Henne har jag inte hört sen du bad mig att dra

Countryklubbarna växer upp som svampar i Stockholms-djungeln. STHLM Honky Tonk, Countryklubben, Neon Moon – Country Nite Club för att nämna några. Ikväll är det Henric Hammarbäcks countryklubb. Eller rättare sagt H. Selfs countryklubb. Countryhus: H. Self med vänner. Det är countryklubb på Hus 7 i Slakthusområdet.

Den senaste tiden har det skrivits en del om countrygenren. I Dagens Nyheter fanns bland annat en artikel om att countryn blivit av med sin töntstämpel. Den fick en del uppmärksamhet och bland annat ett svar från Ingrid Gustafsson Nordin i samma tidning som bland konstaterade att countryn är mer komplex än tre ackord oh sanningen.

När H. Self skriver om skriver om sig själv uttrycker han sig bland annat så här:

H.SELF aka Henric Hammarbäck

Med utgångspunkt i den amerikanska låtskrivartraditionen, inte sällan med Dallas Frazier som partiell ledstjärna, har Hammarbäck renoverat hemmet i Telefonplan till att bli Stockholms södra förorters Music Row. Om än i en rent teoretisk mening, förstås. Debutalbumet Broken Live On visade på djupgående kvaliteter vad gäller hantverk som musikalisk säkerhet, och hyllades av såväl Jan Gradvall i Dagens Industri som Kyle ”Trigger” Coroneos i den ansedda publikationen Saving Country Music. Den sistnämnde gick så långt att nämna countrymusikens kanske heligaste figur, Hank Williams, i samma andetag som H. Self. Den 2 mars släpptes uppföljaren – Country Songs. Ett album som hyllades av såväl press som en hängiven lyssnarskara.

Country songs speglar det liv som ligger till grund för raderna på ett säreget vis, där historierna tillåts berättas som de är, utan försköningar. Den musikaliska uppbackningen innehar element av den traditionella countryn, men utan att helt låta sig bindas av genrens ramar. Albumet spelades in i Kassmyra Country, producerades av Jonas Öhlund och låtarna skrevs till största del av Henric Hammarbäck, men även gästspel av David Ritschard återfinns, däribland på spåret ”The Night When Dallas Frazier Died”, vilken de författat ihop. Ett samarbete som tidigare mynnat ut i låtar som ”Rockbotten”, ”Än går det vågor” och ”Sverigerocken”, utgivna av den sistnämnde.

Det går rykten inför kvällen att David Ritschard och Vilma Flood kommer att gästa H. Self. När jag skriver det här vet jag såklart sanningshalten i ryktena. Det som är säkert är att Daniel Hollow värmer upp publiken. Cheap Whiskey, Cold Coffee, Warm Beer är inledningen med Daniel Hollow. Det blir ett gäng låtar och mot slutet kommer en vacker Rocks & Crosses och Brother. Väntan på H. Self blir en timme. När han går på scenen startar han med The Night That Dallas Frazier Died. Det blir omväxlande låtar på svenska och engelska. Daniel gör ett första gästspel. Det visar sig sedan att ryktena är sanna. Både David och Vilma gästspelar. David och Henric sjunger Rockbotten och Duplantis Blues ihop. Det blir ett gäng låtar till med H. Self innan han lämnar scenen till tonerna av Tjaboogie och sedan är det dags för extranummer.

Det är ett skönt fredagsmys på Hus 7. En vecka fylld av livemusik är slut. Jag ser mycket fram emot när Henric Hammarbäcks platta på svenska kommer. För det gör den väl? Vi får höra fler låtar på modersmålet än de han hunnit släppa än så länge och det lockar att få höra mer av det.

Blandband mars 2024

Det är fredag. Det kommer massa intressanta albumsläpp idag. Det är också den första dagen på årets tredje månad. Själv är jag på väg in i intensiv konsertvecka. Fyra konserter på fem dagar är det upplagt för. Kanske kan det bli ytterligare någon om orken inte tryter. Mer om livescenen senare.

En av de som jag kommer att få chansen att se är Emily Wolfe. Hon agerar publikvärmare på tisdag. Här finns hon med med Atta Blues, som hon släppte som singel i januari 2016. Den finns också med på hennes självbetitlade debutalbum. En som också finns med här är Henric Hammarbäck. Fast under artistnamnet H. Self. Han har släppt sin första låt på svenska under det artistnamnet. Maggie Brown är en mycket skön dänga. Du hittar även ett gäng andra nyheter också om du tar dig an månadens kassett.

21 låtar 2023

Här finns det många låtar som passar som signaturmelodi till den här platsen på internet. Musik som är fantastisk och låtar som får folk att undra hur jag mår är en lämplig beskrivning på flertalet av årets allra bästa låtar.

I år har jag lyssnat på 7 882 låtar, enligt Spotify Wrapped. Av de som är släppta i år har jag kokat ner till de 21 bästa. Här är listan den listan.

1 – Vestavia Hills – Jason Isbell and The 400 Unit

Vestavia Hills är en förort till Birmingham, Alabama. Det bor knappt fyrtio tusen människor där. Där utspelas den här låten om pojken som arbetar och lever hårt. Pojken har vuxit upp till en man. Det är mycket som talar för att Isbell beskriver sig själv i den här gungande låten. Jag tycker att den i tempo och uttryck har ett släktskap med Danko/Manuel som Isbell skrev under sin tid i Drive-By Truckers.

2 – Merigold – Gabe Lee

Ordet cancer betyder kräfta och härrör från cancerns växtsätt. Den sprider i vissa fall ut sig i den omgivande vävnaden med armliknande utskott. Spridit sig var precis vad cancern som drabbade min mamma för 45 år sedan hade gjort. Den spred sig sedan ut i kroppen och tog henne ifrån alldeles för tidigt. När det är den längsta dagen i Mississippi och gässens skri hörs i vinden och berättaren vadar ut i deltat med ett hagelgevär i händerna. Han har en vetskap om att han aldrig kommer att träffa dig igen. Hennes cancer kom utan förvarning och hon var borta på ett ögonblick. Det är så historien börjar i ”Merigold”. I fortsättningen går en kvinna bort i och lämnar en man och två barn och det gör min igenkänning ännu större från barndomen.

3 – Waste of Time – Robert Finley

Det här är skön blues och sköna riff att gunga med till. Berättaren står i gathörnet och spelar och försöker tjäna några surt fördärvade kronor. Det går inte jättebra för honom.

4 – The Night (Part 2 – Acoustic) – Morgan Wade

Den första versionen av låten dök upp förra året. Den här akustiska och ännu naknare version såg dagens ljus i mitten av februari i år. Den är ännu starkare när det är Morgan Wades röst och en gitarr som för oss framåt i berättelsen där hon skrev en sång om att vara självmordbenägen. Den blev viral när hon la ut den på internet. Därifrån får du lyssna själv för att få fortsättningen.

5 – Me and Sam – Jesper Lindell

I en liten stad i Oregon finns en grupp vänner – den känslige Gordie, den tuffe Chris, den orädde Teddy och fegisen Vern – som drar ut på äventyr för att hitta liket efter en försvunnen tonåring. Det är grunden till handlingen i den underbara filmen Stand by me. ”Me & Sam” är en tillbakablick på ungdomen och gammal vänskap. Den vackra låten och det sköna pianot får mig av någon anledning att tänka på filmen och berättelsen om ungdomlig vänskap.

6 – Killers of the Flower Moon – Charley Crockett

Martin Scorseses film med samma namn som låten hade premiär på bio samma dag som Charley Crockett släppte singeln Killers of the Flower Moon. Scorseses berättelse är tre och en halv timme. Crockett berättar samma historia på dryga tre minuter.

7 – Hanging Tree – The Lowdown Drifters & Billy Don Burns

John Cannon får lite hjälp av Billy Don Burns med sången i den här vackra låten. The Lowdown Drifters bildades för åtta år sedan i delstaten Washington.

8 – I Remember Everything – Zach Bryan & Kacey Musgraves

I den här Billboard-ettan sjunger Zach Bryan och Kacey Musgraves om hur whiskey kommer att lugna hans själ och tankar. Frågan om han påminner henne om hennes far när han kör runt i sin Ford från 1988. Hon ställer den rimliga frågan om han någonsin kommer att lugna hennes själ och tankar.

9 – Boomerang Town – Jaimee Harris

Det här är den drygt sju minuter långa titellåten från Harris andra fullängdare. En platta med många berättelser som visar att kärlek och sorg ofta är två sidor av samma mynt.

10 – The Alabama Moon – Drayton Farley

Ute på vägen har jag sett många saker. En del var bra och en del var dåliga, men de flesta var någonstans däremellan. Vägen fortsätter för evigt och en mil känns som två. Jag önskar att jag kunde somna under Alabamas måne. Det är inledningen på den här vackra Drayton Farley-låten.  

11 – Girl Crush – Lori McKenna, Luke Laird & Barry Dean

Lori McKenna är en låtskrivarnas låtskrivare. Hon är fantastiskt duktig helt enkelt. Den här vackra låten har hon skrivit tillsammans med Hillary Lindsey och Liz Rose. Loris röst griper tag i mig direkt hon tar sin första ton här. Little Big Town spelade in och gav ut låten redan 2014 och året efter vann den både Song och Single of the Year på Country Music Association Awards.

12 – Ågren – Thåström & The Hellacopters

Cornelis Vreeswijks, Alf Cranners och Harald Sverdrups visa får ett nytt liv av Thåström och The Hellacopters.

13 – In Your Love – Tyler Childers

Tyler skriver historien om två män som förälskar sig i varandra. Se gärna videon till låten. Den är också väldigt bra.

14 – NLL – Johan Airijoki

Det är inte lätt att visa sig sårbar, speciellt inte som man i Norrbotten. En valborg år 2018 efter några kalla Norrlands hade vi bestämt oss för att jamma lite i studion och Johan fick frågan att vi kanske måste ha en låt att spela? Ge mig 10 minuter så skriver jag ihop något, svarade han. Vi mår inte alltid på topp och han och vännen i studion har stöttat varandra i olika diverse trassliga tider. Oftast räcker det bara att göra upp en eld och stirra. Många kan säkert känna igen sig i texten och få känna sig lite mindre ensam om att vara nere och nosa på avgrunden.

15 – Vid Roines Strand – David Ritschard

”Vid Roines strand” är en 1800-talsvisa med text av finlandssvenske Zacharias Topelius. David Ritschard berättar att både framförandet i Carina Bergfeldts talkshow på SVT och den nya singeln är en hyllning till hans farmor Ingrid som gick bort i somras och som var hans musikaliska mentor. Det var hon som lärde honom sjunga skillingtryck och kampsånger.

16 – Miles – Jason Isbell and The 400 Unit

Historien behandlar bland annat hur ett förhållande utvecklats. Från att varit nära varandra till att vara långt ifrån. Under åren som gått har de också fått en dotter, som är en del av berättelsen.

17 – Lidocaine – Gabe Lee

Lidocaine är ett lokalbedövningsmedel, som det ges injektioner av. Berättaren i låten behöver mentala injektioner av Lidocaine för att ta sig genom dagen.

18 – White Horse – Chris Stapleton

Chris Stapleton delar låtskrivandet med Dan Wilson på den här rockaren från Stapletons senaste album Higher.

19 – Heartbreak (It’s a) – H. Self

Tillsammans med Dan Goren har Henric Hammarbäck (a.k.a. H. Self) skrivit den här låten som doftar av 60-tals-soul.

20 – Bird in the Hand – Rival Sons

Ett mirakel som går att tro på det är en del av berättelsen som Jay Buchanan sjunger för oss.

21 – 3/13 – Wyatt Flores

Vi får pusselbitar som berättar en hel historia. Berättaren stänger alla barer i Oklahoma. Han ljuger för sig själv när han tar bilen därifrån. Det är blod på vindrutan och kreditkortet på golvet.

Låtar 2023 – Jan-Jun [Deluxe Edition]

Det var inte bara 71 låtar som var lite bättre än de andra det första halvåret i år. De 71 hittar du både i best of-listan och här i deluxe-versionen.

Här hittar du nästan ett dygns lyssning. 339 låtar. Det är bara att slå igång listan och låta den slumpa fram låt för låt i det gråa väder, som åtminstone råder i Stockholms-trakten för närvarande.

Låtar 2023 – Jan-Jun [Best of]

Det laddas upp ungefär 120 000 låtar varje dag till strömmningstjänsterna enligt Luminate. Om vi räknar lite lågt och säger att varje låt är i snitt 3 minuter lång betyder det att det släpps 250 dygn musik varje dag. Du kan börja med att ta in de siffrorna en stund.

Under första halvåret har det alltså släppts nästan 22 miljoner låtar. Jag har gjort dig tjänsten att lyssna igenom ett gäng av de låtarna och samlat ihop de 71 bästa låtarna från första halvåret 2023 i den här listan. Ekvationen om hur mycket jag hunnit lyssna på kontra hur mycket som har släppts gör det givet att jag missat en del fantastiska bitar. Vilka är det?

Det här är ingen lista för muntergökar i musiken. Låtarna kvalar allt som oftast in i genren låtar som får folk att undra hur jag mår. Har du tips i den genren på låtar jag missat får du gärna tipsa i kommentarerna.

Du hittar min husgud Jason Isbell med några låtar från hans senaste album på listan. Gabe Lee bidrar också med några singlar. Tanya Tucker har en vacker röst som bidrar och det gör många andra också.

Bättre än bra – Maj–juni 2023

Det har förflutit två månader igen av det här året. Halva året har gått och det har hittills duggat tätt med album som har det där lilla extra. Här hittar du de bästa albumen som passerat mina öron under maj och juni samt en omvärderad platta från januari.

Vill du ha förhandsbesked om de bästa albumen är ett tips att följa den här spellistan. Där dyker nyheterna alltid upp innan utgivningsdatum på bloggen.

Aaron Boyd – Coming Undone

Det tog ett år innan jag upptäckte Aaron Boyds debutalbum Until the End. Nu har han precis släppt sitt andra album. Lyssna på ”Hard Times Like These”, ”Heaven” och ”Mags”.

Cowboy Junkies – Such Feracious Beauty

Syskonen Margo, Michael och Peter Timmins samt Alan Anton bildar Cowboy Junkies från Toronto. Margos lätt beslöjade röst bär fram de lågmälda och vackra sångerna på det fjortonde albumet från gruppen. Lyssna gärna på ”Mike Tyson (Here it Comes) och ”Throw a Match”.

Daniel Hollow – Indifference & Absence

Texterna håller sig till traditionella ämnen inom countryn. Det går upp och ned i livet. Han har skrivit några av låtarna själv och några tillsammans med Henric Hammarbäck. Den senare känd som låtskrivarpartner till David Ritschard och under egna artistnamnet H. Self. En av mina favoritlåtar just nu är ”Cheap Whiskey, Cold Coffee, Warm Beer”.

Deer Tick – Emotional Contracts

Deer Tick har Providence som hemort. Det här är oemotståndlig rock.

Erin Enderlin – Barroom Mirrors

Avslutande “Livin’ for Today” är en ny låt. De övriga har sett dagens ljus på singlar och någon EP. Det är en väldigt skön samling av sånger, som nu finns som ett album.

Jason Isbell and The 400 Unit – Weathervanes

”Save the World” handlar om en pappas rädsla för sin dotter som går i skolan och alla de skolskjutningar som händer. I ”Death Wish” lider berättaren av psykiska sjukdomar. Huvudpersonen i ”Middle of the Morning” uppfostrades till att vara stark och tystlåten man från sydstaterna. Det finns låtar om äktenskapet, föräldraskapet och bristen på möjligheter. De tre ingredienserna blandar sig kanske allra starkast i ”White Beretta”, där berättaren också sitter vid ett rödljus och lyssnar på Son Volt. ”When We Were Close” handlar om vänskapen med Justin Townes Earle. Låtarna, som är tretton till antalet, är fulla av desperation, skönhet och lustigheter. Låtarna är också rollbesatta med amerikanska Svenssons som utkämpar stora mentala strider, men också lever liv fyllda av både glädje och sorg. Jason Isbell är historieberättaren tillsammans med Sadler Vaden, Jimbo Hart, Derry DeBorja och Chad Gamble i The 400 Unit. De får även en del stöttning från Amanda Shires. Den här gången tar Isbell inte hjälp av Dave Cobb med produktionen, utan sköter den på egen hand. Lyssna på ”King of Oklahoma”, “If You Insist”, “Vestavia Hills” eller “Miles” som är mina favoriter just nu.

Jeremie Albino – Tears You Hide

I introt “Dance With Me” är det tydligt vilken känsla du får när du lyssnar på Jeremie Albinos andra album. Till och med jag får lust att dansa när jag hör låtar som ”Angeline” och ”Klondike Man”.

John Mellencamp – Orpheus Descending

Det här är John Mellencamp tjugofemte studioalbum. Det är en elva med sånger som utforskar personliga och sociala frågor, utan särskilt mycket fingerpekande. Det börjar med ”Hey God” och slutar med ”Backbone”.

Kassi Valazza – Kassi Valazza Knows Nothing

Drömlikt och ibland med dofter av The Doors är ett sätt att beskriva Kassi Valazzas nya album. Lyssna in dig på ”Watching Planes Go By”, så tror jag att du förstår vad jag menar. När du har gjort det har du nio till låtar att upptäcka.

L.A. Edwards – Out of the Heart of Darkness

Jag tyckte att albumet var bra när det släpptes i januari, men inte bättre än bra. Efter att ha sett L.A. Edwards live i början av juni gör jag en stor omvärdering. Fantastiskt är ordet! Tycker du om Tom Petty och Jackson Browne bör L.A. Edwards också uppskattas av dina trumhinnor. Lyssna på ”Now You Know”, ”Surrender” eller ”Hi Rite Now” för snabb invänjning.

Luke Elliot – Let ‘em All Talk

New Jersey-sonen, Per Bjurman-favoriten och den nuvarande Oslo-bon Luke Elliot har ett nytt album ute. Det är filmiskt, drömlikt och får mig emellanåt att tänka på Nick Cave. Lyssna på ”It Won’t Hurt Soon (But it Sure Hurts Now) och ”William Tell”.

Miranda and The Beat – Miranda & The Beat

Det här självbetitlade debutalbumet från Miranda & The Beat behöver nå dina öron. Rockigt. Rätt fram. En del hammondorgel. Den gungande “When are You Coming Home” ger dig viss vila bland rockrökarna.

Queens of the Stone Age – In Times New Roman…

Josh Homme har berättat för tidningen Visions att han de senaste åren har förlorat sju personer som har stått honom nära och att han under pandemin inte klarade av att skapa musik. Han har dessutom skiljt sig och hamnat i en vårdnadstvist. Nyligen blev det också känt att Homme diagnosticerades cancer förra hösten. Han har genomgått en operation för det som han beskriver som lyckad. Det börjar skönt med ”Obscenary” och fortsätter med ”Paper Machete”, efter det har du åtta låtar till att lyssna på.

Rival Sons – Darkfighter

Efter att ha fått uppleva några av låtarna från Darkfighter i akustiska versioner för någon månad sedan och i kombination med singlar som bandet släppt var det med stor förväntan jag tog mig an det första av två nya album från Rival Sons i år. Det är underbart att lyssna på det groove som uppstår i låtarna på Darkfighter och samspelet mellan bland andra Jay Buchanans röst och Scott Holidays gitarrer. Min favoritlåt för tillfället är ”Bird in the Hand”. Dave Cobb står i vanlig ordning för produktionen och det är en kvalitetsstämpel i sig.

Son Volt – Day of the Doug

Jay Farrar och kompanjonerna i Son Volt hyllar Doug Sahm. Här hittar du ett dussin Sahm-sånger i nytappning. Det är bara att tacka, bocka och lyssna.

Tanya Tucker – Sweet Western Sound

Shooter Jennings och Brandi Carlile står bakom produktionen på Sweet Western Sound. Båda har också varit med och skrivit de flesta låtarna på albumet. Brandi är även med och sjunger på den vackra “Breakfast in Birmingham”, som hon skrivit tillsammans med Bernie Taupin. Tanya Tuckers vackert hesa röst bär fram de tio låtarna på ett skönt sätt.

Tim Goodin – True Stories and Flat Out Lies

Tim Goodin har jobbat i kolindustrin i Appalacherna. Han är självlärd som musiker och låtskrivare. Det här är hans debutalbum. Det är fullt av observationer från hans omgivning. Han har sagt att det finns en sång i alla konversationer, bara du lyssnar och är uppmärksam på detaljerna i det som sägs. Du kan passande nog börja med lätt ruffiga ”Son of Appalachia”.

Ward Davis – Sunday Morning

Den här ep:n med fyra låtar är en utmärkt introduktion till Ward Davis underbara låtsnickrande. Du kan välja vilken som helst av de här låtarna för att förstå det. Ta dig gärna vidare till livealbumet Live from an Undisclosed Location in Hays, Kansas. När du bekantat dig även med det albumet är ett tips att dyka ner i Wards Facebook-aktiviteter där han har sin beef med polisen i Hays, Kansas.

Ward Hayden & The Outliers – South Shore

South Shore ligger i Boston-trakten där bandet har sina hem. Lyssna på titelspåret, inledande ”Write a Song” och ”Gasoline”. Jag hoppas också på att de snart är tillbaka i Sverige, eftersom jag missade dem när de var här för några månader sedan och live är de ännu bättre än på skiva.

I introt “Dance With Me” finns en sammanfattning av känslan du kommer att ha i kroppen när du lyssnar till Jeremie Albinos andra album. Till och med jag får lust att dansa när jag hör låtar som ”Angeline” och ”Klondike Man”.

Waylon Hanel – New Old Outlaws

Waylon Hanel har släppt sitt debutalbum och det doftar gott av södra Usa när du tar dig an de här sju låtarna. En skön barytonstämma besitter han och texterna är berättande. Lyssna exempelvis på ”Too Late To Turn Back Now” för att vilja höra mer.

Whitney Rose – Rosie

Rosie är Whitney Rose sjätte studioalbum. Här rör hon sig nära traditionell country. Lyssna in på ”I Need a Little Shame” och ”Honky Tonk in Mexico”.

Låtar 2022 [Best of]

Här kommer en lite mera fyllig summering av de bästa låtar som har passerat mina öron under 2022. Du som följt med här har fått de 21 bästa låtarna. Här kommer 175 låtar till. Håll till godo så länge.

Du hittar bland annat låtar från Eli ”Paperboy” Reed, David Ritschard, Rebecka Sandberg, Miranda Lambert och en massa artister till.

Absoult fantastiskt [Update XLVII]

Listorna avlöser varandra den här tiden. Det har inte gått mig omärkt förbi att ni som hittar hit gillar listor precis som Rob i High Fidelity och mig själv.

Här kommer de 21 bästa låtarna från 2022.

1 – Man of the Hills – The Heavy Heavy

Ett gott råd är att skruva upp volymen högt. Riktigt högt. Gör dig beredd på att dansa och gunga med när Georgie Fullers röst fyller din kropp med glädje. I år blir det inte bättre än så här. Trycket i sången. Gunget. Gitarren. Jag kör den en gång till. Känn elden som brinner djupt inne i dig, precis som i låten.

2 – Leave a Light On – Jesper Lindell

Om jag ger mig av nu, kanske jag tar mig ut levande. Jag sätter mig på nästa tåg ut från stan eller så kanske jag tar nästa flyg. Lämna ljuset på tills jag är tillbaka älskling. Det sjunger Jesper Lindell i den här sköna dängan. Ja, fast på engelska då såklart.

3 – Blomman – Joel Alme

Torget där Blomman sålde rosor och lite gräs bredvid tecknar minnen från en svunnen tid. Nu är det putsat och polerat på platsen. En berättelse som får liv under knappa två och en halv minut.

4 – Pass it Down – Nikki Lane

Det är hög tid att slå i botten. Att ha ett ansvarslöst sinne och en tom flaska. Där börjar berättelsen som Nikki Lane ger oss i den här fina biten.

5 – Welder – Tony Logue

Tony Logue målar porträtt av människor och deras liv. Här möter vi mannen som tagit jobb som svetsare på det andra skiftet på varvet i stan. Hans älskling sover när han kommer hem och kryper ner i sängen. Han hatar sitt jobb och de sena timmarna. Innerst inne vet att han skulle kunna hitta något bättre.

6 – Alby C – Roger Karlsson

Låten är en över sex minuter lång repetitiv blues. På Rogers sätt.  Det är en sorts sammanfattning av hans uppväxt i den förort som han flyttade till våren 1973. Vi träffar bland andra Spättan som snodde bilar och Kraken från Damaskus, som var kung i centrum.

7 – On My Way – Banditos

Att Mary Beth Richardson innehar en av de allra, allra bästa rösterna nu och någonsin kan vi vara överens om. Hennes skönt hesa rockröst guidar oss genom frågor som om det är någon skillnad mellan att vinna och att inte ge upp.

8 – Vaya Con Dios – Drew Cooper

Att gå med Gud är vad Drew Cooper uppmanar till i den här riviga biten.

9 – Georg (på avd. 361) – Styva Linan

Göteborgs nya stolthet Styva Linan sjunger ger oss historien om Georg, som inte mår särskilt bra.

10 – Burning Down the Prairie – Ian Noe

Vi följer blodiga fotsteg längs med bäcken. Pappa är rusar fram som besatt. Det är några av händelserna som Ian Noe ger oss i den här historien.

11 – Jaga dagen – Joel Alme

Jag vaknade med en smäll, sjunger Joel inledningsvis på skivan. I P4:s Musikplats Stockholm startade låten ännu tyngre. Helt enkelt med en jävla smäll. I den här låten finns också textraden som är titeln till Joels nya album, sköt er själva så sköter jag inte mitt.

12 – Boken om Jean – Tomas Andersson Wij

En episk låt och en vacker hyllning till den bortgångne vännen Jean Skarstedt.

13 – C’mon Armageddon – Fantastic Cat

Det är omöjligt för mig att inte tänka på Bob Dylans ”Subterranean Homesick Blues” när jag hör den här låten med ett skönt tempo i. Fyra coola katter som alla är låtskrivare har slagit sina kloka huvuden ihop.

14 – Dark Cloud – Marcus King

Marcus blir låg och känner det som att det inte finns någonstans att ta vägen. Där startar den här låten om ett mörkt moln som finns där och väntar på dig när du får de känslorna.

15 – Rockbotten – David Ritschard & H. Self

En dag ska nå till botten, just nu är det en bit kvar. Det är ungefär inledningen på den här vackra duetten som David Ritschard gör tillsammans med sin låtskrivarkollega Henric Hammarbäck a.k.a. H. Self.

16 – If She Wants a Cowboy – Zach Bryan

Skönt medryckande från countrykritikerfavoriten Zack Bryan. Han släppte ett album med 34 låtar. Det här är den bästa av dem.

17 – Turning Onto You – First Aid Kit

Vi har en del svenska världsstjärnor. Två av dem heter Johanna och Klara. Med det gemensamma efternamnet Söderberg bildar systrarna från Svedmyra det fantastiska bandet First Aid Kit. Bäst från nya albumet Palomino.

18 – Real Low Down Lonesome – Early James & Sierra Ferrell

Early James och Sierra Ferrells röster gifter sig på ett alldeles fantastiskt sätt i den här dängan från James andra album. Lysande produktion av Dan Auerbach.

19 – Hexie Mountains – Oliver Peck

Du får åka till Joshua Trees nationalpark för att hitta Hexie Mountains. Jag lovar att du får lust att åka dit när du hör Orville Peck sjunga om bergen.

20 – Fault Lines – Amanda Shires

Låten beskriver en mörk tid i äktenskapet med hennes man Jason Isbell. De har tagit sig förbi den tiden och är fortfarande gifta.

21 – At a Greyhound Station, Desperate – Gregor Barnett

Från söndagsmiddagen hos hennes föräldrar till desperationen att fly från vardagen och staden direkt efter. Han tar bussen från Greyhoundstationen. ­­

Årskrönika 2022

På det stora hela har det här varit ett riktigt skitår. Tänk pajasen Putins invasion av Ukraina. Ökande elpriser, ökande priser på det mesta, höjda räntor med ökande boendekostnader som en konsekvens för många, klimatförnekare, vaccinförnekare, rasister med valframgångar. Rätt mycket tomtar på loftet helt enkelt.

Här lägger vi det på hyllan så länge och koncentrerar oss på att summera musikåret. Det har kommit mycket bra musik på skiva. Den har varit ny, nyupptäckt, återutgiven och gammal men ny för mig. Alla möjliga varianter. Konsertupplevelserna har varit många och mycket bra. Den summeringen kommer lite senare, vilket även summeringen av årets bästa låtar gör. Här hittar du de bästa albumen, årets bästa EP:s, årets bästa livealbum och återutgivningar.

Årets punktliga insatser

Årets EP I: The Heavy Heavy – Life and Life Only. Det här gänget från Bristol är årets upptäckt alla kategorier. Bättre än bra. Fantastiska även live. Hoppas på mer studiomusik och livekonserter nästa år. Till dess är ett tips att även lyssna på The White Feather Collective som innehåller The Heavy Heavys Will Turner.

Årets EP II:  David Ritschard – Rockbotten. Titellåten framförde han redan i november förra året. Och kanske tidigare än så. I oktober dök äntligen den inspelade versionen av H. Self-duetten upp. Då var den ackompanjerad av ytterligare en kvartett underbara bitar.

Årets EP III: Jeremie Albino – Past Dawn. En sanslöst bra röst och skön liveartist, som kanske kan dyka upp på STHLM Americana?

Årets EP IV: The Black Crowes – 1972. Fem covers från det här året, i tolkning från bröderna Robinson. David Bowies ”Moonage Daydream” var även en skön avslutning på deras konsert i Antwerpen.  

Årets EP V: Morgan Wade – Acoustic Sessions EP. Avskalat blir Morgan Wade ännu bättre.

Årets EP VI: Emily Scott Robinson – Built on Bones. Hon har en helt sagolik röst både på skiva och live. Det var en ynnest att få se henne på årets STHLM Americana och att få uppleva hur rörd hon blev av det mycket starka mottagande hon fick av publiken.

Årets livealbum I: Tom Petty and The Heartbreakers – Live at the Fillmore (1997)

Årets livealbum II: The Sheepdogs – Live at Lee’s

Årets livealbum III: Ward Davis – Live from an Undisclosed Location in Hays Kansas

Årets livealbum IV: Creedence Clearwater Revival – At the Royal Albert Hall

Årets livealbum V: Willie Nelson – Willie Nelson Live at Budokan (1984)

Årets Reissue I: Brandi Carlile – In These Silent Days (Deluxe Edition) In the Canyon Haze. Förra årets bästa album kommer ut en gång till och nu kompletterad med akustiska versioner av alla låtarna. Brandi tillsammans med tvillingarna Tim och Phil Hanseroth är inget annat än skär magi.

Årets Reissue II: Travis Tritt – Set in Stone (Acoustic). Också en av de bästa plattorna från förra året. Här i en helt akustisk version med bland annat Dave Cobbs varma bas i produktionen.

Årets Reissue III: Margo Price – That’s How Rumours Get Started [Deluxe Edition]. Det var två år sedan den här underbara plattan dök upp. I år har det dykt upp kompletterat med ytterligare underbara åtta bitar. Hon har dessutom gett ut en bok, ställt in sin spelning på Way Out West och annonserat ett nytt album i januari.

Årets Springsteen-arkiv: Live från 1 oktober 1978, Fox Theatre, Atlanta Georgia, läs gärna Erik Flanigans krönika om den här underbara spelningen

Årets bästa serienyhet: Att Don Winslows trilogi The Power of the Dog, The Cartel och The Border ska bli tv-serie.

21 album

Att det är tjugoen album på den här listan har förstås att göra med att 21 är oslagbart i Black Jack och att Peter Forsberg bar det här tröjnumret. Det här året tar en annan 21:a över och hyllningen till de bästa albmumen. Det är förstås Börje Salming som är årets nummer 21!

1 – Joel Alme – Sköt er själva så sköter jag inte mitt

Joel Almes nakna och gripande texter på svenska kommer i en tredje uppsättning med den nya skivan. Jag tar hjälp med delar av Jan Gradvalls fullpoängsrecension för att beskriva den här höjdarskivan. ”Det här går inte att göra bättre. En sångcykel bestående av nio låtar som porträtterar en sargad människa under ett dygn, från gryning till nästa gryning, blickar tillbaka på sitt liv…Självbiografiska skildringar tenderar att bli mångordiga, men texterna har strukits ner med rödpenna tills bara det nödvändigaste, och ofta enklaste, orden återstår. Ingen tid förspills. Alla låtar utom en klockar in på under tre minuter. Ett fulländat album.”

2 – Jesper Lindell – Twilights

Det finns en värme i musiken, som du behöver uppleva för att förstå. Inspirationen från artister som The Band är tydligt och arvet förvaltas med guldkant. Musiken blandas upp med texter som griper tag i själen. När texterna dessutom framförs av fantastiska röster blir det väldigt, väldigt bra. Det är svårt att välja favoritlåt eller för den delen ens favoritlåtar.”Westcoast Train”, ”If There Comes a Time” och “Leave a Light On” som är den trio som anfaller först är lite som Liverpools anfallstrio (oavsett vilka som spelar) nu. Världsklass. Trion av låtar med gästartister är en annan mycket stark trio. Dessutom finns det fyra ytterligare kompositioner för dig att upptäcka på egen hand hur fantastiska de är.

3 – Tony Logue – Jericho

Om du tycker om Chris Knight är Tony Logue något för dig. Båda kommer från Kentucky och Knight är en stor inspiration för den yngre Logue. I låten ”Road to Richmond” berättar Logue historien från Chris Knighs “Carla Come Home” ur pappans perspektiv istället för Carlas som i originalet. Det första nya albumet jag hörde i år och det kommer i slutet av året att bli rankat som ett av det allra bästa. Tre andra låttips är ”Welder”, ”Color Blind” och ”Dead Flowers”. Den sistnämnda är inte en cover på Stones-låten, utan en egen komposition. Nu har du fortfarande åtta låtar att upptäcka på egen hand.

4 – First Aid Kit – Palomino

Det är nästan fem år sedan Ruins, det förra albumet, såg dagens ljus. ”Att First Aid Kit döpt sitt femte album till just ”Palomino”, efter de gyllene hästarna, är passande. Både musiken och texterna för tankarna till att galoppera fram över vidsträckta prärievidder, medan det som jagat en blir en allt suddigare, allt lustigare prick bakom axeln”, skriver Matilda Källén i Dagens Nyheter. Mina favoritlåtar I skrivande stund är ”Turning Onto You”, ”Ready to Run” och ”29 Palms Highway”.

5 – Amanda Shires – Take it Like a Man

Amanda har skaffat sig en ny musikalisk partner på det här albumet. Det är Lawrence Rothman som både spelar gitarr och har producerat albumet. På några av låtarna medverkar även maken Jason Isbell. Det är i mina öron hennes allra bästa album till dags dato. Du kommer att fastna av öppningstrion ”Hawk for the Dove”, ”Take it Like a Man” och ”Empty Cups”. Det är självutlämnade texter som griper tag i dig om du lyssnar på mer än de utsökta melodierna. 

6 – Arlo McKinley – This Mess We’re In

Han spelade på STHLM Americana en dryg månad innan det nya albumet släpptes. Vilken spelning och vilket fantastiskt album. Det här är 43-åringens tredje album. Du kan exempelvis fastna i McKinley-träsket med hjälp av ”Back Home”, som han sjunger tillsammans med Logan Halstead.

7 – Roger Karlsson – Mitt Universum

Vi hinner med att få med ett septemberalbum i den här omgången av fantastiska album. Det var fem år sedan Roger Karlsson släppte sitt förra album. Nu är Mitt universum här. Det förra var ett politiskt album. Det här är ett om minnen. Lyssna på ”Alby C”, ”Den vilda orkanen” och ”Ågestabron” för att ta plattan till dig.

8 – Ian Noe – River Fools & Mountain Saints

På Ian Noes andra album fortsätter han att visa upp sin berättarkonst. Han målar upp fängslande karaktärer i låtarna. Det är lite mer av countrydoft i musiken på det andra albumet, även om det också finns doften av rock kvar. Vi får bland annat höra berättelsen om ”Tom Barrett” som tjänstgör i 21:a plutonen under Vietnam-kriget. I avslutande ”Road May Flood / It’s a Heartache” är det en blandning av ny text och låten som Bonnie Tyler gjorde känd. Dessutom finns tio till ypperliga kompositioner.

9 – Marcus King – Young Blood

Marcus King är en fantastisk gitarrist och här skriver han underbara låtar tillsammans med Dan Auerbach och några till. Auerbach producerar också. ”Dark Cloud” och “Whisper” passer utmärkt som inkörsportar till tyngre användning av det här albumet.

10 – Banditos – Right On

Det här är tredje albumet från bandet som bildades i Birmingham, Alabama för tolv år sedan. Bandet består av sex medlemmar och på det nya albumet är det Mary Beth Richardson som står för sången på alla låtar. Tidigare har hon delat micken med flera av bandets talangfulla sångare. Jag älskar att det är hon som sjunger eftersom hon har en av de bästa rockrösterna just nu. Jag lyssnar gärna på up-tempo-låten ”On My Way” och håller tummarna för att bandet snart kommer tillbaka till Sverige.

11 – Early James – Strange Time to be Alive

Inspelningen är gjord i Easy Sound Studios. Då vet ni att det är Dan Auerbach, som står för produktionen. Han har även skrivit flera av låtarna tillsammans med Fredrick James Mullis, som kallar sig Early James. ”Harder to Blame” och duetten med Sierra Ferrell ”Real Down Lonesome” är två bra inkörsportar till ett tyngre missbruk av Early James andra album.

12 – Caleb Caudle – Forsythia

Skivan är inspelad i Cash Cabin, precis som det förra alstret. Det är John Carter Cash som står för produktionen. På några av låtarna har Caudle lite hjälp med sången av bland andra Carlene Carter och Elizabeth Cook. ”Crazy Wayne” är en av mina favoriter på det här magnifika albumet.

13 – Nikki Lane – Denim & Diamonds

Nikki Lane är tillbaka med en blandning av jeans och diamanter. Hon har tagit hjälp av Josh Homme med produktionen. Tio sköna låtar och jag rekommenderar dig att ta del av allihopa.

14 – Goodbye June – See Where the Night Goes

De tre kusinerna Landon Milbourn på sång, Brandon Qualkenbush på gitarr och kör samt Tyler Baker på gitarr blandar riff, gospelsväng och blues från den djupa södern i Usa. När jag lyssnar på Goodbye June går det inte låta bli att tänka på 70-ralets AC/DC. Det är en mycket utmärkt referens i mitt bibliotek. Om du är som mig kommer du att vara fast redan efter inledande ”Step Aside” och ”See Where the Night Goes”.

15 – Orville Peck – Bronco

En stor och vacker röst är något Peck besitter. Han uppträder alltid i en fransig mask. Några av hans influenser är Merle Haggard, Willie Nelson, Loretta Lynn och Dolly Parton. Om du ska doppa tårna någonstans bland de femton låtarna på skivan fungerar ”Hexie Mountains” alldeles utmärkt innan du dyker in i resten.

16 – Gasoline Lollipops – Nightmares

En blandning av nyskrivna låtar med nya inspelningar av äldre material är vad du hittar här. Gas Pops kommer från Boulder, Colorado. ”Mary Rose” är en hyllning till Clay Rose syster, som dog under tragiska omständigheter för 17 år sedan. Lyssna på den och sen är det svårt att lägga ifrån sig det här albumet.

17 – Wilmer X – Mer för dina pengar

Nisse Hellberg, Thomas Holst, Sticky Bomb, Janne Lindén och Jalle Lorensson är tillbaka med ett klassiskt Wilmer X-album. Passa på att lyssna på bland andra rockrökaren ”Slickar den hand som slår” och den mer eftertänksamma ”När tystnaden flyttar in”.

18 – Eric Palmqwist – Värmen

”Jag vet faktiskt inte riktigt men jag tyckte det lät vackert. Jag tänker att det är upp till lyssnaren att bestämma vad Värmen ska betyda. För mig handlar det om något som lever och andas, något som pulserar och bränner och om den svåra konsten att vara människa. Låtarna handlar ganska mycket om människor som haft det svårt på olika sätt. Värmen får man försöka eftersträva att behålla varje dag genom att tillåta sig att vara den som man vill vara och försöka vara lite snällare mot sig själv och mot andra.” Det säger Eric själv om albumet som Andreas Mattsson har producerat. Jag säger att det är ett fantastiskt bra album.

19 – Black Larsson – PUNK

Det här är Black Larssons debutalbum, sedan tidigare finns en EP. Han är uppvuxen i norra Botkyrka och har spelat i band som Oroliga Kalkoner, Posörerna och Tre Vise Män. I bandet hittar vi Peter Lindqvist på trummor, Johan Samuelsson på bas, Anders Klöverbäck på gitarr, munspel och kör samt Mattias Eriksson på gitarr. Ge dig exempelvis i kast med bluesen i november som berättas i ”Tung medicin” eller ”Vill du vara fri?” om du vill hitta in i PUNK.

20 – Jerry Leger – Nothing Pressing

Leger är en till artist i den här summeringen som kommer från Toronto. Det nya albumet är producerat av Michael Timmins, från Cowboy Junkies. Spotify säger att de som lyssnar på Leger också lyssnar på bland andra Jesse Malin, Aaron Lee Tasjan och Jeremy Ivey. Jag är skyldig i alla de tre fallen. Leger skriver vackra låtar och berättelser som har en benägenhet att få mig på fall och influenserna kommer definitivt från 60- och 70-talet. Om du vill dyka in i det här albumet kan du till exempel ta dig an ”Recluse Revisions” och ”With Only You”.

21 – Carson McHone – Still Life

Carson McHone kommer från Austin, Texas. Hon debuterade med albumet ”Goodluck Man”, som kom 2015 och inte finns tillgängligt på någon strömmningsplattform. Fyra år senare kom ”Carousel” och nu det nya albumet Still Life där hon samarbetar med Daniel Romano. Han spelar trummor, bas, gitarr, percussion och körar på plattan som han också producerat. Det räcker med att du lyssnar på öppningsspåret ”Hawk’s Don’t Share” för att förstå att du behöver ta dig an alla fyrtiotvå minuterna det här albumet sträcker ut sig på.

Det lackar mot jul

Utbudet av konserter det här året är enormt. Alldeles oavsett vilken genre du tycker om. Lorde beskrev det i ett nyhetsbrev till sina fans. Det är tre års utbud som trängdes in under ett år. Det tillsammans med andra faktorer som hög inflation och stigande ränte- och elkostnader gör det svårt för många att prioritera att gå och se livemusik. Själv har jag kvar ett några konserter som annonserades innan pandemin slog till. I början av året kommer American Aquarium och Blackberry Smoke till Stockholm.

Lite av det jag hade på önskelistan till tomten har redan blivit förverkligat. Jesper Lindell kommer till Nalen klubb i mars med en ny singel i bagaget. Och han släpper det nya albumet i september. Tack för det Tomten. Jag hoppas att det kommer att ligga paket med livekonserter i Stockholmstrakten även med Cody Jinks, Margo Price och Charles Wesley Godwin under det nya året. De två förstnämnda har redan annonserat att de kommer med nya album och jag hoppas att Godwin gör de sällskap även där.

Ett tidigt God Jul till er alla musikälskare och ett Gott Nytt Musikår så småningom!

PS! På förekommen anledning presenterar jag mina Lucior, som kommer från Fagersta.

Du var gryningssolen

Fyra utsålda spelningar på Debaser Strand med svensk countrys superhjälte David Ritschard. Jan Gradvall trodde att han skulle kunna sälja ut en Fållan i månaden efter konserten i början av april i år. David kommer att ha gjort sex spelningar ytterligare efter spelningen i Slakthusområdet det här året i hemstadens södra kvarter när året kommer till en ända. Åtminstone om jag räknat rätt? Ritschard är inte så långt borta från Gradvalls profetia.

Sommaren ägnade David Ritschard åt att åka runt med återuppväckta Kalasturnén. I oktober kom EP:n Rockbotten där titelspåret är en duett med låtskrivarvännen Henric Hammarbäck. Han är även känd under artistnamnet H. Self och han är här för att värma upp publiken i kväll. För egen del är det min fjärde David Ritschard-spelning på tolv månader. Han är också fyra bland mina toppartister på årets Spotify Wrapped.

David har också gift sig under året med sina älskade Nalle. Agnes ”Nalle” Odén är numera både Davids fru och violinist i Krokodiltårarna som kompar. David har fyllt trettiotre och för en musikalisk berättartradition vidare. Det är inte självbiografiskt men alltid personligt från trakterna kring den södra tunnelbaneleden. Med berättelsen i fokus samt den kompromisslösa kärleken till den hårt arbetande människan som alltid eller oftast drar nitlotten. En countrymusik med helt egen ton och en helt egen stil på scen. Det är svensk countrymusik för 2020-talet.

Det startar som det brukar med David. Instrumentalt. När han kommer in sätter han sig på barstolen vid den centrala micken. Vi sjunker ner till botten. Till ”Rockbotten”. Låtskrivarkamraten Henric Hammarbäck kommer upp på scen och sjunger deras vackra duett. Vi är söder om Slussen och får digga till ”Nya Slussen”. Det är dags för den där stunden när jag jag behöver stöd och jag ”Frågar åt en vän”. David berättar att han haft en tuff höst och kraschat mentalt och hamnat på sjukhus i Alabama. Det är då man ”Behöver en vinst / En dag blir man sjuk”. 

Kvällen fortsätter med trettiosju minuters obetald övertid när det är dags för ”Sockenplan Revisited”. David sjunger sedan duett med Amanda Forsman i den omåttligt vackra ”Än går det vågor”. Efter den lämnar David scenen en stund Amanda tar ton i Nationalteaterns ”Bängen trålar”. Halvvägs in i den är David tillbaka på scenen igen. När David sedan får ett rungande ja från publiken om det är någon som känt sig som i en Hank Williams-refräng är det lätt att förstå vart åt det lutar. Med det positiva svaret vet man att man är bland vänner, säger David innan han tar första tonen i ”Som en Hank Williams refräng”. Den vackra biten ”Förlikat mig med tanken” tar oss vidare till mer av Davids sköna arbetarklassådra i ”Inte här (när jag är här)” och ”Röd”. 

När extranumren drar i gång vilar David bakom scenen. Det är trummisen Fabian Ris Lundblad som tar ton i stället. Han bjuder på en fin version av George Jones ”He Stopped Loving Her Today”. David återvänder till scenen och tar över micken med ett långdraget i. Han får genast respons av publiken som sjunger inledningen till ”Sverigerocken”. Kvällens kärleksstund fortsätter med en sång om kärlek. Davids kärlek till sin fru Nalle. En innerlig ”Aldrig lämna” kommer från scenen. Befinner du dig på Söder och David tillsammans med Amanda Forsman sjunger om kärleken till Hammarby i hyllningen ”Vi ses snart igen” är det garanterat en enorm respons från publiken. Krokodiltårarna spelar slut på kvällen och hyllningarna från publiken riskerar att förstöra den omdiskuterade vägbanan på Debasers tak. 

Det har gått ett år sedan första gången jag såg David Ritschard live. Det har hänt mycket i hans liv sedan dess. Han har sagt upp sig från sitt jobb. Blivit artist på heltid. Han har gift sig. Han har fått en stor, trogen och lojal publik. Många har upptäckt honom och blivit kära i hans musik. Jag upplever att David är mer än tacksam för sin resa och är fortsatt alldeles, alldeles unik att se på scen. Fantastisk är ett bra ord för att beskriva honom och Krokodiltårarna. Jag är avundsjuk på alla er som har biljett till den fjärde spelningen på Debaser. Ni kommer att ha en bättre onsdagskväll.