Arkiv för september, 2019

Rosornas huvudstad i Usa ligger i nordöstra Texas och har drygt 100 000 invånare. Staden heter Tyler och är huvudort i Smith County. Staden fick sitt namn efter Usas tionde president, John Tyler. Du kan även hitta två universitet i staden, University of Texas at Tyler och University of Texas Health Center at Tyler. Det är också här Paul Cauthen föddes och växte upp. Mannen med en röst som liknats vid sammet.

 

Paul Cauthen har passande nog fått smeknamnet ”Big Velvet”, vilket också är namnet på det femte spåret på hans nya skiva ”Room 41”. Det var i det rummet han checkade in på Dallas Belmont Hotel när resten av livet brakade ihop. Han ägnade sig åt ett eskalerande och självdestruktivt beteende när han medicinerade ett brustet hjärta och ångest med alkolhol och andra droger. Under två år levde han i rum 41 och skrev sångerna som till slut hamnade på det här albumet.

Inledningsspåret dök upp på strömmningstjänster i slutet av juli och Cauthen spelade den också live på STHLM Americana redan i mitten av juni. Hettan i Cauthens röst märks också direkt. Hans barytonröst smeker trumhinnor när han ber en bön om att inte bli sviken. ”Holy Ghost Fire” har ett tungt och skönt gung. Den får en lugnare och saktmodigare avlösare i inledningen av i den något hoppfullare ”Prayed for Rain”. I tyngsta countryfunkstil kommer Cauthen i sin Cadillac och rullar fram till klubben när han letar efter nattens nöjen i ”Cocaine Country Dancing”. Efter nattens klubbliv stirrar han ut i natten vid kvart i fyra på morgonen och tempot är ett annat i ”Slow Down”. Han står på knä och ber.

Det är lätt att förstå de många jämförelserna med Elvis Presleys och Johnny Cash när det gäller rösten. I ”Big Velvet” möter tequila kokain och vi får också träffa den äkta sammetsrösten. Tempomässigt är det dags igen att lugna ner det i ropet efter hjälp och sällskap som finns i ”Can’t Be Alone”. Det börjar med en pratande Cauthen i ”Freak”, som berättande fortsätter beskriva sina kamrater i fängelset.

Med lätt studsande rytm och kärlek i blicken tar vi oss ut till kusten för att möta henne. Den vackraste ”Angel”. ”Give ’em Peace” skulle kunna vara en Tom Waits-låt med den avslöjande skillnaden i Cauthens och Waits röst. Tom får gärna göra en cover av den här för min skull. Det inledande och olycksbådande pianot i ”Lay Me Down” placerar mig på en kyrkbänk. När sedan Paul Cauthen vädjande ber oss besöka honom på andra sidan är det begravningskänsla i den sista psalmen på det här albumet.

Det är nere vid strandens kant den här resan kommer till ett slut. Texterna har tagit oss med på en resa bland dödssynder som avundsjuka, lust och högmod via förtvivlan och undergång till försoning. Det är inte tio budord som bjuds, men väl tio utomordentliga låtar.

BETYG: 8/10
BAND: Paul Cauthen
ALBUM: Room 41
RELEASEDATUM: 2019-09-06
SKIVBOLAG: Velvet Rose Records/Lightning Rod Records
BÄSTA LÅTEN: Från en sorts förtvivlan och mörker i ”Cocaine Country Dancing” till hoppet och kärleken i ”Angel” där regerar Paul Cauthens fantastiska röst och texter.

LÅTLISTA – ROOM 41

1. Holy Ghost Fire
2. Prayed For Rain
3. Cocaine Country Dancing
4. Slow Down
5. Big Velvet
6. Can’t Be Alone
7. Freak
8. Angel
9. Give ‘em Peace
10. Lay Me Down

DISCOGRAPHY

My Gospel (2016)
Have Mercy [EP] (2018)

När jag var 16 år gav min engelskalärare mig Highway 61 Revisted, och jag lyssnade på den många gånger. Jag har alltid gillat den, men det var inte förrän jag var 23 som jag startade min riktiga Bob Dylan-period, och började med Nashville Skyline.

 

Det här berättade Courtney Marie Andrews för tidningen Café när hon berättade om musiken som influerat henne. Hon nämner även Joni Mitchell, Lucinda Williams, Aretha Franklin och Dixie Chicks i den intervjun. En och en halv vecka sedan dök dessutom en cover på Tom Waits ”Downtown Train” upp. Ett mästerverk från början och en underbar version med Courtney Marie Andrews.

Det har gått fem år sedan hon påbörjade sin Dylan-period. Hon föddes 1990 i Phoenix, Arizona. Hon har sedan dess också bott i bland annat Seattle och i Belgien. När jag hade förmånen att se henne här i Stockholm för två år sedan berättade hon att hon skriver nya låtar nästan hela tiden.

Förra året kom hennes sjätte album ”May Your Kindness Remain”. Tidigare i år kom en EP med fyra av låtarna från förra årets album i nakna och akustiska versioner. Ett format som hjälper till att lyfta fram styrkan i Courtney Maries röst och hennes fraseringar av hennes berättelser som gömmer sig i texterna.

Det är ingen nybörjare som drar igång kvällen med ”Rookie Dreaming”. Det fortsätter om gränslandet och människorna runt den i Arizona och Mexico i ”Border”. Det är skarp, tydligt och vackert i ”Rough Around the Edges”, som fortsätter in i läkprocessen och sårskorporna som finns i ”How Quickly My Heart Mends”.

Vi hälsas nu välkomna till testlabbet och kvällens första nya låt kommer med en lovande ”Burlap String”. Courtney Marie berättar att nästa månad är det dags för jobb med ett nytt album. Kreativiteten är alltså på fortsatt hög nivå.

När det är dags för ”This House” sitter hon bakom elpianot. Därifrån får vi också den nya ”Together or Alone” och låten om farbrorn som sitter i fängelse, ”Paintings From Michael”. När Courtney Marie fått på sig igen bjuds vi på publikfavoriten ”Table For One”, som följs av den vackra ”Honest Life”. Vi fortsätter att vara försökskaniner i ”It Must Be Someone Else’s Fault”.

En trio höjdpunkter kommer med hennes egna och alldeles underbara ”Irene” och den lika fantastiska ”Took You Up”. Slutet av trion bjuder på kvällens överraskning och gäst. Upp på scenen kommer en person Courtney Marie körde känna på Newport Folk Festival för en månad sedan. Det är ingen mindre än Kristian Mattsson mer känd under sitt artistnamn The Tallest Man on Earth. Tillsammans gör de en magnifik version av Bob Dylans ”I Shall Be Released”, som får allt kroppshår att stå i givakt.

När han lämnar scenen tar hon kloner ner i den vänligt inställda publiken och sjunger ”May Your Kindness Remain”. Efter ordentligt jubel och klappande återvänder Courtney Marie till scenen och avslutar kvällen med ”Sea Town” och Near You”.

Höjdpunkterna står som spön i backen genom hela kvällen. En topp är gästspelet av The Tallest Man on Earth. Andra är att vi får ta del av nya, ännu outgivna sånger. Nyheten om att ett nytt album är på gång. Självklart också alla de gamla låtar Courtney Marie Andrews väljer att plocka ut från sin sångbok. Jag blir glad över att få vara i samma rum som en så begåvad person som jag tycker att hon är. En fantastisk röst som förtjänar en ännu större publik än kvällens utsålda Bryggarsalen.

Det har varit sommar. Förhoppningsvis är det inte riktigt slut på den än. Skivsläppen har som vanligt minskat något under sommarperioden, men det finns ändå en del att upptäcka när det är dags att lyssna in den bästa musiken utgiven eller inlyssnad i någon sorts albumform den senaste tiden.

 

Du som redan följer spellistan vet redan om vilka nya album som stod ut i mina öron de senaste två månaderna. Här får resten av er en chans att komma ikapp den kunskapen.

 

Aaron Lee Tasjan – Karma For Cheap: Reincarnated
På årsdagen av Aaron Lee Tasjans tredje album Karma For Cheap släpps en ny version av albumet. Här kommer nakna, avskalade och underbara versioner av ett redan fantastiskt album. Storartat! Att Tasjan har lyssnat på The Beatles och Jeff Lynne finns ingen tvekan om. Tasjan har också, som ni förstås redan vet, skrivit den bästa låten sedan 2012. Rent objektivt såklart.

 

Midland – Let it Roll
Den här trion bestående av sångaren Mark Wystarch, gitarristen Jess Carson och basisten Cameron Duddy kommer från Dripping Springs, Texas. Ett underbart namn på ett samhälle med drygt 3000 invånare. Om du funderar över hur twang låter har du en uppsättning av goda exempel här. Passa på att lyssna på exempelvis ”Cheatin’ Songs”.

 

Tanya Tucker – While I’m Livin’
Shooter Jennings och Brandi Carlile har suttit bakom producentspakarna när 61-åriga Tanya Tucker spelat in sitt senaste album. Det är bra låtar och texter att lyssna till slutet då får du höra pärlan ”Bring My Flowers Now”.

 

Tyler Childers – Country Squire
Precis som på debutalbumet ”Purgatory” från Childers Sturgill Simpson ligger bakom produktionen även på Tyler Childers andra album. Han kommer till Stockholm i januari, vilket gör hela den månaden uthärdlig. Det vill inte säga lite kan jag lova. Det är en uppsättning av nio fantastiska berättelser som klockar in på dryga trettiofem minuter. Börja helt enkelt från början med titellåten och lyssna många gånger till avslutande ”Matthew”. Ett album som kommer att hamna på årets tio-i-topp.

 

Ward Hayden & The Outliers – Can’t Judge a Book
Den här EP:n har funnits till salu på bandets konserter sedan slutet av förra året. Från slutet av augusti finns den även tillgänglig för oss som gillar strömmande musik. Det är en nyskriven låt, ”Naturally Crazy” och sex covers. Bland annat en härlig version av ”Viva Las Vegas” och en skön version av Fountains of Waynes ”Hackensack”. Bandet hette tidigare Girls Guns & Glory och är fantastiska live. Förhoppningsvis kommer angör de Stockholm lite senare i höst när de kommer till den här sidan av Atlanten.

I december blir Tom Waits 70 år. I slutet av november dyker det upp ett hyllningsalbum till Waits. Det är ett gäng kvinnor som sjunger Tom Waits sånger. Albumet är producerat av artisten, författaren och kompositören Warren Zanes.

Blandband

 

Den här månadens kassett kan bjuda på två låtar från Waits-hyllningen. Det är Patty Griffin, som nyligen var Sverige, sjunger den vackra ”Ruby’s Arms”. Courtney Marie Andrews, som kommer till Stockholm i början av september sjunger den fantastiska ”Downtown Train”. En underbar tolkning av en av Tom Waits allra bästa låtar.

I övrigt hittar du som vanligt lite gammalt, lite nytt, lite covers och lite annat smått och gott.