Artisterna Niclas Frisk, Charlie Norman och Kee Marcello, hockeyspelarna Anders Kallur, Åke Liljebjörn och Mats Kihlström, fotbollspelaren och tränaren Rolf Zetterlund har alla en sak gemensamt. De är födda i Ludvika. Den tredje största staden i Dalarna efter Borlänge och Falun.
Födelseorten är något de alla också har gemensamt med Jesper Lindell. Fram till att han var tretton år var också fotbollen en stor del av hans liv. Då bröt han benet under en fotbollsmatch och under tiden benbrottet läkte lärde Jesper sig att spela gitarr. Då hittade han en ny kärlek i livet och den tog sådan plats att han inte återvände till fotbollen. Den musikaliska resan är något krokig via rock-gymnasium i Örebro, en flytt till Göteborg och diverse strul med olika skivbolag.
Tio år efter de första gitarrackorden släpper han ep:n ”Little Less Blue”, som är producerad av Benkt Söderberg. Benkts döttrar Klara och Johanna, det vill säga First Aid Kit, körar på Jespers debut. Två år senare efter diverse strul med skivbolag ger han ut den första fullängdaren ”Everyday Dreams” i egen regi. De krokiga vägarna ledde honom till slut hem till Ludvika igen. Där byggde han en studio i den övergivna folkhögskolan Brunnsvik. Han hann också med att göra en del livespelningar under hösten 2019 och början av 2020 innan pandemin slog till och de femtiotal spelningar som fanns under sommaren fick ställas in. Den olyckan följdes av en annan.
Jesper upptäckte att en medfödd njursjukdom gjorde sig påmind och hans njurkapacitet försvann i rask takt. Jesper förvandlades till en person i riskgrupp. Han fick sitta i karantän hemma hos sina föräldrar och relativt snart var njurfunktionen så låg att transplantation var den enda lösningen. Jespers sattes på dialys tre dagar i veckan i väntan på att hans pappa kunde bli godkänd som donator. Det stora trycket på sjukvården mitt i pandemin har gjort att Jesper fått vänta på sin transplantation och han har snart gått ett helt år i dialys och väntat på sin tur.
Under åren som gått har Jesper kämpat sig tillbaka och han har skrivit nya låtar. Spelat in dem i sin studio tillsammans med Björn Pettersson som producent. Till sin hjälp har de också haft ett antal gästartister och bandet som åker med på den kommande turnén. Bandet består av Jespers bror Anton Lindell på bas, Simon “Kosmos” Wilhelmsson på trummor, Carl Michael Junior Lindvall, på piano och kör, Jimmy Reimers på bland annat akustisk gitarr, trumpet och kör samt Rasmus Fors på diverse klaviatur.
Tillsammans har det här gänget skapat albumet Twilights som ser dagens ljus den här fredagen i mars. Trummor och orgel inleder vår resa där vi drar ner den kalla nattluften i lungorna när ”Westcoast Rain” startar. Tonerna av en mellotron och ett kryddmått av trumpet följer med genom den lågmålt vackra ”If There Comes a Time”. Sedan lämnar vi stan med nästa tåg eller möjligen med en annan farkost när hör Jesper sjunga ”Leave a Light On”. När det sedan är dags för skivans enda cover tar sig Jesper sig an ”Twilight” som Robbie Robertson skrev och spelade in med The Band. Där fanns också Levon Helm med på trummor och sång. Nu sjunger Jesper duett med Levons dotter Amy Helm och det är vackert och själfullt när och när låten görs här sjunger om den ensammaste tiden på dygnet.
Tempot växlar sedan upp i ”Dance” när Jesper sjunger duett med Theo Lawrence. Precis som titeln antyder blir lusten att bjuda upp till dans stor. Det andra smakprovet som vi fått oss till livs innan plattan släpps är den mycket vackra ”White Lines”. Den är en blandning av blåögd soul och jordnära klassisk rock. I november förra året kom ”Christmas Card” där den änglalika rösten från Klara Söderberg hörs köra vackert. Det här är en vacker jullåt. Det är något sällsynt och något som Jesper också har gemensamt med The Band, som gjort ”Christmas Must Be Tonight”.
Hjärtat sitter lite utan på kroppen i ”Nights Like These”. Där funderingar om ensamhet dryftas. Därifrån till den lättsammare, struttande ”Living Easy” dansar vi vidare mot slutet av de här fyrtiotvå minuterna som vi får spendera tillsammans med Jesper Lindell. Innan vi når slutet drömmer vi oss iväg i “Into the Blue”.
Det finns en värme i musiken, som du behöver uppleva för att förstå. Inspirationen från artister som The Band är tydligt och arvet förvaltas med guldkant. Musiken blandas upp med texter som griper tag i själen. När texterna dessutom framförs av fantastiska röster blir det väldigt, väldigt bra. Det är svårt att välja favoritlåt eller för den delen ens favoritlåtar.”Westcoast Train”, ”If There Comes a Time” och “Leave a Light On” som är den trio som anfaller först är lite som Liverpools anfallstrio (oavsett vilka som spelar) nu. Världsklass. Trion av låtar med gästartister är en annan mycket stark trio. Dessutom finns det fyra ytterligare kompositioner för dig att upptäcka på egen hand hur fantastiska de är. Det är helt enkelt ett album som har goda förutsättningar för att finnas med bland de bästa albumen när skivåret är dags att summera. Jesper är dessutom ute på turné från och med nästa vecka. Passa på att se honom då. Jag räknar med att det kommer att vara ännu mera fantastiskt.
mrnyceguy's 