Om jag minns rätt satt jag på en SL-buss på väg in till centrala Stockholm när jag köpte biljetten till den här kvällen. Det var slutet av 2019. Jag hade nyligen blivit upplyst av Spotify att Lasse Winnerbäck var den artist som jag lyssnat mest på under 10-talet.
Lasse Winnberbäcks band den här sommaren består av idel kända namn. Det är Jerker Odelholm på bas, Staffan Johansson på gitarr, Carl Ekerstam på gitarr, Sandra Widman på gitarr och sång, Jonna Löfgren på trummor och Tomas Hallonsten på keyboards och trumpet. Sommarturnén startade i Helsingborg den 8 juli och har nu nått huvudstaden, den nuvarande hemstaden för Winnerbäck. Det är bara uppväxtstaden Linköping som återstår på turnén och den finalen går av stapeln i morgon. Här i hjärtat av Södermalm, närmare bestämt på Zinkensdamms IP är det slutsålt denna fredagskväll i augusti.
Innan Lasse Winnerbäck intar scenen med sitt band får vi njuta av Joel Alme. Han har hunnit släppa två smakprov från sitt nya album, Sköter er själva så sköter jag inte mitt, som släpps den 7 oktober. Alme har en stor plats i mitt hjärta särskilt efter hans gripande och melankoliska album på svenska. Flyktligan släpptes 2015 och Bort bort bort kom fyra år senare. Innan dess hade han släppt tre album på engelska.
Det blir inte någon ”Snart skiner Poseidon” i Bajenland. Alme bjuder inte heller på den dagsfärska ”Brev från botten”. Kvällen startar med ”Håller mig på kanten” innan beskrivningen av känslan i den första kyssen i ”Innan staden vaknar”. Vi får sedan ”Jag kommer inte undan”, ett liv uppdelat i tre verser. Vi förflyttar oss sedan till ”Kronan ”. En krog som fanns när Joel Alme växte upp i Göteborg. Kronan var belamrad med foton av lokala rockhjältar och ett klientel som tittade djupt i glaset. Historien om två vänner som inte nådde 20 års ålder får vi berättad i ”Backa tiden”. ”Våran sort”, den första singeln ”Ge mig nåt som ger mig nåt” från det kommande albumet, ”Röda bolaget” och den sorgligt vackra ”Aldrig bra på livet” är det som Alme spelar sedan.
Innan hans värmande timme är över ger han oss i publiken ”Fri som du”, ”Dig äger ingen” som är till alla våra barn och den avslutande ”Slå hjärta slå”. Roddarna halar Almes backdrop och förbereder scenen för Lasse Winnerbäck. Till lagom suggestiva toner äntrar bandet scenen. Sist upp är Lasse och ”Älvens industrier” drar igång. ”Själ och hjärta” följer på den. Vi tar sedan ”Dom tomma stegen” och det har gått ett tag ”Sen du var här”. Det blir en slags flört med städernas stad när Lasse hälsar välkomna med ”I Stockholm” som fortsätter in i ”Vem som helst blues”.
Det är ingen vid på Zinkensdamm ikväll, men det är ändå så att vi ”Blåser bort”. Det är inget tvivel om att bandet älskar att stå på scenen igen och att publiken älskar bandet villkorslöst tillbaka. Vad passar då bättre än att förenas i ”Stockholms kyss”. Efter den följer den vackra ”Utkast till ett brev” när bandet lämnar Lasse ensam kvar för att sjunga ”Hjärter Dams sista sång” på egen hand.
När bandet återvänder blir det promenad från Stureplan till Södermalm med de älskande i ”Hosianna”. Det blir ”Lågsäsong”, ”Åt samma håll” och ”Granit och morän” före det är dags för duett tillsammans med Sandra Widman i Om du lämnade mig nu”. Jag hade en jullåt från Dolly Parton i dagens Release Radar och Lasse korkar upp glöggen i ”Hugger i sten”. Där får han med sig publiken i allsång. Det blir kärlekssången ”För dig” före signaturmelodin till hemstaden Linköping kommer. Det är kommunala korridorer, tandläkarväder, nyponbuskar och mycket annat i ”Söndermarken”.
Hemresan startar sedan i Småland med vissheten i ”Tror jag hittar hem”. När Lasse sedan sitter ensam bland 18 000 personer och undrar var vi hamnar härnäst som han funderar i ”Elegi” svarar han själv att han är i Oslo med sitt ex när ”Elden” brinner. ”När hjulen rullar” och den retoriska frågan ”Kom ihåg mig” avslutar kvällen.
Lasse Winnerbäck ser rörd ut av mottagandet från huvudstadspubliken. Glädjen att äntligen kunna genomföra är tydligt stor. Att få se Jonna Löfgrens energiska trumspel igen är också en ynnest. I ”När hjulen rullar” sjunger Lasse …en augustikväll på Zinken… som en extra flört med publiken och han får jublande respons. Det är fortfarande ljumt när musikkvällen är slut strax efter elva är det med mungiporna uppåt jag styr kosan hemåt. En extra bra krydda var att även få se Joel Alme igen. Hans fantastiska berättelser är verkligen fantastisk musik med texter som får mig att undra hur han mår. Jag ser väldigt mycket fram emot att få se honom som huvudakt ute på kungliga Djurgården när hans egen turné gör ett stopp i Stockholm.
mrnyceguy's 