Lördag 25 april 2020. Lördag 13 februari 2021. Lördag 13 november 2021. Fredag 29 april 2022. Det skulle vara möjligt att använda sig av Magnus och Brasses Lattjolajbanslådan bland de här fyra datum. Det är såklart dagens datum som ska bort. Det är datumet när Brian Fallon, Chris Farren och Jesse Malin genomför sin konsert. Alla de tre andra datum är när den utsålda konserten skulle ha gått av stapeln, men fick flyttas som följd av pandemin.
Brian Fallon är en New Jersey-son, som nu har återuppväckt sitt band The Gaslight Anthem. De ger sig ut på turné senare i år. Något de kallar en världsturné. Något jag upplever som att de låtit huvudjägare tagit hand om jordklotet och krympt det precis som de sägs krympa huvuden. Jag hoppas att bandet kommer till Sverige lite senare. Kanske med den utlovade nya plattan i bagaget. Jag önskar också ett sound på den plattan som närmar sig The 59 Sound och de tidigare plattorna med Gaslight.
I soloform har Brian Fallons senaste alster Sleepwalkers och Local Honey varit lugna, varma och avskalade. Texterna fokuserar på olycklig kärlek, dödlighet och drömmar. Nu var det inte det vi ska prata om här, men eftersomvi fått vänta ett tag på den här konserten får inledningen helt enkelt innehålla lite annat också. Det här fredagsmyset är Chris Farren, Jesse Malin och Brian Fallon efter varandra. Ett knökfullt och festsuget Debaser Strand står till artisternas förfogande den här lönehelgen i april.
Först ut är New York-bon och New York-romantikern Jesse Malin. Han får en halvtimmes speltid. Han bjuder på min favorit om hotellet i London ”Hotel Columbia”. En annan favorit som han spelar är ”She Don’t Love Me”. Malin har en fantastisk scennärvaro och är en stor livefavorit. Kvällens andra förband är Chris Farren. Det jag måste säga om honom är att han har mod. Näst sista låten är instrumental och är en biljaktslåt.
När Brian Fållan äntrar scenen med bandet har klockan blivit halv tio. De öppnar med kvartetten ”Hard Feelings”, ”Lonley for You Only”, ”Ladykiller” och ”Come Wander With Me”. Det hinner gå en och en halv timme innan trion ”Rosemary”, ”A Wonderful Life” och ”Smoke” släpper ut oss i den kyliga Stockholms-natten. På vägen hemåt möter jag både studenter som varit på mösspåtagning och Ghost-publiken. Mellan starten och slutet på kvällens Fallon-spelning finns tio låtar till förutom ”Vincent”. Där sjunger Brian <<My name is Jolene / But I hate that song / I was baptised in a river / When I was young>>. Det är den bästa låten på Local Honey och det är en lycka att få höra den live.
Chris Farren är duktig, men inte min kopp te. Brian Fallon är bra. Samtidigt finns det mer dynamik i The Gaslight Anthem. Bäst på scenen ikväll är Jesse Malin. En skön artist och låtskrivare. Bästa låten är Brian Fallons redan nämnda Vincent och vi avslutar kvällen som den sången slutar.
“I used to love the smell of the carnival
And the tilt an’ twirl settin’ us free
I’m sure gonna miss the summer
How the lights used to light up in me
I better go
Vincent, I love you more than you know
God bless you old friend
I don’t think that I’ll ever see you again
My name is Jolene
But I hate that song
I was baptised in a river
When I was young”
mrnyceguy's 