Inlägg märkta ‘Tyler Childers’

På vissa håll i det avlånga landet Sverige har det inte bara varit pandemi. Det har också varit den kallaste juli-månaden sedan 1962. Det gäller för Mora, Sveg och Storlien. Anders Tegnell har också berättat att vi bör jobba hemma hela hösten om vi kan det. Ljushuvudet, eller snarare orangehuvudet, boendes på adressen 1600 Pennsylvania Avenue, Washington, DC, visar på sin brist på empati och rasism gång efter annan.

Blandband

Vi behöver en fortsatt stor dos av musik för att stå upp. AC/DC:s ”Back in Black” firade nyss 40 år. Det firar vi med den inte helt diskreta “Let Me Put My Love Into You”. I övrigt finns det gott om nyheter bland annat hittar du Shooter Jennings när han sjunger tillsammans med sin basist Ted Russel Kamp. Jennings sitter också bakom producentspakarna i den nya Marilyn Manson-låten, som du hittar på månadens kassett. ”We are Chaos” är både titeln på singeln och på albumet. Det senare släpps den 11 september och kommer även att komma ut på kassett för oss som gillar det.

I övrigt får ni leta er fram på detta ganska generösa 90-minutersband. Jag återgår till semester.

Ungefär samtidigt som Summerburst ställdes in i sommar på grund av coronaepidemin kom även beskedet att STHLM Americana, gubbrockens Summerburst, ställs in i år och flyttas fram till 2021. Väntat? Ja! Tråkigt? Enormt! Vad är då Americana? Ett ganska brett begrepp om musik, som väldigt många gånger är bättre än bra enligt mina öron. Enklast att förklara blir det om ni lyssnar här.

Absolut fantastiskt

 

Vi inleder med den högst egensinnige Sturgill Simpson, som tar oss med på en tripp bland diverse droger i den här Dave Cobb-produktionen. Nästa låt har inte Cobb producerat, men väl varit med och mixat om till återutgivningen av Jason Isbell & The 400 Units återutgivning av ”Here We Rest” förra hösten. Därifrån hör vi den medryckande ”Go it Alone”. Vi ger oss sedan ut och åker skolbuss tillsammans med Tyler Childers i ”Bus Route” från ett album, som Sturgill Simpson och David Ferguson producerat. Brent Cobb, kusin till Dave, tar oss sedan med på en biltur i ”South of Atlanta”.

Vi kommer sedan tillbaka till droger och elände med hjälp av Ian Noes underbara ”Meth Head”. Finns det någon i dagens läge, som kan se mer arg ut när han sjunger? Därifrån går vi vidare till den vackra kärlekshistorien mellan Charles Wesley Godwins morföräldrar som berättas i ”Seneca Creek”. Skönsjungande Brandi Carlile ger oss ”Most of All”. Ännu en i raden av utmärkta Dave Cobb-produktioner, här i gott produktionssällskap med Shooter Jennings. Ytterligare en som samarbetar med Dave Cobb är Chris Stapleton, som sjunger den hjärtskärande ”Either Way”.

En österrikare som bor i Los Angeles är det vi stöter på i nästa sång. Det är Marlon Rebenreither, som går under artistnamnet Gold Star som bjuder oss till ”Deptford High St.”. Den produktive kanadensaren Daniel Romano, som har en särskild kärlek till Skandinavien, ger oss ”The Pride of Queens”. Hjärtskärande blir det igen när vi låter John Moreland sjunga ”You Don’t Care for Me Enough to Cry”. Numera är John Prine också en ängel i himlen. Här sjunger han den omistligt vackra ”Angel of Montgomery” på sitt debutalbum från 1971.

Det går att se ökenbusken framför sig som rör sig fram med vindens hjälp när du lyssnar på Paul Cauthens vackra barytonröst i ”Tumbleweed”. Vi rör oss sedan till Los Angeles där Ryan Adams bjuder på den vackra ”La Cienega Just Smiled”. Från västkusten tar vi ett snabbt hopp till östkusten och regnet i New York. Det är Caleb Caudle som sjunger ”NYC in the Rain”. Om du drömmer om att vara nära någon vad passar bättre då än att lyssna på skönsjungande Courtney Marie Andrews ”Near You”.

Det är lite svårt att hitta rätt ord för att beskriva ”No Words”, som Cody Jinks sjunger med sin basröst. Det här kan vara en av de artister jag inte sett live som jag allra helst skulle vilja se på scenen när dessa coronatider är förbi. Han har en fantastisk katalog av sånger som ni borde upptäcka. The White Buffalo hade med några låtar i serien Sons of Anarchy. ”Come Join the Murder” är ett av de vackra och mörka ögonblicken därifrån. Systrarna Klara och Johanna Söderberg i First Aid Kit teamar sedan ihop sig med Conor Oberst i ”King of the World”. Brent Rademakers sång hörs i GospelbeacHs ”Strange Days”. Både låttiteln och textraden ”These are strange days, baby” är som gjort för dessa tider.

Det var en resa genom Americana-land. Många av de har uppträtt på STHLM Americana eller skulle varit med på årets uppsättning. Jag hoppas att många av årets artister kan komma till nästa års festival istället och kanske får sällskap av några av de jag inte sett. Jag litar på att bokningsbolagen Rootsy Music och Northern Trail kommer att fortsätta sitt alldeles lysande arbete med att ge oss Stockholmare och andra möjligheten att njuta av fantastiska artister i det här hörnet av musikvärlden.

Det är dags för den första uppdateringen av listan fylld med fantastiska låtar. Det blir en helrenovering av listan och jag fyller på den med de låtar jag har utsett till de bästa mellan 2016 och 2019. Varje av dessa år har jag och mina kollegor på Rockbladet samlat våra favoriter. De senaste åren med fem favoriter och innan dess tre favoriter och några bubblare. Min egen samling låtar från de här åren uppgår till tjugoen stycken. Alldeles perfekt för den här listan alltså.

Absolut fantastiskt

 

Om vi tar en liten genomgång år för år för att du ska få en bild av vad som finns med. Bäst från 2016 är ”Khom Loy” med Lars Winnerbäck, bara för textraden “Du säger att jag har männskor runt omkring mig hela tiden men jag känner mig ensam”. Min favoritlåt från Brent Cobbs debutalbum är ”Down in the Gulley”. En historia som är delvis baserad på verkliga händelser om hans farfar, som anklagades för att ha ett hembränneri på sin tomt. Det löste sig till slut för farfar. Sam Outlaw sjunger “Wish that you could see this city just how it used to be, Burnin’ with the fire of industry, Wish that you could feel the life we once felt on these streets, But you can’t, no you can’t”. Det som en gång var är inte hur det är nu. 2016 bidrar också med ”Grandma’s Garden” med Zac Brown, ”Cherry Blossom Wine” av Sadler Vaden och ”Holy Moses” med Tami Neilson.

Året som var känt som 2017 bjöd på bland annat Josh Tillmans tretton minuter långa memoarer i ”Leaving LA”. Bland annat om hans första minne av musik. Då håller han på kvävas av en godis som smakar vattenmelon samtidigt som ”Little Lies” av Fleetwood Mac spelas på radion. ”The Evil Has Landed” är en nära livet upplevelse att höra. Den kommer från Queens of the Stone Ages platta ”Villiains”. I den tredje låten på ”The Nashville Sound” är det just till Tupelo, som Jason Isbell & The 400 Unit flyr för att där finns tjejen som inte dömer och där går det att vara trygg. Tyler Childers sjunger om ett bältesspänne som gör avtryck i ”Feathered Indians” och vi rockar med Hannah Aldridge i ”Aftermath”.

Årets bästa låt från 2018 sjunger Julia Frej och Mauro Scocco. Det måste vara en av de mörkaste texterna genom tiderna som Townes Van Zandt skrev i originalet ”Waiting Around To Die”. Här hör vi den underbart översatt till ”Vänta på att dö”. ”Lover Leaver (Taker Believer) är en av de tidigast skrivna Greta Van Fleet-låtarna. Före både debut-EP:na som kom 2018. Den fulla versionen som avslutar ”Anthem of the Peaceful Army” är lite jammigare och lite groovigare än radiovarianten, som är kortare. I videon till “Summer’s End” blixtrar det förbi rapporter om opiumepidemin i Usa på en tv-skärm. Där finns en tydlig ledtråd till den förödande historia som berättas i den här vackert melankoliska låten framförd av John Prine. Råden till det ofödda barnet inleds med ”Låt ingenting hålla ner dig, Var alltid själv, Låt inga människor se dig när tårarna har släckt, Ha kanske tre-fyra vänner och håll dom kort, Visa aldrig vad du känner, Visa aldrig nånting”. Hästpojken från Göteborg skapar magi i ”Ofödda lilla barn”. Om vi tar oss lite längre norrut längs Bohuskusten kan vi också stöta på Viktor Olsson, som sjunger vackert om ”Daniel”.

När vi flyttar oss vidare till förra årets bästa låtar hittar vi ”Highwomen” med den kvinnliga supergruppen The Highwomen. Den består av Maren Morris, Amanda Shires, Brandi Carlile och Natalie Hemby. Här får de dessutom förstärkning av eminenta Yola. Det blir ännu mera uptempo och riff i ”The Well” med Marcus King. Colter Wall gör en underbar cover av Ian Tysons ”Bob Fudge”. Vi drar oss sedan ner i mörkret lite grann när The Steel Woods sjunger ”Rock That Says My Name”. Därefter sjunker vi som en sten i ”Off You” när SUSTO börjar sjunga hur om raderna om att ha slutat med kokain för tre veckor sedan.

Kom ihåg att följa spellistan. Då kommer du alltid att sitta med 21 fantastiska låtar i ditt knä, tills nästa uppdatering kommer då du kan få 21 nya ibland och ibland något färre nya.

I samband med släppet av albumet ”Sound & Fury” i höstas gjorde Sturgill Simpson ett fåtal spelningar på några mindre ställen i Usa. Bland annat spelade han på legendariska The Trobadour i Los Angeles, West Hollywood. Ryktet säger att de 500 biljetterna tog slut på mindre än sextio sekunder.

 

I Stockholm är det inför 800 personer på Vasateatern, som det närmar sig spelning med Kentucky-sonen Simpson. Det är årsdebut på konsertgolvet för mig den här onsdagskvällen. Sturgill med band hade premiär på Europaturnén i Köpenhamn i går. I februari blir det sedan en längre turné i Usa tillsammans med Tyler Childers på betydligt större etablissemang än i höstas och ikväll. I Nashville är exempelvis två kvällar utsålda på Nashville Predators hemmaarena. På min födelsedag spelar de på den vackra utearenan The Gorge Amphitheatre i George, Washington. Där är publikkapaciteten 27500 personer.

Vill du göra lite Sturgill-hemläxa och komma in lite grann i huvudet på Sturgill kan jag rekommendera det här avsnittet från Joe Rogans podcast. Du lär dig bland annat att ”Sound & Fury” är inspelad i juni 2017, mixad tre gånger och mastrad två gånger. Du får höra om hur Sturgill stoppar en inbrottstjuv, får vittna i rättegången. Du får också höra berättelsen om Sturgills karriär som järnvägsarbetare i Utah samt en massa annat.

Simpson utmanar en del av sina fans med nya skivan. Han är fullt medveten om det och hälsade på publiken på The Trobadour. ”If you’re wearing a cowboy hat and you heard the record and you came anyway, thank you very much.” På scenen har Sturgill med sig basisten Chuck Bartels, trummisen Miles Miller och Bobby Emmett på keyboard. Den korta höstturnén samtalade in pengar till Special Forces Foundation, som ger stöd till veteraner ifrån de väpnade styrkorna i Usa och veteranernas familjer. Simpson själv har tjänstgjort i den amerikanska marinen innan han så småningom blev artist.

Kvällens låtuppställning inleds med dekalogin från nya albumet. Det är ”Sound & Fury” från start till slut. Det är ”Ronin ”, ”Remember to Breathe”, ”Sing Along”, ”A Good Luck”, ”Make Art Not Friends”, ”Best Clockmaker on Mars”, ”All Said and Done”, ”Last Man Standing”, ”Mercury in Retrograde” och ”Fastest Horse in Town” på rad utan större avbrott för mellansnack. Det längsta består av när någon i publiken skriker ”Who the fuck are you” inspirerad av en t-shirt i merchandise-ståndet med trycket ”Who the fuck is Sturgill Simpson?” Sturgill stannar upp och funderar lite innan han svarar ”I’m at least a father of three”.

Kvällens startelva avslutas med en new wave-poplåt från 80-talet. Det är den underbart vackra When in Rome-covern ”The Promise”, som här kryddas med en ordentlig dos Hammondorgel. Det är också starten på låtarna från Simpsons äldre katalog. Det blir ”Brace For Impact (Live a Little)”, ”Welcome to Earth (Pollywog)” och ”It Ain’t All Flowers” härnäst. I ”Breakers Roar” ropar Sturgill efter en joint. Det närmaste han kommer en sådan är nästa låt som är Willie Nelson-covern ”I’d Have To be Crazy”, som Simpson avslutar sitt första album ”High Top Mountain” med. Här är det inte slut, utan kvällen fortsätter med ”Some Days” från samma album som föregående låt. Vi bjuds sedan på den sköna syratrippen i en vackert nedtonad ”Turtles All the Way Down”.

Det är sedan trion med den underbara ”Oh Sarah”, den galet vackra ”Just Let Go” och den manglande ”Call to Arms”, som tar oss till slutet av den här kvällen i början av oxveckorna. Riffen och gitarren är mera framträdande i även de äldre låtarna den här kvällen. Vi tas med på jam i en nattöppen bar i södra Usa där det lokala bandet drygar spelar för att de älskar musiken. Glöden och glädjen på scenen är påtaglig med bland annat Chuck Bartels huvud som gungar skönt i takt med musiken. Det är med den bilden på näthinnan och sången i de finstämda ”Just Let Go” och ”All Said and Done”, som är härliga att få höra live jag tar mig hemåt i den tidiga januarinatten.

Låtar 2012-2019 [Deluxe Edition]

Publicerat: 10 januari, 2020 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Drygt 106 timmar eller nästan fyra och ett halvt dygn. Det är vad som krävs av dig som vill ta dig igenom den här listan med fantastiska låtar från 2012 och framåt.

 

Jag lämnar det till dig hur du vill ta dig igenom en lista som startar med Jason Isbell och avslutas med hans vän John Prine.

Låtar 2012-2019 [Best of]

Publicerat: 6 januari, 2020 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nu är det slut. Det får vara nog. Vi har kommit till vägs ände. Det tog nästan sju år att ta oss hit, men nu är det över.

 

Det är sista påfyllningen i den här spellistan. Nästa år börjar vi fylla på ett helt decenniums spellista med de bästa låtarna. Det här är så nära komplett det blir i den här världen för 2010-talet. Det saknas några år i början, men sedan är vällfyllt.

Det här året är inget undantag. Tillsammans med mina kollegor på Rockbladet har vi finkammat årets bästa albumsläpp, årets bästa konserter, årets bästa låtar och årets allra bästa livebilder.

 

Alla de samlingarna hittar du förstås på Rockbladet.se och ingen annanstans. Mitt lilla bidrag till de samlingarna hittar du både här och DÄR.

ÅRETS ALBUM
1) Seneca – Charles Wesley Godwin
2) Bort bort bort – Joel Alme
3) Help Us Stranger – The Raconteurs
4) Between the Country – Ian Noe
5) Country Squire – Tyler Childers

ÅRETS LÅT
1) Highwomen – The Highwomen
2) The Well – Marcus King
3) Bob Fudge – Colter Wall
4) Rock That Says My Name – The Steel Woods
5) Off You – SUSTO

ÅRETS KONSERT
1) Joel Alme – Slaktkyrkan, Stockholm
2) The Sheepdogs – Nalen Klubb, Stockholm
3) Low Cut Connie – Kägelbanan, Stockholm
4) Daniel Romano – Kägelbanan, Stockholm
5) Avantgardet – Trädgården, Stockholm

Låtar 2019 [Deluxe Edition]

Publicerat: 3 januari, 2020 i Musik, Musiktips, Spotify-listor
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Den nedbantade versionen av den här spellistan innehöll knappt tio timmar med musik. Här får du en lista som är nästintill fyra gånger större när du försöker komma ihåg vad för låtar som gjorde 2019 till ännu ett bra musikår.

 

Det är som vanligt. Blanda. Sträcklyssna. Dyk in och njut av fantastisk musik.

Reflektion. Inte det där ljuset som reflekteras i ett fönster. Inte heller solens strålar som vackert smeker ett stilla vatten. Den typen av reflektion är en abrupt ändring av riktningen för en vågfront på en yta mellan två olika media så att vågfronten går tillbaka i det medium den kom från. Några vanliga exempel på det är ljus, vatten och ljud. Det är inte den typen av reflektion som finns i mitt huvud just nu.

 

Den typen av reflektion jag tänker på nu är snarast att tänka efter efter. När en händelse inträffar leder det till att du får en upplevelse. Du tänker och känner något om det som just skett. Händelsen och upplevelsen av händelsen är nära bundna till varandra. Efter det finns möjlighet att reflektera. Då kan du ta ett kliv upp på stranden och inte stå mitt i forsen och funder över vad det var som egentligen hände och hur du upplevde du det?

När du kommit så långt och gjort den inledande analysen finns en möjlighet till förståelse. Hur stämmer det här överens med min världsbild och hur jag ser på liknande händelser? Finns det något jag behöver ändra på min förståelse för den här typen av händelser i framtiden?

Listan med årets låtar passar nog allra bäst för den typ av reflektion och inte för när det är party och reflektionen kommer från diskokulorna i taket. Fast det är klart handlar festen om droger, död, olycklig kärlek och annat elände kan även den här listan kom till användning. När jag tänker efter efter på musikåret 2019 blir listan med de allra bästa låtarna på det här sättet. Precis som alla andra år är även det här ett bra musikår.

Jag fortsätter med summeringen av årets som har gått och ger er ett blinkande R uppe i hörnet på tv-skärmen. Det kommer ni i det yngre gardet behöva googla för att förstå. Jag vill i och för sig inte tappa er redan och avslöjar att det betyder repris. Vi tar en titt i backspegeln på de inlägg som genererat mest visningar i det här hörnet av nätet.

 

Till att börja med får ni den visuella upplevelsen av den bild som klickats fram flest gånger. Det är från Sollidens scen på Skansen och i förgrunden ser ni Ulf Lundell och Markus Olsson under årets första augustikväll. När vi flyttar blicken neråt spelar året ut sig så här.

Bruce Springsteens hundra bästa låtar
Årets mest visade inlägg är inte från det här året, utan från förra året. Inlägget om Bossens bästa låtar fortsätter att väcka uppmärksamhet även under 2019.

Ute på vägen igen
Nu är vi tillbaka till samma tillfälle som bilden ovan är tagen. Det som i mina ögon är Sveriges Springsteen väcker också uppmärksamhet på den här sidan. En fantastisk sommarkväll var det när allsången på Skansen betydde något på riktigt.

Intergalaktiskt besök i Globen
First Aid Kit kan inte vara annat än utomjordingar. De är så otroligt begåvade och duktiga musiker att ögonen tåras på mig. De ägde Globen, som de kunde se från sina barndoms sovrumsfönster. De ägde även här och var det tredje mest visade inlägget.

Helvetets lågor värmer i sommarsolen
En summering från endagsfestivalen STHLM Americana var het inte bara vädermässigt, utan också här. Nästa år blir gubbrockens Summerburst en tvådagarsfestival och flyttar till Münchenbryggeriet. Bokningarna hittills för 2020 lovar redan att det kommer att bli minst lika hett nästa år. Smaka exempelvis på Drive-By Truckers, Courtney Marie Andrews och Vandoliers.

De sjunger fint, men punken är död
Lars Winnerbäck gjorde debut på Globen i ett kolsvart november och blev en utmärkt ljuskälla under en i övrigt mycket trist period på året.

Under broarna vid Skanstull
Det var en ynnest att få uppleva urkraften Rasmus Arvidsson, som dompterade publiken på Trädgården när Avantgardet spelade där i somras. Har du inte sett dem live finns bara ett enkelt råd. Gör det!

Värmande rock på Lollapalooza
Det var en lördag i juni och det var första helgen på semestern. Det var rockdag på Gärdet och den ambulerande festivalen som Perry Farrell var med och skapade gjorde sitt första nedslag i Stockholm. The Hives, Greta Van Fleet och Foo Fighters stod på min trerättersmeny den här kvällen. Det känns skönt att veta att det finns en liknande junilördag planerad för 2020.

Den fjärde musketören?
Tyler Childers första besök i Sverige på Twang i januari 2018 fortsätter att skapa uppmärksamhet. Han kommer tillbaka till Stockholm den 30 juni 2020 och besöker Slaktkyrkan. Han skulle komma redan i januari, men den amerikanska Grammygalan kom emellan då han har en chans att få plocka med sig en statyett därifrån får vi stockholmare vänta lite till på honom.

En kväll som aldrig skulle ha hänt
John Prine tvingades till en hjärtoperation, vilket gjorde att Ian Noes förbandsgig för honom i Gävle inte blev av i augusti. Jag är oerhört glad att Ian Noe kom till Stockholm istället. Gävle får vänta till i februari då både Noe och Prine kommer. Noe gör dessutom en till spelning i Stockholm dagen före. Se till att ta dig till någon av dem februarispelningarna. Du kommer inte att bli besviken.

Huden kring hjärtat är tunn
Det här minnet från en härlig kväll på Södra Teatern tillsammans med Tomas Andersson Wij och Ludvig Hart är väl värt att återuppleva.