnas värld med Bob Dylan, lyssna extra noga på texten i den hundrafemtonde drömmen. Tillsammans med The Beatles hör vi hur gitarren gråter. Gitarrgudarna Eric Clapton och Duane Allman hör du i den omåttligt vackra ”Layla”. David Bowie berättar om mannen som sålde världen och Bruce Springsteen framför ”Born to Run”, som en stilla bön i jämförelse med den Jim Steinman-liknande och bombastiska version låten oftast hörs. I år är det sexton år sedan Brendan O’Brien mixade om ”Black” från Pearl Jams debut ”Ten” till samlingsplattan ”Rearviewmirror (Greatest Hits 1991-2003)”.

Dolly Parton sjunger låten handlar om vänskapen till den amerikanske sångaren och gitarristen Porter Wagoner. Vi träffar också predikantens son tillsammans med Dusty Springfield. Tillsammans med Simon & Garfunkel stöter vi på den gamle vännen mörkret när vi lyssnar på det särskilda ljud som tystnaden för med sig. Att måla svart är något som The Rolling Stones hjälper till med. Lite mer bisarrt blir det sedan när vi parar ihop Led Zeppelins ”We’re Gonna Groove” med Dave Grohl och Lemmy i projektet Probot och låten ”Shake Your Blood”. Spellistan har också ett svenskt stråk där Ulf Lundell, Magnus Lindberg, Eldkvarn och Roger Karlsson medverkar. Efter turen till Österlen får vi tillsammans med Bon Scott och bröderna Young nobben.

Rundar av den första utgåvan av den här spellistan med ett original från mannen som skrev den första låten på listan. Otis Redding är på partyhumör även här när han sjunger ”I Can’t Turn You Loose”. Allra sist ut på den här första utgåvan av spellistan Absolut fantastiskt hämtar jag från en grupp som bildades 1959 i Liverpool. De hade Brian Epstein som manager, samme Epstein som också var manager till The Beatles. Lyssna på Gerry & The Pacemakers som sjunger ”You’ll Never Walk Alone”. När jag lyssnar den går alltid tankarna till minuterna innan avspark på Anfield Road när Liverpool spelar och hela stadion sjunger med. Då reser sig håret upp över hela min kropp ståpäls och en alldeles underbar känsla. Kanske kommer dagen senare i år när Liverpool FC blivit mästare i England för nittionde gången. Första gången på trettio år och första gången i Premier League. Mottot som gällt för klubben de senaste åren är ”We are Liverpool. This means more.”. #YNWA

Allra sist men också något som verkligen betyder mycket just nu. Kom ihåg att tvätta händerna!

Låtar 2012-2019 [Deluxe Edition]

Publicerat: 10 januari, 2020 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Drygt 106 timmar eller nästan fyra och ett halvt dygn. Det är vad som krävs av dig som vill ta dig igenom den här listan med fantastiska låtar från 2012 och framåt.

 

Jag lämnar det till dig hur du vill ta dig igenom en lista som startar med Jason Isbell och avslutas med hans vän John Prine.

Låtar 2012-2019 [Best of]

Publicerat: 6 januari, 2020 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nu är det slut. Det får vara nog. Vi har kommit till vägs ände. Det tog nästan sju år att ta oss hit, men nu är det över.

 

Det är sista påfyllningen i den här spellistan. Nästa år börjar vi fylla på ett helt decenniums spellista med de bästa låtarna. Det här är så nära komplett det blir i den här världen för 2010-talet. Det saknas några år i början, men sedan är vällfyllt.

Årskrönika 2019

Publicerat: 21 december, 2019 i Julskiva, Julskiva 2019, Musik, Musiktips
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Utvecklingen av livescenen i Stockholm har rört upp en del känslor under året. Det är själva scenen som artisterna står på som varit i fokus för debatten. Det och ibland vad en innerstadsbo borde tåla. Några av de scener som stängts eller hotas av stängning eller minskade möjligheter att genomföra konserter på är Kägelbanan, Mosebacketerassen, Melodybox och Debaser Strand. Anledningarna till de här förändringarna eller hoten om förändringar är olika.

 

Stängning på grund av klagomål från grannarna, behov av att renovera vägbanan ovanpå klubben, rivningskontrakt och en del annat. Det är i trist när underbara scener för musiklivet försvinner i vår vackra huvudstad. Det som hänt vid andra tillfällen när ställen stängts ner är att det dykt upp ersättare. Att livemusiken skulle tystna känns som en föga trolig utveckling. Även om saknaden kan vara stor efter scener som Debaser Medis, Debaser Slussen och Kägelbanan kommer det att finnas ersättare.

Musiksverige är en intresseorganisation som kommunicerar och driver den samlade musikbranschens frågor. De samlar artister, kompositörer, textförfattare, musiker, managers, producenter, musikbolag och musikförläggare i Sverige. Organisationen presenterar även siffror på hur stora intäkter som kommer från bland annat musikfestivaler och konserter. De färskaste siffrorna kommer från 2017. Då uppgick konsertintäkterna i Sverige till cirka sex miljarder kronor. Det är en ökning med ungefär femtio procent sedan 2009. Det finns alltså en hel del pengar som omsätts på den svenska konsertmarknaden och marknaden ökar.

Där det finns tillräckligt mycket pengar brukar det också dyka upp personer som vill ta en del av den kakan för sig själva. En del av de personerna kommer att vara de står för konsertlokalen på ett eller annat sätt misstänker jag. En del av de stora pengarna kommer säkerligen att hamna i de stora arrangörernas och lokalernas fickor. Jag tänker på scener som Tele2 Arena, Globen, Hovet och katastrofen Friends Arena. Den sistnämnda borde förbjudas i musiksammanhang i mina ögon och öron. Ljudkatastrofen från början är en sak, men logistikmisären vid insläppet några år senare i samband med The Rolling Stones senaste besök i Stockholm lämnar minnen som får mig att vilja krypa ihop i fosterställning och söka primalskriksterapi. Logistiken när 50 000 personer skulle ta sig ifrån konserten med Guns N’ Roses är ett annat exempel på att den arenan borde förbjudas i musiksammanhang.

Om vi istället koncentrerar oss på bra ställen för livemusik i Stockholm vill jag lyfta fram några stycken. Vill du gå på konserter och sitta ner och ändå få en bra upplevelse? Då finns vackra och fantastiska Cirkus på Djurgården. Ibland blir det också en blandning av stå och sittplatser här. Du kan även passa på att ta dig till Mosebacke Torg och in på Södra Teatern för att sittande uppleva fantastiska konserter i en underbar miljö. Ibland bara sittande och ibland en mix med stående publik på parkett är vad du kan få på nära Centralstationen om du gör ett besök på Vasateatern i samband med någon spelning.

Kan du inte tänka dig att sitta överhuvudtaget när det är dags för att gå på konsert? Då kan du exempelvis ta röda linjen till Hornstull och promenera ner mot Liljeholmsviken. Där hittar du både Bar Brooklyn och Debaser Strand. Två utmärkta konsertställen. Längs med röda linje vid Zinkensdamm kan du gå ner i källaren till Southside Cavern och vara med på en liten och intim spelning.

Om vi byter till tunnelbanans gröna linje finns det möjligheter att gå på sådana ställen som Bryggarsalen, Scalateatern, Scalateaterns källare, Nalen, Nalen Klubb, Stacken, Twang och alldeles lysande Slaktkyrkan. Jag tror och hoppas att det dessutom kommer att dyka upp mer ställen. Ett exempel på det är Münchenbryggeriet som enligt ägaren ska bli ett nytt konsert- och kulturcentrum vid sidan av konferensverksamheten som ryms där i dag. Där finns 9 000 kvadratmeter bestående av 23 rum, salar, salonger, kök och andra utrymmen. Harry Byrne som är en av de som tagit över den verksamheten berättade för DN att han inte har bråttom.

”Det jag tittar på just nu är våren och sommaren 2020. Northern Trails americanafestival den 13–14 juni nästa år är vår första bokning. Det är galet nu för tiden, artister försöker få spelningar ett eller ett och ett halvt år i förväg. Just nu bokar jag ingenting direkt. Jag vill sköta det lugnt, skapa bra produktion, bra service, så att banden vill spela här. Det jag gör nu är att gå igenom vilken genre som passar i vilket rum. Bygga upp en atmosfär i varje rum.”

Utöver de här inomhusställena finns det sommartid möjlighet till musikupplevelser utomhus på ställen som Lasse i Parken, Trädgården, Gärdet, Gröna Lund och Skansen. Bara för att vara extra tydlig med det sistnämnda alternativet. Det är inte Allsång på Skansen som avses. Det spektaklet undviks lämpligen av samma anledning som greve Dracula undviker dagsljus.

Det här är verkligen inte någon komplett genomgång av livescenerna i Stockholm. Det finns många fler. Bara för att nämna några så slänger jag upp Berns, Geronimos och Konserthuset. Några av de befintliga kommer säkerligen att stängas igen och bli andra verksamheter. Nya kommer att blomma upp och ge oss livemusikälskare nya kyrkor att gå till för att dyrka. Jag känner mig lugn i det avseendet. För egen del kan jag också notera att i stort sett alla artister jag vill se livslevande på en scen gärna verkar landa här för att göra ett eller flera framträdanden.

En liten bit in i oxveckorna kommer var det tänkt att bli två fantastiska upplevelser. Nu blir det en och ett halvårs väntetid på den andra. Onsdag den 22 januari dyker Sturgill Simpson upp för att spela på Vasateatern. När den maxas finns det plats för 800 personer. Söndag samma vecka skulle Tyler Childers spela på Slaktkyrkan. Där går det att klämma in 600 personer samtidigt. Childers spelning har flyttats till den sista juni eftersom att han blivit nominerad till en Grammy i hemlandet. I februari ger de båda herrarna sig ut på en gemensam Usa-turné med Simpson som huvudakt. Då kommer de att spela på något större ställen. Det görs stopp på The Gorge Amphiteatre i George, Washington, Madison Square Garden i New York och United Center i Chicago. Publikkapaciteten på de ställena är i samma ordning de är nämnda, 27 500, 20 000 och 23 500. Jag får känslan av att amerikanarna har fler som förstått storheten hos Childers och Simpson och är på samma gång tacksam att få se dem på närmare håll och på mer intima scener än vad som skulle vara alternativet i den svenska huvudstaden.

Punktliga insatser I

Musikhistoria på SVT

Årets musikhistorielektion: Det svenska popundret (SVT Play), sex avsnitt sprängfyllda med fakta, utan en tråkig sekund, skriver Jan Gradvall i DI Weekend. Han fortsätter, Lärare kan använda dem i svenska skolor, både i musikundervisningen och på historielektionerna. Passa på att följa med på den här fantastiska svenska musikresan, säger jag.
Årets bok på nattduksbordet I: Bosch, säsong 5 (HBO). Det är som vanligt fantastiskt filmat med vackra LA-bilder.
Årets bok på nattduksbordet II: When they see us (Netflix). Stark berättelse om The Central Park Five. Fem unga färgade killar blir oskyldigt anklagade för våldtäkt. Baserat på en verklig händelse.
Årets bok på nattduksbordet III: Hasan Minhaj är fortsatt lysande i Patriot Act (Netflix).
Årets sent ska syndaren vakna: The Wire, säsong 1-5 (HBO), efter att ha haft den remastrade versionen som sällskap under stora delar av semestern vill jag stämma in i hyllningskören om att det här är en av de bästa serierna genom tiderna.

Osignad USA-etta

 

Årets EP I: Dirty Honey – ”Dirty Honey”. Det här är det första bandet någonsin som varit etta på Billboards singellista för Mainstream Rock utan att ha ett skivkontrakt. Låten som tog sig upp till toppen är den lysande ”When I”m Gone”, som startar den här kvintetten av sånger. Det osar Led Zeppelin, Guns N’ Roses och AC/DC i influensköket på ett utsökt sätt.
Årets bok på nattduksbordet IV: Babylon Berlin (SVT), en hopklippt version av säsong 1 och 2. Dekadens och korruption i Europas mest påkostade serie någonsin. Kriminalkommissarie Gereon Rath från Köln skickas för att lösa ett fall i Berlin. Allt utspelar sig under Weimarrepubliken, i slutet av 1920-talet, då fattigdomen och arbetslösheten står i stark kontrast till de rikas överflöd.
Årets bok på nattduksbordet V: Our Boys (HBO), är baserad på verkliga händelser. Vi får följa Simon, en israelisk terrorutredare, som söker svar på varför den palestinske tonåringen Mohammed Abu Kedheir mördades.
Årets bok på nattduksbordet VI: Chernobyl (HBO). Johan Rencks serie om kärnkraftsolyckan på våren 1986.
Årets huvudstadsskildring I: I ”Stockholm i okt” fångar Lasse Winnerbäck en av de vackraste synerna i vår vackra huvudstad. Den brinner i oktober och det fångar Lasse med strofen ”Som trädens alla färger när du ser dom från Skanstullsbron”.

Årets konserter
Konsertåret 2019 har många gånger visat sig från sin allra, allra bästa sida och låtit sin sol skina över mig och resten av publiken i de heliga konsertlokaler och utomhusscener jag haft förmånen att besöka. Här kommer en kort genomgång av de allra bästa upplevelserna från året.

Bästa konserten 2019

1 – Joel Alme – Slaktkyrkan
Jag undrar för mig själv hur det överhuvudtaget är möjligt att sammanfatta de senaste nittio minuterna? Det är svärta. Det krävs smärta. Utan de ingredienserna blir det ingen riktig konsert. Joel Almes talang möter en mer än entusiastisk publik, som lyder varje vinkning. Smärtan och svärtan i texterna får mig att stanna upp och bara stillastående kippa efter andan när jag försöker förstå hur bra den här kvällens spelning är. Är det en spelning som inte glöms bort i första taget? Absolut! Är det en fantastisk spelning? Nej! Den är bättre än så. Den är allra bäst på de tio månader som gått av det här året. Och när det har gått tolv månader är den bästa av alla liveupplevelser i år.

2 – The Sheepdogs – Nalen Klubb
Det är helt omöjligt att inte ryckas med i spelglädjen som bokstavligen sprudlar på scenen. När jag ser Jimmy Bowskill smeka fram riffen på sin gitarr med ett leende från öra till öra blir till och med jag danssugen. Gunget som samspelet mellan Ryan Gullen på bas och Sam Corbett på trummor framkallar måste fångas upp av det svenska nationella seismiska nätet. Shamus Currie fyller utrymmet mellan orden och bokstäverna i broder Ewan Curries sång med skön klaviatur och trombon. Fredrik Strage skrev i dag på sitt Instagram om att den här dagen innehåller årets mest spektakulära konsertkrock med Ladytron, Smashing Pumpkins och Nick Cave på samma kväll. Jag kan bara säga att Strage helt missat dagens vinnare. Känslan i mig är att betygsskalan inte riktigt räcker till. The Sheepdogs spräcker taket.

3 – Low Cut Connie – Kägelbanan
Kvällen avslutas sedan en trappa ner på Kägelbanan i det som kan vara scenens sista spelning någonsin. Om du ska avsluta något så ska det göras på topp. Det är också vad det blir. Det är kvällens andra verkliga överkörning. Jag har aldrig hört Low Cut Connie innan. Men herregud vad jag kommer att lyssna efter det här! Om du korsar Jerry Lee Lewis med Freddie Mercury och Pelle Almqvist från The Hives. Sedan fyller du på med Elton Johns rockande musik från inledningen av 70-talet, då kommer du att få Adam Weiner, Low Cut Connies frontman. Det är helt omöjligt att inte ryckas med i intensiteten i den bokstavligen svettsprutande Weiners energi. Kägelbanan hoppar, dansar och kokar efter en lång dag av underbar musik.

4 – Daniel Romano – Kägelbanan
Det är tre på eftermiddagen och temperaturen utomhus är säkerligen dryga 30 grader i solen. Det är rätt fullt i publiken inne på Kägelbanans större scen. Daniel Romano kommer upp på scenen iklädd skjorta, stickad tröja, kavaj och solglasögon. Det står i stark kontrast mot trummisen som har på sig sportshorts, hipsterkeps och solglasögon. Det som väntar på oss är något i gränslandet mellan Dylans elektriska debut 1966 och Neil Youngs gitarrmanglande riff tillsammans med Crazy Horse. Inte en sekund i setet slösas bort med mellansnack och låtarna vävs in i varandra. Alla låtar är arrangerade med intensitet och frenesi för ögonen. Fantastiskt och underbart är ord som dyker upp i mitt minne när jag tänker tillbaka på de här fyrtiofem minuterna som startade klockan tre på eftermiddagen.

5 – Avantgardet – Trädgården
Det är första gången jag har förmånen att se Avantgardet. Det är sannerligen inte den sista. Rasmus Arvidsson är en fantastisk frontman till det här popundret från Nybro. Det är ett av Sveriges bästa liveband i mina öron. Underbart samspel med publiken och massor av kärlek tillbaka till bandet från publiken. Det är många fantastiska poplåtar som hinner avverkas under den två timmar långa spelningen. Allra, allra bäst i mina öron låter det när raderna ”Hög i gränder i London, En hög i rännstensdiket, Hög i gränder i London, Hög men så bottenlöst låg” klingar fram. Det är skönhet och mörker på samma gång. Det är fantastisk musik och en låt som får folk att undra hur du mår.

En kväll som inte skulle hänt

6 – Ian Noe – Twang
Dave Cobb har sagt att han gillar bra röster. Det här något bortom bra. Ian Noe har en makalös röst och skriver fantastiska låtar. Han har dessutom förmågan att få dem att leva när han framför dem rakt upp och ner på Twangs lilla scen med en gitarr i famnen. Minnet av den här kvällen är något som kommer att stanna med mig oerhört länge. Det är en verklig ynnest att få uppleva en artist med den här förmågan i ett så litet och intimt format som det blir i den här källaren på Katarina Bangata. Jag har problem att formulera superlativen för att det mesta känns för futtigt för att beskriva den här talangen. Jag är åtminstone överlycklig att den här kvällen verkligen har hänt, även om jag får nypa mig hårt i armen för att förstå att det verkligen är sant.

7 – Rival Sons – Münchenbryggeriet
I ett av inte så många mellansnack berättar Jay att ”Jordan” hjälper till att hantera sorg. Det är inget vi behöver göra ikväll. Spelglädjen i musiken och närvaron på scen är en stark naturkraft. Jay Buchanans sång och Scott Holidays riff gör vem som helst glad en gråmulen måndagskväll i början av mars.

8 – First Aid Kit – Globen
När jag sedan vandrar på Arenavägen på väg mot bussen som ska ta mig från Gullmarsplan och hem vänder jag mig om. Jag förväntar mig att se Globen vara på väg att lyfta för att flyga iväg som ett rymdskepp. First Aid Kits rymdskepp. De känns som utomjordingar, inte bara som två systrar från Enskede. De är helt utomjordiskt bra och de äger Globen från och med nu. Till 2019 säger jag: ”Du kommer att få jobba hårt för att toppa den här januarikvällen”.

9 – The Sheepdogs – Münchenbryggeriet
Gitarristerna Ewan Currie och Jimmy Bowskill i The Sheepdogs äntrar scenen iklädda några av de snyggaste scenkläderna någonsin. Det går att känna gunget och groovet som ska komma bara genom att kolla in klädseln. De lämnar ett hål i mitt hjärta när uppvärmningen tar slut med underbara ”Nobody”. The Sheepdogs tar sig in på listan över årets konserter även när de är förband.

10 – Caleb Caudle – Bar Brooklyn
Det är generöst att spela sex låtar från nya skivan. De nya sångerna ökar min längtan efter att få höra den i sin helhet. Vi får alltså veta vad albumet kommer att heta och att det mastras i New York i morgon. Tillsammans med Drew Taylor och Mark Andrew Miller skapar Caleb Caudle magi när de framför alla de här underbara countrylåtarna. Leendet på mina läppar är mycket brett när jag tar bussarna det andra hållet när jag tar mig hem i Stockholmsnatten.

Sollidens kungar

 

11 – Ulf Lundell – Skansen
Det är som Lundell sade på scenen fortfarande sommar och temperaturen i huvudstaden ska nå 25 grader under morgondagen. Det är en bra sommar när jag fått se Lundell. På väg hem passar jag på att lyssna på den utmärkte berättaren Brent Cobb. Jag tittar upp mot Clarion Hotell och rum 674 när tunnelbanan kommer ut ur tunneln från Skanstull och tar vägen över bron till Gullmarsplan samtidigt som jag hoppas att Lundell också upptäckt ”Providence Canyon”. När jag petar ner minnena från en glädjefylld kväll kan jag också lyssna på Tyler Childers nya album ”Country Squire” eftersom att klockan passerat midnatt och det är fredag, alla skivsläpps heliga dag.

12 – Courtney Marie Andrews – Bryggarsalen
Höjdpunkterna står som spön i backen genom hela kvällen. En topp är gästspelet av The Tallest Man on Earth. Andra är att vi får ta del av nya, ännu outgivna sånger. Nyheten om att ett nytt album är på gång. Självklart också alla de gamla låtar Courtney Marie Andrews väljer att plocka ut från sin sångbok. Jag blir glad över att få vara i samma rum som en så begåvad person som jag tycker att hon är. En fantastisk röst som förtjänar en ännu större publik än kvällens utsålda Bryggarsalen.

13 – Johan Airijoki och Malmfältens Rockklubb – Kägelbanan
Nere på Kägelbanan väntar glöden i ”Helvetets lågor”, som inleder spelningen med Johan Aijrijoki och Malmfältens Rockklubb i sin Norrbottensblues. Ett fantastiskt namn på ett kompband för den delen. Det är en sådan känsla av otrolig inlevelse från scenen vi får uppleva. Vem visste förresten att klarinett kunde vara ett fantastiskt rockinstrument? Det får vi uppleva här. En tvättbräda försedd med diverse köksattiraljer spelar också en huvudroll. Får du chansen att se Airijoki spela live, tveka inte en sekund. Du får två tillbaka. Gripande och underbart är bara förnamnet.

14 – Ron Pope – Södra Teatern
Det är en helt underbar start på liveåret 2019 att få se Ron Pope stora delar av kvällen sitta vid flygeln och sjunga och berätta gripande, roliga och underfundiga historier om sitt liv och sin musik. Solen är uppe några minuter mer för varje dag som går och vi går mot ljusare tider. Den här kvällen gör det även betydligt ljusare i mitt sinne.

15 – The Hives – Gärdet
Det var på Luciakvällen förra året mina vägar korsades med ett The Hives i storform. Det var i ett betydligt mindre format då med en vild och hoppandes publik. Den här dagen har de bytt ut luciaklänningarna mot vit kavaj, vit skjorta, svarta byxor och skor och vita strumpor och Howlin’ Pelle Almqvist har även svart fluga när den timmeslånga energiboosten drar igång med ”Come On!”, ”Walk Idiot Walk” och “Main Offender”. Howlin’ Pelle är på sitt vanliga självklara och bästa humör när han ödmjukt förklarar att vi i publiken klappar mer åt när han står och kammar sig än när andra band spelat en låt.

Två bröder i en källare på hipstersöder

16 – The Brother Brothers – Twang
Att få förmånen att stå i en källare med knappa hundra andra personer en söndagskväll och höra stämsång i världsklass är en löjligt bra avslutning på veckan och starten på en ny. The Brother Brothers förtjänar en mycket, mycket större publik och spelställen än den här underbart intima kvällen. Jag tänker tankar om Central Park och närmare 800 000 personer i publiken, om ni hänger med på min liknelse?

17 – Joshua Ray Walker – Bryggarsalen
Det var första gången i Joshua Ray Walkers liv som han satte sig i ett flygplan för några dagar sedan. Då flög han till London och bytte plan för att ta sig till öppningskvällen på den här turnén. Jag hoppas att det inte dröjer länge innan han sitter på ett plan hit för fler turnéer. En underbar röst, sånger som förtjänar många lyssningar och en fantastisk närvaro på scenen. Mungiporna är nära öronen när det är dags att ge sig ut i den kalla och regniga oktoberkvällen, som på alla sätt vis stretar emot den glädje jag nyss upplevt.

Punktliga insatser II

”Hackensack” live

Årets ja-tack-det-här-vill-jag-ska-hända-2020 I: The Black Crowes kommer till Europa med sitt 30-årsjubileum av deras fantastiska debutalbum ”Shake Your Money Maker”. En av de bästa debuterna i rocken.
Årets EP II: Ward Hayden & The Outliers – “Can’t Judge a Book”. Den här EP:n har funnits till salu på bandets konserter sedan slutet av förra året. Från slutet av augusti finns den även tillgänglig för oss som gillar strömmande musik. Det är en nyskriven låt, ”Naturally Crazy” och sex covers. Bland annat en härlig version av ”Viva Las Vegas” och en skön version av Fountains of Waynes ”Hackensack”. Bandet hette tidigare Girls Guns & Glory och är fantastiska live. Förhoppningsvis kommer angör de Stockholm lite senare i höst när de kommer till den här sidan av Atlanten.
Årets bok på nattduksbordet VII: Gomorrah, säsong 4 (HBO). Få ljus i den här mörka skildringen av delar av den italienska knarkmaffian.
Årets bok på nattduksbordet VIII: Mindhunter, säsong 2 (Netflix), som utspelar sig 1980, något år efter den första säsongen. Vi återser FBI-agenterna Holden Ford (Jonathan Groff), Bill Tench (Holt McCallany) och Dr. Wendy Carr (Anna Torv). I Joe Penhall och David Finchers skapelse kretsar det den här gången kring ett fall i Georgia där systematiska mord av svarta barn ägt rum. Säsongen innehåller samma psykologiska obehagskänslor som kännetecknar vad Fincher-thrillers brukar göra.
Årets EP III: Kyle Daniel – “What’s there to Say” är där du hittar grundreceptet på heartland rock. Hör pianot som fyller ut mellanrummen, mellan text och gitarr i ”Born To Loose”. Wow!

Stockholmsskildring

Årets ja-tack-det-här-vill-jag-ska-hända-2020 II: Brendan Benson, Jack White, Jack Lawrence och Patrick Keeler som tillsammans utgör The Raconteurs gör en Europaturné med ett stopp i Stockholm.
Årets huvudstadsskildring II: I ”Klockorna” tar Ulf Lundell med oss till sina hemtrakter strax utanför huvudstaden. Baggesfjärden glittrar och vi vandrar över Skurubron tillsammans med Lundell och Tom.
Årets bok på nattduksbordet IX: 13 budord (Netflix), belgisk polis gäckas av en seriemördare.
Årets bok på nattduksbordet X: Wisting (Viaplay), en norsk polis i Larvik får bland annat jaga en amerikansk seriemördare.
Årets huvudstadsskildring III: ”Stockholm i december”, Ulf Lundells singel som släpptes i slutet av november och där han bland annat sjunger ”Gå upp på Solliden och ta en glögg, Och se ut över Söder där du föddes en gång, Ser du Sofia kyrka, under den var du ung och giftig, Och full av framtidssång”.

Årets album
Kan inte påminna mig något tidigare år där valet av ordning på den årliga och oslagbara listan med de tjugoen bästa albumen från innevarande år varit en större prövning. Den har orsakat samvetskval. Ångest. Sömnbrist. Eller det kanske inte var riktigt sant. Däremot har grupper av album prövats mot varandra på ett inte tidigare skådat sätt. Här är den nu. Ditt rättesnöre för vad som är årets bästa album.

Årets album

1 – Charles Wesley Godwin – Seneca
Det är målande, natursköna och ärligt. När du hör Charles Wesley Godwin sjunga stannar klockorna och tiden upphör. Det här är ett fantastiskt debutalbum. De 12 episka låtarna du hittar här är bara att njuta av om och om igen. När du kommer till ”Sorry For The Wait” kan du ta ett extra varv där.

Plats 2-6

2 – Joel Alme – Bort bort bort
”Jag har haft problem under extremt många år och passerat behandlingshem och psyken och ätit oändligt mycket mediciner. Men nu har det varit lugnt i många år. Mitt mående har gått upp och ner, men jag har inte flytt in i missbruk som förr.” Det berättar Joel Alme för DN i en av många personliga intervjuer i samband med att det efterlängtade nya albumet släpptes. 10-talets bästa album på svenska ”Flyktligan” handlade om familjen och släkten. På ”Bort, bort, bort” utgår berättelserna från Almes egna upplevelser bland annat hans psykiska utmaningar.

3 – The Raconteurs – Help Us Stranger
Jan Gradvall ger Brendan Bensons, Patrick Keelers, Jack Lawrence och Jack Whites senaste album en fyra i Dagens Industri. Gradvall skriver; ”Bortom 10 000-timmarsregeln, teorin om att det krävs 10 000 timmars övning för att bli bra på något, finns 30 000-timmarsregeln. Förkovran har nått sådan fulländning att varje penseldrag, stycke eller musikaliskt stycke blir värd att bevara. Jack White har nått dit. Hans gitarriff har nått samma nivå som Matisses collage och Joan Didions meningsbyggnad.” Jag kan bara hålla med Gradvall, men tycker att ”Help Us Stranger” är ännu bättre än hans bedömning.

4 – Ian Noe – Between the Country
Ibland blir jag extra glad att jag följer Savingcountrymusic.com. Den 31 maj recenserade de den här underbara plattan från Kentucky-sonen Ian Noe, vilket gjorde att jag upptäckte den. På ”Between the Country” dör människor, ljuset i världen skuggas ut av mörka moln om svåra tider, brustna hjärtan och oroliga tankar. Skivan är inspelad i Nashville i RCA Studio A och Dave Cobb står för produktionen. Ett starkt kvalitetstecken.

5 – Tyler Childers – Country Squire
Precis som på debutalbumet ”Purgatory” från Childers Sturgill Simpson ligger bakom produktionen även på Tyler Childers andra album. Han kommer till Stockholm i januari, vilket gör hela den månaden uthärdlig. Det vill inte säga lite kan jag lova. Det är en uppsättning av nio fantastiska berättelser som klockar in på dryga trettiofem minuter. Börja helt enkelt från början med titellåten och lyssna många gånger till avslutande ”Matthew”. Ett album som kommer att hamna på årets tio-i-topp.

6 – The Highwomen – The Highwomen
Brandi Carlile, Natalie Hemby, Maren Morris och Amanda Shires. Fyra fantastiska kvinnor som utgör grunden i den här supergruppen. I inledande låten ”Highwomen” får de dessutom förstärkning av den underbara röst som tillhör Yola. Därifrån är det bara att fortsätta. Då får du bland annat höra Brandi Carlile sjunga den omåttligt vackra ”If She Ever Leaves Me. En countrylåt om lesbisk kärlek som Amanda Shires skrivit tillsammans med Jason Isbell.

Plats 7-11

7 – Sturgill Simpson – Sound & Fury
Är det en film? Är det album? Sanningen är att det är båda delarna. Det är Sturgill Simpsons senaste bidrag till kulturarvet. Någonstans kan jag tycka att låten ”Make Art Not Friends” berättar lite om vad det här är. Du kan välja attfölja med på resan eller bli akterseglad. Sturgill Simpson går sin väg och utvecklas vidare. Svängiga melodier samsas med tunga riff och texter som refererar till honom själv i många stycken. Lättsmält? Nej! Bättre än bra? Ja!

8 – Lars Winnerbäck – Eldtuppen
När Stockholm är kallt i oktober känns det tryggt att Lasse Winnerbäck återvänder under sin favoritårstid och värmer mig. En samling av sånger som startar längs E4:an med utsikt över Vättern. Släpp mig var som helst i världen så tar Lasse med mig hem. Titelspåret och ”Tror jag hittar hem” är mina favoritspår just nu.

9 – Josh Ritter – Fever Breaks
Det här är Josh Ritters tionde album på tjugo år. I studion har han haft hjälp av Jason Isbell, som stått för produktionen. Isbells band The 400 Unit spelar utmärkt på Ritters underbara sånger. Lyssna till exempel på samspelet mellan Sadler Vadens gitarr och Amanda Shires fiol som lyfter flera av låtarna till ännu högre höjder än de redan befinner sig på. Två favoritlåtar just nu är ”The Torch Committee” och ”Ground Don’t Want Me”.

10 – Justin Townes Earle – The Saint of Lost Causes
Det var härligt att se Justin Townes Earle på STHLM Americana. Då var han ensam tillsammans med en akustisk gitarr. På den nya skivan har han band med sig. Vackra, sorgsna texter som framförs på ett underbart sätt. Lyssna till exempel på titellåten, ”Over Alameda” och ”Flint City Shake It”.

11 – SUSTO – Ever Since I Lost My Mind
Justin Osborne har varit låtskrivare och musiker i snart tio år. När SUSTO tog form fann han en plattform som passar hans oroliga själ. Låttexterna är ofta kontroversiella – att sjunga om tungt drogmissbruk och homosexualitet är inte den mest vältrampade stigen för band som kategoriseras som alt-country och americana. På min födelsedag dyker spelar han på Nalen. Till dess får jag nöja mig med de här lysande låtarna strömmande i hörlurarna.

Plats 12-16

12 – Cody Jinks – The Wanting
Det andra albumet i oktober från Jinks släpptes en vecka efter det första. En av höjdpunkterna på den här önskan är en enträgen bön. Lyssna på ”The Plea” för att fastna i det här albumet.

13 – Cody Jinks – After the Fire
Det första av två album i oktober från Cody Jinks. Titelspåret handlar om att hitta mening och att betyda något för en annan människa. Cody Jinks texter vill berätta något för dig och de ackompanjeras av medryckande melodier.

14 – The Black Keys – “Let’s Rock”
Dan Auerbach och Patrick Carney återvänder till sina egna rötter. Det ekar starkt från The Black Keys tidigaste album. Duon sammanfattar hela albumet i dess titel. Det är en lysande uppvisning i modern rock.

15 – Whiskey Myers – Whiskey Myers
I en blandning av rock från den amerikanska södern och country hittar du ingredienserna till Whiskey Myers femte album. Det gjorde debut som nummer ett på Billboards countrylista även om det släpptes samma fredag som exempelvis Sturgill Simpson. Bandet bildades i Palestine, Texas av sångaren Cody Cannon och gitarristen John Jeffers. De två har också bidragit med de flesta av låtarna på albumet. De har samarbetat med bland andra Brent Cobb, Adam Hood och Ray Wylie Hubbard på ett par av låtarna.

16 – Paul Cauthen – Room 41
Paul Cauthen har passande nog fått smeknamnet ”Big Velvet”, vilket också är namnet på det femte spåret på hans nya skiva ”Room 41”. Det var i det rummet han checkade in på Dallas Belmont Hotel när resten av livet brakade ihop. Han ägnade sig åt ett eskalerande och självdestruktivt beteende när han medicinerade ett brustet hjärta och ångest med alkolhol och andra droger. Under två år levde han i rum 41 och skrev sångerna som till slut hamnade på det här albumet. Det är lätt att förstå de många jämförelserna med Elvis Presleys och Johnny Cash när det gäller rösten. I ”Big Velvet” möter tequila kokain och vi får också träffa den äkta sammetsrösten. Tempomässigt är det dags igen att lugna ner det i ropet efter hjälp och sällskap som finns i ”Can’t Be Alone”. Det börjar med en pratande Cauthen i ”Freak”, som berättande fortsätter beskriva sina kamrater i fängelset. Det är nere vid strandens kant den här resan kommer till ett slut. Texterna har tagit oss med på en resa bland dödssynder som avundsjuka, lust och högmod via förtvivlan och undergång till försoning. Det är inte tio budord som bjuds, men väl tio utomordentliga låtar.

Plats 17-21

17 – Rival Sons – Feral Roots
Det här albumet är med Long Beach-gänget Rival Sons är inte ett som träffade mig direkt. Det växer däremot med fler genomlyssningar. Dave Cobb har som vanligt skött om produktionen. Lyssna på titelspåret, ”Stood By Me” och ”End of Forever” för att nämna tre starka spår.

18 – The Steel Woods – Old News
Det här är fantastisk sydstatsrock från Nashville. Det finns inslag av bluesrock och outlaw country i den här sköna grytan som puttrar skönt. Två coverlåtar dyker också upp. Tom Pettys ”Southern Accents” och Black Sabbaths ”Changes” lyser upp årets inledande månader med övriga härliga kompositioner på det här albumet.

19 – John Paul White – The Hurting Kind
Lee Ann Womack, Erin Rae och The Secret Sisters gör alla utmärkta gästspel när “The Hurting Kind” ringlar sig fram i maklig takt. White har producerat albumet tillsammans med Ben Tanner från Alabama Shakes och det är inspelat i ett varierat utbud av studios runt omkring Muscle Shoals. Veteranen David Hood återfinns på bas. Lyssna gärna på duetten ”This Isn’t Gonna End Well”, som White sjunger tillsammans med Lee Ann Womack.

20 – Rod Melancon – Pinkville
Rod Melancon är den föredetta skådespelaren, som sadlat om till musiken. Låtarna blir till små filmer på vackra ”Pinkville”. Texterna är mörka och detaljerade. Det finns psykadelisk soul, rockande inspiration och en cover av Springsteens ”57 Channels (And Nothin’ On).

21 – Avantgardet – Mellan miljonprogram och Thailand
”Trots att det låter så långt från stabilt: en gles och tanig rockmusik med dålig hållning, där gärna någon udda slagverksdetalj sticker ut. Arvidsson själv har en påfallande Hellströmlik talang för formuleringar och tonfall, för nyckfullt inkastad engelska och underligt betonade nyckelord.” Det skriver Nils Hansson i DN:s recension av albumet. Det räcker fram till att ta sig in på den här oslagbara listan säger jag.

Det lackar mot jul

Min och Taylor Swifts favorit

Helt plötsligt en vacker oktoberdag fanns de bara där. Sju konserter. Det doftar nypressade MP3:or. Jason Isbell & The 400 Unit gör sällskap med många andra artister och ger möjlighet att höra hela konserter för 10 dollar. Om och om igen. Förhoppningsvis kommer även årets konserter från Isbells Ryman Residency, från oktober också bli tillgängliga. En av förra årets Ryman-konserter dök upp i slutet av november när de sju första dubblerades. Konserterna ges ut av nugs.net. De samarbetar med många andra artister också. John Fogerty, Metallica, Bruce Springsteen och The Raconteurs bara för att nämna några.

Isbells musik värmer mitt hjärta och jag är inte ensam om att ha känslor för honom. I slutet av oktober på amerikanska The Voice kom Taylor Swift ut som ett stort och passionerat Isbell-fan. På den sista kvällen av sju på The Ryman Auditorium berättade Jason Isbell att han var på väg in i studion igen för att spela in ny musik. HaPå Isbells och hans frus Instagram bekräftar de att det är ny musik på gång och bilder från RCA Studio A bekräftar att han fortsätter att jobba med Dave Cobb. Isbells senaste skivor har dykt upp under sommaren, så jag hoppas att det kan vara fallet även den här gången och att han dyker upp i Sverige snart igen. Kanske redan i juni under STHLM Americana? Det får bli min önskning till tomten helt enkelt.

God Jul allihopa från Tyresö-tomten!

PS! I min egen julstrumpa har jag stoppat Martin Scorceses gangsterepos The Irishman och säsong 3 av The Crown. Båda hittar du på Netflix. I strumpan ligger också Michael Connellys bok The Night Fire där Harry Bosch och Renee Ballard jagar mördare tillsammans.

Särskilt Jul PS! Många gånger handlar det om att komma hem till nära och kära på julen. Det är något amerikanerna också praktiserar i samband med Thanksgiving. Vad passar då bättre än att kombinera de här två högtiderna med att möta upp med Blackberry Smokes firande på The Tabernacle i Atlanta, Georgia?