Årskrönika 2023

Stefan Einhorn har skrivit boken Konsten att vara snäll. På baksidan av boken kan du läsa att begreppet ”snäll” kopplas ofta till egenskaper som dumhet, naivitet och undergivenhet. Einhorn lägger en helt annan innebörd i ordet: ”För mig är en snäll människa en individ som lever med etiken i sitt hjärta.” Den snälla människan är minst av allt dum, tvärtom mycket klok eftersom hon har förstått att det vi gör för andra gör vi också för oss själva.

Det har varit ett bra musikår i år i mina öron. Det har dykt upp många album som är bättre än bra. Jag har fått uppleva många fina konserter på framför allt lite mindre spelställen. De mindre scenerna är bäst för stora upplevelser. I Stockholm lyfter jag gärna fram Cirkus, Kägelbanan, Debaser Strand, Bar Brooklyn, Slaktkyrkan, Galejan, Mosebacketerassen och alla scener på Nalen för att nämna några. Alla de har jag inte hunnit med att besöka i år, men alla har genom åren bjudit på underbara musikupplevelser.

Jag tycker också väldig mycket om att få prata om musik och har under året haft förmånen att få göra det i många olika grupperingar. Det har varit olika kompisgäng både över en öl och i den digitala världen i samband med fredagsmyset eller vid samlingar inför diverse konserter. Många olika artister, låtar och annat musikrelaterat har blivit avhandlade. Det har också varit möten med främlingar på diverse konserter. Främlingar som sedan blivit vänner tack vare musikintresset. Musikintresserade som delar tankar om artister, dokumentärer, låtar och mycket annat på Twitter (ja, jag vet att det heter något annat nu, men jag struntar i Elon). Vilket också leder till både sällskap att ta en öl tillsammans med, prata mer musik och uppleva spelningar tillsammans.

Samtalen om musik ger mig glädje, energi och jag möter många snälla personer som delar med sig av sina erfarenheter, klokskap och perspektiv på musik. Den snällheten är mycket välkommen i den tid som är nu med ett stort mörker i samtalsklimatet och mycket annat i det svenska samhället och världen i övrigt. En ny upplevelse under året var Countrycirkeln. En studiecirkel där vi varit ungefär femton personer, blandat män och kvinnor som pratat om country ur olika perspektiv. Vi har avhandlat sådant som country och autenticitet, politiseringen av countryn, country och politik, country och klass samt country och kön. Det har varit mycket väl spenderad tid ett antal tisdagar under höstens mörka kvällar.

Dagens Nyheter hävdar att countryn är på frammarsch i Sverige. De lyfter bland annat fram radioprogrammet P4 Country och ett antal artister i artikeln, som bevis för sin tes. Några av mina favoriter finns med som exempelvis Jason Isbell, First Aid Kit och Sturgill Simpson. Jag hoppas att DN har rätt i sin spaning för jag hittar oftast mina favoriter i den mer svårmodiga varianten av countryn med inslag av rock och sådant som närmar sig rocken från södra Usa. Musik som innehåller tre ackord och sanningen. Eller lite mer utvecklat är en bra röst på artisten som framför låten är viktig. Det är något som även min favoritproducent Dave Cobb letar efter när han ska jobba med nya artister. Om låtarna sedan innehåller ingredienser som vemod, mörker i sinnet, droger av olika slag, döden, smärta, sjukdom, sprucken kärlek och samhällskritik är det mer sannolikt att en låt är fantastisk. Jag hävdar att jag har en smal musiksmak och passar på om att påminna om vad Fredrik Strage sagt om musikaliska ”allätare”.

”Jag vet inte hur många jag träffat som beskriver sig själva som ”allätare” för att därpå avfärda all musik som innehåller minsta lilla motstånd. Det är som om någon skulle påstå sig äta allsidigt och sedan uteslutande trycka i sig Skogaholmslimpa.”

Om vi återvänder till egenskapen snällhet, så säger Stefan Einhorn att det är en egenskap som måste förvaltas med gott omdöme. Att vara snäll på ett äkta, positivt och gott sätt är verkligen en konst. Han skriver också att vi behöver vara uppmärksamma på de motkrafter som kan hindra oss från att vara snälla. Han redogör också för vetenskapliga studier som visar att snällhet lönar sig. Snällhet är det största vi kan erbjuda vår omvärld – och oss själva, säger Einhorn. Jag vill lägga till att snällhet också går att mäta i tips om bra artister, fantastiska låtar och samtal med olika perspektiv på livselexiret vi kallar musik. Jag passar på att tacka för alla samtal om musik som jag fått vara med i och alla musiktips jag fått. Tack! Snart är ett nytt musikår över oss igen. Innan dess passar jag på att summera det innevarande.

Årets punktliga insatser

Årets serie: Huset (SVT) med bland andra David Dencik som fångvaktare.

Årets sen-på-bollen-serie: Shameless (HBO Max)

En av årets böcker: Resurrection Walk – Michael Connelly

En annan av årets böcker: Död man walking – Jens Lapidus

Ytterligare en av årets böcker: Bytet – Stefan Arnhem

En duo av årets böcker: Vardagar 8 och Vardagar 9 – Ulf Lundell

En trio av årets böcker: Det sista livet, Den andra systern och Den tysta fågeln – Mohlin & Nyström

Årets israeliska James Bond (bok alltså): The Collector – Daniel Silva

Årets pågående bok över julen: Year of the Locust – Terry Hayes

Årets ep I: Jesper Lindell – Windows Vol. 1

Årets ep II: Charles Wesley Godwin – Live from the Church

Årets ep III: Ward Davis – Sunday Morning

Årets ep IV: Richard Simeonoff – Listen to This

Årets ep V: Jerry Leger – The Time Flew By

Årets förband: Jesper Lindell på Debaser Strand före Morgan Wade och även i någon form på innan Magnus Carlson också dök upp på scenen på Cirkus.

Årets livealbum: Charley Crockett – Live from the Ryman. Charley får mig att vilja dansa och det säger inte lite.

Årets cirkel: Countrycirkeln, en studiecirkel som var ett samtal i fyra delar på Medborgarhuset i Hägerstensåsen.

Årets konsert I: Joel Alme på Debaser Strand. Årets första konsert. Mina förväntningar skyhöga. Joel Almes närvaro på scenen. Hans gripande texter. Bandets spelglädje. Publikens respons. Energin i rummet. Fantastiskt. Den här kvällen var fulländad och lite till. Den här kvällen var inte bara här och nu. Den här kvällen kommer att leva länge. Den kommer att ta mig genom oxveckorna. Den här kvällen kommer alltid att finnas med mig. Den här kvällen gör Joel Alme en av de allra bästa spelningarna jag sett.

Årets konsert II: American Aquarium på Nalen Klubb. Frågan är om inte mantrat om vad som krävs för att lämna, som är återkommande i avslutningslåten Abe Lincoln ställer kvällens viktiga fråga. Om jag ska svara på frågan säger jag att inget överhuvudtaget i min kropp vill lämna Nalen klubb. Jag stannar gärna för ett helt set till. När det ändå är tydligt att det inte blir mer musik i kväll ger jag mig av hemåt med ett stort, stort leende på läpparna.

Årets konsert III: Jesper Lindell på Nalen Klubb. Det går inte att ta miste på spelglädjen där Jesper Lindell Band tillsammans med Brunnsvik Horns pumpar ut glädje till publiken. Trummor och bas lägger grunden. Piano, klaviatur och dragspel kryddar musiken ytterligare. Blåset i trombon, trumpet, sax och lite klarinett gör att allt gungar. Dubbla gitarrer, fiol och trumpet tillsammans med sången gör det här till en toppenkväll.

Årets konsert IV: Joel Alme på Kulturhuset. Jag såg Joel Alme med band i början på året och det var något av det bästa jag sett någonsin. Den här gången är han själv med en akustisk gitarr, sin röst och sina berättelser på scenen. Han berättar om låtarna mellan låtarna. Låttexterna och framförandet träffar som en käftsmäll. Det är naket. Det är känslosamt. Det är så vackert att jag inte kan sätta ord på framförandet.

Årets konsert V: Ian Noe på Twang. Hemma i Lee County, Kentucky är där Ian Noe hämtar inspiration till sina berättelser. Han har en röst som får tiden att stanna och håret i nacken, på armar, ben och andra ställen att resa sig upp. Hans scennärvaro är självklar och han är fantastisk.

Årets konsert VI: First Aid Kit på Avicii Arena. Johanna och Klara Söderberg måste vara några av de mest begåvade musiker vi har i det här landet just nu. De säger från scenen att de är tacksamma. Jag är tacksam. Det är inget annat än en ynnest att få vara i samma rum som dem och ta del av deras talang, glädje, energi och fantastiska låtar.

Årets konsert VII: Eldkvarn på Götaparken i Norrköping. Eldkvarn är utan tvekan stans bästa band. De är också kungarna från Broadway och Sveriges bästa band genom tiderna. Där stämmer jag in med Mauro. Det är här vi är nu. Eldkvarn-skorna slutar att vandra längs de svenska vägarna. Oundvikligt. Ja. Hjärtskärande. Absolut. Samtidigt finns all musiken kvar. Tack Eldkvarn! Det skrev jag i somras. Nu verkar det kanske som att Eldkvarn ger sig ut på vägarna nästa sommar också. Vi får väl se.

Årets konsert VIII: Gabe Lee på Melodybox. Gabe Lee är en historieberättare av rang. Det kommer fram både i sångerna och i mellansnacken. De senare är många och långa. Han hinner bland annat avhandla infart och utfart, att han fått åtminstone fyra parkeringsböter och att Kalles kaviar inte är något han kommer ta med sig hem. Kvällen är en resa genom berättelser fulla av känslor och vackra melodier.

Årets konsert IX: Caleb Caudle på Twang. Caleb Caudle med sånger som kombinerar poesi, historieberättande och en rik ton av sorg och kärlek. Caudle röst är fylld av själ och fängslar mig och andra som befinner oss på ett utsålt Twang den här torsdagskvällen i den onödiga månaden februari.

Årets konsert X: Hästpojken på Slaktkyrkan. Det här är musik som är förklädd i glada, popiga och trallvänliga låtar. När du tar till dig texterna växer ett mörker och elände fram som är mer än värdiga att kvala in som låtar som får folk att undra hur jag mår. Det är varmt och svettigt och en riktigt bra energi och spelglädje på scenen. Det finns en ypperlig energi och stort gensvar hos publiken också i kväll.

Årets dokumentär: Running with Our Eyes Closed. En dokumentär som är gjord av fotografen och regissören Sam Jones. Filmen ger Jason Isbells en naken inblick i hans liv och relationen till frun Amanda Shires i samband med inspelningen av albumet Reunions, som släpptes 2020.

21 album

Här kommer listan med årets tjugoen bästa album. Oslagbart både i Black Jack och på rinken. Tänk Peter Forsberg och Börje Salming.

1 – Jason Isbell and The 400 Unit – Weathervanes

”Save the World” handlar om en pappas rädsla för sin dotter som går i skolan och alla de skolskjutningar som händer. I ”Death Wish” lider berättaren av psykiska sjukdomar. Huvudpersonen i ”Middle of the Morning” uppfostrades till att vara stark och tystlåten man från sydstaterna. Det finns låtar om äktenskapet, föräldraskapet och bristen på möjligheter. De tre ingredienserna blandar sig kanske allra starkast i ”White Beretta”, där berättaren också sitter vid ett rödljus och lyssnar på Son Volt. ”When We Were Close” handlar om vänskapen med Justin Townes Earle. Låtarna, som är tretton till antalet, är fulla av desperation, skönhet och lustigheter. Låtarna är också rollbesatta med amerikanska Svenssons som utkämpar stora mentala strider, men också lever liv fyllda av både glädje och sorg. Jason Isbell är historieberättaren tillsammans med Sadler Vaden, Jimbo Hart, Derry DeBorja och Chad Gamble i The 400 Unit. De får även en del stöttning från Amanda Shires. Den här gången tar Isbell inte hjälp av Dave Cobb med produktionen, utan sköter den på egen hand. Lyssna på ”King of Oklahoma”, “If You Insist”, “Vestavia Hills” eller “Miles” som är mina favoriter just nu.

2 – Tony Logue – Crumbs

Förra årets debutalbum och det tredje bästa albumet alla kategorier från 2022 i min bok har fått en mycket stark uppföljare. Det är smulor av mycket god karaktär i den här pajen från Tony Logue. Ett dussin starka berättelser. Tips för att ta dig in i plattan är ”Takin’ Care” och ”Jessie” samt de tio övriga låtarna.

3 – Gabe Lee – Drink the River

Gabe Lee är en historieberättare. De här nio låtarna ger oss en detaljerad inblick i många personers liv, som Gabe själv sett eller fått berättat för sig. I ”Even Jesus Got the Blues” följer vi en kvinna som överdoserar på Oxycontin. I ”Merigold” hör vi en makes berättelse om hur hans fru togs ifrån honom när hon fick cancer. De två låtarna är också mina favoriter i skrivande stund.

4 – Israel Nash – Ozarker

Det är sköna gitarrer och medryckande refränger när Israel Nash tar oss med på en resa i heartland rocken. Till sin hjälp har han bland haft Kevin Ratterman bakom produktionsspakarna. Jag har svårt att välja favoritlåtar bland de tio som finns på albumet, men ”Roman Candle” och ”Lost in America” är två av de tio. Det känns dessutom skönt att veta att Israel Nash tidigare lovat att släppa tre till album inom det kommande året.

5 – Charles Wesley Godwin – Family Ties

Mina förväntningar på Charles Wesley Godwins tredje soloalbum var höga. Skyhöga. Det är ett låtsnickeri i världsklass med olika berättelser med kopplingar till familjen. ”Gabriel” tillägnad sonen, ”Another Leaf” om en tur i sänghalmen för att göra familjen större för att nämna några. Det finns också en nyinspelning av ”Soul Like Mine” från skivan Godwin gjorde med bandnamnet Union Sound Treaty. Det är en vacker renovering av den låten.

6 – Vincent Neil Emerson – The Golden Crystal Kingdom

Emerson kommer från Texas och har Choctaw-Apache släktskap. Den här gången har Shooter Jennings hjälpt till med produktionen på det här utsökta albumet. Bästa låten är ”The Man from Uvalde”, som har sällskap av elva andra riktigt bra låtar.

7 – Aaron Boyd – Coming Undone

Det tog ett år innan jag upptäckte Aaron Boyds debutalbum Until the End. Nu har han precis släppt sitt andra album. Lyssna på ”Hard Times Like These”, ”Heaven” och ”Mags”.

8 – The Blue Highways – Out on the Line

De tre bröderna Jack, Callum och Theo Lury bildade det London-baserade The Blue Highways för fem år sedan. I mina öron finns det doft av en ung Bruce Springsteen och även av New Jersey-sonen Brian Fallon. Det är lite obegripligt att de bara har drygt 350 lyssnare i månaden på Spotify just nu. De här låtarna förtjänar en stor publik. Lyssna exempelvis på ”Nobody Lives Here Anymore”, ”Rio Grande” och ”Tonight”.

9 – Pony Bradshaw – North Georgia Rounder

Sköna melodier, gripande texter och en underbar röst. Det är ett sätt att beskriva Pony Bradshaw och hans senaste alster. I berättelserna dyker bland annat Calico Jim från förra albumet. Många historer om livet på resande fot, på tavernor, i skåpbilen, sova på golvet och att träffa trevliga människor.

10 – Jaimee Harris – Boomerang Town

Lyssna på den hoppfulla ”Love is Gonna Come Again”. Då kommer du att vara fast för Jaimee Harris. Tycker du om Courtney Marie Andrews är det omöjligt att inte fastna för Jamiee också.

11 – Tanner Usrey – Crossing Lines

Tanner Usrey växte upp i Prosper, Texas. Vid fem års ålder sjöng han Alan Jackson-låtar hemma och blev hyssjad av sina föräldrar. Jag är glad att han fortsatte med musiken. Han ger oss en blandning mellan sydstatsrock, country och Americana på sin första fullängdare. Det räcker med att du lyssnar på ”Guns Drugs and Allergy Pills”, ”Who I Am” och ”Black Widow” för att du ska vilja höra resten. Är du inte övertygad då säger jag som Stenmark, det är int lätt att förklara för de som int begrip.

12 – Myron Elkins – Factories, Farms & Amphetamines

21 år gammal är Myron Elkins. Hans röst låter betydligt äldre, mer ärrad och erfaren. Om den är skivan inte hamnar topp tre när det är dags att summera året har det varit ett outstanding musikår. ”Sugartooth” och titellåten inleder. Om du inte har fastnat bör du söka upp vården för att kolla din hörsel. Ofantligt bra är det här. Det gör inte saken sämre att det är Dave Cobb som står bakom produktionsspakarna. Kolla även in Elkins ep Just Another Asshole With a Guitar som dök upp under pandemins första år.

13 – Drayton Farley – Twenty on High

Drayton Farley är en lysande låtskrivare. Här bjuder han på tio riktigt fina bitar. Sadler Vaden spelar gitarr och producerar. Kompanjonerna Jimbo Hart och Chad Gamble från Jason Isbells The 400 Unit spelar också på skivan. Peter Levin, Kate Crutchfield, Kristin Weber har också hjälpt till att förgylla Twenty on High. Titellåten, ”Norfolk Blues” och “The Alabama Moon” är tre favoritlåtar. Gillar du Jason Isbell har du också en favoritartist i Drayton Farley.

14 – Jeremie Albino – Tears You Hide

I introt “Dance With Me” är det tydligt vilken känsla du får när du lyssnar på Jeremie Albinos andra album. Till och med jag får lust att dansa när jag hör låtar som ”Angeline” och ”Klondike Man”.

15 – Joe Stamm Band – Wild Man

En blandning av sydstatsrock och country är vad då får i öronen när du drar igång titelspåret på nya skivan. Den melodiösa blandningen fortsätter i ”My Old Home”. Det här är riktigt bra. Bara att njuta.

16 – The Steel Woods – In Your Time

På The Steel Woods första album Straw in the Wind finns låten “Uncle Lloyd” om en som inte var farbror till barnen i sången, men som gärna ville bli kallad farbror. På On Your Time är den orolige karaktären tillbaka. Halva skivan är skriven från Uncle Lloyds synvinkel. De två första låtarna ”The Man from Everywhere” och ”Cut the Grass” beskriver behovet av att växa upp och dricka mindre för att vara mer i takt med livet istället för att det ska spinna bortom all kontroll. Den här rocken från södra Usa är fortsatt vacker.

17 – L.A. Edwards – Out of the Heart of Darkness

Jag tyckte att albumet var bra när det släpptes i januari, men inte bättre än bra. Efter att ha sett L.A. Edwards live i början av juni gör jag en stor omvärdering. Fantastiskt är ordet! Tycker du om Tom Petty och Jackson Browne bör L.A. Edwards också uppskattas av dina trumhinnor. Lyssna på ”Now You Know”, ”Surrender” eller ”Hi Rite Now” för snabb invänjning.

18 – Margo Cilker – Valley of Heart’s Delight

“Beggar for Your Love”, “Sound and Fury” och “With the Middle” är tre av mina favoriter på det här utmärkta albumet. Det är Margo Cilkers andra soloplatta. På den här har hon hjälp av Sera Cahoone när det gäller produktionen.

19 – Ritch Henderson – Fallacies and Four-Letter Words

När du har hittat Albama-sonen Ritch Henderson är det svårt att inte spela hans låtar hela tiden. Du behöver bara sätta igång första låten ”Finally Comin’ Around” för att vara fast.

20 – EP’s Trailer Park – Once When We Were Birds

Ljudbilden på albumet har en känsla av Kalifornien över sig. Kanske ska det snarare vara den sköna gotländska sommaren som borde komma upp när trumhinnan träffas av de här tio sköna låtarna? Det är ett helgjutet album som för mig för tankar till både Tom Petty och Eagles för att nämna några liknelser. Det finns fler. Några av mina favoritlåtar är Young Nil (Into the Wild) eller Lovers Maze.

21 – Johan Airijoki – Gitarrer och blåjeans

Ett soloalbum med låthantverkaren Johan Airijoki, som övergett Gällivare för huvudstaden. Om du lyssnar på ”Janne Cowboy” beskriver han själv sin upplevelse att flytta till Stockholm. Eller så passar du på att bugga till ”Följ med ut”, den har fått godkänt för den typen av aktivitet från Buggföreningen i Gällivare.

Önskelistan till tomten

Det här året har varit ännu ett av många bra musikår. Det har blivit många nya album genomlyssnade. Jag har också haft förmånen att få se många riktigt bra spelningar. Hittills har vi blickat bakåt i den här krönikan. Vad passar bättre då än att vända blicken från backspegeln och ut genom vindrutan i stället för att spana in i framtiden. Vad händer nästa musikår?

Ni kan själva titta till vänsterkolumnen här och hitta de skivsläpp som jag ser fram emot. Det är åtminstone de jag har koll på hittills. Det är kul att Willi Carlisle släpper nytt redan i januari. Det album jag ser allra mest fram emot är Before the Sun som är Jesper Lindells nya album. BJ Barham har också berättat att ett nytt American Aquarium-album är inspelat tillsammans med Shooter Jennings som producent. Om det följer de senaste albumens släppdatum så finns det nya tillgängligt i maj eller juni. BJ Barham kommer också hit och spelar ett par solo shower i början av mars. Där blir det några intensiva konsertdagar med Barham, Tyler Childers, John R. Miller och The Gaslight Anthem inom loppet av fyra dagar.  

Det ser ut som att jag kommer att inleda mitt liveår på Nalen den första helgen i februari med välfyllda dagar när det är vinterfesten Country Got Soul. Det låter som en fest i både mina öron och i Dave Cobbs. Han har sagt att han jobbar på att få in soulen i countryn. De här dagarna finns bland andra Jesper Lindell, Scarlett Rivera, Magnus Carlson, Ward Hayden & The Outliers och Israel Nash på plats. Till sommaren får jag förhoppningsvis en ny träff med Eldkvarn och en bit in på hösten dyker Blackberry Smoke upp igen. Den här gången hoppas jag att The Steel Woods dyker upp som förband och inte ställer in sitt förbandande. Ett till gig som jag ser fram emot sker på norrmännens nationaldag. Då dyker 49 Winchester upp och de har även lovat ny musik på sociala medier. Bara oklart när?

Min önskelista på spelningar i Stockholmsområdet innehåller Cody Jinks, Vincent Neil Emerson, The Blue Highways, Charles Wesley Godwin, The Heavy Heavy, Dalton Mills, Drayton Farley, Jeremy Ivey, Jaimee Harris, Richard Inman och Tony Logue. Snälla tomten (läs bokningsbolag), boka spelningar med de här snarast!

Vilka album och vilka spelningar står på din önskelista?

God Jul till er alla musikälskare och ett Gott Nytt Musikår så småningom!

PS! Vi ses i Bozeman, Montana, Usa.

10-årsjubileum för Mrnyceguy’s

Långfredagsavtalet (på engelska: Good Friday Agreement) är ett fredsavtal som slöts långfredagen den 10 april 1998 mellan de brittiska och irländska regeringarna. Avtalet hade stöd från flertalet av de politiska partierna på Nordirland. Den 22 maj 1998 hölls sedan en folkomröstning om avtalet både i Nordirland och i Republiken Irland. En stor majoritet av de som röstade godkände avtalet. Det innebar bland annat att alla paramilitära grupper som skrev på en vapenvila och lämnade in sina vapen fick amnesti och fångar från dessa grupper som satt fängslade skulle bli frisläppta.

15 år senare hände något av avsevärt mindre betydelse för världsfreden. Den här kvadratiska cirkeln på internet såg dagens ljus. Här hittar du en av mina passioner. Musiken. Live och på platta. Det finns liveupplevelser som dateras tillbaka till 2012 och julskivor som såg de tända juleljusen på 2004 års julgran. Jag ser det också som insats för folkhälsan att sprida musik som är fantastisk och låtar som får folk att undra hur jag mår. Vi kan passa på att gräva lite i den föregående meningen.

Vad är då fantastisk musik? För att bli lite tydligare om det ska jag göra en beskrivning av min definition av det. Quincy Jones tycker att det finns två kategorier av musik, bra och dålig. Jag gillar den uppdelningen, men branschanalytikern Bob Lefsetz har hjälpt till med att dela upp även den bra musiken i två kategorier. De två är bra och fantastisk. Det finns alltså mycket musik som är bra, men en betydligt mindre andel som är fantastisk.

Vad är låtar som får folk att undra hur jag mår? Den andra delen av meningen vi analyserar kommer från Jason Isbell. Dagen före midsommarafton 2019 tweetade han, ”My genre is if you post one of my songs online, people will ask you if you’re ok”.

Finns det ett recept på sådan musik och sådana låtar? Vemod, mörker, droger, döden, smärta, sjukdom, sprucken kärlek och samhällskritik är alla kryddor som gör det mer sannolikt att en låt är fantastisk och får folk att undra hur jag mår. Vi ska snart lämna det här lilla teoripasset och kasta oss på musiken med en lista som fått namnet 101 låtar som får folk att undra hur jag mår [Decade].

Innan vi kommer till den viktiga musiken vill jag passa på att tacka några för inspiration, vänskap och mycket skönt musiknörderisnack. Bulla, Anderz, Andreas, musikquiz-gänget, Son Volt-gänget, musiktwitter och många andra underbara personer i musikens tjänst. Självklart också ett stort tack till alla er som hittar hit. Jag hoppas att ni hittar lite inspiration.

Tack för de första 10 åren! Nu till musiken.

Rockåret 2022

Rockbladet summerar traditionsenligt årets rock på Nyårsdagen. Det är nionde året i rad som det sker.

Min summering hittar du både här nere och på Rockbladet. Där hittar du även kollegornas listor. Här får du en bonus med fem ytterligare fantastiska konserter från året som gått.

ÅRETS ALBUM

1) Sköt er själva så sköter jag inte mitt – Joel Alme

2) Twilights – Jesper Lindell

3) Jericho – Tony Logue

4) Palomino – First Aid Kit

5) Take it Like a Man – Amanda Shires

ÅRETS LÅT

1) Man of the Hills – The Heavy Heavy

2) Leave a Light On – Jesper Lindell

3) Blomman – Joel Alme

4) Pass it Down – Nikki Lane

5) Welder – Tony Logue

ÅRETS KONSERT

1) The Black Crowes @ Lotto Arena, Antwerpen

2) Blues Pills @ Ett vardagsrum och ett garage, Spånga

3) David Ritschard @ Fållan, Stockholm

4) Adia Victoria @ STHLM Americana, Stockholm

5) Arlo McKinley @ STHLM Americana, Stockholm

6) Jesper Lindell @ Melodybox, Stockholm

7) The Heavy Heavy @ Stadgårdsterminalen, Stockholm

8) Wilmer X @ Nalen, Stockholm

9) Willi Carlisle @ Kafé Himlavalvet, Stockholm

10) Jesper Lindell @ Kafé Himlavalvet, Stockholm

Låtar 2022 [Best of]

Här kommer en lite mera fyllig summering av de bästa låtar som har passerat mina öron under 2022. Du som följt med här har fått de 21 bästa låtarna. Här kommer 175 låtar till. Håll till godo så länge.

Du hittar bland annat låtar från Eli ”Paperboy” Reed, David Ritschard, Rebecka Sandberg, Miranda Lambert och en massa artister till.

Absoult fantastiskt [Update XLVII]

Listorna avlöser varandra den här tiden. Det har inte gått mig omärkt förbi att ni som hittar hit gillar listor precis som Rob i High Fidelity och mig själv.

Här kommer de 21 bästa låtarna från 2022.

1 – Man of the Hills – The Heavy Heavy

Ett gott råd är att skruva upp volymen högt. Riktigt högt. Gör dig beredd på att dansa och gunga med när Georgie Fullers röst fyller din kropp med glädje. I år blir det inte bättre än så här. Trycket i sången. Gunget. Gitarren. Jag kör den en gång till. Känn elden som brinner djupt inne i dig, precis som i låten.

2 – Leave a Light On – Jesper Lindell

Om jag ger mig av nu, kanske jag tar mig ut levande. Jag sätter mig på nästa tåg ut från stan eller så kanske jag tar nästa flyg. Lämna ljuset på tills jag är tillbaka älskling. Det sjunger Jesper Lindell i den här sköna dängan. Ja, fast på engelska då såklart.

3 – Blomman – Joel Alme

Torget där Blomman sålde rosor och lite gräs bredvid tecknar minnen från en svunnen tid. Nu är det putsat och polerat på platsen. En berättelse som får liv under knappa två och en halv minut.

4 – Pass it Down – Nikki Lane

Det är hög tid att slå i botten. Att ha ett ansvarslöst sinne och en tom flaska. Där börjar berättelsen som Nikki Lane ger oss i den här fina biten.

5 – Welder – Tony Logue

Tony Logue målar porträtt av människor och deras liv. Här möter vi mannen som tagit jobb som svetsare på det andra skiftet på varvet i stan. Hans älskling sover när han kommer hem och kryper ner i sängen. Han hatar sitt jobb och de sena timmarna. Innerst inne vet att han skulle kunna hitta något bättre.

6 – Alby C – Roger Karlsson

Låten är en över sex minuter lång repetitiv blues. På Rogers sätt.  Det är en sorts sammanfattning av hans uppväxt i den förort som han flyttade till våren 1973. Vi träffar bland andra Spättan som snodde bilar och Kraken från Damaskus, som var kung i centrum.

7 – On My Way – Banditos

Att Mary Beth Richardson innehar en av de allra, allra bästa rösterna nu och någonsin kan vi vara överens om. Hennes skönt hesa rockröst guidar oss genom frågor som om det är någon skillnad mellan att vinna och att inte ge upp.

8 – Vaya Con Dios – Drew Cooper

Att gå med Gud är vad Drew Cooper uppmanar till i den här riviga biten.

9 – Georg (på avd. 361) – Styva Linan

Göteborgs nya stolthet Styva Linan sjunger ger oss historien om Georg, som inte mår särskilt bra.

10 – Burning Down the Prairie – Ian Noe

Vi följer blodiga fotsteg längs med bäcken. Pappa är rusar fram som besatt. Det är några av händelserna som Ian Noe ger oss i den här historien.

11 – Jaga dagen – Joel Alme

Jag vaknade med en smäll, sjunger Joel inledningsvis på skivan. I P4:s Musikplats Stockholm startade låten ännu tyngre. Helt enkelt med en jävla smäll. I den här låten finns också textraden som är titeln till Joels nya album, sköt er själva så sköter jag inte mitt.

12 – Boken om Jean – Tomas Andersson Wij

En episk låt och en vacker hyllning till den bortgångne vännen Jean Skarstedt.

13 – C’mon Armageddon – Fantastic Cat

Det är omöjligt för mig att inte tänka på Bob Dylans ”Subterranean Homesick Blues” när jag hör den här låten med ett skönt tempo i. Fyra coola katter som alla är låtskrivare har slagit sina kloka huvuden ihop.

14 – Dark Cloud – Marcus King

Marcus blir låg och känner det som att det inte finns någonstans att ta vägen. Där startar den här låten om ett mörkt moln som finns där och väntar på dig när du får de känslorna.

15 – Rockbotten – David Ritschard & H. Self

En dag ska nå till botten, just nu är det en bit kvar. Det är ungefär inledningen på den här vackra duetten som David Ritschard gör tillsammans med sin låtskrivarkollega Henric Hammarbäck a.k.a. H. Self.

16 – If She Wants a Cowboy – Zach Bryan

Skönt medryckande från countrykritikerfavoriten Zack Bryan. Han släppte ett album med 34 låtar. Det här är den bästa av dem.

17 – Turning Onto You – First Aid Kit

Vi har en del svenska världsstjärnor. Två av dem heter Johanna och Klara. Med det gemensamma efternamnet Söderberg bildar systrarna från Svedmyra det fantastiska bandet First Aid Kit. Bäst från nya albumet Palomino.

18 – Real Low Down Lonesome – Early James & Sierra Ferrell

Early James och Sierra Ferrells röster gifter sig på ett alldeles fantastiskt sätt i den här dängan från James andra album. Lysande produktion av Dan Auerbach.

19 – Hexie Mountains – Oliver Peck

Du får åka till Joshua Trees nationalpark för att hitta Hexie Mountains. Jag lovar att du får lust att åka dit när du hör Orville Peck sjunga om bergen.

20 – Fault Lines – Amanda Shires

Låten beskriver en mörk tid i äktenskapet med hennes man Jason Isbell. De har tagit sig förbi den tiden och är fortfarande gifta.

21 – At a Greyhound Station, Desperate – Gregor Barnett

Från söndagsmiddagen hos hennes föräldrar till desperationen att fly från vardagen och staden direkt efter. Han tar bussen från Greyhoundstationen. ­­

Årskrönika 2022

På det stora hela har det här varit ett riktigt skitår. Tänk pajasen Putins invasion av Ukraina. Ökande elpriser, ökande priser på det mesta, höjda räntor med ökande boendekostnader som en konsekvens för många, klimatförnekare, vaccinförnekare, rasister med valframgångar. Rätt mycket tomtar på loftet helt enkelt.

Här lägger vi det på hyllan så länge och koncentrerar oss på att summera musikåret. Det har kommit mycket bra musik på skiva. Den har varit ny, nyupptäckt, återutgiven och gammal men ny för mig. Alla möjliga varianter. Konsertupplevelserna har varit många och mycket bra. Den summeringen kommer lite senare, vilket även summeringen av årets bästa låtar gör. Här hittar du de bästa albumen, årets bästa EP:s, årets bästa livealbum och återutgivningar.

Årets punktliga insatser

Årets EP I: The Heavy Heavy – Life and Life Only. Det här gänget från Bristol är årets upptäckt alla kategorier. Bättre än bra. Fantastiska även live. Hoppas på mer studiomusik och livekonserter nästa år. Till dess är ett tips att även lyssna på The White Feather Collective som innehåller The Heavy Heavys Will Turner.

Årets EP II:  David Ritschard – Rockbotten. Titellåten framförde han redan i november förra året. Och kanske tidigare än så. I oktober dök äntligen den inspelade versionen av H. Self-duetten upp. Då var den ackompanjerad av ytterligare en kvartett underbara bitar.

Årets EP III: Jeremie Albino – Past Dawn. En sanslöst bra röst och skön liveartist, som kanske kan dyka upp på STHLM Americana?

Årets EP IV: The Black Crowes – 1972. Fem covers från det här året, i tolkning från bröderna Robinson. David Bowies ”Moonage Daydream” var även en skön avslutning på deras konsert i Antwerpen.  

Årets EP V: Morgan Wade – Acoustic Sessions EP. Avskalat blir Morgan Wade ännu bättre.

Årets EP VI: Emily Scott Robinson – Built on Bones. Hon har en helt sagolik röst både på skiva och live. Det var en ynnest att få se henne på årets STHLM Americana och att få uppleva hur rörd hon blev av det mycket starka mottagande hon fick av publiken.

Årets livealbum I: Tom Petty and The Heartbreakers – Live at the Fillmore (1997)

Årets livealbum II: The Sheepdogs – Live at Lee’s

Årets livealbum III: Ward Davis – Live from an Undisclosed Location in Hays Kansas

Årets livealbum IV: Creedence Clearwater Revival – At the Royal Albert Hall

Årets livealbum V: Willie Nelson – Willie Nelson Live at Budokan (1984)

Årets Reissue I: Brandi Carlile – In These Silent Days (Deluxe Edition) In the Canyon Haze. Förra årets bästa album kommer ut en gång till och nu kompletterad med akustiska versioner av alla låtarna. Brandi tillsammans med tvillingarna Tim och Phil Hanseroth är inget annat än skär magi.

Årets Reissue II: Travis Tritt – Set in Stone (Acoustic). Också en av de bästa plattorna från förra året. Här i en helt akustisk version med bland annat Dave Cobbs varma bas i produktionen.

Årets Reissue III: Margo Price – That’s How Rumours Get Started [Deluxe Edition]. Det var två år sedan den här underbara plattan dök upp. I år har det dykt upp kompletterat med ytterligare underbara åtta bitar. Hon har dessutom gett ut en bok, ställt in sin spelning på Way Out West och annonserat ett nytt album i januari.

Årets Springsteen-arkiv: Live från 1 oktober 1978, Fox Theatre, Atlanta Georgia, läs gärna Erik Flanigans krönika om den här underbara spelningen

Årets bästa serienyhet: Att Don Winslows trilogi The Power of the Dog, The Cartel och The Border ska bli tv-serie.

21 album

Att det är tjugoen album på den här listan har förstås att göra med att 21 är oslagbart i Black Jack och att Peter Forsberg bar det här tröjnumret. Det här året tar en annan 21:a över och hyllningen till de bästa albmumen. Det är förstås Börje Salming som är årets nummer 21!

1 – Joel Alme – Sköt er själva så sköter jag inte mitt

Joel Almes nakna och gripande texter på svenska kommer i en tredje uppsättning med den nya skivan. Jag tar hjälp med delar av Jan Gradvalls fullpoängsrecension för att beskriva den här höjdarskivan. ”Det här går inte att göra bättre. En sångcykel bestående av nio låtar som porträtterar en sargad människa under ett dygn, från gryning till nästa gryning, blickar tillbaka på sitt liv…Självbiografiska skildringar tenderar att bli mångordiga, men texterna har strukits ner med rödpenna tills bara det nödvändigaste, och ofta enklaste, orden återstår. Ingen tid förspills. Alla låtar utom en klockar in på under tre minuter. Ett fulländat album.”

2 – Jesper Lindell – Twilights

Det finns en värme i musiken, som du behöver uppleva för att förstå. Inspirationen från artister som The Band är tydligt och arvet förvaltas med guldkant. Musiken blandas upp med texter som griper tag i själen. När texterna dessutom framförs av fantastiska röster blir det väldigt, väldigt bra. Det är svårt att välja favoritlåt eller för den delen ens favoritlåtar.”Westcoast Train”, ”If There Comes a Time” och “Leave a Light On” som är den trio som anfaller först är lite som Liverpools anfallstrio (oavsett vilka som spelar) nu. Världsklass. Trion av låtar med gästartister är en annan mycket stark trio. Dessutom finns det fyra ytterligare kompositioner för dig att upptäcka på egen hand hur fantastiska de är.

3 – Tony Logue – Jericho

Om du tycker om Chris Knight är Tony Logue något för dig. Båda kommer från Kentucky och Knight är en stor inspiration för den yngre Logue. I låten ”Road to Richmond” berättar Logue historien från Chris Knighs “Carla Come Home” ur pappans perspektiv istället för Carlas som i originalet. Det första nya albumet jag hörde i år och det kommer i slutet av året att bli rankat som ett av det allra bästa. Tre andra låttips är ”Welder”, ”Color Blind” och ”Dead Flowers”. Den sistnämnda är inte en cover på Stones-låten, utan en egen komposition. Nu har du fortfarande åtta låtar att upptäcka på egen hand.

4 – First Aid Kit – Palomino

Det är nästan fem år sedan Ruins, det förra albumet, såg dagens ljus. ”Att First Aid Kit döpt sitt femte album till just ”Palomino”, efter de gyllene hästarna, är passande. Både musiken och texterna för tankarna till att galoppera fram över vidsträckta prärievidder, medan det som jagat en blir en allt suddigare, allt lustigare prick bakom axeln”, skriver Matilda Källén i Dagens Nyheter. Mina favoritlåtar I skrivande stund är ”Turning Onto You”, ”Ready to Run” och ”29 Palms Highway”.

5 – Amanda Shires – Take it Like a Man

Amanda har skaffat sig en ny musikalisk partner på det här albumet. Det är Lawrence Rothman som både spelar gitarr och har producerat albumet. På några av låtarna medverkar även maken Jason Isbell. Det är i mina öron hennes allra bästa album till dags dato. Du kommer att fastna av öppningstrion ”Hawk for the Dove”, ”Take it Like a Man” och ”Empty Cups”. Det är självutlämnade texter som griper tag i dig om du lyssnar på mer än de utsökta melodierna. 

6 – Arlo McKinley – This Mess We’re In

Han spelade på STHLM Americana en dryg månad innan det nya albumet släpptes. Vilken spelning och vilket fantastiskt album. Det här är 43-åringens tredje album. Du kan exempelvis fastna i McKinley-träsket med hjälp av ”Back Home”, som han sjunger tillsammans med Logan Halstead.

7 – Roger Karlsson – Mitt Universum

Vi hinner med att få med ett septemberalbum i den här omgången av fantastiska album. Det var fem år sedan Roger Karlsson släppte sitt förra album. Nu är Mitt universum här. Det förra var ett politiskt album. Det här är ett om minnen. Lyssna på ”Alby C”, ”Den vilda orkanen” och ”Ågestabron” för att ta plattan till dig.

8 – Ian Noe – River Fools & Mountain Saints

På Ian Noes andra album fortsätter han att visa upp sin berättarkonst. Han målar upp fängslande karaktärer i låtarna. Det är lite mer av countrydoft i musiken på det andra albumet, även om det också finns doften av rock kvar. Vi får bland annat höra berättelsen om ”Tom Barrett” som tjänstgör i 21:a plutonen under Vietnam-kriget. I avslutande ”Road May Flood / It’s a Heartache” är det en blandning av ny text och låten som Bonnie Tyler gjorde känd. Dessutom finns tio till ypperliga kompositioner.

9 – Marcus King – Young Blood

Marcus King är en fantastisk gitarrist och här skriver han underbara låtar tillsammans med Dan Auerbach och några till. Auerbach producerar också. ”Dark Cloud” och “Whisper” passer utmärkt som inkörsportar till tyngre användning av det här albumet.

10 – Banditos – Right On

Det här är tredje albumet från bandet som bildades i Birmingham, Alabama för tolv år sedan. Bandet består av sex medlemmar och på det nya albumet är det Mary Beth Richardson som står för sången på alla låtar. Tidigare har hon delat micken med flera av bandets talangfulla sångare. Jag älskar att det är hon som sjunger eftersom hon har en av de bästa rockrösterna just nu. Jag lyssnar gärna på up-tempo-låten ”On My Way” och håller tummarna för att bandet snart kommer tillbaka till Sverige.

11 – Early James – Strange Time to be Alive

Inspelningen är gjord i Easy Sound Studios. Då vet ni att det är Dan Auerbach, som står för produktionen. Han har även skrivit flera av låtarna tillsammans med Fredrick James Mullis, som kallar sig Early James. ”Harder to Blame” och duetten med Sierra Ferrell ”Real Down Lonesome” är två bra inkörsportar till ett tyngre missbruk av Early James andra album.

12 – Caleb Caudle – Forsythia

Skivan är inspelad i Cash Cabin, precis som det förra alstret. Det är John Carter Cash som står för produktionen. På några av låtarna har Caudle lite hjälp med sången av bland andra Carlene Carter och Elizabeth Cook. ”Crazy Wayne” är en av mina favoriter på det här magnifika albumet.

13 – Nikki Lane – Denim & Diamonds

Nikki Lane är tillbaka med en blandning av jeans och diamanter. Hon har tagit hjälp av Josh Homme med produktionen. Tio sköna låtar och jag rekommenderar dig att ta del av allihopa.

14 – Goodbye June – See Where the Night Goes

De tre kusinerna Landon Milbourn på sång, Brandon Qualkenbush på gitarr och kör samt Tyler Baker på gitarr blandar riff, gospelsväng och blues från den djupa södern i Usa. När jag lyssnar på Goodbye June går det inte låta bli att tänka på 70-ralets AC/DC. Det är en mycket utmärkt referens i mitt bibliotek. Om du är som mig kommer du att vara fast redan efter inledande ”Step Aside” och ”See Where the Night Goes”.

15 – Orville Peck – Bronco

En stor och vacker röst är något Peck besitter. Han uppträder alltid i en fransig mask. Några av hans influenser är Merle Haggard, Willie Nelson, Loretta Lynn och Dolly Parton. Om du ska doppa tårna någonstans bland de femton låtarna på skivan fungerar ”Hexie Mountains” alldeles utmärkt innan du dyker in i resten.

16 – Gasoline Lollipops – Nightmares

En blandning av nyskrivna låtar med nya inspelningar av äldre material är vad du hittar här. Gas Pops kommer från Boulder, Colorado. ”Mary Rose” är en hyllning till Clay Rose syster, som dog under tragiska omständigheter för 17 år sedan. Lyssna på den och sen är det svårt att lägga ifrån sig det här albumet.

17 – Wilmer X – Mer för dina pengar

Nisse Hellberg, Thomas Holst, Sticky Bomb, Janne Lindén och Jalle Lorensson är tillbaka med ett klassiskt Wilmer X-album. Passa på att lyssna på bland andra rockrökaren ”Slickar den hand som slår” och den mer eftertänksamma ”När tystnaden flyttar in”.

18 – Eric Palmqwist – Värmen

”Jag vet faktiskt inte riktigt men jag tyckte det lät vackert. Jag tänker att det är upp till lyssnaren att bestämma vad Värmen ska betyda. För mig handlar det om något som lever och andas, något som pulserar och bränner och om den svåra konsten att vara människa. Låtarna handlar ganska mycket om människor som haft det svårt på olika sätt. Värmen får man försöka eftersträva att behålla varje dag genom att tillåta sig att vara den som man vill vara och försöka vara lite snällare mot sig själv och mot andra.” Det säger Eric själv om albumet som Andreas Mattsson har producerat. Jag säger att det är ett fantastiskt bra album.

19 – Black Larsson – PUNK

Det här är Black Larssons debutalbum, sedan tidigare finns en EP. Han är uppvuxen i norra Botkyrka och har spelat i band som Oroliga Kalkoner, Posörerna och Tre Vise Män. I bandet hittar vi Peter Lindqvist på trummor, Johan Samuelsson på bas, Anders Klöverbäck på gitarr, munspel och kör samt Mattias Eriksson på gitarr. Ge dig exempelvis i kast med bluesen i november som berättas i ”Tung medicin” eller ”Vill du vara fri?” om du vill hitta in i PUNK.

20 – Jerry Leger – Nothing Pressing

Leger är en till artist i den här summeringen som kommer från Toronto. Det nya albumet är producerat av Michael Timmins, från Cowboy Junkies. Spotify säger att de som lyssnar på Leger också lyssnar på bland andra Jesse Malin, Aaron Lee Tasjan och Jeremy Ivey. Jag är skyldig i alla de tre fallen. Leger skriver vackra låtar och berättelser som har en benägenhet att få mig på fall och influenserna kommer definitivt från 60- och 70-talet. Om du vill dyka in i det här albumet kan du till exempel ta dig an ”Recluse Revisions” och ”With Only You”.

21 – Carson McHone – Still Life

Carson McHone kommer från Austin, Texas. Hon debuterade med albumet ”Goodluck Man”, som kom 2015 och inte finns tillgängligt på någon strömmningsplattform. Fyra år senare kom ”Carousel” och nu det nya albumet Still Life där hon samarbetar med Daniel Romano. Han spelar trummor, bas, gitarr, percussion och körar på plattan som han också producerat. Det räcker med att du lyssnar på öppningsspåret ”Hawk’s Don’t Share” för att förstå att du behöver ta dig an alla fyrtiotvå minuterna det här albumet sträcker ut sig på.

Det lackar mot jul

Utbudet av konserter det här året är enormt. Alldeles oavsett vilken genre du tycker om. Lorde beskrev det i ett nyhetsbrev till sina fans. Det är tre års utbud som trängdes in under ett år. Det tillsammans med andra faktorer som hög inflation och stigande ränte- och elkostnader gör det svårt för många att prioritera att gå och se livemusik. Själv har jag kvar ett några konserter som annonserades innan pandemin slog till. I början av året kommer American Aquarium och Blackberry Smoke till Stockholm.

Lite av det jag hade på önskelistan till tomten har redan blivit förverkligat. Jesper Lindell kommer till Nalen klubb i mars med en ny singel i bagaget. Och han släpper det nya albumet i september. Tack för det Tomten. Jag hoppas att det kommer att ligga paket med livekonserter i Stockholmstrakten även med Cody Jinks, Margo Price och Charles Wesley Godwin under det nya året. De två förstnämnda har redan annonserat att de kommer med nya album och jag hoppas att Godwin gör de sällskap även där.

Ett tidigt God Jul till er alla musikälskare och ett Gott Nytt Musikår så småningom!

PS! På förekommen anledning presenterar jag mina Lucior, som kommer från Fagersta.

Blandband december 2022

Julmånaden är här. Det är även årets sista blandband. Det kommer här.

Ett av årets bästa musiktips, som du kommer att få är The White Feather Collective. De kommer från Brighton, England. Bandet spelar en skön surfrock. Will Turner som är frontman är också det samma i The Heavy Heavy. Båda banden har dragningar till 60-talet. Med TWFC går det höra toner som liknar The Rolling Stones, The Doors, Fleetwood Mac på Peter Greens tid och Black Rebel Motorcycle Club.

I den här mixen av sköna bitar hittar du också Johan Airijokis version av visan ”Balladen om Liikavaara Frans”.

Drömmer om någon sorts paradis

Brighton är en stad i grevskapet i East Sussex i södra England. Staden är en känd turistort på den engelska sydkusten och ligger 76 kilometer söder om London. Brighton har vuxit samman med staden Hove och de bildar sedan 1997 en gemensam enhetskommun, Brighton and Hove. Här spelar Premier League-laget Brighton & Hove Albion sina hemmamatcher på Falmer Stadium.

Från Brighton kommer också The Heavy Heavy, som leds av Will Turner och Georgie Fuller. I juli släppte dem sin debut-ep Life and Life Only. De har gjort succé på Americana Fest i Nashville och gjort 45 spelningar i Usa. De fick också spela på kända talkshows som The Late Show med Stephen Colbert och Jimmy Kimmel. I oktober kom också en singel med en cover av Father John Misty-låten ”Real Love Baby”. På Bandcamp går det att hitta ett par singlar ytterligare. Bandets skivbolag berättar att The Heavy Heavy skrev och spelade in ett hundratal låtar under de senaste två åren och att fullängdsdebuten ska dyka upp under 2023.

Bandet beskriver själva sin musik som en reverb-dränkt kollision mellan psykadelia och blues, lsd-rock samt soldränkt pop. Musikaliska referenser som dyker är upp är sånt som Peter Green, The Rolling Stones, Jefferson Airplane och The Hollies.  The Heavy Heavy skulle ha uppträtt i Sverige redan i somras, men då satte passkrångel käppar i hjulet för dem när de skulle spelat på Rootsy Summer Fest. Däremot klarade de sig igenom passkontrollen när de var förband till Black Pumas. Nu har i stället den första snön hunnit komma när bandet kommer till Stadsgårdsterminalen.

Det börjar instrumentalt med ”Noise” och ”Parakeets”. Där är åtminstoneden senare från Will Turners surfrock-band, The White Feather Collective. Därefter tar The Heavy Heavy-låtarna vid med “Go Down River”, ”Man of the Hills” och ”Why Don’t You Call. Vi är tillbaka i surfrocken med ”Commit Your Head”. Det är dags för ”LA Cowboy”, som följs av ”All My Dreams”, ”Everything” och Josh Tillman-covern ”Real Love Baby”. När det är dags för ”Miles and Miles” ber Will Turner om mer reverb ut mot publiken. Mycket mer säger han, vi har gjort det här tidigare. Det blir ”One of a Kind” och ”American Joe” innan musiken tystnar för kvällen.

The Heavy Heavy har gjort årets bästa ep. Det kan jag avslölja för er redan nu. De gör också en av de bästa spelningarna jag sett i år. Magisk körsång blandas med ett skönt ös och ett band som utstrålar spelglädje. Jag önskar att de snart är tillbaka och det är något som Georgie Fuller lovar. Det känns extra bra att veta när det är dags att ge sig ut i den mörka Stockholms-kvällen. Har ni inte hört The Heavy Heavy har ni en skön upplevelse framför er.

Bättre än bra – september-oktober 2022

De här två månader som nyss har passerat har innehållit många album av hög klass. De allra bästa som har passerat mina öron hittar du här. Mycket skön lyssning.

Ni vet redan hur det här funkar, om ni hängt här tidigare. Då hoppar du in och följer den här spellistan. Då får du nämligen lite förtur till kommande månaders bästa album.

Brandi Carlile – In These Silent Days (Deluxe Edition) In the Canyon Haze

Förra årets bästa album i en deluxe-variant. Den innehåller fantastiska akustiska versioner av samtliga låtar från förra årets bästa album. Här har Brandi Carlile tillsammans med tvillingarna Phil och Tim Hanseroth spelat in låtarna på nytt. Det är inte svårt att göra jämförelser med Simon & Garfunkel när man hör de här nyinspelningarna samt en cover av David Bowies ”Space Oddity”.

Caleb Caudle – Forsythia

Skivan är inspelad i Cash Cabin, precis som det förra alstret. Det är John Carter Cash som står för produktionen. På några av låtarna har Caudle lite hjälp med sången av bland andra Carlene Carter och Elizabeth Cook. ”Crazy Wayne” är en av mina favoriter på det här magnifika albumet.

Charley Crockett – The Man from Waco

Charleys sammetslena och vackra röst bjuder på ännu ett album. Det sjunde sedan 2019. Det här albumet innehåller femton sköna sånger.

Chris Canterbury – Quaaludes Lullabies

Ibland dyker det upp en röst som får mig att fastna direkt för artisten. Chris Canterbury är innehavaren av en sådan röst. En viss likhet med både Chris Stapleton och Nathaniel Rateliff. Både i rösten och utseendemässigt. Det är bara att du börjar från början med ”The Devil, The Dealer & Me”.

Courtney Marie Andrews – Loose Future

Hon skriver med expertis om att vilja ha vad hon inte kan få, önska att saker skulle vara annorlunda, om att vara rädd för slutet redan före något inletts. Hennes texter är fyllda av längtan och sorg, stämningar som passar hennes röst alldeles fantastiskt.

David Ritschard – Rockbotten

Titellåten är äntligen inspelad och utgiven. Jag har hört den några gånger live, skriven och framförd tillsammans med Henric Hammarbäck. Det finns också låtar som ”Nya Slussen” och ”Rosenlund Revisited” och det fortsätter att vara magiskt allt som David tar i och gör, så även denna EP.

Emily Scott Robinson – Built on Bones

Hon var fantastisk på STHLM Americana i juni och hon är fantastisk här. Det är allt ni behöver veta för att ni ska lyssna. Många gånger.

Gabe Lee – The Hometown Kid

Det här är Nashville-sonens tredje album. Det är efterlängtat. Precis som hans första besök i Stockholm. Jag hoppas att det kan bli av under kommande år. Det här är texter och musik som många, många fler behöver upptäcka.

Gasoline Lollipops – Nightmares

En blandning av nyskrivna låtar med nya inspelningar av äldre material är vad du hittar här. Gas Pops kommer från Boulder, Colorado. ”Mary Rose” är en hyllning till Clay Rose syster, som dog under tragiska omständigheter för 17 år sedan. Lyssna på den och sen är det svårt att lägga ifrån sig det här albumet.

The Heavy Heavy – Life and Life Only

The Heavy Heavy har hittills bara släppt en egenproducerad EP. Den här. De är ett femmanna-band från Brighton, England. De är ett energi- och glädjefyllt band som bubblar över av kreativitet. De hämtar sin främsta inspiration från den gyllene eran i slutet av sextiotalet, tänk bland andra Jefferson Airplane, The Byrds och The Rolling Stones.

Hellbound Glory – The Immortal Hellbound Glory: Nobody Knows You

Shooter Jennings har stått för produktionen av det nya Hellbound Glory-albumet. Leroy Virgil är mannen som förkroppsligar bandet och den här gången är låtarna en samling underbara sånger.

Joel Alme – Sköt er själva så sköter jag inte mitt

Joel Almes nakna och gripande texter på svenska kommer i en tredje uppsättning med den nya skivan. Jag tar hjälp med delar av Jan Gradvalls fullpoängsrecension för att beskriva den här höjdarskivan. ”Det här går inte att göra bättre. En sångcykel bestående av nio låtar som porträtterar en sargad människa under ett dygn, från gryning till nästa gryning, blickar tillbaka på sitt liv…Självbiografiska skildringar tenderar att bli mångordiga, men texterna har strukits ner med rödpenna tills bara det nödvändigaste, och ofta enklaste, orden återstår. Ingen tid förspills. Alla låtar utom en klockar in på under tre minuter. Ett fulländat album.”

John Fullbright – The Liar

Det är åtta år sedan Fullbrights förra album såg ljuset. Nu finns The Liar här och det är enkelt att konstatera att det var värt väntetiden. Lyssna gärna på ”Stars” och titelspåret för att hitta in till resten av låtarna.

Nikki Lane – Denim & Diamonds

Nikki Lane är tillbaka med en blandning av jeans och diamanter. Hon har tagit hjälp av Josh Homme med produktionen. Tio sköna låtar och jag rekommenderar dig att ta del av allihopa.

Rebecka Sandberg – Ring mig (0739-81 25 03)

Vacker country på svenska. Två vackra duetter, ”Bensin” och ”Nova”, med Eric Palmqwist är en bra ingång till det här albumet.

Sunny Sweeny – Married Alone

Sunny sjunger titellåten tillsammans med Vince Gill och ”A Song Can’t Fix Everything” sjunger hon tilllsammans med Paul Cauthen. Det är två bra startpunkter för det här albumet. Hon har en underbar röst och har ett knippe underbara låtar hon bjuder oss på. Låtskrivarhjälp har bland annat Lori McKenna och Josh Morningstar bidragit med.

Tomas Andersson Wij – Åskan i hjärtat

I mina öron Tomas bästa album sedan Mörkrets hastighet. Mastodontlåten ”Boken om Jean”, som handlar om vännen Jean Skarstedt, sticker ut och är en mycket vacker berättelse.

Truth & Salvage Co. – Atoms Form

Ett album som spelades in 2012 och sedan refuserades av skivbolaget. Några av låtarna tog sig in på det som blev bandets andra album Pick Me Up. Nu får vi dem i annan form i den produktion som sköttes av Rob Schnapf. Älskar du vacker stämsång med dofter från 70-talet är det här bandet ett måste.

Wilmer X – Mer för dina pengar

Nisse Hellberg, Thomas Holst, Sticky Bomb, Janne Lindén och Jalle Lorensson är tillbaka med ett klassiskt Wilmer X-album. Passa på att lyssna på bland andra rockrökaren ”Slickar den hand som slår” och den mer eftertänksamma ”När tystnaden flyttar in”.

Zach Williams – A Hundred Highways

Vacker röst. Vackra, ibland storsvulstiga bitar. ”Up There Down Here” och ”Like a Billy Graham Revival” kan vara en bra start på den här knappa timmen av låtar.

Blandband november 2022

Dags för årets elfte månad. Det blir också årets elfte kassettband. Det är inget att göra åt. Det är som det är. Sen gammalt.

Ny musik med Lucero, The Blue Highways, First Aid Kit, Margo Price och David Ritschard bara för att nämna några.