Inlägg märkta ‘Will Turner’

Årskrönika 2022

Publicerat: 15 december, 2022 i Musik, Musiktips
Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

På det stora hela har det här varit ett riktigt skitår. Tänk pajasen Putins invasion av Ukraina. Ökande elpriser, ökande priser på det mesta, höjda räntor med ökande boendekostnader som en konsekvens för många, klimatförnekare, vaccinförnekare, rasister med valframgångar. Rätt mycket tomtar på loftet helt enkelt.

Här lägger vi det på hyllan så länge och koncentrerar oss på att summera musikåret. Det har kommit mycket bra musik på skiva. Den har varit ny, nyupptäckt, återutgiven och gammal men ny för mig. Alla möjliga varianter. Konsertupplevelserna har varit många och mycket bra. Den summeringen kommer lite senare, vilket även summeringen av årets bästa låtar gör. Här hittar du de bästa albumen, årets bästa EP:s, årets bästa livealbum och återutgivningar.

Årets punktliga insatser

Årets EP I: The Heavy Heavy – Life and Life Only. Det här gänget från Bristol är årets upptäckt alla kategorier. Bättre än bra. Fantastiska även live. Hoppas på mer studiomusik och livekonserter nästa år. Till dess är ett tips att även lyssna på The White Feather Collective som innehåller The Heavy Heavys Will Turner.

Årets EP II:  David Ritschard – Rockbotten. Titellåten framförde han redan i november förra året. Och kanske tidigare än så. I oktober dök äntligen den inspelade versionen av H. Self-duetten upp. Då var den ackompanjerad av ytterligare en kvartett underbara bitar.

Årets EP III: Jeremie Albino – Past Dawn. En sanslöst bra röst och skön liveartist, som kanske kan dyka upp på STHLM Americana?

Årets EP IV: The Black Crowes – 1972. Fem covers från det här året, i tolkning från bröderna Robinson. David Bowies ”Moonage Daydream” var även en skön avslutning på deras konsert i Antwerpen.  

Årets EP V: Morgan Wade – Acoustic Sessions EP. Avskalat blir Morgan Wade ännu bättre.

Årets EP VI: Emily Scott Robinson – Built on Bones. Hon har en helt sagolik röst både på skiva och live. Det var en ynnest att få se henne på årets STHLM Americana och att få uppleva hur rörd hon blev av det mycket starka mottagande hon fick av publiken.

Årets livealbum I: Tom Petty and The Heartbreakers – Live at the Fillmore (1997)

Årets livealbum II: The Sheepdogs – Live at Lee’s

Årets livealbum III: Ward Davis – Live from an Undisclosed Location in Hays Kansas

Årets livealbum IV: Creedence Clearwater Revival – At the Royal Albert Hall

Årets livealbum V: Willie Nelson – Willie Nelson Live at Budokan (1984)

Årets Reissue I: Brandi Carlile – In These Silent Days (Deluxe Edition) In the Canyon Haze. Förra årets bästa album kommer ut en gång till och nu kompletterad med akustiska versioner av alla låtarna. Brandi tillsammans med tvillingarna Tim och Phil Hanseroth är inget annat än skär magi.

Årets Reissue II: Travis Tritt – Set in Stone (Acoustic). Också en av de bästa plattorna från förra året. Här i en helt akustisk version med bland annat Dave Cobbs varma bas i produktionen.

Årets Reissue III: Margo Price – That’s How Rumours Get Started [Deluxe Edition]. Det var två år sedan den här underbara plattan dök upp. I år har det dykt upp kompletterat med ytterligare underbara åtta bitar. Hon har dessutom gett ut en bok, ställt in sin spelning på Way Out West och annonserat ett nytt album i januari.

Årets Springsteen-arkiv: Live från 1 oktober 1978, Fox Theatre, Atlanta Georgia, läs gärna Erik Flanigans krönika om den här underbara spelningen

Årets bästa serienyhet: Att Don Winslows trilogi The Power of the Dog, The Cartel och The Border ska bli tv-serie.

21 album

Att det är tjugoen album på den här listan har förstås att göra med att 21 är oslagbart i Black Jack och att Peter Forsberg bar det här tröjnumret. Det här året tar en annan 21:a över och hyllningen till de bästa albmumen. Det är förstås Börje Salming som är årets nummer 21!

1 – Joel Alme – Sköt er själva så sköter jag inte mitt

Joel Almes nakna och gripande texter på svenska kommer i en tredje uppsättning med den nya skivan. Jag tar hjälp med delar av Jan Gradvalls fullpoängsrecension för att beskriva den här höjdarskivan. ”Det här går inte att göra bättre. En sångcykel bestående av nio låtar som porträtterar en sargad människa under ett dygn, från gryning till nästa gryning, blickar tillbaka på sitt liv…Självbiografiska skildringar tenderar att bli mångordiga, men texterna har strukits ner med rödpenna tills bara det nödvändigaste, och ofta enklaste, orden återstår. Ingen tid förspills. Alla låtar utom en klockar in på under tre minuter. Ett fulländat album.”

2 – Jesper Lindell – Twilights

Det finns en värme i musiken, som du behöver uppleva för att förstå. Inspirationen från artister som The Band är tydligt och arvet förvaltas med guldkant. Musiken blandas upp med texter som griper tag i själen. När texterna dessutom framförs av fantastiska röster blir det väldigt, väldigt bra. Det är svårt att välja favoritlåt eller för den delen ens favoritlåtar.”Westcoast Train”, ”If There Comes a Time” och “Leave a Light On” som är den trio som anfaller först är lite som Liverpools anfallstrio (oavsett vilka som spelar) nu. Världsklass. Trion av låtar med gästartister är en annan mycket stark trio. Dessutom finns det fyra ytterligare kompositioner för dig att upptäcka på egen hand hur fantastiska de är.

3 – Tony Logue – Jericho

Om du tycker om Chris Knight är Tony Logue något för dig. Båda kommer från Kentucky och Knight är en stor inspiration för den yngre Logue. I låten ”Road to Richmond” berättar Logue historien från Chris Knighs “Carla Come Home” ur pappans perspektiv istället för Carlas som i originalet. Det första nya albumet jag hörde i år och det kommer i slutet av året att bli rankat som ett av det allra bästa. Tre andra låttips är ”Welder”, ”Color Blind” och ”Dead Flowers”. Den sistnämnda är inte en cover på Stones-låten, utan en egen komposition. Nu har du fortfarande åtta låtar att upptäcka på egen hand.

4 – First Aid Kit – Palomino

Det är nästan fem år sedan Ruins, det förra albumet, såg dagens ljus. ”Att First Aid Kit döpt sitt femte album till just ”Palomino”, efter de gyllene hästarna, är passande. Både musiken och texterna för tankarna till att galoppera fram över vidsträckta prärievidder, medan det som jagat en blir en allt suddigare, allt lustigare prick bakom axeln”, skriver Matilda Källén i Dagens Nyheter. Mina favoritlåtar I skrivande stund är ”Turning Onto You”, ”Ready to Run” och ”29 Palms Highway”.

5 – Amanda Shires – Take it Like a Man

Amanda har skaffat sig en ny musikalisk partner på det här albumet. Det är Lawrence Rothman som både spelar gitarr och har producerat albumet. På några av låtarna medverkar även maken Jason Isbell. Det är i mina öron hennes allra bästa album till dags dato. Du kommer att fastna av öppningstrion ”Hawk for the Dove”, ”Take it Like a Man” och ”Empty Cups”. Det är självutlämnade texter som griper tag i dig om du lyssnar på mer än de utsökta melodierna. 

6 – Arlo McKinley – This Mess We’re In

Han spelade på STHLM Americana en dryg månad innan det nya albumet släpptes. Vilken spelning och vilket fantastiskt album. Det här är 43-åringens tredje album. Du kan exempelvis fastna i McKinley-träsket med hjälp av ”Back Home”, som han sjunger tillsammans med Logan Halstead.

7 – Roger Karlsson – Mitt Universum

Vi hinner med att få med ett septemberalbum i den här omgången av fantastiska album. Det var fem år sedan Roger Karlsson släppte sitt förra album. Nu är Mitt universum här. Det förra var ett politiskt album. Det här är ett om minnen. Lyssna på ”Alby C”, ”Den vilda orkanen” och ”Ågestabron” för att ta plattan till dig.

8 – Ian Noe – River Fools & Mountain Saints

På Ian Noes andra album fortsätter han att visa upp sin berättarkonst. Han målar upp fängslande karaktärer i låtarna. Det är lite mer av countrydoft i musiken på det andra albumet, även om det också finns doften av rock kvar. Vi får bland annat höra berättelsen om ”Tom Barrett” som tjänstgör i 21:a plutonen under Vietnam-kriget. I avslutande ”Road May Flood / It’s a Heartache” är det en blandning av ny text och låten som Bonnie Tyler gjorde känd. Dessutom finns tio till ypperliga kompositioner.

9 – Marcus King – Young Blood

Marcus King är en fantastisk gitarrist och här skriver han underbara låtar tillsammans med Dan Auerbach och några till. Auerbach producerar också. ”Dark Cloud” och “Whisper” passer utmärkt som inkörsportar till tyngre användning av det här albumet.

10 – Banditos – Right On

Det här är tredje albumet från bandet som bildades i Birmingham, Alabama för tolv år sedan. Bandet består av sex medlemmar och på det nya albumet är det Mary Beth Richardson som står för sången på alla låtar. Tidigare har hon delat micken med flera av bandets talangfulla sångare. Jag älskar att det är hon som sjunger eftersom hon har en av de bästa rockrösterna just nu. Jag lyssnar gärna på up-tempo-låten ”On My Way” och håller tummarna för att bandet snart kommer tillbaka till Sverige.

11 – Early James – Strange Time to be Alive

Inspelningen är gjord i Easy Sound Studios. Då vet ni att det är Dan Auerbach, som står för produktionen. Han har även skrivit flera av låtarna tillsammans med Fredrick James Mullis, som kallar sig Early James. ”Harder to Blame” och duetten med Sierra Ferrell ”Real Down Lonesome” är två bra inkörsportar till ett tyngre missbruk av Early James andra album.

12 – Caleb Caudle – Forsythia

Skivan är inspelad i Cash Cabin, precis som det förra alstret. Det är John Carter Cash som står för produktionen. På några av låtarna har Caudle lite hjälp med sången av bland andra Carlene Carter och Elizabeth Cook. ”Crazy Wayne” är en av mina favoriter på det här magnifika albumet.

13 – Nikki Lane – Denim & Diamonds

Nikki Lane är tillbaka med en blandning av jeans och diamanter. Hon har tagit hjälp av Josh Homme med produktionen. Tio sköna låtar och jag rekommenderar dig att ta del av allihopa.

14 – Goodbye June – See Where the Night Goes

De tre kusinerna Landon Milbourn på sång, Brandon Qualkenbush på gitarr och kör samt Tyler Baker på gitarr blandar riff, gospelsväng och blues från den djupa södern i Usa. När jag lyssnar på Goodbye June går det inte låta bli att tänka på 70-ralets AC/DC. Det är en mycket utmärkt referens i mitt bibliotek. Om du är som mig kommer du att vara fast redan efter inledande ”Step Aside” och ”See Where the Night Goes”.

15 – Orville Peck – Bronco

En stor och vacker röst är något Peck besitter. Han uppträder alltid i en fransig mask. Några av hans influenser är Merle Haggard, Willie Nelson, Loretta Lynn och Dolly Parton. Om du ska doppa tårna någonstans bland de femton låtarna på skivan fungerar ”Hexie Mountains” alldeles utmärkt innan du dyker in i resten.

16 – Gasoline Lollipops – Nightmares

En blandning av nyskrivna låtar med nya inspelningar av äldre material är vad du hittar här. Gas Pops kommer från Boulder, Colorado. ”Mary Rose” är en hyllning till Clay Rose syster, som dog under tragiska omständigheter för 17 år sedan. Lyssna på den och sen är det svårt att lägga ifrån sig det här albumet.

17 – Wilmer X – Mer för dina pengar

Nisse Hellberg, Thomas Holst, Sticky Bomb, Janne Lindén och Jalle Lorensson är tillbaka med ett klassiskt Wilmer X-album. Passa på att lyssna på bland andra rockrökaren ”Slickar den hand som slår” och den mer eftertänksamma ”När tystnaden flyttar in”.

18 – Eric Palmqwist – Värmen

”Jag vet faktiskt inte riktigt men jag tyckte det lät vackert. Jag tänker att det är upp till lyssnaren att bestämma vad Värmen ska betyda. För mig handlar det om något som lever och andas, något som pulserar och bränner och om den svåra konsten att vara människa. Låtarna handlar ganska mycket om människor som haft det svårt på olika sätt. Värmen får man försöka eftersträva att behålla varje dag genom att tillåta sig att vara den som man vill vara och försöka vara lite snällare mot sig själv och mot andra.” Det säger Eric själv om albumet som Andreas Mattsson har producerat. Jag säger att det är ett fantastiskt bra album.

19 – Black Larsson – PUNK

Det här är Black Larssons debutalbum, sedan tidigare finns en EP. Han är uppvuxen i norra Botkyrka och har spelat i band som Oroliga Kalkoner, Posörerna och Tre Vise Män. I bandet hittar vi Peter Lindqvist på trummor, Johan Samuelsson på bas, Anders Klöverbäck på gitarr, munspel och kör samt Mattias Eriksson på gitarr. Ge dig exempelvis i kast med bluesen i november som berättas i ”Tung medicin” eller ”Vill du vara fri?” om du vill hitta in i PUNK.

20 – Jerry Leger – Nothing Pressing

Leger är en till artist i den här summeringen som kommer från Toronto. Det nya albumet är producerat av Michael Timmins, från Cowboy Junkies. Spotify säger att de som lyssnar på Leger också lyssnar på bland andra Jesse Malin, Aaron Lee Tasjan och Jeremy Ivey. Jag är skyldig i alla de tre fallen. Leger skriver vackra låtar och berättelser som har en benägenhet att få mig på fall och influenserna kommer definitivt från 60- och 70-talet. Om du vill dyka in i det här albumet kan du till exempel ta dig an ”Recluse Revisions” och ”With Only You”.

21 – Carson McHone – Still Life

Carson McHone kommer från Austin, Texas. Hon debuterade med albumet ”Goodluck Man”, som kom 2015 och inte finns tillgängligt på någon strömmningsplattform. Fyra år senare kom ”Carousel” och nu det nya albumet Still Life där hon samarbetar med Daniel Romano. Han spelar trummor, bas, gitarr, percussion och körar på plattan som han också producerat. Det räcker med att du lyssnar på öppningsspåret ”Hawk’s Don’t Share” för att förstå att du behöver ta dig an alla fyrtiotvå minuterna det här albumet sträcker ut sig på.

Det lackar mot jul

Utbudet av konserter det här året är enormt. Alldeles oavsett vilken genre du tycker om. Lorde beskrev det i ett nyhetsbrev till sina fans. Det är tre års utbud som trängdes in under ett år. Det tillsammans med andra faktorer som hög inflation och stigande ränte- och elkostnader gör det svårt för många att prioritera att gå och se livemusik. Själv har jag kvar ett några konserter som annonserades innan pandemin slog till. I början av året kommer American Aquarium och Blackberry Smoke till Stockholm.

Lite av det jag hade på önskelistan till tomten har redan blivit förverkligat. Jesper Lindell kommer till Nalen klubb i mars med en ny singel i bagaget. Och han släpper det nya albumet i september. Tack för det Tomten. Jag hoppas att det kommer att ligga paket med livekonserter i Stockholmstrakten även med Cody Jinks, Margo Price och Charles Wesley Godwin under det nya året. De två förstnämnda har redan annonserat att de kommer med nya album och jag hoppas att Godwin gör de sällskap även där.

Ett tidigt God Jul till er alla musikälskare och ett Gott Nytt Musikår så småningom!

PS! På förekommen anledning presenterar jag mina Lucior, som kommer från Fagersta.

Julmånaden är här. Det är även årets sista blandband. Det kommer här.

Ett av årets bästa musiktips, som du kommer att få är The White Feather Collective. De kommer från Brighton, England. Bandet spelar en skön surfrock. Will Turner som är frontman är också det samma i The Heavy Heavy. Båda banden har dragningar till 60-talet. Med TWFC går det höra toner som liknar The Rolling Stones, The Doors, Fleetwood Mac på Peter Greens tid och Black Rebel Motorcycle Club.

I den här mixen av sköna bitar hittar du också Johan Airijokis version av visan ”Balladen om Liikavaara Frans”.

Brighton är en stad i grevskapet i East Sussex i södra England. Staden är en känd turistort på den engelska sydkusten och ligger 76 kilometer söder om London. Brighton har vuxit samman med staden Hove och de bildar sedan 1997 en gemensam enhetskommun, Brighton and Hove. Här spelar Premier League-laget Brighton & Hove Albion sina hemmamatcher på Falmer Stadium.

Från Brighton kommer också The Heavy Heavy, som leds av Will Turner och Georgie Fuller. I juli släppte dem sin debut-ep Life and Life Only. De har gjort succé på Americana Fest i Nashville och gjort 45 spelningar i Usa. De fick också spela på kända talkshows som The Late Show med Stephen Colbert och Jimmy Kimmel. I oktober kom också en singel med en cover av Father John Misty-låten ”Real Love Baby”. På Bandcamp går det att hitta ett par singlar ytterligare. Bandets skivbolag berättar att The Heavy Heavy skrev och spelade in ett hundratal låtar under de senaste två åren och att fullängdsdebuten ska dyka upp under 2023.

Bandet beskriver själva sin musik som en reverb-dränkt kollision mellan psykadelia och blues, lsd-rock samt soldränkt pop. Musikaliska referenser som dyker är upp är sånt som Peter Green, The Rolling Stones, Jefferson Airplane och The Hollies.  The Heavy Heavy skulle ha uppträtt i Sverige redan i somras, men då satte passkrångel käppar i hjulet för dem när de skulle spelat på Rootsy Summer Fest. Däremot klarade de sig igenom passkontrollen när de var förband till Black Pumas. Nu har i stället den första snön hunnit komma när bandet kommer till Stadsgårdsterminalen.

Det börjar instrumentalt med ”Noise” och ”Parakeets”. Där är åtminstoneden senare från Will Turners surfrock-band, The White Feather Collective. Därefter tar The Heavy Heavy-låtarna vid med “Go Down River”, ”Man of the Hills” och ”Why Don’t You Call. Vi är tillbaka i surfrocken med ”Commit Your Head”. Det är dags för ”LA Cowboy”, som följs av ”All My Dreams”, ”Everything” och Josh Tillman-covern ”Real Love Baby”. När det är dags för ”Miles and Miles” ber Will Turner om mer reverb ut mot publiken. Mycket mer säger han, vi har gjort det här tidigare. Det blir ”One of a Kind” och ”American Joe” innan musiken tystnar för kvällen.

The Heavy Heavy har gjort årets bästa ep. Det kan jag avslölja för er redan nu. De gör också en av de bästa spelningarna jag sett i år. Magisk körsång blandas med ett skönt ös och ett band som utstrålar spelglädje. Jag önskar att de snart är tillbaka och det är något som Georgie Fuller lovar. Det känns extra bra att veta när det är dags att ge sig ut i den mörka Stockholms-kvällen. Har ni inte hört The Heavy Heavy har ni en skön upplevelse framför er.